Ökad svensk matproduktion

Fru talman! Sten Bergheden har frågat mig vad jag avser att göra för att öka djurhållningen och matproduktionen i landet och vilka hinder jag ser som gör att djurhållningen och matproduktionen inte ökar i Sverige.

Det övergripande målet för livsmedelsstrategin är en konkurrenskraftig livsmedelskedja där den totala livsmedelsproduktionen ökar, samtidigt som relevanta nationella miljömål nås i syfte att skapa tillväxt och sysselsättning och bidra till hållbar utveckling i hela landet. Produktionsökningen, både konventionell och ekologisk, bör svara mot konsumenternas efterfrågan.

Att stärka och öka konkurrenskraften inom den svenska livsmedelskedjan för att bidra till en ökad svensk matproduktion är en viktig punkt i den sakpolitiska överenskommelsen mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet de gröna. En del i detta arbete är att regeringen i december 2019 fattade beslut om ytterligare en handlingsplan för livsmedelsstrategin.

Handlingsplanen innehåller satsningar på 122 miljoner kronor årligen fram till och med 2025. Därutöver gjorde regeringen ytterligare satsningar på totalt 114 miljoner kronor under 2020. Genom budgetpropositionen för 2021 tillfördes ytterligare 74 miljoner kronor för 2021 för att förstärka arbetet med livsmedelsstrategin, och för åren 2022 och 2023 beräknas motsvarande belopp.

De föreslagna åtgärderna ska tillsammans utgöra en handlingsplan del 3. Handlingsplanerna utgör tillsammans viktiga steg i att stärka konkurrenskraften och öka lönsamheten genom satsningar på till exempel forskning och innovation, regelförenkling och kompetensförsörjning.

Jag vill understryka att vi är inne i en positiv trend. Enligt färska siffror från Statens jordbruksverks sektorskalkyl bedöms det totala produktionsvärdet för 2020 uppgå till 64,3 miljarder kronor. Det är en ökning med 0,8 miljarder eller drygt 1 procent jämfört med 2019. Värdet av animalieproduktionen förväntas öka med 0,8 miljarder kronor eller 3 procent och beräknas till 28,4 miljarder kronor.

Ett lands livsmedelsförsörjning tryggas av inhemsk produktion såväl som import, och sårbarheten kan också långsiktigt minska genom genomförandet av regionala livsmedelsstrategier. Dagens livsmedelsförsörjningssystem är globalt med många aktörer i olika branscher. I mångt och mycket påverkar konsumenters preferenser livsmedelsproduktionen i Sverige.

Inom ramen för livsmedelsstrategin är en ökad livsmedelsexport ett verktyg för att öka livsmedelsproduktionen. Genom att skapa en större marknad för svenska livsmedelsföretag skapas också möjligheter för svensk primärproduktion att långsiktigt växa samt möjligheter för förädlade produkter med mervärden att nå exportmarknaden.

Den positiva trenden håller i sig. Preliminärt har värdet av livsmedelsexporten ökat med 10 miljarder kronor de senaste tre åren. Regeringen förstärker därför de långsiktiga och strategiska satsningarna på att öka svensk livsmedelsexport för att öka lönsamheten i den svenska livsmedelskedjan, till exempel genom uppdrag till Sveriges export- och investeringsråd, Business Sweden, samt till Statens jordbruksverk och Livsmedelsverket fram till 2025.

Regeringen gör också en satsning på en fortsatt samordningsfunktion för ekologiska livsmedel på Statens jordbruksverk, vilken bland annat har till uppgift att främja export av ekologiska livsmedel.

Livsmedelsstrategins mål om en ökad och hållbar livsmedelsproduktion beslutades 2017 och ska uppnås 2030. För att nå målet med livsmedelsstrategin behövs ett långsiktigt och kontinuerligt arbete genom livsmedelsstrategins handlingsplaner. Med livsmedelsstrategin vill jag öka svensk livsmedelsproduktion samtidigt som relevanta nationella miljömål nås.

Fru talman! Tack för svaret, Jennie Nilsson!

Det är bra att vissa siffror pekar uppåt. Det tycker jag är positivt och tyder på att Sveriges livsmedelsindustri blir bättre och bättre, skapar sig konkurrensfördelar och har möjlighet att sälja sina produkter.

