Nedskärningar i sjukvården

Fru talman! Ulla Andersson har frågat finansministern om ministern kommer att se till att resurserna till sjukvården och regionerna ökas kraftigt i vårändringsbudgeten. Interpellationen har överlämnats till mig.

Jag instämmer med interpellanten om att den ekonomiska situationen inom hälso- och sjukvården på många håll i landet är tuff, men jag motsätter mig starkt påståendet om att sjukvården inte skulle prioriteras av regeringen.

De senaste årens tillskott av statliga bidrag till välfärden har varit historiskt höga. Nivån på de generella statsbidragen till kommuner och regioner höjdes med 10 miljarder kronor 2017 och har sedan dess höjts ytterligare.

I regeringens budgetproposition för 2020 föreslås generella tillskott till kommunsektorn med 5 miljarder kronor 2020. Av dem fördelas 1 ½ miljard kronor för att stödja utvecklingen av hälso- och sjukvården med fokus på primärvården. Redan 2019 avsatte regeringen 1 ½ miljard kronor i samma syfte, vilket gör att det totalt avsätts 3 miljarder kronor till regionerna i budgetpropositionen för 2020 för att stödja utvecklingen av hälso och sjukvården med fokus på primärvården.

Som huvudman för hälso- och sjukvården har varje region och kommun ett stort ansvar för att erbjuda sina invånare en god och trygg vård. För att finansiera vården har regionerna och kommunerna en grundlagsstiftad rätt att ta ut skatt.

I detta sammanhang vill jag nämna att riksdagen nyligen sa ja till regeringens förslag om ändringar i kostnadsutjämningssystemet. Ändringarna kommer att skapa mer likvärdiga ekonomiska förutsättningar för regioner och kommuner att bedriva en god och jämlik vård. Lagändringarna börjar gälla den 1 januari 2020.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen stöder utvecklingen av hälso- och sjukvården på flera sätt. Under 2019 avsatte regeringen 11 ½ miljard kronor för att bland annat stärka primärvården, psykiatrin, förlossningsvården och cancervården samt för att förbättra tillgängligheten genom en uppdaterad kömiljard. Det råder alltså ingen tvekan om att hälso- och sjukvården är en av regeringens högst prioriterade frågor.

Rätt kompetens är en grundläggande förutsättning för att vården ska fungera väl. Regeringen stöder en långsiktig kompetensförsörjning i hälso och sjukvården. Av de medel som regeringen tillförde regionerna under 2019 kan 2,8 miljarder kronor användas för att behålla och attrahera personal. Regionerna tillförs därutöver 400 miljoner kronor 2019 för att fler sjuksköterskor ska ges möjlighet till betald vidareutbildning. Regeringen har även beslutat att inrätta ett nationellt vårdkompetensråd som ska kartlägga, samordna och effektivisera kompetensförsörjningen av personal inom vården.

Vidare inledde regeringen 2015 en utbyggnad av flera hälso- och sjukvårdsutbildningar i högskolan som innebär att universitet och högskolor har tillförts resurser för fler utbildningsplatser på sjuksköterske- och specialistsjuksköterskeutbildningen samt barnmorskeutbildningen. Sedan 2018 pågår också en utbyggnad av läkarutbildningen.

Trots regeringens satsningar kvarstår många utmaningar inom hälso och sjukvården. Jag kommer att fortsätta att driva på det arbete som regeringen har påbörjat för en bättre vård med kortare väntetider. Tillsammans är detta viktiga steg mot en tryggare hälso- och sjukvård som kommer alla patienter till del.

Fru talman! Kommer finansministern att se till att resurserna till sjukvården och regionerna ökas kraftigt i vårändringsbudgeten? frågade jag finansministern. Interpellationen är mycket tydligt ställd till finansministern, då det är finansministern som är ytterst ansvarig i budgetfrågor och interpellationen tydligt handlar om just det. Jag har självklart ingenting emot socialministern, men socialministern har mycket svårt att svara på frågor gällande budgeten. Detta är ganska självklart och tydligt.

