Övergrepp inom idrotten

Herr talman! Saila Quicklund har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att komma åt problemet med övergrepp inom idrotten samt hur jag ser på att inrätta en särskild barnidrottsombudsman med befogenhet att agera i det enskilda fallet.

Jag vill tacka interpellanten för engagemanget och för att hon i detta forum återigen lyfter upp frågan om skyddet av barn inom idrottsrörelsen. Att skydda barn och deras rättigheter är en central fråga också för regeringen.

Det svar dåvarande statsrådet Gabriel Wikström lämnade på en interpellation tidigare i år gäller fortfarande. Jag hänvisar därför till det svaret och betonar att inte heller jag tror på idén om att staten ska inrätta en särskild barnombudsman för just idrotten. Som interpellanten vet arbetar Riksidrottsförbundet för tillfället med att ta fram en etisk kod inom idrotten och med att inrätta en idrottens ombudsman. Jag välkomnar detta arbete och bevakar det med stort intresse.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Vi är inne på vår tredje debatt i dag, och jag tackar ministern för svaret!

Jag hoppas att vi har en bred samsyn i frågorna om övergrepp inom idrotten. Övergrepp inom idrotten är ett hot och något som verkligen inkräktar på idrottens värdegrund. Det är viktigt att framhålla att det kanske inte är ett isolerat idrottsproblem utan ett samhällsproblem generellt.

De vittnesmål vi nu tar del av är skrämmande, men det är också viktigt att dessa vittnesmål kommer fram i ljuset. Redan direkt efter några timmar eller någon dag fanns 2 290 aktiva idrottare, supportrar, anställda vid förbundskanslier med flera som vittnade om rena lagöverträdelser. Inte ens de stora idrottsgalorna eller evenemangen är numera fredade zoner. Det här måste verkligen upphöra.

Herr talman! Jag har under de två senaste åren aktivt arbetat med frågan om övergrepp inom idrotten, särskilt med inriktning mot barn och unga. Moderaterna prioriterar både kultur och idrott, särskilt med inriktning mot barn och unga. Därför är det också extra allvarligt när barn och unga utsätts för trakasserier eller övergrepp, oavsett vilket område de befinner sig i.

Idrottsrörelsen med sina över 3 miljoner utövare och 650 000 ideella ledare i 20 000 föreningar gör dagligen ett helt fantastiskt jobb med att skapa en meningsfull fritid för våra barn och ungdomar. Idrottsrörelsen ska också respekteras för sin självständighet och sitt oberoende. Men politiken kan inte stå bredvid och titta på när samhällsproblem förekommer inom idrotten.

I den utvärdering av statens idrottspolitiska mål som vi har debatterat tidigare har det framkommit att det bland annat saknas en systematisk uppföljning av barnrättsperspektivet samt de övergrepp och kränkningar som sker inom idrotten. Den tvåmånadersregel i RF:s stadgar som finns kvar för att anmälan om övergrepp ska leda till en påföljd, som vi tidigare har talat om, är problematisk. Därför är det också glädjande att Riksidrottsförbundet efter Riksidrottsmötet har tagit ett tydligare grepp i frågan - allt för att stärka barnrättsperspektivet. Det är positivt. Det handlar bland annat om att se över möjligheten att endast tävlingsrelaterade frågor och regelbrott ska omfattas av den kortare preskriptionstiden medan förseelser som sker utanför tävlingsarenan, till exempel trakasserier och sexuella övergrepp, ska ha en längre preskriptionstid.

Herr talman! Politiken kan inte stå bredvid och titta på när samhällsproblem förekommer inom idrotten. Vi måste och kan agera nu för att stärka barns och ungas ställning i den rättsliga processen. Här har vi bland annat lyft upp frågan om att inrätta en särskild barnombudsman, alternativt att utöka befogenheterna för den befintliga Barnombudsmannen att agera i det enskilda fallet - vilket inte fungerar i dag. Det finns också lovvärda initiativ, till exempel Treskablinoll som Elaine Eksvärd, Patrik Sjöberg och Linda Grådal har startat. Det handlar om riktlinjer för föreningar i kampen mot sexuella övergrepp inom idrotten. Det är ett fantastiskt initiativ, och det görs mycket som är bra.

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att komma åt problemet med övergrepp? Vad anser ministern om att tillsätta en särskild barnidrottsombudsman, alternativt att Barnombudsmannen får befogenheter att agera i det enskilda fallet? Då behövs ingen ny myndighet. Det viktiga är att funktionen ligger utanför idrotten, så att man inte granskar sig själv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack för en viktig interpellation! Det är en fråga som inte kan lyftas upp nog ofta i detta och i andra sammanhang. Vi vet att det har förekommit åtskilliga övergrepp på barn inom svensk idrott och att ledare och andra vuxna, även föreningar och förbund, ibland har blundat. Den nära relation som finns mellan tränare och idrottare inom vissa idrotter utgör en särskild risk. Det är också något som måste medvetandegöras.

