Överbeläggning inom akutsjukvården

Herr talman! Lotta Finstorp har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen ämnar vidta för att minska överbeläggningen inom akutsjukvården.

Överbeläggningar och utlokaliseringar av patienter är en viktig patientsäkerhetsfråga. Omfattningen är beroende av vad som händer i hela vårdkedjan. Det krävs ett systematiskt och strategiskt arbete inom vården för att minska överbeläggningarna, och det finns stora regionala skillnader och variationer över året i hur detta fungerar.

En kartläggning genomförd av Sveriges Kommuner och Landsting visar att bland länssjukhusen i Stockholm har både Sankt Görans sjukhus och Södersjukhuset en låg andel överbeläggningar. Ägarformen kan därför inte ses som avgörande för andelen överbeläggningar vid ett sjukhus.

Bristande tillgång till viktiga yrkesgrupper, samt andra kompetensförsörjningsproblem, bidrar starkt till stängda vårdplatser. Regeringen har vidtagit ett flertal åtgärder kopplat till hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning. En särskild professionsmiljard har avsatts, varav 300 miljoner har öronmärkts för 2017 i syfte att ge fler sjuksköterskor möjlighet att bli specialistsjuksköterskor.

Utöver detta har antalet utbildningsplatser byggts ut, resurserna för validering av utländska sjukvårdsutbildningar hos Socialstyrelsen har kraftigt förstärkts, och ett flertal myndighetsuppdrag har getts på området. Regeringen har vidare annonserat en satsning riktad mot personalen inom hälso- och sjukvården på 2 miljarder kronor, som bland annat får användas till att erbjuda kompetensutveckling, öka bemanningen och utveckla arbetssätt i syfte att vårdpersonalen ska arbeta kvar.

Arbetsgivarna har ett viktigt ansvar för att vårdens arbetsmiljö och arbetsvillkor gör det attraktivt för personal att bli anställda och att arbeta kvar i vården. Genom att steg för steg komma till rätta med kompetensförsörjningsproblemen i vården skapar man också förutsättningar för att färre vårdplatser ska vara stängda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är även angeläget att en patient skrivs ut från den slutna vården så snart som möjligt efter att den behandlande läkaren bedömt att patienten är utskrivningsklar. I annat fall kan detta också leda till överbeläggningar i slutenvården.

En stor mängd vårdplatser uppehålls i dag av utskrivningsklara patienter. En ny lag om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård träder i kraft den 1 januari 2018. Lagen innebär bland annat en tydligare process för utskrivning, däribland regler om tidig planering inför utskrivning och om samverkan mellan landsting och kommuner.

Regeringen har också i mars 2017 gett Socialstyrelsen ett uppdrag att göra en kartläggning, nulägesbeskrivning och analys av hur brister i kompetensförsörjning och bemanning kan påverka risken för vårdskador i hälso- och sjukvården.

Socialstyrelsen har också nyligen lanserat ett samlat stöd till hälso- och sjukvården på patientsäkerhetsområdet, som myndigheten haft regeringens uppdrag att utveckla i samarbete med flera andra aktörer. Där finns samlad information om att förebygga vårdskador.

Regeringen har även höjt de generella statsbidragen för landstingen med miljardbelopp från 2017, vilket ger förutsättningar för landstingen att prioritera resurser dit man bedömer att behoven är som störst.

Min bedömning är att regeringen i dag vidtar kraftfulla åtgärder för att ge landstingen förutsättningar för att överbeläggningarna ska kunna minska. Samtidigt kan jag konstatera att landstingen har det operativa ansvaret för våra sjukhus och ansvaret för att åtgärda de akuta situationer som uppstår.

Regeringen och Vänsterpartiet är överens om att gå fram med en proposition om tillstånd att ta emot offentlig finansiering. Verksamhet som bedrivs enligt hälso- och sjukvårdslagen kommer inte att ingå i den planerade propositionen. En utredning kommer att tillsättas skyndsamt med uppdraget att titta på olika lösningar för hälso- och sjukvården för att säkerställa att skattemedel används till det som de är avsedda för.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret!

