Mälarbanan

Fru talman! Det är ju inte fullt så enkelt. De poli- ser som behövs för detta är tyvärr erfarna poliser. Jag förstår att detta är ett problem för länspolismästarna. Det gäller inte bara antalet utan faktiskt också vilka poliser det är fråga om. Om vi nu menar allvar, vilket jag tror att både justitieministern och jag gör, med vårt åtagande att bidra till att EU ska klara sin egen krishantering stäl- ler det mycket stora krav på hur vi tar oss an uppgif- ten här hemma. Justitieministern har faktiskt en nyck- elroll i det här sammanhanget. Jag vill återigen, som jag framställde det i min fråga, vädja till justitiemi- nistern att ta sig an detta och arbeta för att möjliggöra denna rekrytering så att vårt land verkligen kan visa vägen, såsom vi har åtagit oss att göra.

Fru talman! Jag kan försäkra Lilliehöök om att Sverige tar sitt ansvar. Vi har på vårt första rådsmöte den 15-16 mars i Bryssel haft denna diskussion, och den kommer att fortsätta. Det är bra att vi kan vara helt överens om att Sverige bör ha en ledande roll i detta i framtiden.

Fru talman! Ulla-Britt Hagström har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att inte vare sig privata eller kommunala fastighetsägare ska miss- gynnas vid stöd från Bostadsdelegationen till en kommun samt vilka åtgärder jag avser att vidta för att utvärdera Bostadsdelegationens arbete i förhållande till dess uppdrag. Bostadsdelegationens uppdrag härrör ur de svå- righeter som följde av de under 1990-talet starkt för- ändrade förutsättningarna för den svenska bostads- marknaden. För det privatägda bostadsbeståndets del har effekterna av förändringarna i stort sett tagits om hand, bl.a. genom statens insatser för att trygga kre- ditmarknadens funktionssätt. Dessa insatser har inte omfattat sådana åtaganden där kommunerna burit det yttersta ansvaret vare sig som ägare till ett bostadsfö- retag eller som borgensman för en annan ägares lån - vanligen en bostadsrättsförening. Bostadsdelegationen inrättades den 1 juli 1998 för att tillfälligtvis hantera frågor om stöd till kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet. Frågor om stöd prövas mot kommunens egna ekonomiska förut- sättningar. Endast kommuner med en särskilt svår ekonomisk situation kommer därför i fråga för stöd. En ytterligare förutsättning för stöd är att de förhål- landen som ligger bakom kommunens svaga ekonomi inte är sådana att de på kort sikt kan påverkas av kommunen själv och att kommunen vidtagit nödvän- diga åtgärder för att komma till rätta med sin ekono- miska situation. Delegationen analyserar därför bl.a. kommunens ekonomiska utveckling, nuläget samt budget och plan för de närmaste åren för att få en bild av kommunens ekonomiska styrka och möjliga utveckling. Även andra faktorer som kan förväntas påverka situationen för kommunen såsom näringsstruktur, sysselsättning och befolkningsprognos studeras. Delegationen tar även in uppgifter om hur kom- munens verksamhet och utbud av tjänster ser ut i förhållande till övriga kommuner. Slutligen görs en bedömning av i vilken omfattning kommunen genom egna åtgärder kan skapa ekonomiskt utrymme för åtagandet inom boendet. Delegationen lägger också ned ett omfattande ar- bete på att analysera bostadsföretagen. Efter en inle- dande diskussion med kommunledningen om hur denna ser på företaget och dess framtida uppgifter görs en genomlysning av företagets ekonomiska för- hållanden. Syftet är att klarlägga var problemen finns och att få underlag för en rekonstruktion som innebär att företaget ges förutsättningar till en långsiktigt hållbar utveckling. Analyserna av den kommunala ekonomin och av bostadsföretaget ligger tillsammans med diskussioner med kommunledningen till grund för Bostadsdelega- tionens bedömning av hur stora åtaganden för boen- det som kommunen bör klara att finansiera med egna medel. För de kommuner som ska få ett stöd upprättas ett avtal mellan staten och kommunen. I avtalet regleras kommunens åtaganden gentemot bostadsföretaget och staten samt statens åtaganden gentemot kommunen. Även skälen till delegationens beslut anges. Genom det beskrivna arbetssättet söker Bostads- delegationen säkra att bedömningarna av kommuner- nas behov så långt möjligt grundas på verifierbara och jämförbara uppgifter om kommunernas förmåga att själva fullgöra sina åtaganden. Vidare vill man säkra att skäliga krav ställs på kommunernas förmåga att anpassa sig till de ekonomiska och demografiska förutsättningar som kan förutses och därmed uppnå ekonomisk balans inom planperioden. Min uppfatt- ning är att kommunerna inte missgynnas genom Bo- stadsdelegationens arbetssätt. Regeringen avser att låta Bostadsdelegationen fortsätta sitt arbete även under 2002 för att kunna följa upp ingångna avtal. Uppföljningen bör även innefatta studier av hur de kommuner som sökt men inte fått stöd har hanterat sina svårigheter. Syftet är att analysera vilka effekter omfattande engångsåtgär- der har på kommunernas verksamhet samt vilken inverkan avtalen och denna typ av statligt stöd har på kommunernas ekonomi och anpassningsförmåga. Jag tycker att Bostadsdelegationen har gjort ett gediget och bra arbete och har inte för avsikt att göra någon ytterligare utvärdering av dess arbete.

