Otryggheten i Malmö och Skåne

Fru talman! Ann-Charlotte Hammar Johnsson har frågat mig vilka konkreta åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att polisen i Skåne och Malmö kan fullgöra sitt uppdrag, vilka konkreta åtgärder jag avser att vidta för att polisen ska kunna bemöta grov organiserad brottslighet mer effektivt samt vilka konkreta åtgärder jag avser att vidta för att medborgarna åter ska kunna känna sig trygga.

Ett syfte med ombildningen av polisen till en myndighet var att få en ökad nationell förmåga. Denna förmåga har medfört större möjligheter för Polismyndigheten att göra prioriteringar i verksamheten genom att flytta resurser dit de behövs bäst. Jag är glad att se att det här fungerar när till exempel Region Syd behöver förstärkningar. För att ge Polismyndigheten möjlighet att öka antalet anställda har regeringen aviserat anslagsökningar till Polismyndigheten på sammanlagt drygt 2 miljarder kronor de kommande åren.

I december 2015 presenterade regeringen en samlad insats för att bekämpa organiserad brottslighet. Insatsen innehöll ett flertal åtgärder som sträcker sig över hela mandatperioden. Redan under sommaren 2016 trädde ett trettiotal bestämmelser i kraft. Bland annat har försök, förberedelse och stämpling till grovt och synnerligen grovt vapenbrott kriminaliserats. Ledare för kriminella nätverk kan nu ställas inför rätta för att de inte har förhindrat allvarliga brott som de haft kännedom om, och möjligheterna att förverka brottsvinster från kriminella har ökat.

Regeringens arbete mot organiserad brottslighet fortsätter. Nyligen presenterades ytterligare åtgärder som kommer att stärka arbetet mot organiserad brottslighet. Bland annat vill regeringen att minimistraffet för grovt vapenbrott ska höjas från ett till två års fängelse, vilket alltså är en fördubbling. Regeringen har också aviserat att minimistraffet för grovt brott mot tillståndsplikten för explosiva varor, däribland handgranater, ska höjas till två års fängelse - också det är en fördubbling och dessutom ett fyrfaldigande sedan Moderaterna hade justitieministerposten.

Vidare har regeringen föreslagit höjda minimistraff för vissa allvarliga våldsbrott, och en utredare har fått i uppdrag att föreslå nya påföljder för unga lagöverträdare. Dessutom har en utredning tillsatts för att undersöka behovet av ett förstärkt straffrättsligt skydd för blåljuspersonal.

Regeringen har vidtagit och kommer alltså att vidta en rad åtgärder mot organiserad brottslighet och för ett tryggare samhälle oavsett var i landet man bor.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Polismyndighetens omorganisation med möjligheter till omställning som statsrådet tar upp är bra, angelägen och viktig. Min fråga skrev jag efter att ett antal händelser hade inträffat, och många har debatterat de här frågorna sedan dess. Det är viktiga frågor, så vi lär återkomma till dem också framöver.

Ett uttalade gjordes för en tid sedan av Region Syds dåvarande chef där och då när signalen gick ut brett i tv-rutan att polisen saknade resurser och att när nu förstärkning skulle ske i Malmö kunde människor inte räkna med att brott som handlade om deras hem, till exempel inbrott, skulle klaras upp. Ett uttalande som det skickar signaler till kriminella att nu öppnas dörrar för andra brott att begå när dörren stängs någon annanstans. Det skapar inte förtroende. Samtidigt är det klart att det är ett rop efter någonting annat.

Det är oerhört viktigt att polisen tillförs förstärkningar i form av personer och därtill förstärks med medel i form av pengar och utrustning. Man ska vilja utbilda sig och känna stolthet och trygghet i yrket och på jobbet.

Att påföljder och straff utdöms och att människor hamnar inom lås och bom då de bryter mot samhällets spelregler är nödvändigt. Det är bra, statsrådet.

Det är också viktigt att till de olika straffskalor och brottsrubriceringar som finns knyta frågan om att vittnen måste våga vittna för att det ska finnas bevis så att man kan fälla dem som begår brotten.

