Otryggheten för landets yrkesförare

Fru talman! Thomas Morell har frågat mig om jag avser att påskynda arbetet med säkra rastplatser.

Det är viktigt att det finns trygga och säkra uppställningsplatser och rastplatser där föraren kan parkera eller ta raster. Det är helt oacceptabelt att 20-45 procent av lastbilsförarna någon gång under sin yrkeskarriär har varit utsatta för brott. Trafikanalys konstaterade i sin rapport från 2016 att en genomgång av brottsstatistiken visserligen inte visade på någon ökning av brottslighet på uppställningsplatser men att ett stort antal förare upplever otrygghet och uppger sig ha blivit utsatta för brott. Mörkertalet kan vara stort.

Regeringen har gett Trafikverket ett uppdrag att göra en översyn av hur vi kan få fler säkra uppställningsplatser för yrkestrafiken. Det är Trafikverket som planerar och genomför uppdraget från regeringen, och det ska årligen i anslutning till årsredovisningen redogöra för hur arbetet planerats, genomförts och fortskrider.

Regeringen gör också historiska satsningar på svensk polis och förstärker även andra delar av rättskedjan. Rättsväsendet ges således bättre förutsättningar att öka tryggheten och bekämpa alla former av brottslighet, oavsett vem den riktas mot. För att bekämpa den grova organiserade brottsligheten bedrivs också ett myndighetsgemensamt arbete.

Självklart har även arbetsgivaren ett ansvar för att föraren har en god arbetsmiljö, och i det ansvaret ingår att vidta riskförebyggande åtgärder om en arbetstagare riskerar att utsättas för våld eller hot om våld.

Fru talman! Tack för svaret, infrastrukturminister Tomas Eneroth!

Det är inte så länge sedan vi stod och debatterade den här frågan, knappt två månader sedan. Efter förra debatten fick jag ett mejl från en åkare. Han skrev så här:

Hej Thomas! Hoppas allt är bra med dig. Vi har dagligen ett femtontal chaufförer som har sin nattvila i hytten, framför allt i Stockholm och Mälardalen. Läser i Trailer om risken för rån, överfall och inbrott som skapar en otrygg arbetsmiljö för många lastbilschaufförer. Kan skriva under på det, för dagligen får jag det till mig från våra chaufförer som ligger i hytten och känner likadant.

Det var anledningen till att jag ville ha ytterligare en interpellationsdebatt. Jag har fått ett svar från infrastrukturministern som jag inte är riktigt tillfreds med, måste jag faktiskt erkänna.

I avslutningen på svaret pekar statsrådet på att det är arbetsgivarens ansvar att föraren har en trygg arbetsmiljö. Det är ju sant såtillvida att arbetsgivaren ska se till att föraren har en trygg och säker arbetsplats i den verksamhet som arbetsgivaren kan råda över. Det vi pratar om i det här fallet är ju bristen på statlig förmåga att hålla efter de kriminella. Man kan inte peka på en arbetsgivare och säga: Det blir ditt ansvar. Det fungerar inte. Här brister det alldeles uppenbart i statens förmåga att lagföra dem som begår allvarliga brott.

I svaret i övrigt pekar statsrådet faktiskt på det som är det stora bekymret. Han säger att det är helt oacceptabelt att 20-45 procent av lastbilsförarna någon gång under sin yrkeskarriär har varit utsatta för brott. Det är detta som är den springande punkten: att de kriminella får en så stor spridning i samhället och kan ta sig en sådan makt att människor upplever att de är otrygga i sin arbetsmiljö, att de inte kan sova.

I svaret säger statsrådet vidare: "Regeringen har gett Trafikverket ett uppdrag att göra en översyn av hur vi kan få fler säkra uppställningsplatser för yrkestrafiken. Det är Trafikverket som planerar och genomför uppdraget från regeringen, och de ska årligen i anslutning till årsredovisningen redogöra för hur arbetet planerats, genomförts och fortskrider." Det är en formulering utan tydlig styrning. Det är en allmänt hållen text - var så god, utred lite grann, och så kan ni skriva i er bokföring hur det går. Det finns inget utpekat: Vi måste lösa det här!

Med den situation vi har just nu hastar det att få till stånd säkra uppställningsplatser för yrkesförare utmed våra vägar. Det är fullständigt oacceptabelt att så många människor i sin yrkesutövning känner oro. Tänk själv att ligga i lastbilen och inte kunna sova när jag ska ha min dygnsvila eftersom jag är rädd att det kommer att hända någonting under den tid jag ska vila för att kunna bli en bra förare i mitt nästa arbetspass. Fundera lite grann på den känsla som de här människorna har när de lägger sig i sängen i hytten!

