läraryrkets status

Interpellationsdebatt 22 mars 2005

Protokoll från debatten

Anföranden: 9

Anf. 94 Ibrahim Baylan (S)

Fru talman! Christer Nylander har frågat mig om jag avser att ta initiativ till att fler karriärmöjligheter för lärare ska skapas och till att förtydliga lärares möjligheter att upprätthålla ordning och arbetsro i klassrummet samt vilka övriga åtgärder jag avser att vidta för att höja läraryrkets status. Christer Nylander utgår från en kommande OECD-rapport, Attracting, Developing and Retaining Effective Teachers . Det är glädjande att OECD ger ett sådant erkännande av det svenska utbildningssystemet och dess lärare i de utkast till rapporter från detta lärarprojekt som vi tagit del av. Den strategiska inriktningen av svensk lärarpolicy är enligt OECD nyskapande i världen. OECD ger generella rekommendationer till de länder som deltagit i undersökningen på ett antal områden. Som ett av dessa områden betonar OECD vikten av att det finns karriär- och utvecklingsmöjligheter för lärare. Frågan om läraryrkets utveckling och status är en angelägenhet för de flesta västeuropeiska länder. Skolans organisation är i likhet med många andra arbetsmarknadssektorer platt med relativt få hierarkier. Självklart måste lärare få möjlighet till yrkesmässig utveckling. Alla människor har behov av stimulerande arbetsuppgifter och utvecklingsmöjligheter i arbetet. Det decentraliserade styrsystemet för skolområdet i Sverige gör att ansvaret för utveckling av läraryrket i första hand ligger hos huvudmannen för skolan och lärarna själva. I skolutvecklingsprojektet Attraktiv skola, som Utbildnings- och kulturdepartementet stöder tillsammans med bland andra lärarorganisationerna, prövar ett antal kommuner olika sätt att utveckla arbetsorganisationen och skapa karriärmöjligheter för lärare. Projektet följs upp kontinuerligt och avslutas under år 2006. Förhoppningsvis kommer intressanta resultat från projektet att kunna omsättas i fortsatt praktisk handling i skolans verksamhet. Den nya lärarutbildningen ger också genom den verksamhetsförlagda delen av utbildningen goda utvecklingsmöjligheter för lärare. Staten har under lång tid genom olika initiativ stimulerat systematiserad kunskapsuppbyggnad inom utbildningsområdet. Genom lärarutbildningen har staten ambitionen att stärka banden mellan forskning och praktik. Utbildningsområdet tillfördes omfattande resurser till utbildningsvetenskaplig forskning genom tillkomsten av den utbildningsvetenskapliga kommittén vid Vetenskapsrådet och de resurser som hanteras där. Den utbildningsvetenskapliga kommittén och de nyligen etablerade forskarskolorna har bland annat till syfte att stärka lärarutbildningens forskningsanknytning. De bidrar samtidigt till att bygga upp vetenskapligt grundad kunskap till stöd för läraryrket. Genom de ökade resurserna till utbildningsvetenskaplig forskning ökar möjligheterna att fler personer, som i dag är praktiskt verksamma i utbildningssystemet som forskarstuderande och senare forskare, bidrar med egna insatser i det systematiska kunskapsbyggandet. Om mer kunskap om skolverksamheten skapas av vetenskapligt skolade personer med egen lärarerfarenhet, kan läraryrkets forskningsanknytning öka. Lärarnas möjligheter till forskarutbildning och andra former av kompetensutveckling bör vara en angelägen fråga för de kommunala huvudmännen, och samverkan mellan kommuner, skolor och högskolor bör öka. Självklart ska lärare ha bra löner och en god löneutveckling. Men lärares löner är en fråga för arbetsmarknadens parter som jag som minister inte närmare ska gå in på. Jag vill dock fästa uppmärksamheten på att det kan vara svårt att göra de jämförelser som gjorts i rapporten eftersom Sverige inte har tarifflöner och inte heller bestämda ingångslöner på samma sätt som andra länder. Eftersom vårt system med individuell lönesättning skiljer sig från andra länders system är det svårt att få fram rättvisande jämförelser. I jämförelserna tar man till exempel inte hänsyn till vad socialförsäkringssystemet och pensionssystemet i respektive länder kan innebära. Även OECD anser att dessa jämförelser är svåra att göra. För att undervisningen ska vara framgångsrik måste ordning och arbetsro råda i klassrummet. Skollagskommittén har i sitt betänkande Skollag för kvalitet och likvärdighet (SOU 2002:121) behandlat frågan om lärares möjlighet att vidta åtgärder för att tillförsäkra alla elever en trygg skolmiljö och studiero. Dessa frågor bereds i samband med den kommande propositionen om ny skollag.

