Nedläggning av mackar på landsbygden

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Ann-Charlotte Hammar Johnsson har frågat mig hur jag ämnar agera för att drivmedelsstationer fortsatt ska kunna finnas på landsbygden och inte skapa vita fläckar för dem som bor, verkar och lever där.

En god tillgång till såväl kommersiell som offentlig service är grundläggande för att det ska vara attraktivt att bo, verka och leva i alla delar av landet. Dagligvarubutiker och drivmedelsstationer har en särskild betydelse eftersom de ofta fungerar som servicepunkter, det vill säga som ett nav även för andra serviceslag som ombud för till exempel post- och pakettjänster, betaltjänster och apotek samt ibland även viss offentlig service.

Mellan åren 2015 och 2020 har drygt 1 miljard kronor avsatts för insatser som syftar till att på olika sätt stödja drivmedelsstationer och dagligvarubutiker i landsbygder. I denna summa ingår såväl nationella statliga medel som de medel som finansierats via landsbygdsprogrammet. Dessutom har ytterligare 160 miljoner kronor tillförts investeringsstödet för kommersiell service i landsbygdsprogrammet för åren 2021-2022.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap kan enligt lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor meddela föreskrifter när det gäller miljöregler för drivmedelsstationer. Enligt föreskriften om cisterner med anslutna rörledningar för brandfarliga vätskor får befintliga varmförzinkade rörledningar i mark som inte är fuktisolerade användas som längst fram till den 1 juli 2022 utan korrossionsskydd. Detta är ett krav som funnits med i myndighetens föreskrift ända sedan 2014. Föreskriftens syfte är att hålla risken för brand och explosion så låg som möjligt vid hantering av brandfarliga och explosiva varor samt att främja en likvärdig skydds- och säkerhetsnivå för hanteringen i hela landet. Det ska med andra ord vara lika säkert att tanka sin bil i alla delar av landet och på alla drivmedelsstationer.

För åren 2022 och 2023 har 75 miljoner kronor avsatts årligen för investeringar i drivmedelsstationer som är i behov av stöd för att kunna genomföra förändringar som är nödvändiga för att uppfylla krav i myndighetens föreskrift. Regeringen arbetar nu intensivt med att skapa förutsättningar för att dessa investeringar ska kunna genomföras under denna period.

Det är angeläget med en väl fungerande och hållbar transportförsörjning för människor och näringsliv i hela landet, såväl i städer och tätorter som i gles- och landsbygder.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Jag började med att lyssna lite på den föregående debatten här inne. Den slutade väldigt väl med Skåne och min hemkommun Bjuv och en stor hyllning till ärtorna. Det finns mycket spännande på gång i vårt land. Jag tackar för det inlägget.

Så till saken. Näringsutskottet debatterade den 2 december frågan om stöd för att drivmedelsstationer på landsbygden ska kunna drivas vidare framöver. Klockan tickar. Vi befinner oss nu i januari. Den 30 juni stänger dörrarna för dessa mackar, och för den lilla landsortsmacken rinner tiden ut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag begärde den här interpellationsdebatten för att höra hur långt regeringen kommit i frågan. Jag hoppas därför att det ska komma nya svar från statsrådet i dagens debatt och inte bara en upprepning av historien, för den har jag fått höra många gånger av såväl statsrådet Mikael Damberg som Jennie Nilsson.

Statsrådet lyfter i sitt svar till mig fram pengarna som har tilldelats, det vill säga 1 miljard mellan 2015 och 2020. Det är väl så, men kring de här medlen har det också funnits restriktioner. Man började med att ge dem till landsbygdsprogrammet, vilket gjorde att de fastnade i statsstöd och att man inte kunde betala ut dem. Därefter överförde man dem till regionerna, vilket innebar att det här kom att konkurrera med andra saker som landsbygden skulle behöva.

Det är alltså långt ifrån alla som har kunnat ta del av de här medlen. Det har funnits pengar, men pengarna har liksom inte varit användbara. Det vill jag säga bara så att det blir tydligt.

Jag har en fråga till statsrådet angående de här medlen och förskott. Utskottet har ju också diskuterat olika delar som man ville att regeringen skulle gå vidare med som handlade om att kunna lösa den här frågan. En del i detta var förskottslån. Det har varit ett problem att man inte tilldelar pengar i förskott. Eftersom man inte gör det sitter ägare av små mackar i knipa. Man har inga pengar över. Det finns inga stora vinster i den här branschen. Man ska investera, och det blir väldigt lite pengar kvar om man ska ligga ute med medel. Man pratar om 1 miljon, men det är väldigt mycket pengar för en liten entreprenör. Därmed har de inte kunnat söka medel eller kanske, även om de kunnat det, inte fått dem. Jag vill gärna höra statsrådet säga något om en lösning på detta - om man kan tänka sig en förskottsutbetalning eller om man har kommit fram till en annan lösning för de här mackägarna. Det är en av mina frågor.

