Offensiv finanspolitik till följd av minusräntan

Svar på interpellationer

Herr talman! Niklas Wykman har frågat mig om jag står fast vid uttalandet att Sverige befinner sig i ett gynnsamt läge med hänsyn till minusräntan. Vidare har Niklas Wykman frågat om regeringen har för avsikt att verka för att staten gör investeringar i bostäder och hur detta i så fall ska finansieras.

Centralbankerna i Sverige, USA, Japan och resten av Europa bedriver en expansiv penningpolitik för att få upp inflationen och resursutnyttjandet. Trots historiskt låga räntor under en lång tid har näringslivets investeringar inte tagit fart. En viktig orsak till den dämpade investeringstakten är självklart en svag omvärldsefterfrågan och att omvärlden 2015 är betydligt mer osäker än den var före finanskrisen.

Det finns även strukturella hinder som dämpar näringslivets investeringar och bostadsbyggandet i Sverige. Därför är det viktigt att finanspolitiken tar en mer aktiv roll för att vidga de flaskhalsar som skadar investeringsklimatet. Det kommer att skapa förutsättningar för att de närmaste årens låga ränteläge kan resultera i ökade investeringar.

För att uppnå detta kommer regeringen att driva en politik för att öka investeringarna i infrastruktur, bostäder, klimatomställning, forskning och utbildning samt förbättra företagsklimatet.

Samtidigt är ordning och reda i de offentliga finanserna grunden för en hög och hållbar tillväxt. De senaste årens ofinansierade skattesänkningar måste ersättas av en ordning där reformer genomförs på ett ansvarsfullt sätt. Alla reformer som regeringen kommer att föreslå i närtid kommer därför att vara finansierade fullt ut.

Herr talman! Jag vill tacka finansministern för svaret.

Det som jag efterfrågar i min interpellation är egentligen en bedömning av läget, hur finansministern ser på det ekonomiska läge som har uppkommit med anledning av den negativa räntan.

Magdalena Andersson tillträdde som finansminister i ett läge där Sverige hade EU:s starkaste offentliga finanser. Sammantaget, sett till saldo och till skuld, hade Sverige de starkaste offentliga finanserna i EU. Vi hade också en snabbt ökande sysselsättning. Under Alliansens tid vid makten blev jobben ungefär 350 000 fler. Vi bedömdes också vara ett av de länder som snabbast kom tillbaka till ett överskott i de offentliga finanserna.

Sedan dess har vi sett en annan utveckling, med förslag från regeringen som enligt deras egna skrivelser leder till dämpad sysselsättning och som enligt kalkyler baserade på Finansdepartementets beräkningskonventioner leder till ungefär 25 000 färre jobb. Vi har sett Magdalena Andersson presentera en politik som kommer att ha underskott fyra år i rad framöver, enligt hennes egna prognoser.

I sitt svar oroar finansministern sig för att investeringarna inte tar fart. Det finns givetvis flera skäl till att de inte gör det. Några som finansministern pekar på stämmer, till exempel den låga omvärldsefterfrågan. Det bedrivs trots allt en mycket expansiv penningpolitik runt om i Europa, EU, världen och även i Sverige. Men det tycks inte bita fullt ut.

Att investeringarna inte tar fart kan, som Magdalena Andersson själv var inne på, också bero på vissa strukturella faktorer. I Sverige är några sådana till exempel att man går fram med en politik som försämrar förutsättningarna för anställningar, att man går fram med politik som försämrar för investeringar i flera sektorer, att man går fram med en politik som hotar företag och entreprenörskap med kraftiga skattehöjningar framöver, att man redan nu lägger kraftiga skattehöjningar på arbete givetvis och att man går fram med subventioner som ingen part, på till exempel byggmarknaden, över huvud taget efterfrågar utan som döms ut som ineffektiva. Det är klart att investeringsviljan i ekonomin dämpas om man strukturellt försämrar ekonomins funktionssätt, strukturellt försämrar arbetsmarknadens funktionssätt och strukturellt gör försämringar i de sektorer där vi har flaskhalsar. Det kan alltså bygga på fler faktorer än omvärldsefterfrågan. Vi ser att vissa länder har väldigt stark efterfrågan för tillfället, till exempel USA.