Fru talman! Vi har diskuterat det här flera gånger. Låt oss stanna vid det sista: När jag funderar på den känslan tänker jag också att det är en arbetstagare som är utsänd av sin arbetsgivare att sköta sitt jobb. Arbetsgivaren har faktiskt ett ansvar enligt arbetsmiljölagen att se till att du kan fullfölja ditt jobb och kan vara trygg på ditt jobb. Om det är riskutsatt ska man till och med se till att det finns larmutrustning eller för den delen särskild låsutrustning på fordonet. Det är inte alltid förekommande.

Det går också att öka skyddet för den enskilde så att man inte känner den otryggheten. Det går att se till att man får tid och utrymme att kunna göra en anmälan om nu brottsligheten ökar. Som nämns i svaret och i rapporten är det en uppenbar sannolikhet att det finns ett mörkertal eftersom man inte anser sig ha tid eller möjlighet att ens göra en anmälan. Jag tycker att det är viktigt, så att polisen får rätt underlag för att veta vad som är särskilt brottsutsatta platser. På särskilt brottsutsatta platser finns nämligen nu också möjlighet, med den kameraövervakningslag som vi har genomdrivit, att utan den prövning som förut var ganska komplicerad sätta upp kameraövervakning för att öka skyddet.

Här gör alltså regeringen stora insatser. Men jag tycker att det är bekymmersamt när Thomas Morell återkommande säger att arbetsgivaren inte har ett ansvar för sin arbetstagare. Det har man. Det är en viktig del i den svenska modellen att det finns skyddsombud och en skyddsverksamhet som ser till att du kan vara trygg på ditt jobb. Det engagemanget efterlyser jag hos Sverigedemokraterna.

När det sedan gäller Trafikverket är det inte så att Trafikverket får göra hipp som happ. Så fungerar inte myndighetsstyrning. I uppdraget ingår

att göra en översyn av hur bristerna på säkra uppställningsplatser längs större vägar kan avhjälpas

att bedöma hur behovet av säkra uppställningsplatser längs större vägar ser ut och förväntas utvecklas

att analysera vilka nyttor och kostnader och andra konsekvenser en utbyggnad är förknippad med

att ta fram möjliga affärsmodeller som kan främja tillräcklig utbyggnad

att i samband med ny infrastruktur, ombyggnad och trimningsåtgärder planera för att underlätta privat etablering av säkra uppställningsplatser

att se över vilka möjligheter den nya kameraövervakningslagen ger för att öka säkerheten

att se över och kostnadsuppskatta åtgärder som bidrar till att höja säkerheten på övriga rast- och uppställningsplatser efter vägnätet.

Detta är det uppdrag man har, som man arbetar med och som man också återkommande redovisar.

Här finns dock också en svår avvägning. Här har jag efterlyst ett svar tidigare från Thomas Morell men inte fått något. Det handlar om vems ansvaret i förlängningen är. Vi har några kommersiella aktörer. Truckstop i Örebro är ett bra ett exempel - en fantastiskt bra verksamhet som jag har besökt, med ett starkt engagemang. Samtidigt vet vi att det inte är lätt att få en privat marknad för säkra rastplatser, och det gör att vi står inför ett skede där vi kanske också måste ha ett statligt engagemang när det gäller iordningställande och driftande av säkra rastplatser. Hur ser Sverigedemokraterna och Thomas Morell på vems ansvar det är?

I dag ser vi ändå gärna och vill underlätta för aktörer att bedriva säkra rastplatsverksamheter likt exempelvis Truckstop. Jag är angelägen om att vi nu bygger ut fler säkra rastplatser så att yrkestrafiken kan vara trygg, men jag är också angelägen om att arbetsgivarna tar sitt ansvar och att polisen har rätt resurser att beivra brottslighet vare sig det är brott på en rastplats eller någon som attackerar med järnrör ute på stan. Det är viktigt att polisen ständigt beivrar när brottslig verksamhet äger rum.

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet Tomas Eneroth!

När det gäller att beivra brott behöver statsrådet inte känna den minsta oro för mitt engagemang. Är det någonting vi måste göra är det att se till att straffa den som begår brott.

