nybyggnation av E4 på sträckan Enånger-Hudiksvall

Interpellationsdebatt 3 december 2002

Protokoll från debatten

Anföranden: 10

Anf. 67 Ulrica Messing (S)

Fru talman! Hans Backman har frågat om jag av- ser att ta upp med Vägverket att sträckan Enånger- Hudiksvall på väg E 4 enligt fastställda planer ska ingå i den nationella planen för vägtransportsystemet med byggstart 2004/2005. I december förra året biföll riksdagen regeringens förslag i infrastrukturpropositionen. Det innebär bl.a. att planeringsramen för nationella väginvesteringar är 39 miljarder kronor under perioden 2004-2015. I mars i år beslutade regeringen om planeringsdi- rektiv till Vägverket. Deras uppdrag är att utvärdera och prioritera olika tänkbara åtgärder på det natio- nella stamvägnätet. Vägledande i detta arbete ska enligt riksdagens beslut vara samhällsekonomisk lönsamhet och hur mycket åtgärderna bidrar till upp- fyllelse av de transportpolitiska målen. Vägverket ska redovisa sitt förslag till plan till regeringen senast den 4 augusti nästa år. E 4 är mycket viktig för kommunikationerna mellan norra och södra Sverige. På den del av E 4 som den här interpellationsdebatten handlar om är också andelen tung trafik enligt Vägverket mycket hög, runt 17 %. Det visar också att vägen har stor betydelse för näringslivets transporter. Nuvarande sträckning av E 4 går genom tätorterna Enånger, Njutånger och Iggesund. Den täta trafiken innebär en negativ inverkan på boendemiljön, fram- förallt i form av buller och barriäreffekter. Mellan tätorterna har vägen en dålig plan- och profilstandard. Det leder till bristande trafiksäkerhet och låg fram- komlighet. Regeringen föreslog i infrastrukturpropositionen att objekt i nu gällande planer där planeringen har kommit långt ska ingå i planerna för 2004-2015. I den nationella väghållningsplanen rör det sig om objekt för ca 10 miljarder kronor. Vägverket har nu i uppdrag att identifiera de objekt som hunnit längst i planeringen. E 4 mellan Enånger och Hudiksvall är ett sådant projekt. Regeringen kommer under nästa höst att granska och fastställa Vägverkets förslag till nationell väg- hållningsplan. Intresset är stort inför det beslutet, och det har kommit önskemål från ett flertal olika håll i landet om att regeringen redan nu ska gå in i proces- sen och beordra Vägverket att ta in nya objekt i sitt planförslag. Jag är inte beredd att ta något sådant initiativ. Regeringen har i dagsläget inte något un- derlag för att jämföra olika investeringar med varand- ra. Jag vill därför att Vägverket ska slutföra sitt prio- riteringsarbete och sedan ta in synpunkter på försla- gen genom en remiss. Först när detta är gjort finns det förutsättningar för regeringen att ta ställning till Väg- verkets förslag.

Anf. 68 Hans Backman (Fp)