Jag vet inte varför man hänvisar på detta sätt, men jag vill framföra kritik mot det. Detta är andra gången som frågor riktade till finansministern i stället hänförs till ansvarigt statsråd inom olika sektorer.

Fru talman! Jag ställde denna interpellation på grund av att det finns en stor oro över de nedskärningar som rullar fram i kommunernas socialtjänst, i skolan, i äldreomsorgen och i vården. Detta är nedskärningar som får stora konsekvenser.

Vårdförbundet meddelar att sparpaket väntar i hälso- och sjukvården i 17 av 21 regioner. Sveriges Kommuner och Regioner meddelar att 18 av 20 regioner har underskott i hälso- och sjukvården.

Nio regioner meddelar att antalet anställda kommer att minska nästa år, och detta i tider när de anställda på grund av arbetsvillkor och arbetsmiljö skulle behöva bli fler, när befolkningen ökar i antal och när de äldre blir allt fler och många kommer att ha omfattande vårdbehov.

Det som skulle behövas är stora tillskott från staten till regionerna. Det som skulle behövas är en tydlig signal från regeringen om att stora tillskott kommer, och det redan i ändringsbudgeten. Detta skulle behövas för att förhindra de nu planerade nedskärningarna, för de behöver verkligen stoppas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kronoberg, Västernorrland och Dalarna säger att tillgängligheten kan komma att påverkas av besparingarna där. Kronoberg och Västernorrland säger att personalens arbetsmiljö också kan påverkas.

Uppsala har sparat 180 miljoner i år men går ändå med 140 miljoner i underskott. Vårdplatser stängs på grund av personalbrist, och 135 sjuksköterskor saknas.

I Gävle, där jag bor, stängs en fjärdedel av de medicinska akutvårdsplatserna på Gävle sjukhus på grund av att det endast finns sex sjuksköterskor när det skulle behövas 22 stycken.

Jag skulle kunna fortsätta så här, för det är så här det ser ut. Vården är oerhört ansträngd, bland annat på grund av personalbristen, som är väldigt akut. Som jag sa är det då det behövs en stor satsning på personalen.

Vad statsrådet här gör är att rabbla upp en massa reformer och statsbidrag som framför allt Vänsterpartiet har förhandlat sig fram till förra mandatperioden, de 10 välfärdsmiljarderna, satsningar på förlossningsvård, primärvård, personalsatsningar och andra reformer som Vänsterpartiet har stått bakom. Den 1 ½ miljard som statsrådet hänvisar till fanns ju med redan i M- och KD-budgeten, och regionerna har redan räknat in dem. Hemma i Gävleborg skulle det innebära ungefär 50 miljoner nästa år. Det är ett hål på 600 miljoner.

När statsrådet nämner de här statsbidragen är det ju inte ett svar på mina frågor. Mina frågor handlar om nästa år och vad regeringen avser att göra för att förhindra de här nedskärningarna.

Jag väntar på ett svar, även om jag förstår att statsrådet här egentligen inte kan ge det. Men eftersom interpellationen har fördelats till henne förväntar jag mig ändå ett svar. Kommer det några pengar nästa år, i så fall hur mycket?

Fru talman! Det finns några olika skäl till att jag svarar på frågorna, och ett är att det ganska ofta blir en hälso- och sjukvårdsdebatt. Det är klart att det är en fråga om hur vi ska se till att kompetensen räcker till. Det är ju inte bara en fråga om resurser som saknas när man inte har tillräckligt med personal, till exempel, eller en primärvårdsreform som handlar både om tidigare insatser för att på sikt minska kostnaderna för specialiserad vård och om ett förebyggande arbete, som också är otroligt viktigt och som inte går att ta ut i år eller nästa år. Om vi inte lyckas med ett förebyggande arbete kommer inte bara behoven utan också kostnaderna att öka för till exempel läkemedel.

