Organhandel

Herr talman! Hans Rothenberg har frågat mig vilka initiativ jag tagit för att för Kina påtala det oetiska med organhandel samt vad jag avser att göra framöver för att få Kina att upphöra med organhandel.

Sveriges regering ser allvarligt på de anklagelser som framförs angående så kallad organhandel i Kina. År 2015 införde kinesiska myndigheter förbud mot användande av organ från avrättade fångar. Uppgifter om att de nya reglerna kringgås förekommer dock. EU-kretsen följer noga utvecklingen i frågan.

Regeringen ser med oro på situationen vad gäller kränkningar av mänskliga rättigheter i Kina. Frågan är något som vi regelbundet tar upp i samtal med kinesiska företrädare, både bilateralt och genom EU. Inte minst är EU och Kinas dialog om mänskliga rättigheter en viktig plattform där bland annat frågan om organhandel tidigare har lyfts fram. Även dödsstraffet, inklusive transparens när det gäller statistik över antalet avrättade, har tagits upp. Det senaste mötet inom ramen för MR-dialogen var i november 2015. Detta kommer att fortsätta att vara viktiga frågor i vår dialog med Kina även framöver.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. Det är egentligen ganska bedrövligt att vi ska behöva tala om detta, för det är en skam. Det är en skam inte bara för den kinesiska regimen utan även för delar av mänskligheten att man sysslar med någonting så bisarrt som handel med människors organ. Det är en handel som sker på ett okontrollerat sätt, även om det sker på ett statskontrollerat sätt.

Låt oss göra en sak klar från början: Kina är en ganska bisarr företeelse. Det är en kommunistisk regim med marknadsekonomi. Det ska egentligen inte kunna finnas, men när detta korsas blir det tyvärr diktatur av det hela.

Det är ett dokumenterat faktum att denna statskontrollerade organhandel existerar i Kina. Det genomförs tiotusentals transplantationer på kinesiska kliniker, och klinikerna marknadsför sig över hela värden och erbjuder transplantationer. Det finns prislistor på internet där utländska spekulanter kan erbjudas en ny njure för 70 000 dollar och en lever för 120 000 dollar. I många fall kommer dessa organ från avrättade fångar. Landet saknar andra system för donationer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det finns vittnesmål som bekräftar att fångar avrättas och att kroppen snabbt tas om hand för att man ska kunna operera ut värdefulla organ. Organen vidarebefordras till ett sjukhus där organköparen väntar. Vårdkedjan är alltså väl förberedd; fången har redan genomgått blodtest och test för vävnadstyp. Läkare assisterar vid ingreppen, och ofta finns det en känd mottagare. Detta skräckinjagande scenario är dessvärre verklighet, och hanteringen strider mot allt vad anständighet heter.

Den allmänna bristen på organ innebär att den illegala handeln på svarta marknaden kan existera. Många rapporter, bland annat från Amnesty, har visat att organhandeln involverar många mellanhänder där läkare, vårdpersonal och myndigheter får ersättning under bordet. Organhandel förekommer även i andra länder, men i exemplet Kina blir det särskilt tydligt hur handeln sker storskaligt och systematiskt - och därtill statligt sanktionerat. Det förbud Kina inrättade för en tid sedan är nog ett förbud som fungerar mer på papperet än i verkligheten.

Många av dem som drabbas av de ofrivilliga organdonationerna är falungonganhängare. Falungong är den där gymnastiken där man samlas på stora platser och i grupp genomför en ganska lugn och stillsam gymnastik. Det är någonting som inte är särskilt attraktivt för en diktatur - människor som samlas i stora skaror på öppen plats kan lätt hitta på något annat.

Falungonganhängare har blivit en tacksam målgrupp att sätta i fängelse. Man vet att det är människor som sköter sig och håller sina kroppar fräscha, och deras organ kan därför fungera på en andrahandsmarknad. Därför är falungonganhängare dubbelt rädda. De är inte bara rädda eftersom de förföljs på grund av den verksamhet de bedriver utan även eftersom de kan riskera att få sina kroppsdelar borttransplanterade.

