Mehmet Kaplans uttalande om arbetet på Finansdepartementet

Fru talman! Niklas Wykman har frågat mig om det pågår ett arbete på Finansdepartementet om förändringar i bostadsbeskattningen samt min syn på hur en skatteväxling mellan reavinstskatten och ränteavdragen skulle påverka de offentliga finanserna och hushållens ekonomi.

Regeringen har gjort de största bostadspolitiska satsningarna på 20 år och kommer att fortsätta vidta kraftfulla åtgärder. Det är viktigt med långsiktiga spelregler på bostadsmarknaden. Regeringen har därför inlett breda politiska samtal om bostadspolitiken med Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna, Kristdemokraterna och Vänsterpartiet.

Flera partier tog upp skattefrågorna i de första samtalen, och jag ser fram emot att få diskutera dessa frågor vidare med Moderaterna inom ramen för de bostadspolitiska samtalen.

Fru talman! Jag tackar finansministern för inlägget i debatten men noterar samtidigt att hon inte ens är i närheten av att svara på de frågor som jag ställer. Ibrahim Baylan stod nyss i talarstolen och sa att det inte finns något utrymme att tala för annat än hela regeringen om man är statsråd. Det belyser bakgrunden till denna interpellation till finansministern. Bostadsministern har ju uttryckt sig som om han avser att avskaffa ränteavdragen till förmån för en avskaffad reavinstbeskattning. Vidare har bostadsministern sagt att det pågår ett arbete på Finansdepartementet, det vill säga Magdalena Anderssons departement, med just detta.

När vi nu har hört energiministern inskärpa att en minister bara kan tala för hela regeringen hade det varit på sin plats med ett tydliggörande från finansministern om vad som är regeringens uppfattning i dessa frågor.

Fru talman! Det är givetvis enkelt att vara regering och säga att det pågår samtal: Vi fikar och diskuterar! Men utanför mötena och kommissionerna finns en verklighet som många gånger är väldigt dramatisk och som man behöver hantera här och nu. Som sittande regering har man ett ansvar för att hantera den.

Fru talman! Bostadsmarknaden riskerar att orsaka ekonomin mycket stora skador om den inte hanteras på rätt sätt. I närtid har vi sett det i USA, Holland och Danmark, och vi har också sett det i den svenska ekonomin i början av 90-talet. Bostadsmarknaden är en mycket känslig del av ekonomin.

I enkelhet fungerar det ungefär så här: Priserna på bostäder kan falla något. Då blir människor oroliga och höjer sitt sparande. Då sjunker konsumtionen i ekonomin och arbetslösheten stiger. När arbetslösheten stiger behöver fler sälja sina bostäder, samtidigt som färre kan köpa dem. Då faller bostadspriserna. Då ökar sparandet, då faller konsumtionen och då stiger arbetslösheten. Sedan är man inne i en ond spiral.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Här har bostadsministern lämnat skarpa besked som påverkar den finansiella stabiliteten och påverkar bostadsmarknaden. Och det blir inget klarläggande från finansministern om vad som de facto gäller. Om bostadsministerns besked gäller betyder det att hushåll som har en bostadsrätt skulle drabbas av höjda månadskostnader på ungefär 2 000-4 000 kronor. Om vi vidare får tro på bostadsministerns besked skulle det innebära att man skulle kvitta detta mot en sänkning eller ett slopande av reavinstbeskattningen, som skulle omfördela mycket stora ekonomiska resurser från alla arbetande familjer till ett litet fåtal, många gånger förmögna äldre personer, som har ägt sitt boende under en mycket lång tid. Det skulle troligtvis vara en av de största förmögenhetsöverföringar som vi någonsin har sett genomföras i det svenska skattesystemet.

När finansministern nu får raka frågor om detta kan finansministern inte ge besked utan hänvisar i stället till blocköverskridande samtal. Det vore därför önskvärt med ett tydligt besked från finansministern om huruvida detta är aktuellt att genomföra eller inte. Vad är regeringens ingångsvärde i de här samtalen? Är detta aktuellt eller inte? Talade bostadsministern bara för sig själv, eller talade bostadsministern för regeringen? Har regeringen en annan uppfattning? Detta behöver tydliggöras.

