Miljörisker med planerat kärnkraftverk i Pyhäjoki

Herr talman, ärade ledamöter, åhörare! Ibrahim Baylan har frågat it- och energiministern om det förts någon dialog med den finska regeringen om de kärnkraftsplaner som nu presenteras och - om inte - om statsrådet avser att föra någon dialog med den finska regeringen inför den bygglovsansökan som gäller det aktuella kärnkraftsbygget i Pyhäjoki samt vilka övriga åtgärder statsrådet avser att vidta med anledning av de finska kärnkraftsplanerna i Pyhäjoki, 16 mil från Skellefteå i Västerbottens län. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågorna. Jonas Sjöstedt har frågat hur jag ser på placeringen av de nya reaktorerna och om jag avser att ta initiativ för att försöka påverka finska myndigheters beslut i fråga om placeringen av kärnkraftverket. Projekt för ny kärnkraft omfattas av Esbokonventionen som reglerar samråd om miljökonsekvensbeskrivningar för projekt med risk för gränsöverskridande betydande miljöpåverkan. Finland liksom Sverige och de andra parterna i konventionen följer konventionens regelverk. Finland har enligt konventionen genomfört samråd med Sverige i ärendet. Samrådet har hanterats av Naturvårdsverket, och svenska myndigheter, kommuner och organisationer har deltagit. Sverige och de övriga nordiska länderna har ett utmärkt samarbete inom ramen för det nordiska samarbetet. Valet av energimix är något som varje land självständigt beslutar om. Den beslutsrätten värnar vi i den svenska regeringen. Däremot är nationella orienteringar en stående punkt vid möten i det nordiska energisamarbetet.

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret. Jag ska börja med att välkomna statsrådet, som ju är relativt ny på sin post, till denna kammare och till denna interpellationsdebatt. Även om statsrådet är ny behärskar hon uppenbarligen redan en ädla statsrådskonsten att undvika att svara på interpellationsfrågor. När jag ser igenom svaret är det inte många svar på de frågor som jag och Jonas Sjöstedt tillsammans har ställt. Herr talman! Vi lever i ett modernt samhälle där tillgången till elektricitet är fullständigt grundläggande för vårt sätt att leva. Den elektriciteten genererar vi på olika sätt. I Sverige har vi en fördelning som fortfarande huvudsakligen bygger på vattenkraft och kärnkraft. I många andra delar av världen sitter man precis som vi gör här i Sverige och i Finland och funderar på: Hur ska dessa frågor lösas i framtiden? När man gör den typen av investeringar som Finland ändå har bestämt sig för är det viktigt att man tänker till ordentligt. Det finns inget annat kraftverk som har sådana konsekvenser som just kärnkraftverk. När det gäller vindkraft, solkraft och luftsnurror av olika slag har den typen av installationer inte så oerhört många konsekvenser. Om man bestämmer sig för att ta bort dem är det snabbt gjort. När man däremot fattar beslut om att bygga kärnkraftverk har det verkningar och konsekvenser för tiotusentals och kanske uppemot hundra tusen år. Det är därför oerhört viktigt att man tänker till ordentligt och också funderar ordentligt över konsekvenserna. Jag menar då inte bara där man bestämmer sig för att bygga kärnkraftverket utan också i den omgivning som finns. Nationsgränser är naturligtvis väldigt viktiga och oerhört centrala för oss som bor i nationalstater. Men de är fullständigt irrelevanta i det sammanhanget. Skulle någonting ske påverkar det naturligtvis inte bara det land eller den ort där man har bestämt sig för att bygga utan också stora delar av omgivningen. Det är mot den bakgrunden som jag har valt att ställa frågorna till statsrådet. Vi är nu på väg mot ett bygge av ett helt nytt kärnkraftverk med allt vad det innebär 16 mil från den svenska gränsen. Det beskedet har väckt en del oro och en del frågor. Vad gör den svenska regeringen? Sitter ni på händerna och väntar tills kärnkraftverket kommer upp? Eller är det så att man redan nu har inlett en dialog och en diskussion med den finska regeringen så att man kan försäkra sig om att allting som vi mänskligt kan tänkas göra för att minimera miljökonsekvenser och garantera säkerhet och annat verkligen görs? Framför allt vill jag veta: Vilka insatser kan den svenska regeringen tänka sig att göra för att informera och föra en dialog med de medborgare i Sverige som känner en oro över att det smälls upp ett kärnkraftverk inte alltför långt från det egna hemmet med allt vad det innebär? Jag förstår att detta är ett finskt beslut, som statsrådet uttrycker det. Men likväl har vi i många andra frågor en god dialog med våra grannar. Vilket slags dialog för ni? Vilka andra åtgärder tänker ni vidta? De frågorna har inte fått något svar. Jag skulle gärna vilja höra det. Vad är svaret på frågorna?

