Likvärdig tillgång till entreprenörskap i skolan

Herr talman! Erik Bengtzboe har frågat mig om jag anser att alla gymnasieelever i hela Sverige ska ha möjlighet att driva exempelvis UF-företag i framtiden, och vilka åtgärder jag i sådana fall avser att vidta för att öka tillgängligheten till UF-företagande.

Skolan ska utbilda såväl framtidens arbetstagare som framtidens arbetsgivare. Den ska förbereda elever, både flickor och pojkar, för att kunna ta de jobb som finns på arbetsmarknaden nu och för att kunna skapa framtidens företag och därmed arbetsmarknad. Därför är det viktigt att entreprenörskap finns med som ett perspektiv som genomsyrar undervisningen i gymnasieskolan och som ger alla elever en möjlighet att utveckla dessa förmågor. Entreprenörskap ska finnas med både som ett förhållningssätt som uppmuntrar och stimulerar eleverna i studierna och som ett sätt att mer konkret träna dem i just företagande. Förhållningssättet ska utveckla elevernas entreprenörskapsförmågor, vilka de kan ha nytta av i många sammanhang både under studierna och efter, oavsett om de går vidare till högre studier eller till arbetslivet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen anser att så många elever som möjligt ska få en undervisning där entreprenörskap på ett tydligt sätt finns med. Därför stöder regeringen både huvudmän och organisationer som arbetar aktivt med entreprenörskap inom skolväsendet. För 2015 har sammanlagt 18,5 miljoner kronor avsatts för statsbidrag för detta ändamål. En förutsättning för att organisationer ska få detta statsbidrag är att de arbetar riksomfattande med att stödja entreprenörskap i skolan, vilket ökar tillgängligheten för elever.

Ung Företagsamhet är en av de organisationer som rikstäckande och operativt arbetar med entreprenörskap inom gymnasieskolan och som varje år når ett stort antal elever. Deras verksamhet är mycket uppskattad, och jag har träffat dem vid flera tillfällen sedan jag tillträdde som statsråd. Det finns även andra organisationer som arbetar med att stödja entreprenörskap inom skolväsendet, inte minst inom grundskolans område, och som också får medel för detta ändamål.

Statens skolverk har sedan tre år ett särskilt regeringsuppdrag att följa upp och analysera den reformerade gymnasieskolan Gy 2011. Eftersom entreprenörskap då infördes som ett övergripande förhållningssätt i undervisningen ingår det i Skolverkets uppdrag att följa upp hur skolorna arbetar med detta. Regeringen förväntar sig att denna utvärdering kommer att kunna visa på effekter av att entreprenörskap nu ingår som ett övergripande förhållningssätt i undervisningen. Avsikten är att entreprenörskap i gymnasieskolan ska stödjas även i fortsättningen. Regeringen anser detta vara viktigt för ekonomins tillväxt och för landets konkurrensförmåga.

Herr talman! Jag tackar gymnasieministern för svaret.

Svensk utbildning har två enormt viktiga uppgifter och två viktiga uppdrag för den enskilde när det gäller kunskapsinhämtning. Det handlar om möjligheten för eleverna att faktiskt forma sitt eget liv framåt med stöd som de behöver och en grundplåt i den kunskap som de behöver för att klara sig i samhället. Detta möjliggör för människor att forma sin egen framtid och skapa sin egen livsresa. Skolan har också ett annat uppdrag, precis som gymnasieministern är inne på, nämligen att se till att de elever som går i skolan får de kunskapar och färdigheter som krävs för att de ska vara både anställbara och ha förmågan att i framtiden driva eget företag.

Entreprenörskap som ett förhållningssätt och som en del i utbildningen verkar riksdagens partier vara överens om är någonting viktigt, att döma av det svar som gymnasieministern ger. Med den nya gymnasieskolan är det dessutom någonting som ska genomsyra all utbildning och finnas tillgängligt genom utbildningen för alla elever.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Låt oss göra klart att entreprenörskap i skolan inte bara handlar om att skapa företagare och att underlätta för människor att någon gång i livet starta och driva eget. Det handlar om att se till att svenska elever får förutsättningar att bli företagsammare som elever.

Ung Företagsamhet nämns både i interpellationen och av ministern av den enkla anledningen att det är den enskilt största aktören. Det är ungefär 22 000 elever i Sverige som driver UF-företag varje år.

