Fru talman! Johnny Skalin har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att medborgarna ska ha förtroende för finanspolitiken och för att försvagade inkomster från energi- och miljöskatter inte ska äventyra förutsättningarna för finansieringen av lösningar på centrala samhällsproblem.
Förtroendet för finanspolitiken upprätthålls genom att finanspolitiken utformas på ett ansvarsfullt sätt. Reformer måste alltid finansieras så att den offentliga skulden utvecklas på ett hållbart sätt.
Johnny Skalin skriver i sin interpellation att Riksrevisionen uppskattar att skatteintäkterna från energi- och miljöbeskattningen överskattats med cirka 25 miljarder kronor från år 2024 och framåt. Men det är en missuppfattning av Riksrevisionens rapport. Det Riksrevisionen säger är att skatteintäkterna från energi- och miljöbeskattningen gradvis kommer att överskattas om hänsyn inte tas till att utsläppen av koldioxid på kort sikt kommer att minska, bland annat till följd av att de beskattas. Enligt Riksrevisionen överskattas skatteintäkterna således inte nämnvärt åren närmast efter 2024 utan först på lång sikt när utsläppen av koldioxid minskar i större utsträckning.
Jag kan också lugna Johnny Skalin med att finanspolitiken, i den analys som nyligen publicerades i regeringens vårproposition, är långsiktigt hållbar. Det gäller trots de mycket kraftfulla åtgärder som regeringen vidtar för att begränsa effekten av covid-19-pandemin och trots att intäkterna från energi- och miljöskatter antas minska på lång sikt på det sätt som Riksrevisionen förordar.
Bedömningen att finanspolitiken är långsiktigt hållbar delas också av både Konjunkturinstitutet och Europeiska kommissionen. De publicerade egna hållbarhetsbedömningar i februari i år. Dessa positiva bedömningar riskerar dock att undergrävas av ofinansierade och budgetförsvagande utskottsinitiativ, som det oppositionen drev igenom tidigare under våren.