Nya föreskrifter för mediestöd

Fru talman! Jonas Andersson i Linghem har frågat mig om jag ser att det kan uppstå problem när en statlig myndighet ska göra kvalitativa bedömningar av mediers innehåll, såsom att bedöma om de desinformerar, och fördela mediestöd därefter och hur jag i så fall avser att agera för att motverka dessa problem. Vidare har han frågat hur jag avser att agera för att tillse att de aktuella föreskrifterna inte påverkar mediefriheten negativt i Sverige.

Målet för mediepolitiken är att stödja yttrandefrihet, mångfald, massmediernas oberoende och tillgänglighet samt att motverka skadlig mediepåverkan. Det samlade press- och mediestödet är en central del av regeringens mediepolitik.

Det är en bred politisk överenskommelse som ligger till grund för mediestödets syfte. Mediestödet ska stärka demokratin genom att främja allmänhetens tillgång till oberoende nyhetsförmedling i hela landet via en mångfald av allmänna nyhetsmedier med redaktionellt innehåll av hög kvalitet. Ambitionen är att mediestöd ska fördelas utifrån kriterier som är objektiva. I ett föränderligt och till stora delar digitalt medielandskap är detta dock förknippat med svåra avvägningar.

Det är Myndigheten för press, radio och tv som ansvarar för att fördela mediestöd. Den ekonomiska utveckling som skett i mediebranschen, och särskilt i tidningsbranschen, har lett till att behovet av stöd i sektorn blivit allt större. Detta innebär också att ansökningarna om olika stöd, inte minst det allmänna redaktionsstödet inom mediestödet, beräknas överstiga tillgängliga medel på anslaget. Myndigheten har gjort bedömningen att det finns behov av föreskrifter för att på ett transparent sätt utveckla grunderna för bedömningar och prioriteringar av ansökningar om de stöd inom press- och mediestödssystemet som inte är rättighetsbaserade.

Fru talman! Jag har förståelse för den principiella hållning och de farhågor som mediebranschen gett uttryck för i sina remissvar. Jag välkomnar den debatt som varit och att arbetet med föreskrifterna har skett i en öppen process. De slutliga föreskrifterna har påverkats genom att aktörer har haft möjlighet att i ett tidigt skede framföra sina synpunkter.

Regeringen har sedan tidigare aviserat att vi kommer att följa utvecklingen av press- och mediestödet för att se till att stödet är effektivt och ändamålsenligt. Det finns anledning att i detta arbete också analysera effekterna av myndighetens nya föreskrifter och om de förordningar som ligger till grund för press- och mediestöden är utformade på bästa möjliga sätt.

Fru talman! Till att börja med vill jag tacka Amanda Lind för svaret på interpellationen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har ställt denna interpellation till ministern därför att jag med oro ser på de nya kontroversiella föreskrifterna för mediestödet. Nu har vi alltså ett läge i Sverige där en statlig myndighet till följd av regeringens politik ska sanningspröva redaktionellt innehåll i medier. I detta fall ska man pröva huruvida medier desinformerar, vilseleder om vetenskap och så vidare - detta ska inte tillåtas för den som vill erhålla mediestöd.

Som jag ser det finns det stora problem med detta, både på mer principiell grund och sett till de praktiska följderna av det. Till grund för att Myndigheten för press, radio och tv:s nya föreskrifter har tagits fram ligger den förordning för mediestödet som regeringen ansvarar för. Mer specifikt har man velat tolka en formulering i förordningen som handlar om den som vill erhålla mediestöd - det ska röra sig om allmänna nyhetsmedier med redaktionellt innehåll av hög kvalitet. Därför är frågan aktuell här i dag.

Jag har noterat att Amanda Lind flera gånger i riksdagen har framhållit att det är en bred partipolitisk överenskommelse som ligger till grund för mediestödet och dess syfte att stärka demokratin, men detta är ju inte hela sanningen. Det är inte uppgjort mellan partierna att myndigheter ska in och sanningspröva redaktionellt innehåll i medierna så som i alla fall nu ser ut att bli fallet. Vår debatt här i dag får väl sägas vara beviset för att det inte riktigt råder parlamentarisk enighet i frågan.

Vi tycker att de här föreskrifterna är mycket dåliga. De hotar snarare än stärker press- och yttrandefriheten. Även en lång rad medier och remissinstanser är inne på samma spår.

