Månggiftens upphörande i Sverige

Fru talman! Mikael Eskilandersson har frågat mig om jag har för avsikt att agera för att inga månggiften ska få förekomma i Sverige. Sara Gille har frågat mig hur jag ska agera för att helt förhindra månggiften i Sverige.

Månggiften representerar en syn på äktenskapet som inte är förenlig med ett jämställt samhälle. Därför har vi en sträng reglering kring månggifte i Sverige. Det inte är tillåtet att ingå månggifte här, och det är inte heller möjligt för människor med anknytning till Sverige, genom medborgarskap eller hemvist, att kringgå de svenska reglerna genom att ingå månggifte i ett annat land och sedan få det erkänt här. Det är också så att möjligheterna att få uppehållstillstånd på grund av anknytning till en person som redan är gift med någon här i Sverige är synnerligen begränsade.

Även om vi alla delar utgångspunkten att månggifte inte är önskvärt i vårt moderna och jämställda samhälle måste man ha klart för sig att det handlar om komplexa frågor. Därför fick en särskild utredare sommaren 2018 i uppdrag att överväga hur det kan förhindras att utländska månggiften består i Sverige.

I uppdraget ingick också att redogöra för vilka rättsliga konsekvenser det får att ett utländskt månggifte inte tillåts bestå i Sverige. Det kan till exempel handla om en förlorad rätt till arv eller bodelning. Den här andra delen av uppdraget är viktig om man menar allvar med att skydda och tillvarata kvinnors rättigheter.

Utredaren överlämnade sitt betänkande tidigare i år. Det föreslås att förbudet mot erkännande ska bli heltäckande genom att kravet på anknytning tas bort. Utländska månggiften ska alltså inte erkännas här, oberoende av parternas tidigare anknytning till Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Utredaren föreslår samtidigt att det ska finnas en ventil som ska kunna tillämpas om det föreligger synnerliga skäl. Ventilen är ett undantag för att i enskilda fall kunna undvika att parter, inte minst kvinnor, drabbas av orimliga konsekvenser. Enligt utredaren kan det till exempel handla om att mannen ägt all egendom och att hans maka skulle drabbas tungt av att bestämmelser om bodelning, underhåll och arv inte har någon verkan. Det skulle då kunna finnas ett visst utrymme för att tillerkänna äktenskapet rättsverkningar inom ramen för till exempel en arvstvist. Avsikten är alltså inte att månggiften som sådana ska tillåtas bestå.

Utredarens bedömning är att ventilen också behövs för att uppfylla våra internationella åtaganden, bland annat enligt Europakonventionen för mänskliga rättigheter.

Utredaren har övervägt olika alternativ för när de nya bestämmelserna ska börja tillämpas. Hon har stannat vid att föreslå att de, som brukligt, ska gälla för äktenskap som har ingåtts efter ikraftträdandet.

Betänkandet har remitterats, och förslagen bereds nu i Regeringskansliet.

Regeringen har agerat, och vi kommer att fortsätta agera mot månggiften. Jag välkomnar en bred politisk uppslutning kring detta.

Fru talman! Jag tackar Morgan Johansson för svaret.

Vi fick höra många vackra ord - men med ganska lite innehåll om man skärskådar vad som egentligen sas.

Morgan Johansson avslutar med att välkomna en bred politisk uppslutning kring detta, men sanningen är att någon sådan inte finns, i alla fall inte om man efterfrågar en bred politisk uppslutning kring att månggiften inte ska förekomma alls i Sverige. Vad jag vet är det bara mitt eget parti, och möjligen Kristdemokraterna, som vill se ett Sverige helt utan månggiften. Det är bara vi som har varit tydliga med att vi vill ha ett sista datum för när månggiftena ska vara upplösta.

Den utredning Morgan Johansson talar om var kraftigt bakbunden. Enbart förslag som syftade till att utländska månggiften inte skulle bestå i Sverige var uppdraget. Ingenting var riktat mot alla de månggiften som redan finns i Sverige.

Det blev således också urvattnade förslag som inte stoppar några av de pågående månggiftena. Ska man dessutom gå på huvudförslaget i utredningen stoppar det bara de månggiften som tillkommit efter det datum då denna lag så småningom träder i kraft. Det skulle i praktiken betyda att någon kan komma hit om tio år och hävda att man gifte sig innan denna lag trädde i kraft, och då skulle denna person kunna bibehålla sitt månggifte i Sverige.