Bekymret är fortfarande på produktionsnivå, nere på själva lantbruket, där vi inte har samma positiva utveckling när det gäller antalet djur och ökningen av produkter. Antalet kor minskar, mjölken minskar, antalet nötboskap minskar, antalet får minskar och vår självförsörjningsgrad är låg och sjunker i vissa delar.

Jag kan nämna att vi när det gäller till exempel mejeriprodukter har en självförsörjningsgrad runt 70 procent, enligt Jordbruksverkets siffror från 2019. När det gäller lamm, som jag nämnde i den tidigare interpellationsdebatten, är vi nere på 30,1 procent, det vill säga vi är långt ifrån självförsörjande. När det gäller gris ligger vi på ungefär 77 procent. När det gäller nötkött ligger vi på 56-57 procent. Och när det gäller fågel ligger vi på 72 procent.

I dessa pandemitider, när vi har svårt att få vaccin till Sverige, ska vi alltså vara glada för att vi inte också är avspärrade. Om vi hade varit avspärrade och inte fått hjälp med livsmedelsförsörjningen hade vi dessutom haft svält i landet.

Fru talman! Det är viktigt att man tänker på lönsamheten i produktionsledet längst ned, på lantbrukarna. Det är de som kommer att göra investeringarna och stå för den ökning av djurantal som vi behöver för att få upp produktionen. Vi behöver större investeringsvilja och en långsiktighet som är betydligt längre än fyra års regeringspolitik.

Det är bra att vi har tagit fram livsmedelsstrategin. Bekymret är bara att det inte införs några åtgärder som ger ökad lönsamhet till själva grundproduktionen, utan man håller återigen på och duttar och lägger ut några miljoner på olika stöd och satsningar. Samtidigt har man en dieselskatt som ligger långt över vad Europa i övrigt har när det gäller lantbruket. Den äter upp större delen av de stöd som duttas ut i vissa delar av näringen.

Fru talman! Det står i livsmedelsstrategin att vi ska ha en ökad produktion. Det har inte genomförts än. Man har inte lyckats. Arbetet verkar inte heller ha påbörjats. Tvärtom går matproduktionen åt fel håll i Sverige. Delar av produktionen minskar. Sverige importerar i dag mycket mat som vi med rätt förutsättningar skulle kunna producera i landet. Det hade skapat jobb och tillväxt, framtidstro och en levande landsbygd.

Ministern talar om mål för livsmedelsstrategin till 2030. Nu är det på det sättet att regeringens långsiktiga mål inte brukar infrias - tvärtom. De går ofta åt fel håll. Vem minns inte statsminister Löfvens löfte att arbetslösheten skulle vara Europas lägsta till 2020, fru talman? Inte en bokstav och inte en siffra i det målet blev rätt.

När vi nu har ett mål till 2030 är det viktigt att vi sätter igång omedelbart med att stärka lönsamheten i grundproduktionen. Då vill jag fråga: Vilka skatter avser ministern att sänka den närmaste tiden för att öka lönsamheten i svenskt lantbruk?

Fru talman och ministern! Vi står här mitt i en kris som har ställt till mycket för oss. Saker och ting har ställts på sin spets. Vi har fått se att vi inte kan lita på EU på alla områden, när det gäller att få produkter till Sverige om det är kris.

Coronakrisen har gett en tydlig bild av bristerna i svensk beredskap och av vår egenförsörjningsgrad, som inte är så bra som vi skulle önska. Därför är det oerhört viktigt att vi ser till att våra lantbrukare har goda förutsättningar och att vi ger dem ett sådant stöd att de känner en uppmuntran att arbeta med det de har gjort under många år och att de kan lämna det i arv.

Som vi sa i den tidigare debatten finns det fortfarande problem som vi måste ta tag i. Vi har pratat om djurrättsaktivister och rovdjursangrepp. På just de områdena måste vi stärka vårt arbete. Vi kan inte ha fårfarmare som lämnar och lägger ned sina verksamheter i en tid då vi behöver dem som mest.

