Möjligheten för Försvarsmakten att rekrytera personal från hela landet

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Lena Asplund har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att öka Försvarsmaktens möjligheter att rekrytera personal från hela landet liksom om jag anser att Försvarsmaktens rekryteringsmyndighet behöver tydligare direktiv för att öka utnyttjandet av myndighetens mobila rekryteringskontor i Luleå.

Totalförsvarets rekryteringsmyndighet är en myndighet vilken bland annat bedriver uppdragsverksamhet på uppdrag av andra myndigheter i dessas arbete med rekrytering av personal. Det krävs, precis som Asplund påpekar, en bred rekryteringsbas för att kunna tillgodose till exempel myndigheten Försvarsmaktens behov av personal.

Som försvarsminister utgår jag från att myndigheterna utnyttjar de infrastrukturella förutsättningar som står till buds för rekryteringsverksamheten och därigenom uppnår såväl ekonomisk effektivitet som geografisk närhet till tänkta målgrupper samtidigt som man på ett ansvarsfullt sätt väger in den negativa miljöpåverkan som följer av omfattande reseverksamhet.

I den personalförsörjningsutredning som Annika Nordgren Christensen leder ska utredaren redovisa en helhetsbild för de åtgärder som krävs för att finna en långsiktigt hållbar personalförsörjning av det militära försvaret. Utredningen ska redovisas senast den 30 september 2016. Jag vill därmed inte föregå utredarens resultat.

Herr talman! Tack för svaret, försvarsminister Hultqvist! Jag har tidigare ställt en skriftlig fråga när det gäller det här och tyckte inte att svaret var till fyllest. Därför står vi här i dag.

Upprinnelsen till det hela är att jag var i Boden och Luleå i december, på I 19, A 9 och F 21, och då tog man upp frågan om rekryteringsproblem med mig. Det stora problemet var att kunna behålla de soldater som inte kom från närområdet.

Undanställt i någon skrubb på F 21 finns det utrustning så att man kan göra alla fysiska tester och vad som behövs för uttagning till GMU. I Sälen träffade jag även hemvärnets chef Roland Ekenberg, och hemvärnet är också av åsikten att det vore väldigt bra om testerna kunde göras lite närmare så att man inte behöver åka iväg. Man tror nämligen att man då skulle kunna få lite mer lokalt förankrad personal som blir kvar.

Jag tycker att det här är en viktig fråga. Ni diskuterade flygplansmotorer förut, men utan personal har vi inget försvar. Man kan ha hur många bra flygplan och flygplansmotorer som helst, men man behöver personalen och rekryteringen är viktig.

Försvarsministern säger i sitt svar att det pågår en utredning. Så är det mycket riktigt, men det finns även en utredning som är gjord 2014, Försvarsmakten i samhället - en långsiktigt hållbar militär personalförsörjning och en modern folkförankring av försvaret, av Stefan Ryding-Berg. Han tar inte upp dessa frågor, men det finns andra intressanta saker där, till exempel hur man kan bjuda in 18-åringarna till en dag i försvaret så att de får se vad försvaret håller på med, och därefter kanske intresserade kan söka. Om jag har förstått det rätt är det någonting liknande som man gör i Danmark, där alla 18-åringar måste komma in och vara med två dagar. Man tittar på totalförsvaret också. Efter detta är det tydligen 90 procent som söker sig frivilligt. Det gäller alltså att hitta andra vägar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men nu handlar det här om närheten. Jag tror att närheten är viktig, speciellt när det gäller de här orterna. Man får säga vad man vill, men för dem som är uppvuxna runt omkring i Norrbotten och har en flickvän eller fru och familj är det lättare att vara kvar än för den som kommer från Gnesta, Söderköping eller något sådant och blir placerad på A 9 eller I 19. Det är i och för sig väldigt fina och otroligt bra regementen, men jag tror att det blir svårare att stanna kvar, och därför är det viktigt att man kan ha den här rekryteringen lokalt.

Jag kommer att återkomma till dessa frågor i nästa omgång.

Herr talman! I dag gör man de här urvalstesterna i Kristianstad, Göteborg och Stockholm. I Luleå finns det, precis som Lena Asplund säger, utrustning och även lokaler på Norrbottens flygflottilj för att genomföra detta.

Denna utrustning är nu förrådsställd, och anläggningen i Luleå nyttjades senast 2013. Den bemannas av personal från verksamheterna i Kristianstad och Göteborg när man genomför sådan här verksamhet. Det kostar ca 200 000 kronor att genomföra det här per tvåveckorsperiod. Det är kostnader som baseras på resor, traktamenten och logi.

Det är alltså helt rätt att den här utrustningen finns i Norrbotten. Jag har egentligen ingenting emot det principiella resonemanget i det här. Jag tror att decentralisering och närhet till verksamheter kan ha positiva effekter, så det är egentligen inte det som det handlar om. Däremot anser jag att det här i första hand är ett myndighetsansvar att klara ut. Det är den ordningen vi normalt sett har.

