Laxfiskets framtid

Interpellationsdebatt 6 december 2011

Protokoll från debatten

Anföranden: 15

Anf. 1 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)

Fru talman! Peter Jeppsson har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder så att laxfiske med drivlina kommer att ha en fortsatt livskraftig framtid i Sverige. Som svar på Peter Jeppssons fråga, fru talman, vill jag börja med att försäkra att jag vill se en levande svensk skärgård och ett lönsamt fiske i de svenska vattnen. Jag vill, i enlighet med min vision om att bruka utan att förbruka, att vi även i kommande generationer ska kunna nyttja den fantastiska resurs som laxen är. Med detta sagt vill jag beröra laxens beståndssituation. Vi har sett en negativ trend för beståndet de senaste åren, och enligt Internationella havsforskningsinstitutet, Ices, finns det en risk att inte någon av vildlaxälvarna vid Östersjön kommer att nå det uppsatta målet för reproduktion av lax. Enligt de mätningar som Ices gör är det för få laxar som vandrar upp i älvarna. För att få ett hållbart laxfiske, som bedrivs enligt principerna för ett maximalt hållbart uttag, behöver denna siffra öka betydligt, och då behöver fler laxar nå upp i älvarna för att para sig. Det är för mig tydligt att vi nu behöver minska uttaget av denna resurs om vi ska ha möjlighet att kunna fiska lax även i framtiden. Grunden i en ansvarsfull fiskeripolitik är att vi fattar beslut som stärker bestånden när de är hotade för att ge möjligheter till ett lönsamt fiske - i flera generationer. Den minskning av laxkvoten för 2012 som beslutades av ministerrådet i oktober är ett led i det arbetet. För Sveriges del innebar det att laxkvoten minskade för nästa år med 51 procent jämfört med 2011. Det är Havs- och vattenmyndigheten som är ansvarig myndighet för bevarandet och det hållbara nyttjandet av fiskeresurserna i Sverige. I relation till det beslut som togs på ministerrådet i oktober har Havs- och vattenmyndigheten presenterat det förslag vilket Peter Jeppsson refererar till och som nu är ute på remiss. Förslaget innebär en uppdelning av laxkvoten i enlighet med Sveriges skyldigheter gentemot Europeiska unionen där varje medlemsstat ska besluta om hur den nationella kvoten ska fördelas mellan nationens fiskefartyg. Förslaget innebär även att allt fiske med drivlinor ska fasas ut till januari 2013 samt att fiske med förankrade flytnät efter lax förbjuds i hela Östersjön från den 1 januari 2012. Myndigheten anför att anledningen till att man lagt fram förslaget är att om det ska vara möjligt att återuppbygga och skydda svaga laxförande vattendrag krävs åtgärder i nära anslutning till de enskilda laxförande vattendragen. Det är i ett fiske med fasta fällor möjligt att i större utsträckning anpassa fisketrycket och fångsten till varje enskild älvs bevarandestatus och skyddsvärde. Att fånga laxen vid kusten i stället för i havet påverkar också den totala fångstvikten, detta eftersom laxen i drivlinefisket fångas under uppväxtfasen i havet. Genom att minska fisket med drivlinor och i stället fånga laxen vid kusten kan man således ge laxen ökad möjlighet att växa sig större. Remissvaren ska vara Havs- och vattenmyndigheten till handa senast den 9 december. I dag är det den 6 december, och jag kan därför inte gå händelserna i förväg. Men jag vill vara tydlig med att det för mig är ett hållbart och lönsamt fiske i framtiden och för framtida generationer som är målet.

Anf. 2 Peter Jeppsson (S)