Fru talman! Jag tycker faktiskt att det är heltokigt att en statlig myndighet ska sitta och avgöra vad som är desinformation. Detta låter sig inte objektivt göras. Vi kan ju se hur debatten har förändrats i medierna vad gäller till exempel migrationsfrågan. För inte så länge sedan fanns det en kompakt enighet bland medierna om att detta var en fantastisk ekonomisk vinst för Sverige, trots att det fanns forskning som pekade på motsatsen. Nu är det dock ganska få medier som säger det - vinden har vänt, skulle man kunna säga. Har dessa medier då desinformerat? Har de vilselett om vetenskap?

När det gäller vetenskap landar olika forskare ofta i olika slutsatser. Hur ska man kunna avgöra vem som vilseleder?

Med dessa nya föreskrifter på plats, Amanda Lind, och när vi nu ser vilken tolkning myndigheten har gjort baserat på förordningen samt när det öppnar upp för godtycklighet och sanningsprövningar av redaktionellt innehåll, hade det inte varit bättre om det i stället var mer objektivt mätbara kriterier som låg till grund för fördelningen av mediestödet?

Fru talman! Jag vill upprepa det jag sa i mitt svar: Det finns självklart viktiga principiella frågor som har lyfts upp i denna debatt. Syftet med mediestödet, från regeringen och de riksdagspartier som fattade beslut om det, har aldrig varit att detta ska vara gällande när stödet sedan fördelas.

Det som finns definierat - de saker som redan nu används som villkor för mediestödet - är andelen redaktionellt innehåll, egenproducerad nyhetsbevakning och granskning samt att man har egen titel och egna resurser och följer god medieetisk sed. Det handlar också om att man publicerar regelbundet ett visst antal gånger per år - detta har vi justerat under pandemin för att ge lite större möjligheter - och har god användarförankring.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det jag tycker att vi behöver ha som en grundpremiss i denna debatt, eller snarare i denna diskussion, är att det så länge vi hade ett presstöd som i princip enbart handlade om att ge stöd för fysiska upplagor var väldigt enkelt att räkna antalet prenumeranter och graden av hushållstäckning inom ett område. Detta var bra; Sveriges presstöd har tjänat Sverige väldigt väl, vill jag säga. Men i den nya världen, då allt fler publikationer och prenumerationer sker digitalt och allt fler läser sin tidning digitalt, har man behövt hitta olika typer av kriterier som funkar i den världen.

Det här är inte helt enkelt. Jag vill bara ha sagt som en utgångspunkt att det inte handlar om huruvida man tycker att föreskrifterna är bra eller inte, bara så att vi kan enas om att det finns en utmaning i detta.

Jag har hela tiden sagt, och säger det nu också, att jag tycker att det är bra med ett press- och mediestöd som har kriterier som så långt möjligt är objektiva. Det är det ideala. Sedan finns det ett utrymme för vår myndighet att ta fram den här typen av föreskrifter. Och jag vill säga att det här är myndighetens förslag. Det är inte regeringen som aktivt har uppmuntrat eller tillåtit med några särskilda beslut, utan det här är något som myndigheten har en möjlighet att göra. Man har tagit fram de här föreskrifterna och har haft en öppen, transparent process. Det tycker jag är bra.

Jag har naturligtvis följt den här diskussionen med väldigt stort intresse. Och som jag säger i mitt interpellationssvar är det också min avsikt att analysera utfallet. Jag kan nog ändå med rätt stor säkerhet säga att vi kommer att behöva göra justeringar i press- och mediestödet. Det finns också en sådan parallell diskussion. Det här är något som jag har jobbat med sedan jag tillträdde som kulturminister. Vi har redan gjort flera justeringar för att hantera pandemin, vi har skjutit till mer medel och vi kommer med all säkerhet att behöva gör mer, just för att presstödet i sin nuvarande form inte fungerar fullt ut i dagens medielandskap.

Nu har vi de nya mediestöden som är beroende av att det finns tillgängliga medel. Det är därför som myndigheten har gjort bedömningen att man behöver någon form av kriterium för att, om det finns medelbrist, göra en prioritering.

Återigen: Jag tänker fortsätta att följa den här frågan och analysera om det finns skäl att göra justeringar. Naturligtvis handlar det då om den förordning som regeringen har ansvar för att arbeta fram. Men det handlar naturligtvis också om att analysera konsekvenserna av föreskrifterna och hur de kan påverka varandra. I diskussionerna om detta behövs självklart en bred förankring i Sveriges riksdag.

Fru talman! Tack, Amanda Lind, för svaret! Jag tycker att det är intressant att man kommer att följa det här från regeringens sida. Jag tror verkligen att det finns ett stort behov av det. Men jag tror att vissa saker kan man nog slå fast redan i dag, och det är att det är problematiskt med formuleringarna i föreskrifterna att en statlig myndighet ska kontrollera redaktionellt innehåll och huruvida man desinformerar eller inte. Här tycker jag att det är ganska enkelt att fastslå redan nu att vi har ett problem, och det är ju väldigt tydligt att många aktörer tycker det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att det är ett ganska bisarrt omvänt förhållande att statliga myndigheter ska granska och kontrollera det som medierna säger snarare än att medierna ska granska vad de styrande i staten säger. Det finns ett problem med det.

