Motköp i samband med vapenaffärer

Fru talman! Stig Henriksson har frågat mig om jag kände till de stipendier som erbjudits de 37 thailändska officerarna inom ramen för JAS Gripen-affären med Thailand och om jag kan förklara varför detta har hemlighållits. Stig Henriksson har vidare frågat hur jag anser att trovärdigheten ska kunna återerövras när det gäller tidigare uttalanden om motköp och vilka mer principiella slutsatser jag drar av det inträffade.

Försvarets materielverk ingick 2008 ett avtal med det thailändska flygvapnet om försäljning av ett integrerat luftförsvarssystem avseende Gripen. År 2010 slöts ytterligare ett avtal avseende försäljning av bland annat sex stycken Gripenflygplan. Avtalen omfattade även utbildningar i Sverige. De båda avtalen omfattas av såväl kommersiell sekretess som utrikessekretess.

De aktuella utbildningarna ingår i leveranskontrakten och i den slutliga köpesumman. Det är således inte fråga om motköp. Det är ett begrepp som används för att beskriva situationen när en exportbeställning åtföljs av utfästelser från säljarens sida att köpa en viss kvantitet varor från mottagarlandet eller göra någon form av investering i landet.

Jag vill framhålla att besluten om försäljningarna fattades av den föregående regeringen. Jag tillträdde mitt uppdrag som försvarsminister den 3 oktober 2014 och har således inte varit delaktig i vare sig beredning av eller beslut i dessa ärenden.

Regeringen tar dessa frågor på stort allvar. Jag konstaterar att det finns tydliga regler för vad som gäller i samband med försvarsindustriaffärer. Jag förutsätter att dessa regler följs.

Fru talman! Jag får tacka försvarsministern för svaret.

Bakgrunden till frågan är att det som nu är en militärdiktatur, Thailand, har fått köpa JAS-plan från Sverige. Efter många turer vann JAS upphandlingen, mycket beroende på att USA inte ansåg sig kunna exportera stridsflygplan till en militärdiktatur.

Ett Wikileaksdokument från den amerikanska ambassaden i Bangkok har läckt ut. Av det framgår just att USA drog sig ur militärjuntans flygplansupphandling eftersom amerikansk lag i princip inte tillåter vapenförsäljning till diktaturer. JAS vann lite på walkover.

Det är förvisso sant, som försvarsministern påpekar, att besluten om försäljningarna fattades av den förra regeringen, 2007, trots protester i riksdagen från Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Men lika sant är att det var Fredrik Reinfeldts företrädare på statsministerposten, Göran Persson, som tillsammans med kungahus, lobbyister med flera hade krattat manegen genom idoga säljaktiviteter. Marknadsföringstillståndet gavs redan 2004.

Problemet var bara att den demokratiskt valde presidenten Thaksin Shinawatra uttalat ville ha amerikanska plan. Det var först efter militärjuntans intåg som JAS-fönstret öppnades.

Nåväl, svenska myndigheter har hävdat att inga motköp har varit kopplade till affären. Tekniskt sett är det alldeles korrekt, som försvarsministern själv sa. Men för någon vecka sedan avslöjades något som varit okänt hittills: Sverige har till exempel erbjudit sammanlagt 37 thailändska officerare stipendier för att studera vid svenska universitet och högskolor. Den thailändska försvarsmakten fick själv avgöra vilka personer som skulle få studera i Sverige, och det var de som ville ha utbildningsplatserna.

Rent tekniskt är det inte ett motköp. Det blev aldrig de tusentals ton kyckling eller lika stora rismängder som diskuterades med Shinawatra. Men varför skulle inte denna variant redovisas när frågorna om offsets ställdes?

Försvarsministern nämner att "avtalen omfattade även utbildningar i Sverige". Jag har förstått att det normalt inte handlar om den typen av universitetsutbildningar för av en militärjunta handplockade officerare. Det brukar handla om utbildning av piloter och tekniker i samband med flygplansaffärer, något som diskuteras öppet i till exempel den brasilianska JAS-affären. Detta är något helt annat.

De naturliga följdfrågorna handlar då om den brasilianska affären. Där sägs det uttryckligen att inga motköp förekommer, enbart tekniköverföring. Där passar det lustigt nog att i samma andetag nämna det man gör i stället för motköp.

Men är det här sant? Vilka garantier finns för att den här typen av uppgörelser eller andra inte finns med i avtalen?

