Mål för leveranssäkerheten

Fru talman! Mattias Bäckström Johansson har ställt två frågor till mig avseende leveranssäkerhet för el och pekar på minskande marginaler i effektbalansen vintertid. Den första frågan är om jag är orolig över den utveckling vi nu ser. Den andra frågan gäller om jag och regeringen är beredda att ompröva vår uppfattning kring ett mål för leveranssäkerhet.

Jag vill börja med att konstatera att en robust elförsörjning är en grundläggande förutsättning för ett modernt och väl fungerande samhälle. Detta blir allt tydligare i en digitaliserad värld, där fler och fler områden blir beroende av en säker tillgång på el.

Så till den första frågan, om jag är orolig över utvecklingen. För ett år sedan fick den dåvarande energiministern samma fråga av Mattias Bäckström Johansson. Jag står helt bakom det svar som Mattias Bäckström Johansson då fick, nämligen att Sverige i dag har stabila förutsättningar för energisektorn tack vare den unika överenskommelse som fem partier slöt om Sveriges långsiktiga energipolitik i juni 2016. Överenskommelsen innehåller en lång rad insatser som ska säkra att Sverige ska ha ett robust elsystem med en hög leveranssäkerhet, en låg miljöpåverkan och el till konkurrenskraftiga priser.

Samtidigt kan jag hålla med om att effektfrågan är en av de utmaningar vi behöver hålla ögonen på de kommande åren när vi ställer om till ett förnybart elsystem. Trots att vi på årsbasis har ett överskott av el kommer det att finnas tillfällen då vi behöver importera. I det sammanhanget vill jag poängtera att import av el inte är något konstigt i sig. Tvärtom är elhandel en huvudpoäng med EU:s inre elmarknad. Det skulle få miljömässiga konsekvenser och även bli dyrt för industri och konsumenter om alla länder skulle subventionera in elproduktion så att de i alla lägen är självförsörjande på el.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Svenska kraftnät har nyligen publicerat sin långsiktiga marknadsanalys, som även tar hänsyn till Sveriges importmöjligheter. I den nyanseras bilden - risken för effektbrist är mycket liten på kort och medellång sikt.

Så till den andra frågan, om ett mål för leveranssäkerhet. Jag kan konstatera att leveranssäkerhetsmål är ett vitt begrepp. När det gäller elnäten finns redan ett sådant på plats i Sverige. Elnätsföretagen ansvarar för att elavbrotten är så få och kortvariga som möjligt, och ett elavbrott får enligt ellagen inte vara längre än 24 timmar.

Under våren träder en ny EU-förordning i kraft som ställer krav på att alla medlemsstater med kapacitetsbevarande mekanismer ska fastställa en önskad nivå på effekttillräckligheten, det vill säga en typ av leveranssäkerhetsmål. Så länge Sverige har en effektreserv kommer vi att behöva anpassa oss till de nya kraven.

Avslutningsvis vill jag också understryka att debatten ofta ganska ensidigt fokuserar på elproduktion. Jag vill påminna om att det finns en förbrukarsida med stor potential som jag är övertygad om kan bidra till lösningen på effektfrågan genom ökad flexibilitet och smarta lösningar. Förutom att förbrukningstoppar då kan kapas kommer industri och konsumenter att kunna spara pengar på att deras elanvändning flyttas till tidpunkter då elen är billigare.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret på interpellationen! Sveriges näringsliv och hushåll är mer beroende av el än någonsin. Tilltagande digitalisering, automation och innovationer kräver en ständig tillgång på el med hög leveranssäkerhet och med en god kvalitet.

Bakgrunden till interpellationen är just den utveckling som vi kan se i effektbalansen under det senaste decenniet. Vi har gått från vidlyftiga marginaler på nästan 5 000 megawatt till att nu, under den gångna vintern, ligga på minusvärden i dessa analyser.

Man kan dra ut denna tidslinje och titta på den lutning som kurvan har, och man kan även se två år framåt i tiden. Det är nästan en 45-graderslutning nedåt. Åtminstone jag tycker att det finns anledning att känna någon form av oro inför den utveckling som vår myndighet Svenska kraftnät prognostiserar. Detta inger kanske inget förtroende i fråga om att vi har koll på det här.

För att hitta motsvarande situation i Sverige får vi gå decennier tillbaka i tiden. Man kan kanske hitta en situation i början av 70-talet då det var motsvarande utsatta läge. I dessa sammanhang ska vi komma ihåg att man i de här analyserna har tillgodogjort sig effektreserven och kommer att köra de oljeeldade kondenskraftverken för fullt.