Det hänvisas alltid till att det vore retroaktiv lagstiftning i det fall att en förändring skulle göras som också gällde bakåt i tiden. Men här måste man skilja på civilrätt och straffrätt. I straffrätt har vi inte retroaktiv lagstiftning eftersom vi inte vill straffa någon för något som var lagligt när det gjordes. Men nu handlar det inte om att straffa människor utan om att frigöra människor från äktenskap som ingåtts på ett sätt som vi aldrig skulle acceptera i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I civilrätt genomförs ständigt retroaktiv lagstiftning. Den som till exempel startade ett företag eller gifte sig på 50-talet kan inte använda sig av lagar och regler som gällde på 50-talet utan får vackert finna sig i dagens lagar och regler.

Jag ser månggifte som pågående övergrepp. Varför man inte skulle agera hårdare mot dessa pågående övergrepp har jag svårt att förstå. Varför fick inte utredningen i uppdrag att ta fram ett förslag för att avsluta redan registrerade månggiften i Sverige? Det hade varit det mest naturliga, och regeringen hade lång tid på sig att förbereda hur denna utredning skulle se ut.

Sanningen är att regeringen snarast motsatte sig en fungerande lagstiftning och tillsättandet av en utredning. Det var först när civilutskottet via påtryckningar försökte lägga in även en utredning om månggifte i Barnäktenskapsutredningen som regeringen kände sig tvungen att göra något. Heléne Fritzon initierade då en undersökning för att kartlägga hur många månggiften som fanns i Sverige. Dock gjordes ingen kartläggning av inofficiella månggiften.

Jag vill minnas att alla partier utom mitt kallades till Morgan Johansson när det gällde detta att lägga till månggiften i Barnäktenskapsutredningen. Att man inte kallade mig ser jag inte som särskilt bekymmersamt, för jag hade inte ändrat uppfattning. Jag ansåg redan då att vi borde utreda det så snabbt som möjligt och förbjuda alla månggiften i Sverige.

Fru talman! Statsrådet har rätt i en sak han säger: Månggiften är inte förenligt med ett jämställt samhälle. Samtidigt klingar det illa eftersom statsrådet sitter i en regering som påstår sig stå upp för kvinnors rättigheter men inte gör det.

Vi har ett samhälle där övergrepp på kvinnor har blivit en vardag, där kvinnor inte vågar gå ut på kvällarna och där flickor och kvinnor gifts bort mot sin egen vilja - allt under styret av vår så kallade feministiska reger-ing.

Månggifte existerar uteslutande i starkt patriarkala rättsordningar. Mannen är den som tillåts ingå äktenskap med flera kvinnor, och kvinnorna tvingas till underkastelse. Det är inte förenligt med vare sig de jämställdhetsambitioner vi har i Sverige eller grunderna för vår rättsordning.

Polygami har negativa konsekvenser för kvinnor, och barn, på flera sätt. Kvinnor i polygama äktenskap är underordnade sina män och har mindre kontroll över familjens utveckling. De löper även större risk att drabbas av låg självkänsla och depression.

Statsrådet säger att det inte är tillåtet att ingå månggifte i Sverige, men, fru talman, det är inte det som är problemet. Problemet är att människor som redan är gifta med flera personer kommer hit och får äktenskapet godkänt här. Det rör sig alltså om människor som kommer till Sverige utan anknytning till Sverige eller svenskt medborgarskap.

Regeringens system gör också att de som lever i ett månggifte får mer bidrag än de som inte gör det eftersom de ses som ensamstående. Ett exempel är Nackamannen som var gift med två kvinnor och fick bidrag för båda fruarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Feministerna i Sveriges regering och riksdag måste sätta stopp för detta och sätta ned foten mot all form av hedersförtryck och offentligt finansierade harem i Sverige.

Fru talman! Först måste man ha klart för sig vad som gäller och har gällt länge i Sverige. Det är förbjudet att ingå månggifte i Sverige, och det har det alltid varit såvitt jag vet. Det förekommer i en del andra länder och har gjort så under lång tid. Det finns i Mellanöstern och Afrika, men det finns exempel också i USA, där framför allt mormoner har praktiserat det.

