Militärt hot mot Sverige

Svar på interpellationer

Fru talman! Mikael Oscarsson har frågat mig om jag instämmer i arméchefens bedömning "att vi kan vara i krig inom några år". Vidare har Oscarsson frågat mig om det, om så är fallet, finns beslut och omprioriteringar som behöver göras och om det finns anledning att låta Försvarsberedningen börja arbeta redan under 2016, med tanke på "det omvärldsläge vi upplever" och "slutsatsen att vi kan vara i krig inom några år".

Låt mig inledningsvis konstatera att riksdagen så sent som den 15 juni 2015 fattade beslut om en ny försvarspolitisk inriktning. Det enskilt viktigaste är att öka den operativa förmågan i krigsförbanden och att säkerställa den samlade förmågan i totalförsvaret. Bi- och multilaterala försvars- och säkerhetspolitiska samarbeten fördjupas. Ett närmare samarbete i Norden och med de baltiska staterna samt med andra länder och aktörer i vårt närområde bidrar till att stärka säkerheten i vår del av världen.

Låt mig också konstatera att Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna ställt sig bakom den politiska överenskommelsen om försvarets inriktning från 2016 till och med 2020. Detta försvarsbeslut innebär en tydlig markering av att den säkerhetspolitiska situationen i Europa har försämrats.

Försvarsberedningen konstaterade att den säkerhetspolitiska utvecklingen är komplex och oförutsägbar. I försvarsbeslutet, som riksdagen ställde sig bakom förra året i bred politisk enighet, konstateras att ett enskilt militärt väpnat angrepp direkt mot Sverige är fortsatt osannolikt. Försvarsbeslutet anger dock att kriser eller incidenter som även inbegriper militära maktmedel kan uppstå och att militära angreppshot aldrig kan uteslutas. Rysslands aggression mot Ukraina innebär att risken för dessa har ökat, även i vårt närområde. Jag vill dock inte här och nu spekulera i scenarier eller sannolikheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Låt mig däremot konstatera att den försämrade säkerhetspolitiska situationen redan inneburit förändrade krav på den svenska försvarsförmågan. Försvaret går från ett insatsförsvar till ett försvar som tydligare inriktas mot den nationella försvarsdimensionen. Den nya inriktningen är att skapa ett modernt totalförsvar för att kunna hantera de utmaningar och hot som följer av det förändrade säkerhetspolitiska läget. Totalförsvar är verksamhet som behövs för att förbereda Sverige för krig.

Det fattade försvarsbeslutet innebär både ekonomiska förstärkningar och en omprioritering av Försvarsmaktens verksamhet. Krigsförbanden ska i första hand utformas för att kunna möta ett väpnat angrepp. I detta syfte har regeringen beslutat om en inriktning för Försvarsmaktens verksamhet under den kommande perioden. Där framgår bland annat vikten av att samtliga krigsförband övas i sin helhet under perioden. Vidare framgår tydliga krav på beredskap och tillgänglighet för att kunna mobilisera samtliga krigsförband inom sju dagar från beslut utan föregående återtagning. Regeringen har dessutom fattat särskilda beslut avseende anvisningar för den militära försvarsplaneringen och det civila försvaret samt givit uppdrag avseende planering för totalförsvaret.

Vi är endast en månad in i den nya försvarsbeslutsperioden. Vi måste nu fokusera på att faktiskt förverkliga de nyligen fattade besluten. Regeringen följer den säkerhetspolitiska utvecklingen, och jag kommer att tillsätta en ny försvarsberedning i god tid innan ett nytt försvarsbeslut ska fattas.

Fru talman! Tack, försvarsministern, för svaret!

Anledningen till interpellationen är Anders Brännströms inbjudan till markstridsdagarna 2016, som också fick ett stort genomslag i våra medier.

Det har förut betonats att inget direkt militärt hot föreligger mot Sverige. Men som försvarsministern läste upp kan vi med det omvärldsläge som vi upplever, och som också framgår av slutsatsen i inriktningsbeslutet, vara i krig om några år. Jag tycker att det understryker allvaret som vi befinner oss i och att det också är mer bråttom att komma till rätta med de brister vi har än vad vi tidigare har trott. Det finns ytterligare saker som jag skulle kunna räkna upp som understryker allvaret.

