Oskuldsintyg och så kallade oskuldsoperationer

Fru talman! Amineh Kakabaveh har frågat mig om regeringen anser att det bör tillsättas en särskild utredning som ser över frågor rörande oskuldskontroller med mera. Amineh Kakabaveh har vidare frågat mig vilka åtgärder regeringen i övrigt har vidtagit och avser att vidta för att motverka utfärdandet av oskuldsintyg och genomförandet av så kallade oskuldsoperationer.

Oskuldskontroller och oskuldsoperationer är oacceptabla. De är ett uttryck för hedersrelaterat våld och förtryck som begränsar framför allt flickors och unga kvinnors utövande av grundläggande fri- och rättigheter och är som sådana helt oförenliga med svensk hälso- och sjukvårdslagstiftning. Hederskultur har inte någon plats i det svenska samhället; om detta får det inte råda någon tvekan. Regeringen har därför vidtagit flera åtgärder för att stärka det nationella arbetet inom området.

Den 1 juli i år infördes ett nytt brott, barnäktenskapsbrott, som kan ge fängelse i högst fyra år. Samtidigt infördes en straffskärpningsgrund för brott med hedersmotiv. Det infördes även ett utreseförbud som ska skydda barn från att föras utomlands för att ingå barnäktenskap eller könsstympas.

För att förebygga våld i nära relationer och mäns våld mot kvinnor, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck, har regeringen antagit en tioårig nationell strategi som började gälla den 1 januari 2017. Regeringen avser även att under hösten 2020 ge en särskild utredare i uppdrag att ta fram en nationell strategi mot våld mot barn, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck.

Med ökad kunskap inom berörda yrkesgrupper kan Sverige bli bättre på att i tid nå dem som riskerar att utsättas för hedersrelaterat våld och förtryck. Regeringen har därför gett Socialstyrelsen i uppdrag att ge fördjupad fortbildning om hedersrelaterat våld och förtryck samt könsstympning för socialtjänsten och hälso- och sjukvården.

I budgetpropositionen för 2021 föreslår regeringen att det nationella kompetensteam som finns vid Länsstyrelsen i Östergötland ska utvecklas och permanentas i form av ett nationellt kompetenscentrum mot hedersrelaterat våld och förtryck. Regeringen föreslår också en satsning för att öka kompetensen hos yrkesverksamma inom bland annat myndigheter.

På frågan om en utredning och de särskilda frågeställningar som en sådan borde hantera vill jag framföra följande: På förekommen anledning tog Socialstyrelsen år 2018 fram ett meddelandeblad som tydliggör att oskuldskontroller och oskuldsintyg är oförenliga med svensk lag. Inspektionen för vård och omsorg, IVO, utövar tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen. Den som inte lever upp till patientsäkerhetslagens krav på vetenskap och beprövad erfarenhet riskerar att få kritik och att få sin yrkeslegitimation återkallad. Enligt samma lag är IVO skyldigt att göra anmälan till åklagare om myndigheten kan misstänka att ett brott för vilket fängelse är föreskrivet har begåtts.

Om en oskuldskontroll har skett utan samtycke eller om personen som utsatts varit under 15 år kan kontrollen vara att anse som ett sexualbrott, till exempel våldtäkt eller våldtäkt mot barn, trots att den inte har något sexuellt syfte. Att en oskuldskontroll skulle kunna vara att bedöma som en våldtäkt är något som lyfts fram också av Hedersbrottsutredningen i betänkandet Ett särskilt hedersbrott, som nu är ute på remiss.

Allmänna medel ska endast gå till verksamheter som är förenliga med samhällets grundläggande värderingar. Regeringen har mot den bakgrunden låtit utreda ett förtydligat, rättssäkert och enhetligt demokrativillkor för den statliga bidragsgivningen och även ett förtydligat demokrativillkor för statens stöd till trossamfund.