Fru talman! Tack, minister Erlandsson, för svaret! Landsbygdsministern har läst upp delar av min interpellation, men för att ge helhetsbilden läser jag härmed upp hela. Havs- och vattenmyndigheten har för avsikt att helt stoppa och förbjuda laxfisket med drivlinor i södra Östersjön enligt myndighetens remiss avseende laxfisket i Östersjön år 2012. I sin motivering till förslaget menar myndigheten att fisket med drivlinor bör fasas ut till förmån för att nyttja den svenska kvoten genom ett fiske med fasta fällor utmed kusten och företrädesvis Norrlandskusten. Detta förefaller vara en otillåten diskriminering av vissa företagare i ett enskilt EU-land, eftersom drivlinor är ett tillåtet redskap i EU:s förordning om fisket i Östersjön, och dessutom förekommer liknande fiske från övriga EU-länder. Att en svensk myndighet är beredd att diskriminera företagare inom det egna landet är minst sagt anmärkningsvärt. Det är faktiskt det som blir resultatet om myndighetens förslag blir verklighet. En yrkeskår får sitt viktiga ben avsågat. 17 § regeringsformen säger: "Begränsningar i rätten att driva näring eller utöva yrke får införas endast för att skydda angelägna allmänna intressen och aldrig i syfte enbart att ekonomiskt gynna vissa personer eller företag." För att förhindra att myndigheten driver igenom felaktiga förändringar som kan gå helt emot den grundlagsskyddade näringsfriheten och att myndigheten i stället ser fisket som en resurs för Sverige, vore det inte då klokast att Havs- och vattenmyndigheten skjuter på beslutet om laxfisket och under tiden presenterar en väl genomtänkt plan för utvecklingen av det lokala fisket längs södra Östersjöns kuster? Det finns ju ett tydligt ansvar inom ramen för miljömålet Hav i balans samt levande kust och skärgård, och myndigheten har sedan den 1 juli i år ett huvudansvar för detta miljömål. Jag vill med anledning av detta fråga landsbygdsministern om han avser att vidta några åtgärder så att laxfisket med drivlina kommer att ha en fortsatt livskraftig framtid i Sverige. Fru talman! I sitt svar på min interpellation nämnde landsbygdsministern inte något om den diskriminering som kommer att bli resultatet om Havs- och vattenmyndighetens förslag blir verklighet. Ministern nämnde inte heller något om den grundlagsskyddade näringsfriheten eller vad regeringsformen säger om begränsningar i rätten att driva näring. Jag vet inte om ministern hunnit läsa de olika remissinstansernas svar. Men jag har haft både tid och möjlighet till det. Bland annat länsstyrelsen i Blekinge har lämnat följande yttrande till myndigheten: "I avvaktan på ett bättre beslutsunderlag föreslår länsstyrelsen att laxfisket under 2012 fördelas med 50 % av kvoten till fisket med drivlinor i södra Östersjön och 50 % till kustfisket med fasta redskap." Här kommer en viktig punkt: "Länsstyrelsen menar att den gemensamma fiskepolitiken inte ger Havs- och vattenmyndigheten mandat att reglera redskapsanvändningen för svenska fiskare utanför territorialvattengränsen." Vi är med i EU och ska därmed följa regler och avtal som är skrivna. Det kan väl inte vara acceptabelt att myndigheten går utanför sina befogenheter. Med anledning av detta, fru talman, vill jag därför fråga om Havs- och vattenmyndigheten har fått klartecken från ministern att agera på detta sätt.

Anf. 3 Rune Wikström (M)

Fru talman! Jag delar naturligtvis myndighetens oro för laxbeståndet som onekligen minskat ganska kraftigt de senaste åren. Det vet jag av egen erfarenhet. Man talar ofta och varmt om det kustnära fisket. Men russin efter russin plockas tyvärr ur den kaka som kustfiskaren har att leva av. Ju fler fiskare som försvinner, desto mer dör skärgården ut. Matlandet Sverige får sig tyvärr också en knäck för varje fiskare som tvingas sluta. Den remiss som vi nu pratar om talar för att fisket måste ställas om. Men frågan är till vad fisket ska ställas om. Sälens härjningar blir bara värre och värre. Det är näst intill omöjligt att längre kunna bedriva ett vettigt nätfiske. En uppdelning av laxfisket är helt på sin plats. Man ska kunna ha fiske både uppe i norr och nere i söder. Men tycker inte ministern att samma spelregler ska gälla för alla stater, utan att Sverige ensidigt ska ha egna regler medan andra stater fortsätter att fiska precis som förut?

Anf. 4 Suzanne Svensson (S)