Ja, svensk vård håller mycket hög medicinsk kvalitet. Samtidigt står vården inför stora problem. Sverige har bland annat Europas längsta väntetider, och vårdköerna ökar kraftigt. Tryggheten och tilliten till att få en tillgänglig och säker vård i tid borde vara en självklarhet i ett land som Sverige.

Begreppet trygghet är ett av de viktigaste begreppen. När man frågar människor vad som är viktigt här i livet säger de att det är att känna trygghet. Detta med överbeläggningar är också en trygghetsfråga. Man vill känna tryggheten att veta att om man har behov av att få en sängplats på sjukhuset ska man få det.

När det gäller överbeläggningar och utlokaliseringar tycker jag att utlokalisering är ett märkligt ord. Man utlokaliserar statliga myndigheter, och i det här sammanhanget är det utlokalisering av patienter. Det ger inte enbart otrygghet utan även en ökad risk för vårdskador, eftersom det inte alltid finns tillräcklig kompetens och kapacitet för att möta patientens behov.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I samband med utvecklingen av öppna vårdformer, den medicinska utvecklingen och överföringen av vissa ansvarsområden till kommunerna har behovet av vårdplatser minskat inom sjukvården. Antalet vårdplatser på våra sjukhus minskade med i genomsnitt 35 procent mellan åren 1996 och 2013, och år 2013 fanns det 2,6 vårdplatser per 1 000 invånare. Sverige har nu lägst antal vårdplatser per invånare i Europa. Detta i sig är inget problem, men när det inte längre finns vårdplatser när man behöver det uppstår svårigheter med såväl patientsäkerhet som arbetsmiljö. Detta med utlokaliserad patient innebär att patienter vårdas någonstans där man inte har den specifika kompetens som behövs för diagnosen.

Överbeläggningar är inte ett problem enbart hos Landstinget Sörmland, som jag fokuserar på i interpellationen, utan det är ett problem över hela landet. Precis som ministern angav i svaret är det stora regionala skillnader. Det går säkert att förklara med brist på kompetens, att det ofta saknas sjuksköterskor och så vidare. Men vi sörmlänningar är väldigt oroade över att vårt landsting sticker ut så negativt i detta med överbeläggningar. I april hade ett av länets sjukhus 13,5 överbeläggningar per avdelning och dag, och då är snittet i Sverige ungefär 3, så ministern måste förstå att det är ett jätteproblem för oss i Sörmland. Då det har varit så höga överbeläggningstal på sjukhuset i över ett år börjar personalen att gå på knäna. Då blir det massflykt. Vi har nära till Stockholms läns landsting, så det är lätt att pendla dit i stället. Då blir det liksom katten på råttan och råttan på repet i den här frågan.

Jag har följt en rad artiklar i sörmländska medier av en journalist som heter Tommy Kägo. Han har gjort ett gediget arbete och intervjuat personal, patienter och anhöriga. Det går inte att få fram om IVO anser att det ökade antalet anmälningar om vårdskador har att göra med överbeläggningar, så det kan jag inte stå här och påstå. Det är ganska många anmälningar som till exempel rör felaktiga diagnoser, och det kan kanske snarare vara stressrelaterat, att personalen inte har den tid som behövs för att ställa rätt diagnos.

Jag skulle vilja se en nolltolerans för vårdskador. Trafiken har ju lyckats mycket bra med det. Jag skulle vilja höra lite vad ministern säger om det.

Herr talman! Tack, Lotta Finstorp, för en otroligt angelägen interpellation!

Jag är glad att du börjar med att konstatera att svensk hälso- och sjukvård kvalitativt presterar väldigt väl. Faktum är att kvalitativt har vi en sjukvård som inom många områden är i världsklass, och det ska vi vara stolta över och lyfta fram. Icke desto mindre har vi alldeles för stora problem avseende tillgänglighet och bemanning i den svenska hälso- och sjukvården.