Det finns ett annat skäl till att jag har fått interpellationen. Jag tror att Ulla Andersson är medveten om att även om finansministern skulle ha stått här i en interpellationsdebatt, innan budgeten för 2020 är klubbad, skulle hon inte ha berättat för Ulla Andersson hur tankarna går inför vårändringsbudgeten och nästa budget. Men det är tydligt - det har till och med Stefan Löfven varit tydlig med - att välfärden prioriteras väldigt högt. För oss går det före andra satsningar. Men precis som när Ulla Andersson och Vänsterpartiet under förra mandatperioden var med är det alltid en fråga om att ta och ge. Det var inte så svårt att samarbeta när det gällde resurser till hälso- och sjukvård, äldreomsorg och socialtjänst. Men det är alltid en fråga om att prioritera även då.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

De tuffa tiderna i kommuner och regioner går inte staten förbi, vilket är viktigt att understryka, så det kommer att vara viktigt att stå upp för prioriteringarna för välfärden framöver.

Välfärdskommissionen är ett arbete som också är viktigt att sätta i verket och börja arbeta med för att långsiktigt inte bara räkna fram vad underskotten blir och fundera på vem som ska täcka eventuella underskott, utan också hur man kan minska kostnaderna och fundera över hur man långsiktigt ska säkra välfärden.

Kostnadsutjämningssystemet nämner jag därför att det spelar roll. Någon region har fått förstärkning - jag tror att det var Jämtland - men de använde inte pengarna till mer vård utan för att förbättra sin likviditet. Den frågan debatteras och diskuteras i Jämtland, gissar jag. Men det var förstås ett tillskott som var viktigt och som jag hade föreställt mig skulle gå till att förstärka hälso- och sjukvårdens förutsättningar.

Det är klart att de satsningar som har gjorts de gångna åren kommer att fortsätta. Även om kommunerna tycker att de 5 miljarderna årligen till kommuner och regioner redan är inräknade är det sammantaget ett stort tillskott. Jag är väl medveten om att det inte kommer att räcka utifrån behoven och underskotten i allt fler regioner. Detta är en fråga som vi verkligen får följa, och det inkluderar såväl mig själv som finansministern och övriga regeringen.

Fru talman! Javisst, det är personalbrist inom sjukvården. Men om man då inte satsar på de redan anställda och förbättrar deras arbetsvillkor, gör det möjligt för dem att få fler arbetskamrater, bättre scheman, bättre arbetsmiljö och högre löner blir det svårare att nyanställa. Färre söker sig då till vården.

De neddragningar som jag tog upp i mitt tidigare inlägg är något som sker nu med den budget som statsrådet är delansvarig för. Det saknas 43 miljarder fram till 2023, säger Sveriges Kommuner och Regioner. Regeringen har räknat ut att det kommer att saknas 90 miljarder till välfärden år 2026. I det läget väljer Socialdemokraterna att prioritera skattesänkningar före sjukvården.

I den budget som statsrådet hänvisar till lägger man 6 miljarder på att ta bort värnskatten, det vill säga en stor skattesänkning för välbeställda män i storstadsområden, medan sjukvården får 1 ½ miljard. 21 regioner ska dela på 1 ½ miljard. Jag sa att det för Gävleborg blir 50 miljoner - det saknas 600 miljoner - medan välbeställda män får 6 miljarder. Jag tycker att Socialdemokraternas prioritering är väldigt tydlig. Man har prioriterat skattesänkningar före välfärden. Jag beklagar det djupt och tror att det är väldigt många som beklagar det djupt.

Jag skulle vilja ställa en fråga till statsrådet. Det finns hur många underlag som helst som visar på att läget i svensk sjukvård är mycket allvarligt. Till exempel gjorde man en enkät bland 1 000 sjuksköterskor. Två tredjedelar av sjuksköterskorna anser att utvecklingen inom sjukvården går åt fel håll. Att personalpolitiken är dålig och arbetsbelastningen för hög är huvudanledningen till att man anser det.

