Översyn av Arbetsförmedlingen

Herr talman! Katarina Brännström har frågat mig om jag kan säga när en mer omfattande utredning av Arbetsförmedlingen kommer och vilken inriktning jag anser att en utredning av Arbetsförmedlingen ska ha.

Som jag tidigare har svarat på en skriftlig fråga från Katarina Brännström och en interpellation från Jenny Petersson, M, delar regeringen uppfattningen att Arbetsförmedlingen behöver utvecklas för att bättre kunna bidra till en mer välfungerande arbetsmarknad.

Regeringen har inlett ett arbete med att reformera arbetsmarknadspolitiken och förändra styrningen av Arbetsförmedlingen. Myndigheten har inlett ett omfattande förnyelsearbete, och regeringen har gett Statskontoret i uppdrag att analysera och lämna förslag som avser utvecklingen av myndighetens interna styrning, ledning och uppföljning.

Regeringen har i budgetpropositionen beskrivit inriktningen för en utredning. Med ett bättre samspel mellan alla de aktörer som tillsammans med Arbetsförmedlingen arbetar för en väl fungerande arbetsmarknad kan samhällets samlade resurser utnyttjas bättre. Hur statens åtagande och Arbetsförmedlingens uppdrag bör utformas för att i högre grad möta utmaningarna på framtidens arbetsmarknad behöver därför analyseras ytterligare. Regeringen kommer att besluta om direktiv till utredningen efter beredning i Regeringskansliet.

Herr talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret.

Bakgrunden är att den utredning om Arbetsförmedlingen som alliansregeringen tillsatte inte hann verka mer än ett halvår innan den nya regeringen med Ylva Johansson avbröt den och kastade den i papperskorgen. Därefter har riksdagen vid två tillfällen, i februari och i juni, gjort tillkännagivanden till regeringen om att tillsätta en ny utredning eller fortsätta utredningen. Ändå har ännu ingenting hänt.

Det finns alltså två tillkännagivanden, och ministern har vid ett flertal tillfällen lovat nya direktiv. Det senaste var att de skulle komma under hösten. Ännu har dock ingenting kommit. Det är snart tio månader sedan det första tillkännagivandet.

I svaret till mig säger arbetsmarknadsministern att man vill ha ett bättre samspel mellan aktörerna, att man vill se hur resurserna kan användas bättre och att man behöver analysera hur statens åtaganden bör utformas. Detta är mycket intressant, för precis detta fanns i direktiven till den utredning som Ylva Johansson avslutade och kastade i papperskorgen.

Jag kan ge några exempel på vad som stod i direktiven. Uppdrag och verksamhet i relation till andra relevanta aktörer skulle utredas. Man skulle analysera om Arbetsförmedlingen använder sina resurser på ett ändamålsenligt och kostnadseffektivt sätt, hur kontakter och samarbete med arbetsgivare kan förbättras och hur Arbetsförmedlingen använder kompletterande aktörer. Man skulle utreda för- och nackdelar med Arbetsförmedlingens organisation, hur styrningen kan utvecklas, hur uppföljning och utvärdering kan utvecklas och förbättras och så vidare.

Det är ingenting märkligt. Det fanns mycket bra som hade kunnat ge goda svar. Det fanns också en punkt om konkurrensutsättning. Detta vill inte den rödgröna regeringen ha, så den punkten kunde man ha strukit. Men annars hade vi kunnat ha en färdig utredning att ta ställning till den 15 januari, nästa månad. Ännu finns dock ingenting.

Verkligheten gör att det verkligen brådskar att få en effektiv arbetsförmedling på plats. Arbetslösheten bland utlandsfödda är över 21 procent. Det är en siffra som borde oroa varje regering och inte minst ett parti som kallar sig arbetarparti.

Jag vet att arbetsmarknadsministern redan i somras sa att detta skulle utredas och komma. Men det uppdrag man sedan gav till Statskontoret gällde inte en sådan utredning som avses i tillkännagivandena. Där handlar det mer om den interna ledningen och styrningen.

Vi har inte sett ett enda spår, och vi har inte hört att det skulle komma något datum. Det kom inte i svaret till mig denna gång heller. Precis som vid många andra löften om exempelvis traineejobb, jobb till nyanlända och EU:s lägsta arbetslöshet kommer det många ord men väldigt få resultat från Arbetsmarknadsdepartementet.

