Ökande säkerhetshot mot Sverige

Fru talman! Alexandra Anstrell har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att motverka de säkerhetshot som Säkerhetspolisen rapporterar om i sin årsbok och om jag har för avsikt att stärka upp centrala myndigheter som Säkerhetspolisen, FRA och Must för att de ska kunna hantera ett accelererande säkerhetshot. Slutligen har Alexandra Anstrell frågat mig vilka trygghetsåtgärder jag och regeringen har vidtagit för att minska säkerhetshotet och om jag anser att de är verkningsfulla.

Regeringen tar Säkerhetspolisens bedömning på största allvar. Under de senaste åren har vi arbetat systematiskt med dessa frågor, och vi kommer att fortsätta att göra så. Ett centralt exempel är regeringens beslut om totalförsvarspropositionen, som tillsammans med tillskotten i budgetpropositionen innebär den största satsningen på civilt försvar i modern tid. Regeringen har också förstärkt försvarsunderrättelseförmågan inom ramen för detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För att stärka skyddet av de mest skyddsvärda verksamheterna i samhället har en moderniserad säkerhetsskyddslag tagits fram, och den 1 januari i år skärptes lagstiftningen ytterligare. Det pågår även ett arbete med att ta fram lagförslag som bland annat syftar till att stärka tillsynen på området och införa sanktioner mot verksamhetsutövare som inte sköter sitt säkerhetsskydd. Regeringen har också tillsatt en utredning med uppdrag att föreslå ett system för granskning av utländska direktinvesteringar inom skyddsvärda områden. Regeringen har vidare beslutat om inrättandet av ett cybersäkerhetscenter och en myndighet för psykologiskt försvar.

Med dessa åtgärder får centrala myndigheter bättre verktyg för att arbeta sårbarhetsreducerande, och samhället har i dag en synbart ökad medvetenhet om vikten av säkerhetsskydd.

Den nationella strategin mot terrorism är utgångspunkten för Sveriges långsiktiga arbete, nationellt och internationellt. Därtill genomförs ett omfattande arbete inom ramen för de politiska överenskommelserna mot terrorism, bland annat genom att se över möjligheterna att begränsa den grundlagsskyddade föreningsfriheten i förhållande till sammanslutningar som ägnar sig åt terrorism, och stärkt samarbete och informationsutbyte mellan berörda myndigheter.

Det är ett stort problem att personer som bedöms utgöra ett säkerhetshot mot Sverige är kvar i landet. Samtidigt är vi bundna av internationella överenskommelser avseende mänskliga rättigheter. Inom Regeringskansliet bereds ett förslag till en ny lag som ska ersätta lagen om särskild utlänningskontroll. I den utredning som ligger till grund för arbetet, Ett effektivare regelverk för utlänningsärenden med säkerhetsaspekter (SOU 2020:16), föreslås bland annat ett lägre krav för utvisning av personer som utgör ett kvalificerat säkerhetshot och utökade möjligheter till tvångsmedelsanvändning mot sådana individer.

Frågan om ansvarsutkrävande och lagföring av de individer som har begått brott i Syrien och Irak är fortsatt prioriterad för regeringen. Lagföring bör i första hand ske i regionen. De vuxna personer som frivilligt anslutit sig till Daish/IS kan inte räkna med hjälp om de senare vill återvända hem. För de personer som ändå återvänder till Sverige finns sedan något år tillbaka en väl fungerande myndighetssamverkan, och polisiära och andra åtgärder vidtas när så är möjligt.

Jag och regeringen kommer att fortsätta det prioriterade och angelägna arbetet med att motverka säkerhetshot mot Sverige, och vi delar Säkerhetspolisens bedömning att fler måste göra mer och tänka steget längre.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Säkerhetshoten mot Sverige har ökat och bedöms fortsätta öka de närmaste åren. Hoten kommer från både främmande makt och våldsbejakande extremism. Angriparna har fått en ökad förmåga som stöds av både digitalisering och polariseringen i samhället. Den pågående pandemin och brister i säkerhetsarbetet bidrar till att förstärka sårbarheterna. Detta konstaterar Säkerhetspolisen i årsboken för 2020.

