Öresundstågens framtid

Fru talman! Leif Jakobsson har frågat mig vad jag avser att göra för att inte danskarna ska avbryta samarbetet om Öresundstågen. Bakgrunden är ett brev som Danmarks transportminister Hans Christian Schmidt ställt till de svenska parterna i samarbetet om Öresundstågen. I brevet säger han att det kan bli en beklaglig men nödvändig konsekvens att skilja den danska delen från den integrerade trafiken om punktligheten på den svenska sidan inte förbättras. Jag har förståelse för min kollegas frustration över tåg som inte kommer i tid. Det är lätt att också känna frustration för tågtrafiken i stora delar av Sverige denna vinter, men jag tror inte på att resenärerna tjänar på en delning av integrerade trafiksystem. Alla parter bör i stället, i hela resans anda, göra mer för att integrera trafiksystemen. Det gäller även över landgränser om EU ska kunna ska kunna utveckla en väl fungerande inre marknad. Vi bör inte glömma att en viktig tanke bakom skapandet av Öresundstågen var en förbättrad integration mellan våra två länder. Jag tror att min danske kollega i grunden delar min uppfattning. Att vi har haft en svår vinter är ingen nyhet, inte heller att Citytunneln invigdes nyligen och att det tar tid innan ny infrastruktur fungerar väl fullt ut. Jag utgår ifrån att parterna gör sitt bästa för att trimma in systemet så att det motsvarar de krav som resenärer på bägge sidor om sundet ställer. Trafikverket har ett ansvar att se till så att brister i infrastrukturen inte leder till problem i trafiken. Fordon är däremot ett gemensamt ansvar för de danska och de regionala svenska parterna. Regeringen gav år 2007 fyra trafikhuvudmän ett gemensamt ansvar för Öresundstågstrafiken. Det är därför olämpligt att regeringen ingriper i verksamheten. Däremot beslöt regeringen den 3 mars att låta utvärdera bland annat. Öresundstågstrafiken, som formellt är ett tidsbegränsat försök med trafikhuvudmannaansvar för trafiken.

Fru talman! Tack för svaret, även om frågan var vad ministern avsåg att göra. Den fick jag inget som helst svar på. Det är bra att vi är oroade över signalerna från den danska regeringen. Innan jag går vidare får jag ändå ta lite tid i anspråk för en dansk-svensk hembygdskunskapslektion. Det känns som att det behövs. Den uppfattningen är väldigt spridd i Öresundsregionen numera efter den debatt vi hade innan jul om Öresundstågen, synen på skatteavtalen och annat. När vi talar om Öresundstågen talar vi om ett tågsystem som förbinder Göteborg med Öresundsregionen, Karlskrona med Öresundsregionen och Växjö med Öresundsregionen. Det är ett avancerat trafiksystem. Det är framför allt huvudpulsådern i Öresundsregionen med över tre miljoner människor. Det är den kollektivtrafikpulsåder som ser till att arbetsresor och andra resor fungerar i en region som är större än Stockholmsregionen. Det är av absolut största intresse för Sverige som helhet att det fungerar. Det som nu har hänt är att eftersom systemen är integrerade går även trafiken på den danska sidan mellan Helsingborg och Köpenhamn som en del av resten av Öresundstrafiken som går på svenska sidan. De förseningar som har kommit på den svenska sidan har varit så frekventa att det inneburit att det interna danska pendlingssystemet har påverkats på kraftigt att den danska trafikministern har fått gå ut med detta väldigt dramatiska utspel. Vi är överens om att detta inte får ske. Vi får inte avbryta samarbetet. Tvärtom måste det bli bättre. Det betyder att Sverige snabbt måste visa att man kan skärpa sin järnvägstrafik så att vi inte förstör för de danska pendlarna och ska behöva höra dessa resonemang. Nu kommer frågan: Vad gör man då? Den första frågan är: Har ministern haft kontakt med sin danska kollega? Vad har ni i så fall kommit fram till i den frågan? Det är så pass alarmerande att det är rätt naturligt att ta en direktkontakt för att snabbt lösa det. Det andra är att ministern svarar att Trafikverket har ett ansvar. Det är självklart. Men är det så att ministern uppfattar att Trafikverket borde göra mer? I så fall borde ministern se till att Trafikverket gjorde mer så att vi blev av med förseningarna. Det finns en hänvisning till de regionala huvudmännen när det gäller fordonen. Men ingenstans framgår det av svaret: Är det den ena eller den andra som är att lasta? Oavsett om det är regionala huvudmän som driver det på statens uppdrag eller Trafikverket som orsakar det hela har vi bara en infrastrukturminister i Sverige och en regering som företräder Sverige gentemot andra länder. Det är Catharina Elmsäter-Svärd som ansvarar för det. Därför menar jag att ansvaret ligger där oavsett hur man har fördelat de olika delarna.