Jag vill att Magdalena Andersson svarar på en fråga som har med hennes svar på interpellationen att göra. Jag undrar med vilken rätt du omformulerar mina frågor i ditt svar.

(TALMANNEN: Vi tilltalar med "finansministern" eller med förnamn och efternamn.)

Magdalena Andersson har nämligen uttryckt att vi befinner oss i ett guldläge. Det är det som jag frågar finansministern om. Står hon fast vid att Sverige befinner sig i ett guldläge? I svaret har detta av någon underlig anledning omformulerats till "ett gynnsamt läge". Det är ändå skillnad på om man tycker att man befinner sig i ett guldläge eller ett gynnsamt läge.

Jag undrar varför du har omformulerat min fråga, Magdalena Andersson. Det är den ena saken. Det andra som jag funderar på är om detta verkligen är ett gynnsamt läge, med deflationsrisker till exempel. Vi har sett i många ekonomier hur svårt det är att bryta det. Jag undrar ifall du anser att det är ett gynnsamt läge. Men framför allt undrar jag varför du har omformulerat min fråga, Magdalena Andersson.

Herr talman! Det är ett komplicerat läge som kan vara gynnsamt för vissa investeringar. Men vi ska säga att det är ett komplicerat läge, i Europa och hela världen. Och hur vi kommer att komma ur situationen är inte självklart även om både riksbankerna i de olika länderna och naturligtvis också ländernas regeringar gör allt de kan för att komma ur läget.

Vi kan konstatera att det finns mycket forskning på hur man ska få ned inflationen och hålla inflationen nere, men det har inte forskats riktigt lika mycket på hur man ska få upp inflationen. Samtidigt går det inte att säga annat än att ett lågt ränteläge också kan skapa goda förutsättningar för att få fram investeringar.

När vi har låg ränta under en lång period, på det sätt som bedömningen är att vi kommer att ha och också har haft, finns det alltid en risk för att det bygger upp spekulationsbubblor i ekonomin, snarare än att det går över till reala investeringar. Det finns en risk för att det byggs upp finansiella bubblor med uppblåsta börsvärden eller bostadsbubblor med uppblåsta bostadspriser och att det låga ränteläget snarare leder till bubblor än till reala investeringar.

Frågan är vad regeringen kan göra i ett sådant läge. Vi kan på olika sätt försöka se till att det läge som vi har med mycket låga räntor kan leda till ökade investeringar snarare än till uppblåsta bubblor. Det är också det som den här regeringen försöker göra.

Därför har vi föreslagit ett stort investeringspaket för bostäder, bland annat en stimulans för att bygga fler hyresrätter, liknande en investeringsstimulans som fanns tidigare och som enligt utvärderingar har haft goda effekter. Därutöver ger vi ett särskilt stöd till kommuner som ska se till att det kommer fram mark för att man ska kunna bygga. Många påpekar nämligen att kommunerna ofta är en flaskhals just när det gäller att få fram tillgänglig mark för att bygga på. Det är något som ofta påpekas.

Därutöver tillsatte den tidigare regeringen en hel del utredningar gällande plan- och byggprocessen som den här regeringen kan behandla och gå vidare med på olika sätt för att underlätta byggprocessen. Här finns alltså ett ganska brett paket som dessutom innehåller renoveringar av miljonprogramsområdena. Det är alltså vad vi kan göra när det gäller bostadssidan.

När det gäller företagssidan handlar det om att i det här läget underlätta rekrytering på olika sätt. Trots att vi har många arbetslösa säger många företag att de har problem att hitta rätt kompetens. Ett annat sätt att jobba för att vidga flaskhalsar är att se till att människor som är arbetslösa får den utbildning som krävs för att kunna ta framtidens jobb.

Det handlar också om att jobba med en aktiv näringspolitik, om att göra investeringar som behövs för näringslivet. Ett exempel är den järnvägsinvestering som regeringen berättade om i dag och som ökar järnvägsunderhållet med närmare 20 procent. Det är naturligtvis betydelsefullt för svenska exportföretag som nu sitter och överväger om de ska investera mer för att kunna producera mer i Sverige och sedan också kunna exportera mer.

Det handlar dock även om de näringslivssatsningar som regeringen avser att göra.

