Nystartsjobb i småföretag

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Katarina Brännström har frågat mig hur de skärpta kraven på nystartsjobb påverkar småföretags möjligheter att tillhandahålla desamma.

I villkoren för de flesta subventionerade anställningar finns krav på att lön och anställningsförmåner ska lämnas enligt, eller vara likvärdiga med, kollektivavtal. För nystartsjobben har det gällt andra villkor.

Lönesubventioner utgör en stor del av kostnaderna för arbetsmarknadspolitiska insatser. Det är rimligt eftersom subventionerade anställningar är en av de arbetsmarknadspolitiska insatser som har bäst effekt när det gäller att få arbetslösa i arbete även långsiktigt.

Riksrevisionen konstaterade i en rapport för ett par år sedan bland annat att nystartsjobb tränger undan andra, möjligen mer lämpliga, subventionerade anställningsformer som instegsjobb. Ett skäl till detta är bland annat att det inte ställs samma krav på kollektivavtal eller kollektivavtalsenliga förmåner och försäkringar vid beviljande av nystartsjobb.

Regeringen anser att det är extra viktigt att säkerställa att den som anställs med lönestöd omfattas av den trygghet som villkor enligt kollektivavtal eller likvärdiga med kollektivavtal ger eftersom det är skattepengar som betalas som stöd till arbetsgivaren. Det är också viktigt att företag inte konkurrerar genom sämre villkor.

Inom Regeringskansliet pågår arbetet med att införa krav på att även anställningsförmåner lämnas enligt eller likvärdigt med kollektivavtal i anställningar med nystartsjobb. Regeringens avsikt med att avisera regeländringen tidigt är att ge alla arbetsgivare som inte omfattas av kollektivavtal god tid att vidta åtgärder utifrån de nya reglerna.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka arbetsmarknadsministern för svaret, fast det var ju inte något svar på min fråga. Frågan som stod i interpellationen var: "Hur anser arbetsmarknadsministern att de skärpta kraven på nystartsjobb påverkar småföretags möjligheter att tillhandahålla desamma?"

Jag vet inte om ministern är omedveten om villkoren för och kraven som finns på svenska företag eller inte har en aning om hur det skulle kunna påverka. Regeringen gör med dessa förslag det än en gång lite svårare för människor att komma in på arbetsmarknaden. Det som också är sorgligt att höra är att man inte tilltror de mindre förtagen, eller företagarna som det oftast handlar om, som inte har tecknat kollektivavtal att de är sjysta och kapabla att klara av villkoren för nystartsjobben.

Frågan är om arbetsmarknadsministern vet om det förekommer något större missbruk eller fusk vid dessa tjänster. Det finns naturligtvis oseriösa företagare. Det vet vi. Arbetsförmedlingen har till uppgift att kontrollera varje bidrag som betalas ut till ett företag eller arbetsgivare. Det ska självklart kontrolleras att det sker på rätt sätt. Alliansregeringen utredde dessutom den frågan. Det ligger väl i någon låda på departementet där man kan ta del av det.

Under de 14 månader som regeringen nu har funnits i Rosenbad har egentligen inga förslag lämnats om fler jobb, nya jobb, hur man ska sänka trösklarna för att människor ska få ett jobb, hur det ska bli enklare regler för företag eller hur man på annat sätt ska stimulera till riktiga jobb. Det är faktiskt anmärkningsvärt för ett regeringsparti som brukade kalla sig för arbetarparti. Det saknar en jobbpolitik. Det finns möjligen en arbetsmarknadspolitik och åtgärder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det var väldigt hög svansföring och väldigt högt tonläge. Men vi kan nu se att resultatet är ganska skralt. Höjda trösklar, höjda skatter, höjda arbetsgivaravgifter och annat är endast det som har kommit ut. Det andra vet vi utreds, men vi har inte sett det ännu.

I oktober var 45 000 som hade ett nystartsjobb, och 4 000 hade ett instegsjobb. Detta är reformer som alliansregeringen genomförde och som har varit mycket lyckosamma under många år. Att nu kräva kollektivavtal för alla anställda som har ett nystartsjobb är ännu ett steg att krångla till det för jobben.

