nytt bosparsystem och ökat byggande

Interpellationsdebatt 19 maj 2003

Protokoll från debatten

Anföranden: 9

Anf. 36 Lars-Erik Lövdén (S)

Herr talman! Erling Bager har frågat mig om jag avser att ta initiativ till åtgärder som kan underlätta hushållens förvärv av egen bostad, till exempel ge- nom att införa ett integrerat sparsystem som utan extra kostnad för staten kombinerar bostads- och pensionssparande. Hushållens sparande är en viktig del i kapitalför- sörjningen, inte minst när det gäller finansieringen av bostadsbyggandet. En grundläggande princip för statens politik är dock att allt sparande ska behandlas lika. Regeringen behandlade frågan om bosparande i den bostadspolitiska propositionen Bostadspolitik för hållbar utveckling (prop. 1997/98:119). Regeringen konstaterade då att betydelsen av eget kapital i sam- band med större investeringar, som till exempel bo- stadsinvesteringar, har ökat avsevärt och därmed även betydelsen av ett långsiktigt sparande. Skatterefor- men, den låga inflationen och den relativt höga real- räntan utgör i sig stimulanser till sparande. Regering- en bedömde därför att det inte finns tillräckliga motiv för att åter införa generella statliga sparpremier. Här- till kommer att generella sparpremier inte är fördel- ningspolitiskt effektiva eftersom de ekonomiskt mest svaga hushållen inte kan tillgodogöra sig sådana. Denna bedömning kvarstår. Det förslag till integrerat pensions- och bosparsy- stem, IPBS, som Erling Bager skisserat i sin inter- pellation innebär egentligen inte att vare sig sparande i allmänhet eller bosparande specifikt främjas. Syftet är i stället, såvitt jag kan förstå, att privat pensions- sparande ska kunna användas som säkerhet för för- värv av bostadsrätt eller eget hus. Genom den föreslagna åtgärden skulle efterfrågan på boendeformer som kräver en insats av eget kapital öka, däremot har förslaget ingen effekt på vare sig efterfrågan på eller finansieringen av vanliga hyres- bostäder, även om man skulle kunna tänka sig att också insatsen till kooperativa hyresrätter kan in- rymmas i förslaget. Förslaget är intressant som ett exempel på hur be- fintligt sparande skulle kunna användas på ett effekti- vare sätt, även om regeringen i dag anser att det främst är bristen på hyresbostäder som måste åtgär- das. Förslaget reser dock ett antal frågor, bland annat om vilka risker man kan utsätta pensionskapitalet för. Om pensionssparande används som säkerhet för bo- stadslån inrymmer detta möjligheten att säkerheten tas i anspråk av långivaren om låntagaren får pro- blem. Den ökade effektiviteten som det talas om i interpellationen kan således förmodligen inte åstad- kommas utan att den enskilde pensionsspararen tar en ökad risk. Till detta kommer också vad som händer om värdet av pensionssparandet minskar, något som inte är ett orealistiskt scenario. Långivaren kan då komma att kräva att ny säkerhet lämnas eller att lånet helt eller delvis amorteras. I samband med bostads- krisen under 1990-talet förekom att just detta hände när värdet på panten - bostaden - blev mindre än lånet. Det går därför inte att säga att förslaget är vare sig bra och bör genomföras eller att det är dåligt och bör läggas åt sidan. Förslaget och dess fördelar respektive nackdelar får analyseras i annat sammanhang till- sammans med andra uppslag om hur bostadssektorns behov av riskkapital kan förbättras. I ett sådant sam- manhang måste då även de villkor som omger pen- sionssparandet beaktas. Jag är således inte beredd att i dag ta några initia- tiv till att underlätta hushållens förvärv av egen bo- stad och därmed inte heller till införandet av ett integ- rerat bostads- och pensionssparsystem.