Fru talman! Jag vill tacka Peter Jeppsson för att han tagit upp denna viktiga fråga i sin interpellation. Frågan om laxfiskets vara eller icke vara tenderar att bli en never ending story. Denna gång handlar det om ett totalförbud i södra Östersjön. I samband med tidigare interpellationer angående fisket av lax har jag ändå tyckt att minister Eskil Erlandsson tagit till sig de synpunkter som funnits. Enligt min mening har vi fått till ett för fisket bra beslut. Min personliga inställning är naturligtvis att vi ska ha ett hållbart fiske. Jag anser också att fisket ska vara en gemensam resurs. Yrkesfisket är viktigt genom att det skapar arbetstillfällen på landsbygden inte bara för fiskarna utan också för fiskeindustrin, rökerier, restauranger, affärer - ja, listan kan göras lång. Inte minst från folkhälsosynpunkt är yrkesfisket viktigt. Det är tack vara yrkesfisket som vi kan ha fisk på våra middagsbord. Nu gäller det den nya Havs- och vattenmyndighetens förslag till beslut avseende laxfisket i Östersjön. Myndigheten föreslår att den svenska kvoten i första hand går till fiske med fällor nära älvarnas utlopp, framför allt i Norrland. Samtidigt är det meningen att laxfisket ska fasas ut i södra Östersjön. För att göra en återblick bara på de senaste åren: År 2008 kom ett förbud mot drivgarnsfiske av lax. Nu har vi också fattat beslut om öringförbud innanför tremeterskurvan, från norska gränsen och ned till Listershuvud. Vad som finns kvar av laxfisket är det krokfiske som vi nu diskuterar. Nu vill Havs- och vattenmyndigheten ta bort den möjligheten också i södra Sverige. Fru talman! Havs- och vattenmyndigheten skickade ut sitt förslag på remiss den 17 november. Svar ska vara åter den 9 december. Att ha så kort remisstid i en för många så viktig och komplicerad fråga är arrogant, om jag får uttrycka mig så. Mig säger det att man inte är det minsta intresserad av att få in några svar. Som jag sagt tycker jag att vi ska ha ett hållbart fiske. Med all respekt för Havs- och vattenmyndigheten undrar jag ändå hur EU kunnat fastlägga de kvoter som fastlagts. Jag utgår från att man när man fattat sitt beslut använt sig av all tillgänglig kunskap om hur laxstammen kan stärkas. För Sveriges del har kvoten mer än halverats. 51 procent har dragits bort. Kanske kan ministern ge ett svar. Räcker inte denna minskning? Den signal jag får är att det finns ett annat land, Polen, som tar upp betydligt mer än sin kvot - faktiskt mer än Sveriges hela kvot i dag. Man tar upp över 70 000 laxar utöver den egna kvoten och anmäler fisken som laxöring. Jag tycker att vi därmed är inne på kollektiv bestraffning av alla länderna runt Östersjön. Jag måste säga att jag personligen är emot kollektiv bestraffning. Jag tycker också att man måste ha så mycket civilkurage att man tar länder som bryter mot ingångna avtal i örat - om jag får uttrycka mig så - och rättar till det hela. Jag tycker mig se vissa likheter med torskfisket, vilket i vissa zoner ändå blivit bra när var stat tagit sitt ansvar. Precis som Rune Wikström var inne på undrar jag om Sverige verkligen ensidigt kan fatta ett beslut av det slag som nu föreslås. Det finns ju inga andra stater runt Östersjön - i alla fall enligt de indikationer jag fått - som kommer att fatta ett sådant beslut. Bara i Blekinge berörs ca 22 fiskare av stoppet.

Anf. 5 Annicka Engblom (M)

Fru talman! En levande skärgård är för oss som bor intill denna och som verkar utifrån denna mycket mer än en vacker tavla. För oss är den i högsta grad en realitet. Den är en del av vår själ, en del av vårt kulturarv och en starkt bidragande orsak till vår landskapsbild och vår turism och därmed också till företagande. Detta kräver ständig omvårdnad för att överleva och bygger på hårt arbete varje dag. I generationer har fiskare burit detta kulturarv på sina axlar. När jag på allvar engagerade mig i fiskepolitiken för några år sedan - jag är rätt ny, till skillnad från Suzanne som kommer från en fiskarfamilj och Rune som är aktiv fiskare - gjorde jag det för det första för att jag inte för mitt liv kunde förstå hur man kunde sönderreglera en yrkeskår som yrkesfiskarna. Det måste självklart finnas balans i detta. Jag är moderat; jag vill finna balans mellan ett hållbart fiske och en hållbar tillväxt, samt även balans mellan yrkesfiske, sportfiske och husbehovsfiske. Mot bakgrund av detta bildade jag och några till ett fiskeråd i Blekinge för några år sedan, för att samla alla kring samma bord. Där finns politiker, länsstyrelse, yrkesfiskare, sportfiskare och medier samlade kring samma bord för att föra denna fråga framåt. Hur ska vi få generationsväxling? Hur ska vi kunna få det jag vet att landsbygdsministern brinner så för, Matlandet Sverige, att leva också inom fisket? Närodlat och närfiskat - hur ska vi få balans så att barnen ska kunna äta närfiskat i sina skolmatsalar och att vi ska kunna finna det även på restauranger? Det handlar om lokal företagsamhet, och det handlar självklart om tillväxt. För detta måste vi få bort en hel del hinder. För att ta interpellantens fråga till landsbygdsministern om det förslag som den myndighet som bara varit verksam i ett halvår, sedan den 1 juli 2011, har kommit med är det så att inverkan för Blekingefiskarna blir stor och avgörande om man går på detta beslut. Jag stämmer in i det föregående talare sagt om den korta remisstiden. Den är enbart tre veckor, vilket inte belyser så avgörande faktorer som just alternativfiske. För Blekingefiskarna är nämligen lax alternativfiske, med de torskstopp som råder. Vi har inte heller tagit hänsyn till problematiken kring skarv och säl, som flyttat ned till våra områden och som egentligen står för det största uttaget - större än yrkesfiskarnas - av det som så småningom vandrar upp och sedan ska lägga rom i de norrländska fiskarna. Det talas inte heller om socioekonomiska faktorer. Ett sådant här stopp är definitivt inte ett gynnande av generationsväxling. Fru talman! Med tanke på de faktorer jag lyft fram, framför allt den korta remisstiden och att det inte ger en helhetsbild men kan ge ett stort slag för en hel yrkeskår och en hel landsdel, vill jag säga att man kanske för det första ska förlänga remisstiden. Kanske ska man till och med invänta de förhandlingar som sker i EU när det gäller Common Fisheries Policy. Jag tycker att vi måste se över detta så att vi inte får en motsättning i frågan utan verkligen gynnar Matlandet Sverige. Vi ska inte ställa norr mot söder eller sportfiske mot yrkesfiske.