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Enligt gällande, av regeringen fastställda plan är byggstarten för en nybyggnation av E 4 på sträckan Enånger-Hudiksvall angiven till 2002 men nu sena- relagd till 2004/05. Vägverket har för yttrande över- sänt Förslag till inriktning av Vägverkets fortsatta arbete med Nationell plan för vägtransportsystemet 2004-2015. Om Vägverkets yttrande skulle realiseras innebär det att nybyggnationen av E 4 på sträckan Enånger-Hudiksvall påbörjas först efter 2007. Vägverket har regeringens uppdrag att ta fram en nationell plan för vägtransporterna 2004-2015. Syftet är att dokumentet ska vara vägledande för det fort- satta arbetet under hösten, för att resultera i Vägver- kets officiella remissversion i mitten av januari 2003. I augusti 2003 kommer Vägverket att redovisa sitt förslag till regeringen. Beträffande investeringar i nya vägar återfinns i dokumentet endast förslag till pro- jekt som beräknas starta före år 2008. Byggstarter under resten av planperioden fram till 2015 kommer att klarläggas under höstens planeringsarbete. För E 4:ans del genom Region Mitt innehåller do- kumentet följande skrivning: "E 4 X och Y län. 2+1- sektion i befintlig sträckning på flera delar av E 4." Detta kan inte tolkas på andra sätt än att sträckan Enånger-Hudiksvall kommer att påbörjas efter 2007 eftersom det inte är möjligt att bygga 2+1-sektion i befintlig sträckning. Detta har mycket tydligt visats i den förstudie som föregick Vägutredningen för sträckan. Om en igångsättning sker först 2008 kom- mer sträckan inte att vara färdig förrän tidigast år 2010. Det är ju om åtta år. I sak innebär det en an- märkningsvärd avvikelse från fastställd plan. Den nu gällande planen fastställdes av regeringen 1998 för perioden 1997-2007. I planen anges ut- byggnaden för sträckan Enånger-Hudiksvall till peri- oden 2002-2004 med vägstandarden fyrfältsväg. Nyinvesteringar har, bland annat på grund av det statsfinansiella läget, framflyttats minst två år. Bygg- start har därefter av Vägverket angivits till 2004/05. Den nya sträckningen är klarlagd genom Vägutred- ningen i maj 2001 och av kommunen antagen fördju- pad översiktsplan. Vägutredningen är för närvarande föremål för regeringens tillåtlighetsprövning enligt miljöbalken. I samband med att den tidigare näringsministern Anders Sundström överlämnade Söderhamnspaketet angav han ett löfte att hela sträckan upp till Hudiks- vall skulle byggas. Hudiksvalls kommun har vid uppvaktning av näringsministern i januari 2002 fått budskapet att en igångsättning av objektet ska vara möjlig 2004-2005 efter regeringens prövning enligt miljöbalken. Därför finner jag det olyckligt och oro- ande att projektet nu tycks bli senarelagt.

Anf. 69 Sven Bergström (C)

Fru talman! Detta är en viktig debatt om hur vi kan klara infrastrukturfrågorna med de stora stråken i centrum. När regeringen för nästan precis ett år sedan pre- senterade den stora infrastrukturpropositionen tog ju den dåvarande näringsministern Björn Rosengren stora ord i sin mun och sade att den enda begräns- ningen för de stora satsningarna på vägar och järnvä- gar egentligen var de maskiner och de byggbolag som man kan mobilisera för att sätta fart på utbyggnaden av vägar och järnvägar. Det lät ju imponerande och storstilat. Nu ser vi att det inte är riktigt så. Detta projekt har precis som Hans Backman redovisar skjutits framåt i tiden gång på gång. I nu gällande plan, fastställd av regeringen 1998, för perioden 1998-2007 anges 2002-2004 som utbyggnadsperiod. Detta har nu flyt- tats fram i omgångar, först till 2004 och nu senast i Vägverkets dokument till efter 2007. Det är naturligt- vis därför som jag och många andra oroar oss för hur det blir med denna väldigt viktiga pulsåder längs södra Norrlandskusten. Det är bra att vi får denna debatt och att vi får tillfälle att tala direkt med nä- ringsministern om hur det ligger till. Vi har ambitioner, bland annat att ha en god in- frastruktur i landet i största allmänhet. Men vi har också en nollvision som är väldigt viktig, nämligen att vi ska försöka reducera antalet svårt skadade och dödade människor på våra vägar. För 2007 är ambi- tionen att högst 270 människor ska dödas längs våra vägar. Vi vet också att vi inte klarar denna nollvision som det ser ut i dag. Vi ligger kvar på ungefär 600 dödade per år i vägtrafiken. Just denna sträcka mellan Enånger och Hudiksvall är något av dödens väg där väldigt många människor har omkommit. Och senast i förra veckan inträffade åter två tragiska dödsfall vid en kollision mellan Ig- gesund och Hudiksvall som illustrerar att denna väg har ett antal dödsfällor som måste byggas bort snarast möjligt. Nu har näringsministern i sitt svar sagt att detta ska prövas på sedvanligt sätt och så vidare. Och Väg- verket har i uppdrag att identifiera de objekt som hunnit längst i planeringen, säger näringsministern högst upp på s. 2 i svaret. Hon säger också i nästa mening att E 4 mellan Enånger och Hudiksvall är ett sådant projekt. Detta är lite kryptiskt, och jag skulle vilja att nä- ringsministern utvecklar vad som egentligen står i dessa meningar. Är detta regeringens bedömning, att E 4 mellan Enånger och Hudiksvall är ett sådant prioriterat objekt, eller är det Vägverket som redan nu har hunnit identifiera detta som ett av de objekt som är högst prioriterade? Och vad innebär i så fall det tidsmässigt för utbyggnaden? När man talar med näringslivsföreträdare, företa- gare och kommunföreträdare längs södra Norrland- skusten - Söderhamn, Hudiksvall, Nordanstig - är alla starkt besjälade av att detta måste komma till stånd snarast möjligt om Hälsingland och Gävleborg ska kunna hänga med i utvecklingen, kunna erbjuda arbetstillfällen och kunna utveckla näringsliv och tillväxt. Därför är det så oerhört angeläget att vi får ett besked. Jag hoppas att näringsministern kan ge det och om det är ett besked som står högst upp på s. 2 i svaret, att E 4 mellan Enånger och Hudiksvall är ett sådant projekt som är högt prioriterat och som kom- mer att finnas med och därmed kommer att kunna startas 2004.