Man kan inte dra alla företag över en kam. Det finns de som fuskar, och det ska man absolut åtgärda. Men det fusket kan ju förekomma även efter en ändring. Det finns många småföretag som av olika skäl inte väljer att ha kollektivavtal men som har mycket bra villkor för sina anställda.

Herr talman! Jag är oroad över att den rödgröna regeringen försvårar och försämrar för dem som står långt från arbetsmarknaden. De som är berättigade till nystartsjobb kanske blir färre i fortsättningen. Det har faktiskt varit en succé. Min fråga är fortfarande: Vad gör Ylva Johansson för att fler ska kunna få ett nystartsjobb?

Herr talman! Om Katarina Brännström anser att kollektivavtal eller kollektivavtalsenliga villkor är ett hinder för inträde på arbetsmarknaden och att kollektivavtal är att krångla till det tror jag att hon har ett större problem med hur hon ser på hur svensk arbetsmarknad ska regleras.

En arbetsmarknad måste regleras. Det kan antingen ske via lag - vi har många länder som har det på det sättet - eller via kollektivavtal, som är den svenska modellen. När vi jämför de två modellerna - lagreglering eller reglering via kollektivavtal - är det överväldigande hur kollektivavtalsreglerad arbetsmarknad ger oerhört stora fördelar jämfört med en lagreglerad arbetsmarknad. Det ger större flexibilitet. Det ger ett ansvarstagande från parterna där man gemensamt äger sina kollektivavtal. Det ger en möjlighet att ganska snabbt anpassa villkoren när verkligheten förändras.

Om man i stället vill ha en lagreglerad arbetsmarknad kan man naturligtvis stå för den politiken. Då är det en nyhet att Moderaterna vill gå på den vägen i stället. Om man däremot anser att kollektivavtalsreglerad arbetsmarknad är att föredra bör man också stå upp för att kollektivavtalen är det som är basen på arbetsmarknaden. Jag tycker att det är svårförenligt med synsättet att kollektivavtal skulle vara att krångla till det. Tvärtom är det oftast att förenkla, eftersom många av villkoren redan finns reglerade där. Det är definitivt inte ett hinder för inträde på arbetsmarknaden.

Katarina Brännström glider lite på frågan och undrar om regeringens förslag är kollektivavtal eller kollektivavtalsenliga villkor. Jag delar inte uppfattningen att man kan mäta en arbetsmarknadspolitiks åtgärds eventuella succé med hur många som deltar i den eller inte.

Subventionerade anställningar är en dyr åtgärd. Det är en bra åtgärd när den träffar rätt individ vid rätt tillfälle. Men det är klart att det alltid finns en risk att man har en subventionerad anställning i stället för en anställning som hade blivit av ändå, så kallad dödviktskostnad. Detta är alltid en fråga där man inte säkert kan veta var gränsen går.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag delar alltså inte uppfattningen att man kan säga att en åtgärd är en succé bara utifrån hur många som använder den. Det har att göra med hur väl den leder till ett arbete som individen inte skulle ha fått utan subvention. Vi har inte riktigt tillräckligt med kunskap för att kunna säga att nystartsjobben är en succé.

Jag gör bedömningen att med den stora framförhållning regeringen har - man har ett och ett halvt år på sig att skaffa sig dessa villkor - kan alla de företag som i dag inte har kollektivavtal eller kollektivavtalsenliga villkor och som också fortsatt vill anställa med hjälp av nystartsjobb välja att göra det genom att skaffa sig de här villkoren.

Herr talman! Jag har aldrig sagt att kollektivavtal är ett hinder. Men de blir ett hinder om man ställer de här kraven på alla dessa småföretag. Det är ibland ensamföretagare och ibland ett litet familjeföretag, där man inte har sett behovet av att ha kollektivavtal. Om de ska hindras från att ta in någon som behöver ett nystartsjobb och om det därmed blir färre nystartsjobb blir detta krav ett hinder. Det är själva kravet det handlar om - inte kollektivavtalet.

