Möjlighet för fackförbund att köpa lagstiftning och politiskt inflytande

Fru talman! Mattias Karlsson har frågat mig hur jag ser på fackföreningarnas möjlighet att köpa lagstiftning och politiskt inflytande och om jag har för avsikt att ta några initiativ på området.

Låt mig börja med att slå fast att ett fritt och självständigt föreningsliv är en bärande del av vårt demokratiska styrelseskick. En viktig princip är föreningars och organisationers självständighet i förhållande till staten. Vidare står det var och en fritt att enskilt besluta vilket politiskt parti de ska stödja i allmänna val.

Vårt öppna demokratiska styrelseskick kännetecknas också av att en mångfald intressen, åsikter och perspektiv konkurrerar om utrymme och söker påverka det politiska utfallet. Att många aktörer uttrycker åsikter och försöker påverka politiken är i grunden positivt eftersom det bidrar till ett bättre och mer levande demokratiskt samtal och till mer välgrundade beslut.

Konstitutionsutskottet har framhållit att det framstår som mindre lämpligt med hänsyn till föreningsfriheten, inte minst för dess betydelse inom arbetsrätten och den svenska arbetsmarknadsmodellen, att införa bestämmelser som begränsar vad organisationer på arbetsmarknaden får använda sina egna medel till eller som griper in i sådana ideella föreningars beslutsprocesser (bet. 2017/18:19 s. 62). Jag instämmer i den uppfattningen.

Fru talman! Jag tackar demokratiministern för svaret, även om jag hoppades att hon som demokratiminister bättre skulle förstå att korruption är ett hot mot de demokratiska institutionerna. Det ska inte vara möjligt att köpa sig politiska tjänster. I tanken en man, en röst ligger att de som har ekonomiska resurser inte ska kunna köpa eller utpressa politiker för att få igenom sina politiska önskemål.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I slutet av maj 2018, bara drygt tre månader före höstens val, gick fackförbundet Kommunal och dess ordförande ut med löftet om att säkra 250 000 röster åt Socialdemokraterna i valet. I utbyte mot dessa röster krävde Kommunal att Socialdemokraterna skulle lova att bland annat avskaffa visstidsanställning.

Samma fackförbund har årligen fört över 3 miljoner kronor till det socialdemokratiska partiet. Under valet 2018 satsade man ytterligare 10 miljoner på politiskt kampanjande för just detta parti. Att en juridisk person som Kommunal erbjuder pengar och en hel grupps röster till ett parti där det finns en öppen och tydlig förväntan om gentjänster är inte bara anmärkningsvärt utan också förkastligt. Denna form av klientilism är vanlig i svaga demokratier och klansamhällen där man säljer hela gruppers röster till kandidater eller partier som erbjuder pengar, arbete eller andra former av fördelar.

Det är både rimligt och önskvärt att ställa sig frågan om det är förenligt med demokratiska principer att ett särintresse, mot betalning till det statsbärande partiet, får ett enormt inflytande över den politik som förs. För det är faktiskt detta som sker när LO och dess fackförbund år efter år ger miljoner och åter miljoner till det socialdemokratiska partiet. Det är pengar som utan tvivel är knutna till politiska krav.

Det brukar anses att demokrati betyder att folket styr landet via valda representanter. Frågan är dock om det är vad som sker när särintressen som LO kan ge stöd till regeringspartiet för att sedan påverka den förda politiken. Tanken om folket som styr sätts ur spel, och det är till slut arbetarrörelsens elit som styr.

Frågan kvarstår: Ser demokratiministern inga problem med att juridiska personer erbjuder pengar och en hel grupps röster åt ett regeringsparti med en sådan tydlig förväntan om gentjänster?

I detta anförande instämde David Josefsson (M).

Fru talman! Organisationerna på arbetsmarknaden är, precis som politiska partier, organiserade som ideella föreningar. De är demokratiskt uppbyggda, vilket innebär att deras ledning agerar utifrån det mandat den har fått av medlemmarna. Inom ramen för föreningsdemokratin är det, i det här fallet, fackförbundets medlemmar som ytterst avgör om föreningen vill stödja exempelvis ett särskilt politiskt parti ekonomiskt eller på annat sätt.