Anf. 70 Kenth Högström (S)

Fru talman! Jag hade tänkt ge näringsministern lite mer tid att reflektera över Vägverkets nya och sensationella planering och kanske också invänta remissvaren. Men jag kan inte undgå att delta i kväl- lens interpellationsdebatt, inte bara därför att jag i så många år har varit pådrivande för att få denna fråga satt i fokus utan mer för den skull som Sven Berg- ström nyss också nämnde att två unga män, två poj- kar, varav en 24-årig pojke var son till bekanta till mig, förolyckades i Delåkvarn förra helgen. Det kan tyckas vara fullständigt onödigt eftersom det skedde på en sträcka som är omgiven med så kallade hastig- hetsövervakande kameror, det första pilotprojektet i Sverige. Man har för övrigt sänkt medelhastigheten på den sträckan från ca 97 kilometer i timmen till strax under 90 kilometer i timmen enligt polisens mätningar, och man har trots det tagit 1 250 fortköra- re. Olyckstalet har alltså blivit lägre, men fortfarande händer det, och det hände förra helgen. Jag kan inte undgå att gå upp i denna debatt redan nu. Och jag tycker att det är på gränsen till oansvarigt av Vägverket att skjuta på denna ombyggnad till tiden efter 2007. Det är en samhällsplaneringsfråga som har dryftats ända sedan 1960-talets begynnelse då denna väg hette Rikstretton. Då var det en stor fråga för samhällsplanerarna att försöka bygga bort denna flaskhals i Norrlandstrafiken och den tungt belastade sträckan Iggesund-Hudiksvall och söderöver från Iggesund. 1992-1996 har 11 personer förolyckats på denna sträcka. 102 har skadats, varav 26 mycket svårt, och några av dem kommer aldrig tillbaka till ett normalt liv igen. Det finns ingen sträcka i vårt nationella väg- nät som jag har åkt på, och jag har kört 4 000-5 000 tjänstemil under hela 90-talet tills jag kom in i riks- dagen och kunde åka tåg lite mer, som är så besvärlig och där man kontinuerligt hamnar efter tungt lastade långtradare och försöker hitta lägen för att köra om. Det är inte för inte som denna vägsträcka har 70-, 50-, 70-sträckor på mer än halva vägen från Enångers kyrkby genom Njutångers kyrkby och genom den oerhört smala passagen Långviken över den 70- reglerade delen i Iggesunds samhälle och in till Hu- diksvall. Det är en skam för svensk vägstandard att vi fort- farande har den kvar. Därför kan jag inte acceptera, fru talman, att Vägverket tillåts planera bort denna ombyggnad som har blivit utlovad gång efter annan av minister efter minister, av vägverksplanerare efter vägverksplanerare. Och det löftet har getts till både Söderhamns och Hudiksvalls kommuner för att nu inte nämna alla de kommuner vilkas industrier är beroende av transporter ned till väg 67 över Gysinge och ned till Västerås eller E 4 vidare mot Stockholm. Att vi dessutom har åtta stoppljus i Uppsala att passe- ra är en skam i sig. Men det finns oerhört annorlunda orsaker till att det har varit svårt att bygga bort, arke- ologiska och kulturhistoriska. Men här finns det inga sådana hinder i dag. Här är det miljöplanerat. Här har man blivit överens om sträckningen. Jag vädjar till ministern att göra vad hon kan i sitt ämbete för att påverka Vägverket att tidigarelägga denna ombyggnad.