Häromdagen avslöjade Nato att det verkligen var en fingerad kärnvapenattack som riktades mot Sverige påsken 2013. Vi har de fortsatta striderna i Ukraina. Vi har Rysslands engagemang i Syrien. Vi har den kraftigt ökade aktiviteten hos den norra ryska marinen, det vill säga i Murmanskområdet. Vi har de allt fler beredskapsövningar som sker i Ryssland. Det blir allt vanligare med ryska beredskapskontroller. Det har just påbörjats en sådan i sydvästra Ryssland med 15 000 man inblandade. Det visar tydligt att Rysslands förmåga att snabbt sätta in militära operationer har ökat på ett sätt som vi inte har tagit hänsyn till. Ryssland sätter också upp tre nya divisioner i det västra militärområdet, det vill säga i vårt område, med 30 000 man, 200-300 stridsvagnar och 200 artilleripjäser. Det kan jämföras med våra egna två brigader med runt 12 500 soldater. Det kommer också till fem missilregementen och tre arméregementen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det Försvarsberedningen sa var att riskerna ökar i vårt närområde, och arméchefen sa det på ett ännu tydligare sätt. Det kräver att vi ser över de satsningar vi gör på försvaret. Det skulle kunna finnas tunga skäl att påskynda ett antal angelägna åtgärder.

En annan fråga att fundera på är om det är rimligt att lägga de tunga försvarsinvesteringarna i slutet av planeringsperioden. Finns det anledning att se om de kan tidigareläggas, med tanke på de utmaningar vi ser?

Det finns också en del luckor som skulle behöva fyllas, och man skulle förstås kunna göra en lång lista. Men vad som skulle behövas är att våra korvetter får ett kvalificerat luftvärn. Flygvapnets basorganisation skulle behöva utökas, så att vi kan få ett fungerande system av krigsbaser för flygvapnet. Den planerade stridsgruppen på Gotland borde kunna få en allsidig sammansättning med artilleri och luftvärn. Vi borde så fort som möjligt anskaffa ett kvalificerat medelräckviddigt luftvärn, exempelvis Aster-30. Försvarsministern kanske kan ge besked om när det ligger i planeringen. Hur ligger vi till? Det tar ju tid att implementera det och få det att fungera, så det vore väldigt bra om vi kunde beställa det i god tid.

Det är förstås också A och O att våra personalkadrer blir uppfyllda. Det handlar om övningsverksamheten och en lång rad andra saker.

Frågan är: Finns det något av detta som försvarsministern kan tänka sig att titta på? Och kan vi även emotse att Försvarsberedningen kan börja arbeta med detta redan under innevarande år för att kunna vara ute i god tid före nästa försvarsbeslut?

Fru talman! Försvarsbeslutet började gälla den 1 januari i år, Oscarsson. Nu står vi här i februari, och du har någon sorts leveranslista på oerhörda mängder av det ena och det andra. Du börjar nästan närma dig någon sorts nivå där det med enkelhet går att leverera detta med omedelbar verkan.

Vi har fattat ett försvarsbeslut där du själv tillhör majoriteten. Min huvudprioritet är, föga förvånande, att se till att det som nu är beslutat ska levereras. Det är den stora utmaningen. Nu handlar det om att upphandla alla de saker vi har bestämt. Det handlar om att leverera de övningar vi är överens om. Det handlar om att göra en lång rad olika saker som i slutändan kommer att höja den militära förmågan.

Jag tror att det klokaste är att vi som politiker nu ser till att stödja leverans av det som redan är beslutat, och inte bara hänge oss åt möjliga saker som hade kunnat levereras i en bredare ekonomi. Vi kommer att ha mycket arbete framför oss för att klara av det som vi nu har varit överens om i riksdagen. Jag kan lova dig att detta är djupt prioriterat på Försvarsdepartementet. Vi kommer att kontinuerligt rapportera av detta i försvarsgruppen, som du själv ingår i, vilket du säkert också vet.

