Medling vid vårdnadstvister

Fru talman! Mikael Eskilandersson har frågat statsrådet Åsa Regnér om hon inom kort kommer att agera för att införa medling i samband med vårdnadstvister. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Det är viktigt att det finns goda förutsättningar för föräldrar att kunna komma överens i frågor om vårdnad, boende och umgänge. Det är nämligen i de allra flesta fall bäst för barnet. Vårdnadslagstiftningen har därför på olika sätt utformats så att föräldrar ska kunna nå enighet i frågor som rör barnet. Bland annat kan föräldrar få hjälp med att nå en samförståndslösning inom ramen för de kommunala samarbetssamtalen. Det finns också en möjlighet för domstolen att låta en medlare försöka få föräldrarna att komma överens.

Det pågår arbete med att på olika sätt se över och stärka föräldrars möjligheter att nå samförståndslösningar vid vårdnadstvister. Socialstyrelsen har i uppdrag att utvärdera samarbetssamtalen och lämna förslag till eventuella åtgärder. Vidare har Allmänna barnhuset tilldelats medel för att pröva en försöksverksamhet med så kallade samverkansteam som ska stödja föräldrar och barn i samband med en separation.

Därutöver arbetar 2014 års vårdnadsutredning med frågor som rör medling och andra samförståndslösningar. Utredningen ska ta ställning till hur medlingsförfarandet kan utvecklas och förbättras, om det finns andra sätt att ytterligare stärka föräldrars möjligheter att nå samförståndslösningar inför och under en domstolsprocess och om det ska införas en skyldighet för föräldrar att delta i samarbetssamtal eller medling innan en domstolsprocess inleds. Utredningen ska redovisa sitt uppdrag i oktober 2016.

Det pågår alltså arbete på olika håll med att stärka föräldrars möjligheter att nå samförståndslösningar vid vårdnadstvister. När resultaten av detta arbete presenteras kommer regeringen att ta ställning till hur vi bör gå vidare.

Fru talman! Jag tackar Morgan Johansson för svaret, även om jag kan tycka att det var något undflyende.

När Morgan Johansson nu ändå kopierar en hel del av våra andra förslag tycker jag att det kunde vara lämpligt att kanske titta närmare även på Sverigedemokraternas förslag när det gäller medling. Vi har föreslagit att Sverige ska kopiera den norska modellen, där man har automatisk medling.

Jag har tittat på Socialdemokraternas tidigare politik, bland annat en kommittémotion från riksmötet 2013/14. Det är alltså förrförra året - året innan man tog över makten. Man skriver i motionen: "Tidiga insatser i form av samtal eller medling med barnens bästa för ögonen genom den kommunala socialtjänstens försorg ska vara den första instans där man försöker lösa tvisten." Det var alltså med anledning av vårdnadstvister.

Jag tycker att man nu någonstans har gått ifrån det här. Man menar att vi först ska avvakta och se vad en utredning kommer fram till. Då börjar jag ju undra om Socialdemokraterna har lämnat den politik man stod för medan man var i opposition. Man ger inte alls samma bild av handlingskraft nu när man sitter i regering som man gjorde tidigare.

I samma motion framhåller man också hur dåligt medlingen fungerar i dag och att det bara är 1,7 procent av de fall som döms i domstol där medling utdöms. Domstolarna har alltså möjlighet att döma till medling, och det är bara i 1,7 procent av fallen de gör det - vilket man framhåller som en för låg andel.

Jag tror att Socialdemokraterna har en syn på detta som i grunden liknar Sverigedemokraternas, nämligen att medling bör vara målet och det första som händer i samband med en vårdnadstvist. Vårdnadstvister ska helst inte heller hamna i domstol så lätt som de gör i dag. Detta handlar ju i grunden om att man vill bygga starka barn, så att säga. Barn som förlorar rätten till båda sina föräldrar kan på sitt sätt fara illa av det, tror jag, och många föräldrar far illa av att inte få möjlighet att träffa sina barn.