Herr talman! Tack, så mycket för detta, finansministern. Då vill jag upprepa min fråga till Magdalena Andersson. Varför har du ändrat min frågeställning i ditt svar? Det är ändå relevant att få information om det. Varför sker det förändringar i frågeställningar?

(TALMANNEN: Återigen: Vi tilltalar med "finansministern" eller med för- och efternamn.)

Varför skriver Magdalena Andersson i sitt svar att hon står fast vid att vi befinner oss i ett gynnsamt läge? Står hon står fast vid sitt uttalande att vi befinner oss i ett guldläge? Varför ändrar finansministern i frågeställningen? Det är min fråga till Magdalena Andersson. Jag fick dock inget svar, men det hoppas jag att jag kan få i nästa debattrunda.

Min andra frågeställning handlar om ifall det är ett gynnsamt läge eller ett guldläge. Jag tolkar finansministerns inlägg som att hon backar från beskrivningen att vi befinner oss i ett guldläge. Tvärtom befinner vi oss i ett problematiskt läge med deflationsrisker, oklarheter om hur man ska få upp inflationen och med hushållens skuldsättning. Är det då relevant att tala om att vi befinner oss i ett gynnsamt läge?

Det är alltså två frågor till finansministern som jag hoppas få svar på. Den ena gäller en teknikalitet: Varför omdefinieras frågeställningen och fylls med ord som den inte innehåller? Vad ser vi i det här läget? Vad är finansministerns egentliga bedömning? Är det problematiskt med deflationsrisken och med skuldsättning, eller är det så att svensk ekonomi befinner sig i ett guldläge?

Om finansministern anser att vi befinner oss i ett guldläge, tycker då Magdalena Andersson att man ska öka skuldsättningen i Sverige för att driva på offentliga investeringar och därigenom skuldsätta oss mer?

Herr talman! Det enda som jag kan komma fram till är att man tycker att det är ett guldläge med den låga ränta som vi nu har. Då borde man ju låna mer pengar. Men Magdalena Andersson är väldigt tydlig med att vi inte ska göra det, utan vi ska försöka att komma tillbaka till överskott. Sedan visar prognoserna delvis något annorlunda, men i den muntliga framställningen sägs att vi ska tillbaka till överskott.

Vad består då guldläget eller det gynnsamma läget i för staten, om man ändå inte ska öka belåningen? Eller är det förtäckt att överskottsmålet trots allt helt och fullt ska överges?

Herr talman! Just nu diskuterar vi hur god ekonomi vi har i Sverige. Har vi ett guldläge eller har vi det inte? Man kan se det ur olika synvinklar, på kort eller lång sikt. Är det väldigt låg ränta - till och med minusränta - kan det vara värt att investera i saker som betalar sig snabbt. Men man kan inte öka på de långsiktiga lånen eftersom man inte vet hur den framtida räntan blir. På det sättet har vi både ett guldläge och ett oroligt läge inför framtiden, så det går inte att dra på sig för stora skulder. Vi måste hela tiden se till att det är ordning och reda i budgeten.

Den gamla borgerliga regeringen hade en finansminister som hela tiden sa att han ville tillbaka till överskott, men han kom allt längre ifrån det. Dessutom fanns det 65 miljarder i överskott när de borgerliga vann valet. Sedan överlämnade den borgerliga regeringen 87 miljarder i underskott. Om man dessutom räknar in att vi blev en halv miljon fler människor saknas det väldigt många som ska ta hand om våra äldre. Det blev färre människor i äldreomsorgen per invånare som ska ta hand om våra gamla. Det blev färre förskollärare och lärare per barn, eftersom det blev betydligt fler barn. Skolklasserna, förskoleklasserna och fritidshemsgrupperna blev mycket större. Alltså blev det en sämre service, en sämre trygghet och en sämre välfärd under den borgerliga regeringens tid.

Nu behövs det investeringar och framtidstro. Det behövs utbildning i hela landet. Vi behöver se till att få fart på optimismen så att människor kan och vågar ta de nya jobben. Därför behövs det investeringar i utbildning, i högre utbildning och i grundutbildning. Det behövs investeringar i järnvägar. Precis som finansminister Magdalena Andersson påpekade tidigare har regeringen presenterat en sådan satsning i dag. Det är i allra högsta grad angeläget att dessa satsningar kommer på plats.

