Likvärdiga villkor för fristående och kommunala skolor

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! har frågat mig om jag anser det rimligt att det för en fristående huvudman inte går att avgöra om man tilldelats resurser på lika villkor som kommunens egen verksamhet. Stockhaus har också frågat om vilka konkreta åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att lika villkor råder mellan fristående och kommunala förskolor och skolor.

Under de senaste 10-15 åren har ett omfattande arbete bedrivits för att regleringen av skolväsendet i så stor utsträckning som möjligt ska vara gemensam, oavsett om huvudmannen är en kommun eller en enskild. Exempel på det är regleringen av kommunens bidrag till enskilda huvudmän liksom den nuvarande skollagen som beslutades under den borgerliga regeringsperioden.

För att säkerställa att lika villkor råder mellan fristående och kommunala förskolor och skolor finns det nu konkreta förslag på bordet som syftar till en ökad insyn i hur kommunerna beräknar bidragen till enskilda huvudmän. Förslagen baseras på den blocköverskridande sexpartiöverenskommelsen inom Friskolekommittén 2013. Skolkostnadsutredningens förslag (SOU 2016:66) om att en tredje komponent i bidragssystemet ska införas, ett så kallat strukturbelopp, syftar bland annat till att öka transparensen i kommunernas beräkning av bidrag. Genom strukturbeloppet ska de resurser som fördelas utifrån skillnader i elevsammansättning mellan skolor, till exempel utifrån socioekonomiska variabler, särredovisas. Utredningen har också lämnat ett förslag om att alla huvudmän, kommunala som enskilda, ska redovisa ekonomisk information på skolenhetsnivå. Genom redovisningen blir det tydligt hur intäkter och kostnader fördelas mellan skolorna. Förslagen har behandlats i Lagrådet, och regeringen arbetar just nu med en proposition där dessa förslag ingår.

När det gäller Maria Stockhaus fråga om jag anser det rimligt att det för en enskild huvudman inte går att avgöra om man tilldelats resurser på lika villkor som kommunens egen verksamhet, så konstaterar jag att enligt bidragsbestämmelserna så ska en kommun som lämnar bidrag för en elev i en fristående förskola eller skola för den enskilde huvudmannen kunna redovisa hur bidraget har beräknats. Kommunens bidragsbeslut kan överklagas hos allmän förvaltningsdomstol enligt förvaltningslagens regler. Enligt den rapport från Friskolornas riksförbund som Maria Stockhaus refererar till är den främsta invändningen att olika kommuner tillämpar olika principer för beräkning av bidrag liksom för sin ekonomiska redovisning. Kommunerna har stor frihet att tillämpa egna principer och själva besluta om vilka system de ska använda för sin interna budgetering och redovisning. Enligt skollagens bestämmelser ska kommunen bestämma bidraget, grundbeloppet, till en enskild huvudman efter samma grunder som kommunen tillämpar vid fördelning av resurser till sin egen motsvarande verksamhet. Därmed uppnås kriteriet lika villkor mellan kommunen och den enskilda huvudmannen. Att grunderna för resursfördelning kan skilja sig mellan kommuner, inom ramen för det kommunala självstyret, bryter alltså inte med nödvändighet mot principen om lika villkor.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Interpellationen handlar som sagt om lika villkor för fristående och kommunala skolor. Det kan låta tekniskt, fast egentligen handlar det om att föräldrar och elever som väljer en fristående skola ska kunna känna sig trygga med att oavsett vilken skola de väljer följer samma resurser med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I dag är det bevisligen svårt att ens avgöra om detta stämmer. Det är det som revisionsrapporten tydligt visar. Revisorerna har gått in hos kommunerna och försökt att ta reda på hur man har beräknat skolpengen för att kunna avgöra detta. Det de egentligen hade i uppdrag att göra var att gå in och se om fördelningen skedde enligt lika villkor. Revisorerna konstaterar att de, trots att de har kontaktat kommunerna och fått ta del av redovisningen, inte kan avgöra om det råder lika villkor eller inte. Dels gör kommunerna på olika sätt, men det behöver inte vara ett problem i sig, dels är det svårt att avgöra detta eftersom det finns så många olika kostnader som man fördelar på olika sätt. Det gör att det här är svårgenomträngligt även för en revisionsbyrå.