Anf. 6 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)

Fru talman! Låt mig inleda med två principiella uttalanden från min sida. Det ena uttalandet är - och då upprepar jag mig - att det är Havs- och vattenmyndigheten som är ansvarig myndighet för bevarandet och det hållbara nyttjandet av fiskeresursen i vårt land. De har just nu ute på remiss ett förslag från sin sida. Det är för mig omöjligt att påverka vare sig myndigheten eller den tid de ställer till remissinstansernas förfogande för att avlämna synpunkter på det förslag som myndigheten har lämnat ifrån sig. Gör jag det gör jag mig skyldig till det som brukar kallas ministerstyre. Det andra principiella uttalandet jag vill göra är att vi utan rikliga fiskbestånd i våra hav inte behöver några fiskare, och då kan fisket inte utövas. Det har varit min utgångspunkt i alla de diskussioner vi har omkring det hållbara nyttjandet av fiskeresursen i våra vatten och de vatten vi är med och påverkar genom den europeiska unionen att vi ska ha rikliga fiskbestånd - och att vi där vi inte har det ska försöka återställa dem så att de blir rikliga och möjliga att nyttja, till gagn för oss som konsumenter och för de fiskare som har detta som en del av sin näringsverksamhet. I det fall vi nu diskuterar är det två saker som fordras. Den första handlar om att få bort det tjuvfiske som bedrivs. Det måste vara punkt ett att vi genom aktiva beslut, kontroller och också sanktioner mot dem som bryter mot de gemensamma regler vi har kommit överens om får bort det som inte är överenskommelser eller inom de överenskommelser vi kommer fram till. Den andra saken är att vi försöker återuppbygga bestånden så att de blir fiskbara på det sätt vi vill ha dem allesammans - ni och jag. I den första delen har vi från svensk sida både i detta och tidigare fall varit mycket hårda och konsekventa i våra påtryckningar gentemot kommissionen och gentemot de fiskare och fiskenationer som bryter mot ingångna avtal. Så är det även i detta fall. Det är punkt ett: att få bort det som är olovligt, olagligt eller inte överenskommet. När det gäller punkt två, att bygga upp fiskbestånden, är det på det sättet att Ices hade föreslagit minus 79 procent för uttaget av lax i Östersjön inför det kommande året. Minskningen förhandlades så att säga ned, så att den blev 51 procent. Det gör förmodligen att återhämtningen kommer att dröja ytterligare lite grann mot vad som var meningen från Ices sida, som precis som vi vill ha rikligt med fisk i haven så att vi kan ha en riklig fiskeverksamhet i alla delar av vårt land - så även i Blekinge.