Anf. 95 Christer Nylander (Fp)

Fru talman! Jag får tacka för svaret. Jag kom att tänka på Pangloss i Candide när jag hörde skolministern prata. Det var ungefär så: Lissabon gick under i en jordbävning, det stormade och man led skeppsbrott, men Pangloss vidhöll att de levde i den bästa av alla världar. Och lite så lät skolministern, faktiskt. Han säger att det är svårt att jämföra löner mellan olika länder och att det finns andra länder som har problem med att ge karriärmöjligheter till lärare. Vad som ska göras är allaredan gjort, säger skolministern. Men hur ser verkligheten egentligen ut? Jo, den privata sektorn fortsätter dra ifrån lärarna i löneutveckling. Sveriges lärarlöner ligger fortfarande i botten i OECD vid en jämförelse. Högskoleverket sågade lärarutbildningen i går, men skolministerns enda reaktion är att vi lever i den bästa av världar. Vi har kraftiga pensionsavgångar de närmaste åren. För få människor söker till lärarutbildningen. Många utbildade lärare väljer att jobba på andra håll än i skolan, och andelen obehöriga ökar. Jag är en människa som i grunden gärna vill vara optimist, men för att jag ska bli optimist när det gäller den här politiken vill jag nog först se en regering som erkänner problemen och som är beredd att göra någonting åt dem. Fru talman! Jag tycker att man som utgångspunkt i skolpolitiken ska ha att många fler måste få chansen att lyckas i skolan. Skolpolitiken behöver läggas om med det som fokus, tror jag. Hur ger vi skolan och lärarna bättre redskap för att se till så att fler elever får chansen att lyckas? Ja, svaret kan inte vara att tona ned kunskapskraven. Svaret måste vara att ge skolan och lärarna en bättre chans att se till så att eleverna klarar sig. Det är just i detta perspektiv som det är lite förödande att Socialdemokraterna har infört den här lärarutbildningen, som nu till och med utbildningsministern själv kritiserar så skarpt. Det är inte första gången, utan det är flera gånger som jag har sett hur lärarutbildningen har urholkats, inte minst när det gäller kunskapsutvecklingen, och det är klart: Nedvärderar man lärarutbildningen på det sättet så nedvärderar man också läraryrket. I vissa fall behöver man inte ens vara godkänd i matematik för att komma in på lärarutbildningen i matte. Jag tror inte att det är någon slump att Högskoleverket och lärarstudenterna själva dömer ut den lärarutbildning som finns i dag. Den granskning som Högskoleverket presenterade i går pekade på ganska många brister. Man säger till exempel att det är tveksamt om eleverna på lärarutbildningen får de kunskaper och den fördjupning som behövs för att klara yrket, att studenterna inte garanteras undervisning på viktiga områden som läs- och skrivutveckling, att eleverna inte alltid får lära sig hur man utformar prov och utvärderar kunskap, att forskningsanknytningen, som skolministern själv tog upp, är alltför svag och att många studenter själva säger att det är för låga krav. Men skolministern ser inte detta, utan han tycker att vi lever i en ganska bra värld. Det är väldigt viktigt att man tar den här typen av kritik på rätt sätt. Man ska inte svartmåla skolan. Det finns väldigt mycket som är bra i skolan, och jag är den förste att erkänna det. Men man måste också lyssna på kritiken och på de problem som finns. Man måste visa att man är beredd att inte bara se problemen utan också göra någonting åt dem. Jag skulle vilja ställa tre ganska konkreta frågor till skolministern. Anser skolministern att den lärarutbildning som finns i dag stärker kvaliteten i skolan och ökar chansen för elever att lyckas? Anser skolministern att den inriktning som lärarutbildningen har sänker eller höjer läraryrkets status? Och kanske ännu viktigare: Oavsett vilken förändring utbildningsministern planerar så kommer många lärare att gå ut med just de brister som Högskoleverket pekar på: att de inte kan sätta betyg, att de inte har fått kunskap i hur man utvärderar kunskaper och så vidare. Vad tänker skolministern göra för att se till att de här lärarna får en chans att utvecklas i sitt läraryrke och se till så att de kan ge elever en chans att klara sig? Avslutningsvis: Läraren är den viktigaste faktorn för att lyckas i skolan för eleverna. Därför är det viktigt att vi ser till så att vi har en politik som uppvärderar läraryrkets status så att de allra bästa vill bli lärare.