I dagsläget kommer problemen att kvarstå, även med de förändringar som statsrådet tar upp i sitt svar. Kommunerna ska naturligtvis själva kunna välja vilka ekonomisystem de har. Men jag tycker att det är allvarligt när en oberoende revisionsfirma, som är expert på att gå igenom redovisning, inte kan avgöra om det råder lika villkor eller inte. Då är det svårt, inte minst för en liten friskola, att försöka få någon form av bild av om man får de pengar man har rätt till.

Att redovisning ska ske per skolenhet kommer att leda till mycket administration. Den kritiken har väckts från många håll. Det kommer möjligtvis att leda till mer transparens, men frågan är om det är tillräckligt och om det är rätt åtgärd.

Det finns friskolor som år efter år måste överklaga skolpengen för att kommunen helt enkelt hittar på nya sätt att undanhålla pengar från de fristående skolorna. Det gäller i de fall då kommunerna faktiskt har fattat beslut om skolpeng på ett korrekt sätt. Utredningen visar - och detta är något som Friskolornas riksförbund lyfter fram ganska ofta - att kommuner dessutom ofta fattar beslut om skolpeng på ett sätt som gör att det inte går att överklaga. Det gör det hela ännu knepigare. Man kan inte ta reda på om man har fått rätt pengar, och beslutet har dessutom inte fattats på ett korrekt sätt och går därför inte att överklaga.

Tyvärr är detta den situation som vi har i dag, och elever som väljer friskolor kan inte heller känna att det finns ett hopp om att den snart kommer att förbättras. De kan inte känna sig trygga med att de får med sig samma resurser oavsett vilken skola de väljer.

Utbildningsministern talar ofta om vikten av likvärdighet. Det är viktigt. Man kan i och för sig behöva diskutera vad man menar med det, men det pratas ju ofta om hur man ska kunna påverka elevsammansättningen på skolor och att det ska satsas mer pengar på skolor med stora utmaningar. Det är naturligtvis viktigt med en differentierad finansiering beroende på hur stora utmaningar en skola har. Men det är lika viktigt att man som elev känner sig trygg med att det finns en likvärdig finansiering. Oavsett om man är en elev som är i behov av särskilt stöd eller om man är en normalfungerande elev ska man vara säker på att oavsett vilken skola man väljer följer samma resurser med.

När nu Friskolornas riksförbund har lagt fram sin rapport som tydligt visar att det finns stora problem när det gäller likvärdigheten avseende finansieringen - tror då utbildningsministern själv att de åtgärder som hon tar upp i sitt svar på allvar löser de problem som rapporten pekar på? Och på vilket sätt avser utbildningsministern att säkerställa att de här åtgärderna verkligen får önskad effekt?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Till grund för det arbete som jag nu har beskrivit och som pågår i Regeringskansliet ligger dels en sexpartiöverenskommelse, där Maria Stockhaus eget parti var med, dels det arbete som bedrivs inom ramen för januariavtalet. I januariavtalet har de ingående partierna enats om att vi ska sträva efter lika villkor. Det ska råda lika villkor mellan offentligt och enskilt drivna verksamheter. Det kommer att bli en viktig uppgift att arbeta med detta.

Till grund för det här har vi delvis den sexpartiöverenskommelse som ligger på bordet, där vi nu går vidare med förslag efter förslag på det sätt som jag har redovisat i mitt interpellationssvar. Vi har också det arbete som pågår inom ramen för två stora utredningar i Utbildningsdepartementet som arbetar med de här ganska komplicerade frågorna.

Det gäller den utredning som leds av Björn Åstrand och som handlar om hur segregationen i det obligatoriska skolväsendet kan minska. Den har också till uppgift att se på hur resurstilldelningen kan förändras för att just förbättra kunskapsresultaten. Det gäller också den utredning som leds av Lars Stjernkvist och som handlar om att ta fram en helt ny finansieringsmodell för gymnasieskolan som i högre grad ska ta hänsyn till skolornas varierade förutsättningar.