Ylva Johansson säger att reglering av arbetsmarknaden är viktig. Det är konstigt, för det är bara för en liten stund sedan som vi hörde arbetsmarknadsministern säga: Vi avreglerar Arbetsförmedlingen. Vi avreglerar, säger hon, och lyfter fram det som något positivt. Arbetsförmedlingen är en statlig myndighet, som naturligtvis måste ha regler. Men näringslivet i Sverige är ett fritt näringsliv, och jag tycker att man ska hålla sig ifrån att reglera allt som går att reglera.

Frågan kvarstår: Hur stimulerar man små företag att vilja anställa fler oavsett om det handlar om nystartsjobb eller riktiga jobb? Det har vi inte hört ett enda exempel på vare sig i dag eller tidigare. 60 procent av de arbetsplatser där det finns lönebidrag har inte heller kollektivavtal, har det visat sig. Jag har inte hört att det fuskas på det sättet att man behöver jaga dem eller sätta upp nya hinder.

Beträffande succéer menade jag hur många som har gått från ett nystartsjobb till att få ett riktigt jobb. När jag läste på inför detta lyckades jag hitta en siffra på 35 procent. Jag vet inte om det finns andra, senare siffror. Denna är något år gammal. Det här var under krisåren 2008-2011, då det alltså ändå var mer än en tredjedel som gick till riktiga, fasta jobb.

Vägen till ett jobb kan vara mycket svår för den som har stått långt ifrån arbetsmarknaden länge. För vissa kan ett stöd av något slag, till exempel ett nystartsjobb, vara precis den enda vägen in. Det är därför vi har sagt att vi ska ge fler nycklar som öppnar dörren in till arbetsmarknaden och till företagen och som leder till fler jobb. Det är det vi efterlyser. Det som kommer ut från Regeringskansliet är fler hinder i stället för möjligheter. Det är det jag reagerar mot. Ni höjer skatterna på jobb och företagande. Ni höjer arbetsgivaravgifter, och ni gör det svårare att anställa fler.

Då måste man fråga sig: Vilken succé förutom traineejobben, som vi ännu inte har sett någonting av, räknar man med ska bli det lyft som gör att regeringen klarar det jobbmål som arbetsmarknadsministern nyss har sagt fortfarande ska gälla? Det blir märkligt om detta ska sköta sig självt. Det kanske vore lyckligt om det gjorde det med de reformer som vi redan har sjösatt, och ingen skulle vara gladare än vi över det. Men jag antar att en regering som har satt ett så högt mål ändå har någonting i planeringen för hur lyftet ska komma. Det vore intressant att få höra det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nystartsjobben var en succé. Det var en av de reformer som vi genomförde. RUT och ROT är andra reformer som liksom jobbskatteavdragen har bidragit till många nya jobb i Sverige.

Vad gör regeringen för att öka antalet jobb?

Herr talman! Katarina Brännström har en förkärlek för att debattera kollektivavtal. Det är inte alltid riktigt lätt att hänga med i svängarna.

Herr talman! Nu säger Katarina Brännström i denna debatt: Jag har aldrig sagt att det är ett hinder. Det är kravet på kollektivavtal som är ett hinder. Kollektivavtal är alltså inget hinder, men om man kräver kollektivavtal är det ett hinder. Det är en sådan där Katarina Brännströmsk formulering.

Herr talman! I en annan debatt här diskuterade vi huruvida det var rimligt att ställa krav på kollektivavtal för utländska företag. Då brast Katarina Brännström ut i uttrycket: Varför ska ni kräva just svenska kollektivavtal? Det spelar väl ingen roll vad det är för kollektivavtal!

Denna typ av uttalanden och formuleringar kanske är lite grann av ett svar på frågan. Jag tror inte att Katarina Brännström riktigt förstår vad ett kollektivavtal är och att det möjligen är där man kan spåra detta lite märkliga sätt att argumentera.

