Lättnader i plan- och bygglagen

Fru talman! Erik Andersson har frågat mig om jag anser att bostadsbristen i Stockholms län har varit en faktor i fördelningen av vissa nyanlända invandrare, eller om man har bortsett från den. Erik Andersson har vidare frågat mig om jag kommer att ta initiativ till några lättnader i plan- och bygglagen för att det ska kunna bli möjligt för kommuner där det råder bostadsbrist att uppfylla bland annat lagens krav om fördelning av nyanlända.

För att förbättra nyanländas etablering på arbetsmarknaden och i samhällslivet har det införts en ny lag, lagen (2016:38) om mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning med tillhörande förordningar, som innebär att alla kommuner är skyldiga att efter anvisning ta emot nyanlända för bosättning. De nya reglerna trädde i kraft den 1 mars 2016. Vid fördelningen av anvisningar mellan kommuner ska hänsyn tas till kommunens arbetsmarknadsförutsättningar, befolkningsstorlek, sammantagna mottagande av nyanlända och ensamkommande barn samt omfattningen av asylsökande som vistas i kommunen. Regeringen fastställer fördelningen på länsnivå i förordningen (2016:40) om fördelning av anvisningar till kommuner. Länsstyrelserna beslutar sedan utifrån länstalen om fördelningen mellan kommunerna inom länet. Länsstyrelserna får då beakta kommunernas förutsättningar att tillhandahålla bostäder.

Regeringen har tagit en rad beslut för att göra det snabbare, enklare och billigare att bygga bostäder. Vi har förkortat överklagandeprocessen, lagt fram en ny bullerförordning, satsat på energieffektiva och klimatsmarta hyresfastigheter och inlett den största bostadssatsningen på över 20 år. Redan i år förväntas bostadsbyggandet vara det största sedan början av 1990-talet.

Bostadsbristen är spridd över hela landet och har fler orsaker än nyanlända invandrares behov av bostäder. Regeringens ambition är att på bred front fortsätta driva på för förenklade byggregler och snabbare byggprocesser. Som nyligen har presenterats har regeringen höga ambitioner för en bättre fungerande bostadsmarknad och kommer att föreslå ett antal åtgärder som bidrar till denna riktning.

Den så kallade migrationsöverenskommelsen som träffades med anledning av flyktingkrisen innehåller bland annat följande insatser:

Tillfälliga lättnader i plan- och byggregleringen ska genomföras. En översyn ska göras så att krav på byggnader som uppförs eller tas i anspråk med tidsbegränsat bygglov förenklas. En översyn ska även göras av möjligheten att "återbostadisera" lägenheter, som i dag används för annat ändamål, utan att nybyggnadskraven behöver tillämpas.

Inom Regeringskansliet övervägs för närvarande även flera andra åtgärder i syfte att säkerställa att behovet av bostäder kan tillgodoses, bland annat genom att se till att regelverket är ändamålsenligt utformat i förhållande till kommunernas behov.

Fru talman! Jag vill tacka bostadsministern för svaret. Men frågan kvarstår: Hur har regeringen tänkt sig att kommunerna runt om i landet, i synnerhet i Stockholms län, ska klara av att ordna bostäder till alla nyanlända?

Min fråga till bostadsministern var om han har tagit hänsyn till bostadsbristen och fördelningen av nyanlända eller om han har bortsett från det.

Jag kan ge en liten bakgrund och berätta för bostadsministern hur det ser ut här i Stockholm, med tanke på att bostadsministern har bott i Bryssel en längre tid.

Vet bostadsministern hur många som står i kö för att få en bostad i Stockholm? Det finns 537 000 bostadssökande. Givetvis saknar inte alla som står i kön en bostad, men det säger ganska mycket om trycket för att få en ny bostad. När jag senast tittade på Stockholms stads bostadsförmedling fanns det 140 lediga lägenheter. Då är ju frågan: Vad har bostadsministern för råd till dem som söker en bostad?

Vet bostadsministern hur många studenter som väntar på en bostad i Sverige? Vi har 367 000 inskrivna studenter, och det finns 85 000 lediga studentbostäder. När jag tittade senast fanns det bara 18 lediga studentbostäder hos SSSB. Det är ju en katastrof!