Herr talman! Tack, miljöminister Lena Ek! Den här debatten gäller planerna på att bygga ett nytt kärnkraftverk i Pyhäjoki i norra Österbotten mittemot Västerbotten i Sverige. Kraftverket ska byggas på en udde i Bottenviken, och det står stora naturvärden på spel i området. Det nya kärnkraftverket kommer att ligga bara 16 mil från den vackra staten Skellefteå i Västerbotten. Från Vänsterpartiets sida beklagar vi det bygget. Vi beklagar det för att det i dag finns fullgoda alternativ till kärnkraften i form av förnybar elkraftsproduktion - det gör det i både Sverige och Finland - och vi beklagar det för att det ligger så nära Sverige. Även om risken för en olycka är liten vet vi att konsekvenserna är ohyggliga om kärnkraftsolyckan sker. Det finns i dag en berättigad oro och ett stort motstånd i både Finland och Sverige mot planerna på ett nytt kärnkraftverk i Pyhäjoki, och bland annat arbetar Naturskyddsföreningen i Norrbotten med detta. I min interpellation, och Ibrahim Baylan har en likartad interpellation, har jag frågat miljöministern hur hon ser på placeringen av kärnkraftverket. Jag kan inte riktigt utläsa något svar på det i svaret i interpellationen. Jag upprepar gärna frågan. Tycker miljöministern att det är en lämplig placering av ett kärnkraftverk? Det andra är om man har försökt att påverka de finska myndigheterna. Där svarar regeringen och ministern att man har samrått inom ramen för Esbokonventionen. Men det är ett litet mysterium vad man tyckte i samrådet. Det framgår inte riktigt i svaret. Frågan är om man tyckte något när man samrådde inom ramen för Esbokonventionen, och vad tyckte regeringen i sådant fall? Eller samrådde man utan att tycka någonting i själva sakfrågan? Jag är nyfiken på: Vad tycker Lena Ek själv? Är det bra eller dåligt? Är det någonting att välkomna, eller är att det byggs kärnkraftverk i Sverige närhet någonting som vi helst hade varit utan? Vi hade själva, åtminstone de rödgröna partierna och någonstans kanske även Centerpartiet, tänkt oss att vi skulle avveckla kärnkraften med de miljörisker som den energiformen innebär. Vi vet till exempel att när vi valde att bygga kärnkraftverk i Barsebäck var det många danska politiker även på hög nivå som tydligt sade att de tyckte att kärnkraftverken var felplacerade. Det hade danskarna rätt i. De var helt felplacerade mitt i ett stort tätbebyggt storstadsområde med Köpenhamn bara några mil bort. En annan fråga som jag nämner i förbigående i min interpellation är frågan om statsstöd till kärnkraft. I den svenska kärnkraftsöverenskommelsen som den borgerliga alliansen har slutit öppnar man för att bygga tio nya kärnkraftsreaktorer i Sverige. Men det ska inte ske med direkt statsstöd. Däremot har vi fått klart för oss att det statligt ägda företaget Vattenfall får använda sina pengar till att bygga ny kärnkraft. Faktum är att svenskt statsstöd har använts för inte så länge sedan vid bygge av kärnkraft i just Finland. Vid det andra reaktorbygget i Olkiluoto, som är både kraftigt fördyrat och kraftigt försenat, bidrog Svensk Exportkredit med 1 miljard kronor till bygget. Det är ett direkt statsstöd till kärnkraft i Sveriges närhet. Utesluter ministern varje stöd av Svensk Exportkredit till den nya reaktorn i Pyhäjoki?