Det är därför har jag skrivit den här interpellationen. Jag är oroad över att vår svenska säkerhetspolis konstaterar att säkerhetshoten ökar. De konstaterar dessutom att det vi gör inte är tillräckligt. Jag citerar: "Fler måste göra mer och tänka steget längre." Precis detta sa också minister Damberg i sitt svar till mig.

Ju fler säkerhetshoten blir, desto mer arbete krävs av Säkerhetspolisen. Därför frågade jag i min interpellation om statsrådet avser att vidta några åtgärder för att motverka de säkerhetshot som Säpo rapporterar om i sin årsbok. Jag frågade också vilka trygghetsåtgärder statsrådet och regeringen har vidtagit för att minska säkerhetshoten och om statsrådet anser att de har varit verkningsfulla.

Jag har fått ett antal uppräkningar, fru talman, men jag upplever inte att jag får några riktiga svar från ministern på frågan om de har varit verkningsfulla. Jag får heller inga egentliga svar på om statsrådet har för avsikt att stärka upp centrala myndigheter som Säpo, FRA och Must för att de ska kunna hantera ett accelererande säkerhetshot.

Jag hade en intressant diskussion med en av mina tonåringar i går kväll. Hon undrade vad jag satt och arbetade med, och jag berättade om den här interpellationsdebatten. Jag berättade att det finns ungefär 130 personer i Sverige som är klassade som ett hot mot rikets säkerhet och ska utvisas men inte har lämnat Sverige för att man inte har kunnat verkställa utvisningen ännu.

Hon trodde först att det var ett skämt. Men när hon förstod att det var allvar kom kloka frågor: Hur ska staten säkerställa att jag är trygg? Har inte jag någon prioritet i det här? Är inte jag viktig i det här?

I dag ska ju Säkerhetspolisen ha koll på dessa personer. Men vad händer om det som inte får hända ändå händer och någon av dessa personer utför ett terrordåd, speciellt nu när Säkerhetspolisen har flaggat för att Sverige inte gör tillräckligt? Kan man då stämma staten? Vem bär ansvaret? Anser ministern att ministern och regeringen har gått tillräckligt långt i lagstiftningen för att snäva in möjligheterna för dessa personer, som utgör ett kvalificerat säkerhetshot, att röra sig fritt i samhället?

I samband med att sex radikala islamister släpptes fria i väntan på att man skulle kunna verkställa utvisning uttalade sig ministern i november 2019 om att utvisningshinder ska undanröjas. Min följdfråga till ministern blir då: Hur har det gått med den undanröjningen?

Storbritannien lyfts upp som ett bra exempel när det gäller att arbeta med diplomatiska garantier. Jag undrar om ministern och regeringen arbetar med att i större utsträckning kunna använda sig av diplomatiska garantier för att på så sätt kunna verkställa utvisningsbeslut och ändå säkerställa den utvisades mänskliga rättigheter.

(forts.)

Fru talman! Tack, inrikesministern, för svaret! Och tack, Alexandra Anstrell, för en mycket angelägen interpellation!

Låt mig inledningsvis säga att det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet bjöd in Must, Säpo och FRA för ett par veckor sedan för att tjänsterna gemensamt skulle få återge sina årsrapporter. Jag måste säga att det var mycket värdefullt att kunna ta del av och jämföra analyserna mellan myndigheterna. Men det ingav också en betydande oro när man fick den sammanställda bilden kopplad till det aktuella säkerhetsläget.

Jag fastnade precis som Alexandra Anstrell för det som Klas Friberg återgav då. Han pratade helt enkelt om att ansträngningarna och viljan som krävs för att hålla Sverige säkert inte är tillräckliga, att mer måste göras och att fler måste tänka steget längre. Det tycker jag är mycket tänkvärt och mycket angeläget.