Anf. 37 Erling Bager (Fp)

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag hade kanske hoppats på ett mer positivt svar. Jag har ju inte bara ställt en fråga till regeringen utan också försökt att presentera ett förslag som skulle åstad- komma ökat bostadsbyggande. Vi har i landet ett rekordlågt byggande. I våra större städer är det närmast omöjligt för de flesta att få tag på en ledig bostad. Priserna för bostadsrätt, radhus eller villa är rekordhöga i exempelvis Stock- holm, Göteborg och i Malmöregionen. Bakgrunden är en nedtrappning av bostadssubventionerna som har genomförts under framför allt 90-talet. Det krävs nu mycket större kostnader och större insatser för topplån för att kunna komma över en bostadsrätt. Det är ofta summor som är oåtkomliga för de flesta. Det privata pensionssparandet, det enda som är gynnat av staten, skulle kunna användas som säkerhet och också ge rätt att låna på det. Då skulle det vara möjligt, utan att utöka med det generella sparandet i övrigt, att ge en möjlighet till stimulans. Därigenom skulle till exempel topplån ges ett fördelaktigt lånelä- ge och kunna möjliggöra för många människor att ta lån och därmed lättare kunna skaffa egen bostad. I min interpellation säger jag att förslaget inte innebär några ökade kostnader för staten. Statsrådet Lövdén är pessimistisk när han tror att sparandet inte kan öka och att det inte går att påverka sparandet. I dag befinner sig inte minst det frivilliga pensionssparandet i en djup kris. Utan åtgärder av denna typ som ökar värdet av det bundna sparade beloppet tror jag att vi får se en påtaglig minskning av det formella och långsiktiga pensionssparandet. Statsrådet använde 40 % av sitt svar till att ta upp en annan fråga som jag har tagit upp, nämligen att analysera generella sparpremier, även om det framgår av svaret att mitt förslag inte berör generella sparre- former. Det gäller att till det pensionssparande som finns i dag kunna koppla en säkerhet i lånet och att kunna låna motsvarande det sparade beloppet. Jag tror att statsrådet gör ett tankefel när han säger att det inte skulle bli några ytterligare hyresrätter. Under alla mina år i bostadsutskottet lärde jag mig att när det byggs någonstans - oavsett var - friställs bostäder någon annanstans. Folk som köper bostads- rätt, radhus eller villa lämnar i regel något annat. Därigenom friställs också hyresrätter. Jag har lärt mig att den kedjan i boendet fungerar inte minst i våra storstäder. Byggs det mera frigörs bostäder. Det är jätteviktigt. Jag ska i ett senare inlägg återkomma till det som var positivt i svaret, nämligen att statsrådet säger att förslaget är intressant.

Anf. 38 Gunnar Andrén (Fp)

Herr talman! Vi hörde nyss en interpellationsde- batt som handlade om de ungas tilltro till politiken. Jag tror, herr talman, att om det är något område där många unga inte hyser särskilt stor tilltro eller något framtidshopp gäller det just bostadspolitiken. Bostadsutskottet gästade nyligen SABO, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag. Ordföranden där, som också råkar vara finansborgarråd i Stockholm, berät- tade att bostadskön i Storstockholmsområdet - det omfattar inte bara Stockholms stad - för närvarande är 89 000 människor. Många av dem är ungdomar. Den bostadspolitik som har bedrivits för hållbar utveckling sedan 1997 är ingen olycka, utan den är en katastrof för dessa människor. Det problem som vi ser är att man i dag måste vara miljonär för att ha råd att köpa sig en bostad i till exempel Stockholmsområdet. De flesta unga är inte miljonärer. Det är ett fåtal som är miljonärer. Statsrådet har alldeles rätt i att den åtgärd som be- hövs mest av allt är att värna hyresrätten. Jag medger detta. Det är det mest centrala problemet av alla. Man kanske kan säga att om det byggdes hyresrätter skulle det inte behövas mycket sedan. I Sverige har vi under lång tid haft den principen under socialdemokratisk ledning att det långsiktiga sparandet kan gynna skattesystemet. Det beror på att den här typen av långsiktigt sparande - det vet stats- rådet, som god jurist från Lund, där man även lär sig nationalekonomi och företagsekonomi i början av sin karriär - är detsamma som en investering. När den är tillräckligt långsiktig kan man tillåta sig att uppskjuta beskattningen av den. Det är egentligen detta som det i grunden handlar om. Jag menar att frånvaron av långsiktiga möjligheter att spara i framtida boende för närvarande är ett verk- ligt problem. Jag skulle vilja uppmana statsrådet, oavsett hur han tar ställning till det förslag som Erling Bager har kommit med här, och regeringen att funde- ra över hur man ska stimulera den här typen av lång- siktigt sparande. Vi har det på pensionssidan, även om jag inte säger att allt är perfekt där heller. Men nysparandet i bostadssektorn skulle vara väldigt bra. Jag ska bara kommentera en mening i statsrådets svar: "Härtill kommer att generella sparpremier inte är fördelningspolitiskt effektiva eftersom de ekono- miskt mest svaga hushållen inte kan tillgodogöra sig sådana." Det är lite lustigt att höra just detta argument, för det var med samma argument som statsrådets företrä- dare Erik Åsbrink introducerade allemanssparandet för ett antal år sedan - det är kanske 20 år sedan. Då användes just det argumentet på motsatt sätt. Båda utsagorna kan inte vara sanna - det är helt omöjligt. Jag kan förstå att man inte ska ha några generella sparpremier i den bemärkelsen. Vid den tidpunkten var inflationen väldigt hög, och det har skett en för- ändring. Man måste vara lite försiktig när man an- vänder argumentationen. Jag tycker nog att statsrådet har mer rätt än vad Åsbrink hade den gången.