Jag beklagar att vi under den gamla borgerliga regeringens tid hade en ökad arbetslöshet, från 6 procent till 8 procent. Dessutom skryter man med att arbetslösheten blev lägre. Det kan jag inte få ihop, men många borgerliga företrädare vill ju inte räkna med att antalet invånare ökade med en halv miljon.

Jag är väldigt glad över att vi har en socialdemokratisk regering och att vi har en socialdemokratisk finansminister som nu ska satsa på framtiden och se till att det blir rättvisa och hållbara investeringar. På det sättet kan vi också bygga Sverige starkt igen.

Herr talman! Niklas Wykman undrade över artikeln. Jag kan berätta vad den handlar om.

Artikeln publicerades med anledning av att Stefan Ingves precis hade lämnat besked om att vi skulle gå över till minusränta. Detta var regeringens reaktion på den övergången.

Jag sa att vi måste se över hur vi ska agera i ett sådant här läge så att de låga räntorna verkligen ger avtryck i ekonomin. Jag sa också att det alltid finns en risk för att låga räntelägen inte ger avtryck i realekonomin utan att de i stället leder till uppblåsta värden på finansiella tillgångar eller hus. Då behöver regeringen fundera på hur man ska agera så att de låga räntorna verkligen ger avtryck i ekonomin.

Hur kan vi få upp bostadsbyggandet? Hur kan vi underlätta för företag att investera i Sverige? Det är något som regeringen redan funderar på, men det är ännu viktigare i ett läge med låga räntor. Vi ser ingen anledning till panik hos hushållen.

Per Bolund säger också att man inte ska överdriva en förändring på en tiondels procent och att påverkan är av det psykologiska slaget. Det är inga större förändringar som har skett i realekonomin. De kommer inte att ha några stora effekter på bolån eller sparande.

Sedan säger vi också att det ju kan vara så att en minusränta kan få positiva effekter. Det ger snarare en möjlighet att få igång de investeringar som Sverige så väl behöver. Jag tillägger då att ett så lågt ränteläge är ett guldläge för att få igång till exempel bostadsinvesteringar som ju verkligen behövs. Många ungdomar längtar efter att flytta hemifrån. Många föräldrar längtar nog efter att inte behöva ta lån på flera miljoner så att ungdomarna kan göra det.

Det är klart att med låga räntor blir det billigare för företag att låna och investera i bostäder. Regeringen ska se till att man på något sätt kan understödja detta så att det verkligen blir fler bostadsinvesteringar till följd av det låga ränteläget. På samma sätt ska vi också se vad regeringen kan göra för att det ska bli fler investeringar i det privata näringslivet.

Samtidigt ska man inte bortse ifrån att det finns en positiv möjlighet med ett lågt ränteläge. Men om vi inte får upp inflationen och vi hamnar i deflation, då är vi naturligtvis i en bekymmersam situation. Det var dock inte det som artikeln handlade om, utan den handlade om det faktum att Riksbanken hade sänkt räntan. Då är det viktigt, som sagt, att det ger avtryck i realekonomin och inte bara leder till bubblor.

Men det ger en möjlighet för privata företag att investera, för det blir ju billigare än vad det annars skulle vara. Det är precis det jag pratar om. Regeringen har ju inte för avsikt att - som den tidigare regeringen gjorde - låna till stora ofinansierade skattesänkningar, öka budgetunderskotten år efter år och sedan lämna efter sig ett strukturellt underskott till en ny regering att ta tag i.

När det gäller hur svaret sedan är formulerat tror jag att också Niklas Wykman från sin tid på Finansdepartementet vet att man får interpellationer med flera frågor i, och då försöker man på ett rättvisande sätt sammanfatta frågorna i en inledning till interpellationen. Nu verkar du inte uppskatta det sättet .

(TALMANNEN: Inget duande här, utan vi kör med förnamn och efternamn.)

. så då ska vi jobba mer noggrant med formuleringarna i interpellationssvaren just när det gäller hur man återupprepar interpellantens frågor.

Herr talman! Finansministern och Niklas Wykman, det vill säga undertecknad, får civilisera sitt språk här, vara hövligare och, som många skulle uppfatta det, lite mer ålderdomliga. Jag håller helt med herr talmannen om detta. Jag är säker på att jag även talar för finansministern när jag säger att finansministern och jag på bästa sätt ska försöka hålla oss till reglerna.