Precis så är det, fru talman. Sverige befinner sig i ett mycket allvarligt säkerhetspolitiskt läge där hoten mot vår säkerhet har ökat över tid. Pandemin har bidragit till att förstärka det både på lång och på kort sikt.

På kort sikt ser vi att cyberangreppen ökar. Vi blir mer sårbara när vi arbetar hemifrån. Vi ser att desinformationsoperationer riktas mot olika vacciner, och vi ser att cyberspionaget ökar, till exempel mot läkemedelsproducenter.

Men om man tittar på de längre linjerna ser man också att stormaktskonfrontationen ökar. Vi ser ökade spänningar mellan stormakterna; det har till exempel Must tagit fasta på i sin årsrapport. Jag tycker att det ryska skramlandet med sablarna nu utmed gränsen mot Ukraina och den stora mobilisering som är fullt i nivå med 2014 och den illegala annekteringen av Krim manar till eftertanke om det mycket allvarliga säkerhetspolitiska läge vi befinner oss i.

Det andra som jag tycker är viktigt att ha med sig är att vi står inför en mer komplex och flerdimensionell hotbild nu än för några år sedan. Vi kan konstatera att utöver att vi inte kan utesluta en risk för ett väpnat angrepp ser vi att hybridhoten ökar i styrka och omfattning. Moderaterna presenterade därför för ett tag sedan ett 24-punktsprogram för att få en sammanhållen politik i Sverige för att öka motståndskraften mot de här hybridhoten.

Jag tror helt enkelt att vi måste konstatera att hoten mot vår säkerhet är både militära, ekonomiska och politiska. Det är alltså inte antingen eller utan både och.

Detta, fru talman, måste få konsekvenser. Vi måste få bättre kunskap om de hot, risker och sårbarheter som Sverige står inför. Därför är en förstärkt försvarsunderrättelseförmåga mycket angelägen.

Moderaterna drev därför på väldigt hårt under försvarsförhandlingarna just för att öka medlen både till FRA och till Must för att stärka förmågan att inhämta hot från omvärlden. Jag kan också konstatera att vi i vår skuggbudget lägger 100 miljoner över tre år extra just på FRA. Vi anser att det är naturligt att de får det ledande ansvaret för cybersäkerhetscentret, för det är centralt att kunna kombinera signalspaning och informationssäkerhetsarbete. Det handlar om att föra in mer resurser till försvarsunderrättelseförmågan.

Den andra dimensionen är att se över lagstiftningen. Där har vi drivit på från Moderaterna att vi behöver en översyn av lagen om signalspaning. Det handlar dels om vilka myndigheter som ska få genomföra detta. Vi tycker att det kan finnas skäl för att fler i försvarsfamiljen får inrikta signalspaning. Men det handlar också om hur signalspaningen ska kunna bedrivas. Det kan till exempel vara att man ser över 2 a §, som i dag hindrar oss från att följa två underrättelseofficerare eller två terrorister som befinner sig i Sverige. Man kan inte följa dem med signalspaning.

Regeringen har dock fortfarande inte gett något besked om inriktningen på en sådan utredning eller om när den kommer.

Jag vill därför fråga Mikael Damberg när man kommer att återkomma med besked om direktiv för en utredning av lagen om signalspaning. Det brådskar.

Fru talman! Detta är en viktig interpellation med ett brett område, som vi hör på debatten. Det är både, och inte minst, fråga om Säkerhetspolisens bedömning av de individer som befinner sig i Sverige - vi kommer att tala om det - och om den bredare hotbilden och en lång rad frågor som Pål Jonson lyfter upp i debatten.

Jag börjar ändå med Anstrells fråga. Hon frågade mig om jag anser att Sverige har gjort allt som krävs för att hantera den säkerhetsproblematik som kommer av att en del av de personer som vi skulle vilja utvisa från Sverige har verkställighetshinder. Domstolar har bestämt att de inte får utvisas ur Sverige under rådande omständigheter.