När jag tittade på hur många bostadsrätter som fanns till försäljning i Stockholms län var det endast 2 179 stycken. Det är klart att kalkylen inte går ihop.

Min slutsats av detta är att det rådde akut bostadsbrist i delar av Sverige, och i synnerhet här i Stockholm, redan innan man gjorde fördelningen enligt den nya lagen.

När det gäller fördelningen av nyanlända till Stockholms län ser den ut som följer. Det blir ganska mycket siffror nu, men jag tror att det är bra för bostadsministern att få den här bakgrunden i sitt värv som ny bostadsminister.

Under 2015 var det 2 508 som togs emot i länet. Under 2016 ska kommunerna i länet ta emot 6 689 personer. Redan under 2015 klarade man precis att få ihop det antal lägenheter som krävdes, och för 2016 anvisas 2,6 gånger fler än 2015. För 2017 beräknas det bli 9 800 personer, vilket är fyra gånger fler, och 2018 kan det bli uppemot 12 250 personer. Det är fem gånger fler än 2015.

Vi hamnar alltså på en summa av 31 247 personer, vilket är lika många människor som i en medelstor kommun i Sverige. Det är tre gånger större än Nykvarn, Salem eller Vaxholm här i Stockholms län. Att kommunerna får fördela sinsemellan beroende på antalet lediga bostäder är inte till någon hjälp eftersom det råder bostadsbrist i alla kommuner i Stockholm.

Det stora problemet, som jag ser det, är att det är samma gamla plan- och bygglag som gäller. Det finns inga nya verktyg för kommunerna. Däremot har staten ordnat det för sig och håller på att ta fram en ny lagstiftning där staten vid akuta flyktingsituationer kan få göra undantag från plan- och bygglagen. Vad jag har förstått har dock inte kommunerna den möjligheten.

Det är i och för sig förståeligt att man tar fram en sådan lagstiftning med tanke på det kaos som var i höstas, men varför inte låta även kommunerna få verktyg för att kunna följa den nya aviseringslagen? Pågår det ett sådant arbete, eller vältrar ni över bostadsproblematiken på kommunerna? Kalkylerna går nämligen inte ihop, och bostadsministern vet lika väl som jag hur lång tid det tar att få fram en detaljplan.

Fru talman! Erik Andersson läser upp siffror om bostadsbristen i Stockholms län. Jag kan å andra sidan berätta att detta inte är något som är specifikt för Stockholm. Det har varit bostadsbrist i Stockholm väldigt länge, men nu har vi bostadsbrist i 250 av landets 290 kommuner. Det är därför ett nationellt problem, och vi behöver vidta åtgärder som gäller över hela landet om vi ska klara av att hantera bostadsfrågorna.

Vi behöver bygga betydligt mer. Nu har vi gjort det, och vi börjar faktiskt komma upp i nivåer som är betydligt högre än tidigare när det gäller bostadsbyggandet. Jag tror också att vi kommer att behöva göra mer för att utnyttja det befintliga bostadsbeståndet, kanske särskilt i storstäderna, mer än vi har gjort tidigare. Även om det finns en trångboddhet i delar av Sverige har vi i genomsnitt mer yta per person än man har i de allra flesta andra länder. Kan vi skapa situationer som lite mer gynnar dem som hyr ut en del av sin lägenhet eller villa - och kanske bygger om så att det passar på ett bra sätt - tror jag att det kan vara en del av en lösning totalt sett. Vi måste dock använda många olika verktyg.

Det är klart att de regler vi har i plan- och bygglagen delvis gör att det tar för lång tid att bygga. Det skapar problem när man behöver göra så snabba insatser som i dag. Men det är också så att det är olika; om vi tittar runt om i olika kommuner i Sverige ser vi att det ser ut på olika sätt. I moderatledda Växjö, till exempel, har man haft en god planering och arbetat för att se till att det ska byggas. Man har nyttjat de regler som finns på ett proaktivt sätt, och man har byggt mycket. Man har lyckats öka befolkningstalen och byggandet på ett sätt som gör att man, betydligt bättre än i många andra kommuner, möter de behov som finns.