Läget med det grova våldet är oerhört påtagligt just nu. Det kommer rapporter från medierna som visar ett Sverige som vi inte känner. Det är skrämmande, och många olika saker sker samtidigt. Det handlar om allt från droghandel som sker på öppen gata i Malmö till skjutningar, rån och brott mot enskilda och näringsidkare och företagare. Det är otrygghet och inskränkningar av livsutrymmet för människor, inte minst kvinnor. Brås rapport om otrygghet visar att livsutrymmet har begränsats och tryggheten har minskat. 31 procent av kvinnorna säger sig i dag uppleva otrygghet i området där de bor. Bland männen är samma siffra 9 procent. Kanske har den ökat med anledning av de saker som har hänt.

Det har hänt en del efter undersökningen och säkert innan dess också. Det är nödvändigt att man kommer till rätta med detta.

I den tidigare debatten lyfte Marie Granlund upp frågan om fyrverkerier. Vi har båda läst om Växjö kommun och deras försök att totalförbjuda detta inom stadsgränsen. Det var ett beslut som upphävdes av länsstyrelsen och sedan av förvaltningsrätten. Det handlar om det här med totalförbudet, som ni har varit inne på.

Statsrådet har själv sagt att en lagändring inte är aktuell att fatta beslut om just här och nu i alla fall utan att man ska se tiden an. Det har också nämnts att branschen har vidtagit åtgärder.

Det här nyåret var det mest fruktansvärda som jag upplevt, och då var det hemifrån och inte direkt på plats. Det finns en hel del att säga om detta. Jag kunde knappt tro det själv när jag läste rapporterna i medierna om ett ungdomsgäng i Gävle som kastade ned smällare i en barnvagn där en bebis låg. Det var fruktansvärt. Därefter kom sedan medierapporter om att det kommit in samtal om raketer som skjutits mot människor. Ni har talat om Malmö och vad det innebar i det fallet. Sydsvenskan skrev om detta.

Det här väcker mycket känslor, och jag skulle inför nästa runda i debatten med statsrådet vilja fråga hur de här frågorna kommer att lyftas i samband med besöket i Malmö.

Fru talman! Situationen i Malmö är mycket besvärlig, och det är statsrådet väl medveten om. Jag måste nog ändå säga att efter rådande omständigheter har man på ett resolut sätt agerat från regeringens sida. Polisen har styrt om resurser från centralt håll till Malmö och regionen har styrt om resurser från andra delar av regionen till Malmö.

Vi skärper också lagstiftningen på en rad områden. Jag kan bara beklaga att den lagstiftningen inte är på plats, att den borgerliga regeringen inte gjorde någonting i den frågan. Nu skärps lagstiftningen när det gäller innehav av vapen, till exempel handgranater som har varit ett stort problem i Malmö.

Situationen är allvarlig, men regeringen och polisen har agerat resolut i frågan. Nu hoppas vi att vi verkligen får stopp på eländet.

Fru talman! Ann-Charlotte Hammar Johnsson frågade mig vad vi ska dryfta den 13 februari. Vi ska väl inte ta det samtalet i förskott. Men jag föreställer mig att vi ska diskutera polisens arbete med att lösa de många mord som Malmö tyvärr har drabbats av men också vad kommunen kan göra för att förebygga. Vi ska även diskutera en del av de framgångsrika saker som har gjorts i Malmö för att minska brottsligheten och vända utvecklingen.

Det kan också, för protokollet, vara värt att påminna om att det är fler polisanställda i Sverige nu än någonsin tidigare. Vi satsar mer ekonomiska resurser på polisen nu än vad som någonsin gjorts tidigare.

Sedan den här regeringen tog över har Justitiedepartementet lagt fram 75 propositioner till riksdagen. Det är betydligt fler än den tidigare regeringen hade lagt fram vid motsvarande tidpunkt. Samtliga har gått igenom i riksdagen.

Budgeten till Polisregion Syd, där Malmö ligger, har förstärkts med 147 miljoner kronor. Man har också fått ett personaltillskott i det dagliga utredningsarbetet. Och Polisregion Syd hade under föregående år ett nettotillskott i antalet poliser. Antalet poliser har alltså ökat. Det ger både Polisregion Syd och Malmö förutsättningar att på ett bättre sätt kunna lösa den brottslighet som man nu har drabbats av.

Fru talman! Regeringar verkar. Regeringar tar beslut. Andra regeringar tar vid. Det innebär också att arbeten som är på banan överförs. År 2013-2014 fanns det utredningar, som det har tagit tid att genomföra, som blivit klara och kunde tas vidare.