Fru talman! Den beskrivning som Leif Jakobsson gör av hur tågen utgör huvudpulsådern i Öresundsregionen är alldeles riktig. Det var också ett av skälen till att samarbetet kom i gång. Jag tror att det är viktigt att ha med sig i diskussionen att förseningar på den svenska sidan är en ganska ny företeelse. Snarare fanns det betydligt mer av brister på den danska sidan ganska lång tid under inledningsskedet utan att det för den sakens skull föranledde Sverige att vilja gå in och avbryta samarbetet. Jag var i Malmö för ungefär en vecka sedan och hade då möjligheten att på nära håll få en uppdaterad information om läget av bland andra Mats Persson som är ordförande i kollektivtrafiknämnden i Region Skåne. Man har bland annat tittat på tåg som kommer från den svenska sidan. Detta känner säkert också Leif Jakobsson till. När man har förseningar och ser att de börjar närma sig ungefär sex minuter har man nu ett tåg som står inne på Malmö station för att direkt kunna sätta in det och därmed minska eller till och med eliminera förseningarna. Det ska sägas att punktligheten från båda håll är betydligt bättre nu. Man har dessutom dagliga avstämningar. Sedan den 21 februari i år har man också en särskild åtgärdslista för att verkligen följa upp detta. Nu är vi tillbaka på sådana nivåer som vi hade redan när vi hade gamla Malmö station. Det är klart att det fanns förhoppningar som grusades i samband med att Citytunneln invigdes och allting inte fungerade fullt ut. Det är förvisso rätt att jag har ett ansvar. Men i första hand har brevet från min kollega ställts till dem på den svenska sidan som är trafikhuvudmän. Jag vet också att man därifrån har inbjudit min kollega till en träff. Jag tycker att det är viktigt att det fungerar som det ska, men med de åtgärder som har vidtagits har det visat sig att det fungerar bättre. Detta har skett under en begränsad tid; det är också viktigt att ha med sig i samarbetsdiskussionerna.

Fru talman! Begränsad tid - det är nog så att de som pendlar inte riktigt har den uppfattningen. Det här har varit ett samtalsämne under i alla fall tre fyra år. Man kan ställa sig en fråga efter alla de inlägg vi har hört under denna kväll när det här har diskuterats. Det har talats om de enorma satsningar som har gjorts på underhåll, utbyggnad och allt annat. Hur kan det då komma sig att det är under de senare åren som förseningarna har uppträtt? Det är underligt, måste jag säga. Jag bryr mig som riksdagspolitiker inte så mycket om vilken huvudman som kör. Jag är ingen huvudmanskramare på det sättet. Men jag hävdar med bestämdhet att när det handlar om vår relation till ett annat land är det regeringen som företräder Sverige och som måste agera. Den kan inte bara svara att det vore olämpligt att regeringen blandade sig i. Det är snarare tvärtom. Vi har hört i debatten här tidigare om hur Sveriges rykte som järnvägsnation svärtas ned på kontinenten därför att våra exportföretag har sådana problem med att leverera sina varor. Vi har precis samma situation här. De svenska järnvägarna är ett allmänt skämt i Danmark numera. Och det är inte bara i Danmark. Den 10 mars kunde man läsa i Sydsvenska Dagbladet om en tysk operatör som har sålt framför allt skidresor till Sverige och som nu slutar med det. Detour heter företaget. Man vågar inte längre sälja resor till Sverige eftersom det är så många kunder i Tyskland och Österrike som reklamerar och som inte kommer till sina resmål därför att tågen ställs in. Företaget fortsätter med resor till Finland, för där kör man trafiken när den tydligen är omöjlig att köra i Sverige. På område efter område får vi se hur den svenska järnvägstrafiken får ett allt sämre rykte. Det är mycket allvarligt, och det borde göra att regeringen tog detta på riktigt ordentligt allvar. Jag tycker alltså inte att huvudmannafrågan är den viktiga. Men det enda svar man ger när jag frågar vad ministern tänker göra är att man ska utvärdera om de nuvarande huvudmännen sköter sig. När man svarar så i detta sammanhang får jag lite grann känslan av något slags hot. Diskussionen pågår rätt rejält. Det är mycket mummel nere i Skåne, inte minst bland borgerliga politiker, om att det på något vis kommer surt tillbaka av nederlaget att chockhöja priserna på Öresundsbron. Jag har lite svårt att förstå formuleringen som den är gjord här. Jag tycker att regeringen mycket väl kan utvärdera. Men varför inte i stället ta tag i själva problemet, det vill säga förseningarna? Gör det i stället för att säga att ni ska utreda om de regionala huvudmännen ska få lov att fortsätta! Om vi nu ska fortsätta med hembygdskunskapen menar jag att om vi ska kunna klara sysselsättningen och arbetslösheten nere i södra Sverige är Öresundsregionens sammankoppling och integrering oerhört viktig. Det är genom regionförstoring som vi klarar framtiden. Då måste vi få en kollektivtrafik som fungerar hundraprocentigt och som folk vågar lita på så att de vågar säga upp sitt jobb och söka sig någon annanstans. Då måste man satsa på trafiken, och då måste regeringen förstå att kollektivtrafik inte är ett utgiftsområde utan ett tillväxtområde.