Det är inte bara förbjudet att ingå månggifte i Sverige, utan det är också förbjudet för en person med hemvist i Sverige att åka utomlands för att ingå månggifte. Detta grundar sig på vår syn att det är ett gammalt och patriarkalt synsätt som inte har någon plats i ett jämställt samhälle.

Frågan gäller som sagt hur man ska hantera de fall då det kommer hit människor som har ingått månggifte i andra länder. Det utredningsförslag som nu ligger på bordet innebär att utländska månggiften inte ska godkännas i Sverige. Det är klart och tydligt på det sättet.

Samtidigt måste man se till kvinnans bästa i dessa situationer. Om ett äktenskap inte erkänns får det rättsliga och ekonomiska följder för de kvinnor det berör. De förlorar sin arvsrätt och sina rättigheter vid en eventuell bodelning. Det kan handla om att de förlorar underhållsrätt. Vi pratar om personer som kanske har varit gifta i 30 år och har gemensamma barn. När äktenskapet inte erkänns i Sverige kan det få sådana ekonomiska följdverkningar.

Det måste därför finnas någon form av ventil som gör det möjligt för dessa kvinnor att, även om själva äktenskapet inte erkänns, hävda sina ekonomiska rättigheter i förhållande till mannen också efter att de kommit till Sverige. Det är precis så förslaget är utformat. Det handlar helt enkelt om att se till att kvinnorna får någon form av rättighet i förhållande till mannen som de kan hävda vid en eventuell arvstvist eller bodelning.

När det gäller retroaktiviteten säger utredningen att detta ska gälla äktenskap som ingåtts efter det att lagstiftningen trätt i kraft. Ett nära nog enigt utskott har sagt att det ska gälla från det att man har kommit till Sverige. Det här har nu remitterats, och vi kommer att göra bedömningar utifrån remissynpunkterna. Vår ambition är naturligtvis att gå utskottet till mötes. Sedan finns det många detaljer som måste lösas efter hand. Jag tänker inte gå in på dem nu, men att på ett eller annat sätt gå utskottet till mötes i den delen är vår absoluta ambition. Vi planerar en lagrådsremiss under våren 2021.

Jag noterar att Sverigedemokraterna talar mycket om månggifte och hur detta strider mot våra grundläggande värderingar. Så är det naturligtvis, men problemet för er sverigedemokrater är att ert engagemang för dessa kvinnor inte är äkta - det är ju falskt. Vad ni egentligen vill göra med dessa kvinnor och familjer är att deportera dem till deras hemländer. Det är hela grundbulten i er politik: återvandring och deportering. Så när ni pratar om hur viktigt det är att skydda och hävda dessa värderingar kan jag inte frigöra mig från uppfattningen att ni egentligen inte bryr er särskilt mycket om vad som händer dessa kvinnor. Det viktiga är inte att få stopp på månggifte, utan det viktiga är att det inte förekommer i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag skulle gärna vilja fråga Sverigedemokraterna: Om ni nu verkligen bryr er om dessa kvinnor, varför vill ni då deportera dem och deras män till deras hemländer?

Fru talman! Om vi börjar med Morgan Johanssons avslutande fråga om att vi skulle vilja deportera människor till deras hemländer är det inte riktigt sant. Vi har ingenstans föreslagit att straffet för månggifte ska vara deportation av kvinnorna. Vi har däremot sagt att vi inte borde acceptera månggifte i Sverige, och egentligen tror jag att jag och Morgan är ganska överens om att detta vore en bra utgångspunkt.

Jag tackar Morgan Johansson särskilt för att han meddelar att han har för avsikt att gå civilutskottet till mötes åtminstone vad gäller att räkna det datum då lagen tillkommer som det datum som ska gälla för när man kommer hit i stället för när man ingått äktenskapet. Då slipper vi det faktum att man kan komma hit om tio år och hävda att man har ingått äktenskapet innan lagen trädde i kraft.