Herr talman! Jag vet inte vad Ibrahim Baylan hade för arbetsmetod när han var statsråd. Jag kan försäkra att jag verkligen lägger mycket arbete på att försöka besvara de frågor som ställs. Givet detta bestämmer varje land om sin egen energimix. Det kan vi inte göra någonting åt. Frågan är om vi ens vill det. Vill vi att andra länder ska lägga sig i vår interna svenska energimix? Jag vill inte det. Jag vill att vi svenskar själva bestämmer vilken energimix vi ska ha i det här landet. Vill vi ha det så när det gäller våra inre förhållanden måste vi också respektera att andra länder vill samma sak. Kärnkraft är en allvarlig fråga. Det är därför som Esbokonventionen finns. Den reglerar samråd och miljökonsekvensbeskrivningar för större projekt med risk för gränsöverskridande miljöpåverkan. Det är klart att det finns en sådan risk. Därför har Sverige också använt sig av Esbokonventionen. Då är frågan: Vad kan man samråda om enligt den? Det gäller inte placeringar men däremot till exempel valda tekniska lösningar. Det är Naturvårdsverkets uppdrag att göra det. Det arbetar enligt Esbokonventionen och får svar från den finska regeringen om detta. När det gäller det finska beslut som vi diskuterar i dag finns här två beslut i Finland på två alternativa lokaliseringsorter. Företaget Fennovoima har valt Pyhäjoki som alternativ när man planerar att projektera en byggnation. Jag är fullt beredd att se till att Naturvårdsverket utnyttjar de möjligheter som finns enligt Esbokonventionen att föra den dialogen när man kommer så pass långt i planeringen i Finland att det är aktuellt. Den tidpunkten närmar sig. Jag tycker att det är viktigt att vi har sådana samråd. Jag tycker att interpellanten har helt rätt i det. Jonas Sjöstedt väckte en fråga om att kärnkraften ska bära sina egna kostnader. Så är det. Vi kämpar nu för att se till att det blir så i verkligheten också. Det finns fortfarande en del saker som vi behöver få på plats. Men det energipolitiska beslut som alliansregeringen har fattat för den svenska energipolitiken innebär ett stort steg åt detta håll. Det tycker jag naturligtvis är bra eftersom jag tillhör ett parti som sedan länge är emot kärnkraft. Det finns ett tidigare fall, och jag antar att det är det som Jonas Sjöstedt syftar på. Det är ett gammalt fall från 2004 när Svensk Exportkredit deltog i en finansiering. Jonas Sjöstedt nickar - bra, då vet jag att det är rätt fakta jag har med mig. Aktiebolaget Svensk Exportkredit får svara för sig självt. Men vi vet att det 2004 gjordes en delfinansiering i ett sådant här ärende. Företaget hade då andra mål för sin verksamhet, och lånet gavs på kommersiella villkor. Det är inte möjligt att göra samma sak i dag. Dessa regler är ändrade sedan länge - långt före min tid här. Det tycker jag är bra.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaren igen. Min något raljanta mening om den ädla statsrådskonsten att inte svara på frågor handlade inte så mycket om mina egna arbetsmetoder som om det skriftliga svar som statsrådet har lämnat. Det ger inte särskilt många svar på de frågor som ställdes. Statsrådet ställde frågan: Skulle vi vilja att andra länder lägger sig i vår energimix? Ja, absolut! När man fattar beslut som handlar om ett nytt kärnkraftverk tror jag att detta inte bara är bra utan också ofrånkomligt. Om vi skulle bestämma oss för ett nytt kärnkraftverk i närheten av Norge eller för den delen i närheten av Danmark eller Finland är jag tämligen säker på att de skulle ha synpunkter. Så var det med Barsebäck, som vi tillsammans bestämde oss för att lägga ned. Det gjorde vi både i enlighet med det beslut som fattades i folkomröstningen och efter en hel del synpunkter och kritik inte minst från Danmark. När det gäller denna typ av stora beslut som har konsekvenser inte över 1, 50 eller 100 år utan kanske 10 000 år är det viktigt att vi tar hänsyn till varandra också om det handlar om nationsgränser