Jag tackar ministern för svaret, men utifrån detta undrar jag om det finns någonting mer konkret som Sverige skulle kunna göra för att ta frågan vidare. Det finns andra länder som har tagit det steget.

Herr talman! Jag vill tacka min kollega Hans Rothenberg som har ställt denna oerhört viktiga och angelägna interpellation.

Jag tackar också utrikesministern för svaret, men jag vill understryka vikten av att få stopp på den illegala handeln. Detta är ingen ny företeelse. Kinas agerande när det gäller handel med mänskliga organ har pågått i decennier. Människor får sätta livet till och på ett mycket oetiskt sätt ge bort sina organ. I många sammanhang gäller det även människor som redan är döda. Detta är en handel som rymmer stor och allvarlig kriminalitet. Det är inte bara organhandeln, utan det finns mycket annan kriminalitet som är dold i sammanhanget.

Det finns dessutom desperata människor som gör allt för att få ett organ - vars liv hänger på att de får ett organ. Jag har själv träffat en av dessa personer. Det var en ung man som studerade. Jag jobbade som sjuksköterska på en dialysavdelning. Det var kö för att få ett organ i Sverige, och det gick inte. Personen blev sämre och sämre och åkte iväg någonstans. Jag vet inte vart den unge mannen åkte, men jag vet att hans hälsa inte gick att rädda när han kom tillbaka. Han hade blivit sjuk av organet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det jag vill säga med detta är att det rör sig om en kedja av oetiskt handlande som inte hör hemma i en modern värld. Det är en kedja av kriminalitet som inte hör hemma i en modern värld. Precis som Hans Rothenberg har lyft upp är detta något som försiggår i ett land - med myndigheternas godkännande. Det kommunistiska Kina gör ingenting för att stoppa handeln utan tillåter den.

Jag hoppas innerligt att det kan bli ett internationellt samarbete som syftar till att stoppa handeln. Människor ska inte behöva sätta livet till för att de inte har möjlighet att värja sig när myndigheterna kommer och ska ta ett organ - eller desperata människor som ser möjligheten att ta emot ett organ genom den illegala handeln som sin enda väg att få leva i några år till.

Herr talman! Jag vill tacka interpellanten och Margareta Cederfelt för inläggen.

Låt mig börja med att göra helt klart att regeringen starkt fördömer alla former av ofrivilliga organtransplantationer, var i världen de än sker. Detta gäller naturligtvis också i Kina. Uppgifter har förekommit om att så kallade samvetsfångar, inklusive tillfångatagna medlemmar av falungongrörelsen, tvingas till organtransplantationer.

Under 2014 beslutade Kina att alla organ för transplantation måste komma från frivilliga donatorer från och med den 1 januari 2015. Man har helt förbjudit användning av tvångstransplantation samt handel med organ.

Från officiell kinesisk sida menar man att beslutet i stor utsträckning har genomförts och att alla organtransplantationer nu bygger på frivilliga donationer. Brott mot gällande regler - inklusive handel med organ - är straffbara, enligt kinesisk lag.

Enligt de ansvariga kinesiska myndigheterna vidtas nu ytterligare åtgärder för att förbättra systemet för organdonationer. Då handlar det om kontroll av hur organ förvärvas, utbildning av läkare som utför transplantationer, förbättrade transporter och ökad kontroll av sjukhus som utför detta.

Ledande internationella organisationer - både Världshälsoorganisationen och oberoende expertorganisationer som The Transplantation Society - har bekräftat kinesiska myndigheters insatser under den senaste tiden. De menar att systemet för organtransplantationer i större utsträckning fungerar i enlighet med internationella normer. Antalet transplantationscenter i Kina har också minskat.

Informationen om huruvida beslutet att förbjuda användningen av ofrivillig organtransplantation i dag genomförs fullt ut i hela landet är dock bristfällig. Information från kinesiska myndigheter saknas för vissa delar av Kina.