Mitt enkla svar på den frågan är nej. Vi har haft en utredning som har tittat på frågan om hela lagstiftningen. Den har lämnat ett betänkande som innehåller väldigt många delar. Man föreslår att lagen om särskild utlänningskontroll ersätts av en ny lagstiftning - lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar. Kraven att bli utvisad enligt den nya lagen föreslås bli lägre, det vill säga att det ska bli enklare att utvisa människor. Tiden som en utlänning får hållas i förvar ändras, bland annat genom att tidsgränserna för verkställighetsförvar förlängs avsevärt och att möjligheten till förlängning utvidgas jämfört med dagens regelverk.

Utredningen pekar också på att möjligheten att använda hemliga tvångsmedel ska utvidgas för den här gruppen personer så att den omfattar fler och att Säkerhetspolisen ska få möjlighet att använda hemliga tvångsmedel vid fler utvisningar.

Anmälningsskyldigheten kommer enligt den nya lagen att bli mer ingripande. I beslutet ingår också till exempel att en utlänning i fortsättningen ska kunna förbjudas att lämna ett bestämt vistelseområde, som det heter i förslaget. Straffen ska skärpas för bland annat brott mot anmälningsplikten. I betänkandet föreslår man att de aktuella brotten är av den art att påföljden i normalfallet ska vara fängelse och inte böter.

Det är alltså en lång rad förslag som nu bereds. Mitt besked är att vi jobbar med det här med fullt tryck men att den här lagstiftningen bör beslutas om samtidigt som den nya terroristbrottslagen eftersom den nya lagstiftningen hänger ihop med terroristbrottslagen och bygger på den. Därför behöver de här två lagrådsremisserna samordnas. Men vi jobbar med full kraft med att lagrådsremisserna ska kunna läggas så att vi ska kunna komma vidare i lagstiftningsarbetet.

När det gäller Pål Jonsons många perspektiv är det helt korrekt; jag delar helt bilden av att vi möter en försämrad säkerhetspolitisk situation, att vi möter en breddad hotbild och att ett inslag i denna breddade hotbild är att antagonistiska krafter egentligen använder hela hotskalan och en mängd olika verktyg - allt från ekonomiska insatser till politiska påtryckningar men också spionage, underrättelseverksamhet och den klassiska delen.

Cyberområdet är ett speciellt område där vi nu bara inom ramen för cybersäkerhetscentret har lagt uppemot 440 miljoner kronor i en uppbyggnadsfas för centret till de berörda myndigheterna, om jag kommer ihåg rätt. Det är i alla fall över 400 miljoner kronor. Och då är det bara till centret och inte till det säkerhetsskyddsarbete som vi nu förstärker väldigt kraftfullt med flera hundra miljoner kronor så att myndigheter också ska jobba med tillsynsfrågor kopplat till säkerhetsskydd. Det är alltså en enorm utbyggnadsfas som sker på området, men mer kommer att behöva göras.

Jag får återkomma till de sista frågorna, som jag inte hann med.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Lagen om särskild utlänningskontroll fyller en viktig funktion för Sveriges säkerhet genom att särskilda åtgärder kan vidtas gentemot utlänningar som bedöms utgöra kvalificerade säkerhetshot.

Om jag har förstått det hela rätt förband sig regeringen i samband med den så kallade terroröverenskommelsen 2017 att se över lagstiftningen. År 2019 hade vi det ärende som jag talade om tidigare, om de omdebatterade sex islamisterna. Nu har vi 2020, och ministern nämner i sitt svar en massa saker om vad detta kan innebära och att ett arbete med det här bereds inom Regeringskansliet. Nu får vi också höra att detta ska samordnas med annan lagstiftning. Frågan är, fru talman, hur länge vi ska behöva vänta. Kan ministern ge oss någon lite mer detaljerad tidsplan för när detta kan komma upp för beslut? Det har ju gått, och går, väldigt mycket tid.

