Läsning i skolan

Fru talman! Ibrahim Baylan har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att skolbiblioteken ska vara en levande del av skolan samt vilka åtgärder jag avser att vidta för att främja bokläsandet och därmed förstärkt läsförmåga bland elever i skolan. Jag delar helt Ibrahim Baylans beskrivning när det gäller utvecklingen av elevernas läsförmåga. Internationella studier, bland annat PIRLS 2001, visar att läsförmågan bland elever i Sverige har försämrats både när det gäller läsförståelse och läshastighet. Särskilt oroväckande är att så många pojkar som en av sex inte klarar godkänt i det nationella läsförståelseprovet sista året i grundskolan. För att vända utvecklingen anser regeringen att långsiktiga insatser för att stärka lärares kompetens och att främja tidigt, individanpassat stöd i skolan bör prioriteras. I budgetpropositionen för år 2007 aviserade regeringen ett flertal insatser för att stärka skolans arbete inom dessa områden. Regeringen har bland annat gett Statens skolverk i uppdrag att föreslå mål att uppnå och nationella prov i svenska för årskurs 3. I budgetpropositionen för år 2007 har regeringen också angett att insatser som möjliggör att elever får stöd att lära sig läsa, skriva och räkna de första skolåren kommer att prioriteras. Tillgång till kunskaper om barns språkutveckling, om effektiva metoder för att stimulera barns läs- och skrivförmåga tidigt och om olika former av stöd till barn med läs- och skrivsvårigheter i skolan är väsentlig. Tidig upptäckt och tidiga åtgärder ökar möjligheterna att förebygga svårigheter även i andra ämnen. Regeringen har nyligen fattat ett beslut som innebär att lärare från och med i höst ges möjlighet till kvalificerad fortbildning inom bland annat läs- och skrivinlärning. Regeringen anser också att speciallärare åter ska börja utbildas. Förslag i denna riktning bereds för närvarande i Regeringskansliet. Skolan bör också på alla sätt stimulera elevernas eget läsande och intresse för litteratur. Alla elever behöver träna sin läsning. Det handlar inte bara om att lära sig läsa utan också om att bli en god läsare. Det är därför mycket viktigt att alla elever har tillgång till ett skolbibliotek där eleverna kan få stimulans till och vägledning in i läsningen och i böckernas värld. Det är kommunernas ansvar att eleverna har tillgång till välfungerande skolbibliotek. När det gäller barns och ungdomars läsande har skol- och kulturpolitiken gemensamma mål. Att främja läsning bland barn och unga är en prioriterad fråga också för min kollega kulturministern. Inom Kulturdepartementet bereds för närvarande en långsiktig satsning på barn- och ungdomskultur. Undervisningen i svenska måste utvecklas, och det är viktigt att elever har tillgång till litteratur i skolan. Jag försäkrar att frågan finns högt på regeringens dagordning.

Fru talman! Det är ju så, skolministern, att läsförmågan är oerhört väsentlig inte bara i svenskämnet som ämne i skolan utan, skulle jag vilja säga, i de allra flesta av skolans ämnen. Undantaget är möjligtvis idrott och hälsa, men även där kanske man i vissa delar behöver ha en bra läsförmåga för att kunna lyckas bra. Den som har en bristfällig läsförmåga riskerar att hamna i det ständiga misslyckandet. Om man inte förstår vad man läser blir ju skolans alla ämnen oerhört svåra. Ta ett ämne som matematik. Där är det oerhört svårt att lyckas om man inte förstår vad som efterfrågas i de uppgifter som man får av exempelvis läraren. En god läsförmåga och en god läsförståelse är alltså oerhört väsentligt, inte bara i skolan utan egentligen över huvud taget om man ska klara sig i vårt utbildningstunga samhälle, där kraven på formell utbildning och kunskap ökar alltmer, inte minst för att man ska kunna ta sig in på arbetsmarknaden. Så detta är i grund och botten en väsentlig fråga. Även om man naturligtvis kan känna stolthet över att svenska elever lyckas jämförelsevis väl i internationella jämförelser är ändå tendensen, kanske framför allt bland pojkar, att det blir något sämre. Både läsförmågan och läsförståelsen blir något sämre. När det handlar om längre texter kan vi till exempel se att svenska elever helt tydligt är sämre på att både läsa och förstå vad de läser. Det här är naturligtvis oerhört oroväckande, och det är också mot den bakgrunden som jag ställer den här frågan. Naturligtvis