Anf. 71 Ulrica Messing (S)

Fru talman! Jag delar den beskrivning som ni alla tre gör av vikten av E 4 och värdet av att den rustas upp på olika sträckor. Det är viktigt både ur ett trafik- säkerhetsperspektiv och ur ett tillväxtperspektiv. Därför tycker jag att det är oerhört värdefullt att vi nu har kunnat börja med den sträcka som är förbifart genom Uppsala och upp till Mehedeby för att få en bättre standard på den sträckan för att också där byg- ga bort en del farliga vägar där man kommer oerhört nära både skolor och bostäder där det bor många barn. Det är oerhört viktigt. En av förklaringarna till att vi har kunnat bygga bort också en del av de farliga sträckor som funnits söderöver - söder om Hudiksvall, nämligen mellan Gävle och Hagsta - är att vi gjorde en omprioritering i budgeten för Vägverket. Vi bad dem att dämpa takten beträffande en del nya objekt för att i stället höja säkerheten på en del av de vägar som redan fanns. Nu vet vi av erfarenhet av att just vajerräckena på sträckan Gävle-Hagsta varit oerhört värdefulla. Se- dan de kom upp har inte en enda kvinna eller man dödats på den sträckan. Det är allvarligt varje gång sådant sker. Därför är det naturligtvis viktigt att de pengar som riksdagen förra året ställde sig bakom nu används på bästa sätt. Det är fråga om oerhört mycket pengar. Vi har av- satt 87 miljarder till drift och underhåll av vägar, 17 miljarder till tjälsäkring och bärighetsåtgärder, 39 miljarder till det nationella vägnätet och 30 miljarder till den regionala transportinfrastrukturen. När regeringen nästa höst fattar beslut om den na- tionella planen ska vi självklart följa de två mål som riksdagen har satt upp för de här investeringarna. Jag delar Sven Bergströms uppfattning att till detta kom- mer att också det regionala tillväxtperspektivet är oerhört viktigt. Med en fungerande infrastruktur räd- dar vi liv. Dessutom vidgar vi både möjligheterna för oss som enskilda personer att resa, bo och pendla och näringslivets möjligheter att agera och växa. Vi har nu framför oss ett gyllene tillfälle att ha dessa tre fokuseringar för ögonen när vi ska fatta beslut om den nationella planen. Jag har ingen annan uppfatt- ning än den som ni tre har om vikten av att också sträckan Enånger-Hudiksvall får en högre standard och att vi ska göra vad vi kan för att både korta av- ståndet där och, framför allt, öka trafiksäkerheten.

Anf. 72 Hans Backman (Fp)