Katarina Brännström säger bland annat att nystartsjobb och instegsjobb är lyckade reformer som den tidigare regeringen har genomfört. Det är väl bra om det är så, för i instegsjobben finns redan dessa krav. Då blir det lite märkligt när det tydligen är orimligt att kräva sjysta anställningsvillkor även för dem som är anställda i nystartsjobb. Det skulle vara spännande att få en liten reflektion över det.

Katarina Brännström påstår också i sin interpellation att en förklaring till att man inte kan ställa krav på kollektivavtal är att de inte är anpassade till små företag. Det skulle vara spännande att höra på vilket sätt Katarina Brännström menar att små företag inte är anpassade till att ha sjysta anställningsvillkor för sina anställda. Jag har svårt att se det. Jag har träffat många små företag, herr talman, som har kollektivavtal och som tycker att det är både riktigt och rimligt att erbjuda sina anställda lika goda villkor som andra anställda har.

Här kommer vi någonting på spåren, tror jag. Antingen vet inte riktigt Katarina Brännström hur svensk arbetsmarknad fungerar och vad kollektivavtal är eller så vill hon helt enkelt att vi ska ha ett A- och ett B-lag på svensk arbetsmarknad och tycker inte att det är något större hinder.

Jag tycker ändå att Katarina Brännström är svaret skyldig på två punkter. Om nystartsjobb och instegsjobb är lyckade reformer - hur kan det då vara katastrofalt att ställa samma krav på nystartsjobb som på instegsjobb? Och på vilket sätt menar hon att det är omöjligt för små företag att teckna kollektivavtal? Det tycker jag är rimligt för Katarina Brännström att svara på när det gäller detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tycker Katarina Brännström att det är rimligt att vi skapar ett A- och ett B-lag på svensk arbetsmarknad? Det är ju det som blir konsekvensen om det inte är så som arbetsmarknadsministern föreslår - men det har jag inte hört Katarina Brännström föreslå - att man skulle avskaffa den svenska arbetsmarknadsmodellen och lagreglera. Det skulle ju kunna vara ett ytterligare ett svar på frågorna. Jag väntar med spänning på att få höra svaren.

Herr talman! Jag ska reda ut begreppen lite grann. Nu har både Ylva Johansson och Patrik Björck, som kommer upp i talarstolen som ett brev på posten bara man säger fackförening eller kollektivavtal, kallat nystartsjobben för arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Det är detta som är grejen med nystartsjobben: Det är riktiga jobb. En arbetsmarknadspolitisk insats kan man kanske säga att det är. Per definition, enligt departementet självt, är det dock ingen arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Det är det som är skillnaden.

Det är ett jobb där man förhoppningsvis övergår till en helt vanlig anställning, vilket i hög grad har skett. Den är pensionsgrundande och a-kassegrundande, och inte minst har den varit en av de i särklass viktigaste och mest effektiva insatserna för att människor som står något längre från arbetsmarknaden åter ska komma i arbete.

Med Patrik Björcks retorik borde alla arbetsgivare och företag som i dag inte har kollektivavtal tillhöra B-laget. Det vänder jag mig emot.

Vi har alldeles nyligen, inte jag själv, men i alla fall några här i kammaren, suttit i förhandlingar gällande överenskommelsen för migration. Vi har diskuterat frågorna både i utskott och här i kammaren. YA-jobb går det alldeles utmärkt att komma överens om. Där ska vi se till att alla arbetsgivare får vara med, även de som inte omfattas av kollektivavtal. Det tycker jag är bra. Jag tycker att det är rimligt och viktigt. Det borde kunna gälla fortsatt även för nystartsjobben. Det är inte så att de inte omfattas av ett regelverk, för det är tydligt. Nystartsjobben är riktiga jobb och borde kunna omfattas och gälla på lika villkor för alla arbetsgivare oavsett om man har kollektivavtal eller inte.

Herr talman! Det här börjar bli riktigt spännande. Katarina Brännström säger att man inte ska avreglera arbetsmarknadspolitiken men att man inte ska ha regler för arbetsmarknaden. Jag vet inte riktigt hur det här går ihop. Förespråkar Katarina Brännström verkligen att vi ska ha en oreglerad arbetsmarknad, eller hur ska jag förstå detta?