handlar inte den här försämringen bara om skolan. Vi kan se att det under de senaste 15-20 åren också har skett en hel del förändringar i hemmet och på fritiden som påverkar läsförmågan. Det finns till exempel undersökningar visar att bokläsningen hemma har minskat med cirka fem timmar per vecka i snitt. Man kan nog anta att det i vissa hem har minskat väldigt mycket mer medan man i andra hem läser för att det är en del av den livsstil man lever i. Det här bekräftas ju också av de internationella undersökningar där man kan se att svenska elever har blivit duktigare på korta texter. Det kan så klart hänföras till datorns genombrott i hemmen. Jag tror att det är alltför många som sitter vid datorn i timtal, framför Internet. Där handlar det ofta om kortare texter, och det kanske är det som detta är ett uttryck för. Men när det handlar om lite längre texter, och om läsförståelse, är det helt klart vissa försämringar. Den förra regeringen vidtog ett antal åtgärder. Jag ser i svaret att en del av dessa kommer att fullföljas, och det tycker jag är bra. Likväl känner jag en viss oro när det handlar om två saker. Den ena är det här med prioriteringen de tidiga åren. Vi gjorde ju en ganska stor satsning på att öka antalet lärare, inte minst specialpedagoger, som har anställts de senaste fem åren, just i syfte att både upptäcka och fånga upp de barn som faktiskt har problem med läsförmågan. Här känner jag en stor oro, för jag tror tyvärr att vi det här läsåret, som också är Jan Björklunds första år som skolminister, för första gången under en period på fem sex år kommer att få se att antalet lärare, inte minst i grundskolan, kommer att minska drastiskt. Detta kan naturligtvis till viss del hänföras till de minskade barnkullarna, men inte helt och hållet. Det är klart oroväckande. Det andra är att skolministern ju har aviserat att det här centret för läs- och skrivsvårigheter som inrättades förra året ska läggas ned. Stämmer det, skolministern?

Fru talman! Det är märkligt att Ibrahim Baylan kan tala så länge utan att nämna den enorma fortbildningssatsning som nu körs i gång inom lärarkåren i Sverige, där fokus ligger på läs- och skrivinlärning. Den fråga jag måste ställa är: Varför röstar ni emot den? I ert förslag till vårbudget finns det inget stöd för att genomföra Lärarlyftet på det sätt som vi föreslår. De medel som anslås är ju minst en halvering av anslagen för lärarfortbildning jämfört med det som vi föreslår. Varför gör ni så? Det kan du väl utveckla i nästa inlägg. Det är klart att prioritering av läs- och skrivinlärning de tidiga åren för lärarnas del är enormt centralt. Vi vet båda två att lärarutbildningen har varit ett av problemen i det här sammanhanget. Både 1985 års reform, och i ännu högre grad 2001 års reform, som genomfördes av Socialdemokraterna har tunnar ut den här yrkesrollen, lågstadielärare, alldeles katastrofalt. Vi har fortfarande äldre lågstadielärare kvar, men sedan 1985 utbildas det inte längre lågstadielärare i Sverige. Det utbildas inte längre personer som ska undervisa barn i läsning och skrivning som huvuduppgift. Vi har 1-7-lärare. Vi har grundskollärare som ska undervisa i alla årskurser. Sedan 2001 väljer lärarkandidaterna själva vilka ämneskombinationer de ska ha. Många kommer ut och ska bli lågstadielärare utan att ha en susning om hur man lär ut läsning och skrivning. Dessa reformer har ju helt förstört det kunskapskapital som den gamla lågstadielärarkåren hade, och jag fattar inte hur du kan gå runt frågan om lärarnas kompetens i ditt inlägg. Den är ju helt central. Den lärarutbildningsreform som den nya regeringen kommer att sjösätta kommer att lägga fokus på baskunskaper, och under tiden måste vi fortbilda de lärare som finns. Men ni yrkar på att den satsningen ska halveras. Varför då? I övrigt är det ju så, precis som i den förra debatten, att det är väldigt centralt med ett tydligt mål att uppnå i svenska i årskurs 3, som vi föreslår. Det är precis det som du föreslog till din partikongress men blev nedröstad. Det är ju också ett viktigt svar i den här interpellationsdebatten. Det är viktigt att ha ett tydligt kunskapsmål i årskurs 3. Det är de första åren eleverna ska lära sig att läsa. Vi vet av erfarenhet att för dem som inte har lärt sig läsa när de lämnar årskurs 3 är chansen bara en på hundra att de gör det sedan. Det är de