Min fråga kvarstår, och det är inte en fråga som ligger hos Moderaterna. Det är en fråga som ligger hos regeringen, eftersom det är ni som har styret. Vad ska man göra för att uppmuntra dem som väljer att lägga ned sina verksamheter på grund av att de är rädda för exempelvis rovdjursangrepp, som vi har varit inne på tidigare? Vad ska man säga till dem som bor i län där det är tätt med rovdjur och angreppen är många? Det är den viktiga frågan. Jag skulle vilja att regeringen hade svar på det. Om de inte känner att de får det stödet och känner sig trygga när det gäller rovdjursangrepp står vi utan de verksamheterna. Det är en fråga som jag fortfarande inte har fått svar på.

Vi har år efter år stått här i kammaren och debatterat samma sak. Det gäller vargen, och det gäller rovdjursangrepp. Hur ska vi få bukt med det här? Kan vi inte försöka hitta åtgärder så att människor kan känna sig trygga, fru talman? Det är en oerhört viktig landsbygdsfråga och en viktig fråga för att säkerställa produktionen av mat.

Fru talman! Det är väldigt viktigt att vi har en konstruktiv och bra diskussion om hur vi ska stärka livsmedelsproduktionen i Sverige genom hela kedjan. Jag upplever att vi har haft ett gott samarbete i Sveriges riksdag i arbetet med att ta fram en livsmedelsstrategi. Det är första gången någonsin som Sverige har en sådan, och jag tror att den antogs i full enighet av riksdagen.

En strategi är till sin karaktär långsiktig. Därför jobbar regeringen med att via handlingsplaner fylla på den. Sten Bergheden väljer att raljera och kalla de satsningar som gjorts för att dutta. Ta siffrorna med en nypa salt, eftersom jag inte har dem framför mig. Men den första handlingsplanen omfattade över 1 miljard. Jag tror att det var 1 024 miljoner. Den andra handlingsplanen omfattade 824 eller 826 miljoner. Till det kommer engångssatsningar, på 114 miljoner årligen i förra budgetpropositionen, som växlas upp med 74 eller 75 miljoner årligen från denna budgetproposition. Det kallar Sten Bergheden för att dutta.

Jag tolkar det som att han inte heller tycker att åtgärderna som regeringen gör är intressanta, utifrån ett moderat perspektiv. Jag förutsätter nämligen att det är för Moderaterna ni talar och inte för er personligen.

Fokusområdena för livsmedelsstrategin har varit kompetensförsörjning, forskning och innovation, regelförenkling och export. I stället efterfrågar man skattesänkningar, specifikt på drivmedel. Det var det enda konkreta som kom fram.

Jag kan bara säga: Gud hjälpe svensk livsmedelsproduktion om Moderaternas svar på hur vi ska lösa utmaningarna med att få en växande produktion är att diskutera dieselpriset! Vi ligger nu på en siffra som är 1,92 eller 1,97 - det är svårt att ha de exakta siffrorna i huvudet, men ni sitter säkert med dem vid era bord. Det är utslaget på vad vi beräknas behöva för att vara konkurrensneutrala.

Vi är i ett läge då en stor del av resten av världen ställer om. Jordbruket specifikt har dessutom unikt goda förutsättningar att vara en del av att producera hållbara alternativa bränslen. Jag skulle vilja hävda att om man subventionerade jordbruket mer via bara dieselskatten skulle det bli kontraproduktivt genom att man inte får fram ny teknik, möjligheter till nya varor och fler ben att stå på för det svenska jordbruket. Det är ett enormt fattigdomsbevis.

Samtidigt ges det en skev och dessutom felaktig bild av utvecklingen. Vi har haft en livsmedelsstrategi sedan 2017, i knappt fyra år. Jag tänker inte säga att utvecklingen beror bara på livsmedelsstrategin. Men jag tror absolut att den bidrar. Enligt senaste statistiken uppgår nu det totala produktionsvärdet till 64,3 miljarder. Det är en ökning med 1 procent sedan 2020. Värdet för animalieproduktionen väntas öka med 3 procent. Produktionen av spannmål för 2020 blev både stor och av bra kvalitet och 10 procent större än det senaste femårsgenomsnittet. Produktionen av mjölk återkommer jag till i nästa inlägg.