En kanadensisk människorättsadvokat, David Matas, har jämfört de kinesiska myndigheternas officiella siffror för organtransplantationer med siffror som han själv och andra har samlat in från kinesiska sjukhus. De senare uppgifterna visar på betydligt högre siffror än vad officiell kinesisk statistik talar om. Matas hävdar att ofrivilliga organtransplantationer fortsätter att vara utbredda vid sidan av det officiella systemet.

Ett annat problem är att det saknas oberoende övervakning av huruvida fångar har gett sitt samtycke till att donera organ. Detta försvåras också av att information om avrättningar i Kina omfattas av sekretess, vilket gör det nästan omöjligt att få en korrekt bild av varifrån transplanterade organ kommer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi verkar framför allt via EU. EU har vid upprepade tillfällen uttryckt sin oro över den bristande information som omgärdar både dödsstraff och statistik om organtransplantationer i Kina. Detta gör att det är nästan omöjligt att få en rättvisande bild av var transplanterade organ kommer ifrån.

I samband med den 33:e EU-Kina-dialogen om mänskliga rättigheter, som ägde rum 2014, välkomnade vi Kinas avsikt att upphöra med organtransplantationer från fångar. Uppgifter om fortsatta brister tas på stort allvar, och EU-kretsen följer noga utvecklingen i frågan.

Herr talman! Detta med organhandeln i Kina är sannolikt bara toppen på ett isberg. Här handlar det om en av de mest absurda och mest spektakulära avarterna vad gäller brist på mänskliga rättigheter, synen på humanitet och människovärdet över huvud taget.

Det finns enorma mörkertal i detta. Det finns mörkertal bland dem som åker till Kina och får ett organ, till exempel en njure eller en lever. Man vill inte tala om detta; man vill inte berätta att det är därifrån man har fått organet.

Jag ska, med respekt för världens folkrikaste nation, säga att jag hyser måttlig tilltro till deras uppriktighet i att rapportera efterlevnaden av strängare regler.

Vi har här i riksdagen genom åren arrangerat ett antal träffar med människorättsaktivister som är engagerade just i frågan om organhandel. Jennifer Zeng är en av dem som har varit här. Hennes levnadsöde har blivit film, och hon har skrivit en bok om det. Hon viger i dag sitt liv åt att försöka att förhindra att andra människor hamnar i samma situation.

Hennes öde i samband med detta började på en offentlig plats, där hon gymnastiserade tillsammans med ett antal hundra andra personer. Hon satt i fängelse i tre år, men lyckades undgå att bli föremål för ofrivillig donation. Hon bor i dag i New York och kan givetvis inte komma tillbaka till Kina. Hon har bra kontakt med sina barn, men det är problematiskt att agera när man har anhöriga kvar i landet.

Det finns andra länder som agerar. I USA har man gjort ett statement. USA:s kongress antog i juni enhälligt en resolution som fördömer organstöld i Kina. Representanthuset har antagit den på grund av ständigt återkommande och trovärdiga rapporter om systematisk och statligt sanktionerad organskörd, utan samtycke, från samvetsfångar i Folkrepubliken Kina.

Ett land har gått ytterligare ett steg längre: Italien. Så sent som för tre veckor sedan antog Italien en lag som kriminaliserar organhandel. Man lägger därmed ett ansvar på människor som är med i denna kedja, som inte bara hör hemma i Kina. Det handlar om personer som är beredda att köpa ett organ, om läkare som medverkar i kedjan och om personer som medverkar till att marknadsföra den här processen.

Straffsatserna som man i Italien har bestämt sig för är ganska rejäla. Det handlar dels om tre till tolv års fängelse, dels om böter från en halv miljon till 3 miljoner kronor för den som är involverad i detta. Legitimationen försvinner givetvis för de läkare som är inblandade i det här och bryter mot denna lag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta är ett sätt att förebygga. Från hemlandets sida lägger man ansvaret också på dem som medverkar till att brott begås i ett annat land.