Arbetsmarknadsministern sa förra fredagen att hon har avreglerat Arbetsförmedlingen. Då kan man undra hur det går till. Går ministern själv in och gör sina förändringar i Arbetsförmedlingens arbetssätt och hoppar över själva utredningen, eller vad är det som händer?

Vi ser att det behövs en effektiv arbetsförmedling. Vi såg behovet för länge sedan - det är anledningen till den utredning som tillsattes. Det är självklart att det alltid bör ifrågasättas och analyseras om en budget på 74 miljarder används på rätt sätt av Arbetsförmedlingen.

Min fråga kvarstår: När kommer regeringen att fatta beslut om en ny utredning, och när kommer regeringen att följa riksdagens beslut?

I detta anförande instämde Erik Ottoson (M).

Herr talman! Efter åtta år med en misslyckad moderat arbetsmarknadspolitik kom Moderaterna på att de faktiskt ville utreda hur Arbetsförmedlingen fungerade. Man kan inte bli mer än häpen över att de inte hade sett det tidigare och att de inte förstår att det är deras politik som har misslyckats.

Det var ett misslyckande med jobbcoacher och etableringslotsar. Jag har nog aldrig sett en rapport från Riksrevisionen som har varit så brutal mot den förra regeringens politik som när det gäller etableringslotsar. Jag undrar om Katarina Brännström har dragit några slutsatser av det.

Katarina Brännström skriver i sin interpellation, herr talman, att Arbetsförmedlingen åtnjuter lågt förtroende i dag. Drar Katarina Brännström några slutsatser av den tidigare regeringens arbetsmarknadspolitik, att den är kopplad till det låga förtroendet för Arbetsförmedlingen? Om hon inte gör det undrar jag hur hon tänker.

Jag träffar arbetsförmedlare nästan varje vecka. Man kan säga att de äntligen ser ljuset i tunneln. Efter åtta år med en moderat arbetsmarknadsminister har de äntligen fått en arbetsmarknadsminister som faktiskt ser till att de får göra det som står på dörren, det vill säga förmedla arbeten, förmedla människor till studier, möta arbetsgivare och inte vara ett socialkontor light. Det tycker jag är bra.

Kan Katarina Brännström ge besked om hur hon har uppfattat det låga förtroendet för Arbetsförmedlingen efter åtta år med en moderat arbetsmarknadsminister och det fiasko som beskrivs via Riksrevisionens rapporter?

Herr talman! Katarina Brännström frågar hur det går till när jag avreglerar arbetsförmedling och arbetsmarknadspolitiken. Jag kan berätta det. Vi ändrar i regleringsbrevet till Arbetsförmedlingen. Vi har tagit bort två tredjedelar av regleringsbrevet. Ett regleringsbrev reglerar nämligen, och tar man bort en del av det så avreglerar man. Det tror jag är en tolkning man kan göra.

Vi ändrar också i förordningar. Till exempel håller vi nu på att titta på att ändra förordningar när det gäller åldersgränser för starta-eget-bidrag - det var en debatt vi hade här tidigare. Vi har tidigare ändrat i förordningar för att säkerställa att unga människor kan få hjälp från första dagen. De ska inte behöva vänta i 90 dagar. Det handlar även om andra tidsgränser som är hindrande i fråga om att sätta in rätt insatser. Vi inför också nya möjligheter att använda resurserna mer flexibelt utifrån behoven.

Så går det till när man avreglerar arbetsförmedling och arbetsmarknadspolitik.

Jag vill fortsätta lite med det som Eva-Lena Jansson tog upp. Under den tid då Moderaterna styrde över Arbetsförmedlingen och arbetsmarknadspolitiken hade vi ett stadigt sjunkande förtroende för Arbetsförmedlingen. Det var en stadig försämring av hur arbetsmarknaden fungerade, och det var en ökande arbetslöshet. Efter åtta år med en sådan politik kom man fram till det kraftfulla att man skulle tillsätta en utredning.

Jag delar uppfattningen att vi behöver utreda Arbetsförmedlingen, men det är inte ett skäl till att inte redan nu reformera arbetsmarknadspolitiken och Arbetsförmedlingen.