Anf. 39 Lars-Erik Lövdén (S)

Herr talman! Jag ska försöka undvika att vidga diskussionen till att bli en mer allmän bostadspolitisk diskussion. Vi får tillfälle att återkomma till de frå- gorna i en annan interpellationsdebatt nästa vecka. Jag gör bara en reflexion, där vi tycks vara över- ens, och det är att bostadsbyggandet måste lyftas från nuvarande 20 000-21 000 lägenheter upp mot de 25 000-30 000 lägenheterna. Det bör vara ett bo- stadsbyggande till rimligare kostnader och rimligare priser, som vänder sig till bredare hushållsgrupper än den mer ensidiga inriktningen på en dyr och exklusiv bostadsrättsproduktion som vi har sett framför allt i Stockholmsområdet. Den tycks nu också ha problem med avsättningsmöjligheterna. Den mer allmänna, vida bostadspolitiska diskussionen kan vi återkomma till. Jag tycker att jag gav ett ganska positivt svar till Erling Bager. Jag redovisade de invändningar som man kan rikta mot ett sådant förslag som Erling Ba- ger förespråkar. Om man använder pensionssparandet som säkerhet kan det nämligen i sig innebära risker för den enskildes pensionssparande. Den ökade grad av belåning som man kan åstadkomma genom en sådan säkerhet som pensionssparandet utgör och bättre villkor för belåningen har ju en motsvarande negativ sida i form av ett ökat risktagande för pen- sionskapitalet. Samtidigt är jag väl medveten om kapitalförsörj- ningsproblemet, framför allt för unga människor och människor med mer modesta inkomster, och svårig- heterna att efterfråga en ägd bostad i dag därför att det krävs höga kapitalinsatser. Därför säger jag att för- och nackdelar med det förslag som Erling Bager förespråkar får analyseras i annat sammanhang. Jag är beredd att göra det. Jag är beredd att ta till vara det här uppslaget som ett upp- slag till hur vi kan underlätta den fortsatta kapitalför- sörjningen. Men då måste vi analysera både för- och nackdelar med förslaget och också konsekvenserna för pensionssparandet. Det är riktigt, som Erling Bager säger - kanske lite överdrivet - att det individuella pensionssparan- det är i kris. De senaste årens väldigt dystra börsut- veckling har naturligtvis fått många människor att bli lite försiktigare när det gäller pensionssparandet. Jag vill avslutningsvis säga att jag ser ett behov av att förbättra kapitalförsörjningen och ett behov av att göra en analys av hur vi kan klara kapitalförsörjning- en till bostadssektorn på sikt. Det innefattar både bosparande, eller det upplägg som Erling Bager har förespråkat, och kreditgarantisystem och andra in- strument för att underlätta människors möjligheter att efterfråga bostäder till rimliga kostnader.

Anf. 40 Erling Bager (Fp)