Däremot är jag lite mer skeptisk mot påståendet att det är förbjudet att ingå månggifte i Sverige. Det förbudet gäller bara svenskar eller människor med svensk anknytning. Jag tror att tre personer från till exempel Iran skulle kunna gifta sig i Sverige och få det räknat i Iran utan att riskera att straffas av svenska lagar. Det finns ingen lag i sig som straffar dem som ingår detta äktenskap. Man kan alltså ingå ett äktenskap i Sverige och få det räknat i ett annat land. Vad jag vet har vi inget förbud mot detta, utan förbudet riktar sig enbart mot den svenska befolkningen eller den som har svensk anknytning.

Hur vanligt är det då med månggifte i Sverige, om man räknar alla som glöms bort i lagstiftningen? Den senaste siffra jag känner till är från november 2019. Då fanns det sammanlagt 625 registrerade månggiften i folkbokföringen. Av dessa avsåg 328 personer som hade utvandrat från Sverige. I runda slängar fanns det alltså 300 månggiften, vilket betyder runt 1 000 vuxna personer då varje månggifte består av minst tre personer. Till detta kommer också berörda barn.

Det har antagligen tillkommit en del månggiften efter detta datum. Det tillkom mellan 10 och 42 personer eller månggiften varje år från 2014 till 2017. År 2014 var det 16 polygama äktenskap som registrerades, 2015 var det 17, 2016 var det 42 och 2017 var det 10 månggiften som registrerades. Hur det ser ut senare vet jag inte, men detta var de siffror som togs fram i samband med den utredning där jag själv satt i referensgruppen. Det var alltså ett genomsnitt på strax över 20 per år.

Det kanske ska sägas att en del vid närmare kontroll visade sig gälla personer som egentligen inte levde i månggiften. Man räknar med att ungefär hälften var riktiga polygama äktenskap, och i så fall skulle det röra sig om strax över tio per år. Det är alltså 30 personer som tillkommer och som berörs.

Det som jag tror bekymrar Morgan Johansson allra mest är hans samarbetspartier. Både Liberalerna och Centerpartiet har en betydligt lösare syn på månggifte än vad jag tror att Socialdemokraterna har gett uttryck för, inte minst Centerpartiets migrationstalesperson Jonny Cato, som förra året i en intervju i Expressen sa att han ser både fördelar och nackdelar med månggifte. Det kan inte vara helt lätt för Morgan Johansson att få ihop de åsikterna med de åsikter som han själv, förhoppningsvis, har.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Morgan Johansson pratar om att Sverigedemokraternas engagemang för dessa kvinnor inte är äkta. Jag är själv kvinna med rötter i Mellanöstern.

Nästan 50 länder, främst i Mellanöstern och Afrika, tillåter månggifte. Dessa nationer ligger samtidigt i botten när jämställdhet rankas globalt.

Enligt islamistisk religiös rätt får en man vara gift med fyra fruar samtidigt, men sharia förbjuder kvinnor att ta flera makar. Dessa kvinnor säger aldrig ja till varandra, och inte heller uppger de att de är gifta med varandra. De betraktar sig som gifta med enbart mannen. Detta är ett formfel jämfört med vårt västerländska sätt att se på äktenskap, där alla äktenskap ska vara frivilliga och där man ska kunna säga ja till den man gifter sig med.

Att inte få bestämma vem man ska gifta sig med är helt absurt. Att tvingas gifta sig med någon som man inte har känslor för eller inte ens har träffat kan aldrig vara ett bra äktenskap för kvinnans del. Det blir ett äktenskap där kvinnan sedan får serva sin man, ställa upp i sängkammaren när han vill och föda barn åt honom, där allt kretsar kring mannen och där kvinnan ses mer som en slav än hans fru och där varje dag, varje dygn handlar om att uppfylla mannens behov.

Det borde vara en självklarhet att dessa medeltida sedvänjor inte hör hemma i dagens Sverige. Samtidigt finns det i dag flera hundra månggiften i landet, i det land där vår så kallade feministiska regering styr. Vi lever på 2000-talet och inte på medeltiden. Det är väldigt bra att regeringen åtminstone ger förslag på skärpningar. Det är jättebra. Men tyvärr är det inte tillräckligt.

Jag förstår inte varför vår regering inte kan stå upp för dessa kvinnor på riktigt och hjälpa dem på riktigt. Att påstå en sak är stor skillnad mot att faktiskt göra någonting. Trots att regeringen har suttit vid makten i så många år har den inte vidtagit tillräckligt med åtgärder för att få stopp på alla månggiften i Sverige. Månggiften strider, precis som barnäktenskap, mot grunderna i den svenska rättsordningen och mot vår västerländska syn på äktenskapet. Det är uppseendeväckande att månggiften ska tillåtas bestå endast på grund av att de har ingåtts i utlandet och före ett visst datum.