Vi arbetar med direktiven till en ny utredning. Jag hade ambitionen att vi skulle kunna komma fram lite snabbare. Hösten har dock inneburit väldigt mycket annat arbete. Regeringskansliet har gått in i en krisorganisation, vilket har påverkat och delvis försenat en del annat arbete inom regeringen. Men beredningsarbetet är i full gång när det gäller direktiven.

Herr talman! Jag vill säga någonting om att jag tror att vi kan lära en del av andra länder. Detta ska naturligtvis en utredning titta på, men jag reser också en del själv och studerar vad jag tror att vi kan lära av andra länder.

Exempel på sådant är att man i arbetsförmedlingen i Tyskland har till uppgift att aktivt arbeta med vägledning och rådgivning för alla som vill ha hjälp att orientera sig: Vilka utbildningar och vilka sektorer är växande? Vart ska jag vända mig på arbetsmarknaden?

Jag var i Österrike. Där säger man att det är mellan sex och tolv månader, för arbetslösa, som insatserna ska sättas in. Senare blir det mycket sämre effekt av arbetsmarknadspolitiska insatser. Det tycker jag är en intressant lärdom från Österrike, som vi kanske bör fundera på. Där får också en tredjedel av de arbetslösa del av utbildning. Det är en väsentligt större del än i Sverige. Kan det finnas ett samband mellan det och att Österrike har väsentligt lägre arbetslöshet än Sverige? Det är också en fråga man bör ställa sig.

Jag var nyligen i England. Jag tittade bland annat på hur man jobbar med kompletterande aktörer. I hela Storbritannien hade man 40 kompletterande aktörer för arbetsförmedlingen. Man kan jämföra det med att när Moderaterna styrde Arbetsmarknadsdepartementet hade vi 1 000 kompletterande aktörer för Arbetsförmedlingen i vårt land, med en väsentligt mindre arbetsmarknad än vad Storbritannien har.

Jag tror att det finns en del lärdomar att dra av detta. Det går att samarbeta bättre om man har färre aktörer som man kan ha ett djupare samarbete med. De arbetsförmedlingar jag besökte hade i allmänhet två kompletterande aktörer att samarbeta med. Då är det möjligt att sätta sig runt samma bord och göra gemensamma lösningar.

Jag kommer inom kort att resa till Australien och titta på deras system.

Jag tycker att en utredning, herr talman, ska ha som en väsentlig del att se sig omkring i andra länder där det fungerar relativt väl med arbetsförmedlingen och se vad vi har att lära av dem.

Herr talman! Det gäller det här med utredning av Arbetsförmedlingen. När jag inför den här debatten sökte efter lite information hittade jag ett uttalande från januari. Arbetsmarknadsministern sa: Det är inte läge att begrava problemen med Arbetsförmedlingen i en statlig utredning. Det är läge att regera. Det sa Ylva Johansson som försvar till att utredningen då lades ned.

Det är inte konstigt om vi ställer oss tveksamma till om det över huvud taget blir någon ny utredning, i och med det som har sagts tidigare under året.

Nu har tillkännagivanden kommit, och en regering bör lämpligen rätta sig efter riksdagen. Annars vore det intressant att få veta om förtroendet för Arbetsförmedlingen plötsligt har ökat och om alla nu tycker att allt är bra. Så är inte fallet. Det finns inget som visar på det. Hur många fler jobb har förmedlats i år än i fjol? Jag tror inte att det är fler jobb. Hur såg det ut före 2007, innan den här regeringen kom till? Det var en djup kris. Förtroendet var mycket lågt.

Ni har haft åtta år på er att komma fram till vad ni vill med er politik. Men det verkar inte som att ni har gjort eller tänkt någonting under den tiden. Det är nu arbetsmarknadsministern gör resor runt om i världen för att se hur det ser ut på annat håll. Det är bra att resorna görs. Jag tycker att det är jättebra att man tittar på andra länder som gör det bättre än vi.

Vi har aldrig höjt oss när det gäller Arbetsförmedlingens organisation, arbetssätt och resultat. Vi var inte heller nöjda. Man kan väl konstatera att det inte är någon lätt koloss att ändra på, varken verksamhetsmässigt eller resultatmässigt. Men jag tror inte att man ska påstå att det är simsalabim och en ny minister som plötsligt får allting att fungera fantastiskt bra.

