Ny skatt på el

Fru talman! Niklas Wykman har frågat mig om jag avser att införa en ny skatt, eller höja skatten, på el eller eldrivna produkter.

Hela samhället måste bidra till en ökad energieffektivisering. Den existerande energiskatten på elförbrukning innebär redan nu att produkter som använder relativt mycket el är dyrare i drift. Regeringen arbetar därutöver med en mängd åtgärder för att påskynda både elektrifieringen och energieffektiviseringarna.

Enligt januariavtalet ska en kraftfull grön skatteväxling genomföras med höjda miljöskatter som växlas mot sänkt skatt på jobb och företagande. Vilka skatter som framöver kommer att omfattas eller på vilket sätt en sådan höjning av miljöskatter ska utformas kommer regeringen att återkomma till. Det pågår dock inget arbete inom Regeringskansliet med en ny skatt på produkter som drar mycket el.

Fru talman! Svenska folket blir säkert allt som oftast något förvirrade när de lyssnar på Magdalena Andersson och regeringens företrädare. Det är lite svårt att förstå vad det är för något regeringen vill uppnå. En hel del saker verkar mest hända av sig själva beroende på att man inte bedriver en fungerande reformpolitik.

Magdalena Anderssons facit är till exempel att Sverige är det land där arbetslösheten har ökat mest i hela EU sedan 2014. Vi har inte längre den högsta sysselsättningsgraden, och vi har den tredje lägsta tillväxten per person i hela Europeiska unionen under samma period. Det är mycket som har gått dåligt i Sverige med Magdalena Anderssons politik.

Men en sak som många människor undrar över är: Hur hänger det ihop att man för det första driver en politik där så mycket som möjligt ska elektrifieras - några vanliga bensin- eller dieselbilar ska inte finnas kvar - för det andra stänger ned kärnkraften och för det tredje har regeringsföreträdare som pratar om att man ska införa nya skatter på allt som går på el?

Den här kombinationen är väldigt svår att hänga med i. Vi tar den en gång till, Magdalena Andersson! Först driver man en politik som går ut på att allt, eller så mycket som möjligt, ska drivas av el. Sedan stänger man ned elproduktionen. Och sedan inför man - eller vill införa, pratar om att införa eller ger på olika sätt budskap om att man nog borde ha - en skatt på produkter som går på el.

Hur kan detta främja ett land som Sverige? Hur kan det vara en bra signal att skicka till företag, entreprenörer och hushåll att först säga att de ska ställa om till el och sedan säga att så fort vi får chansen ska vi nog beskatta det här så mycket som möjligt? Vad blir det för förutsättningar att starta och driva företag som producerar eldrivna produkter i Sverige när man skickar signaler om att man ska beskatta dem så mycket som möjligt och så fort som möjligt - kanske inte just nu men snart?

Vad blir det för signal till hushåll som funderar på vad de ska köpa och investera i när de får höra detta från regeringens företrädare? Man säger: Ja, det är bra att köpa saker och ting som går på el, men vi ska nog så snart som möjligt se till att beskatta dem så hårt som möjligt.

Finansministerns svar här ger inget tydligt besked, så vi får väl tro att det är ministerkollegans besked som gäller.

Erfarenheten är inte särdeles positiv, fru talman, av den här regeringens skattepolitik. Det är säkert förvisso en del som kanske är mer av en slump, eller snarare en effekt av att man har Socialdemokraterna, som vill höja skatterna så mycket som möjligt, Centerpartiet, som vill ha ett så krångligt skattesystem som möjligt med så många olika typer av avdrag och undantag som man bara kan komma på, och Miljöpartiet, som vill experimentera med så många nya skatter som möjligt.

Detta har lett fram till att vi i Sverige befinner oss i en helt unik position; det ser man om man blickar ut över världen. Mitt i brinnande kris har det antingen införts eller kommit förslag om höjd fordonsskatt, skatt på tjänstebilar, skatt på hämtmat, skatt på kläder, skatt på skor, återinförd fastighetsskatt, olika typer av nya skatter på entreprenörskap, ägarskatter och bankskatter. Vi har fått plastpåseskatter, och vi har fått kemikalieskatter, utdömda av Skatteverket och Kemikalieinspektionen.

Och nu ska vi också få, eller inte få, ny skatt på elprodukter. Magdalena Andersson är skyldig svenska företag och svenska folket ett svar.

Fru talman! Signalen till näringslivet tycks vara mycket tydlig om man ser på vad som händer i näringslivet. Det pågår just nu en grön industriell revolution i Sverige, där företag efter företag kommer med mångmiljardinvesteringar i ny, grön teknologi. Det råder nu skriande arbetskraftsbrist i norra delen av Sverige på grund av alla gröna investeringar som sker där.