första åren man måste göra det för att ha en hyfsad chans att klara skolan. Det är därför vi lägger ett sådant otroligt stort fokus på lågstadiet. En kompetent lärarkår på lågstadiet, tydliga kunskapsmål, nya speciallärare som utbildas, nationellt prov och garanti om hjälp - det är ju där lösningen ligger, eller i alla fall där huvudinriktningen för lösningen ligger. Men ni går ju emot allt det. Ni är emot fortbildning. Ni är emot de nationella proven. Jag har inte uppfattat att ni har uttalat stöd för förslaget om att återinföra riktiga speciallärare heller. Men du kan väl skingra dimmorna nu och tala om vad ni tänker stödja av det vi gör. Men varför går ni emot Lärarlyftet?

Fru talman! Det var ett märkligt inlägg. I den förra interpellationsdebatten anklagade du mig för att vara konservativ. Det är en intressant anklagelse för att komma från en skolminister som hittar alla sina lösningar i 50-, 60- och 70-talets skola. Inget av de förslag som du har lagt är nytt. Alla har provats i den svenska skolan. Det gäller betyg från första året - ni vill gärna kalla dem betygsliknande omdömen. En gymnasieskola indelad i ett, två och tre har vi också haft i Sverige. Förslag efter förslag som ni lägger och planerar att genomföra handlar om att återinföra den skola som vi förändrade. Vi var inte alls nöjda med de resultat man hade då. Du anklagar den nya lärarutbildningen för de bristande läsresultaten. Det är en intressant anklagelse. PIRLS undersökning, som statsrådet hänvisar till i sitt interpellationssvar, gjordes ju under en tid då inte en enda lärare från den nya lärarutbildningen fanns ute i skolorna. Lärarutbildningen kan knappast anklagas för de bristerna. Det används ändå som hävstång för att återinföra en gammal lärarutbildning som den som ni inte alls var nöjda med på den tiden. Det är viktigt att komma ihåg. Både i den här och i den förra debatten för man fram den fortbildningssatsning som regeringen aviserar. Jag tycker att det är bra med fortbildningssatsningar, men jag är bekymrad över det sätt som regeringen tänker gå till väga på. Att smeta ut den över hela skolan tror jag inte är rätt verktyg. Vi gör rejäla satsningar på fortbildning för de lärare som undervisar i de tidiga åldrarna i grundskolan. Vi koncentrerar vår fortbildningssatsning till de svensklärare och matematiklärare som undervisar i grundskolan eftersom vi tror att om man har med sig dessa grundläggande basfärdigheter blir det också lättare att lyckas i kemi och fysik med mera. Man kan naturligtvis diskutera hur en fortbildningssatsning ska gå till. Jag tror att det blir mer kraftfullt och att man får ut mer resultat om man koncentrerar den statliga fortbildningssatsningen. Fortbildning är ju i grund och botten en kommunal angelägenhet. Ibland kan det finnas anledning att göra specialinsatser. En sådan här insats tror jag är riktig om den koncentrerar sig på de första åren, om den koncentrerar sig på svenska, läsförmåga och läsförståelse och om den koncentreras på matematiklärarna. Här ser vi att det finns speciella problem. Det är skillnaden mellan oss. Vi kommer att rösta på vårt förslag eftersom vi tror att det är viktigt att satsa på de första åren. Om man kan åtgärda ett problem redan i början kan man slippa större bekymmer under senare år. Regeringen kommer i någon sorts populistisk anda att försöka smeta ut det över hela skolsystemet. En miljard kan låta mycket - och det är mycket pengar - men det är inte så imponerande om man tänker sig att det ska fördelas över flera hundratusen människor. Då blir det inte lika kraftfullt som om man koncentrerar sig på de första åren och på svenska och matematik. Jag tycker att det är märkligt att Jan Björklund använder den socialdemokratiska partikongressen och vad socialdemokrater säger som ett argument för sin egen politik. Den socialdemokratiska partikongressen och Socialdemokraterna har aldrig varit emot att vi ska ha mål i de tidiga åldrarna. Man kan diskutera om det ska vara i tvåan eller trean. Den socialdemokratiska regeringen tog till och med initiativ till att ta fram sådana mål. Om jag har förstått det hela rätt ligger de nu på skolministerns bord. Det ska bli intressant att se hur han hanterar dem och om de bara ska användas till att sortera och kategorisera elever eller om de verkligen kommer att fungera som det stöd som de var tänkta att bli.