Vi har ett hälso- och sjukvårdssystem i Sverige som till sin struktur är ganska gammaldags. Det är väldigt sjukhustungt. Vi har en primärvård i Sverige som är mindre utvecklad, samtidigt som vi har en situation där allt fler lever längre med kroniska sjukdomar och med allt fler äldre. När inte den nära sjukvården är utformad på det sätt som den borde vara söker människor sig av naturliga skäl i mycket större utsträckning till akutsjukvården, med de resultat som vi i viss mån ser med kraftiga överbeläggningar och att man tvingas till utlokaliseringar. Som Lotta Finstorp påpekar vet vi också att utlokaliseringar medför en betydligt högre risk för vårdskador. Det är väldigt bekymmersamt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi måste göra saker på både kort och lång sikt. Det är viktigt att de politiska förslag och satsningar som vi går fram med inom det här området inte bara är plåster på såren, utan det ska vara långsiktiga förändringar som gör att vi framöver kommer att ha en hållbar hälso- och sjukvård med tanke på hur vår demografi ser ut i det här landet.

Jag är ute och träffar personal inom hälso- och sjukvården och tycker att de gör ett heroiskt arbete på många ställen, inte minst den personal som arbetar inom akutsjukvården. Jag var för inte så länge sedan på akuten på Huddinge sjukhus där man beskrev hur en arbetsdag innebär att när man har påbörjat sitt pass har man inte möjlighet att sitta ned förrän passet är slut.

Det är klart att en hälso- och sjukvård som erbjuder den sortens arbetsvillkor inte är en attraktiv arbetsgivare. Både arbetsmiljöfrågorna och övriga villkor, till exempel den lön man får när man utbildat sig till specialistsjuksköterska, innebär att vi har en stor brist. Många duktiga i personalen inom vården väljer att arbeta med enklare arbetsuppgifter och med bättre arbetsscheman, till exempel i primärvården eller för den delen i den kommunala hälso- och sjukvården. Det är därför som regeringen har valt att fokusera mycket på kompetensförsörjningsfrågorna, hur vi kan svara upp mot de behov som finns och hur vi kan förbättra arbetsvillkoren.

Långsiktigt handlar det om att vi behöver få till en omläggning av den svenska hälso- och sjukvården. Det är ett arbete som vi har påbörjat, som egentligen redan alliansregeringen påbörjade med Göran Stiernstedts utredning och som nu har tagits vidare av regeringens primärvårdsutredare. Jag berättar gärna mer om det i nästa inlägg, för jag tror att det är viktigt.

Herr talman! Ministern sa att det är få som väljer att gå vidare och utbilda sig till specialistsjuksköterskor. Det handlar om att få en betydligt högre lön om man gör det där lilla extra men också, regeringens representant här, om att man får behålla mer i plånboken. Det går naturligtvis hand i hand. Man lägger inte ned extra energi och tid på att få en högre befattning om man inte också får mer pengar kvar i plånboken.

I artikelserien i Sörmlands Nyheter hade man bland annat intervjuat en patient som hade blivit hemskickad, och hans tillstånd försämrades radikalt. När han blev bättre anmälde han detta till IVO. I yttrandet till IVO framgår det att sjukhuset angav kronisk vårdplatsbrist som skäl.

Man får egentligen inte ange det. Att man har platsbrist är inte skäl för att skicka hem en patient. Då är det både konstigt och olyckligt att man uppger detta i ett svar till IVO. Det måste alltid vara en klinisk bedömning som ligger till grund för om en patient kan skickas hem eller inte.

Ministern talade om primärvården, och primärvården är det viktigaste steget i vårdkedjan. Har ett sjukhus inte vårdplatser som motsvarar behovet får man köer i väntrummet på akuten. Allt hänger ihop i vårdkedjan.