Själv har jag haft tanken att eftersom pengarna går ut till regionerna via Tillväxtverket har regionerna möjlighet att använda sig av till exempel Almi för att lösa den här knuten.

Tillväxtverket har också tilldelats uppdraget att inventera vilka mackar som saknas. Länsstyrelserna har inte fått alla besked från kommunerna, som tidigare haft det ansvaret. En annan av mina frågor är hur långt man kommit i arbetet med den inventeringen.

Jag får återkomma i nästa inlägg och ställa följdfrågor.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Även jag har debatterat den här frågan flera gånger, och det tror jag att statsrådet är medveten om.

I mitt hemlän finns det en liten by uppe i fjällvärlden som heter Ammarnäs. Det är nio mil till närmaste centralort från Ammarnäs. Av någon konstig anledning har centralpunkterna i alla de här mindre byarna blivit drivmedelsstationerna. Skulle drivmedelsstationerna försvinna skulle det innebära att personerna som bor på den här orten får köra nio mil enkel väg för att tanka bilen. Och det gäller ju inte bara privatpersoner. Det gäller hemtjänsten. Det gäller räddningstjänsten. Det gäller turismen. Det gäller alla som vill besöka de här små orterna som ligger långt från en centralort.

Därför håller jag med min kollega, som tidigare tryckte hårt på att den här inventeringen måste ske och att vi måste se till att stöden som regeringen nu avsätter går att söka och använda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu säger regeringen att man avsätter 75 miljoner 2022 och 2023. Men den här lagen träder ju i kraft snart. Det är fem månader kvar. Då är stödet 2023 inte användbart eftersom det här redan ska vara gjort.

Eftersom statsrådet bor i fjällvärlden vet jag att statsrådet vet att tjälen är djup och att säsongen då man kan göra det här är kort. För de entreprenörer som ska utföra åtgärderna - gräva upp cisternerna och förbättra dem enligt MSB:s reglemente - är det inte så enkelt, och perioden är väldigt kort.

Vi har alltså ganska mycket emot oss när det gäller att få detta gjort. Det är många aktörer inblandade i denna fråga, och det gör att det blir svårt att förstå vem som ska göra vad och när det ska göras.

Moderaterna har satsat 150 miljoner för att förstärka budgeten för omregleringen av cisterner. Men här finns också en utmaning. Hinner vi göra detta före den 1 juli? Det är min fråga.

Slutligen blir min fråga till statsrådet: Vad ämnar statsrådet göra för att se till att vi förenklar det regelkrångel som har uppstått på grund av att det är för många aktörer inblandade och det är svårt att göra detta i rätt tid?

Fru talman! Tack, både Ann-Charlotte och Elisabeth, för frågorna, som jag är mycket väl medveten om eftersom vi har jobbat med dem tillsammans tidigare!

Jag skulle vilja börja där Elisabeth Björnsdotter Rahm avslutade, med behovet av lanthandeln, som kan vara det nav som behövs och som gör att det finns apoteksvaror och annat och att människor i glesbygd och på landsbygden kommer samman. Det kan också vara en drivmedelsstation. Det finns behov av dessa, och därför har det också under många år från den här regeringens sida satsats just på den kommersiella servicen i glesbygd och på landsbygden.

Frågorna är jätterelevanta, och vi jobbar med allihop. Ann-Charlotte Hammar Johnsson frågade mig om det fanns några lösningar för förskott. Där tittar vi på förordningen; jag tror att vi kommunicerade detta även i näringsutskottet. Det handlar om att det är tjäle i marken. Vi har också frågan om dispens, som MSB tittar på.

Jag tror att ledamoten Elisabeth Björnsdotter Rahm får upprepa frågan till mig och förklara vad hon menade med regelkrånglet. Jag förstod inte var detta fanns. Du får jättegärna ta det i ditt nästa anförande.

Alla de frågor som utskottet jobbat med och som den dåvarande regeringen också berättade för utskottet att man jobbade med jobbar vi nu hårt med. Det är väl ingen regering som vill lägga pengar på något som sedan inte når ut dit det ska. Satsningen på 150 miljoner ska naturligtvis komma dit den ska så att vi kan ha drivmedelsstationer i glesbygd och på landsbygden.