som går rakt igenom. Återigen: Förstår statsrådet att detta särskilt i dessa tider utlöser en hel del oro hos de människor som bor i närheten? Vad innebär det för miljön? Vad innebär det för djurlivet? Vad innebär det för människor? Trots allt var det tyvärr inte alltför länge sedan vi fick se en ganska svår kärnkraftsolycka som en följd av jordbävningar och sedan en tsunami. Då såg vi vilka enorma krafter vi har att hantera när någonting händer. Visst kan man säga att risken att det händer någonting är väldigt liten - och så är det ju, tack och lov. När kärnkraften var ny hävdade man att den var helt säker. Det är få som i dag hävdar att så är fallet. Men vi ser att de mest osannolika händelser ibland kan inträffa. Då gäller det för oss att ha förberett så mycket som det bara går - därav mina frågor om vilken dialog regeringen för med den finska regeringen. Och har man försäkrat sig om att allting som kan tänkas göras verkligen görs? Jag är fortfarande nyfiken på den fråga som Jonas Sjöstedt ställde och som aldrig fick något svar. Vad tycker statsrådet själv om detta kärnkraftverk och placeringen av detsamma? Är det okej, eller har miljöministern några som helst synpunkter på det? Sedan kan jag bara inte låta bli att kommentera det faktum att Lena Ek står i talarstolen och säger: Jag tillhör ett parti som länge har varit emot kärnkraft och är emot kärnkraft! Ja, så har det varit. Ni har profilerat er starkt med detta. Men då är det oerhört märkligt att ni sitter i denna kammare och röstar för att ta bort förbudet mot ny svensk kärnkraft. Det rimmar illa med det som sägs. Missförstå mig inte - jag är inte ovillkorligen emot kärnkraft. Jag tror att det kan behövas i vissa lägen, särskilt i ett läge när vi nu försöker ta oss till ny teknik. Men att stå i talarstolen och slå sig för bröstet för att man är emot kärnkraft när man under förra mandatperioden har suttit här och röstat för ny svensk kärnkraft med maximalt tio nya reaktorer - det går inte ihop. Vad är det som gäller egentligen? Vad är det som gäller för Centerpartiet, och vad är det som gäller för denna borgerliga regering som du nu företräder i dess helhet, Lena Ek?

Herr talman! Självfallet är det Finland som bestämmer var man placerar finska kärnkraftverk. Det finns nog ingen som har tänkt att det ska vara på något annat vis heller. Men goda grannar emellan kan man diskutera saker och ha en åsikt, och det är det som debatten gäller. Finnarna och det finska parlamentet bestämmer själva. Vi har inte bestämt över Finland sedan 1809. Det var bland annat i Pyhäjoki och i slaget mellan ryska och svenska trupper i just denna by som man förlorade Finland. Men vi kan ha en åsikt, och det är denna åsikt som vi frågar om Lena Ek har någon. Jag tycker att det är märkligt att en företrädare för ett parti som säger sig vara emot kärnkraft inte ens kan säga: Vi hade hellre velat att man inte hade byggt det här verket, vi hade hellre velat att man hade byggt det någon annanstans eller vi hade hellre sett att man hade satsat på förnybar energi! Det kan man säga med full respekt för Finlands rätt att bestämma i frågan. Jag tycker att detta visar på Centerpartiets problem med att försöka hålla kvar någon sorts trovärdighet i sin kritik mot att bygga ny kärnkraft samtidigt som man faktiskt inte tycker någonting när det byggs en ny kärnkraftsreaktor 16 mil från Skellefteå. Men här har Lena Ek en gyllene chans att komma med en tydlig åsikt om huruvida hon är för eller mot att man bygger reaktorn. Tycker hon att det är ett klokt beslut eller ett oklokt beslut att göra det? Det var ett tydligt och bra besked om Svensk Exportkredit. Men frågan är vad som gäller för andra statliga intressen i och subventioner av kärnkraft. Vi fick ett besked i den här kammaren häromveckan att det är okej att det statliga företaget Vattenfall bygger ny kärnkraft i Sverige. Det är uppenbarligen inte statlig subvention. Vi vet