olika avtal i skolans värld

Herr talman! Yvonne Andersson har frågat mig om jag avser att se över reglerna för olika yrkeskategorier i syfte att ge skolledningar i den vanliga grundskolan samma möjligheter att hantera personalfrågor som friskolorna har. Skolans uppdrag är omfattande och viktigt. Utbildningen ska ge eleverna kunskaper och färdigheter men även främja deras utveckling till ansvarskännande människor. Förskolan ska vara rolig, trygg och lärorik för alla barn som deltar. Fritidshemmet kompletterar utbildningen i förskoleklassen, grundskolan eller grundsärskolan. Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet (Lpo 94) har anpassats till att omfatta det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet. Förskolan har en egen läroplan (Lpfö 98), vilket innebär att förskolan ingår i och utgör det första steget i samhällets samlade utbildningssystem för barn och ungdom. För att nå bästa möjliga resultat i verksamheterna, och för att eleverna ska nå de mål som angetts i skollag och läroplaner, måste alla som arbetar i skolan samverka. Det är den samlade och unika kompetensen hos de olika personalkategorier som arbetar i verksamheterna som ger det bästa slutliga resultatet. Det finns anledning att i detta sammanhang erinra om lärarutbildningen. Den nya lärarutbildningen är en sammanhållen utbildning med bland annat ett allmänt utbildningsområde som innehåller för läraryrket centrala kunskapsområden. Utbildningen varierar i längd men är av samma omfattning för lärare i förskola, förskoleklass, grundskolans tidiga år samt fritidshem och modersmål. Lärarutbildningen kommer sannolikt att bidra till ett ökat samarbete mellan olika lärargrupper i det dagliga arbetet. Det sägs ibland att det är kortare beslutsvägar i fristående skolor, att beslut och initiativ till förändringar av till exempel den pedagogiska verksamheten kan gå snabbare där än i kommunala skolor. Vi hör också att olika anställningsvillkor för olika yrkeskategorier i skolan ibland försvårar samarbete och gemensam planering. Ändå har många skolor löst frågan om möjligheterna för de olika personalgrupperna att samarbeta och planera tillsammans på ett bra sätt. Parterna på arbetsmarknaden har ansvar för löne- och anställningsvillkoren. På det kommunala området finns olika slag av anställningar, till exempel semesteranställningar och anställningar med ferier och förtroendearbetstid för lärare, vilket är ett resultat av de avtal som parterna har beslutat om. Parterna har också ansvar för att utveckla och anpassa sina avtal så att de fungerar väl i den praktiska verkligheten. Det är naturligtvis önskvärt att förutsättningarna för samarbete och utveckling av de här aktuella verksamheterna beaktas i kommande avtal på det kommunala området för den personal som arbetar i verksamheterna. Att besluta om detta är ett lokalt ansvar och inget som ett statsråd kan eller ska påverka. Det är min bestämda övertygelse att samarbete och initiativ till förändringar går att genomföra i kommunal verksamhet likaväl som i fristående verksamhet. Rektorerna har utan tvekan ett stort ansvar att skapa olika organisatoriska lösningar och pröva nya arbetsformer för att nödvändigt samarbete ska komma till stånd. Det är viktigt att det finns tydliga bestämmelser kring rektors och lärares ansvar och uppgifter. Rapporter från Skolverket och från kommunal revision har visat att skolsystemets organisation och beslutsvägar ofta präglas av oklarhet. När det gäller rektors roll och ansvar finns för fristående skolor inte motsvarande regelsystem som för offentliga skolor. Skollagskommittén har föreslagit gemensam lagstiftning för offentliga och fristående skolor på detta område. Frågor om ansvarsfördelning mellan rektor, nämnd och styrelse, samt om rektors förutsättningar att leda och samordna det pedagogiska arbetet bereds också i den pågående översynen av skollagen. Även lärares roll i skola, förskola och fritidshem samt regelsystemet kring utbildning och anställning av lärare omfattas av den pågående översynen av skollagen.