Det finns en risk nu, som jag ser det, att medier börjar självcensurera mer av rädsla för att annars mista stödet när man ska in och kolla på vem som desinformerar eller vilseleder om vetenskap. Det skulle jag säga är ganska allvarligt ur ett press- och yttrandefrihetsperspektiv.

Fru talman! Remissinstanserna som fick inkomma med kommentarer till det nya förslaget till medieföreskrifter var verkligen skoningslösa i sin kritik. Det var en stenhård kritik. Om det har varit en väckarklocka för regeringen tycker jag såklart att det är positivt.

Till exempel Tidningsutgivarna avstyrkte bestämt förslaget till nya föreskrifter för mediestöd och underströk att staten inte ska kvalitetspröva journalistik. Man ställde sig även kritiska till det slutliga förslaget och menar att det är svårt, precis som jag säger här, för en myndighet att avgöra vad som är desinformation.

Samma sak är det med Journalistförbundet, som var mycket kritiskt. Man menar att kvalitetskravet när det gäller stöd historiskt snarare har handlat om mer objektiva parametrar som antalet anställda journalister, andelen eget redaktionellt innehåll och så vidare. Journalistförbundet menar även att förslaget innebär en indirekt inskränkning av den grundlagsskyddade yttrandefriheten i Sverige. Det skulle vara intressant att höra hur Amanda Lind ser på det.

Även Publicistklubben och många andra aktörer har kritiserat de nya föreskrifterna väldigt hårt.

Det som jag undrar nu är om det finns en enda samhällsaktör som tycker att de nya föreskrifterna är rimliga och bra. Jag har i alla fall inte hört eller sett någon sådan.

Fru talman! Jag noterar att Amanda Lind pekar på att Myndigheten för press, radio och TV har haft möjlighet att meddela föreskrifter, och det är helt riktigt sett till förordningen. Men när myndigheten nu har fått den kraftiga kritiken för föreskrifterna har man återkommande pekat på att man håller sig till förordningen. Som Amanda Lind mycket riktigt sa ansvarar regeringen för förordningen, så nu ligger bollen helt enkelt hos regeringen i den här frågan.

Min fråga är: Är Amanda Lind beredd att ompröva innehållet i förordningen som lett fram till föreskrifterna? Jag tolkar det som att man i alla fall vill kolla lite på frågan. Eller vill regeringen ha en ordning där i praktiken statliga myndigheter ska diktera redaktionella beslut hos medier? Det är ju det som blir konsekvensen.

Fru talman! Nej, den här diskussionen har inte fungerat som en väckarklocka för regeringen. Jag är högst medveten om svårigheterna med kriterier när det kommer till press- och mediestödet. Det här är en fråga som jag har jobbat med länge. Jag tycker att den diskussion som har varit är väldigt bra och naturligtvis alla de synpunkter som har lämnats in och som jag självklart har noterat.

Jag tycker att jag svarade på Jonas Anderssons fråga också i mitt förra svar, där jag sa att det här självklart är något som jag kommer att följa och analysera. Det handlar naturligtvis om vad vi ska förändra på press- och mediestödssidan för att möta den utveckling som har skett inom mediesektorn i modern tid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har lagt fram ett pärlband av olika typer av reformer för mediestödet de senaste åren. Vi avskaffade producentansvaret för pappersinsamlingen, vilket var en väldigt viktig reform för att undvika att nya kostnader vältrades över på de medieaktörer som fortfarande är väldigt beroende av papperstidningen. Vi sänkte digitalmomsen för några år sedan. Vi har infört permanenta stöd, oavsett pandemin. Vi har stärkt mediestödet och infört vita-fläckar-stöd och även särskilda stöd under pandemin. Det är också något som man hänvisar till i pressfrihetsindex, som faktiskt visar att Sverige fortfarande har en topplacering där och att den aktiva mediepolitiken under krisen har räddat många journalistjobb och de facto stärkt pressfriheten i Sverige.

Men med det sagt finns det fortfarande saker kvar att göra, och det kommer jag att fortsätta jobba intensivt med. I det ingår naturligtvis också att titta på förordningen och se om det finns anledning att justera saker.

Jag är mån om att de kriterier som finns för mediestödet är så objektiva som möjligt. Men jag vill återigen bara säga att vi inte kan tro att det här är okomplicerat.