Det finns grundläggande problem med sättet att se på vårdnadstvister i dag, till exempel att domstolen om båda föräldrarna motsätter sig delad vårdnad inte kan utdöma delad vårdnad. Då måste domstolen i stället välja en av föräldrarna. Frågan är om det verkligen är för barnets bästa eller om det snarare ser till föräldrarnas bästa.

Det finns en massa grundläggande fakta. Till exempel är barn mellan fyra och tolv år de som kanske mår sämst av tvister, enligt de enkätundersökningar som finns. Det är också så att tvisterna har ökat på senare år. De senaste tio åren har antalet vårdnadstvister i domstol fördubblats, samtidigt som skilsmässorna bara har ökat marginellt i jämförelse. Det är alltså inte ett ökat antal skilsmässor som har gjort att vårdnadstvisterna har ökat, utan det måste vara någonting annat.

Då kan man ju börja undra om det inte är dags att prova någonting nytt - typ det Norge, vad jag har förstått, haft vissa framgångar med. Där tvingas det till medling innan målet går till domstol.

Fru talman! Lite egendomligt är det att Mikael Eskilandersson verkar så dåligt informerad om den utredning vi talar om i den här interpellationsdebatten, liksom bakgrunden till den. Det är märkligt eftersom han själv sitter i referensgruppen till just den här utredningen. Han vet mycket väl hur utredningen kom till.

Han läser högt ur den socialdemokratiska motion från 2013 som faktiskt är en del av bakgrunden till att utredningen nu finns, men han glömmer att läsa förslaget till själva uppdraget till regeringen. Uppdraget till regeringen skulle enligt denna socialdemokratiska motion vara följande: "Mot denna bakgrund bör regeringen ges i uppdrag att följa upp den nya lagstiftningen och utvärdera hur lagskärpningen om riskbedömningarna fallit ut och utvärdera om mammor och pappor behandlas jämställt av rätten. Utgångspunkten för hela översynen av den nya lagstiftningen ska vara barnets bästa. Regeringen bör därefter komma med förslag på hur man ska komma till rätta med att så många fall går till domstol."

I motionen finns alltså ingen låsning kring det Mikael Eskilandersson gärna vill läsa in, nämligen att det ska vara obligatorisk medling. Det uppdrag man i motionen ville ge regeringen var att utvärdera detta, följa upp och se vad man kan göra med det. Det var också precis det den dåvarande regeringen tog initiativ till, bland annat efter behandlingen av den motionen. Det är den utredning som nu sitter och som Mikael Eskilandersson själv är med i.

För mig som statsråd är det viktigt att säga att jag inte vill föregripa resultatet av den utredningen. Den ska i stället vara fri att inte bara göra själva uppföljningen utan också se på vilka vägar man skulle kunna ta för att förbättra situationen. Det kan finnas lite olika vägar att gå. I väntan på att vi får betänkandet i oktober 2016 har vi även tagit andra initiativ. Det gäller bland annat utvecklingen av de kommunala samarbetsavtalen - där ska Socialstyrelsen göra en särskild utvärdering - och projektet med Allmänna Barnhuset och samverkansteam i dessa situationer.

I den situationen är vi alltså. Vår inriktning är att försöka se till att på ett bättre sätt hitta lösningar i de här situationerna, men jag vill inte och kan inte föregripa den utredning som Mikael Eskilandersson som sagt själv är en del av.

Fru talman! Det stämmer alldeles utmärkt att jag sitter med i den utredning Morgan Johansson hänvisar till. Jag vill dock inte påstå att den utredningen är särskilt fri, för den är tyvärr ganska bakbunden. Den är bland annat bakbunden när det gäller delad vårdnad, vilket vi kommer att komma till i nästa interpellationsdebatt. Utredningen har alltså inte möjlighet att helt fritt titta på området, vilket jag tycker är lite sorgligt.