Fru talman! Utredningsförslaget innebär just att utländska månggiften inte ska godkännas här. Det är precis det som vi tänker gå vidare med. Men det som vi diskuterar är ikraftträdandereglerna och hur många som ska omfattas. Jag har sagt i dag att jag naturligtvis är beredd att titta på hur utskottet har sett på själva retroaktiviteten och är beredd att gå utskottet till mötes i denna del. Vi i regeringen har fortfarande inte satt ned foten kring hur vi ska lösa dessa detaljfrågor. Men det kommer vi att göra under våren, och jag ser fram emot att lägga fram förslag om lagstiftning till riksdagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller de siffror som Mikael Eskilandersson använder sig av ska man veta att det finns stora felkällor i dem. I denna statistik registreras till exempel att kvinnor har ingått månggifte med ett antal män, vilket vi alla förstår inte är riktigt sant i de allra flesta fall. Där handlar det om att kvinnor är registrerade som gifta med personer som sedan inte har kunnat återfinnas och som kanske i själva verket är döda eller kvar i sitt hemland, där man inte har några registrerade skilsmässor. Det är alltså stora felkällor i denna statistik.

Detta spelar egentligen ingen roll. Det viktiga är att vi ser till att vi har en lagstiftning som säger klart och tydligt att vi inte erkänner månggiften i Sverige. Jag menar att detta är en jämställdhetsfråga, och vi är helt överens om att detta inte ska förekomma i Sverige.

Det som jag inte kan förstå är hur Sverigedemokraterna, samtidigt som de påstår att de vill slåss för dessa kvinnor, bedriver en politik för att deportera dem tillsammans med sina män tillbaka till hemländerna.

Då säger Mikael Eskilandersson att Sverigedemokraterna inte alls vill det. Men herregud, det räcker väl att läsa ett valfritt anförande av Jimmie Åkesson. Vad är huvudpunkten i Sverigedemokraternas politik på migrationsområdet just nu? Det är återvandring och deportering. Det är att försöka skicka ut de människor som redan befinner sig i Sverige. Det är hela grunden för Sverigedemokraternas politik.

Jag påstår att dessa kvinnor, tack vare att de har uppehållstillstånd i Sverige, har en chans att bryta sig ur dessa patriarkala strukturer.

Om Sverigedemokraterna hade fått råda hade dessa kvinnor aldrig haft en chans att över huvud taget leva i Sverige. Då hade de skickats tillbaka.

Sverigedemokraterna kan alltså inte å ena sidan stå och säga att ni vill försöka ta ansvar för dessa kvinnor och skydda dem och å andra sidan, när det är en annan publik, stå och säga: Vi ska skicka ut så många invandrare som vi bara kan ur Sverige. Det går inte.

Det kan hända att ert engagemang är äkta, det vet jag inte, men jag påstår att Sverigedemokraternas engagemang i denna fråga inte är äkta. Det är falskt. Ni vill skicka tillbaka dessa kvinnor med sina män till hemländerna. Det tycker jag att ni ska stå till svars för. Just det faktum att de har haft en möjlighet att komma till ett modernt och jämställt land och fått uppehållstillstånd här gör det möjligt för dem att leva ett mer fritt och jämställt liv och bryta sig ur dessa gamla patriarkala strukturer. Det är jag i grunden mycket stolt över. Det gör att de kan leva ett betydligt mycket bättre liv än vad de annars hade kunnat göra. Men skicka inte tillbaka dem till sina hemländer!

Återigen är min fråga: Om ni nu verkligen känner för dessa kvinnor, varför vill ni då deportera dem tillsammans med sina män tillbaka till deras hemländer?