Jag tycker att det är bra att man ändrar i regleringsbrev. Det är en regerings möjlighet att förändra, och resultaten måste komma. Men en mycket bra utredning hade kunnat ligga på regeringens bord den 15 januari, om en månad. Den hade kunnat ge ministern många svar på: Hur står det till med Arbetsförmedlingen i Sverige? Det vet vi fortfarande ingenting om. Alla vet att resultatet är lågt och att förtroendet är lågt. Och ministern reser runt i världen för att leta efter goda exempel.

Det arbete som regeringen har gjort och det resultat man har kommit fram till under det här året imponerar inte. Det är faktiskt nästan ingenting på Arbetsmarknadsdepartementets område. Vi kommer att fortsätta att ställa frågor om det inte kommer några resultat. Det får ministern finna sig i.

Jag har inte, som det sägs i svaret, ställt någon skriftlig fråga på det här området tidigare. Det är första gången jag debatterar detta specifikt med ministern. Men jag kommer att följa vad ministern gör på området. Jag hoppas och tror att vi ska få till en bra arbetsförmedling, för det behövs verkligen i en tid när till exempel arbetslösheten för utlandsfödda är över 21 procent och vi har väldigt många nyanlända. Det är en gigantisk utmaning som både regeringen och Arbetsförmedlingen står inför.

Jag är väldigt bekymrad över att vi inte kommer fram till lite fler resultat som visar att man tar detta på allvar.

Herr talman! Jag tror inte heller att det räcker med att byta arbetsmarknadsminister. Det gäller att ha rätt arbetsmarknadsminister och rätt arbetsmarknadspolitik, annars gör det ju ingen skillnad.

Katarina Brännström visar i sin interpellation och i sina inlägg vilken tilltro eller rättare sagt misstro Moderaterna har haft när det gäller Arbetsförmedlingen, en statlig myndighet. Man har haft noll tilltro till personalen, vilket naturligtvis får effekter. Tidigare styrde man genom den tidigare generaldirektören Arbetsförmedlingen på detaljnivå. Nu, beskriver arbetsförmedlarna, får de göra det som de är tillsatta att göra.

Politik kan alltså göra skillnad. Har man en tro på myndighetspersonalen och deras kompetens och ger dem förutsättningar att göra ett bra jobb gör det också skillnad för deras möjlighet att göra ett bra jobb. Säger man åt dem att de faktiskt får prata med företagare och träffa personer som har arbete för att kunna vara en länk i den matchning som arbetsmarknadsministern har pratat om så gör det skillnad.

Det är synd att inte Katarina Brännström har större tilltro till människor och att de kan utföra sitt arbete.

Herr talman! Utredning, utredning, utredning - sedan ska vi räkna på hur många gånger Katarina Brännström ville utreda Arbetsförmedlingen under den här interpellationsdebatten.

Moderaternas besatthet av en utredning av Arbetsförmedlingen är lite avslöjande. Arbetsmarknadsministern och Eva-Lena Jansson har tidigare tagit upp hur Katarina Brännströms moderatledda regering under åtta år totalt misslyckades med arbetsmarknadspolitiken och framför allt körde Arbetsförmedlingen i botten genom en väldigt dålig politisk styrning.

Katarina Brännström tycker att vi har haft åtta år på oss att komma med någonting. Det som är avslöjande i den här debatten är att Moderaterna och Katarina Brännström inte har någonting att komma med. I stället upprepar man hela tiden det här med en utredning av Arbetsförmedlingen. Det gör man inte i en eller två interpellationer, utan man ställer samma interpellation upprepade gånger.

Arbetsmarknadsministern svarar tålmodigt. Gång på gång räknar hon upp allting som görs, alla nyheter, alla förbättringar som görs och alla initiativ som tas. Arbetsmarknadsministern har också på ett pedagogiskt sätt förklarat för Katarina Brännström hur en regering regerar.

Men då lyssnar inte Katarina Brännström, och det är klart att då blir det en väldigt konstig debatt. Då går Katarina Brännström åter upp och säger att det blev ju ingen utredning.

Om Katarina Brännström hela tiden får sakliga svar i en debatt skulle man kunna tänka sig att hon analyserar arbetsmarknadsministerns svar och säger: Nej, den förändringen gillar inte jag, för vi moderater skulle ha velat göra så här i stället.