Inventeringen håller på att göras. Jag fick höra att de pengar vi har avsatt ska räcka till de drivmedelsstationer som behöver dem. Jag stoppar där för nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Att pengarna räcker var ett tydligt besked. Då vet vi att man har fått ned antalet mackar som man vet att medlen kommer till godo.

Jag vill också ta upp det min partikollega tidigare var inne på. Nu är vi i januari, och regelverket innebär att om man inte har gjort vad man ska till den 30 juni och inget annat händer måste dessa mackar stänga. Så är det. När det gäller tjälen och hur det ser ut i statsrådets eget hemlän, som har varit översnöat den sista tiden, vet vi att detta är en omöjlighet, vilket också kom upp.

När jag i höstas var i kontakt med ett företag i Norrbotten i denna fråga sa de att de hinner med ungefär sex jobb i månaden fram till slutet av juni 2022. Detta motsvarar en del av de här mackmöjligheterna. Nu är det ändå färre, så de kanske hinner med en del om man tänker sig att de har varit igång sedan dess. Man ska dock utföra ett arbete och beställa hem materialet. Vi kan alla räkna ut att detta inte kommer att hända. Det kanske kan vara möjligt att lösa det för ett par stycken, men man kommer inte att gå i mål.

Frågan är alltså angelägen. Vi måste ändå i sammanhanget ta upp att det nu har bytts landsbygdsminister, och vi har, som har sagts, också haft diskussioner med andra, bland annat inrikesministern, om dessa frågor. Men de har diskuterats länge, och vi har diskuterat intensivare under våren och sommaren och sedan i utskottet under hösten.

Det har alltså gått tid. Nu är det januari, och nu tittar man intensivt på frågan. Men vad har hänt sedan vi hade debatten den 2 december? Var sitter det fast? Det kan inte vara så svårt att ge Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, uppdraget att ge dispens. Det borde vara enkelt.

En något knivigare fråga skulle kunna vara statsstödsreglerna, som man måste titta på. Men redan det underlag vi hade i utskottet gav ändå en insikt om att man kan göra undantag, även från dem. Det handlar till exempel om det jag har tagit upp när det gäller vita fläckar.

Jag har tidigare tagit upp exemplet med Abisko, som ligger som sista anhalt före Norge. Det är en bra bit dit, och det är tio mil till Kiruna. För den som har hemtjänst och ska köra tio mil för att tanka blir effekten tydlig.

Man kanske dessutom har deltagit i tidigare projekt med EU-medel och nått taket för hur mycket pengar man får. Så ser nämligen regelverket ut: Har du nått ett tak kan du inte få mer. Då skulle det vara omöjligt att ha en mack där. Och då drabbas landet och idén om att hela Sverige ska leva eftersom det inte finns möjligheter att bo och verka överallt. Under sådana förutsättningar måste det finnas en klausul i ett EU-dokument som gör att statsstödsregler åsidosätts till förmån för att landet ska kunna fungera, för det får ju inte sluta fungera.

Svar på interpellationer

Jag skulle vilja ha lite mer svar. Det är på gång, men vad är det man mer tänker sig ska hända? När kan man vänta sig besked i frågan, med tanke på att vi nu befinner oss i januari?

Fru talman! Sverige ska vara fossilfritt till 2040. Jag har ställt ett antal skriftliga frågor och interpellationer kring denna fråga och fått svaret att det är bättre att en drivmedelsstation köper en laddstolpe för 500 000 kronor. Det innebär att man måste säkra sin eltillförsel och betala stora summor för elräkningen för en laddstolpe. En laddstolpe kostar alltså 500 000 kronor.

Jag har inte räknat elbilarna i Ammarnäs, men jag kan inte tänka mig att de är speciellt många. Med de dyra elpriser vi har i dag är det långt ifrån lönsamt för en bensinmack i Ammarnäs att skaffa en laddstolpe.

När det gäller statsrådets fråga om regelkrångel - jag förstod att statsrådet ville att jag skulle komma dit - syftade jag på att det, när diskussionen om denna fråga inleddes, var länsstyrelsen som hade hand om dessa frågor och skulle göra utbetalningarna till mackarna.

Det har varit väldigt dåligt med information till alla mackägare som vi har besökt. Jag och Ann-Charlotte Hammar Johnsson har till exempel varit på besök uppe i Saxnäs. Där hade man ingen aning om regelverket. Nu har ansvaret för de här frågorna gått tillbaka till regionen.

Det är detta jag avser när jag talar om regelkrångel i min fråga. Vad gör vi för att underlätta för dessa mackägare?

(forts. § 8)

Fru talman! Vi blev avbrutna i vår debatt precis före frågestunden. Jag ska försöka komma ihåg vilka frågeställningar som de två ledamöterna hade.