Jag har här en artikel från i går ur tidningen Trailer. Det var en förare som hade stannat nere i Ängelholm. Klockan halv fyra på natten vaknar han av att bilen gungar - det gör ju inte bilen av sig själv; det är den alldeles för tung för. Han vaknar alltså av att någon gör någonting i bilen och tittar ut, och då är det fyra som håller på och stjäl kläder från bilen. Han gör misstaget att öppna dörren och kliva ut, vilket resulterar i att han blir misshandlad. Han skulle naturligtvis ha stannat kvar inne i hytten och ringt till polisen. Jag har det inte bekräftat, men jag tror att det handlar om en utländsk förare.

Jag har också med mig en annan artikel från tidningen Proffs. En chaufför vid ett av de större åkerierna i Sverige vaknar av att bilen gungar - även i det här fallet. När han drar undan gardinen i hytten och tittar ut står det en där beväpnad med en AK5. Jag antar att statsrådet själv har varit ute och skjutit med en sådan, för det gjorde man i värnplikten. Det är ett automatvapen.

På den nivån ligger kriminaliteten i dag. Man står med beväpnade vakter när man tömmer bilarna på värdefullt gods.

Detta kan ju omöjligen en arbetsgivare ta ansvar för. Arbetsgivarna kan göra det som åligger dem. Jag har aldrig ifrågasatt att de ska göra det. De ska se till att bilarna är i trafiksäkert skick och planera verksamheten på ett sådant sätt att förarna kan göra sitt jobb på ett tryggt att säkert sätt. Men när det inte finns platser, mer än egentligen vid Brändåsen i Örebro, med en säker uppställning finns det bara ett alternativ kvar för arbetsgivarna, och det är att låta bilen bli kvar hemma och låta kunderna komma och hämta sitt gods där.

När kriminaliteten tar sådana dimensioner att inte ens fastigheter på Östermalm i Stockholm går trygga utan stora delar av fasaden sprängs bort, då har den fått ett sådant fäste i vårt samhälle att det inte går att skydda sig. Man kan inte säga till en åkeriägare att den måste se till att förarna inte utsätts för det här och därmed lägga ansvaret på arbetsgivaren. Det är statens ansvar att vara rättsvårdande, inte den enskilde företagarens.

Ska vi komma till rätta med kriminaliteten måste vi få tillräckligt med polisiära resurser. Vi måste också ha en tydlig effekt av att man begår ett brott; det måste vara ett tydligt straff för det man gör. Så är det inte i dag. Det har vi diskuterat vid flera tillfällen tidigare. Att det inte finns tydlighet i detta gör att kriminaliteten rör sig i de här områdena hela tiden, för man vet att bilarna har gods på 34-36 ton, och ofta är de lastade med något värdefullt. Det är ju jättemycket pengar att hämta! En del är så förslagna att de till och med ligger bakom bilen i 80 kilometer i timmen och öppnar dörrarna och tömmer bilen under färd. Hur ska arbetsgivaren skydda föraren från det?

Jag vill ha ett svar från statsrådet: Kan vi förvänta oss att det blir en snabbare åtgärd när det gäller säkra rastplatser?

Fru talman! Vi kan förvänta oss att de på Trafikverket arbetar så hårt de kan tillsammans med polis, åkerinäring och många andra för att se till att vi får fler säkra rastplatser. Det är viktigt, och det är ett tydligt önskemål från regeringen eftersom det behövs. Jag noterar också att Thomas Morell även denna gång undviker att svara på frågan: Ska det vara kommersiellt drivna rastplatser, eller på vilket sätt ska vi underlätta för skapandet av fler säkra rastplatser? Kamerabevakningslagen har varit ett sätt att öka möjligheten.

Jag tror att vi är någonting på spåret här när det gäller att både öka säkerheten för enskilda förare genom att arbetsgivare tar sitt ansvar med planerad körning med säkert skydd och inte minst genom att se till att man har tid och möjlighet att kunna göra en anmälan av det som hänt så att vi får en rättvisande brottsstatistik. Mycket tyder på att det skulle göra nytta eftersom många säger sig ha upplevt en ökad brottslighet. Jag tror mycket väl att det kan stämma. Då är det viktigt att man får tid och utrymme att göra en anmälan och på det sättet ge polisen underlag för att kunna se var det finns stora risker och särskilt brottsutsatta platser. Det gör att man får göra särskilda insatser.

Ingen vill mer än jag se till att yrkestrafiken skyddas och har goda möjligheter att fritt kunna färda godset över landet. Varför är det viktigt? Jo, för att Sverige är en exportberoende industrination som måste ha möjlighet till bra kommunikationer för godset. Det är därför vi gör storsatsningar inte minst på infrastruktur.