Visst blir de duktigare på att driva företag i framtiden och driver företag i större utsträckning när de bli vuxna. Men framför allt kommer de närmare arbetsmarknaden i sin utbildning. De är i mindre utsträckning än andra arbetslösa, de är i mindre utsträckning än andra sjukskrivna och de har en högre inkomst.

När man träffar elever som driver UF-företag ser man var det kommer ifrån. De växer som människor när de får ta ansvar för något eget och bygga något eget i skolans trygga ramar.

Trots att vi verkar vara överens om hur otroligt viktig denna del av utbildningen är vittnar statistiken fortfarande om hur otroligt ojämlika möjligheterna att driva UF-företag i Sverige faktiskt är. Tittar vi över landet skiljer det sig radikalt åt mellan olika delar av landet. I Älvsborg och i Gävleborg är det ungefär 38 respektive 36 procent av eleverna som driver UF-företag. Tittar vi i stället på Blekinge och Skåne är det 14 respektive 15 procent som driver UF-företag. Det spelar alltså roll var man bor någonstans när det gäller att få ta del av regeringens satsningar på entreprenörskap, vilket borde vara någonting som gäller för hela landet.

Ännu mer alarmerande blir det när vi tittar på valet av gymnasieprogram och hur det påverkar elevernas möjligheter att få driva UF-företag. På handels- och administrationsprogrammet driver 88 procent av alla elever ett UF-företag. På ekonomiprogrammet är det 81 procent som driver ett UF-företag. När vi jämför med eleverna på det naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga programmet är det 5 respektive 10 procent av eleverna som får chans att driva ett UF-företag.

När man säger att entreprenörskap är någonting som ska finnas tillgängligt för alla och ska genomsyra alla utbildningar är det alarmerande i sig att det är så otroligt skevt mellan olika utbildningsprogram.

Än mer anmärkningsvärt blir det när vi tittar på de yrkesprogram där vi vet att eleverna i stor utsträckning kommer att förväntas driva eget företag när de väl är färdiga med sin utbildning. På byggprogrammet är det bara 10 procent av eleverna som får driva UF-företag. På vvs- och fastighetsprogrammet och el- och energiprogrammet är det bara 9 procent av eleverna som får driva UF-företag.

Jag tolkar gymnasieministerns svar som att regeringen delar uppfattningen att entreprenörskap i utbildningen är viktigt och måste finnas tillgängligt för samtliga elever. Men vad jag inte finner i svaret är vilka åtgärder man är villig att vidta för att så också ska bli fallet.

Herr talman! Jag vill börja med att instämma i det som Erik Bengtzboe tog upp här. Våra UF-företag och de elever som får möjlighet att arbeta med entreprenörskap i sin utbildning gör en jätteviktig investering för sig själva men också för hela samhället och för hela Sveriges framtid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att det ser så olika ut - att tillgängligheten till entreprenörskap och att få jobba entreprenöriellt i exempelvis UF-form skiljer sig så mycket åt - är ett jättestort problem. Jag vill egentligen bara betona det Erik tog upp, nämligen att det är otroligt stor skillnad mellan att som regering säga att man stöttar organisationer som jobbar för ökade möjligheter och ökad tillgänglighet till UF och att göra någonting själv.

Det gäller framför allt de bitar där regeringen har valt att kritisera en stor del av yrkesprogrammen i praktiken, också för att man tycker att det är många elever som inte får det de behöver när det gäller frågor om obligatorisk högskolebehörighet och liknande. Om man gör det, vilket regeringen ju gör, och sedan inte pratar om hur man på annat sätt kan öka kvaliteten i yrkesprogrammen kopplat till yrket och kopplat till det de själva ska arbeta med tycker jag att man begår ett stort misstag och inte ser till de här eleverna.

Vi behöver elevperspektivet i mycket större utsträckning, och det finns saker en regering kan göra för dessa elever här och nu så att de får mycket större tillgång till entreprenörskap i sina utbildningar - direkt.

Herr talman! Jag tackar Erik Bengtzboe och Ida Drougge för deras kommentarer. Jag vill än en gång verkligen understryka vikten av att vi har en stark koppling mellan skolan och näringslivet på olika sätt - både genom att jobba inifrån i modeller som UF och genom att skapa breda kontaktytor mellan skolan och arbetslivet på många olika sätt.

En av de första saker jag gjorde när jag tillträdde som statsråd var att tillsätta en utredning som nu under året ska titta på hur man just kan stärka kopplingen mellan yrkesprogrammen och arbetslivet, som Erik Bengtzboe på ett förtjänstfullt sätt lyfte fram. Utredningen ska titta på hur kopplingen mellan yrkesprogrammen och arbetslivet kan bli än tydligare.