Fru talman! Det gläder mig att statsrådet i mångt och mycket delar vår uppfattning om vikten av att bygga ut nämnda vägsträckning. I andra debatter här i kammaren har vi talat om vikten av att få fart på näringslivet i vårt län. Vi har problem med utflytt- ningen av människor från vår del av landet. Icke minst har vi problem med en stor ungdomsarbetslös- het. Sett till den totala befolkningen i landet ligger arbetslösheten högt för alla generationer, och för ungdomar är den väldigt hög. Den aktuella sträckan är på något vis en ryggrad genom Sverige i det förgrenade nätverk av vägar som täcker landet. Den är alltså avgörande för utveck- lingsmöjligheterna i Norrland, så det är bra att stats- rådet delar vår uppfattning att det här är viktigt. Jag vill understryka det som Kenth Högström och även statsrådet var inne på, nämligen att den här vägsträckan är viktig även från trafiksäkerhetssyn- punkt. Det är fruktansvärda tragedier som sker på den här vägen. Det är många som omkommer. Man har räknat ut att skadekvoten är bland de 10-15 högsta i landet, vilket förstås är ohållbart. Vi måste alltså prioritera en väg som denna. Jag vill, som sagt, understryka att jag känner oro. Att man från Vägverkets sida i sitt förslag har skjutit fram, tagit bort eller försenat denna vägsträcka låter väldigt konstigt. En av de aspekter som vi ska ha när vi bygger nya vägar eller förbättrar vägar är ju verkli- gen att vägar som kan vara en fara för liv och lem i första hand ska prioriteras. Jag är lite orolig för att man offrar resurserna i storstadsområden eller i områden med hög tillväxt och väljer att resonera så här: Vi kanske lämnar Gävleborg lite åt sidan, för där är det trots allt inte samma överhettning som det är i ett storstadsområde som Stockholm. Men då är man lite illa ute, för då spär man på detta med att det blir en överhettning i storstäderna, medan det blir ett ännu tyngre och tuffa- re läge i vår del av landet. Hur ser statsrådet på detta? Har det funnits några tankar kring vikten av att satsa på vårt län, som ju kan bli ett nav i utvecklingen i Sverige när Stock- holmsområdet, som det visat sig, i en högkonjunktur alltid blir överhettat?

Anf. 73 Sven Bergström (C)

Fru talman! Inläggen här illustrerar att vi är väl- digt eniga om att det gäller ett högprioriterat objekt. Det är lite frustrerande att Ulrica Messing är tredje näringsministern, trafikministern, i ordningen som jag haft tillfälle att debattera den här frågan med. I mitten av 90-talet när utbyggnaden av fyrfälts- vägen - lågbudgetmotorvägen, som vi kallar det - skedde norr om Söderhamn, från Söderhamn till Enånger, frågade jag Inez Uusmann om det inte gick att ta de pengar som vi sparar på att bygga en smal motorväg, en lågbudgetmotorväg, och dessutom samlokalisera järnvägen och den nya E 4:an. Vi spa- rade ett antal miljoner på detta. Jag undrade om vi inte kunde ta de pengarna för att samtidigt följa upp mer och bygga vidare direkt uppåt Hudiksvall. Då skulle vi ha haft den här motorvägen på plats. Det är ju nu tre år sedan motorvägen mellan Söderhamn och Enånger togs i bruk, så säg att vi skulle ha haft den på plats i alla fall senast för ett år sedan. Så blev det dock inte. Men låt oss inte nu missa tillfället att faktiskt sätta press på alla inblandade parter att inte tappa tempo! Kenth Högström undrade om vi inte kunde tidigare- lägga. Men det är inte fråga om att tidigarelägga, utan det är fråga om att hålla fast vid tidigare planer. Från början gällde år 2002. Sedan sköts det framåt till år 2004. Nu är Vägverket inne på åren 2007-2008. Låt oss alltså hålla fast vid tidigare planer så att vi kan få i gång det här senast år 2004! Då tror jag att alla parter blir nöjda. Detta är, som flera sagt här, en skam för svensk infrastruktur. Vägen är, för att raljera lite, en asfalterad kostig - smal, krokig och eländig på alla möjliga sätt. Detta är inte värdigt en Europaväg. Statsrådet gav inget riktigt svar på min fråga om det var Vägverkets eller om det var regeringens be- dömning att E 4:an mellan Enånger och Hudiksvall är ett prioriterat objekt. Avslutningsvis vill jag ställa ytterligare en fråga som jag hoppas få ett svar på - det pågår ju en mil- jöprövning i Regeringskansliet: När är miljöpröv- ningen klar, och kan Vägverket få sätta i gång med arbetsplanerna för detta objekt trots att miljöpröv- ningen inte är helt avslutad?