Jag har naturligtvis tagit emot de konkreta förslag som har kommit från Tidningsutgivarna och liknande. Men det är klart att det behövs någon form av urvalskriterier när staten ska stötta journalistik, och det har vi ju redan nu i press- och mediestödet. Jag strävar naturligtvis efter att använda kriterier som är neutrala i sin karaktär.

Jag vill också understryka att jag gläder mig åt Jonas Anderssons engagemang i de här frågorna, för press- och mediefriheten är helt central. Sedan tycker jag naturligtvis att det är olyckligt att Sverigedemokraternas politik är att successivt avveckla mediestödet. Ni hade ju i er budgetmotion en neddragning av mediestödet. Ni vill inte, som Tidningsutgivarna föreslår, byta mediestödet till något annat stöd, utan ni vill faktiskt ha en avveckling. Det vore ju att dra undan mattan för många journalistjobb och medieföretag i Sverige.

Fru talman! Det som Amanda Lind säger om Sverigedemokraternas politik är inte riktigt hela sanningen. Vi vill ju inte skära ned rakt över här, utan det som SD har pratat om är ju driftsstödet som vi successivt vill trappa ned över tid. Vi tycker helt enkelt att man får hitta nya vägar framåt genom tekniska lösningar i stället och anpassa sig till efterfrågan. Det är det som är sagt från oss, så att det är klargjort.

Något som jag tycker är intressant med de nya föreskrifterna är att de kom kort efter att mer alternativa medier på högerkanten hade beviljats mediestöd under 2020, vilket har uppmärksammats medialt. Det ser inte så snyggt ut att kort efteråt kommer de nya föreskrifterna om att man inte får desinformera och så vidare. Särskilt illa tycker jag att det ser ut om man kopplar ihop det med problemet som vi också har med deplattformering. Flera medier har sedan de fick mediestöd blivit deplattformerade och utslängda från olika sociala medier, som Youtube och andra som i praktiken har ett slags monopolställning och är en grundläggande infrastruktur för yttrandefriheten i Sverige. En sådan avstängning skedde för bara några dagar sedan, helt utan förklaring.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag menar att deplattformeringen är ett väldigt stort hot mot yttrandefriheten i Sverige och mot fria medier. Det här tillåts ske medan regeringen håller egna möten med techjättarna utan rimlig insyn. Man visar ett totalt ointresse för att stärka yttrandefriheten här i förhållande till techjättarnas enorma makt.

Är kombinationen av föreskrifterna, som innebär att en myndighet ska sanningspröva redaktionellt innehåll, och den stora vågen av deplattformering som sköljer över Sverige värdigt Sverige och våra grundlagar, Amanda Lind? Och hur ska regeringen kunna vara trovärdig i att peka på vad som händer i andra länder när det här samtidigt pågår i Sverige?

Fru talman! Det var väldigt konspiratoriska ord i Jonas Anderssons slutanförande.

När det gäller medieplattformarna vet Jonas Andersson att det görs ett aktivt arbete på EU-nivå för att hitta en reglering. Det är viktigt att både värna en vidsträckt yttrandefrihet och öka transparensen. Det här är aktörer som har en dominerande ställning, och jag tar detta på stort allvar, givetvis oavsett ideologisk färg på de aktörer som drabbas. Frågan om transparens, tydliga användarvillkor och möjlighet att överklaga är viktiga frågor, som vi också driver på EU-nivå.

När det gäller arbetet i Sverige är självklart pressfrihet och en levande mediemångfald helt avgörande för vår demokrati. Jag är glad att Sverige hamnar högt, som brukligt, i senaste pressfrihetsindex och att det hänvisas till både presstödet och mediestödet, som har funnits länge i Sverige och tjänat svensk mediemångfald väl, och till regeringens aktiva arbete under pandemin.

Jag blir bekymrad när Jonas Andersson så slarvigt avfärdar driftsstödet. Vi kommer att behöva förändra driftsstödet successivt, men vi kan inte kasta ut ankan med badvattnet.

Vi har gjort olika insatser - det handlar till exempel om stärkt distributionsstöd och producentansvar för papperstidningsinsamlingen - för att på olika sätt möjliggöra för en omställning under ordnade former. Driftsstödet fyller ju en väldigt viktig funktion för många andratidningar runt om i vårt land.

Detta ska vi hantera i kombination med att vi tar fram ett modernt mediestöd, som vi redan har tagit flera steg mot med bland annat vita-fläckar-stöd och redaktionsstöd.

Detta ska vi fortsätta jobba med och inte som Sverigedemokraterna dra undan mattan för journalistjobb och medieföretag i Sverige.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.