Herr talman! När det gäller det personliga pen- sionssparandet kan man också se hur många bygger upp privata pensionsfonder i olika värdepapper och använder dem som säkerhet vid lån. Det är fritt fram att göra det. Det som skulle vara den stora fördelen här är att det privata pensionssparandet är det enda som statsmakten i dag ger en gynnad inriktning. Det är det enda av staten gynnade sparandet. Om man kan använda sitt privata pensionssparande också för att göra det möjligt att skaffa sig en bostad - och därige- nom få dubbel effekt - med lägre ränta på annars dyra topplån, och även möjlighet att låna med de sparade pengarna som säkerhet, får man en starkare ställning på bostadsmarknaden. Det är det som jag har lyft fram. Jag tycker att det är väldigt trevligt att statsrådet säger att förslaget är intressant och att det är ett ex- empel på hur det befintliga sparandet skulle kunna användas på ett effektivare sätt. Det är jättebra uttalat i svaret. Det kommer också fram att bostadsministern är beredd att gå vidare och analysera för- och nack- delar med förslaget. Det är utmärkt. Jag ser nu fram mot att kanslihusets resurser används för att gå vidare och analysera förslaget. Det tror jag kommer att gyn- na folk som söker bostad. Återigen: Jag är säker på att det här skulle stimu- lera sparandet. När människor kan skaffa sig en bo- stad friställs en bostad någon annanstans, och det gynnar hela den samlade bostadsmarknaden.

Anf. 41 Gunnar Andrén (Fp)

Herr talman! Jag har full förståelse för att statsrå- det inte vill ha någon allmän bostadspolitisk debatt. Jag sparar den med stor glädje till nästa vecka. Den är kanske inte till så stor glädje för många andra, men jag tror att den blir väldigt trevlig. Jag tycker också att det var klokt av statsrådet att avstå från att kommentera det här med de generella fördelningspolitiska stimulanserna, om de var effekti- va eller inte. Där skulle jag ha skrivit något annorlun- da. Denna bedömning kvarstår tills vidare, skulle jag vilja säga. Den kan ju komma att ändras i och med de argument som jag hade. Det brukar variera över tiden. Men som statsråd har man ibland ett val att göra. Och statsrådet har alldeles nyligen presenterat ett förslag om ganska stora byggsubventioner. Det är momsen, i stora drag, som ska tas bort. De pengarna går, enligt mitt förmenande, rakt ned i byggarnas fickor. Det är fråga om ganska stora pengar. Om man hade haft en annan syn på vad som är bra för de boende hade man kunnat säga att det vi behö- ver är mera sparande för många ungdomar. Då skulle man, utan att ta ställning till konstruktionen, kunna säga att långsiktigt sparande i pensioner och bostäder är väldigt bra långsiktiga investeringar, och då skulle man kunna komma fram till ett annat förslag än det förslag som nu ligger, som kostar statskassan ej så få miljarder.

Anf. 42 Lars-Erik Lövdén (S)

Herr talman! Nu tangerades den mer övergripande bostadspolitiska diskussionen och det som komma ska, men låt mig ändå göra en reflexion. Samlade bedömningar av Boverket och andra, kommunerna, visar att det finns en väldig brist på hyresrätter i dag. Det är en väldig efterfrågan på hyresrätter i dag, och det gäller i särskilt hög grad unga människors efter- frågan på bostäder. Hyresrätten är kanske den naturli- ga första boendeformen. Det finns ett stort behov av att öka produktionen av hyresrätter, och den stimulans som regeringen går in med siktar just på att man ska få till stånd en sådan ökad produktion. Sedan måste man också göra den reflexionen att det finns en stor uppgift för byggent- reprenörer och byggherrar att inrikta bostadsproduk- tionen på att nå bredare hushållsgrupper. Det går att bygga billigt och bra. Det visar Bygg- kostnadsforums undersökningar och deras pilotpro- jekt. En rad byggentreprenörers verksamhet, exem- pelvis Peab, som jag vet att bostadsutskottet fick en förevisning av häromveckan, visar också att det är möjligt att bygga utan att hamna på de fantasipriser vad det gäller insatser som den riktigt dyra bostads- rättsproduktionen har svarat för. Jo, jag är beredd att analysera det förslag som Er- ling Bager har fört fram, men samtidigt är jag inte beredd att i dag säga ja eller nej till det. Det ligger i det här att analysera för- och nackdelar. Det finns ju nackdelar med ett sådant förslag också. Det handlar om riskerna för pensionskapitalet, som den enskilde har sparat ihop under ett antal år. De riskerna ska naturligtvis inte underskattas, utan de måste tas med i bedömningarna när man tittar på möjligheten att genomföra ett sådant här förslag. Det finns också andra uppslag kring hur man kan stimulera bosparande som det finns anledning att fundera närmare på. Jag konstaterar dock att det bo- sparande som för närvarande bedrivs av de stora bostadsrättsorganisationerna är framgångsrikt. Det är väldigt många svenskar i dag som bosparar i bostads- rättsorganisationernas regi, ofta på ganska goda vill- kor och också med ganska goda lånemöjligheter. Men, än en gång, jag ser ett behov av att se över frågan om kapitalförsörjningen till bostadsmarkna- den, och då är Erling Bagers uppslag ett uppslag som ska finnas med i det arbetet.