Min fråga till finansministern är huruvida finansministern anser att vi befinner oss i ett guldläge eller inte. I och med att det är min fråga blir det lite problematiskt när det försvinner ur frågeställningen. Det är, herr talman, problematiskt i ett läge där vi har hög skuldsättning bland hushållen och en förpliktelse att upprätthålla de finanspolitiska ramverken. Vi är i ett läge där flertalet internationella bedömare pekar på att vi har en hög skuldsättning och flaskhalsar i vår ekonomi. Att beskriva det som ett guldläge, något som i grunden är mycket komplicerat för ekonomin att ta sig ur, är problematiskt.

Dessutom, herr talman, har det från regeringen kommit flertalet olika beskrivningar av läget i ekonomin. Finansministern och statsministern har lämnat olika besked, och också finansministern och framtidsministern har lämnat olika besked.

Herr talman! Jag tror att det är viktigt att svenska folket får en korrekt beskrivning av läget i ekonomin, att man inte vare sig skönmålar eller svartmålar utan ger en så ärlig och uppriktig beskrivning som möjligt. Att beskriva ett läge med deflationsrisker och med överskuldsrisker - när vi ser att vi i flera sektorer i ekonomin har problem med att lösa de flaskhalsar som finns - som ett guldläge gör att det behövs ett förtydligande.

Jag tolkar trots allt finansministerns svar i dag som att finansministern nyanserar det sagda och säger att det finns flera problem med detta. Jag är nöjd med det förtydligandet.

Herr talman! Jag är glad över att finansministern satte det hela i dess rätta sammanhang och också kunde citera ur den artikel där hon talade om det som Niklas Wykman frågade efter. Hon visade även på vilket sätt vi ska klara oss ur det läge vi i dag befinner oss i. Det är jag glad över.

Magdalena Andersson har flera gånger påpekat hur vi ska vidga flaskhalsarna, få ett bättre investeringsklimat, öka bostadsbyggandet, göra investeringar i humankapitalet, det vill säga investera i utbildning, och investera i infrastruktur så att både vägar och järnvägar ska fungera och att människor ska kunna lita på att tågen kommer i tid. Det behövs naturligtvis även en aktiv näringspolitik.

Det behöver vidtas många olika åtgärder, och jag är mycket glad över att vi har en socialdemokratisk regering som vidtar just de åtgärder som behöver vidtas. Jag är glad över att vi kan sätta fart på bostadsbyggandet och få framtidstro och hopp igen efter de dystra år som vi nu försöker lägga bakom oss.

Herr talman! Niklas Wykman ger en ganska målande beskrivning av läget efter åtta år med borgerlig regering. Vi har flaskhalsar i ekonomin, alltför hög skuldsättning bland hushållen och en rad andra problem i svensk ekonomi.

Det regeringen nu gör är att använda alla de verktyg vi har för att föra Sverige i en annan riktning där vi kan få fler människor i arbete, få ned arbetslösheten, vända utvecklingen i skolan, låta fler ungdomar få möjlighet till den utbildning som krävs på arbetsmarknaden och låta fler ungdomar få en högre utbildning om de så önskar samt göra det attraktivt för företag att investera i Sverige, bland annat genom att se till att tågen fungerar bättre än tidigare. Det finns stora problem att ta tag i för en ny regering, och det kommer vi att göra.

I det läge vi befinner oss, med mycket låg ränta, bör det finnas förutsättningar för företag att göra fler investeringar i Sverige. Inte minst för privatpersoner, som funderar på att bygga sig en villa, är det ett gynnsamt läge med mycket låga räntor. Det kanske gör att det tippar över och man tar lån för att bygga en ny villa. Det är något som Sverige verkligen behöver. Vi behöver fler investeringar i småhus men också i bostadsrätter.

Ett lågt ränteläge gör det möjligt för fler företag att få ihop kalkylen och kunna bygga bostadsrätter. Med det låga ränteläget, tillsammans med det investeringsstöd som regeringen föreslår, hoppas och bedömer jag att vi kommer att få fart på bostadsbyggandet i Sverige, också när det gäller hyresrätter.

Överläggningen var härmed avslutad.