Fru talman! Det är svåra tider när det kommer olika besked från Riksbanken och Finansinspektionen, när vice statsministern inte är vice statsminister, när en annan minister, Ylva Johansson, har något slags övergripande ansvar i regeringen, när bostadsministern uttalar sig i finansministerns frågor och finansministern inte ger tydliga besked om vad som gäller - detta samtidigt som vi riskerar att gå mot en mycket dramatisk utveckling.

Fru talman! Jag vill göra ett påpekande när det gäller vad Ibrahim Baylan sa i kammaren. Det är ju inte ovanligt att ministrar uttrycker uppfattningar.

Jag vill påminna om att när Niklas Wykman jobbade i Regeringskansliet och vi hade en alliansregering hade vi en vice statsminister som ville gå med i Nato och en statsminister som inte ville gå med i Nato. Det var en tydligt skild uppfattning mellan statsminister och vice statsminister i en väldigt grundläggande fråga för landets säkerhet. Vi hade också en skolminister som ville förstatliga skolan och en statsminister som inte ville förstatliga skolan. Vi hade en socialminister som ville förstatliga sjukvården och en statsminister som inte ville göra det. Det var tydliga meningsskiljaktigheter i regeringen när Niklas Wykman jobbade i Regeringskansliet.

Vad gäller regeringens politik med ränteavdragen har vi varit tydliga med att vi inte har några förslag om att förändra ränteavdragen. Men vi har också varit väldigt tydliga med att om hushållens skuldsättning fortsätter att utveckla sig på ett oroande sätt och bostadspriserna utvecklas på ett sådant sätt att det inte är hållbart, då går det inte att utesluta att vi behöver vidta ytterligare åtgärder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den förra regeringen har vidtagit viktiga åtgärder i form av att höja kapitaltäckningskraven för bankerna och bolånetaket för hushåll. Vi har sedan gått vidare med amorteringskrav, och det har vi gjort i ett bra samarbete över blockgränsen. Sedan måste vi naturligtvis fortsätta att följa utvecklingen och se om det krävs ytterligare åtgärder, men regeringen har inte några sådana förslag.

Däremot har flera partier i samtalen fört upp att de vill att vi ska titta på ränteavdragen. Då får vi naturligtvis diskutera det med de partier som har tagit upp det. Vi får naturligtvis analysera förslagen, och vi analyserar kontinuerligt på Finansdepartementet den typen av förslag som läggs fram i riksdagen. Till exempel har Niklas Wykmans partikollega Fredrik Schulte varit tydlig med att han tycker att man borde slopa ränteavdragen och i stället sänka skatten på annat sätt, och självklart analyserar vi också den typen av förslag från delar av Moderaterna.

Jag har varit tydlig med min ingång, och det är att jag inte kommer att stå för något som innebär några dramatiska förändringar i hushållens ekonomi. Det är viktigt att hushållen känner sig lugna och trygga när de gör en så stor och viktig investering som att köpa ett hus. Alla eventuella förändringar måste ske på ett mycket ansvarsfullt sätt.

Fru talman! Det är svårt att förstå varför finansminister Magdalena Andersson är så rädd för att lägga korten på bordet och diskutera de här frågeställningarna öppet med svenska folket, så att även människor hemma vid köksborden kan diskutera, överväga och delta brett i en samhällsdiskussion och så att professionella aktörer och bedömare kan recensera, utvärdera och komma med feedback på regeringens förslag. Att alla samtal och diskussioner ska ske bakom lyckta dörrar är dåligt för samhällsutvecklingen och dessutom, tycker jag, i viss mån odemokratiskt. Det vore bättre med en regering som tydligt kunde meddela vad det faktiskt är man avser att göra, vad man har för viljeinriktning, än en regering som säger: Vi lyssnar på allt och analyserar allt, men vi gör ingenting. Det är inte så viktigt, fru talman, att lyssna om man ingenting gör.

Vi står inför ett mycket problematiskt läge på bostadsmarknaden. Vi vet att Sverige investerade väsentligt mindre i bostäder från 90-talets mitt fram till ungefär nu än vad OECD-länderna gjorde. Magdalena Anderssons partikamrater och Finansdepartementet har tagit på sig skulden för den 90-talskris som utbröt efter den mycket oansvariga ekonomiska politik som Socialdemokraterna förde under många år. Bland annat var det i stället mycket stora överinvesteringar i bostäder i förhållande till befolkningsutvecklingen.