Anf. 7 Peter Jeppsson (S)

Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Jag delar ministerns syn på tjuvfiske, olovligt fiske, sanktioner med mera. Det är dock inte detta det är frågan om här, i denna debatt. Ministern säger att man om man bryter mot avtal också ska bli straffad för det. Det är helt rätt, men vi har faktiskt tilldelade kvoter. Sverige har fått sin tilldelade kvot, Finland har fått sin tilldelade kvot, Danmark har fått sin tilldelade kvot etcetera. Rune Wikström tog upp en viktig poäng, tycker jag: Regler ska gälla för alla. Det ska vara lika regler i unionen och staterna runt Östersjön. Annars kan vi ju slopa reglerna. Vi behöver inte ha några gemensamma regler över huvud taget inom unionen när vi kör ett eget språng på det hela. Det kan inte vara rimligt. I ministerns svar på min interpellation nämner ministern visionen Matlandet Sverige, och den brukar också komma upp i debatter. Ministern pratar om visionen att bruka utan att förbruka. Det blir dock bara en klyscha här i dag, när ministern tyvärr gör tvärtom i många andra frågor. Ta ålfisket som exempel, eller det småskaliga fisket vid kusten! Det gäller även stoppet för att fiska öring innanför tremetersgränsen, alltså djupkurvan, mellan norska gränsen och Listershuvud etcetera. Fru talman! Visionen låter bra. Jag måste säga, utan att jag, vill jag poängtera, på något sätt vill vara sarkastisk, att visionen är väldigt bra där statsrådet själv har sin erfarenhet, inom lantbruket, men detta gäller tyvärr tydligen inte fisket eftersom den visionen innehåller stopp och förbud. Det kommer inte att finnas något yrkesfiske kvar om de här förslagen, som gång efter annan levereras från Havs- och vattenmyndigheten och kommer som på räls, går igenom. Vi kan se det framför oss och vi kan prata hur mycket som helst om att vi ska bevara ett bestånd så att det ska finnas fiske framöver för yrkesfisket. Men det kommer det inte att finnas, fru talman. Det kommer att bli stopp. Det kommer inte att finnas en enda fiskare kvar, och jag vill se dem i våra fiskebyar. Det kommer att bli museer. Båtarna kommer att ligga stilla. Det kommer att bli spindelnät på dem. De kommer inte att kunna gå ut. De får inte gå ut och fiska. Det är inte den visionen som jag hoppas att vi får se framför oss, men det blir följden av de förslag som läggs fram gång efter annan från myndighetshåll. Därför blir jag förundrad, fru talman, när ministern säger att ansvaret ligger hos myndigheten och att han inget kan göra, för då blir det ministerstyre. Men är det över huvud taget acceptabelt att en myndighet skriver ett förslag som går ut på remiss daterat den 17 november med sista svarsdatum den 9 december och förslaget ska börja gälla den 1 januari 2012? Anser ministern att det är acceptabelt med de här veckorna för den svenska yrkesfiskekåren? Jag vet att det är många som följer debatten här i dag om yrkesfisket. Jag vet också att de ser fram emot ett svar på detta.

Anf. 8 Rune Wikström (M)

Fru talman! Jag är mycket väl medveten om att ministern inte kan gå in och peta i vad Havs- och vattenmyndigheten gör. Men ministern måste förstå den stora oro som jag och många med mig känner för kustfisket. Man säger att vi ska ha kraftiga fiskbestånd så att kommande generationer har någonting att fiska på. Ja, det vill vi alla. Men den stora olyckan är bara att när den generation som jag tillhör dör ut finns det ingen som kan lära upp en kommande generation till att bli fiskare, för fiskare är någonting som man inte bara kan slänga sig på och tro att man ska bli. Fiskare är man, och det är väldigt svårt att hinna lära upp sig för att bli det. Som sagt: Att spelreglerna ska vara lika runt hela Östersjön tycker jag är en självklarhet.

Anf. 9 Suzanne Svensson (S)

Fru talman! Jag ska fortsätta där jag slutade. Bara i Blekinge är det ungefär 22 fiskare som berörs av torskfiskestoppet. Och i Blekinge är det, precis som Annicka Engblom sade, inte lätt att gå över till något annat fiske eftersom det redan finns ett antal förbud, och sälen omöjliggör torskfiske nära kusten. År 2010 utgjorde laxfisket 36 procent av det småskaliga fisket, och i år, från den 1 januari till den 30 juni, utgjorde det hela 63 procent. Frågan är vad de som är yrkesfiskare ska göra för något. Jag tycker också att det är viktigt att veta att det aldrig har varit tillåtet att bedriva fiske i lekområdena eller där laxen är på väg upp i åar eller älvar. Jag ställer mig då frågande till varför man ska börja tillåta fällor nu. Det kanske ministern kan svara på. Precis som Annicka Engblom tycker också jag att det är viktigt med ett hållbart fiske. Då tycker jag att det krävs en konsekvensanalys av vad detta innebär ekonomiskt, socialt och miljömässigt, och det tror jag inte att man har gjort. Avslutningsvis, fru talman, pratar man om levande skärgård. Vad ska alla som verkar och bor i skärgården försörja sig på? Vi vill att turismen ska blomstra och skapa arbetstillfällen. Närfiskat är också ett ord som man använder sig av. Landsbygdsverket har stått bakom utvecklingen av det nya märket ekonomiskt och stöttat det. Underrubriken är: Svenskt, godkänt och spårbart. När det gäller Matlandet Sverige, landsbygdsprogrammet och fiskeprogrammet arbetar Landsbygdsdepartementet för att driva arbetet med visionen framåt, och man har ansvaret för ekonomiskt stöd till projekt för att utveckla landsbygd och fiske. Återigen - jag har ställt frågan tidigare till ministern - undrar jag: Kommunicerar man mellan de olika verken? Visserligen sade ministern i sitt förra inlägg att det gör man, men det verkar som att man uppfattar budskapen olika i verken.