Demokrativillkorsutredningen föreslår i sitt betänkande bland annat att bidrag inte ska få lämnas till en organisation om den eller dess företrädare rättfärdigar, främjar eller uppmanar till våld, tvång, hot eller andra kränkningar av enskildas grundläggande fri- och rättigheter. Utredningen om översyn av statens stöd till trossamfund föreslår ett förtydligat demokrativillkor för statens stöd till trossamfund. De båda utredningarnas betänkanden bereds inom Regeringskansliet.

Myndigheten för stöd till trossamfund har tillsyn över de statsbidragsberättigade trossamfunden. Myndigheten har en dialog med alla trossamfund kring hur de lever upp till demokrativillkoret. Myndigheten har inlett en granskning av det mandeiska samfund som nämns i radioprogrammet Människor och tro. Då denna granskning pågår kan jag inte uttala mig mer om det aktuella fallet.

Jag avser att fortsätta följa frågan noggrant. Om det visar sig behövas kommer regeringen att överväga ytterligare åtgärder.

Fru talman! Tack, socialminister Lena Hallengren, för svaret och redogörelsen!

Det är positivt att socialministern delar min uppfattning om att så kallade oskuldskontroller och oskuldsoperationer är oacceptabla. Det är också bra att regeringen vill bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck med ny lagstiftning, ökade ekonomiska resurser och fortbildning av olika yrkesgrupper. Det här har eftersträvats i två decennier, och det är väldigt positivt. Det är också väldigt positivt med en översyn av statens stöd till trossamfund som kränker kvinnors och flickors rättigheter och cementerar hedersnormer.

Socialministern svarade tyvärr inte på min fråga om huruvida hon och regeringen anser att det behövs en kartläggning av omfattningen av utfärdade oskuldsintyg och så kallade oskuldsoperationer. I P1-programmet Människor och tro sändes nyligen intervjuer med representanter för trossamfund och andra människor, och det framkom att det finns religiösa samfund som kräver sådana oskuldsintyg. I Sverige, detta jämställda land i världen, håller man år 2020 på med att upprätthålla stenåldersmässiga patriarkala strukturer. Detta får inte förekomma inom vård och omsorg. Precis som socialministern påpekade ska resurser inte gå till sådana ovetenskapliga, stenåldersmässiga och kvinnoförtryckande mekanismer, som de kan kallas.

När det gäller hedersproblematikens olika orsaker är det viktigt att komma ihåg att det hela grundas på oskuld och på kvinnans kyskhet, renhet och ärbarhet. Därför är det väldigt angeläget, tycker jag, att man ser till att få en uppfattning av omfattningen av denna problematik och att man tittar på vad man kan göra om det inte finns en utredning.

Regeringen har kommit med olika utredningar och med bra lagförslag. Jag har själv - i min förening - varit remissinstans. Vi har skrivit om detta, och jag har många gånger, redan 2011, tagit upp det i denna kammare.

Kalla fakta gjorde en granskning av oskuldskontrollerna. Både i Stockholm och i Malmö utfärdade man inom sjukvården oskuldsintyg och gjorde så kallade oskuldsoperationer; det pratades om att det kostade 8 000-15 000.

Det här är oacceptabelt, menar jag. Vi måste helt enkelt se till att det utreds. Vi behöver veta omfattningen för att sedan kanske ha en särskild lagstiftning på området. Därför är min fråga till socialministern: Är socialministern beredd att tillsätta en sådan utredning?

Fru talman! Tack, Amineh Kakabaveh, för att du väcker en viktig fråga! Tack för ditt engagemang i frågan, och tack också för att du ger mig möjlighet att få stå här och tala om den.

Jag tror att vi inte ska underskatta vikten av att vi lyfter frågan upp i ljuset och vikten av att vi visar att vi är många som inte accepterar hedersrelaterat våld och förtryck. Det har ingen plats i ett demokratiskt samhälle, som Sverige är.

Jag vill gärna att Amineh Kakabaveh i sitt nästa inlägg berättar lite mer om bilden hon själv har av hur vanligt detta är och så vidare, så ska jag försöka svara ännu lite bättre, om jag kan det, på frågan som Amineh Kakabaveh ställer om att tillsätta en utredning.