I närtid väntar som bekant även stängningen av Ringhals 1 och 2. Det innebär att ytterligare 1 700 megawatt försvinner. Det kommer att bli mindre stabilt framöver när stora synkrongeneratorer försvinner, som bidrar inte bara med aktiv effekt utan även med reaktiv effekt och med svängmassa till kraftsystemet.

Historiskt har tillgång till energi varit synonymt med välstånd och god ekonomisk tillväxt. Det som hushållen och näringslivet har varit duktiga på under de senaste decennierna är att jobba med energieffektivisering och med att bryta det mönster som har funnits. Det har inneburit att vi har kunnat bygga på det ekonomiska välståndet med samma energimängd. Vi har alltså minskat vår energiintensitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men just nu är det kanske inte mycket som talar för att den utvecklingen ska fortsätta. Snarare kommer elförbrukningen att öka. Vi kan se att när industrin energieffektiviserar minskar energianvändningen, men elförbrukningen ökar. Vi har nya energiintensiva verksamheter som är på väg att etablera sig i Sverige. Serverhallarna är kanske det tydligaste exemplet. Sveriges befolkning har ökat, och vi kan se en transportsektor där elektrifieringen tilltar.

Men den förda politiken har aktivt bidragit till att minska marginalerna i effektbalansen. De kraftslag som regeringen och partierna bakom energiöverenskommelsen väljer att subventionera in är främst väderberoende och intermittenta kraftslag som har en avsevärt lägre kapacitet än de kraftslag som försvinner ur kraftsystemet. Det innebär att nätkapaciteten måste höjas. Vi kan se att exempelvis nätinvesteringarna hos Svenska kraftnät har ökat med över 1 000 procent under de senaste åren. De har tiofaldigats, vilket innebär att underliggande nät måste betala för de förstärkningarna. Det leder till slut till att det är jag, hushållen och industrin som får betala för detta.

Även jag kan läsa det som står i energiöverenskommelsen som statsrådet hänvisar till. Där står det att "Sverige ska ha ett robust elsystem med en hög leveranssäkerhet". Men att man skriver det innebär inte att man kommer att få det. Någonstans måste man kunna peka på vad det är för reformer som i så fall kommer att leda fram till och göra troligt att vi kommer att ha ett kraftsystem som präglas av samma höga leveranssäkerhet som hittills. Det finns det nämligen inget som pekar på i de effektbalansrapporter som Svenska kraftnät tar fram. Det är snarare tvärtom: Det kommer att fortsätta nedåt de närmaste åren, och vi kommer att bli ännu mer utsatta.

Fru talman! Mattias Bäckström Johansson nämner bara den ena sidan, vilket är symtomatiskt. Han nämner inte att vi har sänkt skatten på vattenkraft och kärnkraft. Han nämner inte att vi har förlängt effektreserven till 2025. Han nämner inte att elcertifikatssystemet har förlängts och utökats med 18 terawattimmar förnybar elproduktion, och han nämner bara delvis att överföringskapaciteten i stamnätet har förstärkts både inom landet och till omvärlden.

I motsats till Mattias Bäckström Johansson välkomnar jag den nätutbyggnad som har skett, både för att öka leveranssäkerheten och för att få en bättre överföring mellan landsändar.

Vi ska noga följa effektutvecklingen, och vi är ju i den meningen i en förändringens tid när vi går över till alltmer förnybar energi. Jag uppfattade inte om Mattias Bäckström Johansson tyckte att det var en positiv eller en negativ utveckling, men jag skulle nog ändå säga att det i grunden är positivt att vi går mot alltmer av förnybar energi i Sverige. Där är Sveriges vattenkraft en unik resurs som utgör en av hörnstenarna i vår fossilfria och förnybara energiproduktion.

I takt med att folks konsumtionsmönster förändras måste också elnätet förändras. Vi måste investera mer i våra elnät, framför allt i våra mer befolkningstäta regioner. Vi måste stärka vår överföringskapacitet, och vi måste underlätta för energiinvesteringar i närheten av våra befolkningscentrum eftersom det kommer att vara avgörande för att klara de utmaningar vi har i systemet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I motsats till många andra länder har vi ju en enorm tillgång i den energiöverenskommelse som slöts och som 75 procent av riksdagens ledamöter står bakom, där vi kan klara både konkurrenskraftiga elpriser för svensk industri och höga mål när det gäller förnybar energi. Det är en utveckling som regeringen är positiv till och bejakar.