Anf. 10 Annicka Engblom (M)

Fru talman! Ingen kan mer än jag dela insikten om och vurmen för att vi definitivt ska ha en hållbar återväxt och tillväxt av våra fiskbestånd i Östersjön. Det är inte bara fisket att ta tag i utan hela situationen med den allt ökande oljetrafiken och de miljöutsläpp som därmed sker och om inte annat dräneringen från jordbruken runt om Östersjön. Det finns mycket att ta tag i vad gäller hela den situationen. Det är trots allt ett remissförfarande från en myndighet, som landsbygdsministern påpekar och som vi diskuterar här. Men det är bra att vi i detta skede belyser saker som inte bara oroar utan faktiskt gör en hel yrkeskår och många runt om som är berörda av detta minst sagt förtvivlade. Det är redan nu en svår situation med regelverk som är svårgenomträngliga, till och med för yrkesfiskarna själva, och svåra att förstå sig på. De kommer slag i slag. Landsbygdsministern var delaktig i diskussionerna om bland annat dioxinhalten och bevarandet av surströmmingen för ett tag sedan. Vi ska inte göra en ytterligare vurpa vad gäller detta. Fisken känner inga territorialvattengränser. Och vi ska inte binda ris åt egen rygg, för det här är en resurs som vi ska samarbeta med de andra länderna om. Vi ska inte gå före i detta, vilket jag måste vara av uppfattningen att Havs- och vattenmyndigheten gör. Jag tycker att det är viktigt att i debatten belysa och medvetandegöra och att inte göra fort, för då kan man ofta göra fel.

Anf. 11 Jan-Olof Larsson (S)

Fru talman! Den här kammaren brukar uttala sitt fulla stöd och i all enighet för kustfisket i Sverige och den betydelse det har för landsbygden och en levande skärgård. Trots det kommer det förslag på förslag som innebär inskränkningar i möjligheten att bedriva ett kustnära fiske. Nu senast är det bristen på lax och avsaknaden av bra laxbestånd, och det är ju rätt och riktigt. Det har också varit en avsaknad av en förvaltningsplan för laxen under många år, och Sverige har ett väldigt stort ansvar för att vi inte har fått igenom en sådan. Det har lett till att vi har hotade bestånd i dag. När jag hör den här diskussionen och debatten kommer jag att tänka på ett mindre trevligt förslag som kom 2002 om ett ensidigt torskfiskestopp för Sverige. Frågan överklagades till EU som prövade den och konstaterade att svenska fiskare också är EU-medborgare och att svenska fiskare har lika stor rätt som alla andra fiskare i EU att fiska på de vatten som ligger utanför tolvmilsgränsen. Det borde väl gälla även för lax och inte bara för torsk. Då undrar jag: Anser ministern också att svenska fiskare är EU-medborgare? Även om ministern inte ska styra Havs- och vattenmyndigheten pågår det väl ett samtal mellan departement och Havs- och vattenmyndigheten, hoppas jag, där man tar upp frågan som avgjordes på våren 2003, att svenska fiskare är EU-medborgare. Det kunde vara intressant att få reda på det. Vi har nu fått ordning på torskbestånden. Ministern brukar stå här och tala om att det grejade han genom att åka ned till Polen, slå näven i bordet och sätta stopp för svartfisket - det klarade han nästan själv. Och Polen fick betala detta genom minskade fiskemöjligheter på torsk. Det är rätt och riktigt. Så ska det vara. När man skulle ha laxförhandlingar sade vi också att nedskärningen ska ske på Polens fiskemöjligheter. Eftersom det är Polen som har överfiskat lax är det också de som ska stå för nedskärningen. Det är punkt ett, säger Eskil Erlandsson. Men så blir inte fallet. Punkt ett blir att vi ska lägga ned svenskt kustfiske i Blekinge och södra Sverige. Vad är ministerns ambition när det gäller att Polen ska ta matchen och stå för kostnaden som det innebär att dra ned fisket? Det skulle vara intressant att få reda på. Jag vill också ha ett tydligt svar från ministern på om svenska fiskare är EU-medborgare och får fiska på EU:s internationella vatten. Anser ministern att det är Polen som ska stå för neddragningen eftersom det är de som har överfiskat 70 000 laxar?