För mig är prioritet nu leverans, och inte nya önskelistor. Det kommer att ta tid att leverera de här sakerna. Det är inte bara att knäppa med fingrarna, och sedan kommer brobandvagnarna att stå där och övningarna kommer att vara genomförda med omedelbar verkan. Det kräver både planering och resurser, och det kräver personal.

Det vi har gjort är att fatta beslut om ett trendbrott. Detta trendbrott är också Oscarsson själv en del av. Vi ska nu koncentrera oss på att försöka få fram det vi har beslutat. Vi har totalt 17 miljarder att disponera fram till 2020 som ska verkställas. Det är 10,2 miljarder som vi kom överens om och 5,5 som ligger kvar sedan tidigare regering. Om vi inte koncentrerar oss på det är risken stor att detta blir ett enda stort mischmasch där det varken blir det ena eller det andra och där vi drunknar i önskelistor, nya utredningar och konstruktioner som gör att det inte blir någonting i sluteffekt. Det är som sagt bättre att vi nu koncentrerar oss på leverans.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller krigsrisker och annat kan jag inte ge mig in i spekulativa resonemang om hur det ser ut och vilka risker som föreligger om ett, två, tre eller fyra år. Jag nöjer mig med att konstatera det vi har konstaterat i Försvarsberedningen: Vi är inne i ett allvarligare läge.

Det du räknar upp om övningsverksamhet som pågår är definitivt ingen nyhet. Detta har pågått under en längre period, och det kommer att pågå i framtiden. Vi kommer att få leva med denna typ av förhållanden.

Allt det som du har räknat upp är, i alla fall för mig, egentligen inte en enda nyhet. Sedan är frågan hur man hanterar detta. Då är nog det bästa att i lugnt ornament genomföra det vi har sagt och sedan fördjupa våra bilaterala, multilaterala och andra samarbeten och se till att bygga ett skyddsnätverk omkring vårt land. Det är bättre att koncentrera sig på genomförande än nya önskelistor. Det kommer en tid för det också, och det är när nästa försvarsberedning ska tillsättas. Den kommer att tillsättas i god tid före nästa försvarsbeslut.

Fru talman! Utgångspunkten för interpellationen var arméchefens uttalanden och hans inbjudan. Det är precis som försvarsministern säger: Det försvarsbeslut som fattades här nyligen var ett viktigt trendbrott. Det är första gången sedan kalla kriget som Försvarsmakten får mer pengar.

Jag såg ett intressant reportage i förra veckan där arméchefen hänvisade till 1936 års försvarsbeslut, som också var ett trendbrott. Efter första världskriget var det inte någon som ville tro på att det skulle kunna hända igen, men 1936 års försvarsbeslut blev alltså ett trendbrott. Det skulle dock visa sig, säger Anders Brännström, att man inte hade den tid man trodde. Man trodde inte att det skulle komma ett krig så nära inpå.

Det är just detta, herr försvarsminister, som är anledningen till att jag vill diskutera det här. Jag motsäger inte de beslut som vi har fattat, och de är viktiga. Men samtidigt måste vi kunna ta till oss det som arméchefen säger så här tydligt. Vi måste se om det finns saker som vi behöver ändra och någon prioritering vi behöver göra för att förbättra den försvarsförmåga som vi vill stärka. Det heter ju, precis som försvarsministern sa i sitt svar, att krigsförbanden i första hand ska utformas för att kunna möta ett väpnat angrepp. Det är gott så.

Jag läste upp en lista på vad som händer i vårt område. Jag tycker i alla fall att det i ett sådant här läge finns anledning att självkritiskt se vad det är vi har och vad vi behöver göra i nästa steg för att rätta till det hela och täppa till de luckor som jag räknade upp.