Fru talman! Jag ska börja med Morgan Johanssons avslutande fråga. Jag förstår inte riktigt vad du menar med att vi ska deportera dessa kvinnor. Jag vet inte ens hur många av dem som är svenska medborgare i dag. Det som jag vet enligt den statistik som finns är att det redan på 1960-talet fanns personer som kom hit och var gifta med flera personer, alltså att polygama äktenskap registrerades redan på 1960-talet. Då kan man anta att dessa personer är ganska etablerade i det svenska samhället och antagligen också svenska medborgare. Vi ska givetvis inte kasta ut någon för att denna person är gift med flera personer. Däremot skulle jag vilja att vi aldrig accepterar att vi har månggiften i Sverige. Det är en helt annan sak. Man ska inte blanda ihop migrations- och återvandringspolitik med familjerättspolitik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen vill gärna göra gällande att den gör allt den kan för att förhindra månggiften i Sverige. Men sanningen är att regeringen vill bevara alla de månggiften som redan finns och att nya ska kunna tillkomma fram till den dag som den nya lagen eventuellt börjar gälla. Allt detta är för att hålla samarbetspartierna nöjda. Det är viktigare att det är lugnt i regeringsstödet än att stå upp för de kvinnor som faktiskt drabbas i Sverige i dag.

Så länge dessa kvinnor befinner sig i Sverige tycker jag att det är mitt och vårt ansvar som politiker i Sveriges riksdag att faktiskt stå upp för dem. Att vi gärna talar om reglerna i Sverige och inte totalt sett i hela världen beror på att det är i Sverige som vi har möjlighet att bestämma och att det är i Sverige som vi kan påverka och förhindra att månggiften fortsätter att existera. Månggiften har inte varit en vanlig syn i det svenska samhället tidigare. Det har de blivit på senare tid på grund av den politik som Socialdemokraterna kanske faktiskt har det största ansvaret för.

Fru talman! Statsrådet påstår sig agera. Men vi ser klart och tydligt att det inte är tillräckligt. Den socialdemokratiska regeringen har nu suttit vid makten sedan 2014. Man kan hoppas att Socialdemokraterna redan före 2014 var emot månggiften. Men trots mer än sex års hårt arbete har något förslag ännu inte kunnat tas fram som skulle förhindra alla månggiften i Sverige.

Fru talman! Om vi ska vara riktigt ärliga har vi ännu inte sett ett lagförslag, eftersom allt bara är en utredning.

I vår version för framtiden finns det inga månggiften i Sverige. Hur ser egentligen Socialdemokraternas vision för Sverige ut?

Fru talman! Förslaget innebär att inga månggiften ska godkännas här. Det avser jag att gå fram med också till riksdagen under nästa vår. Men det som jag pekar på är att när Sara Gille säger att hon inte vill ha några månggiften här menar hon egentligen att hon inte vill ha dessa kvinnor och dessa familjer här. Detsamma gäller Mikael Eskilandersson. Om Sverigedemokraterna hade fått bestämma hade dessa kvinnor aldrig fått något uppehållstillstånd. Och om Jimmie Åkesson och SD nu får bestämma ska vi se en storskalig deportering och utvisning av stora grupper av invandrare i Sverige. Det är själva grundpolitiken som Sverigedemokraterna står för, alltså deportering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sara Gille frågar mig om vår vision. Visionen är naturligtvis att de kvinnor som nu har kommit hit och som kanske befinner sig i dessa förtryckande strukturer ska kunna bryta sig ur dessa förtryckande strukturer och ha allt stöd och all hjälp från samhället att göra det, bland annat genom en sådan här lagstiftning men också på många andra sätt. Men man hjälper dem inte genom att kasta ut dem ur landet.

Sverigedemokraterna måste nog faktiskt svara på frågan: Hur ser ni egentligen på detta? Skulle dessa kvinnor över huvud taget ha fått uppehållstillstånd här, eller är er grunduppfattning att de egentligen ska tillbaka till sina förtryckande strukturer i Mellanöstern, i Afrika eller vad vi nu talar om?

Om ni verkligen vill dessa kvinnor något gott och något bra, se då till att slåss för deras rätt att faktiskt kunna vara kvar i Sverige så att de kan bryta sig ur dessa strukturer. Kasta inte ut dem! Problemet för Sverigedemokraterna är att det är det som är deras huvudbudskap.

Vi ska gå vidare med denna lagstiftning. Och jag har sagt att vi självklart är beredda att gå riksdagen till mötes när det gäller detaljfrågorna. Vi ska inte ha denna typ av erkännanden i Sverige.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.