Den här utredningen är viktig i sammanhanget också när vi ska bedöma framtiden. Jag vill inte i dagsläget lova vare sig det ena eller det andra, därför att den här utredningen handlar om den grundläggande personalförsörjningen. Den handlar alltså om att se om vi ska ha ett system där man kan kombinera en yrkesprofessionell organisation med en värnpliktsbaserad verksamhet. Om vi kommer in i ett system där vi även aktiverar värnplikt för en del av Försvarsmakten blir det en fråga om numerärer, och då kommer naturligtvis också frågan om närhet till mönstringsstället upp direkt.

För min del vill jag avvakta utredningens resultat. Den har en helt annan dimension och tyngd på just den här punkten än vad Ryding-Bergs utredning har, som Lena Asplund mycket riktigt säger inte hanterar just den här frågan.

Jag menar att läget när Annika Nordgren Christensen har presenterat sitt den 30 september 2016 blir annorlunda för den framtida debatten och de framtida bedömningarna, där även det här måste vara en parameter som tas med.

Vi har sett att det nuvarande personalförsörjningssystemet har problem med att behålla de kontinuerligt heltidsanställda soldaterna i den omfattning som var planerat. Det är mycket avhopp efter fyra fem år. Sedan har vi inte när det gäller de deltidsanställda lyckats komma upp i de numerärer som det var tänkt heller. Just den verklighetsbakgrunden har lett till att den här utredningen ändå tillsattes så fort vi hann efter regeringsskiftet, och vi vill prova en analys av de norska och danska systemen där man har den här kombinationen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är något av bakgrunden till varför den här delen betonas i svaret.

Herr talman! Utskottet hade Rekryteringsmyndigheten på besök någon gång i höstas. När exakt vet jag inte. Den här frågan togs upp, och vi diskuterade lite fram och tillbaka. Det framkom då att de som skulle mönstra - vi kan kalla det för det nu så att alla förstår vad vi menar - fick åka tåg ned till Stockholm. De fick inte flyga. Det är lite märkligt, för i dag är det faktiskt många gånger billigare att flyga än att åka tåg. De fick sätta sig på tåget ned. Sedan fick de - det här är vad har sagts till mig uppe i Boden och Luleå, och jag tror det, för det står också på Rekryteringsmyndighetens hemsida - instruktioner om hur man ska ta sig från T-Centralen till Rekryteringsmyndigheten.

Nu pratar vi om 18-åriga tjejer och killar, och en del av dem kanske inte har varit utanför Gällivare, Luleå eller var de kommer från. De här instruktionerna får de: "Ta tunnelbanans röda linje 13 från T-Centralen till Ropsten. Gå av vid Gärdet och välj uppgång Värtahamnen/Frihamnen. Gå ut på Värtavägen och sväng vänster mot Värtahamnen. Därefter tar du höger in på Tegeluddsvägen, går över gatan, följer gångvägen genom Finlandsparken och viadukten över järnvägsspåret. Följ sedan glasgången som tar av till höger. När du kommer in i byggnaden är det ungefär 100 meter till Rekryteringsmyndighetens entré i hus 4."

Men hallå, alla är inte orienterare som kommer ned hit! Jag skulle tro att en del blir rätt förvirrade. Man får en tågbiljett och den här vägbeskrivningen i handen. En del har aldrig åkt tunnelbana i hela sitt liv. Många har säkert gjort det, och andra kommer säkert att bli jätteduktiga på det sedan. Men det här är unga människor. Jag tror att min 18-åriga son skulle ha vägrat. Han tyckte att det var jättejobbigt i början när han kom ned till Stockholm.

Det här är alltså också ett problem. Det känns fyrkantigt. Först ska man åka tåg från Kiruna eller var man kommer från, och sedan står man där och ska ta tunnelbanans röda linje. Men hallå, säger allihop, vad är tunnelbanans röda linje och hur gör jag det här? Det finns alltså en del att önska här. Beskrivningen av hur man ska ta sig ut till Göteborgs garnison med spårvagn är också lite knölig.

Just det här känns som sådana saker som man kanske bör titta på. Det kanske Rekryteringsmyndigheten skulle kunna titta på innan Annika Nordgren Christensen kommer med sin utredning den 30 september. Bara för att utredningen presenteras kommer ju inte allt att vara klappat och klart. Vi är överens om att det är viktigt att rekrytera och att även kunna rekrytera personal som är nära, och det gäller speciellt hemvärnet. För dem är det ju närheten som gäller. Jag vet att det finns vissa problem i norr för hemvärnet. Det här måste man alltså titta på.

