Mottagande i särskolan

Herr talman! Maria Stockhaus har frågat mig vilka åtgärder jag avser att genomföra med syfte att säkerställa att mottagande i särskolan sker rättssäkert och på rätt grunder i alla kommuner.

Jag delar helt Maria Stockhaus åsikt att beslut om mottagande i grundsärskolan måste grundas på en fullständig utredning enligt skollagens krav. Något annat är inte acceptabelt.

Enligt skollagen är det hemkommunen som ansvarar för att utbildning i grundsärskolan kommer till stånd för alla som har lagstadgad rätt att gå i grundsärskolan. Det är också hemkommunen som prövar frågan om mottagande i grundsärskolan och som ansvarar för att en fullständig utredning enligt skollagen görs innan beslut om mottagande fattas.

Under 2010-2012 genomförde Statens skolinspektion en riktad tillsyn av totalt 58 kommuners arbete med mottagandet i särskolan. Samtliga granskade kommuner fick kritik på en rad punkter. Skolinspektionens uppföljning från 2013 visar att kommunerna har vidtagit åtgärder, bland annat reviderat sina rutiner för mottagande i grundsärskolan så att de stämmer överens med skollagens krav.

Samråd med barnets vårdnadshavare ska ske när utredningen genomförs, och det är av yttersta vikt att alla involverade är insatta i frågan, så att det kan fattas ett beslut som entydigt utgår från barnets bästa.

Specialpedagogiska skolmyndigheten - SPSM - och Statens skolverk har båda i uppdrag att verka rådgivande och stödjande gentemot skolhuvudmän och skolor i frågor som rör elever med funktionsnedsättning som tillhör eller kan tänkas tillhöra grundsärskolans målgrupp. SPSM genomför utbildningar riktade till skolledare, specialpedagoger och lärare som möter elever med funktionsnedsättning i grundsärskolan. Skolverket har tagit fram stödmaterial, bland annat allmänna råd i fråga om mottagande i grundsärskolan. Skolmyndigheterna erbjuder alltså i dag huvudmännen ett omfattande stöd i den här frågan.

Regeringen kommer också att noggrant följa utvecklingen utifrån Skolinspektionens fortsatta tillsyn.

Herr talman! Jag tackar även för det här svaret.

Utbildningsministern konstaterar i sitt svar att skolmyndigheterna ger stöd till kommunerna när det gäller mottagande i särskolan. Med tanke på den kritik som Skolinspektionen riktar mot kommunerna i frågan undrar jag om utbildningsministern verkligen tycker att det är tillräckligt. I svaret finns inga förslag på att göra något alls utom att följa utvecklingen.

Jag har lusläst regleringsbreven till både Specialpedagogiska skolmyndigheten och Skolverket. Det står i princip inget över huvud taget om särskolan i något av dem.

Särskolan är tyvärr en skolform som alltför sällan får något utrymme i debatten. Den är oerhört viktig för elever med utvecklingsstörning, så att de får en bra skolgång och ordentligt med stöd - det stöd de behöver för att kunna leva ett så självständigt liv som möjligt.

Det är viktigt att mottagandet i särskolan sker på ett rättssäkert sätt och på korrekta grunder. Det är vi överens om. Det får stora konsekvenser för den enskilda individen om särskolan inte är rätt skolform för eleven. På senare år har ett flertal fall uppmärksammats där elever felaktigt har mottagits i särskolan och därigenom fått sina möjligheter till utbildning och arbete kraftigt beskurna.

Det behövs en kvalitetssäkring av mottagandet. Att vi fram till för ett par år sedan mottog elever med autism utan utvecklingsstörning i särskolan är något som åtminstone jag inte tycker att vi ska vara stolta över. Alliansregeringen förbjöd också den möjligheten, något som ställer stora krav på grundskolan men som givetvis har gett dessa elever bättre möjligheter att få den utbildning de har rätt till.

Herr talman! Med tanke på Skolinspektionens årsrapport, anser utbildningsministern verkligen att det är tillräckligt att följa utvecklingen? Hur många fler elever ska behöva mottas felaktigt i särskolan innan regeringen ens väljer att nämna särskolan i regleringsbreven till skolmyndigheterna?

Herr talman! Maria Stockhaus resonerar som om ingenting har gjorts och att det som borde göras är att omnämna det i regleringsbreven - då kan vi få ett stopp på eventuella felplaceringar av elever. Båda de sakerna är tyvärr felaktiga.