Anf. 12 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)

Fru talman! Jag skulle bli glad och lycklig om debattörerna i denna debatt i sitt sista inlägg kunde bekräfta det jag har sagt flera gånger, nämligen att vi måste ha fisk i havet för att ha fiskare. Vi måste ha fisk i havet för att det ska vara lönsamt att vara fiskare, för att få en nyrekrytering till yrket och för att vi ska få levande kustsamhällen. Det arbete som vi bedriver på Landsbygdsdepartementet men också det arbete vi bedriver tillsammans i den europeiska gemenskapen går ut på att vi ska återställa bestånd så att de blir fiskbara i den utsträckning som de en gång varit. Detta inkluderar laxen. Gör vi detta på ett sätt som på något sätt missgynnar eller diskriminerar svenska fiskare? Nej, vad jag förstår är det förslag som är ute på remiss, och som jag måste påpeka för kammaren inte på något vis är fastställt ännu, också ett förslag för att återställa bestånden till de storlekar vi vill ha dem i haven. Den torsk, lax och så vidare som vi ska plocka upp ska vara så stor som möjligt och ska helst ha hunnit leka innan vi plockar upp den och använder den för konsumtion i humanledet. Detta åstadkommer man bland annat genom att föreslå det som är föreslaget och ligger ute på remiss hos berörda. Vad är skälet till att förslaget är ute just nu? Jo, skälet är att ministerrådet alltid fastställer kvoten under oktober månad. Det är inte så lätt att skicka ut något innan ministerrådet har bestämt hur det ska vara. Kan man inte vänta? En väntan innebär bara att ingen kan fiska förrän reglerna finns. Så har det alltid varit, och så kommer det förmodligen att vara framöver också. Gör vi något åt tjuvfisket? Ja, vi gör mycket. Jag hoppas att det inte existerar i vårt land. Där tjuvfiske existerar måste det beivras av ansvariga myndigheter som har att ta hand om detta - i vårt land och i andra delar av Europa där sådant förekommer. Det inkluderar det land som nämndes i debatten. Diskrimineras svenska fiskare? Nej, jag kan inte se att de gör det i detta fall. Vi har vår kvot, och i motsats till vad den socialdemokratiska regeringen föreslog och till och med beslutade om 2003 och som domstolen sade nej till får de facto svenska fiskare fiska den lax som vi gemensamt har kommit överens om i det europeiska ministerrådet på detta område. Svenska fiskare är alltså inte diskriminerade.

Anf. 13 Peter Jeppsson (S)

Fru talman! Svenska fiskare i södra Östersjön kommer definitivt att bli diskriminerade. Det kommer att gälla älvarna, företrädesvis Norrlandsdelen. På något annat sätt kan inte jag och förmodligen de som tittar och lyssnar på debatten se det. Ministern nämner älvarna i sitt tal, fru talman. Ministern säger att det finns risk att inte någon av våra vildlaxälvar i Östersjön kommer att leva upp till målet för reproduktion av lax. Det stämmer dock inte riktigt i sak. De största älvarna lever upp till målen med råge och har gjort det de senaste tio åren, ministern. Det som har hänt är att målsättningarna har gjorts mer och mer ambitiösa. Jag måste därför tyvärr säga att ministern har fel på denna punkt. Varför inte i stället förbjuda fiske på lekande lax i älvarna? Produceras det inga nya laxar spelar den mest välarbetade plan inte någon roll. Det handlar trots allt om grundläggande biologi. Om inte laxen får göra det den är bra på i sin lekande natur spelar det ingen roll vilka planer man har för övrigt för fisket, fru talman. Sälen och skarven har tagits upp tidigare. Vi verkar ha en oförmåga att agera avseende detta, och jag kan inte förstå det. Det är ett klart och tydligt dokumenterat problem. Det finns rapporter från såväl finska som svenska myndigheter om problemet med den ökande stammen. Det finns 24 000 sälar i Östersjön. De äter ungefär 2 ½ kilo lax. Det är 60 000 kilo per dag. Det är 21 900 000 kilo per år. Men det är enklare, fru talman, att gå på yrkesfisket.