att Vattenfall har haft en enorm dragning till gamla, föråldrade, dyra och miljömässigt tvivelaktiga energikällor i andra länder. Det har nästan varit Vattenfalls signum, kan man säga, genom de gångna åren - bland annat beroende på svaga ägardirektiv från den svenska staten. Låt oss tänka oss att Vattenfall skulle få för sig att försöka gå in och få del av bygget i Pyhäjoki - man kan ju inte utesluta något sådant. Tycker regeringen att det är olämpligt? Ska ett statligt företag låta bli att bygga kärnkraftverk i Sveriges närhet, eller är det fritt fram för Vattenfall att bygga ny kärnkraft i andra länder om företaget väljer att göra det? Vi kan ju se hur illa det har gått för Vattenfalls kärnkraftssatsning i Tyskland, där man har valt att köpa kärnkraftverk som tyskarna sedan ganska snabbt bestämde sig för att avveckla för att satsa på ett uthålligt energisystem. Mest av allt i denna interpellationsdebatt är jag nyfiken på vad Lena Ek egentligen tycker. Vill hon ha ett kärnkraftverk 16 mil från Skellefteå, eller spelar det ingen roll om det byggs där eller inte? Jag tycker att denna investering är att beklaga.

Herr talman! Vi tror på fria och självständiga staters rätt att själva bestämma. Denna rätt har Finland, och denna rätt har vi. Den vill vi bevara, eller hur? Vi vill inte att någon annan ska lägga sig i en energimix. Nu handlar det om ett kärnkraftverk som byggs i Finland. Jag är emot kärnkraft, och det har jag alltid varit. Centerpartiet är emot kärnkraft, och det har det alltid varit. Men det innebär inte att jag för den sakens skull kan överträda internationella folkrättsliga regler om vad en stat själv bestämmer över. Det är regler som vi slåss stenhårt för att bevara i EU-systemet just därför att vi själva vill ha makten över vår egen energipolitik. Jag förstår att Jonas Sjöstedt tycker att det är intressant att driva denna diskussion med tanke på den situation som råder i hans parti och hans ambitioner. Jag respekterar det. Jag tycker att det är viktigt att diskutera säkerhet och kärnkraft. Men be mig inte bryta mot internationell rätt i en interpellationsdebatt! Det tänker jag inte göra. Esbokonventionen är till för att man ska kunna ha en sådan här diskussion. Vi har självfallet alldeles utmärkta och täta förbindelser med den finska regeringen. Sedan jag tillträdde har jag träffat den finska miljöministern, som är från det gröna partiet i Finland, flera gånger. Han vet utmärkt väl var jag står i den här frågan. Men det är han, den finska regeringen och Finland självt som bestämmer. Det är så. Det kan inte vi ändra på i en interpellationsdebatt. Jag tycker att det är väldigt bra att den här konventionen finns när det gäller kärnkraft och gränsöverskridande miljörisker. Det är den plattform vi har för att diskutera säkerhetsfrågor och människors oro. Det är klart att vi ska ta människors oro på allvar. Det är vårt gemensamma ansvar. Både Sverige och Finland är bundna av Esbokonventionen. Vi har ställt de frågor vi kan ställa genom Naturvårdsverket. Vi kommer att fortsätta det arbetet. Det gäller också den nya frågan om en eventuell kärnkraftsbyggnad i Pyhäjoki. Vi kommer att använda Esbokonventionen fullt ut. Det kommer vi naturligtvis att göra eftersom människor är oroliga och eftersom kärnkraften innebär de här nackdelarna. Det vet vi allihop. Jag kan inte se något annat än att också Finland har levt upp till Esbokonventionen fullt ut i de här ärendena och i tidigare ärenden. Den svenska regeringen har haft sådana här dialoger förut med Finland. Jag och hela regeringen kommer att fortsätta att ha en tät dialog med våra finska kolleger i olika frågor. Med tanke på den diskussion som vi har haft om olika kärnkraftsfrågor och andra energifrågor tycker jag att det ur ett EU-perspektiv är oerhört viktigt att slå vakt om principen att varje land bestämmer sin egen energimix. Jag är beredd att slåss för att den principen ska stå fast.