Först och främst: Mycket har faktiskt gjorts. Det konstaterar Skolinspektionen när man gör en uppföljning av den djupstudie som gjordes och som Maria Stockhaus hänvisar till. Det har, i enlighet med vad Skolinspektionen föreslagit, varit uppdrag till såväl Skolverket som SPSM. Det har inneburit att SPSM och Skolverket i dag ger ett omfattande stöd i de här frågorna och har förändrat riktlinjer och regelverk på ett sådant sätt att vi i möjligaste mån ska garantera att ingen blir felaktigt placerad. Vi har också, i och med ny lagstiftning genom skollagen, infört en anmälningsskyldighet när det uppstår misstanke om att någon elev blivit felaktigt placerad i grundsärskolan eller gymnasiesärskolan.

Flera saker har alltså gjorts, och flera saker pågår också.

Vi ska vara rätt medvetna om att inte minst SPSM:s stöd till huvudmännen för arbetet med kompetensutveckling och genom att ge huvudmännen de verktyg som de behöver bland annat för att behandla de här frågorna är mycket omfattande. I den senaste årsredovisningen kan man redovisa att 30 000 personer har tagit del av myndighetens kompetensutveckling. Man kan också se att en hel del av rådgivningsuppdragen just är rådgivningsuppdrag som kan vara hänförliga till pedagogiska konsekvenser av utvecklingsstörning.

Visst pågår ett arbete, och visst har vi stärkt insatserna sedan vi fick den granskning som Maria Stockhaus hänvisar till. Allt annat vore fullständigt oacceptabelt.

Det är, precis som jag säger i mitt interpellationssvar, helt oacceptabelt om det inte görs en utredning på det sätt som skollagen föreskriver innan en elev placeras i grundsärskolan. Det är därför vi har gett de här uppdragen, det är därför detta stöd i dag ska ges till huvudmännen och det är därför vi också gemensamt har skärpt lagstiftningen för att till exempel ge anmälningsskyldighet.

Herr talman! Jag tackar för ytterligare inlägg i debatten från utbildningsministern. Jag vill tydliggöra att det inte är den specialgranskning som Skolinspektionen gjorde när det gäller mottagande i särskolan som jag hänvisar till, utan det är årsrapporten. Där sammanfattar man fortfarande förra årets granskningar och visar att detta är ett område där väldigt många huvudmän får kritik för att de inte sköter det på ett korrekt sätt.

Jag undrar lite grann. Jag har inte uppfattat att regeringen har gett något uppdrag till någon av myndigheterna när det gäller mottagande i särskolan, åtminstone inte vad jag har kunnat se, så jag vet inte vilket uppdrag utbildningsministern hänvisar till.

Alliansen genomförde många reformer på skolans område. Enligt min uppfattning är införandet av Skolinspektionen en av de viktigaste. Det kan låta tråkigt, men det är så att Skolinspektionen sätter ljuset på det som inte fungerar. Innan Skolinspektionen fanns hade vi visserligen Skolverket. Men jag minns deras granskning av Haninge kommun och hur de granskningarna fungerade då. Det var inte alls den skärpa som Skolinspektionen har i dag. De lyfter fram förbättringsområden på en enskild skola och hos en huvudman men lyfter också fram områden som är gemensamma utvecklingsområden för hela landet. Det är de utvecklingsområdena som står i årsrapporten.

Med tanke på det som vi diskuterade när det gäller trygghet och studiero är det en viktig signal till oss här att det är dessa områden som vi behöver titta på och fokusera på. Trots det är svaret från regeringen att man följer utvecklingen och ingenting annat när det gäller dessa frågor.

Man ger uppdrag i stort och smått - det har vi diskuterat tidigare, och många uppdrag går till Skolverket - men jag tycker att det är allvarligt att särskolan är en skolform som i princip över huvud taget inte nämns i regleringsbreven till någon av myndigheterna, inte ens till SPSM som faktiskt är den myndighet som har ansvar för särskolefrågor. Detta är anmärkningsvärt. Dessa elever förtjänar att vi sätter strålkastarljuset även på deras skolform och på deras skolgång och inte minst säkerställer att det är rätt målgrupp som går i särskolorna runt om i Sverige.

Herr talman! Jag vill först poängtera att jag delar synen att Skolinspektionen gör ett mycket viktigt arbete för att stärka och belysa var det behövs skolutvecklingsinsatser. Jag vill också understryka hur detta arbete har utvecklats under åren sedan myndigheten påbörjade sitt arbete. Under den inspektionsperiod som man är inne i nu riktar man sig särskilt till de skolor som har de största behoven av att få en fungerande inspektion och där huvudmannen behöver det stöd och det fokus som Skolinspektionen kan ge.

Nu kompletterar vi också dessa insatser med ett uppdrag för samverkan för bästa skola, där man också kan få tydliga stöd i skolutvecklingsuppdraget av staten och i samverkan med staten. Jag tycker att det är ett bra sätt och en bra form för myndighetsarbete i förhållande till skolorna.