En annan sak som jag också fick berättat för mig där uppe var att en tjej eller kille som var här nere och mönstrade hörde lite dåligt och fick åka hem igen och gå till läkaren hemma. Det visade sig att det var en vaxpropp. Man sköljde rent, och den här personen var sedan tvungen att göra samma resa med tåg och ta sig ut till Värtahamnen igen för att kolla hörseln en gång till. Det kunde man inte göra där uppe på försvarets företagshälsovård eller någonting liknande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är alltså stelbent. Sedan kan det vara någon av myndigheterna, Rekryteringsmyndigheten eller Försvarsmakten, som är stelbent. Det är lite sådant som man kanske kan styra upp i regleringsbrev.

Herr talman! Jag vet inte om vi i regleringsbrevet ska ta upp sådant som hörselprov, tunnelbaneåkning och så vidare. Vi måste nog lägga de frågorna på en lite annan nivå. Jag tror att det här är sådant som man kan framföra direkt till myndigheten, och jag tror att Lena Asplund skulle kunna göra en insats genom att föra ett samtal med myndighetsledningen. Jag har ju själv varit riksdagsledamot och vet att det går att påverka en hel del genom direktkontakter i vissa sammanhang.

Jag kan mycket väl stämma in i beskrivningar av att det kan vara krångligt här i världen och att det kan finnas broschyrer och instruktioner som inte är lätta att begripa. Men frågan är vad som är en förvaltningsfråga, vad som är en myndighetsfråga och vad som är en politisk fråga. Jag vill över huvud taget inte vara i närheten av att belasta mina företrädare Karin Enström och Sten Tolgfors för de här sakerna, utan det här är en myndighetsfråga. Det är samma sak med organiseringen av transporter och annat.

Det som debatten handlar om i kärnan är decentraliseringen av mönstringsförfarandet och att man ska ha närhet till det här. I det läge vi befinner oss i tror jag att det bästa sättet att komma framåt i den här frågan är att göra en bedömning när vi har fått utredningen från Annika Nordgren Christensen. Då har vi kanske också bestämt en inriktning för den framtida personalförsörjningen, och då bör vi dra en slutsats av vad den blir också i förhållande till närheten till mönstringsställena.

För min del vill jag nog vänta några månader innan jag är beredd att ge mig in i den debatten på ett mer detaljerat sätt.

Sedan är det också viktigt att upprätthålla vad som är myndighetsansvaret och vad som är det politiska ansvaret. Det kan vara så att man ska försöka lösa saker och ting inom ramen för myndigheten. Om man märker att det blir skevt av olika orsaker får man väl överväga om man politiskt sett ska ge sig in i det.

Nu tycker jag att det finns goda skäl att vänta med ett politiskt agerande just med hänvisning till den här utredningen.

Herr talman! När det gäller att framföra saker till myndigheten gjorde vi nog det ganska starkt i utskottet. Åtminstone vi som kommer från de norra förorterna till Stockholm och 100 mil uppåt, om vi säger så, framförde vad vi tycker framför allt om att man ska tvingas åka tåg och sådant.

Jag håller med om att det är en myndighetsfråga. Men jag tycker ändå att man kan väcka frågan. Det är bra om man väcker en debatt här, även när det gäller en myndighetsfråga. Jag är övertygad om att både Försvarsmakten och Rekryteringsmyndigheten är medvetna om att vi har den här debatten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

På Rekryteringsmyndighetens hemsida kan man läsa om var de medicinska undersökningarna och psykologiska bedömningarna görs - det som vi kallar mönstring. Det står: "På uppdrag av Försvarsmakten genomför vi också prövningar i Luleå". Då undrar jag om det är Rekryteringsmyndigheten som inte åker dit eller om det är Försvarsmakten som inte beordrar dem. Vad är hönan och vad är ägget i det här? Det handlar om helheten.

Det känns som att försvarsministern och jag är överens om att det är viktigt att vi rekryterar och att det är viktigt att också kunna rekrytera lokalt, för att behålla personalen. Det gäller såväl K-soldater och T-soldater som hemvärnsmän och kvinnor.

Det här är en utmaning som vi kommer att ha framöver, om det nu ska bygga på frivillighet i största mån. I kommittédirektivet sägs det att det i största mån ska bygga på frivillighet. Och om man bygger det på frivillighet på rätt sätt kanske man kan behöva mindre plikt. Som jag berättade tidigare har Danmark klarat sig ganska bra genom att ha bra framförhållning för frivilligheten. Då behöver man kanske inte plikta så mycket, om det nu skulle bli på det sättet.

Herr talman! Jag har redovisat de sakargument som finns i den här diskussionen och de synsätt som regeringen har.

Jag tror att jag och Lena Asplund är relativt överens i grunden om att många åtgärder måste vidtas för att personalförsörjningssystemet ska börja fungera bättre. Av just den orsaken har vi tillsatt den här utredningen.

Vi får återkomma i ett senare skede när vi har sett hur den inriktningen kommer att bli.

Överläggningen var härmed avslutad.