Anf. 74 Kenth Högström (S)

Fru talman! Först vill jag helt kort vända mig till Sven Bergström. Om det nu är så att Vägverket läg- ger ut ett förslag till beskådande som innebär att man vill bygga om den aktuella E 4-sträckan under år 2007, måste hela vår argumentation gå ut på att förmå dem att komma tillbaka till sin gamla plan. Eller varför inte tidigarelägga? Det beror ju på vem som äger beslutet. Ulrica Messing sade, fru talman, i sitt svar att va- jerräckena på E 4:an norr om Gävle, från Gävle till Hagsta - en väg som nu går vidare till Tönnebro - har räddat många människoliv. Det är alldeles riktigt. Problemet är att den tekniken inte går att använda på en asfalterad kostig med anor från 1500-talet då Hu- diksvalls och Dellenbygdens forbönder på ett prak- tiskt sätt skulle ta sig till Söderhamn. Det är faktiskt fråga om en asfalterad kostig. Försök att sätta ett vajerräcke där! Ingen bil över huvud taget kommer då fram. Alltså handlar det om att bygga nytt. E 4-sträckan Uppsala-Tierp, som har varit före- mål för prövning och där det ska byggas, har aldrig varit så hårt olycksdrabbad som just den korta sträck- an mellan Enånger och Hudiksvall. Ändå har den hög prioritet på grund av detta med framkomligheten. Man måste vara medveten om att så gott som hela den tunga lasttrafiken till och från Norrland, till och från norra Finland och till och från norra Norge sker längs E 4:an och ska passera den enormt smala flask- halsen vid Hudiksvall-Enånger där framför allt Ig- gesundsindustrierna genererar en tungt lastad långtra- dare var tredje minut varje dag och dygnet om, vecka efter vecka året runt. Det är klart att detta skapar problem. Ministern måste alltså göra en stor kraftan- strängning för att förmå Vägverket att prioritera om.

Anf. 75 Ulrica Messing (S)

Fru talman! Hans Backman uttrycker oro för att det när man ska prioritera är lätt hänt att stad ställs mot land eller att land ställs mot stad. Jag vill verkli- gen inte göra det därför att det finns behov av in- frastrukturinvesteringar i både stad och land. Mycket av de infrastrukturinvesteringar som vi behöver göra i Stockholm har också vi från landet nytta av. Alla vi fyra pendlar ju till Stockholm med tåget och vet hur svårt det är när till exempel bankapaciteten inte räck- er till. Det finns en del infrastrukturinvesteringar i de stora städerna som är av nationellt intresse. Men det är inte så att om det går bra i Stockholm ska det gå mindre bra någon annanstans. Ska vi ha höga ambi- tioner för vårt land, och det tycker jag att vi ska ha, måste det finnas förutsättningar för livskraft och tillväxt i hela landet. Ska vi kunna lyckas med det är infrasturkturinvesteringarna oerhört viktiga, både för enskilda personer och för vårt näringsliv. Om vi lyck- as med investeringarna både inom ett län och mellan länen ser vi också hur möjligheterna för var och en av oss ökar. Vi har goda exempel på det när det gäller tågtrafiken inom Gävleborgs län, med till exempel X- tåget. Jag vill inte att vi i nästa hösts nationella plan har ställt land mot stad eller stad mot land, utan vi måste ha fokuset på hela landet. Jag kan tyvärr inte svara på Sven Bergströms frå- ga om miljöprövningen. Den kom in till Miljödepar- tementet i juli. Jag vet faktiskt inte vilken tidsplan de har framför sig. Däremot vet jag att vår gemensamma ambition är naturligtvis att hantera prövningarna så fort som möjligt. Har man bara skickat in tillräckligt med underlag så att man slipper hålla på med komp- letteringar brukar ärendena rulla på i hyggligt tempo, och det måste vara ambitionen varje gång. Det är Vägverkets bedömning att sträckan Enång- er-Hudiksvall är ett projekt där man har kommit långt i sin planering. Där citerade jag Vägverket. Slutligen om Kent Högströms oro för att jag tänkte sätta vajerräcken på sträckan och slippa bygga nytt. Nu skojade jag i en allvarlig fråga, men svaret är: Självfallet inte. Men det jag tycker att vi ska göra är att använda den kunskap som vi har fått om hur man kan använda ny teknik, till exempel med mera av övervakning, använda ny teknik för att få bilarna att bromsa in på sträckor i närheten av en skola, ett ser- vicehus eller vad det nu kan vara, använda vajerräck- en där det passar och mycket annat för att nå de höga ambitioner och de tuffa mål som vi satt upp om noll- visionen. Ska vi lyckas med det är allt förebyggande arbete viktigt. Men det är också viktigt att vi bygger bort de farliga vägarna. Man måste göra både-och. Att kunna lyckas med nollvisionen handlar både om att bygga bort de farliga vägarna och att fortsätta att anta tuffa lagar med böter mot dem som bryter mot lagen och om att självklart hela tiden arbeta med människors attityder och påverka dem genom olika kampanjer, så att var och en av oss i trafiken tar ett ansvar. Jag är övertygad om att vi har förutsättningar att bygga bort många farliga vägar när vi nästa höst ska ta beslut om den nationella planen.