Jag tycker också att det var spännande att lyssna när Katarina Brännström sa att nystartsjobb kan bli riktiga jobb och Christian Holm Barenfeld sedan gick upp och sa att nystartsjobb är riktiga jobb. Det kanske finns olika uppfattningar i Moderaterna. Från regeringens sida är det klart: Nystartsjobb är också riktiga jobb. Subventionerade anställningar är också riktiga jobb. Jag försvarar subventionerade anställningar. Jag tycker att vi ska fortsätta att ha subventionerade anställningar. De är bra verktyg i arbetsmarknadspolitiken. Det gäller bara att se till att de går till rätt person vid rätt tillfälle för att inte få undanträngningseffekter i alltför hög grad. Men det är bra med subventionerade anställningar. Vi ska fortsätta ha det. Och de är också riktiga jobb.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I dag gäller för i princip alla arbetsmarknadspolitiska insatser att man ska följa kollektivavtal eller kollektivavtalsenliga villkor. Det finns ett undantag, och det är nystartsjobben. Där gäller bara kollektivavtalsenlig lön. Villkoren i övrigt behöver inte vara i nivå med kollektivavtal. Det är försäkringar det handlar om, alltså huruvida man ska vara försäkrad eller inte.

Varför ska personer som har ett nystartsjobb ha sämre försäkring än någon som är anställd i någon annan typ av subventionerad anställning? Jag har lite svårt att förstå den logiken.

Jag vill säga till Christian Holm Barenfeld att det finns en arbetsmarknadspolitisk åtgärd som inte har den här formuleringen, och det är yrkesintroduktionsanställning. Där står det att det ska vara kollektivavtal. Det vi har i uppgörelsen är att det ska vara kollektivavtal eller kollektivavtalsenliga villkor på samma sätt som vi har på andra subventionerade anställningar. Det är en fråga som ska utredas.

Herr talman! Det här med riktiga jobb kan vi diskutera, och det har vi gjort förr i den här kammaren. Riktiga jobb har jag gott minne av att Socialdemokraterna kallade de jobb som var utan subventioner. Man ville nästan inte räkna jobben som fanns med subventioner under alliansregeringens tid. Nu säger Ylva Johansson: Jodå, vi ska visst ha subventioner, och det är bra med subventioner. I vissa lägen är det faktiskt det, men alla de här subventionerna syftar väl ändå till att människor ska få ett jobb där varken arbetsgivare eller arbetstagare har någon ersättning från staten.

När det gäller nystartsjobben är det Skatteverket man får avdraget från och inte Arbetsförmedlingen, så har vi rett ut det.

Varför ska vi ha olika villkor? YA-jobben kan man ju ha utan de här villkoren som nu krävs. Det blir knepigt om man vill socialisera svenskt företagande och näringsliv genom att tvinga alla företag att ha en viss nivå. Det finns många sjysta små företag som inte har de här nivåerna, som betalar och är rädda om sin personal och som kommer att fortsätta vara det.

När det gäller försäkringar finns det sådana via arbetsgivarsystemet. Det är därför arbetsgivaravgiften är så pass hög som den är. Man lever alltså inte under någon sorts osäkra villkor. Men varför många vill ha den här friheten att inte teckna kollektivavtal är för att de ger fackliga rättigheter som ibland slår så hårt mot enskilda små företag att de har svårt att klara av det.

Jag hoppas verkligen att vi ska kunna ha ett näringsliv som kan stå fritt utan de kraven men som också kan hjälpa till att ge arbetslösa jobb, för det är ju det som det handlar om.

Frågan kvarstår. Hur ska vi stimulera till fler jobb? Det har jag ännu inte hört någonting om från regeringssidan.