Fru talman! Det här är intressant med tanke på att om det är något som efterfrågas av lantbruket, vilket ministern säkert vet efter sina besök hos lantbrukare, är det en skattesänkning på diesel. Det är absolut detta som betydligt förvärrar situationen så att konkurrenskraften blir sämre än i övriga Europa. Där ligger de lägre. Detta borde ministern göra något åt. Det är en lågt hängande frukt. Jag tror att det finns en majoritet här i riksdagen för att omedelbart fatta beslut om att förstärka landsbygden och lantbruket genom en skattesänkning på diesel. Den biten borde man titta på först innan man samlar in pengarna för att sedan dela ut dem i form av andra stöd och bidrag.

Låt mig påminna ministern om vad som ligger utöver detta när det gäller landsbygden. Regeringen planerar nu nya fordonsskatter som kommer att slå hårt mot ägare av både bilar och mindre lastbilar här i Sverige. Detta är inget som stärker konkurrenskraften. Man höjer bensinskatterna. Vidare planerar man för en vägslitageavgift för lastbilar. Man kommer alltså att försöka göra det ytterligare olönsamt att få fram förnödenheter med lastbil, vilket kommer att slå oerhört hårt mot landsbygden, skogsbruket och övrigt där ute. Lantbruket och landsbygden är nämligen beroende av lastbilar.

Regeringen upprättar nya reservat. Det innebär att de möjligheter till arbetstillfällen och produktion för människor som bor på landsbygden i stället blir reservat med uppfödning av granbarkborren i området. Det kommer i sin tur att skapa ännu större bekymmer för de lantbrukare som finns runt omkring det hela.

Fru talman! Man river ut den småskaliga vattenkraften, trots att det är en inkomstkälla för dem som bor på landsbygden genom vilken de kan producera el i en tid då vi behöver mer el.

Det finns en underhållsskuld på vägarna som är gigantisk. På vissa ställen där ute är vägarna inte farbara. De större vägnäten håller också på att bli sämre. Då sitter regeringen, fru talman, och resonerar om att bygga höghastighetståg. I stället borde man reparera de vägar och annat som behövs.

Fru talman! Det finns alltså många sätt att förstärka konkurrenskraften för svenskt lantbruk och få en långsiktighet, framtidstro och investeringsvilja som vi behöver nu om vi ska lyckas till 2030. Det är därför vi försöker mana på här.

Fru talman! Det finns vidare ett oerhört regelkrångel. Även detta är lågt hängande frukter. Det är väl inte rimligt att jag om jag som lantbrukare ett år lägger upp en stenhög ska behöva söka tillstånd av länsstyrelsen året därpå för att flytta stenhögen till ett annat ställe på gården. Är det verkligen konstruktivt av myndigheter och regeringen att jobba så här?

Ofta plockar ju lantbrukarna ihop sina stenar på ett ställe. Sedan använder de kanske stenarna några år senare när de bygger maskinhallar eller djurstallar med sten som fyllning till grunden. Hur kan man ha regler som försvårar så mycket för landsbygden och gör folk till kriminella när de flyttar på några stenar? Villaägare har inte samma regler om de skulle bygga en stengärdsgård. De kan riva den i morgon dag utan att först behöva gå till länsstyrelsen, som lantbrukaren behöver när denne lägger sina stenar på hög.

Jag vill bara påpeka för ministern att det finns så många olika regler som gör det svårt att bedriva lantbruk i Sverige. De är onödiga, och regeringen borde efter alla dessa år titta på dem och göra något åt dem. Jag undrar också återigen vilka skatter man kommer att sänka för att stärka konkurrenskraften.

Fru talman! I en rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut konstaterades bland annat att det för svenskt vidkommande är tillrådligt att i planering för hantering av livsmedelsförsörjningskris inte i någon högre grad räkna med stöd i form av livsmedel från EU. Som om detta inte vore illa nog visar coronakrisen att sårbarheten och den bristande solidariteten länder emellan finns på flera andra områden än livsmedel. FOI:s uttalande kopplat till vår låga självförsörjningsgrad visar att Sveriges situation är sårbar.