Herr talman! Det var en lång beskrivning av allt som görs, och det är jätteintressant. Underlaget till den här interpellationen utgörs av flera rektorers situation i dag när de sitter och försöker planera så att de goda idéer som vi är överens om, nämligen samverkan mellan olika personalgrupper, ska kunna genomföras i den konkreta verksamheten ute på skolorna. Då har de upptäckt, eller åtminstone uppfattat sin situation så, att om skolan hade varit en kommunal friskola skulle man ha kunnat lösa detta på ett helt annat, bättre och enklare sätt än vad som går i dag. Och jag har själv aldrig kunnat sätta fingret på detta. Då säger ministern att det inte är ett statsråds uppgift att gå in och organisera skolverksamhet. Det håller jag fullständigt med om. Men läroplanen är statsrådets huvudansvar. Och läroplanen är ändå skriven så att dessa olika personalgrupper ska kunna mötas, samverka och så vidare. Men den kanske inte tillräckligt har gett respekt för de olika kulturer som dessa personalgrupper kommer från. Jag tror att det någonstans finns kulturella skillnader som försvårar att de goda idéerna faktiskt blir verklighet. Frågor om utbildning och skola är mitt stora intresse. Och jag har förmånen, och tar mig förmånen, att åka runt och kika lite grann och tala med skolfolk. Då kan jag också se att det i många fall är knöliga hinder som gör att man inte lyckas få igenom det goda som vi vill och som vi lite grann tycker är en självklarhet när vi debatterar och diskuterar frågorna på det här sättet. Herr talman! Jag var, och är, väldigt intresserad av den del där ministern säger: "Ändå har många skolor löst frågan om möjligheterna för de olika personalgrupperna att samarbeta och planera tillsammans på ett bra sätt." Det är sannolikt så att det finns exempel. Men finns det exempelsamlingar? Finns dessa metoder att tillgå för dem som leder verksamheter, hur man på goda sätt har lyckats överbrygga de kulturella skillnader och de skillnader som vi inte ska blunda för, nämligen de olika arbetsvillkoren, men som inte är vårt område att besluta om? Jag tänker på frågan om fler vuxna. Jag tänker då på de mindre barnen, jag tänker på grupperna där förskolläraren, fritidspedagogen, läraren och andra är involverade i samma verksamhet med samma ansvar för just de elever som de har, och så blir det olika villkor, och tyvärr skapas det rätt ofta konflikter. Jag har ett ärligt intresse av att detta måste lösas på något sätt. Jag har då vissa funderingar. Finns det exempelsamlingar? Vad kan man göra åt det? Finns det möjlighet att gå vägen via en läroplan där det blir tydligare framställt som det gemensamma ansvaret? Det kanske helt enkelt behövs lite mer av pedagogisk forskning inom dessa områden för att vi ska komma vidare.

Herr talman! Det är mycket kloka och viktiga frågor som Yvonne Andersson ställer om skolans utveckling. Det är ungefär som när Yvonne Andersson själv beskriver det - vi är ännu inte säkra på alla svar. Det är en mycket spännande utveckling som pågår med en starkare integration mellan förskola och skola, där inte minst förskoleklasserna har inneburit en brygga mellan de olika utbildningsformerna. Vi ser nu en ny lärarutbildning växa fram, där vi får mycket mindre av gränser mellan förskollärarens utbildning och utbildningen för läraren för de små barnen i grundskolan. I framtiden kommer vi att ha en lärargrupp som kommer att kunna gå mellan de olika utbildningsformerna under sitt yrkesliv. Det tror jag kommer att vara väldigt bra för utvecklingen av den personalen, att tidvis kunna vara i förskolan, i förskoleklasser och i grundskolans tidiga år. Detta är en process som innebär att vi sakta men säkert börjar få mer förståelse för varandra, stor respekt för varandras yrkesroller, men också den här integrationen mellan de olika kunskaperna som man har. Fritidshemmens integration in i skolan har på motsvarande sätt betytt en injektion till skolans arbete. Det handlar om en skolklass som möter olika vuxna, precis som Yvonne Andersson säger - läraren, fritidspedagogen men också förskolläraren - som arbetar med olika typer av utveckling som barnen behöver, estetiskt, praktiskt och teoretiskt, all den typ av utveckling som ett barn behöver där de olika lärargrupperna har olika kompetenser och stöttar varandra. Det är inte alls konfliktfritt, precis som Yvonne Andersson säger. Ibland blir det starka spänningar. Det handlar om många olika traditioner och starka egna yrkesroller. Men vi ser alltfler exempel på hur väl det fungerar. Det är riktigt, som Yvonne Andersson säger, att det behöver spridas mer och komma fler till känna att det går att arbeta mycket framgångsrikt på det integrerade sättet. Till det kommer hela utvecklingen på arbetsmarknaden. Det arbetsgivarna säkert just i detta nu funderar på är hur man ska agera som arbetsgivare i ett läge där så olika verksamheter integreras och man förväntar sig att personalen ska arbeta ihop med väldigt olika villkor och traditioner. Det kommer säkert att innebära också spänningar på det här området avtalsmässigt. Men jag förväntar mig att man där också kommer framåt. Förskollärarnas situation är en sådan fråga. Om vi ska attrahera unga begåvade människor att välja förskollärarbanan i den nya lärarutbildningen måste de uppleva att de också får villkor på arbetsmarknaden som gör det attraktivt, förutom att det är ett väldigt innehållsrikt arbete. Det här är mycket spännande och intressant, och jag delar Yvonne Anderssons beskrivning av de områden där vi måste komma vidare. Avtalen är inte för oss, men däremot är naturligtvis forskning och utveckling, fortsatt utveckling av lärarutbildningarna, att fundera kring läroplanen och integrationen och hur de framhålls i läroplaner och kursplaner sådana viktiga områden. Jag tycker att vi har kommit en bra bit på väg, men det återstår väldigt mycket att göra.