Svensk sjukvård har alltså allvarliga problem som måste lösas nu. En stor del av svaret på det är just ökade resurser. Det är ju det som behövs. Det är inte rimligt att man ska spara på cancercentrum i Umeå, dit alla patienter med allvarliga cancersjukdomar i Norrland remitteras, eller att man i Region Skåne ska spara nästan 600 miljoner, varav hälften genom att dra ned på personalen. Det är inte heller rimligt att man i Västerbotten gör besparingar som motsvarar 200 anställda eller att det i Kronoberg läggs sparpaket på sparpaket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är enorma besparingar som rullar fram och som ni kan förhindra om ni tar det politiska ansvaret, om ni lämnar skattesänkningar och prioriterar sjukvården nästa gång ni lägger fram en budget. Men då måste det redan nu komma en signal om att pengar kommer och hur mycket pengar det kommer att vara för att förhindra de här nedskärningarna, för det här är allvarligt och kommer att få stora konsekvenser. Och det är socialdemokratins ansvar att förhindra att det sker. Då kan man inte lägga 6 miljarder till välbeställda män i Danderyd, Djursholm, Lidingö och Ekerö. Det håller inte. Svensk sjukvård behöver pengar, inte välbeställda män i Danderyd.

Fru talman! Jag tycker att det kan passa i tider som dessa att påminna lite grann om den 21 januari 2019. Då fick Sverige äntligen en regering efter nästan fem månader med en övergångsregering, en tid som känns ganska avlägsen. Det politiska minnet är nuförtiden ganska kort. Då satt vi och förhandlade - många partier var involverade - och det käkades kakor hos talmannen. Framför allt fördes det väldigt många seriösa samtal om hur Sverige skulle ta sig ur en situation som till en början syntes olöslig.

Det fanns ett antal alternativ på bordet. Vi socialdemokrater ville verkligen undvika en högerkonservativ regering, kanske den mest högerkonservativa som Sverige under modern tid hade skådat, med moderater och kristdemokrater med stöd av sverigedemokrater.

Vad gör man då? Jo, då ska man förhandla med andra partier för att få ihop en möjlig konstellation som gör att en statsminister och en regering kan tillträda och landet kan styras.

Vad fanns det då för bud till de olika partierna? Borttagen värnskatt skulle ha stått absolut längst ned bland förslagen, om jag hade fått rangordna dem. Det står absolut inte på någon önskelista över huvud taget. Men Ulla Andersson känner ju mycket väl till att även om Centerpartiet och Liberalerna hade valt att gå med moderater och kristdemokrater hade det blivit borttagen värnskatt. Då var frågan: Ska vi strunta i att få ihop en regering och låta M och KD med stöd av SD och kanske C och L i stället bilda regering och få ännu mer skattesänkningar? Jag tycker att det hade varit oerhört olyckligt, men det är en del av uppgörelsen som vi inte hade valt om vi hade fått bestämma helt själva. Det får vi inte.

Man kan verkligen diskutera också andra skattesänkningar som har gjorts och det faktum att jobbskatteavdragen 1, 2, 3, 4 och 5, för att inte tala om det som M och KD drämde till med i den budget som gick igenom före förra julen och som vi fortfarande regerar med, tog ytterligare 20 miljarder.

Det har gjort att pensionärer får betala högre skatt än de som arbetar, och det tycker vi är helt orimligt. Jag vet att Ulla Andersson är överens med mig om att det är orimligt att de som har arbetat ett helt liv beskattas hårdare än de som har en löneinkomst.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att ta bort denna pensionärsskatt är också en stor kostnad, men det är en rättvisefråga. Det ger pensionärer möjlighet att ha en bättre ekonomi. Det är ett vallöfte som det har varit viktigt för Socialdemokraterna att infria.

Bilden som Ulla Andersson ger av 1 ½ miljard till sjukvården är lite skev. Staten, regeringen och Sveriges Kommuner och Regioner har ju tecknat avtal om 11 ½ miljard kronor, vilket är rätt mycket pengar. Det är pengar som definitivt går till hälso- och sjukvården, inklusive nödvändig utveckling av densamma.

Man ska inte ta ut glädjen i förskott, men vi har kunnat se en viss minskning av köerna de senaste månaderna. Låt oss hoppas att det fortsätter så. Jag tror inte att kömiljarden är den enda faktorn, men jag tror att den bidrar.