Det uppenbara är att vi själva måste ta ansvar för att producera mer mat, vilket är något som vi flera gånger har lagt fram förslag om i riksdagen men utan resultat. I rådande situation kan det dock inte bara tillsättas nya utredningar, utan det måste också bli verkstad. Detta gäller även livsmedelsstrategin, som ministern själv sa att vi är överens om. Den talar fint om ökad matproduktion. Men utan konkreta åtgärder lär vi aldrig komma dit.

Detta för mig tillbaka till ursprungsfrågan. När vi har stora problem och ser att företag lägger ned sina verksamheter på grund av rovdjursangrepp är det extra viktigt att se till att det finns åtgärder även på detta område.

Ministern har fortfarande inte svarat på frågan hur hon ska agera för att öka tryggheten och uppmuntra dessa verksamheter att bedriva fårfarmar och livsmedelsföretag med lantbruksdjur utan att de ska behöva vara rädda för rovdjursangrepp. Detta är en mycket central fråga i livsmedelsstrategin och för att öka försörjningsgraden.

Fru talman! Det hade varit väldigt positivt och värdefullt om vi hade haft en debatt om ökad svensk matproduktion, vilket var rubriken på interpellationen, och om den hade handlat om hur vi önskar öka svensk matproduktion. När man har en sådan debatt hade det varit klädsamt om man såg till att ha uppdaterade siffror.

Jag tänker än en gång läsa upp den senaste statistiken för marknadsutvecklingen. Om vi ska diskutera en utveckling bör vi göra det utifrån konkreta fakta.

I Jordbruksverkets prognos för sitt ekonomiska resultat 2020 bedöms det totala produktionsvärdet uppgå till 64,3 miljarder kronor. Det är en ökning på drygt 1 procent jämfört med 2019. Värdet av animalieproduktionen förväntas öka. Det var den som Sten Bergheden i något av sina tidigare inlägg hävdade minskade dramatiskt. Den beräknas öka med 3 procent och landar på 28,4 miljarder kronor.

Produktionen av spannmål 2020 blev både stor och av bra kvalitet. Skörden blev drygt 10 procent större än det senaste femårsgenomsnittet och uppgick till 6 miljoner ton.

Jag tror att mjölk nämndes som exempel i ett tidigare debattinlägg. Produktionen av mjölk - återigen kopplat till djurhållning - har under det senaste året ökat för första gången på flera år. De senaste månaderna har produktionen nått nivåer som varit de högsta på fem år. Enligt Jordbruksverket ökade mjölkproduktionen i Sverige med 69 000 ton mellan 2019 och 2020.

Produktionen av nötkött och griskött har varit stabil under 2020 med endast några få procentenheters fluktuering jämfört med tidigare år. Importen av nötkött och griskött har dock minskat sedan några år tillbaka. Under 2020 har minskningen tilltagit.

När man lyssnar till interpellanterna är det lite svårt att räkna ut vad de faktiskt vill. Jag kan bara dra slutsatsen att de i någon mening inte har särskilt mycket konkret att tillföra till det som regeringen redan gör.

Vi har tagit fram en livsmedelsstrategi. Vi arbetar aktivt med att både undanröja regler och skapa förutsättningar för att kunna hantera regler för att göra det lättare att göra rätt och göra det mer attraktivt att vara jordbrukare. Vi jobbar med att öka forsknings- och innovationsanslagen. Senast i måndags kunde jag meddela att över 500 miljoner avsätts till forskning inom de gröna näringarna och landsbygd och regional utveckling. Det är en stor ökning jämfört med hur det har sett ut tidigare.

Trots att utvecklingen nu går åt rätt håll är jag dock inte nöjd med hur den ser ut. Jag är övertygad om att vi måste kraftsamla för att fortsätta orka vara långsiktiga och seriösa i debatten.

Det är väl därför jag är lite besviken på motdebattörerna i den här debatten. Jag kan dock konstatera att något som är väldigt intressant och hade varit intressant att diskutera vidare utifrån det som har sagts är de lärdomar som vi drar kopplat till covid.