I Täby, som Erik Andersson känner väl till, har man haft ett hyggligt byggande. Man har däremot inte tagit emot nyanlända invandrare tidigare. Nu har man dock börjat göra det efter att den nya lagen infördes som innebär att vi ställer krav på alla kommuner att vara med och ta ansvar, och jag är glad att Täby har börjat göra det. När det gäller andra kommuner, som Lidingö, verkar man vara mindre intresserad av att se till att vi har en lösning och av att bygga i den takt som behövs för att klara de ökade behov vi har i storstäderna.

Det skiljer sig alltså väldigt mycket åt. I Stockholms stad jobbar man i dag mycket mer för att bygga och se till att vi klarar att möta de behov som finns. Men jag håller med om att urbaniseringen i Sverige är väldigt stark och att det, förutom den befolkningstillväxt vi har, skapar särskilda problem för storstadsområdena. Det är också så att det är i storstäderna de bästa arbetsmarknaderna finns, så behovet av att bygga och lösa konflikten med brist på bostäder är väldigt stort. Men en lösning på kort sikt är kanske inte att ta bort plan- och bygglagen.

Fru talman! Det är intressant att höra bostadsministern resonera kring vad man kan göra. Att det krävs olika paletter av åtgärder för att få till stånd fler bostäder håller jag med om.

Just med tanke på den situation vi står inför i dag blir dock inte frågan om regelförenklingar i PBL mindre akut bara för att det är fler kommuner som har bostadsbrist. Det blir i stället än mer viktigt att man gör en viss förändring och inför lättnader i PBL. På två år har det kommit hit 250 000 asylsökande, och det är klart att det skapar en hel del problem för kommunerna. Om staten hade en kris i höstas är det kommunerna som kommer att ha en kris framöver, för det är de som ska ordna fram bostäderna. Därför krävs det regelförenklingar.

De andra åtgärder jag i och för sig tror att man kan vidta för att möjliggöra fler bostäder handlar om att optimera boendet. Exempelvis kan man höja schablonbeloppet för andrahandsuthyrning. Det tycker jag är ett bra förslag. Att uppskovsbeloppet kan göras fritt är också ett bra förslag som skulle göra att rotationen ökar. Det finns alltså en hel del förslag, men just i det här läget - i det akuta läget - måste man ju skaffa fram bostäder till de nyanlända som staten har anvisat till kommunerna. Då hjälper det inte riktigt med bara sådana åtgärder. Det är akut just nu. Det andra är sådant man kan ordna på längre sikt.

Bostadsministern sa att Täby inte har tagit emot så många invandrare. Då kan jag säga till bostadsministern att 15-16 procent av Täbys invånare är invandrare, vilket är precis som medel i hela riket. Jag förstår alltså inte var han har fått den uppgiften ifrån.

När det gäller de förändringar som har gjorts för att införa lättnader i plan- och bygglagen har ju Moderaterna dragit regeringen framför sig i det. Jag tycker att det är svagt att det inte har kommit ett enda beslut för att underlätta för kommunerna att bygga. Det krävs nämligen bostäder just nu.

I förslaget om ändring av plan- och bygglagen som bostadsministern hänvisade till ges regeringen möjlighet att meddela föreskrifter om undantag från plan- och bygglagen för att boende snabbt ska kunna ordnas. Min poäng är att kommunerna står inför precis samma problem, att de måste kunna ordna boende nu.

I min hemkommun Täby, som bostadsministern refererade till, har vi kunnat ordna boende för 2015. Det är ju från 2016 som vi står inför stora problem. Med nuvarande lagstiftning går det inte att bygga lägenheter, eftersom det inte finns några planlagda tomter. Att planlägga tomter tar minst två år. Genomsnittstiden för att få en detaljplan gällande från idé till färdig bostad kan vara uppemot tio år med tanke på alla ledprocesser som finns.

De undantag som staten får borde även kommunerna få. Det skulle kunna vara ett sätt för kommunerna att ansöka om undantag för att bygga tillfälliga bostäder. Det blir givetvis enkla bostäder som den lagstiftningen föreskriver. De enkla bostäderna ska alltså kunna gå att flyttas. Annars kommer kommunerna att få det väldigt svårt att uppfylla lagens krav.

Enligt PBL i dag krävs det detaljplan om man ska anlägga en sammanhängande bebyggelse. På detaljplanerad mark kan man kanske bygga två, möjligtvis fem, bostäder, men det hjälper ju inte.