Jag tycker att det är viktigt att slå fast att en av de bärande principerna i en öppen och liberal demokrati är att staten inte ska reglera eller kontrollera vad organisationer i det civila samhället tycker, tänker eller gör. Varje individ har rätt att vara medlem i vilka föreningar eller organisationer de vill. Det är viktigt att påpeka att ingen ska tvingas att ingå i en förening mot sin vilja.

Jag vill lyfta fram att konstitutionsutskottet i närtid har gjort bedömningen att det skulle vara olämpligt i förhållande till föreningsfriheten att införa bestämmelser som begränsar vad organisationer på arbetsmarknaden får använda sina medel till eller gripa in i ideella föreningars beslutsprocesser. Denna bedömning delar jag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är viktigt att understryka att uppgifter om ekonomiska stöd som organisationer på arbetsmarknaden lämnar till partier ligger öppet på Kammarkollegiets hemsida sedan 2014. Och lagen om insyn i finansiering av partier utökades 2018 till att gälla även partier på lokal och regional nivå. Det är viktigt att vi fortsätter att upprätthålla denna transparens.

Fru talman! På 90-talet avskaffades kollektivavtalsanslutningen av fackliga medlemmar till Socialdemokraterna. Dessförinnan kunde fackliga organisationer ansluta sina medlemmar direkt till det socialdemokratiska partiet utan att fråga om lov först. En miljöpartist eller för den delen en moderat kunde alltså tvingas bli medlem i Socialdemokraterna. Den tiden är tack och lov förbi, men samtidigt tycker jag att det finns ekon kvar. Dessa saker måste vi åtgärda.

I höstens val röstade bara 41 procent av LO-medlemmarna på Socialdemokraterna. Ändå fortsätter fackförbundet att ösa pengar till partiet. Demokratiministern tog upp det som konstitutionsutskottet hade tagit ställning till och som egentligen inte har med frågeställningen om man kan köpa sig politiska tjänster eller politiskt inflytande att göra. Det handlar snarare om vad man gör med medlemmarnas pengar, och det är egentligen två skilda saker. Så som reglerna är utformade i dag och som demokratiministern sa kan en medlem i facket inte själv bestämma om den inbetalda medlemsavgiften ska gå till att stötta Socialdemokraterna.

Under valrörelsen måste demokratiministern också ha stött på fackligt anslutna medlemmar som inte röstade på Socialdemokraterna och som i sin förtvivlan sa: Varför ska då mina medlemspengar gå till att stötta det partiet? Att vara medlem i en viss organisation på arbetsmarknaden är naturligtvis frivilligt. Däremot tror jag att vi båda inser att den särställning som arbetsmarknadsorganisationerna har inom arbetsrätten medför att möjligheten att stå utanför organisationerna i många fall framstår som ett mindre fördelaktigt alternativ för den enskilde arbetstagaren. Det huvudsakliga skälet för medlemskap i ett fackförbund är nog oftast inte av politisk karaktär, och då borde den enskilde ha möjlighet att ta ställning till om han eller hon vill att medlemsavgiften ska få användas till att stödja ett visst parti ekonomiskt.

Jag tycker att det borde vara självklart att jag som enskild medlem, om någon del av min fackmedlemsavgift ska gå till ett politiskt parti, ska behöva ge ett skriftligt samtycke till detta. Det är inte rimligt att vi 2019 i Sverige ska ha ett regelverk som syftar till att stärka ett enskilt partis kassa på bekostnad av önskemålet från den enskilde fackligt anslutne.

Jag vill vända på det hela och fråga lite retoriskt: Hur lämplig är den nuvarande utformningen av lagstiftningen? Hur lämpligt är det att enskildas önskemål inte hörsammas, till förmån för den socialdemokratiska partikassan?