Självförsörjningsgraden kommer aldrig att bli 100 procent på alla varor. Det tror jag inte att något parti, särskilt inte Moderaterna, tycker är önskvärt. Vi brukar gemensamt tro på marknadsmekanismer, konsumenters fria val och så vidare i de här sammanhangen. Men i det läge som har rått har det funnits ett antal sårbarheter enligt de lärdomar man kunnat dra. Vi behöver titta på vilken typ av lagerhållning vi behöver, inte minst för insatsvaror, maskindelar och annat som gör att man kan hålla igång eller till och med öka produktionen i ett läge där gränser är stängda.

Fru talman! Det var inte konstigt att ministern valde ut de delar som gått lite framåt de senaste ett och ett halvt åren. Jag pekar på de hot som finns med tanke på att antalet kor och annat, bland annat lamm, har minskat här i landet. Antalet kor har minskat med 50 000 sedan regeringen tog över. Det är antagligen samma uppgifter från Jordbruksverket som vi jobbar med, så det handlar nog mer om hur man läser siffrorna i så fall.

Fru talman! Vår självförsörjningsgrad kan inte bli 100 procent, säger ministern. Men vi behöver ju producera mer än 100 procent av vad den här befolkningen äter för att kunna skapa export och kunna sälja mer och tjäna pengar på landsbygden.

Tyskland har lyckats. De har 120 procent på ost, 120 procent på gris, 115-120 procent på färska mjölkprodukter, över 100 procent på sädesslag, över 100 procent på kyckling och över 100 procent på nötkött och kalvkött, medan Sverige ligger på 70, 76, 70 och 60. Det är stor skillnad. De har satsat på sin landsbygd och sitt lantbruk. Jag skulle kunna räkna upp motsvarande siffror för Finland, som inte riktigt ligger lika högt som Tyskland men betydligt över Sverige. Det betyder att de skulle klara av en avspärrning. De har sett till att de har mat till sin befolkning om det skulle hända.

Vi vill faktiskt mer med landsbygden. Vi ska inte bara försörja vår befolkning utan även se till att vi kan skapa mervärden och skapa jobb på landsbygden. Det är bra om vi kan sälja svenskt kött, som hör till det bäst producerade i världen, och se till att fler äter det i världen.

Jag har fortfarande inte fått svar från ministern på min fråga. Jag har fått höra att man har delat ut lite stöd och bidrag, men vilka regler och framför allt vilka skatter kommer man att se över för att öka lönsamheten i primärproduktionen?

Fru talman! Den specifika fråga som ställdes när det gällde skatter handlade om dieselskatten. Interpellanten påstod att det fanns en riksdagsmajoritet som det inte levererats på. Det är fel i sak. Den skattesats som vi är överens om ska skapa konkurrensneutralitet på det här området.

Samtidigt blir det väldigt uppenbart att Sten Bergheden - och Moderaterna, får jag väl anta - står väldigt tomhänt. Man kommer tillbaka till frågan om att det är skattejusteringar som är grejen, men man kan inte ens precisera exakt vilka de ska vara. Sedan kallar man allt det som görs, de investeringar i miljardklassen som görs på den här sektorn för att utveckla framtidens produkter, för bidrag och strunt. Jag undrar om en jordbrukare i primärproduktionen som man frågade skulle vara beredd att växla in de stora åtgärder som görs i forskning och innovation, i regelförenkling, i kompetensförsörjning, i exportåtgärder och så vidare mot några öre på skatten, vilket är den justering som begärdes från riksdagen, dessutom specifikt på dieselskatten. Jag tror faktiskt inte det.

Man kan få stöd på olika sätt genom att titta på olika siffror. Det är givetvis alldeles uppenbart. Jag förstår verkligen varför Sten Bergheden gjorde den reflektionen, givet att han själv precis listade de varor där ett visst land hade högt medan Sverige hade lågt. Vi har ju mer än 100 procent på ett antal olika saker, på sädesslag om inte annat. Vi ligger högt på potatis, vi ligger på 100 procent på ägg och så vidare. Det där går att hitta och jämföra.

Den viktiga grejen är att vi gemensamt behöver se till att vi ökar självförsörjningsgraden i Sverige och har effektiva åtgärder för att göra det. Det gör vi inte med en massa struntprat, som Sten Bergheden har ägnat sig åt i den här interpellationsdebatten.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.