Det handlar inte bara om näringslivet, där det sker mycket investeringar i själva produktionen. Vi har också stora investeringar i solceller och vindkraft i Sverige. Här sker alltså en stor förändring, där Sverige ligger i framkant. Det skapar redan många jobb, och det kommer att skapa ännu fler jobb i framtiden.

Som jag sa i interpellationssvaret pågår inget arbete inom Regeringskansliet med en ny skatt på produkter som drar mycket el. Jag kan upprepa det igen, om Niklas Wykman önskar, i nästa inlägg.

Fru talman! Det pågår inget arbete inom Regeringskansliet. Okej, men var och en av oss läser det som står i tidningarna, och där uttrycker regeringsmedlemmarna en tydlig uppfattning kring att det ska införas en skatt på olika typer av elprodukter.

Detta skickar en signal dels till dem som vill arbeta fram den typen av produkter, dels till dem som vill köpa den typen av produkter. Men Magdalena Andersson lämnar ett lugnande besked: Det pågår inget arbete inom Regeringskansliet. Okej, men ministrarna arbetar uppenbarligen för fullt för det, åtminstone med att bilda opinion för det genom svenska medier. Det skickar väl ändå en rätt tydlig signal?

Kan Magdalena Andersson förklara regeringens position? Hur hänger de här tre sakerna ihop? För det första: Se till att allting ska gå på el - absolut ingenting får gå på bensin och diesel! För det andra: Stäng ned svensk kärnkraft! För det tredje: Beskatta allting som går på el så mycket som möjligt och så ofta som möjligt!

Hur går den politiken ihop? Hur kan det vara ett logiskt och bra sätt att sköta ett land eller kommunicera med sina medborgare på?

Magdalena Andersson pratar om att vi har en grön revolution. Sverige har alltså den snabbast växande arbetslösheten i Europeiska unionen. Vi har den tredje lägsta tillväxten i Europeiska unionen. Vi har den femte högsta arbetslösheten. Om det är en grön revolution betackar vi oss för den gröna revolutionen. Den är inte eftersökt av svenska folket. Vi vill inte ha den snabbast växande arbetslösheten. Vi vill inte ha EU:s tredje lägsta tillväxt. Vi vill inte ha EU:s femte högsta arbetslöshet.

Vi vill ha ett Sverige med full sysselsättning och hög ekonomisk tillväxt, så att vi kan få höga löner, bra pensioner och en välfinansierad välfärd. Men, fru talman, det går inte när man har den snabbast växande arbetslösheten, när man har den tredje lägsta tillväxten och när man har den femte högsta arbetslösheten hittills. Det är möjligt att Miljöpartiet på allvar har lyckats övertyga Magdalena Andersson om att det är en grön revolution, men det är det inte. Det är en destruktion av det som vi en gång i tiden kände som ett av världens främsta och bästa industriländer.

Nu skickar regeringens företrädare ytterligare en sådan här signal: Framtiden, nja, den är nog inte helt och fullt välkommen. Vi ska åtminstone beskatta elprodukter så hårt som möjligt.

Detta får tas på allvar, fru talman. För hur har det gått med plastpåseskatten och kemikalieskatten? Kemikalieskatten ska snart tas ut på det mesta vi handlar i butiken. Den gäller redan på alla elprodukter. Skatteverket och Kemikalieinspektionen har utvärderat den och sagt att den absolut inte fyller sitt syfte.

Och vad tycker vi egentligen om plastpåseskatten när det kostar 30-40 kronor för en barnfamilj som har glömt tygpåsarna, som är mindre bra för miljön i de flesta fall, hemma och därmed får betala denna skatt? Eller ta alla som nu köper plastpåsar på rulle i stället och slänger pappförpackningarna i som man i stället tar hem maten från butikerna i eftersom de är obeskattade. Skatten är helt ologisk, har ingen miljönytta, kostar hushållen en massa och innebär mycket krångel för företagarna.

Hur är det att mitt i en kris höja en fordonsskatt och beskatta tjänstebilar hårdare? I restaurangbranschen, som är hårt pressad, hotar man med nya skattar på hämtmat. I detaljhandeln, som är hårt pressad, ska det bli nya skatter på kläder och skor. Hushållen, som är rädda för arbetslöshet och där många är sjukskrivna, ska få en fastighetsskatt. Vi har låg tillväxt, men det behövs fler skatter på entreprenörskap. Vi ska ha höjda ägarskatter, och vi ska införa en skatt på risktagande i form av en bankskatt.

