Marinens ytstridsförmåga

Fru talman! Allan Widman har frågat mig om regeringen i närtid tänker bemyndiga Försvarets materielverk att beställa halvtidsmodifiering av två korvetter ur Gävleklassen och vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att "kärnan i de sjögående förbanden" ska kunna vara sju korvetter.

I enlighet med den försvarspolitiska inriktningspropositionen ska marinens ytstridsförmåga säkerställas genom bland annat vidmakthållande av fem Visbykorvetter och halvtidsmodifiering av två korvetter av Gävleklass.

Jag kan konstatera att bibehållandet av sju korvetter är av stor betydelse och att Försvarsmakten i sitt underlag till investeringsplan har planerat för en halvtidsmodifiering av två Göteborgskorvetter (HMS Gävle och HMS Sundsvall). Dessa korvetter kommer efter genomförda åtgärder att benämnas korvetter typ Gävle och vara operativt relevanta till mitten av 2020talet. I investeringsplanen ingår även vidmakthållande av Visbykorvetterna. Det innebär att det sammantaget kommer att finnas sju operativa korvetter.

Regeringen tar löpande ställning till Försvarsmaktens förslag till materielinvesteringar när beredningskravet i regeringsformen och förutsättningarna för ett för verksamheten bra beslut är uppfyllda. Försvarsmakten arbetar med dessa frågor, och beredningen av ett beslutsunderlag pågår.

Fru talman! Jag vill tacka för svaret. Det blir tydligt att försvarsministern inte gärna vill exponera sig för granskningsanmälningar genom att inte följa det beredningskrav som finns i regeringsformen, och det har jag naturligtvis all respekt för. Vi måste uppfylla beredningskravet. Det är väl uppenbart att det emellanåt kan lägga hinder i vägen när det gäller olika beslut som ska fattas på det försvarspolitiska området.

Samtidigt kan man läsa i Försvarets forum, en tidning som är Försvarsmaktens egen, att verksamheten med fartyget Jägaren, 44 år gammalt med 21 000 driftstimmar bakom sig, på västkusten nu avslutas utan att ersättas. Personalen som har tjänstgjort på Jägaren skingras nu i olika riktningar, bland annat till andra förband men också till det civila samhället och studier. När det gäller den typen av avvecklingar som ständigt pågår i det militära försvaret tycks inte beredningskravet vara något problem. De bereds och expedieras hela tiden.

Nu säger försvarsministern, precis som det står i inriktningsbeslutet från förra sommaren, att det kommer att vara sju korvetter som utgör kärnan i de sjögående förbanden under försvarsbeslutsperioden. Jag kan bara konstatera att om det inte fattas ett beslut i närtid om halvtidsmodifiering av två korvetter är risken rätt stor att det inte vid något tillfälle under försvarsbeslutsperioden kommer att finnas sju korvetter i tjänst.

Det har skrivits en del i tidningarna de senaste veckorna om de fördyringar som uppstått när det gäller olika satsningar i inriktningsbeslutet. Det är inte utan att man får en känsla av att det nu pågår en sorts kontroll. Jag tjänstgjorde själv som befäl på granatkastarkompaniet på Kronobergs regemente på 80-talet. När man någon gång sköt fel med en granatkastare kom skjutledaren på radion och sa: Kontroll! Då fick alla lämna sina granatkastarpjäser. Sedan gick en officer och visiterade varje vapen för sig för att utröna vad det var som hade gått fel.

När jag lyssnar på försvarsministern kommer jag inte ifrån en känsla av att det nu pågår kontroll inom Regeringskansliet, fru talman. Man vill från Finansdepartementets sida gå igenom alla de satsningar som nu har gjorts avseende ekonomiska felbedömningar innan man går vidare med beställningar och andra uppdrag. Är det på det sättet riskerar inte bara korvetterna att bli försenade. Då riskerar också mycket annat i inriktningspropositionen att inte bli realiserat.

Fru talman! Jag tror att man ska ha viss försiktighet innan man med bestämdhet säger: Så här ser de ekonomiska förutsättningarna exakt ut för olika försvarsmaterielprojekt. Vi vet inte slutsumman på de olika projekten förrän det är slutförhandlat i respektive projekt och förrän projekten är genomgångna helt och hållet och man utifrån det också gjort eventuella korrigeringar antingen i numerär eller i kvalitet eller att man i någon annan mening har gjort någon förändring. Det är först då man kan säga med exakthet hur ekonomin faller ut.

Det är ingenting som känns som någon stor överraskning. Jag sa redan på Sälenkonferensen att vi kommer att få diskussioner om prognoser om fördyringar och tidsförskjutningar. För mig är det ingenting som jag känner är speciellt överraskande eller särskilt konstigt. Även Widman vet att den typen av fenomen är någonting som har uppkommit och följt försvarets materielutveckling i alla år.