Jag vill motsäga att särskolan inte nämns i regleringsbreven. Det finns en lång rad uppdrag i regleringsbreven till samtliga skolmyndigheter som berör alla skolformer. Jag vet att i många av dessa uppdrag gör man ett särskilt arbete för att uppdraget ska vara anpassat för just särskolans verksamhet. Det är i grunden självklart att det ska vara på det sättet.

Det kan ibland, och ganska ofta, vara fel om vi från statens håll skulle särbehandla särskolorna när vi ger generella uppdrag. Det måste vara skolmyndighetens uppgift att se till att anpassa detta uppdrag så att det fungerar för särskolans målgrupp. Särskolan finns alltså definitivt med i skolmyndigheternas uppdrag.

Jag har också fått frågan vilka särskilda uppdrag som har getts om särskolan, inte minst utifrån diskussionen om elever som blivit felaktigt placerade i särskolan. Det finns tidigare uppdrag där Skolverket reviderade de allmänna råden avseende rutiner för utredning och beslut om mottagande i den obligatoriska särskolan, precis som Skolinspektionen hade föreslagit skulle göras. I detta arbete samrådde Skolverket med Socialstyrelsen.

Därefter fick man ett uppdrag att genomföra implementeringsinsatser med anledning av att de allmänna råden hade reviderats. Skolverket skulle då även i samråd med Specialpedagogiska skolmyndigheten genomföra riktade informationsinsatser gentemot huvudmännen för att säkerställa rättssäkerheten vid mottagandet av elever i grund- och gymnasiesärskolan, varvid elever med utländsk bakgrund särskilt skulle uppmärksammas, samt ta fram stödmaterial med fokus på kommunernas skyldighet att informera om vilken instans som ska ta emot ansökningar om omprövning av beslut om mottagande i grund- och gymnasiesärskolan.

En del uppdrag har alltså just avlämnats och kunnat genomföras mot bakgrund av de granskningar som har gjorts. Det som i dag återstår är arbetet med att ge fungerande kompetensutveckling för att skärpa dessa verktyg och säkerställa implementering av tidigare fattade beslut i riktlinjer, i råd och i grunden också i lagstiftningen. Detta uppdrag har, precis som jag har redovisat, SPSM och Skolverket genom sitt stöd till skolhuvudmännen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tycker fortfarande att det är allvarligt att man i regleringsbreven, där man ger uppdrag i stort och smått - det är diskussioner om mobiltelefoner och annat i klassrummet, även om det inte står i regleringsbreven - till våra skolmyndigheter inte nämner särskolan. På ett ställe som gäller särgymnasiet finns det en skrivning i regleringsbreven.

Detta är en mycket speciell skolform. Det handlar om elever med stora svårigheter och utmaningar. Det handlar om familjer som har det mycket tufft. Jag tror inte att dessa föräldrar, som inte är jättemånga, är särskilt högljudda. Därför syns de inte lika mycket. Men det finns oerhört mycket som man behöver jobba med där. Inte minst gäller det att se till att kvalitetssäkra mottagandet i särskolan, i och med att det får så oerhört stora konsekvenser för den enskilda individen.

Jag känner mig fortfarande inte nöjd med att det enda svaret är att man ska följa utvecklingen och att man inte har en tydligare viljeinriktning när det gäller kvaliteten i särskolan och när det gäller kvaliteten på mottagandet.

Herr talman! Givetvis har vi en tydlig viljeinriktning när det gäller kvaliteten i särskolan, såväl i grundsärskolan som i gymnasiesärskolan. Utvecklingen av kvaliteten i den skolformen följer samma utvecklingsmönster och samma uppdrag som när det gäller andra skolformer.

Då är det också självklart för skolmyndigheterna, vilket jag vet att de i grunden följer, att de när de ger ett uppdrag som ska riktas till samtliga skolformer också får anpassa det på ett bra sätt till särskolan. Jag tror inte att det är regeringens uppdrag att i sina formuleringar till skolmyndigheterna på förhand tänka ut hur den anpassningen ska ske. Det måste vara myndigheterna som, utifrån de intentioner som ofta är gemensamma och som avlämnas av regeringen i regleringsbrev, ser till att anpassningen blir bra för särskolornas målgrupp.

Särskolan ryms alltså inom många av de uppdrag som finns i regleringsbreven. Jag kunde också i mitt tidigare svar redovisa en del av de särskilda uppdrag som har avlämnats med anledning av den problematik som har uppmärksammats tydligt av bland andra Skolinspektionen om felplaceringar.

I dag finns ett omfattande stöd till huvudmännen - det är viktigt att det finns - för att vi inte ska se fler situationer där elever blir felaktigt placerade och för att vi ska se till att verksamheten i särskolan håller en mycket hög kvalitet.

Överläggningen var härmed avslutad.