Moderaternas utgångspunkt är att utländska medborgare som utgör ett hot mot Sveriges säkerhet ska lämna landet. Om det av olika skäl inte går att genomföra behöver dessa personer hållas i förvar eller övervakas på ett betryggande sätt, såklart i överensstämmelse med våra internationella åtaganden.

Europadomstolen säger att staten ska göra sitt bästa för att skydda sina medborgare. Men vet vi ens vilka som ska skyddas och mot vad? I dag har det kommit en rapport från Riksrevisionen, som har granskat om Migrationsverket och utlandsmyndigheterna säkerställer att handläggningen av så kallade anknytningsärenden håller hög rättslig kvalitet. Granskningen visar att det finns ganska stora brister, framför allt i arbetet med att klarlägga den sökandes identitet. Personalen på utlandsmyndigheterna kontrollerar att den sökande har rätt sorts dokument men inte om de är äkta, detta trots att det i väldigt många länder är vanligt med förfalskade id-handlingar.

Fru talman! Det är centralt att staten kan fastställa vilka som lever i Sverige och säkra ordning och reda. Sverige har allvarliga problem med grov organiserad brottslighet, omfattande utanförskap, bidragsbrott och hot mot rikets säkerhet. Nu finns Riksrevisionens rapport, som påvisar stora brister vad gäller identitetskontroll. Brister i kontrollen av folkbokföringen är en av flera faktorer som lagt grund till en hel del av de här problemen. Utöver de 130 som vi tidigare talat om, som vi vet finns i Sverige i dag och är ett uttalat hot mot rikets säkerhet, kan det alltså finnas fler som vi inte ens vet om och inte vet någonting om.

Vi Moderater har föreslagit en folkräkning som ger staten möjlighet att bättre bekämpa brott, verktyg för att hindra framväxten av utanförskap och parallellsamhällen samt viktig kunskap i arbetet med att motverka problem som trångboddhet. En nationell folkräkning skulle vara en viktig början på att upprätta ett tryggare Sverige och värna samhällskontraktet.

Min följdfråga till ministern blir därför: Är det någonting som ministern skulle kunna tänka sig att genomföra?

Fru talman! Jag vill följa upp två saker i Mikael Dambergs svar. Dels lyfter Damberg det nya nationella cybersäkerhetscentret, dels vill jag belysa den nya myndigheten för psykologiskt försvar.

Själva grundtanken med att skapa ett center i stället för en myndighet var ju att det skulle gå snabbt. Jag kan konstatera att det nu är tre år sedan statsministern först presenterade tanken att vi skulle ha ett nytt cybersäkerhetscenter. Moderaterna har välkomnat detta. Dock känner jag en oro för att det tar rätt så lång tid. Vi vet fortfarande inte var centret ska ligga, tre år efter att man beslutade att inrätta det.

Fru talman! Sverige har rätt så stora problem när det kommer till cybersäkerhet. Det har blivit bättre. Jag tycker att det var bra att regeringen pressade på hårt för att höja säkerhetsskyddet i anslutning till totalförsvaret. Vi är helt ense om att det verkligen behöver byggas upp ett mycket starkare säkerhetsskydd men också en bättre säkerhetskultur. Men trots allt har vi brister i vår cybersäkerhet även i en internationell jämförelse. Tanken var att centerbildningen skulle utgöra själva navet i detta arbete genom att få till en mer effektiv samverkan mellan sju myndigheter.

Det andra jag ville lyfta var den nya myndigheten för psykologiskt försvar. Den kommer att ha delad verksamhetsort mellan Karlstad och Stockholm. I Karlstad kan man samverka med MSB och FHS, kan jag tänka mig, och i Stockholm kommer man att flytta över de operativa delar som i dag är på MSB. Jag tycker att det helt naturligt att de också ligger i Stockholmsområdet. De kommer att behöva jobba nära underrättelse- och säkerhetstjänsten.

