Ökade arbetsplatsrelaterade olyckor bland elektriker

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Saila Quicklund har frågat mig vad jag menar med att orsaken till det ökande antalet arbetsplatsolyckor bland elektriker är en machokultur och vilka åtgärder jag tänker vidta för att förbättra arbetsmiljön för elektrikerna.

Förra året dog flera personer inom elbranschen av sitt arbete och många skadades. Så sent som för några veckor sedan var det ytterligare en person som dog på sin arbetsplats. Det är djupt tragiskt, och vi kan aldrig acceptera att människor dör på sina arbeten. Att förhindra dödsolyckor i arbetslivet är en prioriterad fråga för regeringen.

Utgångspunkten för regeringens arbetsmiljöpolitik är att ingen ska behöva skadas eller bli sjuk av sitt arbete. Regeringens arbetsmiljöstrategi tar avstamp i konkreta åtgärder inom tre prioriterade områden där nollvision mot dödsolyckor och förebyggande av arbetsolyckor är ett av områdena. Sedan regeringen tillträdde förra mandatperioden har det varit en viktig prioritering att höja ambitionsnivån för arbetsmiljöpolitiken.

Så till machokulturen. Elsäkerhetsverket har de senaste åren uppmärksammat en sned könsfördelning och en bristande mångfald inom elbranschen. Elbranschen är en mansdominerad bransch. I augusti i år var endast 238 av 44 658 auktoriserade elinstallatörer kvinnor. Så mycket som 99,5 procent av elektrikerna är män.

Elsäkerhetsverkets undersökningar visar att nästan tre av fyra elolyckor i arbetslivet beror på felaktigt beteende i arbetet och att rutiner inte efterlevs i tillräcklig utsträckning. Arbetsgivare och innehavare av elanläggningar har ett viktigt arbete med att fortsätta förbättra ledarskapet gällande elsäkerhetsarbete och rutiner. En ökad mångfald i branschen kan påverka rådande kultur och leda till ett ökat säkerhetstänkande.

Men det finns givetvis också en rad andra orsaker till arbetsplatsolyckor inom elbranschen. Svenska Elektrikerförbundet och Seko, facket för service och kommunikation, har till exempel pekat på organiseringen av drift- och underhållsarbete av elnät som en tänkbar orsak till arbetsplatsolyckorna. Elnätsägarna sköter ibland drift och underhåll av elnäten genom upphandlade entreprenörer. Dessa synpunkter är också viktiga att ta med sig i det fortsatta arbetet.

I februari tog jag tillsammans med fem av mina statsrådskollegor ett gemensamt initiativ för att tydligt markera mot dödsfall i arbetet. Detta är ett arbete som behöver bedrivas gemensamt mellan relevanta myndigheter, arbetsmarknadens parter och andra aktörer.

Regeringen uppdrog i juni i år åt Arbetsmiljöverket att göra en analys av de omständigheter som föregick de dödsolyckor i arbetslivet som skedde under 2018 och första halvåret 2019 samt dra slutsatser och överväga lämpliga åtgärder som kan bidra till det förebyggande arbetsmiljöarbetet. Arbetsmiljöverket ska, där det bedöms lämpligt, samverka med Myndigheten för arbetsmiljökunskap och andra relevanta myndigheter, arbetsmarknadens parter och andra aktörer. Uppdraget ska redovisas till regeringen senast i samband med årsredovisningen för 2019.

När det gäller elbranschen träffade jag den 19 september branschens aktörer, arbetsmarknadens parter och berörda myndigheter i ett samtal där vi gemensamt gick igenom hur arbetet framåt bör se ut. Vi konstaterade att vi behöver fördjupa diskussionerna om attityder och säkerhetskultur, kompetensförsörjning, kriterier för att ställa säkerhetskrav vid upphandlingar samt en mer kvalificerad bild av olyckor i energibranschen. Jag bjöd därför in till ett uppföljande möte då Arbetsmiljöverket har redovisat det uppdrag som jag nyss nämnde i början av nästa år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Anledningen till den här interpellationsdebatten är just statsrådet Ygemans uttalande tidigare i år om att en av orsakerna till att antalet arbetsplatsolyckor ökar bland elektriker är att det råder en machokultur. Uttalandet kom i Morgonekot, och många med mig undrar nog över innebörden i det här med machokultur som statsrådet uttryckte. Att förstå innebörden av den formuleringen är viktigt för att vi ska kunna göra adekvata insatser för att förebygga fler olyckor.

Ministern svarade inte riktigt på frågan om detta i sitt svar, men jag hoppas att vi kan ta del av vad han menade med det under den här debatten.