Fru talman! Om Leif Jakobsson känner att han inte bryr sig om vem som har ett ansvar får det stå för honom, i synnerhet i en region som verkligen kämpar för att om möjligt få ta över ännu mer av det ansvar som staten annars har. När det gäller själva frågeställningen kanske det inte handlar så mycket om vem som ska ta kontakten med Danmark. Den underliggande oron, om jag ska tolka Leif Jakobsson rätt, gäller väl snarare de förseningar som har varit och som kan leda till att Danmark möjligtvis skulle vilja avbryta samarbetet. Fru talman! Då blir frågan snarare: Vad gör man åt det som är det egentliga problemet? Vi har trafikhuvudmännen som 2007 fick ansvaret, som vill ha ansvaret och som tar ansvaret. Det är ingen nyhet att vi ska utvärdera. Det har inte regeringen kommit på nu, utan det gjordes egentligen i samma stund som man 2007 överlät ansvaret för att se om det var gångbart. Det tycker jag alltid att man ska göra. Det är viktigare att titta på hur det har sett ut. Under en ganska lång tid är det på den danska sidan som vi har haft mycket av förseningarna. Det ser man när man tittar på statistiken, åtminstone i den jag fick se när jag var i Malmö. Under en period, inledningsvis under 2010 och fram till nu, har vi sedan haft problem på den svenska sidan. Jag förstår att man är upprörd över att det påverkar hela systemet. Men det man har gjort och som börjar få effekter är att man på Malmö station - en station som har varit under ombyggnad ganska länge men där man ändå har klarat av att hantera mycket trafik - ser till att stoppa in ett tåg som står på plats. När man sedan noterar att det börjar bli en försening skickar man i väg detta tåg direkt för att hålla igen förseningarna och ta bort dem. Numera har man dagliga avstämningar för att se över det hela, och man har tagit fram en särskild åtgärdslista som gäller sedan den 21 februari. Enligt de uppgifter som jag har fått av trafikhuvudmännen, som vill ta och som tar ett ansvar, räknar man med att man under året har trimmat in det nya systemet med både den nya stationen och den nya tunneln. Det ska fungera. Jag tycker egentligen att det är viktigare. Eftersom brevet dessutom inte är ställt till mig utan till parterna har svar i första hand kommit från dem, och de inbjuder också till en träff. Jag tycker att det är helt rätt ordning. Det är självklart att om detta inte skulle räcka till har jag tillfällen när jag träffar min kollega Hans Christian Schmidt. Han är den minister som jag träffar mest av mina kolleger i EU. Om detta inte skulle räcka är det klart att även jag kan se om det finns mer man kan göra. Men jag tycker inte, fru talman, att man ska negligera någon som har fått ett förtroende att ta ett ansvar och vill ta det ansvaret. Då ska man inte rycka ifrån dem ansvaret. Huvudsaken är att vi eliminerar förseningarna och det som upprör på bägge sidor. Jag tycker att det ser ut som att man är en god bit på väg.

Fru talman! Nu frångår ministern den del som handlar om Trafikverket, själva banorna och tillförlitligheten där. Det ligger ju inte på de regionala huvudmännen, utan de ska köra själva trafiken. Man kan konstatera följande. Jag ställer en fråga: Vad avser ministern att göra för att det här inte ska eskalera och vi i allra värsta fall skulle få ett avbrytande av Öresundstågstrafiken? Då får jag svaret att ministern tycker att det är olämpligt att agera. Däremot, säger hon, beslöt regeringen den 3 mars att låta utvärdera bland annat Öresundstågstrafiken, som formellt är ett tidsbegränsat försök med trafikhuvudmannaansvar för trafiken. Då får man intrycket att det ministern tänker göra konkret är att utreda huruvida de här huvudmännen ska få lov att fortsätta med det i stället för att ta tag i själva sakfrågorna. Ja, det görs många insatser för att försöka lösa de här problemen, men i grunden handlar förseningsproblemen om kapacitetsproblem över huvud taget i järnvägssystemet i södra Sverige och inte minst i passagen i Lund. Det är ingenting som de regionala trafikhuvudmännen kan lösa, utan det kräver faktiskt rejäla investeringar och underhållsåtgärder från statens sida. Det är sådant som vi har pratat om här hela kvällen i interpellationsdebatterna.

Fru talman! Det är möjligt att Leif Jakobsson inte fick exakt det svar som han hade hoppats på, men å andra sidan borde det viktiga vara att problemet finner en lösning. Det är det jag har redovisat för. Leif Jakobsson avslutar med att dra hela tankebanan vidare till att det i grunden handlar om kapacitetsproblemen. Det har vi ägnat en ganska lång debatt åt tidigare under kvällen. Där har jag ett stort ansvar, och jag har för avsikt att jobba vidare för att öka kapaciteten på järnvägsnätet i hela systemet för hela Sverige. Jag tycker att de avstämningar som vi har fått när det gäller problematiken med Öresundstågens framtid har gåtts igenom väl här under kvällen.