Fru talman! Jag håller med om att det var den förra regeringen som tog initiativ till att börja ta fram målen, men din kongress röstade ju ned det. Vad spelar det för roll om regeringen får stryk av sitt parti? Då är man ju maktlös. Du fick ju inte igenom det i ditt parti. Dina partikamrater i riksdagen röstade ned förslaget på kongressen. Att du började arbetet med målen tycker jag var bra. Jag tyckte att det var bra när du gjorde det, men du fick ju stryk av ditt parti. Ni hade inte kunnat genomföra de här målen och proven. Om det inte är nog med ditt eget parti har du två ytterligare partier att ta hänsyn till som är helt emot prov och betyg i skolan. Vi genomför nu målen i årskurs 3. Vi genomför nationella prov i årskurs 3. Det är precis det som du argumenterade för. Du har ännu inte svarat på hur du tänker rösta. Ibrahim Baylan säger att man koncentrerar fortbildningssatsningen. Det var ett märkligt ord för att dra ned häftigt på anslaget till fortbildningssatsning. Man kan ju säga att ni koncentrerar det till en mycket mindre summa. Det kanske var det du menade. Det är det ni gör. Ni drar ned häftigt på fortbildningssatsningen för Sveriges lärarkår. Om ni tror att det är lyftet för lärarkåren och kompetensen i skolan är det märkligt. Era satsningar räcker inte ett dugg längre för låg- och mellanstadielärarna än vad våra gör. Våra satsningar är mycket större. De kommer att genomföras nu. Det kommer att leda till 1 miljard om året i tio år. Det är 10 miljarder kronor. Det innebär att 10 000 lärare varje år kommer att få kvalificerad fortbildning för att bli bättre på sina huvuduppgifter. Det är ett kompetenslyft som saknar motstycke i någon sektor i svensk modern politisk historia som vi nu gör på lärarkåren. Ni röstar emot Lärarlyftet. Erkänn det. Tala inte om koncentration. Ni avskaffar Lärarlyftet. Det är det ni gör i ert förslag. Jag påstår inte att 2001 års lärarutbildningsreform har orsakat de läsproblem som finns nu. Det är 1985 års lärarutbildningsreform som avskaffade lågstadielärarna. Det var då man sade att man inte längre skulle ha lärare som är experter på att lära ut läsning, skrivning och räkning. Man skulle ha 1-7-lärare. Lärarna skulle behärska många fler årskurser. Det betyder att de blev grundare i det som var deras specialuppgifter. 2001 års reform kommer att förvärra problemen ytterligare, om den inte avbryts. Den har inte hunnit ställa till så mycket skada ännu. Precis som har sagts har inte så många årskullar lärarkandidater hunnit gå ut ur det nya systemet. Det är ännu rörigare och virrigare. Man kan bli 1-7-lärare i skolan utan att ens ha nosat på läs- och skrivinlärning. Det är det som är så absurt i den reformen. Det finns inga som helst krav på vad lärarkandidaterna ska kunna för att bli lärare. Man kan säkert kritisera och ha en massa åsikter om det vi gör, men vi vidtar en rad åtgärder för att lyfta kvaliteten i den svenska skolan. Det är tydliga mål i trean, nationella prov som kollar om målen nås. Nya speciallärare utbildas för att hjälpa till med eleverna. Vi gör en lärarfortbildningssatsning. Vi lyfter upp behörighetskraven i skollagen så att vi inte ska ha så många obehöriga lärare. Ert alternativ är, såvitt jag förstår, just nu att rösta nej till alla de åtgärderna utom fortbildningssatsningen. Den koncentrerar ni som ni säger, vilket innebär att ni slaktar den. Det är ert alternativ, Ibrahim Baylan. Det är tur för skolan att ni förlorade valet.