Herr talman! Det blir ingen egentlig debatt, men det må vara konstruktiva idéer. Friskolorna har bidragit med en hel del initiativ för att se andra möjligheter. I vilket fall som helst bryter de mot traditionella kulturer. Finns det skillnader i dag som det finns anledning för den kommunala skolan att få del av gentemot friskolorna? En grupp skolledare tog för lite sedan kontakt med mig och sade: Om vi bara kunde bygga kommunala friskolor i kommunen skulle problemen lösa sig. Det var deras svar till mig. De hade själva kommit på att om de som skolledare fick leva under en friskolehatt skulle problemen lösa sig. Finns de problemen, eller är det hinder som man upplever sig ha? En annan del av det hela, som ministern säger i sitt svar, är att det finns en rad hinder och svårigheter i folks tankar utan att de för den skull behöver finnas rent förordningsmässigt. Är det så i det här fallet? Det är den andra fråga som jag har till ministern här i dag. Finns det anledning att se över detta, utöver det som Skollagskommittén kommer att föreslå när det gäller samma reglementen?

Herr talman! Jag brukar inte ha problem med att lyfta fram friskolor som goda och initiativrika krafter i skolväsendet. Jag tycker att det är en naturlig åsikt också för mig. Men när det gäller just integrationen mellan förskolan, förskoleklass, fritidshem och skola skulle jag vilja framhålla de kommunala verksamheterna som föregångare i dag. De har på många sätt kommit ännu längre. Sedan kan det vara så att man har avtal i en del fristående skolor som det i dagsläget skulle vara svårt för en arbetsgivare i den kommunala skolan att genomdriva. Det kan vara så att man har andra arbetstidsavtal och annan förläggning av arbetet än vad man har i den kommunala skolorna. Men det är en sak för arbetsgivarna. Jag är inte alldeles säker på att det alla gånger har varit till fördel för lärarna och deras arbetssituation. Men när det gäller själva verksamhetens integrering tror jag att de kommunala skolorna har både vaknat till liv och till vissa delar gått om de fristående skolorna i utvecklingsfart. Men de behöver naturligtvis stöttas vidare. När det gäller lärare och lärares behörighet vet vi i dag att det finns en stor skillnad mellan kommunala skolor och fristående skolor. Fristående skolor har en mycket lägre grad behöriga lärare. Det är en ganska dramatisk skillnad. Det kan vara hälften av andelen behöriga lärare gentemot en kommunal skola. Det är ett bekymmer. Vi behöver öka andelen behöriga lärare i fristående skolor. Nu kommer det ut väldigt många ur lärarutbildningarna. Det är viktigt att fristående skolor då är beredda att anställa behöriga lärare framför obehöriga, även om man kan uppleva att man hamnar i svårigheter i sin organisation på grund av att man kanske har byggt upp en del av integrationen på att det inte finns behöriga lärare. Jag tror att vi kan driva på nationellt genom sprida goda exempel och genom att forska mera inom det här området. Jag tror att en integration, inte minst när det gäller de små barnen, mellan de här olika verksamheterna och där personalen samverkar är väldigt bra för barnens utveckling.

Herr talman! Tack, ministern, för det svaret. Jag tror att det finns all anledning att fundera vidare på hur våra goda idéer blir verklighet för barnen och dem som ska möta dem. Då är det synd om det finns begränsningar i systemet för en skolledare som gör att man inte till fullo kan få i gång de rörelser som behövs bland personalen, på samma sätt som vi naturligtvis inte vill ha en lösning där personalen inte ska ha sina möjligheter att påverka verksamheten som skolledningen driver åt fel håll. Men allt det här finns det säkert anledning, som ministern säger, att gå vidare med i forskning och utveckling och sprida goda exempel. Vi får väl vänta tills Skolverket så småningom kommer med en liten trevlig rapport om det.