Nu, fru talman, har vi i stället en kraftig befolkningsutveckling. Men av kända skäl har den ökade befolkningen låg eller nästan ingen betalningsförmåga över huvud taget för tillfället. Vi har nyanlända svenskar som står långt, många gånger mycket långt, från arbetsmarknaden och egen försörjning. Det är givetvis problematiskt, fru talman, att bygga för den här gruppen som inte kan betala. Självklart behöver alla människor en bostad, men ur stabilitetssynpunkt adderar man givetvis risk till ekonomin när man behöver göra väldigt stora investeringar som det inte finns någon betalningstäckning för.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här väcker svåra frågor kring hur finansministern ser på detta. Hur kan finansministern säkra den finansiella stabiliteten? Hur kan finansministern säkra att människor som kommer till Sverige får någonstans att bo?

Fru talman! Ingenstans hörs några besked. Det ska diskuteras, det ska fikas och det ska pratas med enskilda partier. Men finansministern vill inte på något sätt ge en indikation på den egna positionen eller riktningen.

Som utomstående aktör kan man inte tolka det på annat sätt än det som synes vara svaret på det mesta i svensk politik just nu, att regeringspartierna helt enkelt inte är överens. Socialdemokraterna och Miljöpartiet har helt olika uppfattningar om saker och försöker att hantera det i olika kommissioner. Men de pratar runt, om och bredvid varandra i stället för att ge någon form av besked till svenska folket om hur detta stora problem ska hanteras, hur vi ska kunna vidta åtgärder som skapar stabilitet, ordning och reda och som säkrar att vi inte drabbas av kriser på bomarknaden eller, för den delen, finansiella kriser generellt.

Vi hör Riksbanken representera Sverige med en viss åsikt ibland och Finansinspektionen med en annan ibland. Vi hör ministrar uttala sig i helt olika frågor.

Fru talman! Finansministern tar upp att man tycker olika saker, och det är rätt självklart att det är så. Mellan partier och inom partier har vi alla givetvis olika uppfattningar. Det är delvis därför att man är engagerad. Men det blir, fru talman, en annan sak när man i egenskap av statsråd sätter sig i en radiointervju och ger uttryck för vad man tycker. Då har man inte definierat vad man personligen tycker utan vad regeringen tycker. Det är olyckligt att finansministern inte kan ge ett tydligt besked om att det bostadsministern sa helt enkelt inte gäller.

Fru talman! De som lyssnade på Magdalena Anderssons anförande här kanske noterade en formulering som hon använde sig av. Hon sa: Vi har inga förslag på att ta bort ränteavdragen. Det är en formulering som jag har noterat tidigare från finansministern.

Varför är den här formuleringen så intressant? Jo, därför att Magdalena Andersson upprepade gånger under valrörelsen sa: Jag tänker inte ta bort RUT och ROT. Jag tänker inte höja skatten för vanligt folk. Jag tänker inte höja bensinskatten. Jag tänker inte ta bort överskottsmålet.

Sedan blev hon finansminister. Ganska snabbt ändrades "jag tänker inte" till "vi har inga konkreta förslag". När hon fick frågor om hon skulle röra RUT och ROT sa hon: Jag har inga konkreta förslag på att röra RUT och ROT. När hon fick frågor om att höja skatten för vanligt folk sa hon: Nej, jag har inga förslag på att höja skatten för vanligt folk. När hon fick frågan om bensinskatten sa hon: Nej, jag har inga förslag på att höja bensinskatten. När hon fick frågor om överskottsmålet sa: Nej, jag har inga förslag på att ändra överskottsmålet.

Ytterligare några månader senare kom förslagen. Hon ska halvera taket för RUT och sänka ROT kraftigt. Hon ska höja skatten för mer än 1 miljon i huvudsak vanliga inkomsttagare. Hon ska höja bensinskatten, och hon ska ta bort överskottsmålet.

Det finns något cykliskt i hur finansministern uttrycker sig. Hon går från "jag ska inte" till "jag har inga förslag" och vidare till att lägga konkreta förslag på riksdagens bord.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För att återknyta till det som Niklas Wykman var inne på: När det handlar om en sådan viktig fråga som att ta bort ränteavdragen - något som skulle drabba många hushåll hårt om man inte gör det på ett balanserat sätt - finns det ett stort behov av att föra en öppen och ärlig politisk debatt om vad det är man vill åstadkomma.

Detta har finansministern systematiskt visat att hon inte gör, utan hon ska på något sätt spela och politisera också debatten om sakförslagen. Hon uttrycker inte tydligt var hon står, vad hon tycker och vad hon vill, utan rätt vad det är ligger förslagen bara på riksdagens bord. Det blir fait accompli för svenska folket.