Jag tänker inte uppehålla mig vid dåtiden. Jag vill se framåt. Jag tänker på de människor som lever här och nu och som är i behov av hjälp och stöd på olika sätt.

Jag tror att jag och statsrådet tänker ganska lika när det gäller dialogerna i Malmö. Men jag vill få det bekräftat. Människor går nämligen ut i vardagen. En mamma, pappa, farmor, mormor, faster, morbror, syster eller svåger kan komma ut på morgonen och ska till arbetet men har då ingen bil kvar, för den är utbränd.

Det tar lång tid att spara ihop till en bil. Man utsätter människor för förstörelse. Man utsätter människor för att de förlorar lön och får en massa problem. Dessutom utsätts de för en osäkerhet när de vill bo och leva i ett område. Och det väcker känslor. Näringsidkare berättar om återkommande förstörelse, såväl i Malmö som på andra ställen, som Husby och andra platser i landet. Man tar sig alltså rätten att slå sönder människors dagliga levebröd och livsinkomster. Det kostar pengar och leder till konkurser.

Människor är rädda för att bli rånade. McDonalds i Malmö är ett exempel. Där har man anställt ungdomar. Man har flertalet gånger drabbats av rån. Det är psykiskt påfrestande för personalen. Man har fått stänga och öppna i luckan där man har drive-in i stället för att ha öppet. Och man kan inte ta emot kontanter när kunderna vill köpa sina cheeseburgare. För den enskilda människan är det ett intrång, som avgränsar möjligheter.

Vi har också fått rapporter om tragiska mord. Människor har omkommit. Och i går var det skjutningar i Göteborg. Det här leder sammantaget till att man vill veta vad som kan göras nu, i det kortsiktiga arbetet. Mycket är på rull framöver, men det kommer att ta lite tid. Saker och ting har påbörjats och är på gång. Men det kommer att ta lite tid.

Nu har Malmöborna - familjer - vädjat om att det inte ska spillas mer blod i Malmö, om att brotten och skjutningarna ska upphöra. Då är det läge att ha det öppna fönstret tillsammans med polisen. De kan nämligen inte göra hela arbetet. Det krävs en vuxenvärld. Och det krävs att myndigheter och kommunala enheter - skolan, sociala åtgärder och så vidare - kan gå in för att få igång dialogen på riktigt. Vi behöver prata om värderingar och normer, samtidigt som resurserna ökar.

Det är de här delarna som har lett till att jag har ställt frågan till statsrådet. Människor måste snart kunna känna trygghet. Men polisnärvaron får inte bara bli närvaro av rättsväsendet. Det måste också tas genuina tag, så att människor kan ta gemensamma krafttag i frågan.

Vad är svaret på detta, statsrådet?

Fru talman! Situationen är som sagt bekymmersam i Malmö. Det krävs en rad olika åtgärder. Poliser är en åtgärd. Vi har fått ett resurstillskott och hoppas att det verkligen ska göra skillnad. Men det handlar, som statsrådet sa, också om förebyggande arbete. Det handlar om att satsa ännu mer på skolan, på fritidsgårdar och på att på olika sätt förebygga.

Det blir lite märkligt när Ann-Charlotte Hammar talar om det förebyggande arbetet. Hon är med i ett parti som kraftigt vill minska bidragen till kommunerna. Malmö skulle ha förlorat enormt mycket pengar med en moderatledd regering. Då hade man tvingats skära ned på skolan. Man hade tvingats skära ned på olika fritidsverksamheter. Man hade tvingats skära ned på förskolan. Och man hade tvingats skära ned på mängder av sociala aktiviteter. Det hade verkligen inte gynnat Malmö.

Vi måste nämligen hela tiden jobba med två saker. Det förebyggande arbetet är självklart det absolut viktigaste. Sedan måste det också finnas tillräckliga polisresurser. Så har blivit fallet nu också. Men en moderatledd regering hade som sagt varit en katastrof för Malmö.