Från mitt perspektiv skulle jag tycka att det var väldigt naturligt att man samlokaliserade den operativa delen av myndigheten för psykologiskt försvar med cybersäkerhetscentret. Båda dessa aktörer kommer att jobba med påverkansoperationer i digitala miljöer. Båda kommer att jobba i mycket nära samverkan med säkerhets- och underrättelsetjänsten. Båda kommer också att ha starka behov av lokaler med högt säkerhetsskydd. Det bedöms att man skulle kunna spara någonstans mellan 10 och 15 miljoner bara i säkerhetsskydd genom en sådan samlokalisering. Är ministern öppen för detta?

Fru talman! Det är flera olika delar. Jag börjar med Anstrells frågor om tidsplanen. Det här är ganska teknisk-juridiskt. Bara den utredning som jag bär ansvar för är uppemot en decimeter tjock. Eftersom denna lagstiftning ska länkas ihop med en annan lagstiftning som just nu är under utveckling är det viktigt att dessa lagstiftningar följer varandra. Lagrådet skulle nog inte uppskatta att vi presenterade en produkt som bygger på en annan lagstiftning som ännu inte är presenterad. Därför blir dessa produkter bäst genomförda ihop.

Vår ambition är att göra det så snabbt som möjligt. Förhoppningsvis kan vi lägga fram lagrådsremissen innan sommaren, annars direkt efter sommaren. Jag har ingen anledning att vilja vänta med detta, men juristerna måste bli färdiga med arbetet innan vi kan presentera lagrådsremisserna. Det finns ingen annan väg framåt. Men förhoppningsvis sker detta så snart som möjligt så att riksdagen också kan processa, besluta och ta ställning.

I flera olika frågor i övrigt handlar det om identitetskontroller och folkbokföring. Det sker nu ett stort arbete kopplat till säkerhetsfrågorna kring id-korten i Sverige, som lämnar mycket att önska. Vi har hela folkbokföringsarbetet, som är en stor fråga som framför allt finansministern driver. Där har vi ett omfattande arbete igång och flera myndighetsuppdrag som löper. Vi genomför också pilotprojekt och har riktade uppdrag till skattemyndigheten för att jobba mycket mer strukturerat med folkbokföringen på ett sätt som inte är gjort förut.

När det gäller den renodlade frågan om vi ska genomföra en folkräkning måste man också fundera på vad det betyder. Jag har inte sett några övertygande argument för hur en sådan ska genomföras på ett klokt sätt. Eftersom de allra flesta bor på den adress man de facto är skriven på blir det ett enormt slöseri med resurser, tid och kraft för myndigheten i stället för att fokusera på de fel och det missbruk av folkbokföringen som finns. Det är det arbetet som inte minst finansministern har ett stort engagemang kring för att komma framåt.

Nästa steg i detta är biometrifrågorna, att koppla ännu mer fingeravtryck och biometri till identitetshandlingar på ett sätt som gör att de blir säkrare. Vi har en resa att göra, men vi har väldigt många processer igång på det här området, både i Sverige och en del kopplat till europeiska processer.

När det gäller frågorna om underrättelseförmåga ska vi väl först bara konstatera att det säkerhetspolitiska läget måste få konsekvenser, och det får det verkligen. I den försvarspolitiska propositionen är det en kraftig utbyggnad av det militära försvaret, det civila försvaret med flera förmågor, inklusive FRA:s förmåga. De får över tid resurser som inte är knutna bara till cybersäkerhetscentret utan också till annan utbyggnad. Det är en bred utbyggnad av Sveriges förmåga som vi nu står inför och som vi genomför.

Det var jättemånga frågor; jag försöker hinna med.

Nej, vi har gett besked om att vi ska se över lagen om signalspaning. Vi har inte en tidsplan presenterad. Jag tror att Peter Hultqvist kanske ännu hellre än jag vill presentera den tidsplanen när det blir aktuellt. Men vi bereder frågan.

När det gäller de stora problemen med cybersäkerhet beror ju de på att Sverige är väldigt digitaliserat. Då får man större problem med cybersäkerheten än länder som är underutvecklade.