Jag skulle vilja fråga utrikesministern: Skulle det inte vara bra om Sverige hade en sådan lag? Den påminner lite grann om sexköpslagen, och i fråga om den funderar regeringen på att kriminalisera brott begångna i ett annat land.

Herr talman! Jag står helt bakom vad Hans Rothenberg har framfört, men jag vill också lägga till några ytterligare kriterier. Precis som Hans är jag övertygad om att Sverige inte ensamt kan agera, men däremot kan Sverige, som andra länder, anta lagstiftning som försvårar handeln.

Jag tror också att det är viktigt med uppföljning och inspektion av vad som händer, både på en internationell arena och på de olika nationella nivåerna. Det är även viktigt att se till att öka utbudet av legala organ, så att de människor som är sjuka kan hitta organ som de vet har en legal bakgrund.

Jag tror att det är viktigt med information till alla presumtiva aktörer inom hälso- och sjukvård, försäkringsbolag med mera. Vad det handlar om är att försvåra för och slå undan fötterna på denna illegala marknad, som absolut inte hör hemma i en civiliserad värld.

Alla människor ska ha rätt till sina organ och ha rätt att ge bort dem, om de själva vill, när de avlider. Men detta ska inte vara någonting som myndigheter kan komma och beslagta.

Herr talman! Vanliga kinesiska medborgare behöver tillgång till ett transplantationssystem som är baserat på etik och god kompetens och som är fritt från korruption. Därför har EU föreslagit att detta kan bli ett område för utökat samarbete på basis av Action Plan on Organ Donation and Transplantation - Strengthened Cooperation between Member States, som bland annat berör tillgången på organ i EU:s medlemsstater. Detta tror jag är vägen framåt.

Regeringen kommer att fortsätta att ta upp olika frågor som rör mänskliga rättigheter i Kina, både bilateralt och genom EU. Det tycker vi är den väg som vi ska agera på. Erfarenheten visar ju att det är ömsesidig respekt och konstruktiv dialog som kan ge de bästa resultaten. Det är en linje som regeringen kommer att fortsätta att hålla sig till.

Herr talman! Jag tackar för svaren. Jag tycker att det är bra att regeringen fortsätter att agera tillsammans med EU. Men regeringen skulle också kunna agera mer tydligt som svensk regering.

Det finns mycket i Kina som man kan ha synpunkter på. Det gäller yttrandefriheten, den ytterst bristfälliga demokratin, respekten för mänskliga rättigheter och respekten för arbetsrätt. I Agenda i går var det ett reportage som visade att arbetsrätten i detta kommunistiska land är helt under isen. Det går inte att jämföra med något land väster om Uralbergen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Frågan om organhandel är lite för allvarlig för att stanna vid att Sverige lämnar över den enbart till Europeiska unionen att hantera. Detta borde man lyfta fram, göra mer känt i världen och agera kraftfullt för.

David Matas som utrikesministern tidigare refererade till har sagt: "Vi kan inte plocka fram ett offer som ställer sig upp framför en tv-kamera och säger: ´jag har blivit dödad för mina organ, och min kropp är kremerad´, men generellt har personer som ifrågasätter och kritiserar oss inte läst vår undersökning."

Det finns många människor som har lämnat det här jordelivet och många som står på tur att komma in i organfabrikerna. Där har vi en lång och viktig väg kvar att gå. Jag tycker att Sverige borde ta tag i den här frågan och införa en lag som gör att den här handeln och turismen upphör från svensk sida.

Herr talman! Sverige är en aktiv röst i EU-samarbetet för att förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna i Kina. EU har regelbundet tagit upp frågan om organtransplantationer i Kina, bland annat i samband med EU:s och Kinas dialoger om mänskliga rättigheter och avser att göra det också framöver.

Tack så mycket för debatten!

Överläggningen var härmed avslutad.