I överenskommelsen mellan staten, regeringen och Sveriges Kommuner och Regioner spelar de generella statsbidragen givetvis roll, och vi socialdemokrater har varit tydliga med att vi ska fortsätta med dessa. Men för att man ska orka med ett utvecklings- och förändringsarbete runt om i landet för en mer jämlik hälso- och sjukvård spelar överenskommelsen på 11 ½ miljard kronor roll, och det är mer än 50 miljoner till Gävleborg.

Fru talman! Socialdemokraterna gick till val på välfärd före skattesänkningar men prioriterar skattesänkningar. Det är 13 miljarder netto i skattesänkningar i budgetpropositionen för 2020 och 1 ½ miljard i generella statsbidrag till sjukvården. Så ser socialdemokratins prioriteringar ut.

Det val som ni påstår er ha gjort i höstas, Lena Hallengren, gjorde ni redan 2012 när Stefan Löfven tillträdde som ordförande för Socialdemokraterna. Han var redan då tydlig med att han ville ha ett samarbete med Centern och Liberalerna och har sedan dess drivit denna linje. Ni har mycket väl vetat vad det är för politik ni skulle få och att skattesänkningar skulle ligga i den budget ni så småningom skulle lägga fram.

Och så blev det. I det nya samarbetet har ni haft två ändringsbudgetar på er att tillskjuta resurser till sjukvården, men ni har valt att inte göra det. I budgetpropositionen för 2020 hade ni kunnat tillföra stora resurstillskott som hade varit nödvändiga för att få personal att stanna kvar, för att öppna vårdplatser och för att få fler anställda inom sjukvården. Ni valde att inte göra det, vilket är allvarligt.

Jag frågade finansministern, men här står socialministern i stället, om det kommer extrapengar i ändringsbudgeten för att förhindra de stora nedskärningar som nu ska ske. Svaret är hittills obefintligt.

Ni talar om sådant som gjordes förra mandatperioden. Många av dessa reformer var som sagt Vänsterpartiets, till exempel det största resurstillskottet i historien, på 10 miljarder. Det är något annat än borttagen värnskatt för välbeställda män i Danderyd.

Men det var detta ni socialdemokrater valde, och då får ni stå för det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Låt mig påminna Ulla Andersson om att konstellationen i kammaren har förändrats sedan 2014 när socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister gjorde budgetar tillsammans. Jag är stolt över alla de budgetar vi gjorde såväl i opposition som i majoritet under bra många år.

Nu ser majoritetsförhållandena annorlunda ut. Vi hade kunnat strunta i det hela och satt oss på hasorna och konstaterat att budgeten varken skulle bli bra eller tillräckligt socialdemokratisk. Då kunde vi ha stått här i gemensam opposition, och M, KD och SD, kanske ihop med Centern och Liberalerna, kunde ha styrt landet. Då hade det inte räckt med 13 miljarder i skattesänkningar, utan det hade blivit mer än så. Jobbskatteavdrag nummer 6 för 20 miljarder hade förstås inte varit det sista, utan de hade rullat på för varje år som gick.

Låt mig avslutningsvis korrigera Ulla Andersson och säga att Socialdemokraterna gick till val både på att välfärden skulle stärkas och på att värna vunna fri- och rättigheter. Människor ska ha rätt att känna trygghet i Sverige. Oavsett vilken bakgrund eller kön man har ska man känna att man hör hemma i detta land.

Socialdemokraterna tycker att Sverigedemokraterna är ett parti som inte står upp för detta. Vi har lovat att inte förhandla med dem, och det varken gör eller kommer vi att göra. Det är också ett av skälen till det samarbete regeringen har med Centerpartiet och Liberalerna. Det handlar om att stå upp för ett samhälle som har utvecklats under bra många decennier till ett samhälle som står upp för fri- och rättigheter och för jämställdhet och jämlikhet. Det kommer att krävas mycket framöver av samlade goda krafter för att vi ska bibehålla detta.

Vi kommer att fortsätta att lägga fram budgetar som givetvis värnar och utvecklar välfärden. Men oavsett hur många gånger Ulla Andersson ställer frågan i en interpellationsdebatt kommer hon inte att få några förhandsbesked om nästa års budget.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.