Dock upplever jag att många myndigheter och inte minst RF under senare år har jobbat mycket aktivt med frågorna. Det har tagits fram omfattande och kunskapsbaserade vägledningar. Det är oerhört viktigt att idrotten arbetar brett och inte sluter sig inåt. Till exempel finns ett nytt samarbete med Bris med en ny stödlinje för idrottsledare. Ideellt engagerade och anställda ledare inom idrotten ska kunna ringa om de är oroade för ett barn. Det är en viktig del i det hela. Som jag också sa i mitt interpellationssvar arbetar man med att ta fram en etisk kod och att ta fram en idrottens ombudsman.

Det som är mycket viktigt att återkomma till, precis som vi tog upp i vår förra interpellationsdebatt, är naturligtvis att de fall vi nu pratar om - kränkningar och övergrepp mot barn och unga - aldrig kan falla inom något regelverk som idrotten själv har. De ska ofelbart anmälas till polis och socialnämnd för att hanteras av utomstående personer. Det är tveklöst så.

Jag är också säker på att Saila Quicklund väl känner till att det inom Sisu och hela den samlade idrottsrörelsen bedrivs ett aktivt arbete för att utbilda både ledare och aktiva i dessa frågor. Jag förutsätter att det görs på ett bra sätt, och jag kommer att följa det arbete som nu sker inom idrottsrörelsen mycket nära. Det gläder mig att höra att ni tycker att dessa frågor är viktiga och behöver prioriteras. Så är det också från vår sida. Vi arbetar just nu mycket hårt med att göra barnkonventionen till lag, med de konsekvenser som det kommer att få.

Herr talman! Det tas bra initiativ, och det sker med utgångspunkt i den utvärdering som riksdagen har gjort. Jag tror också att specialidrottsförbund har uppmärksammat utvärderingen och även den allmänna opinionen. Det har varit många delar.

Däremot framkom i utvärderingen att barnkonventionen är okänd längst ut i ledet bland ledarna. Det finns ett mycket bra värdegrundsdokument inom RF, men det är också okänt för många. Här finns en stor potential att förbättra, så att vi vet vilka normer vi ska jobba efter.

Ministern väljer att hänvisa till en etisk kod och en visselblåsarfunktion som RF har fattat beslut om. Men det arbetet ska redovisas först 2019, och det är 2017 i dag. Fallen finns där ute här och nu. Lite oroande är det att idrottsministern inte har svarat på hur man agerar i nuläget här och just nu. Det är nu vi ser fallen som har inträffat. Varför ska vi vänta till 2019? Det är lång tid fram.

Ministern påpekade i sitt svar på min fråga om hur hon avser att ta till vara de resultat som framkom i utskottets utvärdering, som vi debatterade nyss, att hon inte avser att ta något särskilt initiativ i frågan. Idrotten ska självklart respekteras för sitt oberoende och sin självständighet, men politiken kan inte stå still och titta på när idrotten drabbas av det som i grunden inte är ett isolerat idrottsproblem utan ett samhällsproblem. Varför väljer regeringen att luta sig mot vad idrottsrörelsen gör och att inte agera tydligare i vad som är ett stort problem?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I SVT-programmet Dold berättade tio ridelever om hur de hade blivit sexuellt ofredade av en framgångsrik tränare i Skåne. Ärendet blev också aktuellt efter ett inlägg på bloggen Ponnymamman, som pekade ut nämnda man för att ha utfört en rad övergrepp under 20 års tid. I maj valde också Ridsportförbundet att dra in mannens tränarlicens.

Detta är bara ett exempel på incidenter inom idrottsrörelsen som sker här och nu. Därför blir min fråga relevant: Hur tänker ministern agera? Tänker hon luta sig tillbaka mot vad idrottsrörelsen avser att göra först 2019?

Fru talman! Nej, det avser regeringen inte att göra, och det gör den heller inte.

Jag tycker att Saila Quicklund i sitt inlägg säger några saker som är väldigt viktiga. Nummer ett för mig är att idrotten inte ska vända sig inåt och lösa detta på egen hand. Det här är ett problem inom idrotten, och i vissa fall och vissa situationer måste vi uppmärksamma detta särskilt för vi har sett att det förekommer, särskilt inom vissa idrotter. Det är en risk som måste medvetandegöras.

Inom idrotten måste de självklart själva också arbeta med dessa frågor. För precis som Saila Quicklund säger är det utifrån vad hon beskriver otroligt viktigt att ännu mer görs. Barnkonventionen är inte tillräckligt känd, och de värderingsfrågor som ska styra detta är inte tillräckligt kända. Där måste också Sisu och den samlade idrottsrörelsen själva bedriva ett arbete.