0,5 procent av elektrikerna i dag är kvinnor, och ett sådant här uttalande underlättar inte precis rekryteringen av fler kvinnor. Enligt Wikipedia betyder machokultur följande: "Machismo, spanskt ord för machokulturen i främst latinamerikanska länder." Det står vidare: "Machismo är en typ av levnadsmönster där traditionellt manliga beteenden och attribut framhävs. Uppfattningen att en man ska uppföra sig som en självsäker, kaxig kvinnotjusare och ha en manlig identitet förknippas starkt med machokulturen." Ord har betydelse.

Fru talman! Förra året anmäldes 226 elrelaterade arbetsplatsolyckor och även flera dödsfall. Som ministern också uppgav i sitt svar skedde det även en dödsolycka alldeles nyligen, vilket självklart är djupt tragiskt. Jag håller med statsrådet om att vi inte kan acceptera att människor dör på sina arbetsplatser.

Jag vet nu, utifrån svaret från ministern, att statsrådet skulle träffa branschens aktörer och berörda myndigheter den 19 september. Jag önskar ta del av vad som framkom på det mötet, gärna lite mer än det som statsrådet uttryckte här nyss.

Jag önskar också svar på min fråga: Vad innebär machokultur för statsrådet utifrån den beskrivning som finns på Wikipedia?

Fru talman! Möjligtvis hade det varit bättre om Saila Quicklund hade ägnat sig åt att studera den tragiska statistiken över olyckor i elsäkerhetsbranschen i stället för att söka på Wikipedia. Det är nämligen så att flera av de olyckor - de tragiska dödsolyckor och de allvarliga olyckor - som vi har sett har inte haft någonting med elektriciteten att göra. Det har varit installatörer som har jobbat många timmar extra och förolyckats när de kört av vägen. Det har varit arbetare som inte har väntat på den andra på ett jobb där man ska vara två för att de ville klara uppgiften på egen hand. Det har varit de som har bänt lite på säkerhetsreglerna och rutinerna för att de tycker att de kan klara det.

Jag menar att en del av det vi ser är ett uttryck för en machokultur, det vill säga att man vill klara något själv för att leva upp till ett något daterat ideal.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror att det spelar in att 99,5 procent av dem som är i branschen är män och att risken finns att en kultur har odlats där man ska klara saker själv och vara lite starkare och lite bättre. Jag tror att det är oerhört allvarligt, och jag tror att det är en del när det gäller dödsolyckorna i elbranschen. En annan del är de hårt skruvade entreprenadavtalen och kraven på upptid i elbranschen som gör att man driver på de anställda i underentreprenörsledet väldigt hårt. Den tidspressen kopplad till de här idealen tror jag är en av många förklaringar till dödsolyckorna i branschen.

Jag tror att Saila Quicklund borde ta den olycksstatistik vi har sett betydligt mer seriöst och diskutera den snarare än ministerns ordval.

Fru talman! Det är kanske ännu viktigare att statsrådet ägnar sig åt att åtgärda antalet arbetsplatsolyckor än att raljera över en googling på Wikipedia. Ord har betydelse. Jag har också nyss läst upp vad machokultur innebär.

Fru talman! Jag är väl insatt i betydelsen av de arbetsplatsolyckor och i de åtgärder som vidtagits. Jag har pratat med Svenska Elektrikerförbundet, som uppger att upphandlingarna skrivs utifrån effektivitetspress. Det är därför det uppstår en stress hos elektrikerna, vilket förorsakar arbetsplatsolyckor. Det handlar också om att elektrikerna måste åka väldigt långa avstånd, upp till 30 mil, i akuta sammanhang när man behöver få igång elförsörjningen. Det gäller i till exempel mitt län, som har långa avstånd. Det handlar också om ensamarbete. När man, på grund av hur avtalen är skrivna när det gäller effektivitet, inte har tid inväntar man inte en kollega utan åker ut själv. Jag är väl insatt i den här problematiken.

Det handlar alltså om stress, upphandlingarnas utformning, krav på effektivitet, avstånd och så vidare.

Låt mig också ta upp arbetsplatsolyckor och dödsolyckor mer generellt. Antalet har ökat markant de senaste åren. Vi har haft det högsta antalet på tio år, nio stycken bara i januari månad. Under 2018 förolyckades 58 personer. På fyra år förolyckades 170 personer. Det är fjärde året i rad som dödsfallen ökar. Utvecklingen går i helt motsatt riktning mot regeringens mål om en minskning av antalet dödsolyckor - man har dessutom en nollvision.

Jag vill ge några exempel som har kommit fram när det gäller dödsolyckor på arbetsplatser. Arbetsmiljöverkets ställföreträdande generaldirektör uttrycker att det inte finns några konkreta mål i fråga om minskning av dödsfall per år. Mål finns inte.

Svenska Dagbladet har i en reportageserie konstaterat att samarbetet mellan myndigheterna inte fungerar helt smärtfritt. Det är alarmerande. Justitieombudsmannen har kritiserat Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten gällande en dödsolycka på LKAB i Norrbotten. Hör och häpna - efter fyra år var utredningen inte färdig. Fyra år!