Herr talman! Några svar lämnades. Det tackar vi för. Det är bra att det förs en dialog. Jag tror också att det är bra om regeringen tar initiativ till en bättre information, inte minst i de delar av landet där det finns en oro för vad detta innebär. Ja, det är Finland som fattar beslut, statsrådet. Beslutet har fattats i Finlands parlament, och den finska regeringen har nu att fatta beslut om de bygglovsansökningar som kommer in. Men jag begriper inte på vilket sätt det skulle förhindra statsrådet från att ha en synpunkt eller en åsikt. Vi har alla respekt för Finlands suveränitet. Det är inte tal om något annat. Men det förhindrar varken mig som riksdagsledamot eller statsrådet som statsråd att kunna ha synpunkter eller säga vad vi personligen tycker. Är det bra eller dåligt? Det behöver inte vara så oerhört konfliktfyllt. Finland fattar sina egna beslut, men när det handlar om ett kärnkraftverk är det klart att det har konsekvenser för oss alla. Det gäller särskilt om det, Gud förbjude, skulle hända något. Då kan man inte säga att här går en gräns och vi kan inte ha synpunkter på vad som händer på andra sidan. Kommer det radioaktivt vatten eller radioaktiv strålning berör det oss allihop. Mot den bakgrunden tycker jag att det är mycket bra att Sverige utnyttjar de möjligheter som finns att föra dialog. Jag hoppas att den dialogen också utmynnar i att de människor som finns i närheten, framför allt kanske de boende i Skellefteå och området däromkring, blir informerade om vad som gäller. På det viset kan man kanske minimera oron och kanske till och med ta bort en del missuppfattningar om vad som sker. Det är det som interpellationen handlar om och inte så mycket annat. Till syvende och sist: Vilka synpunkter har statsrådet? Det utlöser ingen konflikt mellan Sverige och Finland om miljöministern säger vad hon själv tycker om detta.

Herr talman! Precis som Ibrahim Baylan nämnde är vi alla fullt medvetna om att detta är en fråga för Finland att avgöra. Det är någonting som vi respekterar djupt, men som goda grannar kan man självfallet komma med synpunkter och diskutera saker samtidigt som man har den här respekten. Det är det som den här debatten handlar om. Jag har också hört flera borgerliga politiker i Sverige beklaga beslutet att avveckla kärnkraften i Tyskland. Där verkar hämningarna vara mindre när det gäller att ha synpunkter på kärnkraft eller inte kärnkraft än vad de är i det finska fallet. Ett tag lät Lena Ek lite kraftfull och sade att vi ska använda Esbokonventionen fullt ut och att hon har täta kontakter med sin finska kollega. Vad säger ni i de här kontakterna? Vad är det ni vill ha sagt inom ramen för Esbokonventionen? Är det täta kontakter fullt ut samtidigt som ni inte tycker någonting? Den här debatten handlar om huruvida Sverige har någon åsikt när det gäller den tekniska konstruktionen och placeringen av kärnkraftverket även om det formellt inte faller inom ramen för Esbokonventionen. Här tycker jag att det finns en brist på besked från miljöministern. Det beklagar jag. Jag skulle vilja återkomma till frågan om svenska statliga företag. Vi har till exempel stora franska intressen i den finska kärnkraften. Vi nämnde förut att Sverige också har varit indraget i det genom exportkreditsystemet. Skulle miljöministern ha någon synpunkt på om ett svenskt energiföretag var med och byggde kärnkraft i Finland, som ligger nära Sverige, samtidigt som vi har någon sorts ambition att ersätta kärnkraften med förnybara och uthålliga energisystem? Den frågan skulle jag också gärna vilja ta upp för att ge ministern en möjlighet att svara.