Fru talman! Det kan vara värt att påminna om att vi har 29 500 hårt arbetande polisanställda, vilket har lett till att många mord och skjutningar faktiskt har klarats upp och lett till långa fängelsestraff. Åtta personer dömdes till livstid och till långa fängelsestraff för de uppmärksammade morden på Vår Krog & Bar i Göteborg. I en liknande dom blev det 18 års fängelsestraff för två personer som avrättat en person i en skog. Och vi har liknande fall i Stockholm.

I Tensta har brottsligheten minskat med 65 procent efter att polisen har ökat sina insatser. I samtliga socialt utsatta områden i Sverige har vi i dag fler poliser än för ett år sedan. Och i Rinkeby utanför Stockholm byggs en ny polisstation för över 200 polisanställda.

Jag vill också passa på att lyfta fram det som Marie Granlund var inne på, nämligen det förebyggande arbetet. Jag vill plussa och prisa de många bra insatser som görs i Skåne. Räddningstjänsten arbetar aktivt med förebyggande verksamhet och har fått ned antalet bränder kraftigt. Privata företag i Malmö tar sitt ansvar och ser till att bara ha seriösa och rätt hyresgäster. Det tror jag är ett arbete som både kommunala och privata hyresvärdar runt om i Sverige skulle kunna dra stor lärdom av. Malmö arbetar också aktivt för att minska de sociala klyftorna och för att sysselsätta ungdomar.

I det perspektivet är det också värt att nämna att vi nu har den lägsta ungdomsarbetslösheten på 13 år. Skolresultaten vänder, och klyftorna kan börja minska. Det är viktigt för att långsiktigt bekämpa grogrunderna för brottsligheten.

Fru talman! Jag vill börja med att säga att det är jätteviktigt att vi tar upp och klarar ut de här sakerna. Det är viktigt att veta att saker och ting händer samtidigt som det sker saker och ting som är positiva. Ni som sitter på läktaren hör att det som vi talar om är de stora problemen. Det händer också mycket som är fantastiskt.

Min partikamrat skrev häromdagen på Facebook:

"Bakom varje svart siffra, rubriker och notiser finns människor. Det är viktigt att alltid tänka på i både den lilla och den stora världen. Och ibland är vanlig grå vardag det man längtar efter allra mest." Det är nog många, inklusive vi själva, i det här landet som nu längtar efter den grå vardagen.

Detta drabbar människor. Polisen har ett jobb att göra. Jag håller fast vid det förebyggande arbetet. Jag delar inte Marie Granlunds uppfattning om att det skulle vara sämre. Varje dag går lärare till sina arbeten och träffar ungdomar och barn. Varje gång de talar om och diskuterar dessa frågor gör de jättestora gemensamma insatser.

Svar på interpellationer

Det finns människor som har bott i Malmö i 23 år och som har befunnit sig i utanförskap med bidragsberoende. Det har inte varit lösningen, och jag tror inte heller att det är lösningen framåt. Där skiljer sig vår politik. Det kommer säkert statsrådet att ta upp i sitt nästa inlägg.

Man måste bryta utvecklingen och få människor i arbete. Det är oerhört viktigt med en förebild i vuxenvärlden för att man ska komma framåt i samhället.

I dag är arbetslösheten 15 procent i Malmö. Malmö har lagt ned mycket jobb för att ta emot människor. Men det är också viktigt att dessa människor inte fastnar i ett utanförskap. Vi måste kunna ta emot dem och de måste kunna ta sig in i samhället på ett bra sätt.

Utanförskap som varat i 23 år säger att det finns ett stort problem att lösa i Malmö, med eller utan alliansregering.

Fru talman! Jag vill bara passa på att tacka Ann-Charlotte Hammar Johnsson och Marie Granlund för en bra debatt.

Vi kan konstatera att vi ändå har en positiv trend i det svenska samhället. Vi har brutit åtta år av växande arbetslöshet till sjunkande arbetslöshet. Vi har brutit åtta år av fallande skolresultat till förbättrade skolresultat. Vi börjar minska klyftorna i samhället.

Det finns fler polisanställda än någonsin tidigare. Under de närmaste åren tillför regeringen över 2 miljarder kronor för att förbättra svensk polis.

Vi är nog överens om vikten av att skärpa lagstiftningen och metoderna för att komma åt den grova och den organiserade brottsligheten.

Jag ser fram emot att fortsätta debatten när jag kommer till Malmö den 13 februari.

Överläggningen var härmed avslutad.