Det är särskilt allvarligt ur ett demokratiskt perspektiv om man före en valrörelse säger vad man ska och inte ska göra och sedan efter valrörelsen gör det rakt motsatta. Det är problematiskt. Det vore därför önskvärt om finansministern kan ställa sig i riksdagens talarstol eller på en presskonferens och tydligt deklarera vad det är hon vill i denna centrala fråga.

I ett tidigare inlägg hänvisade finansministern till det faktum att jag har uttalat mig i medierna och skrivit motioner om att jag anser att ränteavdragen är problematiska, vilket jag gör. Men det regeringen antyder om hur man vill hantera ränteavdragen är ännu mer problematiskt. I grund och botten inser de flesta problemen med ränteavdragen, men det innebär inte att man kan ta bort dem hur som helst.

Jag har fått en rapport från riksdagens utredningstjänst som konstaterar att om man tar bort ränteavdragen är nio av tio av dem som drabbas barnfamiljer. Det är i stor utsträckning vanligt folk. Att då göra som finansministerns ministerkollega föreslår, att höja skatten för vanligt folk och sänka den för de allra rikaste, är problematiskt.

Skulle vi kunna få ett besked, finansministern?

Fru talman! Fredrik Schulte säger att det skulle få enorma konsekvenser om man avskaffar ränteavdragen. Det är helt korrekt. Därför kommer vi i alla samtal som förs att vara väldigt tydliga med att värna och ta hänsyn till vanliga familjers ekonomi. Vi vill inte föreslå något som skulle dra undan mattan för hushållens ekonomi. Det har jag varit tydlig med hela vägen, och det gäller givetvis i alla situationer.

Jag önskar absolut inte att man ska göra något åt ränteavdragen, men det går inte att utesluta att man hamnar i en situation där det är nödvändigt att göra något för att värna den finansiella och makroekonomiska stabiliteten.

Det är dock viktigt att i alla situationer värna hushållens ekonomi. Det gäller när man diskuterar ränteavdrag men också när man diskuterar hyressättning. Här finns det en del partier som vill att man snabbt ska göra förändringar av hyressättningen som skulle riskera vanliga familjers ekonomi. Det är inget jag är intresserad av.

Regeringen sitter inte still i båten när det gäller bostadspolitiken bara för att vi för samtal om bostäder. Tvärtom har regeringen lanserat den största bostadspolitiska satsningen på 20 år i form av investeringsstöd, stimulans till kommuner, upprustningsstöd och ytterligare stöd för att få fram fler äldreboenden. Vi driver och genomför viktig politik för att få upp bostadsbyggandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det var någon som sa att vi inte har några konkreta förslag, men senast vi hade bostadspolitiska samtal diskuterade vi fem konkreta förslag som regeringen har lagt på bordet.

Fru talman! Låt mig för dem som tittar redogöra för det retoriska knepet att slåss mot en halmgubbe. Vi såg just finansministern göra detta.

Finansministern får från mig tydliga frågor om vad hon avser att göra för den finansiella stabiliteten, för att dämpa hushållens skuldsättning och för att säkra stabila villkor för hushållens ekonomi i ett läge där ministerkollegan Kaplan har gett drakoniska besked. I stället för att svara på detta tar finansministern upp att det finns partier, oklart vilka, som vill ta bort hyresregleringar, släppa hyrorna fria och införa marknadshyror, vilket hon är starkt emot. Ungefär så kan finansministerns inlägg i debatten sammanfattas.

Hon tar alltså upp en fråga där åtminstone Moderaterna inte har några förslag, och jag känner inte till att det skulle föras en omfattande sådan diskussion över huvud taget.

Eftersom finansministern inte vill svara på sakfrågan diskuterar hon i stället en annan fråga där hon låtsas att en politisk motståndare finns som i själva verket inte existerar.

Finansministern säger att regeringen har varit oerhört tydlig med att ränteavdragen inte ska avskaffas och att man inte avser att sänka reavinstskatten. Den oerhört tydliga regeringen har på frågan om detta ska göras svarat: Det är helt nödvändigt för att få igång flyttkedjorna. Det bör göras som helhet med en skatteväxling.

Alltså: När finansministern säger att regeringen har varit oerhört tydlig med att ränteavdragen inte ska tas bort och att reavinstskatten inte ska sänkas svarar ministerkollegan Mehmet Kaplan med att det är helt nödvändigt.