Hon kunde då ha gått in och diskuterat sakinnehållet i politiken på ett konstruktivt sätt. Då kunde det ha blivit något att lyssna på, och då kunde vi ha fört politiken framåt. Katarina Brännström kunde då möjligen, utifrån sina moderata värderingar och sin moderata samhällssyn, ha lagt fram andra förslag och ställt dem emot ministerns förslag. Då hade vi kunnat få en intressant politisk debatt.

Här har vi alltså en minister som konstruktivt och sakligt lyssnar, förklarar och berättar hur vi socialdemokrater ser på det här och vilka mått och steg vi vidtar för att lösa arbetslösheten som är ett stort samhällsproblem och det åtagande som vi har tagit på oss inför väljarna att hantera.

Då kommer det tillbaka igen. Det spelar ingen roll vad arbetsmarknadsministern säger om hon inte omedelbart kan lägga direktiv till en utredning som hon, herr talman, dessutom lovar att komma till.

Katarina Brännström har redan fått det hon vill ha och skulle här kunna föra en saklig debatt i sakfrågan. Men hon vägrar, och det är symtomatiskt. Man misslyckades med den tidigare politiken, och man har i dag inget alternativ till regeringens politik.

Det är viktig information till väljarna och till dem som lyssnar på den här debatten: Nu har vi en regering som tar itu med sakerna, som analyserar problemen och som riktar sin politik mot de verkliga problemen och gör skillnad.

Så har vi en opposition, personifierad av Katarina Brännström, som inte har något sakinnehåll att komma med när det gäller förslag om hur man ska förbättra arbetsmarknadspolitiken eller hur man ska få Arbetsförmedlingen att bli mer effektiv.

Det är väldigt symtomatiskt, det är väldigt tydligt och det är väldigt avslöjande.

Herr talman! Jag har, precis som min kollega Katarina Brännström sa och som arbetsmarknadsminister Ylva Johansson har sagt i sitt svar, ställt den här frågan innan. Jag tycker definitivt att man ska hålla sig till sakfrågorna, och det är faktiskt så att i två tillkännagivanden har riksdagen gjort ett statement att Ylva Johansson och regeringen bör återuppta eller tillsätta en utredning för översyn av Arbetsförmedlingen. Jag tycker därför att Katarina Brännströms fråga här i dag är högst relevant.

Det låter lite på arbetsmarknadsminister Ylva Johanssons kollegor i Socialdemokraterna som att man inte ska respektera riksdagen. Ska vi ha en diskussion om sakfrågor tycker jag definitivt att det är oroväckande om man inte ska respektera majoriteten i Sveriges riksdag, vilket arbetsmarknadsministerns kollegor förespråkar.

Om vi ska hålla oss till sak, Patrik Björck från Socialdemokraterna, har det ju inte skett någon större översyn av Arbetsförmedlingen de senaste 20 åren, och därför är det absolut på tiden att man ser över just hur ledningen och det interna arbetet fungerar. Det är ju en myndighet. Vänsterregeringen kan lägga fram förslag och reformer angående arbetsmarknadspolitiken, men hur myndigheten styrs och kan effektiviseras bör ses över.

Man lade alltså ned utredningen vi talar om och gav i stället ett uppdrag till Statskontoret att analysera och lämna förslag om Arbetsförmedlingens interna styrning och ledning. Det är lite för snävt, och precis som sägs i tillkännagivandet och även här i svaret kommer det att ske en översyn.

I sak, Patrik Björck, har man haft över ett och ett halvt år på sig att få direktiven på bordet, men jag välkomnar som sagt att det kommer direktiv. Det har tagit tid. Arbetsmarknadsministern lämnade besked här i somras att det skulle komma under hösten, men nu har det skjutits fram till våren.

Jag hoppas att jag slipper stå här i kammaren i Sveriges riksdag nästa höst och fråga vad som händer med översynen av Arbetsförmedlingen.

I detta anförande instämde Erik Ottoson (M).

Herr talman! Det är tydligt att Moderaterna inte riktigt vill kännas vid den politik som man själv bedrev och som misslyckades. Nu håller man i stället fast vid den utredning som man tidigare tillsatte.