Det är dock fortfarande så att man i motionen skrev att den första instansen ska innebära medling. Det är inte det uppdraget vårdnadsutredningen har fått, även om den ska titta på olika former av medling. Samtidigt är det att skjuta detta ett par år framåt i tiden, och jag undrar om det verkligen är barnens bästa att skjuta på saker så länge som möjligt. Jag tycker att man kunde ha visat mer handlingskraft och infört medling betydligt tidigare än så.

Fru talman! Det kan man väl kanske förstå från ledamotens inställning, alltså att han vill ha det på det sättet.

I sin interpellation antyder han dock att vi skulle ha ändrat någon politik. Vad jag säger är att den motion vi skrev för några år sedan handlar om att utvärdera och följa upp detta för att se vilka lösningar man kan hitta. Utredningen i den fråga vi nu diskuterar, det vill säga medling i vårdnadstvister, är inte på något sätt bakbunden. Tvärtom ser man där över bland annat frågeställningen om obligatorium eller något slags skyldighet. Då tycker jag att man i utredningen får väga för och emot i den situationen.

När man har lämnat sitt betänkande och det har varit en remissrunda kommer regeringen att ta ställning till de förslag som kommer därifrån, precis som vi gör i alla andra lagstiftningsärenden. Men försök inte säga att vi på något sätt står för en annan politik nu än vad vi gjorde i opposition! Tvärtom är det vi nu gör en uppföljning av precis den motion vi lade fram 2013.

Fru talman! Det jag säger är väl snarare att regeringen är högst oklar när det gäller vad den står för i dagsläget. Man hänvisar i stort sett enbart till vårdnadsutredningen. Man har egentligen ingen klar linje utan avvaktar vad vårdnadsutredningen ska komma fram till.

Jag hoppas att vårdnadsutredningen ska komma fram till att den norska modellen är någonting för Sverige att efterlikna. Den har nämligen fungerat bra i Norge, och jag kan inte se varför den inte skulle kunna fungera även i Sverige. Enligt den norska modellen kallas alla vid en separation in till medling, och där kommer man överens om hur barnen ska vårdas framöver. Jag tror att det är ganska bra att någon utifrån lägger sig i föräldrarnas vårdnad i stort sett omgående i samband med att de är överens om att sära på sig. Det finns nämligen ofta starka känslor i rörelse när människor särar på sig, och då blir tyvärr barnen lätt slagträ i föräldrarnas separation.

För att undvika det är det bra om det kommer in någon utifrån och klargör hur man kan göra med barnen. Då kommer man överens om någonting, och sedan kan man gå hem och slåss om bilen, bostaden, var man ska bo och så vidare. Men barnen är man åtminstone överens om, och dem har man kommit överens om inför en annan person. Jag hoppas att det blir någonting man kommer fram till, men om det verkligen blir så vet jag inte.

Fru talman! Det låter på Mikael Eskilandersson som att det inte finns något stöd alls i de här situationerna, men så är det ju inte. Vi har de kommunala samarbetssamtalen. En väg är att försöka vidareutveckla dem. Det finns en möjlighet för domstolen att försöka få föräldrarna att komma överens. Det finns också det Allmänna Barnhusets projekt när det gäller samverkansteam. Sedan är då frågeställningen hur man ska kunna gå vidare med medlingsförfarandet.

Det som skiljer mig och Mikael Eskilandersson åt är att han har låst sig för en modell, nämligen den norska modellen, och den vill han ha igenom till varje pris. Jag har som statsråd tillsatt en utredning som ska se över lämpligheten med den modellen. Det är först efter det att en sådan process är färdig som regeringen kan ta ställning i den delen. Så fungerar det när vi stiftar lag i Sverige och när vi ger ett utredningsuppdrag på det här sättet.

Jag skulle vilja säga att utredningen har fått ganska fria tyglar att se på vilka olika modeller man skulle kunna använda sig av. Det gemensamma intresset är förstås att försöka underlätta för både barn och föräldrar som är i en sådan här situation, som är en av livets mer jobbiga situationer att ställas inför.

Överläggningen var härmed avslutad.