Det finns ett systemfel, och här har vi en samsyn. Vi måste hitta betydligt bättre flöden, och vi måste hitta fler arbetsgivare. I stället för att det bara ska vara offentligt hela tiden behöver både personal och patienter kunna välja andra arbetsgivare och vårdgivare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den nära vården har stor betydelse. I Sörmland är det gratis att gå till primärvården medan kostnaden för att gå till akuten har höjts. Då måste man se vad som händer i primärvården, för det är ju dit man har styrt flödena. Väntrummen där kan ju bli väldigt fulla, och dessutom klarar man inte vårdgarantin på ett bra sätt.

Man måste noga analysera vad man gör när man skruvar om vårdkedjan och inte bara gå på magkänsla. Jag känner en oro här.

Regeringen tog bort den framgångsrika kömiljarden som Alliansen införde. Den var konstruerad med motprestation och var väldigt bra. Vi såg att det gav effekt. Man var tvungen att göra en motprestation för att få pengar.

Jag tror, precis som alliansregeringen antog, att incitamentsstyrda pengar är bra. Jag tror att landstingen och regionerna måste jobba precis på det sättet när det handlar om hälso- och sjukvård. Vi kommer att fortsätta att driva frågan om en kömiljard som är incitamentsstyrd. Den måste också utformas så att vårdgarantin blir mer heltäckande och samordnad. Vi tycker att man kan skruva på det, men det är definitivt bra att ha incitament för att vården ska få pengarna.

Vi vill att kömiljarden ska vara bredare än tidigare och till exempel omfatta röntgen och laboratorietester, för det är ibland där det blir en bugg. Den ska också vara professionsneutral. Jag hoppas att vi får gehör för detta framöver.

Herr talman! Låt oss vara lite noga. Det fanns en stor samstämmig kritik mot kömiljarden från vårdens professioner. Det var orsaken till att vi tog bort den. Den ledde bland annat till undanträngningseffekter, vilket de professioner som arbetar inom vården påpekade.

Man kan, Lotta Finstorp, absolut överväga hur man på ett bra sätt kan utforma ekonomiska incitament så att det blir träffsäkert och förhoppningsvis också leder till kortare väntetider. Jag har inget principiellt emot detta. Det får bara inte bli så att det plåstret på såret är det som man tror ska lösa grundproblematiken. Det handlar inte bara om att om man får extrapengar så springer man fortare.

De resursförstärkningar som regeringen har gjort till landstingen är helt nödvändiga för att vi långsiktigt ska kunna få en hälso- och sjukvård som kan svara upp mot den demografiska utvecklingen och de behov vi ser i hälso- och sjukvården.

Men det kommer inte att lösa problemet om inte resurserna också går till att göra hälso- och sjukvården tillräckligt attraktiv som arbetsgivare så att människor ska vilja arbeta där. Man måste kunna erbjuda arbetsmiljöer som gör att de medarbetare som finns i hälso- och sjukvården inte blir sjukskrivna på grund av stress.

Detta måste man ha klart för ögonen. Ja, man kan behöva göra saker för att öka de ekonomiska incitamenten, men det får aldrig förta att de grundläggande, viktiga satsningar vi måste göra är de strukturförändringar som krävs i hälso- och sjukvården långsiktigt. Vi måste också se till att den personal som finns i hälso- och sjukvården får så bra förutsättningar som möjligt att leverera en professionell vård till medborgarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Låt mig återknyta till den mer långsiktiga frågan om omställningen i den svenska hälso- och sjukvården. Anna Nergårdh har tagit över efter Göran Stiernstedts utredning och ska nu ta hans skiss över hur svensk sjukvård behöver läggas om och ge oss en tydlig karta på hur och inom vilken tidsram vi kan göra detta.

Jag är helt enig med dig, Lotta Finstorp. Vi behöver bygga ut en trygg och bra nära vård där våra äldre kan känna sig trygga med att de får tider och att de behov de har kan tas om hand där. Vi behöver en nära vård som erbjuder betydligt fler multiprofessionella team än vad som finns i dag. Vi behöver ha fler specialiteter.