Det är stor skillnad på att å ena sidan säga att man har varit väldigt tydlig med att inget ska göras och att å andra sidan säga att det är helt nödvändigt att det ska göras.

Det handlar alltså om frågor som är oerhört viktiga för svenska jobb, svensk tillväxt och svensk finansiell stabilitet. Det är inte hållbart med en regering som ger så här motstridiga besked.

Fru talman! Jag vill påstå att det till och med är värre än det Niklas Wykman precis sa. För bara fyra minuter sedan hörde vi finansministern säga: Jag vill vara väldigt tydlig med att vi inte vill röra ränteavdragen, men vi kanske måste. I samma mening är hon först väldigt tydlig med att hon inte ska ändra ränteavdragen men säger sedan i bisatsen att hon kanske måste.

Fru talman! Kan inte finansministern, om hon anser att hon måste röra ränteavdragen, gå upp i riksdagens talarstol och beskriva hur? Hur-frågan är nämligen väldigt relevant.

Min barndomskompis Anders är elektriker och bor med sin flickvän Jenny som är sjuksyrra. Vi satt och räknade på vad ett borttagande av ränteavdragen skulle innebära för dem. Det skulle slå mot hushållskassan med 1 000 kronor i månaden. Om vi ovanpå det lägger amorteringskravet, som vi i stora delar är överens med regeringen om måste genomföras, handlar det om 3 000-4 000 kronor i månaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta kommer att slå mot konsumtionen. Det här är inga höginkomsttagare - det är en elektriker och en sjuksyrra. Frågan har alltså stor bäring och relevans för många människors hushållsekonomi.

Om finansministern måste röra ränteavdragen kan hon väl, snälla, i talarstolen, på en presskonferens eller i en debattartikel förklara hur hon tänker göra det.

De enda antydningar vi har fått är att Mehmet Kaplan vill göra detta genom att sänka kapitalskatten. Det innebär att alla de som har mycket pengar på börsen och har gjort stora vinster kommer att få kraftiga skattesänkningar. Det blir i så fall en enorm förmögenhetsöverföring från vanligt folk till börshajar.

Snälla finansministern! Om du måste röra ränteavdragen, förklara hur du vill göra det!

Fru talman! Det var intressant att lyssna på Fredrik Schulte, som hade räknat på sina goda vänner. Tidigare har han sagt att det skulle drabba vanliga familjer om man gör något åt ränteavdragen.

Fredrik Schulte har själv föreslagit riksdagen att man ska avskaffa ränteavdragen men att de kompensatoriska skattesänkningar som ska göras ska riktas särskilt mot höginkomsttagare. Jag ska läsa ur Fredrik Schultes motion: "Vidare har ränteavdraget en fördelningspolitisk profil som i huvudsak gynnar höginkomsttagare." Det hävdar du i motionen, Fredrik Schulte. Sedan skriver du: "Därför måste samma kompensatoriska skattesänkningar också riktas särskilt mot höginkomsttagare."

Fredrik Schulte föreslår att skattesänkningarna ska riktas mot höginkomsttagare. Det var i alla fall vad han tyckte när han lämnade in motionen, vilket för övrigt var under detta riksdagsår.

Det är viktigt att vi ser till att få upp bostadsbyggandet. Niklas Wykman oroar sig för en bostadsbubbla och finansiella risker i form av en sådan bubbla. Det absolut viktigaste för att se till att man har en väl fungerande bostadsmarknad är att det finns ett utbud som möter efterfrågan.

De ökade priser och därmed också den ökade skuldsättning som vi har sett i Stockholmsområdet och andra storstadsområden under de senaste åren är oroande. Detta har sin orsak framför allt i att en ökad efterfrågan inte möts av ett ökat utbud. Det handlar också om att den tidigare regeringen - alliansregeringen - avskaffade fastighetsskatten, vilket drev upp priserna. Vi ser även att de lägre räntorna spelar roll för en ökad skuldsättning men också att många hyresrätter har omvandlats till bostadsrätter. Därmed har den samlade skuldsättningen ökat.

Nu handlar det om att se till att bringa reda i detta. Framför allt handlar det om att få upp bostadsbyggandet, men det handlar också om att på andra sätt säkra den finansiella stabiliteten. Det har vi bland annat gjort genom att införa ett amorteringskrav.

Överläggningen var härmed avslutad.