Herr talman! Nu blir allt ännu mer höljt i dimma. Katarina Brännströms aversion mot kollektivavtal hänför sig till att hon anser att det är liktydigt med att man socialiserar svenskt näringsliv. Det innebär att enligt Katarina Brännströms sätt att se på det svenska näringslivet är större delen av det socialiserat, eftersom de allra flesta anställda jobbar under kollektivavtal. Det är inte kollektivavtalsliknande former, utan de allra flesta anställda jobbar faktiskt på kollektivavtalsvillkor. Det är alltså att socialisera svenskt näringsliv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag börjar förstå varför Katarina Brännström inte gillar kollektivavtal. Det är en ganska bisarr tanke, måste jag säga. Det skulle vara intressant att diskutera detta med Svenskt Näringsliv, som faktiskt är den andra parten i de här kollektivavtalen. Detta innebär att Katarina Brännström menar att Svenskt Näringsliv och deras medlemsorganisationer skulle ha medverkat till en gigantisk socialisering av Sverige.

En annan kommentar från Katarina Brännström är kanske också talande. Det finns företag som inte har de här nivåerna, säger hon. Ja, det är väl det som det handlar om. Man vill ha billigare anställningar, och då blir det ett A- och ett B-lag, vad man än väljer att kalla det. Hon säger också att om små företag tecknar kollektivavtal ger det rättigheter som man tycker är för stora. Det vill säga man tycker att kostnaden för att anställa folk blir för hög. Man vill alltså ha billigare arbetskraft, och därför vill man inte teckna kollektivavtal. Det är inte rimligt att det skapas ett A- och ett B-lag på det sättet.

Det här med att kollektivavtal är liktydigt med att socialisera det svenska näringslivet är ett anmärkningsvärt påstående, även för att komma från Katarina Brännström.

Herr talman! Tack, Ylva Johansson, för de här debatterna! Jag ska börja med att ge beröm till Ylva Johansson för att hon tar debatterna och dessutom gör det inom utsatt tid. Det skulle jag önska att många av hennes regeringskollegor också gjorde. Det ska hon alltså ha en eloge för.

För att det inte ska råda någon otydlighet: Nystartsjobben är riktiga jobb på alla punkter med undantag för att arbetsgivaravgiften är reducerad under en begränsad tid. Det har också visat sig att de har varit effektiva och bra utifrån att en stor del av anställningarna har övergått i samma typ av anställning men utan reducerad arbetsgivaravgift. Det här är alltså inte en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Det är inte från Arbetsförmedlingen utan från Skatteverket som det görs en reducering. Det är en väsentlig skillnad. Till exempel har man en pensionsgrundande och a-kassegrundande inkomst.

Jag ska inte gå närmare in på det och göra det till en facklig debatt. Vi hade ju fackets företrädare, Patrik Björck, i talarstolen just före mig.

Jag tycker att det är rimligt att det inte är ett tvång för alla företag att ha kollektivavtal i Sverige i dag. Det tycker jag inte att vi ska ha heller. Det kan finnas många skäl. Det kan finnas positiva effekter för vissa företag med att ha det. Andra tycker att de klarar sig utan. Vissa vill ha fler besök av fackliga ombudsmän. Andra kanske inte vill ha det. Det lägger jag mig inte i.

Det viktiga är att vi ser till att vi fixar jobb, att vi har åtgärder, insatser och andra delar som leder till jobb utan stöd från samhället och som är det vi normalt sett kallar riktiga jobb.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Katarina Brännström säger att kollektivavtal är att socialisera svenskt näringsliv. Christian Holm Barenfeld säger att kollektivavtal leder till att man har fackliga ombudsmän som springer runt på arbetsplatser.

Det skulle vara intressant att föra den diskussionen med intresseorganisationen Svenskt Näringsliv, som har som uppdrag att få så många arbetsgivare som möjligt att teckna just kollektivavtal. Man ser nämligen att det också för arbetsgivaren är en styrka att ingå ett avtal, att ha de möjligheter, rättigheter och den trygghet som det innebär att ingå i ett avtal.

Jag tror att alla som lyssnar till denna debatt drar en lättnadens suck över att det inte är Katarina Brännström som styr över svensk arbetsmarknad.

Överläggningen var härmed avslutad.