Även Polismyndigheten har tidigare rapporterat om och markerat att deras utredningar av arbetsmiljöbrott är bristfälliga. Handläggningstiderna är för långa, och för få utredningar har lett till åtal och fällande domar.

Vad säger statsrådet Ygeman, som representant för regeringen och den nollvision som regeringen har satt upp, när dödsfallen och olyckorna på våra arbetsplatser bara ökar? Var är de konkreta åtgärderna? Varför har regeringen misslyckats så fatalt i frågan?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Precis som Saila Quicklund säger har regeringen ett mål när det gäller dödsolyckor i arbetslivet. Målet är noll. Ingen ska behöva gå till jobbet och oroa sig för om man kommer hem igen, oavsett vilken bransch man jobbar i. Nära, kära och anhöriga ska inte heller behöva oroa sig. Det är regeringens mål.

Det är också bakgrunden till initiativet som dåvarande arbetsmarknadsminister Ylva Johansson tog tillsammans med mig och fyra andra statsråd på de områden där olyckorna ökar. El- och energibranschen är ett av de områdena och det område där jag har ett djupare ansvar.

Jag är glad att Saila Quicklund vidimerar att det råder osäkerhet i arbetslivet och att hårt pressade entreprenadavtal är en del av problemet i elbranschen. Jag ser fram emot Moderaternas förslag på åtgärder för att råda bot på osäkerhet i arbetslivet och tuffare entreprenadavtal. Det jag har sett av moderat politik hittills är det motsatta. Mer ska ut på anbud. Mer ska ut på entreprenad. Osäkerheten i arbetslivet ska öka. Och arbetsrätten ska beskäras. Det kommer såklart att driva på utvecklingen.

Regeringen tar dödsolyckorna i arbetslivet på största allvar. Bakgrunden till den här interpellationsdebatten gäller också det initiativ vi har tagit för att minska dödsolyckor i elbranschen. Saila Quicklund kritiserar det på grund av att jag också har uppmärksammat att det i väldigt mansdominerade branscher finns kulturella problem att ta tag i.

Fru talman! Det gläder mig att statsrådet ber Moderaterna om hjälp med att hantera arbetsmiljöfrågorna. Jag vill tacka för det.

Jag fortsätter med att tala om det som har framkommit om arbetsplatsolyckor och dödsolyckor. Även tjänstemän från Riksenheten för miljö och arbetsmiljömål har tidigare vittnat om att Arbetsmiljöverket inte tar utredningar av dödsfall på tillräckligt stort allvar. Det är allvarligt.

I fjol rapporterade tidningen Arbetet om att Polisregion syd hade för svaga resurser för att hantera antalet anmälningar av arbetsmiljöbrott. De var för få vid utredningar av dödsfall och så vidare. Det finns alltså en historia av att ha för små resurser.

Det handlar alltså om brister i samverkan mellan myndigheter. Resurserna är för små, dödsolyckorna prioriteras inte tillräckligt högt och det är för långa handläggningstider. Det är stora utmaningar för regeringen att ta tag i.

Varje myndighet och enskilda personer gör verkligen allt de kan, tror jag, i sina uppdrag för att förbättra situationen. Men det handlar om ledning och styrning, inte minst från regeringens sida, för att kunna göra det. Det behövs större tydlighet från regeringen.

Många har påpekat bristerna under många år. Varför sätts insatserna inte in? Det har gått fem år med regeringen som har haft som mål att förbättra situationen men misslyckats.

Jag är klart medveten om att arbetsgivare, fackliga organisationer och skyddsombud har ett stort ansvar. Men om det inte fungerar har regeringen ändå det högsta ansvaret för att se till att förutsättningarna förbättras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det Saila Quicklund säger blir lite konstigt. Hon efterfrågar initiativ från regeringen, men hela interpellationen går ut på att ifrågasätta det initiativ som regeringen har tagit.

Saila Quicklund efterfrågar tydlighet. Jag ska än en gång i den här interpellationsdebatten vara tydlig. Målet är att ingen ska behöva dö på sin arbetsplats. Antalet dödsfall måste minska. Antalet olyckor måste minska. Vi måste ha trygga och säkra arbetsplatser. Det var bakgrunden till att jag tillsammans med fem andra statsråd träffades för att diskutera vilka åtgärder vi på respektive område skulle kunna vidta för att minska antalet olyckor och utplåna dödsolyckorna.

Det är också bakgrunden till att jag sammankallade ett brett snitt av branschföreträdare, arbetsgivare och fackliga organisationer för att diskutera vad vi kan göra gemensamt. Det är också skälet till att vi gemensamt tog fram förslag på åtgärder på de tre viktigaste områdena och kom fram till att vi ska samlas än en gång i början av nästa år. Vi är fast besjälade av att ingen ska behöva dö på jobbet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.