Fru talman! Jag vill tacka för svaret på min inter- pellation om Bostadsdelegationens verksamhet. Bak- grunden till min interpellation är att det finns kom- muner med många tomma lägenheter som inte kan dra nytta av Bostadsdelegationens insatser. Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag, SABO, redovisade för en tid sedan att det förväntade över- skottet av lägenheter i 145 SABO-företag skulle vara omkring 42 500 lägenheter år 2010. Överskottet skulle komma att förorsaka kostnader på drygt 29 miljarder kronor. För min del ser jag ett bekymmer i att kommuner som själva skulle kunna finna nya idéer om de fick en liten ekonomisk lättnad, inte får del av några insatser. Här skulle det vara bättre att finna system för t.ex. skattelättnader. Jag tänker på kommuner i min hem- trakt, som Mariestad och Falköping, som genom kreativa insatser lockar hyresgäster från Norge. Det hade varit rimligt att sådana kommuner haft någon form av skattelättnader. Under avtalsperioden 1998- 2000 kom ansökan till Bostadsdelegationen om statligt stöd från 88 kommuner. Avtal har träffats med knappt hälften, närmare bestämt 36. Bostadsdelegationen ger i huvudsak stöd till re- konstruktion av kommunägda företag. I ett antal fall löses också borgen för bostadsrättsföreningar. Man kan dock konstatera att stödet snedvrider konkurren- sen. Privata bostadsbolag som drabbas av tomma lägenheter hamnar i skymundan. Fru talman! För kommuner med en särskilt svår ekonomisk situation har vi skapat det kommunala utjämningssystemet. Det borde nu ha varit i gång så länge att det skulle ge utslag för kommunernas eko- nomi. Då jag själv suttit med i den kommunala ut- jämningsutredningen, vet jag att det är mycket svårt att skapa ett långsiktigt rättvist kommunalt utjäm- ningssystem så länge man håller på och lappar och lagar med andra system och öronmärker potter hit och dit. Därför är det positivt att statsrådet svarar att Bo- stadsdelegationen också ska följa upp hur de kommu- ner som sökt men inte fått stöd har hanterat sina svå- righeter. Min kritik riktas inte mot Bostadsdelegationens arbete. Den har givetvis gjort ett gediget och gott arbete efter sina förutsättningar. Frågeställningarna vänder sig till statsrådet Lars-Erik Lövdén och är av politisk art, då de gäller de direktiv Bostadsdelegatio- nen har. Statsrådet har inte svarat på hur vare sig privata eller kommunala fastighetsägare kan missgynnas vid stöd från Bostadsdelegationen. Statsrådet har inte heller berört hur Bostadsdelegationens arbete kan utvärderas i förhållande till dess uppdrag. För detta uppdrag är ministern ytterst ansvarig. Det gäller att ta till vara erfarenheterna. Fru talman! Antalet tomma lägenheter i allmän- nyttan var 1999 ca 30 000. En slopad fastighetsskatt på dessa tomma lägenheter skulle kosta staten 50 miljoner kronor. Det är ingen stor summa. En slopad förvaltningsmoms för dessa tomma lägenheter skulle ge ca 4 miljoner kronor. Vi måste finna en väg bort från bidrag och subventioner och i stället sänka skat- terna. I sin budget sänker Kristdemokraterna boende- skatterna genom en återgång till och en frysning av taxeringsvärdena på 2000 års nivå. Skatten beräknas enbart på en tredjedel av markvärdet överstigande 150 000 kr. Sammantaget sänks alltså fastighetsskat- teuttaget på flerfamiljshus och egnahem med drygt 5 miljarder kronor. Det är en annan väg att gå.