Fru talman! Kortsiktigt gjorde förslagen exempelvis kring den sänkta fastighetsskatten för vattenkraft och borttagandet av effektskatten nytta genom att vidmakthålla den tacksamma situation som Sverige har befunnit sig i och fortsatt rör sig inom men som man är på väg ur. Det är någonting som Sverigedemokraterna står bakom såväl i Energikommissionen som här i kammaren.

Vår ingång är inte att fokusera på exakt vilka kraftslag man ska ha i energisystemet utan snarare på vad vi vill uppnå. Det handlar om att minska vårt fossila beroende. Vi vill ha en fossilfri kraftsektor, men i energiöverenskommelsen har man i stället valt att göra en snävare bestämning av vilka fossilfria kraftslag vi ska ha i stället för att välkomna alla fossilfria kraftslag.

De lösningar som statsrådet sätter sin tilltro till existerar i många fall inte i dag, och i de fall de existerar är de långt ifrån kommersiella. Regeringen har kortsiktigt försökt att medelst bidrag och subventioner få upp investeringsviljan kring utrustning kopplat till lagring eller att styra lagstiftning mot att främst kunna lösa skattetekniska frågor i stället för att fokusera på fysikaliska och tekniska problem som finns eller som den förda politiken har medfört.

Det finns absolut en potential kopplat till efterfrågeflexibilitet. Det är någonting som delvis nyttjas i dag inom ramen för effektreserven eller av teknikintresserade entusiaster. Det är dock sådant som bidrar på marginalen. Vi kan se att marknaden och intresset för detta är högst begränsat. Nyligen lade exempelvis Vattenfall, som ägs av staten, ned sin försäljning och satsningar på smarta-hem-lösningar, då endast ett fåtal tusen av deras drygt 800 000 kunder var intresserade av detta.

I den mån man kan automatisera och det inte inkräktar på vardagsrutinerna finns det givetvis såväl en potential som en vilja att bidra - det är jag högst övertygad om själv - men där måste finnas någon form av rimliga ekonomiska incitament. Sedan tidigare har det från liknande experiment varit tämligen klarlagt att hushållen inte har något direkt intresse av att göra den typ av frånsteg som handlar om att anpassa sig och konsumera mer el om det blåser mycket eller om det är soligare dagar. Där räcker de ekonomiska incitamenten inte till.

I den mån intresset finns är det ett problem att med den marknadsmodell vi har i dag som bara fokuserar på energi kommer vi inte heller att kunna uttömma potentialen kopplat till effektfrågan. Ju fler som ägnar sig åt detta, desto lägre kommer ju det ekonomiska incitamentet att bli när man har flyttat efterfrågan.

Det är intressant att statsrådet i svaret lyfter upp just avbrottsersättningen. Elleveranserna består helt korrekt av två delar: dels själva elproduktionen, dels distributionen. Det är två delar som måste fungera tillsammans om någon el ska kunna nå ut. I de flesta fall kompenseras kunden, men när bortkopplingen är kopplad till leveranssäkerhet utgår ingen kompensation alls till kunderna. För den enskilda kunden spelar det dock mindre roll om problemet har funnits i produktions- eller distributionsledet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag håller med statsrådet om att man inte ensidigt ska fokusera på produktionssidan eller på vilka kraftslag det ska vara, utan det handlar om att kunna nå en rimlig leveranssäkerhet, vilket även kan innebära åtgärder på användar- och förbrukarsidan. Men varför är man så rädd för att ha en marknad för det här för att se till att politiken sätter upp ett ramverk för en acceptabel leveranssäkerhet och sedan låta det vara en konkurrens mellan produktionssidan och förbrukarsidan för att få de mest kostnadseffektiva lösningarna?

Fru talman! Tack, Mattias Bäckström Johansson, för de kompletterande frågeställningarna! Jag noterar ändå att vi i stora drag är överens, både om att vi måste hålla ögonen på effektutmaningen och att vi måste jobba på båda sidor. Vi är överens om vikten av att ha en hög leveranssäkerhet, även om Mattias Bäckström Johansson kallar den för "rimlig". Jag tror att en rimlig leveranssäkerhet är att man kan lita på att man får el när man behöver elen. Det måste vara grunden.

Vi är faktiskt också överens om att marknaden är en bra och flexibel mekanism för att hjälpa oss att uppnå de politiskt uppställda målen. Det är därför som vi med bred marginal klarar toppbelastningen även under de kalla dagar vi har haft, detta trots att marknaden har valt att stänga ned ett antal reaktorer.