Det är bråttom att vidta åtgärder; det understryks av beslutet i Finland i går. En finländsk ÖB ska på eget bevåg vid behov kunna kalla in 25 000 reservister utan föregående förvarning. Detta är ett skeende som vi ser just nu, och vi bör titta på om det finns anledning att tidigarelägga investeringar. Finns de resurser som vi behöver med tanke på läget?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Försvarsberedningens säkerhetspolitiska rapport gjordes i huvudsak under 2012 och lades fram för fyra år sedan. Det finns en hel del - speciellt alla de saker som jag räknar upp - som inte var med då. Då är frågan: Finns det saker som vi behöver göra och åtgärder som vi behöver vidta för att kunna se till att vi står starkare?

Det finns en rad frågor i den utredning som just nu pågår. Jag tänker på personalförsörjningen, där vi ser att det system som vi har i dag inte fungerar. Vi kommer inte att kunna uppfylla detta. Vi har 6 000 vakanser, och som prognosen ser ut ligger vi långt framme innan vi kommer att ha uppfyllda kadrer. Utan fyllda förband kan vi inte öva, och utan övningar har vi inte den effekt vi ska ha.

En utredning pågår, och det är viktigt att den fort kommer fram så att vi kan få en förändring. Min förhoppning är att det kan bli något i likhet med det system som finns i Norge och Danmark.

Logistiken är ett annat område. Vi fick en redovisning häromdagen i utskottet från Statskontoret som innebar en förödande kritik mot det system som nu finns. Det pågår en utredning också om detta, och det är viktigt att se att flera av dessa system infördes under en annan tid. Nu står vi i en tid med ett ökat hot, och då måste vi snabbt få förändringar så att vi har en försvarsförmåga som duger till.

Fru talman! Generalmajor Brännström säger att vi kan vara i krig mot Ryssland inom några år. Och det är klart - ingen kan påstå att han har fel. Det är som bekant svårt att sia, särskilt om framtiden, som det heter. Men det väsentliga är inte detta, utan det väsentliga är: Är detta ett realistiskt scenario? Hans chef, överbefälhavaren, anser inte att det är rimligt att uttrycka sig på det sättet eftersom han själv säger att det i dag inte föreligger något direkt militärt hot mot Sverige.

Det är intressant att fundera på den lite alarmistiska tonen i debatten. Vad är det för scenario Mikael Oscarsson ser framför sig? Är det ett isolerat stormaktsanfall på Sverige? Säg det då, så får vi försöka fundera på hur realistiskt det är! Eller vilket annat scenario är det man ska planera för inför denna närmast våldsamma upprustning?

Jag kan inte låta bli att ställa mig en fråga. Jag vill gärna ställa den även till Mikael Oscarsson och en del andra försvarsdebattörer. Finns det aldrig någonting annat än upprustning som ryms inom säkerhetspolitiska åtgärder?

Säkerhetspolitik var en gång i tiden, har jag förstått, betydligt bredare än så. Det tror jag att alla erkänner på söndagarna, men däremot hör man sällan något i debatten om hur man ska minska konfliktrisker, motverka internationell spänning och förhindra att hot och väpnade konflikter uppstår. Det borde vara minst lika viktigt, och av det hör man väldigt lite i debatten. Jag undrar helt enkelt varför.

Fru talman! Vi ska såklart ha stor respekt för säkerhetssituationen. Det är helt uppenbart att det känns oroande med Ryssland. Men jag tror samtidigt att man inte ska blåsa upp det alltför mycket. Vi har lyckats hålla oss utanför krig i 200 år i Sverige. Det är i sig en bedrift. Det här är inte första gången som det är ett spänt läge i vårt närområde. Ryssland har ju varit ett problem som har väckt oro tidigare också.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Självklart ska vi ta problemen på allvar och göra vad vi kan för att vårt försvar ska hålla måttet, men jag vill också instämma i det Stig Henriksson säger om att det viktigaste är att vi förebygger krig. Jag tror inte att vi skrämmer Ryssland genom att upprusta. Jag tror inte att det i sig skulle hindra en attack, även om vi självklart också ska göra det vid behov. Men jag tror att det allra viktigaste är att se hur vi kan förebygga att spänningarna ökar. Då gäller det inte bara hotet mot Sverige, utan det gäller spänningarna i närområdet, och där är det andra länder som ligger värre till. Vi har redan sett vad som hänt i Ukraina, och de baltiska länderna känner rädsla. Jag tror att Sverige kan spela en stor roll när det gäller att förebygga krig inte bara i Sverige utan även i våra grannländer i närområdet.