Det finns alla möjligheter att även i Sverige införa regler om samtycke. Titta på Danmark! Där har man redan sådana regler på plats.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Först vill jag säga att jag inte delar Mattias Karlssons uppfattning att fackföreningar i dag har möjlighet att köpa lagstiftning och inflytande över politiska partier. Snarare är det varje förenings eller organisations självklara rättighet att bedriva påverkansarbete gentemot politiska partier. Varje förening eller organisation är också i sin fulla rätt att föra en dialog med sina medlemmar om partier och partipolitiska frågor och att fatta självständiga beslut om hur de vill använda sina ekonomiska medel.

Kärnan i den bedömning som både utredningen och konstitutionsutskottet gjort i närtid var att det skulle vara olämpligt i förhållande till föreningsfriheten att införa bestämmelser som begränsar vad organisationer på arbetsmarknaden får använda sina medel till eller gripa in i ideella föreningars beslutsprocesser.

Jag vill påpeka att i Sverige är fackföreningarna, precis som de politiska partierna, självständiga och demokratiskt uppbyggda organisationer. Ingen av organisationerna kan tvinga de andra att driva frågor i strid med de egna medlemmarnas vilja. I en öppen och liberal demokrati är det rimligt att föreningar och organisationer ska ha rätt att både samarbeta, stödja och föra en dialog med varandra.

Fru talman! Jag vill säga till demokratiministern att jag till viss del delar hennes syn. Men frågeställningen här handlar om vad fackförbunden har varit ute och sagt och också varit väldigt mediala med: De är beredda att lämna pengarna till det socialdemokratiska partiet och se till att minst 250 000 av medlemmarna röstar på Socialdemokraterna. I utbyte kräver de denna gentjänst: viss lagstiftning. Inför valet sa de bland annat att Socialdemokraterna skulle lova att avskaffa visstidsanställningar. Jag tycker att det är problematiskt när man så tydligt kräver en gentjänst tillbaka.

I samband med riksdagsvalet i september skickade Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE, för första gången valobservatörer till Sverige. I sin rapport som nu har offentliggjorts riktar organisationen kritik mot hur valet här i Sverige genomfördes och konstaterar att Sverige inte uppfyller FN:s konventioner mot korruption. OSSE skriver att oreglerat deltagande från tredjepartsaktörer som LO i valkampanjen kan äventyra transparensen kring politisk finansiering. Organisationen föreslog därför att Sverige inför lagstiftning som begränsar möjligheterna för LO att göra detta.

Jag tycker att man i grunden måste ställa sig frågan om det inte bara är ett moraliskt utan också ett juridiskt fel att LO kräver motprestationer för att leverera sitt stöd till Socialdemokraterna.

Jag har stora förhoppningar om att demokratiministern ändå är beredd att titta på den kritik som kom från OSSE och ta initiativ för att begränsa LO:s möjligheter att kräva motprestationer för sitt ekonomiska stöd.

Fru talman! Jag vill börja med att återigen konstatera att den lagstiftning som trädde i kraft 2018, mot bakgrund av förslagen i den parlamentariskt sammansatta Kommittén om insyn i finansiering av partier, bidrog till att öka transparensen och synligheten i finansieringen av vårt politiska system och våra politiska partier, vilket är bra. Jag konstaterar också att det vore mindre lämpligt, med hänsyn till den föreningsfrihet vi har, att gå in och reglera på vilket sätt man använder sina pengar och gå in och ställa villkor när det gäller hur ideella föreningar fattar sina beslut, hur de utövar dialog med politiska partier och hur de uttalar sig i den offentliga debatten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag menar att vårt öppna demokratiska styrelseskick ska kännetecknas av en mångfald aktörer som ska vara aktiva och försöka påverka det politiska utfallet. Det har de sin fulla rätt att göra - lyfta fram intressen, åsikter och perspektiv. Här spelar också organisationerna på arbetsmarknaden en viktig roll, och det är i grunden positivt. Det bidrar till ett bättre och mer levande demokratiskt samtal.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.