Det pågår dock inget arbete med just denna elskatt i Regeringskansliet. Tyvärr pågår det ett arbete i svenska medier av ministrarna i stället. Detta borde helt stoppas. Lämna tydligt besked!

Fru talman! Niklas Wykman säger att svenska folket betackar sig för den gröna industriella revolutionen. Jag kan förstå det om man ser det från ett moderat perspektiv. Under Niklas Wykmans arbetstid i Regeringskansliet sa statsministern: The industry is basically gone. Den här statsministern har en lite annan inställning till det.

Det är också så att politiken har gett resultat med de mångmiljardinvesteringar som vi nu ser. Det är möjligt att Niklas Wykman inte märker det om han sällan lämnar Stockholmsregionen, men åker man norrut märker man vilken framtidsanda och tillförsikt det finns med alla de investeringar som nu sker och är på gång och med den stora arbetskraftsbrist som man nu ser där uppe i norr.

Tittar man på svensk arbetsmarknad kan man också notera att nu, under den största ekonomiska krisen sedan andra världskriget, är sysselsättningsgraden alltså högre än när Moderaterna lämnade Regeringskansliet.

Med det sagt pågår inget arbete med den skatt som föranledde den här interpellationen.

Fru talman! Finansministern anklagar mig för att inte lämna Stockholmsregionen och säger att jag borde åka mer norröver. Jag tror att svenska folket kan påminna sig om att finansministern har åkt norröver. Jag har stannat kvar i Stockholm, vill jag säga, i enlighet med de rekommendationer som Folkhälsomyndigheten har haft under senare tid. Därefter avser jag absolut att fortsätta åka till företag runt om i hela landet, och även till fjällen och andra ställen.

Den här frågan handlade dock inte om att resa runt i Sverige. Den handlade om vilka budskap man skickar till svenska folket och till svenska företag med att ständigt hota med att införa nya skatter.

Det pågår inget arbete i Regeringskansliet. Det är alltså en enskild minister som har pratat om att vi ska ha de här nya skatterna. Tyvärr spelar det nog ändå en viss roll när enskilda ministrar uttrycker sig på det sättet. Vi får helt enkelt utgå från att Magdalena Andersson här har utställt ett löfte om att det inte blir någon skatt på nya elprodukter.

Risken är väl att det löftet är ungefär lika starkt som när Magdalena Andersson inför valet 2014 lovade att det inte skulle bli någon nedmontering av det svenska överskottsmålet. Det blev en snabb nedmontering av det svenska överskottsmålet. Därefter har finansministern till och med sagt att det ska tas bort helt och hållet. Magdalena Anderssons track record när det kommer till skarpa löften kring kärnan i ekonomin är inte särskilt starkt.

Magdalena Andersson vänder och vrider på orden. Hon säger att vi betackar oss för en grön revolution. Den gröna revolution som Magdalena Andersson beskrev, vad vi kunde höra här alldeles nyss, handlade alltså om att vi har den snabbast växande arbetslösheten i hela EU, den tredje lägsta tillväxten i EU och den femte högsta arbetslösheten i EU. Om det är en grön revolution vill vi inte ha någon grön revolution.

Vi i Moderaterna vill ha framtidstro och teknikförnyelse. Vi vill möta de utmaningar vi har med optimism, tilltro och vetenskap, inte med nya högre skatter på det som är bra för miljön.

Fru talman! Moderaternas nya vurm för att människor inte ska jobba känns lite märklig - denna ständiga önskan att bli mer som andra europeiska länder, där ju färre jobbar än i Sverige. Om Sverige skulle vara ett genomsnittligt europeiskt land skulle det vara uppemot en halv miljon färre människor som gick till jobbet varje dag.

Det är inte dit jag strävar, tvärtom. Jag vill bygga vidare på det som vi ser i Sverige nu: högre sysselsättningsgrad än 2014 när Stefan Löfven blev statsminister, men också ännu fler som är ute och söker jobb på arbetsmarknaden. Det är de som nu ska stöttas så att de också kommer i arbete - mycket gärna i norra delen av Sverige, där vi nu ser hur företag efter företag planerar mångmiljardinvesteringar som kommer att skapa jobb och nya exportsuccéer för svensk industri och näring.

Där ligger framtiden, och det är det som regeringen konsekvent har styrt mot sedan Stefan Löfven blev statsminister. Vi har gett tydliga signaler om att det är klimatomställningen och de gröna näringarna som är framtiden. Det har gett resultat. Det ger jobb. Det ger framtidstro. Det är den vägen vi ska fortsätta.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.