Sverige har ju inte varit känt som det land i världen som har haft mest kapacitet när det gäller försvaret. Vi har inte heller haft kärnvapen, och ändå har vi lyckats hålla oss utanför krig i 200 år. Det tror jag är viktigt att komma ihåg i sammanhanget.

Att vi skulle kunna vara i krig inom några år var inte direkt ett utspel utan mer ett svar på en fråga som handlade om att vi inte kan utesluta det. Jag tror att vi aldrig någonsin helt kan utesluta det. Vad som helst kan ju hända, men det är inte så troligt att det blir så.

Precis som försvarsministern säger har vi fattat beslut för att stärka vår försvarsförmåga. Det är partiövergripande beslut, vilket jag tror är viktigt för stabiliteten så att det inte blir en ryckighet i detta. Men jag tror att det allra viktigaste nog inte är att fortsätta på den vägen och rusta upp alltmer, utan det handlar mer om hur vi kan förebygga krig i vårt närområde, alltså inte bara riktat mot Sverige utan även mot våra grannländer.

Jag tror inte att lösningen är att vi direkt skulle börja skapa allianser på bekostnad av andra - Natofrågan är ju aktuell här - utan jag tror att det är minst lika viktigt att se till att spänningarna mellan till exempel Nato och Ryssland minskar och att vi samarbetar inom EU, som också, kan man säga, är en allians. Även om det inte är bindande att ta till vapen om något annat land angrips finns det såklart ett tryck på att man ska hjälpa varandra. Det har vi redan sett exempel på under senare tid.

Jag vill avsluta med att säga att vi absolut inte ska ta lätt på situationen, men det här enstaka uttalandet om att vi kan vara i krig inom några år tror jag inte att man ska blåsa upp till alltför stora dimensioner, för då tror jag att det kan få motsatt effekt. Panik är farligt i den här situationen. Det handlar om att vara lugn och att förebygga krig.

Fru talman! Det är i stort sett bara den förra borgerliga regeringen som möjligen skulle kunna beslås med att ha uppfattningen att saker och ting inte kan hända igen. Den typ av felanalyser som man gjorde sig skyldig till på den tiden har vi nu lämnat bakom oss.

Jag vill också konstatera att personalförsörjningen som Oscarsson nu kritiserar var ett beslut han själv var delaktig i att ta här i riksdagen. Det var en borgerlig övervikt för det beslutet. Logistikfrågorna var också någonting som den förra regeringen drev igenom. Det är alltså arvet efter din och dina kamraters regeringsperiod som vi nu håller på att hantera, Oscarsson.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har med omedelbar verkan tillsatt utredningar för att få ordning på det här. Samtidigt står du här och nästan låter som att jag är valhänt i frågan eller inte levererar tillräckligt snabbt. Till skillnad från den förra regeringen hade vi tänkt göra det här på ett grundligt sätt så att det vi föreslår kommer att fungera. Det är viktigt vilken verklighetsbild man ger här.

Det tar tid att bygga militär förmåga, men det går fort att rasera den. Det är just därför jag menar att vi ska koncentrera oss på genomförande i stället för nya utredningar och ett nästan panikslaget debattklimat.

Här har vi nu beslut om att samtliga förband ska övas. Det är alltså en rätt rejäl insats. Vi ska ha krigsduglighetskrav på allihop. Vi ska i olika vändor förnya hela granatkastarsortimentet. Vi ska kunna sprida stridsflygdivisioner mellan flygbaser. Vi har beställt två nya ubåtar som byggs nu. Vi ska modifiera två andra ubåtar. Vi har hela JAS Gripen-systemet som vi har beställt. Vi har ubåtsjaktsförmågan som ska graderas upp. Vi har etablerandet på Gotland. Vi har hela basplatteleveransen till Försvarsmakten, som bara det är rätt omfattande. Vi har också leveransen av kort- och medelräckviddigt luftvärn. Vi har en lång rad andra saker också som ska klaras ut.