Det är heller inget konstigt att vi jobbar intensivt med de olika materielprojekten på Försvarsdepartementet. Jag förutsätter att det var så även under tidigare regeringar. Är det så att man inte har gjort så känns det väldigt märkligt. Vi får väl avvakta tills vi vet de exakta utfallen när det gäller olika materielprojekt innan vi är för bestämda i hur det kommer att sluta. Däremot är mycket på gång. Det är många leveranser som ligger i pipeline. Det är ett intensivt arbete för att förverkliga inriktningspropositionen.

När det gäller interpellationen som handlade om korvetterna delar jag uppfattningen - vi har kanske aldrig haft olika uppfattning - om vikten av att vi vidmakthåller ytstridsförmåga och fullföljer inriktningsbeslutet.

De projekt som det ska beslutas om under de kommande åren ingår i det budgetunderlag med tillhörande investeringsplan som Försvarsmakten kom in till Regeringskansliet med den 31 mars i år. Det är detta underlag vi jobbar med just nu, och det är själva investeringsplanen som det kommer att beslutas om i samband med budgetpropositionen 2017. Vi måste kunna jobba med det här under de sedvanliga och rimliga former som finns. Man får återkomma med resultatet av arbetet.

Vi för hela tiden en dialog från Försvarsdepartementet sida med Försvarsmakten i frågan. Om det från Försvarsmakten i närtid skulle inkomma en särskild framställan till regeringen om få genomföra halvtidsförlängande åtgärder på aktuella korvetter kommer denna framställan att hanteras enligt sedvanliga rutiner.

Jag har i mitt svar redogjort för att vår ambition är att klara ut det som inriktningspropositionen innebär och att vi jobbar så här med denna inriktning.

Fru talman! Det är nu snart ett år sedan inriktningsbeslutet fattades här i riksdagen. Det rörde bland annat halvtidsmodifieringen av två stycken korvetter. Jag kan konstatera att ingen beställning ännu har skett; i varje fall får jag ingen information från försvarsministern om att det skulle vara på något annat sätt.

Från det att man beställer en halvtidsmodifiering av ett så här pass stort fartyg till dess att det levereras tar det nästan tre år. Det innebär att om det inte blir ett beslut i närtid kommer kanske inte ens en av dessa två korvetter att vara färdiga före 2020 under denna inriktningsperiod. Med detta vill jag bara understryka den skyndsamhet som jag tror måste gälla om intentionerna i inriktningsbeslutet ska uppfyllas.

Det är alldeles korrekt att försvarsministern i januari månad i Sälen varnade för att mycket av det som var planerat och beslutat inte skulle falla ut exakt som vi hade föreställt oss när vi fattade riksdagsbeslutet. Han återkommer också rätt ofta till att man inte kan acceptera fördyringar, att man måste jobba med dem och att man måste påverka och ompröva.

Jag har all respekt för den inställningen, fru talman. Men när det kommer till just materielprojekten är den svenska staten nästan alltid uppbunden av avtal med privata rättssubjekt. Det innebär att de företag som ska leverera till Försvarsmakten har rätt att kräva betalning av staten. Om betalningen inte inkommer kan de ytterst gå till en domstol och kräva sin rätt. Därför är manöverutrymmet just när det gäller materielprojekt och avtal med privata företag väldigt begränsat.

Min oro är en oro som jag vet delas av försvarsmaktsledningen; de har uttryckt den bland annat i budgetunderlaget för 2017. Den gäller att man i slutändan inte kan påverka fördyringarna på materielsidan utan i stället får spara på det som är allra viktigast, nämligen övningar för och utbildning av våra soldater. Det är helt enkelt de enda kostnader som myndigheten själv kan påverka.

Om det blir fallet finns en risk för att det som är den främsta ambitionen i inriktningsbeslutet - att öka den operativa förmågan - går om intet.

Fru talman! Vi är nu inne på den fjärde månaden sedan inriktningsbeslutet började gälla. Det började alltså gälla den 1 januari. Den 1 maj, som är en bemärkelsedag i andra sammanhang och arbetarrörelsens dag, går vi in i den femte månaden. Det har alltså inte gått så oerhört lång tid sedan beslutet började gälla.

Jag kan dock säga att det pågår ett arbete med att förbereda materielbeställningar, och det är i detta arbete man har möjlighet att diskutera och påverka prisbilder och annat. Det är detta jag tycker har varit viktigt att försöka markera. I denna typ av processer ska man göra allt man kan för att påverka prisbilder. Det är också där man kan göra värderingar och fråga sig om man ska göra på något annat sätt och ändå kunna nå samma effekt som man hade tänkt sig från början. Det är denna typ av processer som vi arbetar med.

Vi har som ambition att återkomma i budgetpropositionen 2017. Vi kommer inte att vidta åtgärder förrän nödvändiga underlag i alla stycken har redovisats så att vi känner att vi har fast mark under fötterna. Förutom att jag ska genomföra ett beslut har jag att förhålla mig till kostnadsramar. Om jag inte jobbade också utifrån kostnadsramshållande skulle jag inte fullfölja uppgiften. Jag måste jobba med dessa båda balanser.