Jag ser tre viktiga pelare för att komma åt den kontaktytan. Förutom det vi diskuterar, det vill säga UF och företagsamhetsformen, är en av de två andra pelarna yrkescollege. Vi vet att det är en beprövad och bra modell för att få en bättre koppling till näringslivet; vi har exemplet Teknikcollege, som fungerar väl över hela landet. Jag tror att man skulle kunna multiplicera detta till att omfatta fler program och branscher, vilket efterfrågas inte minst av näringslivet.

Jag tror att den tredje pelaren är lärlingsutbildningarna. De är väsentliga för att på sitt sätt inte bara möta de behov som finns på arbetsmarknaden utan också göra eleverna som går yrkesprogrammen mer anställbara och mer företagsamma.

Jag tycker att det är väldigt olyckligt att den förra regeringen stigmatiserade yrkesprogrammen. Den förra utbildningsministern talade om yrkesprogrammens elever som några som ingenting ville och ingenting kunde. Därmed skulle de gå ett program med lägre krav. Detta har resulterat i att andelen elever som söker sig till programmen sjunker, och det har gjort att programmens status har blivit lägre.

Det är ytterst problematiskt, framför allt för att yrkesprogrammen är instrumentella för strategiska sektorer såväl i vår ekonomi och välfärd som i exportindustrin - och även i det som är kärnan och ryggraden i vårt samhälle, det vill säga vården och omsorgen. Man kan prata om andra branscher också, men korrelationen har blivit nog så viktig: Det faktum att en sjunkande andel elever söker sig till yrkesprogrammen resulterar i att vi riskerar att få ett kompetensförsörjningsproblem i framtiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag undrar vilket ansvar de borgerliga och moderata representanterna anser sig ha i sammanhanget. Det här är nämligen inte enbart ett skolproblem utan även ett framtida problem för vår arbetsmarknad.

Herr talman! Jag tackar gymnasieministern för de fortsatta svaren i debatten.

Först och främst tror jag att man bör klargöra en sak. Jag tror att svenska skolelever och gymnasielever - och deras föräldrar - är avsevärt mycket smartare än vad vissa politiker ibland ger dem kredd för. Jag tror att de flesta fattar väldigt medvetna val när det gäller vilken utbildning de ska gå.

Jag tror att det är medvetna val, men de fattas kanske på andra premisser och med andra ramar än politiker skulle önska. Man kanske väljer en skola där man trivs eller där man tycker att utbildningen ser bra ut. Man kanske väljer en skola som har rykte om sig att ha bra lärare. Kanske tycker man att det är trevligt att gå i en stor skola där man får träffa många nya kamrater, eller kanske tycker man att det är trevligt att gå i en liten skola.

Om man vill se till att elever väljer det politiker tycker är viktiga utbildningar tror jag att det vore förtjänstfullt för debatten att faktiskt fokusera på innehållet i dessa utbildningar i stället för att ge sig in i mungemäng med en företrädare för ett annat politiskt parti - som dessutom inte är här. Svenska skolelever ser såklart vad som är innehållet i utbildningarna, och de gör sina val därefter. Om man ser framför sig att man exempelvis vill driva eget - man kanske vill bli hantverkare - ser man också att man på byggprogrammet inte har möjlighet att driva UF-företag och möjligheten att agera därefter.

Gymnasieministern återkommer till att en förutsättning för att staten ska gå in och stödja verksamheten är att den ska vara riksomfattande. Som vi ser i den statistik jag har presenterat är det dock uppenbart att den inte är riksomfattande i dag. I stället är det uppenbarligen så att det spelar roll var man bor och vilken utbildning man väljer att gå när det gäller chansen att få ta del av det regeringen säger ska komma alla till del och som den lägger pengar på.

Jag uppskattar gymnasieministerns inställning till sina tre pelare och vad som är viktigt för att stärka kopplingen till yrkeslivet utanför, men det känns ändå som att regeringen ständigt försöker gå över ån efter vatten. Vi vet vilka verksamheter som funkar - det är därför staten lägger stora pengar på exempelvis Ung Företagsamhet - men man ser inte till att eleverna får möjlighet att faktiskt delta i dem.