Jag tror att det är viktigt att arbeta med de här frågorna både på kort och på lång sikt. Dessutom tycker jag att det är viktigt att påpeka att det system som Maria Stockhaus nu kritiserar så kraftigt är ett system där det finns möjlighet att överklaga. Det finns en utvecklad domstolspraxis som handlar om hur de kommunala beslutsfattarna ska agera för att leva upp till skollagens krav.

Precis som Maria Stockhaus höll med om i sitt inlägg finns det dessutom alltid en baksida på de regleringar som jag nu arbetar med för att säkerställa att de ska bli ännu bättre. Det gäller den ständigt ökande administrationen, som ett system likt det vi i Sverige har skapat hela tiden för med sig.

Det är en viss balansgång att säkerställa att vi har transparens och insyn och koll på resultat och liknande och samtidigt se till att huvudmän, både fristående och kommunala, får ägna sin tid och sin kraft åt det som vi - handen på hjärtat - vet är allra viktigast för elevernas resultat, nämligen att genomföra och planera undervisning av hög kvalitet.

Jag kan försäkra interpellanten att det pågår ett arbete på Regeringskansliet för att både på kort och på lång sikt säkra att vi vet att de pengar som vi avsätter till skolan går till rätt saker och avsätts på ett så rättvist sätt som möjligt.

Jag är dessutom lite tveksam, och jag vill skicka en fråga tillbaka till Maria Stockhaus. Hela interpellationen och anförandet präglas av att det handlar om att se till att skolor får den ersättning de har rätt till. Får vi den ersättning vi har rätt till? frågade Maria Stockhaus. Utgångspunkten är då de fristående skolorna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om vi i stället tar elevernas rätt till god undervisning som utgångspunkt är det viktigt att se till hela bilden och hela den styrning av den svenska skolan som vi har. Då måste vi komma ihåg en sak, och det är den frågan jag vill skicka tillbaka till Maria Stockhaus: Ser Maria Stockhaus något problem för den kommunala befattningshavaren och den kommunala huvudmannen, som har en uppgift som de fristående skolorna aldrig någonsin har, nämligen att garantera att det finns utbildning för alla elever som vistas i kommunen? Ser inte Maria Stockhaus att det är en sak som det också måste tas hänsyn till när vi ser över ersättningssystemen i de fristående och kommunala skolorna?

Fru talman! Jag vet inte om utbildningsministern missade inledningen på mitt tidigare anförande. Då lyfte jag just att detta handlar om elevernas rätt till en likvärdig utbildning. Om man ska få rätt till en likvärdig utbildning måste det också vara en likvärdig finansiering. Man måste som elev och förälder kunna känna sig trygg med att oavsett vilken skola man väljer följer samma resurser med.

Jag tror att en bra start till exempel skulle kunna vara att ta ett snack med socialdemokratiska kommunpolitiker ute i landet. När man är ute i kommunerna och även när man pratar med Friskolornas riksförbund är min bild att problemen med att undanhålla pengar från fristående skolor är större när det är en socialdemokratisk ledning än när det är en alliansledning. Alliansledningar har oftast en mer positiv inställning till de fristående skolorna. Det kan vara en start att se till att det finns en ambition i hela partiet, även ute i kommunerna, att se till att det råder lika villkor.

Utbildningsministern tar upp detta att man kan överklaga. Ja, det kan man. Men man kan inte göra det om besluten inte är fattade på rätt sätt. Många kommuner fattar inte beslut om skolpeng på ett sådant sätt att friskolorna kan överklaga, och detta har inte utbildningsministern på något sätt adresserat i sina svar. Vi har ju en process där man ska ha möjlighet att överklaga. Det ger trygghet för både elever och skolor och säkerställer att man får de resurser man ska ha. Men om nu många kommuner inte fattar besluten på ett sådant sätt att de går att överklaga är det faktiskt ett ganska stort problem, eftersom det drar undan mattan för denna möjlighet och för rättssäkerheten. Detta har jag inte hört utbildningsministern adressera.