Anf. 76 Hans Backman (Fp)

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för denna för vårt län så viktiga debatt. Det var trevligt med en Gävleborgsdebatt så här på kvällskvisten. Det verkar som att vi har en gemensam vilja att verkligen göra någonting bra av den här vägen, och det känns bra. Det är så som statsrådet var inne på, att precis som vi har nytta av investeringarna i Stockholm via tågtrafik och vägnät har Stockholm nytta av att satsa på vår del av landet, icke minst när det gäller näringslivet. Det är så i dagsläget att om det är dåliga vägar på vintern kan de som transporterar gods, till exempel virke, bli försenade, och det kan stoppa produktionen i de fö- retag som ska ha virket. På så sätt kan de göra stora förluster i sin produktion. Så det är väldigt viktigt att man tänker på hela Sverige när man pratar vägtrafik och även andra kommunikationer som tåg. Jag vill därför vädja att vi ska fortsätta denna kamp för att få till stånd en nybyggnation av E 4 på sträckan Enånger-Hudiksvall enligt den plan som ligger, att den ska byggas 2004-2005. Om man ska kunna bo där man vill, jobba där man vill och starta företag där man vill krävs en bra infrastruktur. An- nars förhindras den ambitionen. Om vi i framtiden ska kunna stå här i kammaren och med gott samvete säga att vi verkligen vill att hela Sverige ska leva, då måste vi vara tydliga i sådana här frågor. Då känns det bra att vi gävleborgare har varit tydliga här i kväll.

den 22 november

Interpellation 2002/03:60

av Hans Backman (fp) till statsrådet Ulrica Messing om nybyggnation av E 4 på sträckan Enånger@Hudiksvall

Enligt gällande, av regeringen fastställda plan, är byggstarten för nybyggnation av E 4 på sträckan Enånger@Hudiksvall angiven till 2002 men senarelagd till 2004/05. Vägverket har för yttrande översänt Förslag till inriktning av Vägverkets fortsatta arbete med Nationell plan för vägtransportsystemet 2004@2015. Om Vägverkets yttrande skulle realiseras innebär det att nybyggnation av E 4 på sträckan Enånger@Hudiksvall påbörjas först efter år 2007.

Vägverket har regeringens uppdrag att ta fram en nationell plan för vägtransporterna 2004@ 2015. Syftet är att dokumentet ska vara vägledande för det fortsatta arbetet under hösten för att resultera i Vägverkets officiella remissversion i mitten av januari 2003. I augusti 2003 kommer Vägverket att redovisa sitt förslag till regeringen. Beträffande investeringar i nya vägar återfinns i dokumentet endast förslag till projekt som beräknas starta före år 2008. Byggstarter under resten av planperioden fram till 2015 kommer att klarläggas under höstens planeringsarbete.