Jag har även ställt en fråga till försvarsministern om återerövrande av trovärdigheten när sådant här avslöjas. Hur ser ministern på det?

Fru talman! Några grundläggande saker - så att vi är på det klara med vad det handlar om - är att avtalet har tecknats med Thailand. Affären handlar om försäljning av luftförsvarssystem med 12 Gripen C/D, Eireye ledningssystem och sjömålsrobotar. Affären handlar också om utbildningar inom en rad områden och årliga support- och underhållskontrakt.

Avtalen är sekretessbelagda och omfattas av såväl kommersiell sekretess som utrikessekretess. Ärendet är också hanterat av ISP, som är den myndighet vi har som tar ställning till exportansökningar av det här slaget. De har ansvar för löpande beslutsfattande i enskilda ärenden som rör utförsel av krigsmateriel.

Det här har skötts så att säga enligt boken. Kungens och kungaparets medverkan handlar om ett besök 2005, och det var ett initiativ från kungaparet för att visa sin tacksamhet mot det thailändska folket, den thailändska regeringen och det thailändska kungahuset för deras insatser i samband med flodvågskatastrofen 2004. Man träffade också räddningspersonal, frivilliga och ambassadens personal. Det har uppgetts att man medverkade i samband med ett statsbesök, men det här var inget statsbesök. Det formella statsbesöket ägde rum 2003. Då fanns det också en affärsdelegation med.

Trovärdighet och förtroende är frågor som naturligtvis styrs mycket av vad man har för syn på dessa frågor. Det krav som kan ställas är att man följer de regelverk som är fastställda av regering och riksdag samt att de kontrollorgan som vi har agerar i sin fulla vidd. Det är den grundläggande delen.

Sedan kan jag konstatera att det har gjorts en polisanmälan som gäller bland annat misstankar om oegentligheter i samband med affären. Det är någonting som rättsvårdande myndigheter nu har att hantera, så det tänker jag varken kommentera eller ge mig in i en diskussion om, eftersom det i dag är ett polisärende.

Fru talman! Jag vill ändå påminna om historien. Den 19 september 2006 rullade stridsvagnar in i Bangkok. En militärjunta hade tagit makten - krigslagar, utegångsförbud, upphävd författning och en avsatt regering. Då agerar Sverige, inte mot diktaturen utan för den möjlighet som nu öppnade sig att sälja JAS-plan. Brådskande bulletiner från den svenska ambassaden kom bara någon månad efteråt, i november 2006, om att det nu fanns en möjlighet att sälja stridsflygplan från Sverige. Det var militärjuntan som skulle köpa flygplan, och det var ett helt nytt läge.

Av brevet framgick det också att militärjuntan hade beslutat sig för att höja försvarsbudgeten med 34 procent under 2007, så där fanns det utrymme för att köpa flygplan. Man måste ändå se allt i ett större sammanhang, och för min del känns det här sammanhanget inte särskilt bra.

Låt oss gå tillbaka till detta med universitetsutbildningarna. Det är kanske som ministern säger att det inte är några motköp, men som han själv var inne på kanske det är ett mutköp.

Det är inte bara så att det finns en polisanmälan från Svenska freds. Både Riksenheten mot korruption och Institutet mot mutor menar att om det finns en nära koppling mellan stipendiaterna och militärjuntan kan det vara fråga om mutbrott.

Det har lämnats in en polisanmälan, så nu återstår det att se hur det hela utvecklar sig. Det finns ju ingen anledning för någon av oss att kommentera detta vidare, men det finns många problem med den här typen av affärer.

Och det vore ju inte första gången som det uppstår problem. När överåklagare Christer van det Kwast i juni 2009 lägger ned förundersökningen om misstänkta mutbrott konstaterar han dock att försvarsindustrikoncernen BAE Systems hade gjort stora dolda utbetalningar som kan knytas till JAS-kampanjer i Tjeckien, Ungern och Sydafrika.

Nu har vi alltså exporterat till Brasilien, ett land som plågas hårt av korruption och där det just nu pågår enorma processer som även kastat sina skuggor på presidenten som inom kort besöker Sverige.

Känner sig försvarsministern helt trygg i att Brasilienaffären som genom ett trollslag har blivit alldeles fläckfri?