Det fanns ju en anledning till att Socialstyrelsen 2018 tog fram ett meddelandeblad. Jag hänvisar här lite grann till mitt interpellationssvar. Detta är oförenligt med svensk lag. Det är ingen diskussion om den saken, och det behöver vara tydligt för alla som arbetar i vården och omsorgen.

IVO är skyldigt att göra en anmälan till åklagare om man misstänker brott. Jag beskrev också att om en oskuldskontroll har skett, utan samtycke eller om personen som utsatts varit under 15 år, kan det betraktas som våldtäkt eller våldtäkt mot barn.

Jag vill också säga att all hälso- och sjukvård ska bedrivas på grunden av vetenskap och beprövad erfarenhet. Det går inte att fastställa om en kvinna är oskuld eller inte. Det går alltså inte att på något sätt utföra en sådan kontroll. Det går inte heller att se huruvida en sådan kontroll är utförd. Men det finns ett grundlagsskydd mot påtvingade undersökningar.

Det som vården måste göra i de här sammanhangen är att lära sig mer, att förstå hedersrelaterat våld och förtryck och den problematik som kvinnor lever med. Olika aktörer i det offentliga Sverige, inte minst inom socialtjänsten och vården, måste lära sig så mycket mer. Det är därför väldigt glädjande, tycker jag, att det finns ett uppdrag att detta ska vara en del i utbildningar men också i kunskapsutveckling för hälso- och sjukvårdens personal. De har naturligtvis också ett uppdrag, om det är en minderårig, att göra en anmälan till socialtjänst. De ska också kunna möta den kvinna som söker dem, ge trygghet och stöd och kunna hänvisa vidare. Det är ju inte bara fråga om att ställa en fråga, få ett svar och agera, utan det är så mycket mer komplext än så. Och det behöver jag absolut inte tala om för Amineh Kakabaveh, men det kanske kan vara viktigt för den som möjligen lyssnar på interpellationsdebatten att förstå att det inte går att bara ställa frågan om det utförs oskuldskontroller, för det är ju en olaglig verksamhet. Den måste vi på olika sätt beivra. Vi måste se till att vi får stopp på den.

Jag har dock svårt att se att en utredning i sig skulle komma längre. En utredning är ju många gånger till för att ge ett underlag som i sin tur möjliggör för regering och riksdag att vidta åtgärder och skärpa lagstiftning. Och jag menar att regeringen har vidtagit många åtgärder för att inskärpa allvaret i brottet och skärpa straffen för dem som utför olika former av hedersrelaterat våld och förtryck men också för att öka kunskapen. Jag har ett underlag här med 35-40 punkter som handlar om handlingsplaner, strategier, uppdrag, kunskap, pengar, stödtelefoner och nationella centrum. Så mycket görs, men en utredning gällande en olaglig verksamhet som inte går att kontrollera tror jag är mycket svår att verkställa.

Fru talman! Det är exakt därför som det är svårt att säga exakta siffror. Däremot vet vi att detta förekommer. Varför hade man annars utfört kontroller på två vårdcentraler, en i Malmö och en i Stockholm, om man inte haft ett sådant krav på unga flickor och kvinnor, de som gifts bort eller gifter sig i hederskulturen? Det förekommer inte bara i en viss folkgrupp, utan det förekommer tyvärr bland de flesta, ända från Indien till Mellanöstern och delar av Afrika. Där finns den här kulturen, och den finns också här bland oss.

Regeringen gav 2011 ett uppdrag till NCK, Nationellt centrum för kvinnofrid, i Uppsala, att göra en undersökning. Om jag minns rätt hade det i 258 fall av 500 utförts oskuldskontroll och upprättats intyg. Till och med en samfundsföreträdare svarade inte nej när en journalist ställde frågan. Det blev flummigt och kom fram att man till och med har krav från samfundets sida på att genomföra oskuldskontroll. För att kunna ta fram siffror är det bra att ha fakta om det som är förbjudet.