Anf. 14 Jan-Olof Larsson (S)

Fru talman! Ja, vi måste ha fisk i havet. Ja, vi måste återställa bestånden. Det är vi överens om, ministern. Men Sverige diskriminerar svenska fiskare; så är det i dag. De har inte samma rättigheter att fiska med de redskap som man har i de övriga EU-länderna, och då diskrimineras svenska fiskare. Med detta förslag dör laxfisket i södra Sverige. Rimligtvis borde man dela upp den kvot som man har fått så att det ger en överlevnadsmöjlighet för fisket även i södra Sverige. Det är Polen som ska betala för svartfisket. Det är Polen som har svartfiskat, och det är de som skulle ha fått en neddragning med 70 000 laxar. Det skulle inte läggas på Sverige att betala den delen. Sist men inte minst: Laxen parar sig inte; den är inget däggdjur. Den leker; det är en fisk.

Anf. 15 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)

Fru talman! Enligt de upplysningar jag har finns det fällfiske efter lax också i södra delen av Sverige. Detta säger jag till kammaren utifrån den information som jag har fått mig till del och apropå det som har sagts i debatten så här långt. Jag vill avslutningsvis, fru talman, ändå påpeka att laxens beståndssituation är alarmerande. Vi har sett en nedåtgående beståndstrend under de senaste åren. Enligt Ices senaste rådgivning finns det risk att ingen vildlax kommer att uppnå det uppsatta målet för ett maximalt hållbart uttag inom den tidsram som vi har varit överens om i Europeiska unionen och också i denna kammare. Jag hoppas att kammaren även fortsättningsvis är beredd att hjälpa till i arbetet med att återställa inte bara laxen utan också andra arter till de bestånd vi vill ha och som möjliggör ett hållbart uttag av de fiskarter som vi vill ha dels i våra vatten, dels för konsumtionen bland vår befolkning. Jag hoppas att kammaren också fortsättningsvis ställer upp på det eftersom det är den målsättning jag arbetar efter och som jag har upplevt att jag har haft kammarens stöd för under de år som jag har haft ansvar för frågorna. Jag vill ha levande kustsamhällen och jag vill ha fiskeföretagare i alla delar av vårt land, men jag vill också ha den goda fisken på våra matbord.

den 24 november

Interpellation

2011/12:148 Laxfiskets framtid

av Peter Jeppsson (S)

till landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)

Havs- och vattenmyndigheten har för avsikt att helt stoppa och förbjuda laxfisket med drivlinor i södra östersjön enligt myndighetens remiss avseende laxfisket i Östersjön år 2012.

I sin motivering till förslaget menar myndigheten att fisket med drivlinor bör fasas ut ”till förmån för att nyttja den svenska kvoten genom ett fiske med fasta fällor utmed kusten” och företrädesvis Norrlandskusten.

Detta förefaller vara en otillåten diskriminering av vissa företagare i enskilt EU-land eftersom drivlinor är ett tillåtet redskap i EU:s förordning om fisket i Östersjön och dessutom förekommer liknande fiske från övriga EU-länder.

Att en svensk myndighet är beredd att diskriminera företagare inom det egna landet är minst sagt anmärkningsvärt. Det är ju faktiskt det som blir resultatet om myndighetens förslag blir verklighet. En yrkeskår får sitt viktiga ben avsågat.

17 § i regeringsformen säger att ”begränsningar i rätten att driva näring eller utöva yrke får införas endast för att skydda angelägna allmänna intressen och aldrig i syfte enbart att ekonomiskt gynna vissa personer eller företag”.

För att förhindra att myndigheten driver igenom felaktiga förändringar som kan gå helt emot den grundlagsskyddade näringsfriheten och att myndigheten i stället ser fisket som en resurs för Sverige, vore det inte då klokast att Havs- och vattenmyndigheten skjuter på beslutet om laxfisket och under tiden presenterar en väl genomtänkt plan för utvecklingen av det lokala fisket längs södra Östersjöns kuster?

Det finns ju ett tydligt ansvar inom ramen för miljömålet Hav i balans samt levande kust och skärgård och myndigheten har sedan den 1 juli i år ett huvudansvar för detta miljömål.

Jag vill med anledning av detta fråga landsbygdsministern om han avser att vidta några åtgärder så att laxfiske med drivlina kommer att ha en fortsatt livskraftig framtid i Sverige.