Moderaterna har presenterat att vi vill se till att alla gymnasieprogram i hela Sverige levererar Ung Företagsamhet som en valbar kurs för de elever som så önskar. Vi vill också se ett särskilt kvalitetslyft riktat mot just yrkesprogrammen, där ett fokus på koppling till arbetsmarknaden stöds med bland annat Ung Företagsamhet. Vi har redan identifierat verktygen, och regeringen vill både lägga pengar på dessa verktyg och tar själv upp dem. Ändå är man inte villig att agera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Frågan kvarstår: Om nu Ung Företagsamhet är en av de viktiga pelarna för att se till att svenska skolelever inte minst på yrkesprogrammen kommer närmare arbetsmarknaden, vilka åtgärder är gymnasieministern redo att vidta för att se till att så blir fallet?

Ytterligare en fråga uppstår. Om nu de tre viktiga pelarna för att ta skolan närmare arbetsmarknaden är Ung Företagsamhet, yrkescollege och lärlingsutbildning blir självfallet den andra frågan till gymnasieministern: Om lärlingsutbildning är en av de viktiga tre pelarna, varför halverar regeringen ersättningen per elev till lärlingsutbildningarna?

Herr talman! Jag tycker att det är märkligt att statsrådet här väljer att se den ökade valfrihet vi har gett elever på yrkesprogrammen som sänkta krav. Vi har gjort det möjligt för elever som läser yrkesprogrammen att välja att läsa in en högskolebehörighet. De har rätt att göra det.

Jag är den första att vara självkritisk och säga att den rätten behöver stärkas. Vi vet nämligen att det finns fall där enskilda elever på vissa skolor tycker att det i praktiken har blivit omöjligt för dem att kombinera sitt yrkesprogram med den högskolebehörighet de vill ha. Det måste vi såklart göra någonting åt; vi måste såklart stärka rätten för eleverna att läsa in högskolebehörighet, som alltså finns redan i dag.

Jag tycker dock att det är väldigt märkligt att säga att det är detsamma som sänkta krav att elever kan välja att inte läsa in denna behörighet utan i stället fokusera ännu mer på sina yrkeskunskaper. De eleverna kanske vill skjuta de studierna på framtiden och i stället jobba direkt, för att de tycker att det är mer motiverande. Att säga att det valet är detsamma som sänkta krav tycker jag är mycket märkligt.

Om det nu är så att statsrådet tycker att det här är så viktigt som hon gärna vill framhäva, hur kommer det sig då att regeringen inte väljer att säga att det ska vara möjligt för elever på alla program att läsa UF? Och framför allt: Varför inte börja med yrkesprogrammen? I dag är det 9 procent på vvs- och fastighetsprogrammen som läser UF. Det vore bra om de resterande 91 procenten också fick läsa UF på de yrkesprogrammen.

Herr talman! Jag ska börja med att adressera det som Ida Drougge sa. Det handlar om yrkesprogrammens status och vad högskolebehörigheten betyder för just denna.

Vi kan som sagt se att andelen elever som söker sig till yrkesprogrammen sjunker. Skolverket har i sina analyser pekat på att en trolig förklaring till att det ser ut på det viset är just att högskolebehörigheten inte längre är en integrerad del av yrkesprogrammen.

Ert tal om att ni på något vis har ökat valfriheten genom att ta bort högskolebehörigheten som en central del av yrkesprogrammen tycker jag är en logisk tankevurpa. Genom att ta bort högskolebehörigheten skapar man återvändsgränder och mindre valfrihet. De här individerna får ju stängda dörrar emot sig, inte öppna dörrar. Jag vet att det i teorin heter att man kan välja till högskolebehörigheten, men det har visat sig att det är väldigt svårt att göra det i praktiken på många ställen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om inte skolan från första början har valt att erbjuda högskolebehörigheten som en del av yrkesprogrammen har man faktiskt gått i motsats riktning till det som den tidigare folkpartistiska utbildningsministern ville.

Här ska jag göra en koppling till det som Erik Bengtzboe sa. Han sa att man inte ska prata om Folkpartiet i detta sammanhang när det är en socialdemokrat och moderater som debatterar. Men jag antog att den förra regeringen tog kollektiva beslut och att det inte bara var Folkpartiet som ägde utbildningsfrågorna, utan att även Moderaterna hade ett och annat att säga till om när de var med och regerade under de föregående åtta åren. Något annat vore väldigt märkligt.

Återigen: Jag delar absolut uppfattningen att vi måste se till att både Ung Företagsamhet och andra företags- och entreprenörskapsformer får mer genomslag i skolan. Min första uppgift som ansvarigt statsråd för detta är att se till att de pengar som behövs allokeras till de olika aktörerna. Det är steg ett.