Jag har all respekt för realiteter. Om man inte orkar med att ta i de problematiska bitarna så att man i alla fall kan få bukt med befarade kostnadsutvecklingar så långt som möjligt och dessutom försöker se till att ramen hålls tycker jag att man har hamnat i en problematisk situation.

När jag följer den aktuella debatten tänker jag ibland: Alla de som deltar i debatten och skriver artiklar om det ena och det andra och talar med den ena och den andra som säger att det blir dyrare - hur skulle det bli om det var de som höll i det här? Skulle vi ha en kostnadsexplosion som var fruktansvärd? Skulle de inte ens en gång försöka hålla emot? Skulle de inte ens en gång försöka värdera det hela och tänka att det går att göra på ett annat sätt? Skulle de inte ta något ansvar för pengarna? Man får också se till den saken när man funderar på den allmänna debatt som förs om ekonomin.

Detta kommer vi att ha möjlighet att återkomma till många gånger. Det här kommer inte att vara sista gången det debatteras. Vi kommer att ha oändliga möjligheter att utbyta synpunkter på alla detaljer i hela den svåra och komplexa materielfrågan.

Jag vill bara påminna om en sak. I inriktningspropositionen och i Försvarsberedningens arbete sa vi att vi skulle göra en utredning av det vi då kallade för materielberget. Det gäller hela den framtida jätteutmaningen inom i stort sett samtliga materielslag inom Försvarsmakten. Denna utredning kommer vi att tillsätta, och den ska prestera ett underlag som ska tillföras nästa försvarsberedning. Syftet var att underlätta för Försvarsberedningen så att de skulle ha ett så stabilt material som möjligt att stå på när de tar sig an denna svåra uppgift. När detta presenteras inför regeringen ska det vara så genomarbetat som det är möjligt att få det.

Fru talman! Det är ingen ny historia att det fattas ett försvarsbeslut där man sätter upp ett antal olika målsättningar och att man en kort tid efter det att beslutet har trätt i kraft märker att pengarna inte räcker till uppgifterna.

Peter Hultqvist vet att jag under den tid jag deltog i försvarsförhandlingarna för Liberalernas räkning förra året varnade gång på gång för detta fenomen: Alla och envar, både inom myndigheterna och på den politiska nivån, försöker trycka in så mycket som möjligt i försvarsbeslutet utan att man anvisar motsvarande finansiering.

Vi kan konstatera, fru talman, att Försvarsmakten gjorde bedömningen att man behövde 17 miljarder. Man fick lite drygt hälften av detta, 10,2 miljarder. Nu säger försvarsministern att det kommer att finnas ett oändligt antal tillfällen att diskutera felplaneringar och eventuella fördyringar de kommande åren. Jag delar verkligen den uppfattningen. Men jag tror att när alla dessa diskussioner är färdiga kommer vi fram till den slutsats som vi alltid brukar komma fram till, nämligen att politiken kunde ställa upp uppgifterna, men vi kunde inte ger erforderlig finansiering.

Fru talman! Det var inte riktigt så enkelt i förhandlingarna som Widman säger. När diskussionerna om de 17 miljarderna fördes var det specificerat på olika typer av materielprojekt ända upp till de 17 miljarderna. Det vi tog bort var specifika saker kopplade till direkta materielprojekt

Den här problematiken bygger närmast på att vi skulle ha haft en buffert inlagd i det här - det låter som det när man hör på Widman. Det var inte riktigt så som diskussionen fördes, utan det var specifika projekt som plockades ut. Sedan lades en ram. Den utgick från vad Försvarsmakten ansågs behöva för respektive projekt. Det var noga och detaljerat resonerat kring det.

Jag är inte beredd att gå i god för diskussioner om felplanering och felaktiga bedömningar och så vidare, utan jag vill se det så här: Vi har tagit ett riksdagsbeslut som innehåller en lång rad parametrar. Vi ska försöka uppfylla det riksdagsbeslutet. Vi för alltså kontinuerligt diskussioner i det syftet och med den inriktningen.

Min ambition är att leverera ökad militär förmåga på olika sätt och i olika varianter. Då får vi väl bedöma sedan när vi har mer konkreta underlag att ta ställning till vad vi gör i specifika situationer om de uppkommer. Men jag tycker att det är för tidigt att ha alltför bestämda uppfattningar om vad det ena och det andra betyder i dagsläget.

Sedan gäller en del av den debatt som förs i dag kostnader som faller ut under nästkommande försvarsbeslutsperiod och inte innevarande period, alltså inte under denna försvarsbeslutsperiod. Det är viktigt att ha det med sig också när man bedömer dagens debatt och dagens förutsättningar.

Överläggningen var härmed avslutad.