Sedan finns det en annan fråga som är viktig att ha med sig. Man pratar gärna, även utbildningsministern, om att friskolorna plockar russinen ur kakan och väljer bort elever med särskilda behov. Men då glömmer man den andra sidan av saken, nämligen att kommunerna inte skickar med pengar till barn i behov av särskilt stöd till de fristående skolorna. Jag har hört förtvivlade rektorer på friskolor som säger att de rekommenderar föräldrarna att välja en kommunal skola, för då får man mer pengar till extra stöd än om man väljer deras skola. Så ska det inte behöva vara. Det blir orättvist.

Om fristående skolor väljer bort elever med behov av särskilt stöd förtjänar de självklart kritik om de gör det därför att de inte vill anstränga sig. Men om de gör det därför att de känner att de inte får samma resurser från kommunen som en kommunal skola måste det vara mer en politisk fråga som vi behöver adressera, både här och ute i kommunerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den valfrihet som gäller normalfungerande elever som inte behöver särskilt stöd måste också gälla dem som har behov av särskilt stöd. Jag tycker inte att det är rimligt att friskolorna får klä skott när deras förutsättningar att ta emot barn i behov av särskilt stöd faktiskt är mycket sämre.

Jag tänkte höra om utbildningsministern har någon plan för att säkerställa att även barn i behov av särskilt stöd kan välja skola och att även de föräldrarna kan vara trygga med att barnet får med sig de extra resurser som man skulle ha fått om man valt en kommunal skola.

Fru talman! Jag kan försäkra Maria Stockhaus att jag och mitt parti inte har någon negativ bild av fristående skolor. Det vi är kritiska mot är det styrsystem som råder i den svenska skolan. Jag tycker att fristående skolor har en viktig roll att fylla i det svenska skolsystemet. Jag vill också värna om föräldrars och elevers möjlighet att välja vilken skola man helst vill gå i. Men när det gäller styrsystemet har jag stora problem. Det är en fråga vi möjligen får ta i en annan interpellationsdebatt. Jag har en känsla av att Maria Stockhaus och jag har diskuterat den ett antal gånger. Jag är inte helt övertygad om att jag kommer att kunna övertyga Maria Stockhaus om min ståndpunkt, men jag kommer i alla fall att fortsätta att ta den diskussionen.

Jag blir väldigt upprörd, Maria Stockhaus, när jag hör talas om att rektorer rekommenderar föräldrar att ta sina barn med behov av särskilt stöd och gå till en kommunal skola i stället för en fristående skola. Jag kan inte se att det på något vis vare sig bidrar till att uppfylla valfriheten i skolan, som Maria Stockhaus brukar värna väldigt mycket om, eller värnar möjligheten till en likvärdig svensk skola där barn och elever med olika förutsättningar möts på lika villkor.

Jag skulle rekommendera Maria Stockhaus att ta ett allvarligt samtal med de rektorer som säger på det viset. De underminerar elevernas möjligheter att gå i den skola som föräldrarna helst vill välja till sina barn, och de underminerar också möjligheten att skapa en likvärdig skola i det här landet. Dessutom tycker jag att de bidrar till att de fristående skolorna som helhet får ett dåligt rykte.

Den svenska skolan ska präglas av att vi som föräldrar och elever har en möjlighet att välja vilken skola vi helst vill gå i. Det ska aldrig någonsin vara så att skolor väljer bort elever eller att skolor väljer vilka elever de helst vill ska gå där.

Den information jag nu får från Maria Stockhaus kommer jag att föra vidare till de utredningar som sitter och tittar på den här saken. Det går inte att gömma sig bakom ord om att det ekonomiska systemet inte ger tillräckligt goda förutsättningar för de fristående skolorna att ta emot pengar för dessa elever. Skolans hela idé är ju att elever ska få undervisning, inte att fristående eller kommunala skolor ska få pengar för den undervisningen.

Maria Stockhaus har en mängd frågor som utgår från, som ett faktum, att det är omöjligt att avgöra på vilket sätt kommunen bestämmer skolpengen. Jag har redogjort för att kommunerna ska redovisa hur bidraget beräknas per kostnadsslag, om det inte finns särskilda skäl. Kommunens beslut kan överklagas till förvaltningsrätten om beslutet upplevs vara felaktigt. Själv har jag en stark tilltro till våra rättsvårdande myndigheter.