Jag vill säga så här till Katarina Brännström: Nej, en ny minister är inte simsalabim. Men jag genomför en ny politik, och det gör skillnad. En ny utredning är nog tyvärr inte heller simsalabim. Men en utredning kan analysera framtidsfrågor och lägga fram förslag om den utformas på rätt sätt utan att lägga en våt filt över det nödvändiga förändringsarbete som pågår, och en sådan utredning kommer jag att tillsätta.

Herr talman! Arbetsförmedlingen har inte fungerat på flera årtionden; det är fullständigt korrekt. Det har inte varit någon effektiv verksamhet. Det är en stor koloss som är väldigt svårstyrd, och det kommer att ta väldigt lång tid att få en bra arbetsförmedling. Jag välkomnar alla förslag på området.

Arbetsmarknadsministern säger att det är en ny politik. Då undrar jag: Var är den? Vi i riksdagen har ju inte fått se någon ny politik. Det finns inga förslag från Arbetsmarknadsdepartementet om någon ny arbetsmarknadspolitik, jobbpolitik eller någonting som stimulerar till nya jobb.

Traineejobben var det stora slagnumret i valrörelsen. De är helt borta, och det verkar inte bli någonting av dem. Det spelar ingen roll vad arbetsmarknadsministern säger utan det handlar om vad man gör, för att travestera Patrik Björck. Det är precis resultaten som vi måste utgå från.

Vi var inte nöjda. År 2008 blev det en omfattande arbetslöshet på grund av den djupa krisen i ekonomin över hela världen. Då blev det uppenbart att Arbetsförmedlingen inte fungerade som den skulle. Verkligheten ställer fortfarande kraven att det måste förmedlas fler jobb. Matchningen måste förbättras. En mängd saker måste göras för att matchningen ska fungera bättre.

Jag ser fram emot att inom kort få ett förslag från regeringen. För att möjligtvis korta den tiden överlämnar jag sammanfattningen av kommittédirektiven till ministern. Det finns många förslag att ta efter i den gamla utredningen.

Jag vill tacka ministern för debatten och för svaret. Jag inser att det inte är en utredning som kommer att lösa problemen utan det behövs oändligt mycket mer. Jag önskar ministern lycka till med arbetet. Det är inget enkelt jobb.

Herr talman! Jenny Petersson har uppenbarligen lyssnat på arbetsmarknadsministerns svar. Jenny Petersson tackar också arbetsmarknadsministern för svaret. Kanske Katarina Brännström också borde ha lyssnat på arbetsmarknadsministerns svar. Då kanske inte den här debatten hade blivit så lång. Vi kan alltid hoppas att vi slipper få ta debatten igen, att vi i fortsättningen kan debattera arbetsmarknadspolitik utifrån sakinnehåll och att Katarina Brännström kan lägga fram förslag på vad hon vill göra eller ändra på och se vilka kreativa idéer hon har för att sänka arbetslösheten. Vi ser fram emot en debatt om sakinnehåll och politiskt idéinnehåll. Det skulle vara betydligt mer spännande än att bara ställa krav på en utredning som arbetsmarknadsministern redan har svarat att hon ska genomföra.

Herr talman! Jag ska inte förlänga debatten, men jag vill påpeka för er som har följt debatten att interpellationen handlar om en översyn av Arbetsförmedlingen. Det har skett två tillkännagivanden från Sveriges riksdag om att återuppta eller tillsätta en översyn av Arbetsförmedlingen. Alliansregeringen tillsatte en utredning som regeringen valde att lägga ned.

Jag tackar även i dag för svaret från arbetsmarknadsministern. Jag påminner om att Ylva Johansson är arbetsmarknadsminister. Katarina Brännström och jag sitter i opposition. Vi kommer att fortsätta att be om resultat på området. Ni är inne på ert andra år som regering, och snart är det halvtid. Det är upp till er att få saker att hända, och vi kommer att fortsätta att driva på i frågorna.

Herr talman! Jag tackar för debatten. Jag svarade från första början ja på frågan. Vi kommer att tillsätta en utredning, och vi arbetar med direktiven. I väntan på utredningen kan man glädja sig åt att arbetslösheten sjunker kraftigt, särskilt ungdomsarbetslösheten som har minskat med över 3 procentenheter det senaste året. Det görs stora satsningar på arbetsgivarkontakten, och Arbetsförmedlingen fungerar allt bättre.

Överläggningen var härmed avslutad.