Att säga att arbete för att öka den militära förmågan skulle saknas är att ge en bild av det här som inte riktigt stämmer överens med verkligheten. Vi kommer att ha fullt upp med detta.

Ska vi ha någon trovärdighet inför kommande diskussioner när det gäller eventuella nya satsningar som ska relateras till hur det ser ut säkerhetspolitiskt måste vi också visa att vi klarar av att leverera det som vi faktiskt har varit överens om. Jag har varit tydlig gentemot både Försvarsmakten och andra myndigheter med att den viktigaste uppgiften nu är att leverera det här beslutet så att det faktiskt blir genomfört.

När det gäller den säkerhetspolitiska analysen kan man läsa försvarsberedningsrapporten och inriktningsbeslutet. Jag ska läsa upp ett kort stycke. "Det är svårt att i dagens läge bedöma hur långt den ryska ledningen är beredd att gå i sin expansiva politik liksom hur mycket Ryssland självt är förmöget att vidmakthålla sina ambitioner givet de växande ekonomiska problemen och omvärldens reaktioner. Rysslands olagliga annektering av Krim utan att officiellt framföra några territoriella anspråk på Ukraina de senaste åren visar på det oberäkneliga i den ryska politiken. Detta gör den säkerhetspolitiska utvecklingen än mer svårförutsägbar än tidigare."

Vi har alltså ett svårförutsägbart läge, vilket vi mycket tydligt har klargjort här i inriktningspropositionen. Jag tycker att det är en viktig utgångspunkt för varför vi måste leverera militär förmåga och varför vi nu måste fördjupa alla våra samarbeten. Jag tycker att vi står på en bra grund med inriktningspropositionen, och levererar vi det här bryter vi trenden.

Fru talman! Skälet till den här interpellationsdebatten var det uttalande som arméchefen gjorde och också det han sa när han fick en fråga som han reflekterade över och sedan satte i relation till 1936 års försvarsbeslut, då det visade sig att man inte hade den tid på sig som man på den tiden trodde att man hade. Då tycker jag att det är naturligt att i Sveriges riksdag ställa den här frågan och ta upp tråden. Har vi inte så lång tid på oss som vi har tänkt? Behöver vi göra justeringar?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har inte framfört kritik mot försvarsministern, och jag har inte sagt att han är valhänt, utan jag räknade upp problem som finns. Jag vet att det pågår ett arbete men att det är ett sådant läge att vi måste ta det här på största allvar.

Stig Henriksson undrar om jag tror att man planerar ett angrepp direkt mot Sverige. Nej, jag tror inte det. Men också ÖB har varit tydlig med att om det händer någonting i Baltikum kommer inte Sverige att kunna hålla sig utanför. Om de hotas, Stig, hotas Sverige. Vi hänger ihop. Det är inte en vallgrav mellan oss, utan vi hänger ihop.

Det är också därför vi behöver diskutera ett Natomedlemskap. Vi måste stärka vår försvarsförmåga, men det kommer inte att räcka. Vi behöver också bli fullvärdig medlem av Nato. Det får vi dock ta i en annan diskussion. Men det är en viktig diskussion som måste kunna föras.

Hillevi Larsson undrade om det förebyggande. Har vi ett starkt försvar får vi en tröskel, och det minskar den ryska lusten på äventyrligheter i vårt närområde.

Fru talman! Det var klargörande att vi inte ska planera för ett isolerat stormaktsanfall på Sverige - från något håll då, rimligen.