Jag kan bara konstatera en glädjens stund: För någon vecka sedan vann Sverige världens största tävling i cybersäkerhet, där polisen, Försvarsmakten, Säpo och MSB tävlade ihop. Det var väl ett gott tecken på att vi också har en del goda förmågor i Sverige på detta område.

Fru talman! Tack för svaret, ministern! Det var verkligen glädjande att höra att vi vann den tävlingen, inte minst för mig som är tävlingsnörd.

Under påskhelgen fick vi rapporterat att två personer blev gripna av Säpo här i Stockholm, misstänkta för stämpling till terroristbrott. Islamistisk och högerextremistiskt motiverad terrorism bedöms utgöra det främsta terrorhotet mot Sverige. Det konstaterar Nationellt centrum för terrorhotbedömning, NCT, i sin helårsbedömning för 2021.

Inom dessa extremistmiljöer kommer det under 2021 möjligen att finnas ett fåtal personer som utvecklar avsikt och förmåga att utföra ett terrorattentat i Sverige. Nu har Säpo redan gripit två personer. Då ställer man sig ju frågan: Hur många fler finns det? Och har vi tillräckliga resurser? Hur ska vi lugna ned våra tonåringar?

Sverige beskrivs som ett attraktivt mål för främmande makt, och Säpo bedömer att underrättelsehotet fortsätter att öka. Attentatshotet är fortsatt förhöjt - det är en trea, vilket innebär att ett attentat kan inträffa i Sverige.

Fru talman! Säpo, Must och FRA föredrog häromveckan sina årsrapporter för försvarsutskottet. Jag är tacksam och uppskattar ärligheten i deras rapporter, men jag kan inte säga att jag blev mindre oroad.

När ett problem belyses behöver vi hitta lösningar som vi tror förbättrar det hela. Jag undrar om ministern - handen på hjärtat - är nöjd med läget i Sverige i dag? Är man nöjd med insatserna och med verkningsgraden av insatserna? Den frågan har jag inte fått svar på.

Jag tror nämligen att vi kan bättre än så. Men tiden går, och det dröjer. Varför dröjer det så länge?

Fru talman! Det är viktigt att påpeka att Sverige under de senaste åren har investerat kraftigt i höjd förmåga att hantera terrorhot mot Sverige i form av resurser till både Säkerhetspolisen och den öppna polisen. Detta betyder också, när det gäller polisens stora tillväxt, att polisen inte bara har utbildat sig i hur man ingriper mot aktivt pågående dödligt våld och har utrustat sig på ett helt annat sätt, utan det handlar även om hur man taktiskt agerar i samband med dessa situationer och om hur man genom att ha löst utrustningsfrågor kan hantera flera pågående händelser samtidigt, vilket man inte kunde göra på samma sätt tidigare.

Jag kan - handen på hjärtat - säga att vi i Sverige i dag har bättre förmåga att hantera terrorangrepp mot Sverige än vad vi hade för några år sedan. Det betyder dock inte att vi kan slå oss till ro eller att vi säger att vi inte har utvecklingsområden, utan vi måste fortsätta att utveckla detta. Hotbilden mot Sverige är fortsatt förhöjd, och vi måste fortsätta att utveckla dessa förmågor.

Mycket är kopplat till den digitala utvecklingen. Vi ser att väldigt många av de aktörer som pekas ut som de största potentiella hoten mot Sverige är ensamagerande aktörer som ofta har radikaliserats i olika forum på nätet, i Sverige men kanske med kopplingar till internationella miljöer i Ryssland, i andra europeiska länder eller i USA, egentligen oavsett extremistmiljö.

Detta är en teknisk resa som underrättelsetjänsterna måste utveckla ytterligare. Det handlar dock också om vårt internationella samarbete - ofta är dessa miljöer inte enbart svenska utan har också internationella kopplingar.

Detta är ett arbete som pågår. Mycket kommer att ske i Sverige, men mycket kommer också att ske inom ramen för det europeiska samarbetet. Vi har en väldigt stark utveckling när det gäller Europas arbete mot terrorism och radikalisering, och denna måste fortgå.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.