Det är sant, som socialministern säger i sitt svar, att detta är helt oacceptabelt. Men det nämns inte i våldtäktslagstiftningen och föreskrifterna eller i någon utredning att oskuldsingrepp eller oskuldskontroll skulle kunna vara våldtäkt. Det är bra om den här lagstiftningen kommer och om detta hamnar under hedersrubriceringen. Det är en annan fråga om det skulle hamna där.

Vi vet inte tillräckligt om omfattningen av problematiken. För att både jag och socialministern ska kunna få svar på detta skulle man helt enkelt kunna göra en kartläggning. Jag tror att det finns väldigt duktiga och skärpta läkare, sjuksköterskor och gynekologer som känner till omfattningen. Det kom också fram i den intervju som Människor och tro i Sveriges Radio gjorde med några experter. Alla undrar hur stor omfattningen är. Därför menar jag att en utredning skulle kunna ge oss mer verktyg för en lagstiftning.

Jag har drivit den här frågan ända sedan tre mandatperioder tillbaka. Men oskuldskontroller förekommer tyvärr, och inte något fall har hamnat under allmänt åtal och ingen har blivit fälld. IVO har inte heller fått in något fall. För att åklagare ska kunna ta upp sådana fall måste vi ha en lag på plats.

Fru talman! Detta är inte oacceptabelt, utan det är olagligt. Vi behöver ingen utredning och inget underlag som talar om för oss att det här är ett beteende, ett förtryck och ett våld som vi borde straffbelägga. Det är olagligt. Det är oförenligt med svensk hälso- och sjukvårdslag. Det lyder under hedersrelaterat våld och förtryck.

Här finns ett utbrett arbete. Vad som behövs är kunskap hos dem som arbetar, dem som möter all form av hedersrelaterat våld och förtryck och inte minst det som hälso- och sjukvården möter. En del av detta är så kallade oskuldskontroller eller oskuldsintyg. Det finns annat förtryck som de också möter och måste se.

Att ingen har ställts under allmänt åtal är jag alldeles övertygad om att justitieministern gärna kommer att diskutera med Amineh Kakabaveh framöver. Jag är också alldeles övertygad om att Åsa Lindhagen gärna har en fördjupad diskussion som handlar om hur vi brett tar oss an hedersrelaterat våld och förtryck. Men eftersom detta är oförenligt med svensk hälso och sjukvårdslagstiftning är det oerhört svårt att göra en kartläggning.

Jag förstår Amineh Kakabaveh när hon säger att det ska göras en utredning, för det är ju inget Uppdrag granskning som ska in och med dolda metoder ta reda på någonting. En statlig utredning arbetar ju på ett annat sätt. Det är svårt att göra en kartläggning när det inte är förenligt med lagstiftningen och det inte finns någon typ av åtgärdskod eller liknande att titta på.

Vi vet att det förekommer. Det är inte så att någon behöver övertyga Sveriges regering eller, tror jag, Sveriges riksdag om att det förekommer. Det ska inte förekomma, och vi måste på olika sätt öka kunskapen om det.

Jag tror att det är väldigt svårt - jag vidhåller det - att kartlägga något som är olagligt och som ingen i verksamheten får göra. Däremot skulle jag varmt välkomna att man anmäler till Inspektionen för vård och omsorg och att detta, om modet och tryggheten finns, leder till polisanmälan och åtal. Det krävs ett omfattande arbete för att kvinnor, barn och unga ska känna trygghet och veta hur samhällets skyddsnät ser ut så att de vågar ta klivet bort från hedersrelaterat våld och förtryck.

Den som vänder sig till vården och vill ha ett så kallat oskuldsintyg säger kanske inte alltid heller att det är ett tvång, men den som möter denna önskan måste förstå och får aldrig tveka i att det inte är kvinnans egen vilja och uppfattning som det grundar sig i utan ett hedersrelaterat våld och förtryck.