Mattias Bäckström Johansson nämnde hushållen, men framför allt handlar det om att de stora elkonsumenterna på företagssidan väljer att lägga sin produktion så att de drar ned på energibehovet vid toppbelastning. Det är naturligtvis bra för industrin i och med att de då kan hålla sina elpriser betydligt lägre än annars, och det är också bra för möjligheten att leverera el eftersom det gör att efterfrågan går ned när elpriset blir högre.

På samma sätt kommer de kablar som byggs och har byggts att få till följd att vi i större utsträckning kommer att importera el om efterfrågan stiger i Sverige. I dag producerar Sverige ett stort överskott på el, och vi är stora nettoexportörer av el. Det tycker jag är bra. Det bidrar till att pressa ned utsläpp av koldioxid i andra länder. Samtidigt är det naturligtvis också bra om vi kan importera el om och när vi behöver. Det tror jag att alla vinner på.

Sedan förde Mattias Bäckström Johansson ett resonemang om förnybar versus fossilfri; vilket som var mest eller minst begränsande. Motsatsen till förnybar är ändlig. Det betyder att vi i den meningen bygger ett kortsiktigare energisystem än annars.

Även om vi har satt upp ett mål om förnybar energi är det till syvende och sist marknaden som avgör vilket energislag den tror på och vilket energislag den är beredd att investera i. Det förefaller vara så att marknaden har en hög tilltro till de förnybara energikällorna. Det är dem vi ser växa, inte bara i Sverige utan runt om på vår kontinent.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! I svaret sa statsrådet att det är marknaden som avgör vad som ska byggas. Det byggs för mer förnybar energi. Det är inte så lustigt när det finns ett subventionssystem för förnybar energi i Sverige. Det är riktat till dem som bygger, och det finns även skattelättnader. Det är inte så märkligt vad som kommer att byggas när man från politiskt håll prioriterar vissa energislag. Man väljer inte att vara kostnadseffektiv bland de fossilfria alternativ som står till buds. I vissa fall hade det varit mer rationellt att inte tillföra ytterligare produktion utan att jobba på förbrukningssidan.

Det finns ingen marknad för leverans av kapacitet eller någon form av effektmarknad. Det finns enbart en energimarknad, och sedan finns en elcertifikatsmarknad där man politiskt har beslutat att det ska vara fråga om förnybart. Det är detta vi vänder oss mot. Det har skapat en utveckling där det blir en allt mindre marginal i effektbalanserna, och vi anser att det kommer att vara svårt att upprätthålla den befintliga marknadsmodell som finns i dag över tid.

Politiken borde fundera över vad vi vill att vårt kraftsystem ska präglas av i framtiden. En given ingång vore ett mål för leveranssäkerhet och att koppla en marknad och ett ramverk till det. Sedan ska aktörer för produktion och användare delta för att hjälpa till och bidra till att upprätthålla leveranssäkerheten över tid. Den politiken finns inte i dag. Frågan är varför man är så rädd.

Statsrådet framhåller själv att man från politiskt håll försöker plocka ut vissa delar. Det har inte gått särskilt väl. Lutningen på kurvan de senaste tio åren är 45 grader nedåt, och så kommer den att fortsätta de två närmaste åren också.

Vad ska vända den utvecklingen så att vi kommer i en mer tacksam situation under de kommande åren? Jag har svårt att se vad det kan vara, och jag konstaterar att statsrådet inte heller framhållit något i sitt interpellationssvar eller i debatten.

Fru talman! Jag nämnde ett antal åtgärder för att förbättra situationen framöver. Regeringen och de partier som ingår i energiöverenskommelsen kommer naturligtvis att bevaka situationen noggrant för att se till att vi har en god och säker tillgång till energi i vårt land till konkurrenskraftiga priser och att vi klarar omställningen till förnybar energi. Det är en process som i princip hela EU, förutom ett fåtal östländer, är upptaget med.

Det finns ett leveranssäkerhetsmål. Det är möjligt att det leveranssäkerhetsmålet ska förändras. Det får vi göra i samband med att EU fattar sina beslut. Om EU fattar ett sådant beslut måste vi leva upp till de målen. Det är inte rimligt att vi gör det övervägandet skilt från den övriga EU-processen.

Jag noterar ändå att vi i allt väsentligt är överens med Mattias Bäckström Johansson, även om hans parti står utanför energiöverenskommelsen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.