Detta lade Anna Nergårdh fram en tidsplan för före sommaren, i sitt första delbetänkande. Där var hon också inne på incitament, för hon talade om en förstärkt vårdgaranti där man ska kunna möta fler professioner än läkare om man har andra behov.

Det handlar om att ha båda dessa delar i huvudet och att hela tiden påminna sig om att om det är något som svenska medborgare bör kunna förvänta sig att känna sig trygga med så är det att vi ska ha en svensk hälso och sjukvård som levererar.

Då måste vi politiker våga säga som det är. Det finns långsiktiga behov som vi behöver ta om hand. Det kommer inte att ske över en natt, men vi gör också saker här och nu för personalen och för ökade incitament så att rätt saker ska hända i vårdkedjan.

Herr talman! Man måste våga göra den nödvändiga strukturomställningen och förändringen inom vården. Det är till viss del här problemet finns, för som landstingspolitiker - och jag talar av egen erfarenhet som landstingsråd - orkar man, om jag ska vara helt ärlig, inte riktigt ta tag i grundproblematiken.

För ett antal år sedan träffade jag en vårdplatschef i ett annat landsting än mitt eget. Hon skulle gå i pension och sa: Jag har arbetat inom vården i flera decennier, och det jag mest har gjort är att mota patienter med "det där är inte vår patient; den ska dit i stället". Hon sa också: Alla säger att patienten ska vara i fokus, men vad menas konkret med det? Det har jag aldrig fått uppleva.

Jag har tagit med mig detta, att man motar. Är man vårdplatschef måste man se till att sängar är lediga och flytta på patienter på olika sätt. Detta är dessutom några år sedan, så det är ingen ny problematik.

Ministern och jag har tidigare talat mycket arbetsmiljö i kammaren. Det här är just en sådan vårdpersonalkategori som har stora sjukskrivningstal inom stressrelaterad psykisk ohälsa - kvinnor i offentlig sektor.

Det är en jätteutmaning att få unga tjejer och killar att söka sig till yrken som är kopplade till hälso- och sjukvård. Detta är en ödesfråga för Sverige i framtiden. Får vi inte tillräckligt med kompetent personal i de frågor som är närmast människor, tryggheten i hälso- och sjukvården, ja, då vet jag inte riktigt vad som kommer att hända med Sverige.

Herr talman! Jag håller verkligen med dig, Lotta Finstorp. Jag möter också detta när jag är ute och träffar medarbetare i hälso- och sjukvården, nästan oavsett var de arbetar men framför allt i den sjukhustunga delen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man beskriver där att de unga tjejer och killar som i dag utexamineras som undersköterskor eller sjuksköterskor och som börjar arbeta på till exempel akuten inte vill arbeta under de premisserna och i dessa arbetsmiljöer, med de arbetstider som de många gånger tvingas ha. Vi vet att detta är en ödesfråga för oss. Det här är verksamheter som måste fungera 24 timmar om dygnet.

Jag har stor respekt för det du säger, Lotta Finstorp, nämligen att man som landstingsråd sällan har möjlighet att ta itu med de stora strukturella förändringarna därför att man måste se till att det fungerar i vardagen för medborgarna. Där är samspelet mellan den nationella nivån - Sveriges Kommuner och Landsting - och våra landstingsföreträdare där ute jätteviktigt liksom att vi som nationella politiker verkligen har örat mot marken och lyssnar på vilka förutsättningar som behövs och som vi kan ställa till förfogande.

Jag tror mycket på de satsningar som vi nu gör genom att se till att man får ökade resurser inom hälso- och sjukvården, som man kan använda som man vill, men också riktade medel till exempelvis bemanning för att pröva nya arbetstidsmodeller och belöningssystem för att öka attraktiviteten som arbetsgivare.

Vi kommer att få jobba med detta. Vi kommer inte att vända det över en natt, men jag tror att det är ett steg i rätt riktning. Vi ska inte stänga några dörrar för goda och smarta idéer utan ta till vara dessa, oavsett om de kommer från privat eller offentlig verksamhet.

Överläggningen var härmed avslutad.