Det är också för att öka skyddet som vi gör historiskt stora satsningar på polisen med fler poliser än någonsin, fler som utreder brott och ökade möjligheter till polisbevakning. Det är så vi arbetar. Här måste arbetsgivare tillsammans med polisen, rättsvårdande myndigheter och andra aktörer se till att det blir så säkert som möjligt och att vi möter den här brottsligheten på ett bättre sätt.

Naturligtvis förutsätter jag att Trafikverket i den samordning man har hittar rätt insatser så att vi får fler säkra rastplatser. Jag är lite nyfiken på hur Thomas Morell tycker att vi ska få fler säkra rastplatser. Är det kommersiella aktörer eller andra aktörer som ska erbjuda tjänsterna? Det är ett spännande vägval vi står inför i Sverige, inte minst i ett läge där vi på europeisk nivå med det nya mobilitetspaketet talar om en snabbare etablering av just säkra rastplatser och förutsättningar för yrkestrafiken. Det är någonting som jag verkligen välkomnar.

Fru talman! När det gäller polisen är det på det sättet att man i dagsläget ökar antalet anställningar inom Polismyndigheten. Men merparten av de som börjar är civilanställda. Det kan naturligtvis vara bra, för det kan frigöra polisresurser att komma utanför huset, så att säga. Men ökningen vi ser i dagsläget är i huvudsak bland civilanställda. Därmed inte sagt att det skulle vara negativt, men vi behöver ha fler uniformerade poliser ute på gatorna också.

När det gäller rastplatser finns det ett statligt ansvar för att se till att det ska finnas rastplatser på givna sträckor. Om jag skulle köra en resa upp mot exempelvis Arjeplog och hela skjutsen är full med tv-apparater, datorer eller något sådant - 34 ton - var någonstans på den vägen ska jag sova på ett tryggt sätt? Det finns ingen sådan plats. Det är kanske om jag skulle åka hem till mitt gamla föräldrahem i Vilhelmina, men jag kommer inte dit på en dags körtid.

Det är det här som är problemet. Jag har inget alternativ, utan när körtiden är slut måste jag stanna, och då är det alternativet som jag har närmast som är möjligt. Då kan jag utsättas för precis det som föraren gjorde som såg en människa med en AK5:a utanför bilen. Det hände inte på Inlandsvägen utan i Stockholm.

Återigen: Kommer vi att få se ett snabbare agerande för att få säkra rastplatser på våra vägar?

Fru talman! Jag noterar att jag inte heller denna gång fick svar på frågan om ansvaret för rastplatsverksamheten. Jag är lite fundersam över varför, för det är viktigt att vi får fler aktörer som erbjuder säkra rastplatser. Det är viktigt för landets yrkeschaufförer att få en ökning av detta. Jag tror att det är viktigt också att Trafikverket, polisen och andra aktörer fortsätter att arbeta oförtrutet med att öka antalet säkra rastplatser. Det är viktigt för yrkestrafiken, det är viktigt för säkerheten och det är viktigt när vi nu både får fler poliser och dessutom får ökade kameraövervakningsmöjligheter och ökar förutsättningarna till kontroll av yrkestrafiken med de direktiv vi har lagt fram till en utredning. Jag tror att vi har bättre möjligheter än på väldigt länge att få en både säkrare och tryggare yrkestrafik men också mer ordning och reda.

Jag vill passa på - det är svårt att låta bli i det här sammanhanget - att säga att före 2014 fanns inga kontrollmöjligheter. Då hade vi inte klampning, sanktionsavgifter, beställaransvar eller extraresurser till polisen för cabotagekontroller. Alla de insatser som nu görs för att få mer ordning och reda i yrkestrafiken fanns över huvud taget inte under den tid då vi hade en högerdominerad regering som ville ha avreglering och att marknaden skulle sköta allting.

Jag tror på att vi måste ha regler. Vi måste ha ordning och reda. Vi har nu internationellt förhandlat fram ett mobilitetspaket som också på europeisk nivå gör att det finns bättre regler så att vi inte kan få otillåten cabotagetrafik och framför allt så att vi kan få utstationering från dag ett för både cabotage- och kombitransporter.

Det här har varit hjärtefrågor för mig som infrastrukturminister just eftersom yrkestrafiken är viktig inte bara för dem som jobbar - det är ett fantastiskt jobb de utför - utan också för Sverige som industrination. Låt oss nu också se till att man kan klara klimatomställningen inom lastbilssektorn framöver. Även när det gäller det är jag optimist. Det måste man kunna vara.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.