Regeringen har å sin sida varit väldigt tydlig med att den är på väg att göra barnkonventionen till lag. Så sent som i början av sommaren antog regeringen en uppdaterad handlingsplan till skydd för barn mot bland annat människohandel, exploatering och sexuella övergrepp. Vi arbetar väldigt aktivt med de här frågorna på många olika sätt.

Utgångspunkten i den här interpellationen, att idrotten skulle inrätta en barnidrottsombudsman, är jag dock inte säker på är en lösning. Snarare tror jag att det är regeringens arbete som nu görs liksom det egna arbete som görs inom idrottsrörelsen som behöver fortgå. För övrigt har vi i Sverige redan en barnombudsman liksom organisationer som Bris och Rädda Barnen. Dessutom är det polis och socialtjänst som ska agera om det finns en brottsmisstanke.

Det är kanske ännu viktigare att man arbetar med kunskapen om dessa instanser och organisationer och att barn, ungdomar och vuxna kan få stöd där redan i dag. Det är dit man ska vända sig, för de har ett upparbetat och regelbundet arbete med detta.

Även Sisu bedriver som sagt sedan flera år tillbaka ett aktivt arbete för att skapa trygga idrottsmiljöer. Men med 20 000 idrottsföreningar, 650 000 ledare och 3,2 miljoner aktiva är det såklart ett väldigt stort arbete. Det behöver leva och få tyngd och fokus inom ramen för idrottsrörelsen.

I vårt samhälle som helhet är det även fortsatt nolltolerans när det gäller det här. Vi måste arbeta på många olika nivåer och plan för att säkerställa detta. Det är alldeles utmärkt att den utvärdering som är gjord också belyser frågan och ytterligare driver på den framåt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag anser inte att det behöver vara en speciell myndighet, en barnidrottsombudsman, i sig, utan det skulle kunna vara Barnombudsmannen som får befogenheter att kunna agera i det enskilda fallet.

Idrotten ska inte granska sig själv. Vi hör från människor som har varit utsatta att det är detta som i mycket har utgjort problemet. Detta är hela poängen. Vi kan jämföra med ett oberoende NA, som vi diskuterade tidigare. Trovärdigheten gör att det ska ligga utanför verksamheten.

Jag vill tacka för en viktig debatt om hur idrotten ska vara en trygg arena för både barn och vuxna, för alla, och att förekomsten av övergrepp såväl på som utanför idrottsarenorna ska stävjas. Det måste vara våra absoluta målsättning.

Att svensk idrott kan gå i bräschen för sunda ideal och gå emot trakasserier och rena övergrepp är också en förtroendefråga. Vi vet att idrotten skapar glädje och gemenskap och bidrar till bland annat förbättrad folkhälsa och ökad gemenskap för barn och unga. Detta kan man inte säga för många gånger, fru talman.

Riksidrottsförbundet, polisen och Åklagarmyndigheten har tillsammans med andra aktörer i andra sammanhang byggt upp ett gott samarbete för att motverka problem som gör att idrottsrörelsen svärtas ned. När ett idrottsproblem övergår till ett samhällsproblem är det dags för oss att agera.

Ytterligare insatser från politiken behövs även i den här frågan. Jag hoppas att vi kan ta ett fortsatt grepp om ämnet, och jag avser att aktivt följa ministerns arbete inom området. Stort tack för den tredje debatten i dag!

Fru talman! Detta är som sagt var en fråga som inte kan lyftas upp nog många gånger. Jag kan understryka att när det gäller sådana frågor som vi talar om i dag är vi rörande överens om att idrotten inte ska agera själv eller granska sig själv.

Det finns myndigheter, polis och socialtjänst liksom andra fristående organisationer som gör och som ska göra detta. Det är till dem man ska vända sig i de fall då sådant här förekommer. Det finns ett samarbete mellan olika aktörer för att stävja, förebygga och agera när saker som dessa kommer upp på bordet.

Samtidigt uppskattar jag, vilket jag sa tidigare, att Riksidrottsförbundet steppar upp ytterligare efter den senaste RF-stämman. Det gäller både den etiska koden inom idrotten och genom inrättandet av en idrottens ombudsman. Vi får se hur detta faller ut. Vi måste jobba på många olika sätt. Framför allt ska det om något som detta förekommer inte hanteras av idrottsrörelsen själv utifrån ett eget regelverk, utan det ska hanteras i samhället som alla andra brott som begås.

Jag tackar Saila Quicklund för en bra debatt och ett stort engagemang, och jag ser fram emot fortsatta diskussioner om de här frågorna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Överläggningen var härmed avslutad.