Steg två är att i största allmänhet öka kopplingen mellan skolan och arbetslivet. Jag ser gärna att det sker i form av att UF får mer genomslag. Redan i dag har Y-program rätt att bedriva Ung Företagsamhet, så rent tekniskt möter det inte några hinder. Men det som behövs är att vi ser till att det uppmuntras på ett bra sätt. Där gör UF ett bra arbete redan nu. Det som exempelvis behöver förstärkas är lärares möjlighet att kompetensutvecklas för att kunna bedriva Ung Företagsamhet.

Detta hoppas jag att vi ska kunna jobba vidare med under mandatperioden. Men det pågår som sagt en utredning, och jag vill inte föregå den.

Herr talman! Tack så mycket, gymnasieministern!

När det först och främst gäller fortbildning av lärare är en av de saker som är så ytterst finurliga med UF att de själva står för fortbildningen, så det är ingenting som ministern behöver lägga sin energi på.

När det gäller Jan Björklund, Folkpartiet och regeringens kollektiva beslut kan vi absolut stå här och diskutera den politik som regeringen har bedrivit, och den är jag villig att stå till svars för fullt ut. Men enskilda uttalanden av enskilda företrädare för andra politiska partier tror jag att du får ta med den enskilda individen, likväl som jag inte tänker attackera dig för enskilda uttalanden gjorda av socialdemokrater, vilket jag tror att du är tacksam för.

När det gäller högskolebehörigheten håller jag med Ida Drougge. Reformen är bra men borde ha varit omvänd. Den borde ha varit konstruerad på ett sådant sätt att det hade varit lättare att välja bort behörigheten än att välja till den. Det hade haft en stor påverkan på elevernas möjlighet att få tillgång till den. Jag hoppas att regeringen återkommer med korrigeringar där som underlättar.

Men de elever som ändå hade tänkt sig att studera vidare, som aldrig hade någon plan på att jobba inom det som utbildningen skulle leda till, valde såklart att gå en annan väg i utbildningssystemet. Det ser jag inget problem med. Jag tycker inte att det är problematiskt att personer som säger att de ska bli jurister väljer att gå på samhällsvetenskapliga programmet i stället för att gå en yrkesutbildning till hotell och restaurang. Jag ser det inte som ett problem utan snarare som något positivt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om vi ska få upp statusen på yrkesutbildningarna handlar det om att skapa en yrkesstolthet, något som inte underlättas av att företrädare för regeringen ensidigt har ett fokus på att alla ska studera vidare, för så urholkar man statusen.

Jag tackar för svaret och kan konstatera att borta är den tiden då Socialdemokraterna spottade och fräste när man pratade om företagsamhet och skola. Det är väl så i tanken. Och om ministern är villig att gå från ord till handling är hon också hjärtligt välkommen att stödja Moderaternas förslag så att alla elever får tillgång till Ung Företagsamhet.

Herr talman! Tack för det, Erik Bengtzboe!

Jag måste ändå säga något om skillnaden mellan att behöva stå till svars för någons uttalanden kontra den politik som fördes av den föregående regeringen. Återigen: Varje regering tar kollektiva beslut, och de förändringar som gjordes av yrkesprogrammen gjordes kollektivt av den förra regeringen. Det har medfört en urholkning av statusen och attraktiviteten och därmed också kompetensförsörjningen på arbetsmarknaden.

När det gäller lärarnas kompetensutveckling i UF-sammanhang stämmer det att det är UF som ska handha den. Men i praktiken blir det svårt, även om det i teorin ska vara på det viset. Som tidigare kommunalråd pratade jag med enskilda skolor och enskilda UF-aktörer som jag kände en väldig stolthet över. De pratade ofta om att det inte funkade i praktiken och att de behövde hjälp från politiken, och det ska vi försöka ta ansvar för tillsammans.

Avslutningsvis: Socialdemokratin har alltid stått bakom den svenska modellen, och en viktig del av den svenska modellen är en god näringspolitik som leder till fler och växande företag. Det har gett vårt land välstånd.

För mig är det väldigt viktigt att vi nu ser till att UF och andra som håller på med entreprenörskap i skolan får den uppbackning de behöver. Jag känner en stor stolthet över den svenska start-up-scenen och vill gärna bidra till den genom skolan, men det handlar inte bara om skolpolitik utan också om näringspolitik.

Överläggningen var härmed avslutad.