Anf. 96 Gunnar Nordmark (Fp)

Fru talman! Jag tycker att min partikollega Christer Nylander var lite för blygsam här. Alla barn har rätt att lyckas i skolan - alla barn har rätt att göra det. Tyvärr är det inte så i dag, och vi vet vilka barn det är som i första hand löper risk att misslyckas i skolan. Det är barn som kommer från socialt utsatta miljöer. Det är barn vars föräldrar inte har sin bakgrund i Sverige och som, på grund av att de inte kan bli hjälpta genom skolan, i många fall saknar de möjligheter som deras svenska kamrater har. Det är skolans uppgift att se till att man skapar jämlika förutsättningar oavsett social bakgrund för att man ska kunna lyckas i skolan, och skolan ska ge den enskilda eleven de redskap som hon behöver för att forma sitt liv så som hon själv vill. I den uppgiften är det viktigt att skolan har bra lärare och att läraryrket har hög status. Det finns i dag en rad saker som konstituerar ett yrkes status och gör att det är intressant för människor att välja det och stanna kvar i det. Jag ska uppehålla mig vid ett par stycken, närmare bestämt två. Christer Nylander har varit inne på en av de sakerna här. Det är den utbildning som krävs för yrket. Vi kan konstatera utifrån gårdagens rapport från Högskoleverket att det finns en närmast förödande kritik mot svensk lärarutbildning på en rad olika punkter. Jag vill då nämna de lärarutbildare som i stor utsträckning lojalt har genomfört de intentioner som fanns i den proposition som antogs av riksdagen och som stöddes av en majoritet, dock inte av Folkpartiet. Det är ju framför allt där som kritiken skjuter in sig. Det handlar inte om att man har gjort ett dåligt arbete när det gäller att genomföra den nya lärarutbildningen, tvärtom: Man har lyckats rätt bra med det, och då blir resultatet och kritiken förödande. Jag undrar: Är regeringen beredd att ta det ansvar som man faktiskt har efter att ha fattat beslut om genomförande av en lärarutbildning som har misslyckats på en rad av de punkter som man skrev om i propositionen? Den andra saken jag tänkte ta upp när det gäller yrkets status gäller behörigheten. Vi har ett antal yrken här i Sverige där det krävs någon form av behörighet. Ett av de yrken där det är svagast markerat vad behörigheten betyder är läraryrket. Läkare har legitimation och får inte arbeta som läkare utan legitimation - det ser vi som självklart. Det går att nämna en rad andra yrken där man också har specifika behörighetskrav eller legitimationer, och det är helt uppenbart att man där inte kan finta bort dem som sitter med den formella behörigheten. I läraryrket är det inte så. Det finns gott om exempel på hur kommuner i det här landet vid olika tillfällen går förbi personer som dels har den formella behörigheten, dels har goda vitsord om hur de fungerar som lärare. Detta skickar också en signal om yrkets status till dem som funderar på att välja yrket och till dem som befinner sig i det, nämligen att din utbildning, din behörighet, ses inte som tillräckligt viktig. Vi kan ta någon annan än dig. Jag undrar om skolministern kan tala om vilka åtgärder regeringen är beredd att vidta när det gäller det ansvar den har för att lärarutbildningen misslyckats på ett antal punkter, och vilka åtgärder regeringen är beredd att vidta för att behöriga lärare i större utsträckning än i dag inte ska kunna förbigås vid anställningar. Ska behörigheten betyda något i framtiden i den svenska skolan?