Straffskärpning har skett, och många åtgärder har vidtagits. Amineh Kakabaveh hänvisade till uppgifter från såväl 2011 som 2015. Det visar att detta har funnits över tid. Jag skulle säga att mycket har hänt sedan 2011. Många åtgärder har vidtagits, och mycket kunskap finns. Men det räcker inte, för då skulle vi aldrig möta frågan om oskuldsintyg eller hedersrelaterat våld och förtryck i vårt samhälle.

Den 7 oktober överlämnade Hedersbrottsutredningen sitt betänkande, där de bland annat föreslår att det ska införas ett särskilt hedersbrott. Det är ute på remiss, som går ut den 19 januari, och det är som sagt Morgan Johansson som tar emot det. Det har hänt mycket, och saker är på gång. Vi ska absolut inte stå stilla och vänta på att saker och ting ska bli bättre, utan här krävs hårt arbete.

Jag vill säga det ännu en gång: Det krävs mycket kunskap så att den som möter en kvinna fångar tillfället och inte missar möjligheten att hjälpa henne ut ur en situation som hon sannolikt inte vill befinna sig i.

Fru talman! Hedersnormer och hedersförtryck är inte något som man ser eller pratar om. Det är tabubelagt, och det är svårt för många att berätta om det. När man kommer till hälso- och sjukvården är det sekretess, och därför vågar man berätta. Jag har själv varit i kontakt med några tjejer, och jag vet att vi från kvinnorörelsen aldrig kommer att rekommendera en tjej att ha ett så kallat intyg för oskuld om det finns krav på att hon ska det.

Många tvingas, och det är inte bara småflickor utan också äldre kvinnor. Detta är inte något som man hittar på. Varken Sveriges Radio, TV4:s Kalla fakta och andra medier, kvinnoorganisationer eller jag har någon anledning att hävda något som inte finns. Detta krav finns och är omfattande i många delar av världen. Till och med i Frankrike kommer man med lagförslag om detta då det finns omfattande samfund som utfärdar eller rekommenderar.

Jag menar att detta är ytterst allvarligt. Vi måste se till att Socialstyrelsen, IVO, hälso- och sjukvården och alla ungdomsmottagningar får riktlinjer och information om att detta är olagligt och att de ska hjälpa flickorna. I Sverige måste detta bort. Vi måste bekämpa myten om kvinnors oskuld. Det handlar om värderingar.

Fru talman! Det handlar om värderingar. Det handlar om mänskliga fri- och rättigheter. Det är ingen jämställdhetsfråga och ingen fråga på marginalen, utan det är grundläggande fri- och rättigheter som alla människor som lever i ett demokratiskt samhälle ska ha.

Jag tvivlar inte på något sätt på att det existerar. Jag ifrågasätter inte något av det som Amineh Kakabaveh skriver eller som framkommer i någon form av rapport. Tvärtom är det därför regeringen har agerat starkt, inte bara i ord och känslor utan i åtgärder och strategier. Vi ska inte säga att det är ett projekt som vi har ett år eller två, utan det är tioåriga strategier som involverar olika delar av samhället.

Hälso- och sjukvården har en viktig roll i att upptäcka och uppmärksamma den våldsutsatthet som finns. Vi måste också se till att de som utsätts erbjuds vård och stöd.

Svar på interpellation

Socialstyrelsen har i uppdrag att ta fram kunskapsstöd till kommuner, regioner och elevhälsan. Man har också ett uppdrag att genomföra en fördjupad fortbildning för dem som arbetar i socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Jag tror att detta är helt nödvändigt för att de ska upptäcka, förstå och våga agera. Samtidigt har vi en skärpt strafflagstiftning, och vi har till exempel det nationella centret inom ramen för Länsstyrelsen Östergötland som arbetar såväl med stödtelefon som med olika kunskapshöjande insatser.

Jag är övertygad om att det är med kunskap, beslutsamhet och stor enighet som vi har en chans att hjälpa de flickor och kvinnor blir utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.