Anf. 43 Erling Bager (Fp)

Herr talman! När det gäller de höga byggpriserna tror jag att det är nödvändigt med en ökad konkurrens inom landet på byggmaterialsidan. Eventuella kartel- ler som håller tillbaka utländska företags möjligheter att sälja i landet bör stävjas tidigt. Vi har sett tenden- ser till kartellbildningar, och det är väldigt få produ- center av cement, isolering och mycket annat bygg- material. Om vi kan få ned priserna på byggmaterial har vi kommit långt när det gäller frågan om att kun- na bygga billigare. Sedan har jag mottagit att bostadsministern är po- sitiv till att gå vidare och analysera förslaget i min interpellation. Det är jag tacksam för. Nu motser jag därför att kanslihuset utan dröjsmål kommer att ta fasta på förslaget och rädda vad som räddas kan av både det frivilliga pensionssparandet och en ökad kundfinansiering av nya bostäder. Jag vill slutligen påminna statsrådet om hans roll som biträdande finansminister och det viktiga i att tillvarata olika bidrag, så att pengarna används på bästa sätt.

Anf. 44 Lars-Erik Lövdén (S)

Herr talman! Jag ska bara göra ett förtydligande, så att det inte blir någon missuppfattning. Jag har inte sagt ja till Erling Bagers förslag, men jag har sagt att förslagets för- och nackdelar tål att analyseras närma- re. Jag har pekat på ett antal nackdelar också. Sedan är Erling Bager och jag helt överens om att det som behövs på byggmarknaden och bostadsmark- naden är en ökad konkurrens, framför allt på bygg- materialsidan. Det har ju visat sig när mindre byggherrar och mindre fastighetsägare bygger att man genom bra upphandlingsmetoder och genom att vända sig till utlandet när man handlar byggmaterial kan pressa priserna ganska rejält. Den erfarenheten borde också de större aktörerna ta till sig.

den 5 maj

Interpellation 2002/03:321

av Erling Bager (fp) till statsrådet Lars-Erik Lövdén om nytt bosparsystem och ökat byggande

Boendekostnaderna fortsätter att stiga samtidigt som ökningen av hushållens disponibla inkomster har avtagit. Resultatet har blivit ett dramatiskt fall i efterfrågan på och utbud av nya bostäder, inte minst i flerfamiljshus. Det finns många låsningar på marknaden som bidragit till den dystra utvecklingen. Med bibehållen hyresreglering innebär stigande totalkostnader för nyproduktionen att nybyggnationen nästan uteslutande kommer att bestå av specialbostäder och dyra bostadsrätter.

Möjligheterna att pressa byggkostnaderna eller att öka subventionerna i nyproduktionen är begränsade. Trots en serie av initiativ har resultatet blivit mycket magert. Bostadsbyggandet ligger envist kvar på en nivå som bara är ungefär hälften av det långsiktiga behovet enligt Boverkets behovsanalyser.

Utbudet och kostnaderna för upplåtelse av passande bostäder är viktiga faktorer när det gäller att möta efterfrågan på marknaden. Samtidigt styrs efterfrågan direkt av hushållens ekonomiska resurser. Höjda löner och sänkta inkomstskatter ökar efterfrågan på många varor även vad det gäller bostäder eftersom boendet har hög prioritet hos hushållen. Ett sätt att begränsa de löpande kostnaderna för boendet är att stimulera inslaget av ägarlägenheter, det vill säga främst bostadsrätter och småhus. I dessa blir de löpande kostnaderna relativt sett lägre genom att produkten är mindre serviceintensiv än rena hyreslägenheter samt genom att de boende själva svarar för en viktig del av finansieringen av huset.

Ett smidigt och effektivt system för bosparande framstår därför som en underskattad väg till höjd standard i boendet och till ett ökat bostadsbyggande. Med hänsyn till gällande utgiftstak är det dock ett krav att ett sådant system ej får medföra ökade statsutgifter.