Det pågår ett arbete, dels efter sexpartiöverenskommelsen för att rätta till en del saker som har ansetts vara orättvisa, dels på lite längre sikt för att se över både finansieringssystemet när det gäller gymnasieskolan och resurstilldelningen när det gäller den grundläggande utbildningen. Jag ser verkligen fram emot att ta emot de förslag som kommer från de utredningarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag blir också upprörd när en fristående rektor rekommenderar föräldrar att sätta sina barn i en kommunal skola i stället för den skola där föräldrarna helst vill ha barnen, dock av lite andra anledningar än utbildningsministern.

I det här fallet handlar det om rektorer som vill ta emot eleverna. Vi vill ju alla ha en resursfördelning som är baserad på elevunderlaget. Om man har ett barn som behöver till exempel en elevassistent eller extra tid med en specialpedagog får man normalt sett i de allra flesta kommuner extra resurser, extra pengar för att finansiera det som går utöver ordinarie undervisning. För att en friskola ska kunna erbjuda det på samma villkor som en kommunal skola måste den få samma finansiering.

I fallen med de rektorer som jag pratat med handlar det om att den fristående skolan i deras kommuner inte får lika mycket pengar. Om de söker pengar för barn i behov av särskilt stöd får de inte det, men om en kommunal skola söker pengar för samma elev får den det. Då förstår jag de rektorer som, framför allt av omtanke om eleven, rekommenderar en kommunal skola i stället. De vet att den skolan får extra pengar för att finansiera det stöd som eleven behöver.

Jag tycker att detta är ett stort svek. Hur man som kommunpolitiker kan agera på det sättet är helt obegripligt. Men om vi nu ser detta måste vi göra någonting åt det.

Sedan har jag fortfarande inte fått något svar från utbildningsministern på frågan om att kommuner fattar beslut om skolpeng på ett sådant sätt att det inte går att överklaga. Jag har inte hört något svar på den frågan över huvud taget, vare sig om utbildningsministern ser det som ett problem eller om det finns med i någon plan för att vidta åtgärder. Friskolornas riksförbund pekar tydligt ut detta i den rapport som revisorerna har tagit fram.

Fru talman! Naturligtvis är det så att när elever har ett behov av extra stöd ska de eleverna få det. Vi har här i riksdagens kammare fattat beslut om en läsa-skriva-räkna-garanti som kommer att medföra ett starkare skydd för de elever som verkligen har ett behov av tidigt stöd. Självklart är det också så att det tidiga stödet kostar pengar. Det gör det för alla huvudmän i den svenska skolan. Om en huvudman inte är beredd att ta på sig det ansvar som det innebär att ge alla barn och elever den utbildning de har rätt till tycker jag att man ska fundera på vilken roll man vill spela i det svenska skolväsendet.

Den bild som Maria Stockhaus målar upp, där det i en kommunal skola är väldigt lätt att få extra resurser till elevassistenter och specialpedagoger, är inte en bild som jag känner igen. Jag tror att vi är överens, Maria Stockhaus, om att den svenska skolan har ett antal problem och att det till de problemen hör en stor brist på specialpedagoger och ibland en stor brist på resurser. Bilden att dessa resurser är mer tillgängliga i den kommunala skolan bryter ganska kraftigt mot den bild man får när man till exempel studerar de stora skolkoncernernas årsredovisningar och ser hur mycket pengar från våra skolpengar som går till ägarna - ägare som ibland sitter långt utanför Sveriges gränser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det svenska skolsystemet har ett antal problem. Till dem hör att styrningen inte alltid leder mot bästa kunskapsresultat och högsta likvärdighet. Jag kommer som utbildningsminister att arbeta mycket hårt för att skolans fokus ska vara kunskapsresultat som är höga och som är jämlika, det vill säga att alla elever ska ha god chans att nå de kunskaper som man ska få med sig från den svenska skolan.

Ska vi klara det måste vi tillsammans säkerställa att det råder villkor ute i våra skolor som gör att det finns möjlighet för lärarna att undervisa så bra som möjligt. Det bör debatten handla om. Jag kommer att göra mitt bästa för att resurssystemet så väl som möjligt ska gå i linje med det.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.