Den ena gällde återigen dispensen och hur det ser ut med stödet till drivmedelsmackar och den investering som måste göras. Något som vi tittar på hela tiden och där vi förstås ska komma framåt är att man ska kunna söka dispens. Som vi alla vet är det tjäle i jorden nu, så även om man kan få förskott blir det helt enkelt inte lätt att utföra den viktiga investeringen. Vi tittar därför på dispensförförandet.

Sedan fick jag en fråga som gällde laddstolpar. Där gör regeringen också en stor satsning. Omställningen är på G, så samtidigt som vi lägger de 150 miljonerna till drivmedelsstationerna för att de ska kunna göra investeringen satsar vi också på laddstolpar, som drivmedelsstationerna också kan söka anstånd för. Det var en annan fråga.

I övrigt vill jag säga att jag delar båda ledamöternas åsikter om vikten av drivmedelsstationer i glesbygden och på landsbygden och vikten av kommersiell service såsom lanthandlare och vad de gör utöver att ha mat och drivmedel. De är ofta viktiga också ur andra aspekter, och därför har regeringen satsat på drivmedelsstationer och lanthandlar under många år och har nu också permanentat stödet till lanthandlarna.

Vi gör denna satsning därför att vi vill att man ska kunna bo, verka och leva i hela landet. Vi som bor på landsbygden vet hur viktigt detta är. Det kan inte vara alldeles för långt till service, vare sig den är kommersiell eller gäller välfärden. Regeringen satsar både på välfärden och på företagsstöd, till exempel till glesbygdskommuner som kan satsa extra på sin näringslivsutveckling. Vi satsar också på nedsättning av skatt i glesbygdskommuner därför att det är dyrare att leva med längre avstånd.

Vi har alltså en mängd åtgärder. Om det är något man vet om Sveriges landsbygd är det att det inte ser likadant ut överallt. Man måste därför ha olika stöd för olika landsbygder. Detta tycker jag att regeringen har jobbat klokt med, och vi kan se att glesbygdskommunerna får lite extra stöd i sin utveckling när de har långa avstånd.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Detta är mitt sista inlägg i denna debatt.

Mackar, drivmedelsbutiker eller vad man nu vill kalla dem kommer att finnas i Sverige under överskådlig tid, och de är viktiga för Sverige, även under en omställning.

Vi har talat om laddstolpar. De behöver komma på plats, och det är bra att man satsar. Men det är fortfarande så att bilar och laddstolpar inte är riktigt utprovade för den kyla vi har i Sverige under vintern. Det är lång tid kvar innan vi kan få dem på plats och fungera.

Mackarna utgör strategiska noder i vårt land, som har långa avstånd. Man måste kunna bo, leva och verka i hela landet. Detta har vi sagt att vi vill politiskt. Den fråga som detta mynnar ut i är: Kommer detta att vara möjligt efter den 30 juni i år?

I dag är det 159 dagar kvar tills förbudet inträder. Jag har förstått på statsrådet att MSB kommer att få ett uppdrag att förlänga möjligheten. Frågan är om det här med f-gasförordningen kommer att kunna lösas - när taket för statsstöd har nåtts. Kommer man att kunna se till att förseningarna inte innebär att de som ska till jobbet, är på jobbet eller ska hem från jobbet inte får sin mack tillgodosedd?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Slutligen vill jag ta upp att det som sagt är långa avstånd, och då får jag anledning att återkomma till att det också är dyra drivmedel. Det är väldigt dyrt att leva, bo och verka på landsbygden. Att på de över 20 kronorna ta sig 10 mil för att tanka blir en orimlighet.

Den omställning som infördes har varit nödvändig eftersom det måste till nya rör i backen för de nya drivmedel som vi ser fram emot. De fräter, så det finns ingen möjlighet att ha det som man hade.

Fru talman! Jag vill tacka båda ledamöterna för engagemanget. Jag delar engagemanget när det gäller att både drivmedelsstationer och kommersiell service över huvud taget ska finnas i hela landet. Därför vill vi självfallet att de pengar vi nu avsätter ska användas.

Jag vill också säga att väldigt många mackar redan har gjort investeringen. År 2014 tog MSB beslutet att åtgärderna måste göras. Tyvärr var det inte alla väldigt små mackar eller drivmedelsstationer som uppmärksammade detta. Det gör att vi har den tidspress som just nu finns. Men nu har vi satsat pengar, och då vill vi se att de får verka så att vi kan ha en levande landsbygd och en levande glesbygd.

Jag tackar åter ledamöterna för engagemanget.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.