Förslag till nytt bosparsystem

I dagsläget är hushållens långsiktiga sparande strikt uppdelat efter funktion, det vill säga efter slutanvändningen av pengarna. Till skillnad från i företagssektorn har ingen uppmärksamhet ägnats frågorna kring ökad kapitaleffektivitet, det vill säga att medlen under den långa spar- och nyttjandetiden ska kunna tjäna flera ändamål. Utan nya kostnader för staten skulle ett integrerat pensions- och bosparsystem, IPBS, få positiva effekter såväl på bostadsefterfrågan som när det gäller att motivera ett fortsatt privat pensionssparande.

Bakgrund och motiv

Den långsiktiga nedtrappningen av boendesubventionerna medför att hushåll som önskar förvärva en bostadsrätt eller eget hus måste svara för en allt större del av produktionskostnaden med egna pengar. De topplån som därvid blir aktuella kostar normalt betydligt mer än bottenlånen för samma hus. Även kraven på tillräcklig disponibel inkomst ökar jämfört med bottenlånen. Det är därvid ett problem att hushållen till skillnad från juridiska personer ej kan få väga in sin samlade finansiella soliditet när man söker lånen. Detta skulle bli fallet om kapitalvärdet av hushållets enskilda pensionssparande fick beaktas som säkerhet för (topp-)lån till förvärv av egen bostad.

Utformning

Existerande sparformer för privat pensionssparande där ett löpande kapitalvärde beräknas ska kunna kopplas till och ingå i det "Individuella Pensions- och Bosparandet, IPBS". Förutsättningen ska vara att medlen är individuellt kapitaliserade och låsta till 55 års ålder eller senare, enligt gällande regler för pensionssparande.

I huvudalternativet ska pensionskapital som sparats i ett program som anslutits till IPBS kunna användas som säkerhet för lån som används för förvärv av bostadsrätt eller eget hus. Sparandets huvudanvändning är alltjämt pensionssparande och sparandet ska därmed ges samma skattebehandling som vanligt privat pensionssparande. Någon extra avdragsrätt och därmed följande "kostnad" för staten får ej uppstå. Genom den extra höga säkerhet som systemet erbjuder för aktuella topplån ska dessa kunna ges på villkor som till och med överträffar inteckningslån i bästa förmånsläge.

Systemet kräver endast att pensionsinstitutet tydligt kan redovisa såväl mot pensionssparare som mot långivare vilken del av pensionssparandet som tagits i anspråk som säkerhet för topplån i egen bostad. Det syns ej föreligga några motiverade skäl varför IPBS inte skulle kunna utsträckas till att även medge anslutning av befintligt enskilt pensionssparande och därmed öppna för att även dessa medel kan tas i anspråk som säkerhet för bostadslån.

Förvaltning

Sparandet ska ske i auktoriserade pensionsinstitut enligt samma modell som för det individuella pensionssparandet, IPS, det vill säga med frihet att välja mellan olika fonder eller enskilda placeringar enligt förvaltarens utbud. Även kollektivt förvaltade medel i så kallade traditionella pensionsförsäkringar bör kunna ingå, åtminstone till den del medlen på ett entydigt sätt bokats som tillhöriga kunden. Det ska finnas en generell spärr mot att ta ut pengar ur systemet i förtid annat än för angivet ändamål att förvärva eget bostadslån.

Lånerätt

IPBS-planen kombineras med en kopplad lånerätt i samma pensionsinstitut eller genom förmedling hos annat bolåneinstitut. Den som sparar i IPBS ska kunna erbjudas att låna upp till motsvarande hela det sparade beloppet, inklusive värdetillväxt till en förmånsränta som motsvarar institutets avkastning på medel placerade i bostadsobligationer plus en hanteringsmarginal. Utsträcks lånerätten till mer än det sparade beloppet får räntan även inkludera för institutet uppkommande kostnader för kapitaltäckning etcetera. De lån som tas mot säkerhet i pensionssparandet ska ha en sådan längsta löptid och återbetalningsplan att lånet är fullt återbetalt innan pensionen ska börja utbetalas.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts om långsiktigt bosparande, och den ovan redovisade diskussionen om belåning av enskilt pensionssparande, vill jag ställa följande fråga till statsrådet:

Avser statsrådet att ta initiativ till åtgärder som kan underlätta hushållens förvärv av egen bostad till exempel genom att införa ett integrerat sparsystem som utan extra kostnad för staten kombinerar bostads- och pensionssparande?