Fru talman! Man kan naturligtvis ställa spekulativa frågor om det mesta när det gäller olika typer av affärer och få en känsla av att det inte står rätt till. Det jag har att förhålla mig till är om man har följt de regelverk och de system som regering och riksdag har fastställt. Så länge som jag inte kan säga att man inte har gjort det har jag ingen anledning att ge mig in i diskussioner där jag spekulerar eller tror någonting om vare sig det ena eller andra. Det är regelverken som gäller, och det är det enda förhållningssätt som jag har.

När det gäller utbildningarna hade Stig Henriksson en formulering som jag måste korrigera. Han sa någonting om att ministern hade varit inne på mutköp. Jag har över huvud taget inte varit inne på någonting, utan jag har bara konstaterat att det har skett en polisanmälan. Av den anledningen kan jag inte ge mig in i den typen av diskussion. Det får de rättsvårdande instanserna sköta, och det hela får ha sin gång.

Mycket av historien är sådant som jag över huvud taget i min ämbetsutövning inte har varit delaktig i, varken när det gäller beredningsarbete eller beslut. Så jag tänker inte heller ge mig in i den diskussionen.

Jag konstaterar bara att det är regelverken som alltid måste respekteras och följas. Intill dess att det inte kan sägas att det har brutits mot olika regelverk har jag ingen anledning att ifrågasätta att det har gått till på rätt sätt. Men vi får se vad som kommer fram av utredningen i samband med polisanmälan. Efter det får vi ta ställning till hur vi ska se på saker och ting.

Fru talman! Jag vill direkt säga att jag inte lade några ord i ministerns mun, utan det var mitt uttryckssätt att det kanske inte var motköp utan mutköp. Den ordleken skulle kanske passa här.

Den viktigaste frågan jag ställde handlade om något som vi hittills inte har berört, nämligen: Vilka - om några - mer principiella slutsatser som man kan dra av det inträffade? Med tanke på det som hänt i JAS-kampanjerna i Tjeckien, i Ungern, Sydafrika, i Thailand, hur trygg kan man vara med den här sortens affärer? Är det regelsystem som finns tillräckligt?

När det gäller Brasilien är även svenska företag indragna i den så kallade Petrobrasskandalen. Åklagare Carlos Fernando dos Santos Lima anser sig ha bevis: "Skanskas anställda har personligen betalat ut mutor till Petrobras chefer", hävdar han. Skanska ledde några av de företagskonsortier som hade kontrakt med Petrobras. Enligt Ekot har en av det statliga Petrobras chefer i polisförhör erkänt att han har tagit emot miljontals kronor i mutor från Skanskas representant i Brasilien.

Nåväl, Skanska har ingenting med flygplansaffärer att göra. Det har däremot den brasilianska flygplanstillverkaren Embraer som nyligen har tecknat kontrakt med Saabs strategiska partner gällande tillverkning av nya Gripen och internationell försäljning. Nu utreds denna Saabpartner för miljardmutor. Flygplanstillverkaren Embraer utreds av myndigheter i USA för mutor i Argentina, i Dominikanska republiken och nu även internt i Brasilien.

I ljuset av de affärer som har gjorts och kulturen i Brasilien som man har svårt att komma till rätta med finns det väl anledning att fundera över hur trygg man kan vara med det nuvarande regelverket. Det är självklart bra att inte spekulera, men man kan kanske tänka sig att ta något initiativ för att ytterligare försäkra sig om att det fungerar enligt plan.

Fru talman! Jag har tidigare redogjort för min syn på detta. Det finns ett regelverk och instanser som granskar utifrån de riktlinjer som regering och riksdag har fastställt när det gäller den här typen av affär. Det måste presenteras ett omfattande underslag och noggranna analyser göras, så en sådan affär sker ju inte lättvindigt.

Så länge som jag inte har tydliga indikationer på misskötsel tänker jag inte ägna mig åt ett spekulativt tyckande om det ena eller andra eller diskutera utländska exempel som egentligen inte har med sakfrågan att göra.

Jag konstaterar att det finns en polisanmälan. Om det begås mutbrott finns det en lagstiftning för sådant. Då ska den i så fall tillämpas fullt ut. Vi får väl se vad utredningen kommer fram till. Därefter får vi ta ställning till vilka eventuella slutsatser som ska dras. Men som minister kan jag inte ge mig in i den typen av frågor när andra rättsvårdande instanser har tagit över hanteringen.

Överläggningen var härmed avslutad