Herr talman! Min roll i dag är väl att vara lite sidekick. Jag ska återigen försöka försvara Centerpartiet. Mina herrar, ni vet mycket väl hur lätt det är att locka upp mig i den här debatten, speciellt när ni pratar om Centerpartiet och vår ambition att bygga ny kärnkraft. Jag vill upprepa att vi i Centerpartiet inte tycker om kärnkraft. Vi tror inte att det är morgondagens energikälla. För dem som inte har lyssnat eller inte har velat lyssna kan jag upprepa att vi gick med på den här energiöverenskommelsen av en anledning. Det var möjligheten att få igenom satsningar på det förnybara, på grön energi, el- och energieffektivisering, i en sådan omfattning som vi inte har sett tidigare. Det är jag stolt över, och jag tror att vi är många centerpartister som är det. Det är vår tro och övertygelse att kärnkraften ska fasas ut. En del kanske kallar det naivt, och andra kanske tycker att det är klokt. En politisk reporter i Aftonbladet, jag tror att hon heter Lena Smedsaas, kallade Centerpartiet för knivslugt när vi gick med på detta i och med att vi fick ett väldigt stort utbyte tillbaka när det gällde det förnybara. När det gäller Finland vill jag säga att det senaste bygget av en kärnkraftsreaktor har fördyrats oerhört. Jag tror att det har fördyrats från 3 till 6 miljarder. Det innebär en otrolig ökning av kostnaden per kilowattimme. Jag tror att jag läste någonstans att man från början hade räknat med en kostnad på 35 öre per kilowattimme, och nu ligger den på minst 50 öre per kilowattimme. Här i Sverige kommer inte nya kärnkraftverk att få statsstöd. Det är min tro att det kommer att bli alldeles för dyrt att bygga kärnkraft i Sverige. Förhoppningen är att vi ska ha byggt ut de gröna alternativen så mycket att det inte ska bli lönsamt eller intressant med kärnkraft i framtiden. Jag satt i kommunstyrelsen i Skellefteå för ett par år sedan. Det var ute på något slags remiss att vi skulle få kommentera den kommande byggnationen av kärnkraftverket i Finland. Jag tänker inte säga namnet, för jag är väldigt dålig på att uttala det på finska. Det anmärkningsvärda var att det inte fanns några specifika yttranden från vare sig Vänsterpartiets eller Socialdemokraternas ledamöter i kommunstyrelsen. Jag tycker mig minnas att kommunalrådet Bert Öhlund kommenterade det och sade: Det är inte vår sak att lägga oss i. Det är ett finskt beslut. Jag kan egentligen bara konstatera vad han sade. Avslutningsvis håller jag med om att man ska ta den oro som förs fram på allvar. Det här ska vara en öppen diskussion, och man kan gärna informera skellefteborna. Det tycker jag att även kommunledningen i Skellefteå gott kan bidra till.

Herr talman! Jag vill upprepa några saker från den tidigare debatten. Redan i februari 2008 sände Finland en underrättelse om att man diskuterade fyra lokaliseringsorter. Då påbörjades genom Naturvårdsverkets försorg den svenska dialogen med Finland. Under perioden sedan dess har svar kommit från kommuner, frivilligorganisationer, politiska partier och så vidare till Naturvårdsverket och vidarebefordrats till Finland. Vi avser att använda Esbokonventionens möjligheter fullt ut. Jag har full respekt för att människor i området är oroade, men jag kan inte låta bli att fundera en del över det som Ibrahim Baylan sagt i den här debatten. Vi i Centerpartiet har en klar åsikt, vi är emot kärnkraft. Vi har sagt att vi inte vill ha någon kärnkraft. Det är den centerpartistiska ståndpunkten. Det vore anständigt att gå hem och titta på partistyrelsen i det socialdemokratiska partiet för att se om där inte finns ledamöter som aktivt arbetar för en utbyggnad av kärnkraften, till och med på nya platser, och för helt nya anläggningar på ställen där det inte redan finns kärnkraft etablerad. Jag vill upprepa att det är oerhört viktigt att varje land får ta sina egna beslut och att man själv står för energimixen. Det har jag slagits för i Bryssel, och jag kommer som miljöminister att fortsätta att slåss för det.