För E 4:s del genom Region Mitt innehåller dokumentet följande skrivning: "E 4 X och Y län. 2+1-sektion i befintlig sträckning på flera delar av E 4." Detta kan inte tolkas på andra sätt än att sträckan Enånger@Hudiksvall kommer att påbörjas efter 2007 eftersom det inte är möjligt att bygga 2+1-sektion i befintlig sträckning. Detta har mycket tydligt visats i den förstudie som föregick vägutredningen för sträckan. Om en igångsättning sker först 2008 kommer sträckan inte att vara färdig förrän tidigast år 2010, det vill säga om åtta år. I sak innebär detta en anmärkningsvärd avvikelse från fastställd plan. Den nu gällande planen fastställdes av regeringen 1998 för perioden 1997@2007. I planen anges utbyggnaden för sträckan Enånger@Hudiksvall till perioden 2002@04 med vägstandarden fyrfältsväg. Nyinvesteringar har, bland annat på grund av det statsfinansiella läget, framflyttats minst två år. Byggstart har därefter av Vägverket angivits till 2004/05. Den nya sträckningen är klarlagd genom vägutredning (maj 2001) och av kommunen antagen fördjupad översiktsplan. Vägutredningen är för närvarande föremål för regeringens tillåtlighetsprövning enligt miljöbalken.

I samband med att förra näringsministern Anders Sundström överlämnade Söderhamnspaketet avgav han ett löfte att hela sträckan upp till Hudiksvall skulle byggas. Hudiksvalls kommun har vid uppvaktning av näringsministern i januari 2002 fått budskapet att en igångsättning av objektet ska vara möjlig 2004/05 efter regeringens prövning enligt miljöbalken.

En utbyggnad är viktig eftersom E 4 kan beskrivas som ryggraden i det förgrenade nätverk av vägar som täcker landet. I sin nord@sydliga riktning är den avgörande för utvecklingsmöjligheterna för stora delar av Norrland. Den är även utomordentligt viktig ur regional synvinkel. Regionen och i synnerhet kustkommunerna Söderhamn och Hudiksvall har en stor arbetslöshet. Såväl totalt för befolkningen som för ungdomar ligger arbetslösheten bland de högsta i riket.

Nuvarande E 4 går genom tätorterna Enånger, Njutånger och Iggesund. Detta medför nedsatt framkomlighet samt trafiksäkerhetsproblem för trafikanterna. E 4 på sträckan Enånger@Hudiksvall har en mycket hög skadekvot per år och vägkilometer. Under perioden 1992 till 1996 dödades elva personer och 102 personer skadades, varav 26 svårt, på denna vägsträcka. Skadekvoten ligger därmed bland de 10@15 högsta i landet.

På sträckorna mellan tätorterna har vägen en mycket låg plan- och profilstandard, vilket ger långa sträckor med mycket begränsad sikt och därmed ett fåtal omkörningsmöjligheter. Eftersom vägen trafikeras av många tunga fordon uppstår ofta långa köer. Vägtrafiken med dess stora inslag av tung trafik medför säkerhets- och miljöproblem för de boende. Många fastigheter har bullernivåer över 65 dBA. Vägen innebär också en kraftig barriär i tätorterna. Ett annat problem är att det saknas alternativa vägar för E 4-trafikanterna. Om E 4 skulle spärras av på grund av en olycka tvingas trafikanterna till mycket långa omvägar. Faktum är att sträckan Enånger@Hudiksvall är Norrlandskustens värsta flaskhals med stora problem för Norrlandstrafiken.

Jag är oroad över Vägverkets utspel om ytterligare försening av utbyggnaden av E4 på sträckan Enånger@Hudiksvall. Att framflytta projektet till efter 2007 strider ju mot fastställda planer och löften från regeringen.

Avser statsrådet att ta upp frågan med Vägverket om att objektet E 4 på sträckan Enånger@Hudiksvall enligt fastställda planer ska ingå i den nationella planen för vägtransportsystemet med byggstart 2004/2005?