Fru talman! Man blir häpen. När man lyssnar på den här debatten skulle man kunna tro att det är vi som är i regeringen och att det är Björklund som företräder oppositionen. Det spelar tydligen väldigt stor roll vad vi skriver. Ingen socialdemokratisk kongress har röstat nej till mål i de tidiga åldrarna. Rätt ska vara rätt. Jag blir väldigt orolig när skolministern står i riksdagens talarstol och sprider direkta felaktigheter. Skolministern är visserligen inte ansvarig för lärarutbildningen - det är ju Lars Leijonborg - men du har väl ändå intresse av att veta vilka krav som ställs på de lärare som lämnar den. Det är ett obligatorium för dem som utbildar sig till 1-7-lärare att ha läs- och skrivinlärning i sin examen, annars blir de inte lärare. Du kan inte stå i talarstolen och sprida felaktigheter. Jag blir orolig för hur mycket i den politik som du företräder som bygger på felaktigheter när du står här och ogenerat sprider dem. Jan Björklund kanske skulle visa något mer ödmjukhet och inte stå här och skryta och slå sig för bröstet och tro att det kommer att lösa alla problem när ni nu gör en satsning på lärarfortbildning. Det är bra med lärarfortbildning. Jag hade gärna velat koncentrera den till de basfärdigheter som jag har pratat om. Det är ändå bra, tycker jag. Men det stämmer inte att det är lösningen på alla problem. Det kan vara en viktig ingrediens, men det absolut viktigaste för de elever vi pratar om och för skolan i sin helhet är naturligtvis att det finns lärare som både kan upptäcka och se till att åtgärda bristerna. Det räcker inte att ha prov om det inte finns någon som kan stötta. Det räcker inte med mål om det inte finns någon som kan fånga upp de elever som inte når dessa mål och hjälpa dem att nå målen. Det är det som gör mig oerhört orolig. Ditt första år som skolminister kommer att vara det första året på länge då antalet lärare i grundskolan minskar. Det borde du oroa dig för lika mycket som jag gör, Jan Björklund.

Fru talman! Speciallärarna, som är den lärargrupp som utbildar de elever som har det allra svårast i skolan, har minskat i antal med ungefär två tredjedelar sedan 1990. Det beror på det beslut som Socialdemokraterna tog på 80-talet om att man inte längre skulle utbilda speciallärare i Sverige. Jag menar att det var ett förödande beslut. Tanken med detta beslut var att barn inte ska känna sig utpekade genom att få särskilda speciallärare. Det sades att det stigmatiserar barn om man har speciallärare. Så speciallärarna försvann, men barnen med problem finns kvar. Och de får mindre hjälp. Och där har vi en av orsakerna till dagens skolproblem. Barn med svårigheter får mindre hjälp i dag än vad de fick förut på grund av att ni hade en ideologisk syn som handlade om att de inte ska känna sig utpekade genom att få speciallärare. Nu återinför vi speciallärarutbildningen. Och jag har inte fått svar på om ni är för det eller om ni är mot det också eftersom ni är mot allting annat som vi gör. Men det skulle vara intressant att någon gång i någon debatt få höra Ibrahim Baylan säga vad ni är för. Ni är mot allt vi gör, det har jag förstått. Men vad är ni för? Och det som du har varit för blev du nedröstad för internt. Vad är ert alternativ? Det alternativ som ni har haft hittills har nämligen resulterat i försämrade resultat, ökad segregation, ökad oordning i svensk skola och att färre vill bli lärare i Sverige. Det är vad det har resulterat i hittills. Vi väntar med spänning på den arbetsgrupp som är tillsatt inom det socialdemokratiska partiet för att få höra vad som är framtidens skolpolitik och inte gårdagens skolpolitik.