Fru talman! Som vi aviserade i förra veckan har vi en rad åtgärder som siktar på att förenkla plan- och bygglagen för att göra byggandet snabbare, effektivare och billigare. Jag tror att Erik Andersson egentligen kan vara väldigt nöjd med den inriktningen.

Vi tittar också på möjligheterna att använda tillfälliga lösningar för att man ska klara av efterfrågan på bostäder som kommer att bli väldigt stor under framför allt 2017-2018, om man ska klara behovet av bostäder för de nyanlända. Vi får se vilka konkreta åtgärder det blir fråga om. Men vi från regeringen jobbar nu så mycket som det går för att lösa problemet.

Jag vill också påpeka att det handlar mycket om kommunerna själva. Gör kommunerna ett proaktivt arbete som innebär att man förbereder, att det finns mark och att man planlägger områden och om det finns aktörer på marknaden som vill bygga, ja, då är de förberedda. Då går det mycket snabbare och enklare än om man som kommun sitter och väntar på att något ska hända.

Fru talman! Nej, jag är inte nöjd med tanke på att dessa lättnader i PBL gäller endast staten och inte kommunerna. Bostadsministern borde ta reda på mer fakta innan han säger att kommunerna inte arbetar proaktivt. Den här lagen kom ju plötsligt, så det är ganska svårt för kommunerna att detaljplanelägga utifrån den. Med tanke på att det kan ta uppemot tio år att få en detaljplan måste man nästan vara framtidsminister - som inte finns längre - för att kunna ta reda på detta.

Kommunerna vill vara proaktiva. De har provat olika idéer, till exempel att sätta upp modulbostäder, vilket i och för sig inte är bra i grunden. Då bygger man ju utanförskapsområden. Men finns det inte bostäder så finns det inte. Då måste man lösa det på något sätt.

Men staten säger nej. Kommunerna kan inte bygga modulbostäderna på mark som inte är detaljplanelagd. Då frågar man efter undantaget i PBL, men det gäller inte. Staten gör det väldigt enkelt för sig med undantag i en krissituation. Men kommunerna står ju nu inför den kris som staten hade i höstas. De måste få fram bostäder.

Risken är att kommunerna inte kan få fram bostäder, och då går det inte att fördela några nyanlända ut till kommunerna. Då får de i stället stanna kvar på Migrationsverkets boenden, vilket inte alls är en bra lösning för att komma in i ett samhälle.

Avslutningsvis: Bostadsministern sa tidigare att det aldrig har varit så stort byggande som nu. Då vill jag säga till bostadsministern att eftersom det tar så lång tid - framför allt långa ledtider - att få fram bostäder har en stor del av dessa detaljplaner fastställts under alliansregeringens tid och i alliansledda kommuner.

Men jag tycker inte att vi ska träta om vem som har byggt mest. Låt oss i stället tillsammans se till att man kan öka byggandet och att Miljöpartiet godkänner mer byggande runt om i Sverige. Tack för ordet, och glad sommar!

Fru talman! Miljöpartiet gör nog ganska mycket. Rödgröna kommuner drar igång mycket mer byggande än tidigare och planerar för mer byggande framöver. Jag kan skicka bollen tillbaka genom att säga att det vore bra om de moderatledda kommunerna också ställde upp. Det gäller även kommuner som Lidingö och Täby. Täby har i och för sig tagit ett större ansvar än Lidingö.

Jag vill inte heller träta om det här. Hela Sverige måste samlas kring denna fråga för att man ska klara av boenden för de människor som har kommit hit och för de ungdomar som behöver lägenheter.

Jag är väl medveten om att en hel del kommuner gör sitt allra bästa och lyckas att hantera situationen trots ganska krångliga regler. Trots att det behövs förändringar kommer de inte alltid att kunna genomföras direkt, utan det tar en viss tid eftersom vi har en apparat med utredningar och annat som ska gås igenom innan en lagändring kommer på plats.

Det finns dock möjligheter - och det visar ju bland annat Växjö på - om man har en god beredskap och en god planering. Då går det att öka byggandet när det behövs. Det är inte bara en statlig fråga, utan det är också en fråga för kommunerna.

Överläggningen var härmed avslutad.