Ja, det är allvarligt med Baltikum. Vore jag politiker i Baltikum skulle jag inte sova lika gott om natten som jag för det mesta gör nu. Det är dock fel som Mikael Oscarsson säger att det inte finns någon vallgrav mellan oss och Baltikum. Det finns ju lite mer än en vallgrav; det finns Östersjön. Det är inte givet att det första vi skulle göra är att ge oss i in krig om de baltiska staterna skulle vara hotade.

Jag tror att det finns betydligt fler verktyg i verktygslådan, för säkerhetspolitik är som sagt mycket bredare än det som Mikael Oscarsson föreslår.

Till Mikael Oscarssons försvar kan sägas att ett Natomedlemskap skulle innebära att vi vore tvungna att nästan fördubbla våra försvarskostnader, och med Mikael Oscarssons önskelista skulle vi vara en bra bit på väg.

Fru talman! Det finns definitivt en hotsituation när det gäller Baltikum, inte minst mot bakgrund av att Baltikum tidigare tillhörde Sovjetunionen och att det finns en rysk minoritet.

Trots att Nato är berett att försvara Baltikum finns det en hotsituation. Det innebär i förlängningen att även om Sverige går med i Nato skulle vi inte vara helt säkra från ett angrepp i den situationen. Risken är dessutom att hotbilden kan öka om vi knyter oss starkt till en viss allians. Men om Sverige gör som vi ofta har gjort och är mer neutrala och står mitt emellan kan vi kanske undvika en attack.

Som jag sa tidigare är det viktigaste att förebygga att det händer något. Då ska vi inte vara i steget där Sverige riskerar att bli angripet utan i steget där våra grannländer riskerar att bli angripna.

Som jag också sa tidigare finns det ett samarbete inom Europeiska unionen. Där finns också en drivkraft att hjälpa till. Om Sverige blir attackerat är det inte omöjligt att våra europeiska grannar kommer till vårt försvar. Vi är alltså redan i en allians.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har också byggt ett närmare samarbete med våra grannländer, framför allt med Finland men även med Danmark. Det är väsentligt i sammanhanget.

Vi ska såklart göra vad vi kan på svensk nivå, och där sker mycket. Jag tror dock att samarbetet är nyckeln samtidigt som vi står fria och inte kan tvingas att gå i krig mot vår vilja. Det är det viktigaste för att förebygga krig.

Fru talman! Det vi säger i inriktningspropositionen är: "Ett enskilt militärt väpnat angrepp direkt mot Sverige är fortsatt osannolikt. Kriser eller incidenter, som även inbegriper militära maktmedel kan dock uppstå och på längre sikt kan militära angreppshot likväl aldrig uteslutas. Rysslands aggression mot Ukraina innebär att risken för dessa har ökat, även i vårt närområde."

Här har vi klarat ut ett scenario som jag tycker att vi har varit överens om. Det innebär att om det händer något i vår del av Europa blir det förmodligen så att flera länder i praktiken blir inblandade.

Debatten om Baltikum är inte ny. Vi hade den i Försvarsberedningen och inför inriktningspropositionen. Vi har tagit initiativet att bygga en stridsgrupp på Gotland, och vi har markerat att vi ska ha ett ökat antal luftvärnsövningar på Gotland eftersom vi vet att den som har kontrollen på Gotland har stora möjligheter att kontrollera sjö- och luftvägar i förhållande till Baltikum.

I det beslut vi har tagit ligger också en tanke vad gäller Baltikum. Och det får vi inte glömma bort. Jag tycker därför att vi redan i försvarsinriktningsbeslutet har tagit konsekvensen av situationen.

Vad gäller Gotland tar det tid att bygga upp denna stridsgrupp. Den kommer inte att stå där i morgon. Planen är att vi 2018 ska kunna ha det igång, och vi jobbar på det. Det är ett belägg för att det går snabbt att dra ned men att det tar tid att bygga upp.

Jag anser att vi som utgångspunkt har ett försvarsbeslut som ska genomföras, och det bästa vi kan göra i nuläget är att leverera så att det blir ett resultat. Det kan vi sedan använda som plattform inför kommande diskussioner och i den försvarsberedning som så småningom kommer att tillsättas.

Överläggningen var härmed avslutad.