Fru talman! Först ska man komma ihåg och förstå bakgrunden till den insats som vi gör, och har gjort, via Bostadsdelegationen. De berörda kommunerna stod inför övermäktiga åtaganden när det gällde bo- stadsföretagen. Om kommunerna ensamma hade varit tvungna att gå in och täcka underskotten och medver- ka till rekonstruktioner, hade det fått allvarliga åter- verkningar på de berörda kommunernas möjligheter att klara sina grundläggande välfärdsåtaganden inom vården, skolan och omsorgen. Det var alltså nödvän- digt, mot bakgrund av de förändrade förutsättningar- na på bostadsmarknaden, att inrätta Bostadsdelega- tionen och ge stöd när kommunerna själva inte kunde mäkta med rekonstruktionsarbetet utan betydande konsekvenser för vården, skolan och omsorgen. Sedan har det varit väldigt viktigt i sammanhang- et, och där förstår jag att Ulla-Britt Hagström inte har någon kritik heller, att Bostadsdelegationen har gått till väga på ett noggrant sätt. Man har gjort ett väldigt gediget och noggrant arbete där man har jämfört den enskilda kommunens förutsättningar att klara av upp- gifterna på egen hand. Man har gått in och tittat på de kommunala kostnaderna och den kommunala servi- cenivån i övrigt och jämfört med andra kommuner. Kommuner som har fått stöd via Bostadsdelega- tionen har inte fått det utan kravställande. Vi har gjort en noggrann prövning av den enskilda kommunens förutsättningar att bära kostnaderna på egen hand. Jag tycker att den kritik som riktas från stund till annan - och jag anar lite av den bakom Ulla-Britt Hagströms interpellation också, och den har kommit från andra håll också - mot att statsmakterna går in och stöder kommuner som har stora bekymmer med sina bostadsföretag och inte kan bära kostnaderna på egen hand, skjuter väldigt mycket över målet. Vad är alternativet? Alternativet för en kommun som Gällivare är ju inte att sänka fastighetsskatten från 0,7 % ned till 0. Det skulle inte hjälpa Gällivare kommun att infria sina åtaganden gentemot bostads- bolagen. Den här insatsen är nödvändig. Jag utesluter inte att vi måste ha en beredskap för att sätta in ytterligare åtgärder framöver om vi får en fortsatt utveckling mot en stark befolkningsomflyttning och ett minskat un- derlag i många av de här kommunerna. Jag tycker att det vore anmärkningsvärt om inte regering och riks- dag vore beredda att ställa upp för de kommuner som nu har en mycket bekymmersam situation till följd av ett vikande befolkningsunderlag.

Fru talman! Jag förstår att bakgrunden är över- mäktiga åtaganden, Lars-Erik Lövdén. Men jag fram- för ändå en viss kritik. Enligt Riksdagens revisorer är kommuner med socialistisk majoritet kraftigt överrepresenterade bland de sökande till Bostadsdelegationen. Kommu- ner med borgerlig majoritet har i högre grad fått av- slag än de med socialistisk majoritet hos såväl Kom- munakuten som Bostadsdelegationen, och framför allt hos Bostadsdelegationen. Bristen på mätbara mål gör att det är svårt att be- döma hur verksamheten fungerar. Inte heller detta svar från statsrådet Lars-Erik Lövdén är tillräckligt tydligt. De kommuner som har en god ekonomisk hushållning uppmuntras egentligen inte på detta sätt. Mellan 1992 och 1998 gick 7 000 privata bostadsfö- retag i konkurs. De fick inget stöd. Åtgärdspaketen innebär ofta att delar av bostadsbestånden försvinner. Utrensningen gör att hyrorna kan ligga kvar på sam- ma höga nivåer, vilket inte gynnar hyresgästerna. Ska vi få ordning på detta måste allmännyttans hyresledande roll bort. De problemtyngda företagen borde i stället rekonstrueras från grunden och befrias från sina höga lånekostnader. Nu måste de ta ut hög hyra samtidigt som de privata hyresvärdarna måste följa allmännyttans hyressättningsnivå. Skulle de kommunägda bolagen i stället slippa låneskulder, kunde de sänka hyrorna och öka konkurrenskraften kring hyresrätten. Nu har Bostadsdelegationen ca 2 miljarder att handskas med, och kommunerna tillför lika mycket. Att rätta till felen skulle kosta mellan 20 och 25 mil- jarder, säger Stellan Lundström som är biträdande professor vid Institutionen för bygg- och fastig- hetsekonomi vid Tekniska högskolan i Stockholm. Han har blivit en känd röst när det gäller bostadspoli- tiska frågor. Fru talman! Kommuner som fått avslag är Arje- plog, Boxholm, Essunga, Fagersta, Finspång, Forsha- ga, Gagnef, Gullspång, Hagfors, Hallstahammar, Hammarö, Haninge, Hedemora, Herrljunga, Hylte, Håbo, Jönköping, Kungsör, Götene, Ludvika, Malung, Mariestad, Motala, Norberg, Nordmaling, Ockelbo, Oxelösund, Perstorp, Robertsfors, Sigtuna, Skinnskatteberg, Sorsele, Sotenäs, Säter, Sävsjö, Söderhamn, Tanum, Tidaholm, Tomelilla, Torsås, Töreboda, Älvkarleby och Övertorneå. Det ska bli intressant att ta del av statsrådets upp- följning av hur dessa kommuner löst sin problematik. Jag bor själv nära Tidaholm och Töreboda. Jag kan- ske inte riktigt kan förstå varför Götene och Jönkö- ping har sökt. Men det är intressant att följa upp det här. Fru talman! Det finns enligt 3 § fjärde stycket i lagen om statlig fastighetsskatt en passus om att ned- sättning av skatt kan ske när lägenheter avsedda för uthyrning inte kan hyras ut. Fastighetsskatten får då sättas med hänsyn till den omfattning i vilken huset inte kunnat hyras ut. I sju domar den 16 juni 1998 har Regeringsrätten medgett nedsättning av fastighets- skatten. Jag vill fråga statsrådet om några kommuner som fått avslag på sin ansökan hos Bostadsdelegationen i stället fått tillgång till denna möjlighet. Hur ekono- miskt omfattande har denna möjlighet varit i förhål- lande till Bostadsdelegationens pengar?