Anf. 97 Ibrahim Baylan (S)

Fru talman! Det ställdes ett antal frågor som jag ska försöka besvara. Jag vill först säga att jag inte finner det acceptabelt att lärarutbildningarna håller så låg kvalitet. Vi måste se till att de som utbildar sig till lärare har rejäla kunskaper i att lära barn och ungdomar att läsa, skriva och räkna. Vår framtida utveckling bygger på att alla får en god utbildningsgrund att stå på. Här krävs kraftfulla insatser för att de nya lärarna ska få de kunskaper som krävs för att fungera som lärare i skolan. Ett antal åtgärder måste till för att förbättra kvaliteten i lärarutbildningarna. Låt mig nämna några av dem. För det första behövs tydliga direktiv om vilka moment som måste ingå i lärarutbildningen. Det innebär att det nu kommer att stå i klartext att en lärarexamen för de tidiga åren kräver tillräckliga kunskaper i skriv-, läs- och matematikinlärning. Samtidigt kommer kravet på att studenterna får goda kunskaper i utvärdering, kunskapsförbättring och betygssättning att klargöras. Dessutom uppdateras utbildningsmålen för att lärarna ska få kunskaper som bättre möter den nya strängare regleringen mot diskriminering och kränkande särbehandling i skolan. Det andra är att lärarutbildningen måste vara ett ansvar för rektor och högskolestyrelse. Lärarutbildningen är den största yrkesutbildningen i vår högskola och har ofta en isolerad ställning vid universitet och högskolor. Därför är det väldigt viktigt att framhålla att utbildningen är ett ansvar för rektor och högskolestyrelse. Dessutom måste en bättre matchning mot förskolans och skolans behov ske. Studenter på lärarutbildningarna ska aldrig ha frihet att välja bort sådant som är viktigt för att våra barn och unga ska få en bra utbildning. Därför tror jag att det också är nödvändigt att se över den så kallade valfriheten och se om den inte i det avseendet gått för långt. Jag tror för det fjärde att vi måste införa höjda krav genom uppstramning av kursplaner, litteratur och examination. Som en femte punkt tror jag att vi även måste stärka samverkan mellan lärarutbildningen och förskolan och skolan. Jag har tidigare varit inne på att vi behöver öka forskningsanknytningen och stärka kompetensutvecklingen för lärarutbildningarna. Vi vet i dag att det bedrivs alldeles för lite verksamhetsnära, praxisnära, forskning. Därför är det viktigt att se till att detta område får utvecklas. Jag tror dessutom att det är viktigt att vi i den nya skollagen stärker lärarnas ställning i skolan och att deras ställning och befogenheter förtydligas. Det har vi varit inne på tidigare. Det är också viktigt med genomgripande kontinuerliga utvärderingar, och därför måste vi fortsätta att utvärdera den svenska lärarutbildningen för att på det viset ytterligare förbättra den. Det är mycket viktigt. Jag och utbildningsminister Leif Pagrotsky kommer att samla representanter för alla lärarutbildningar i nästa vecka för att resonera med dem om både de brister och möjligheter som finns när det gäller lärarutbildningen. Den situation som vi har i dag vid landets lärarhögskolor är inte acceptabel. Slutligen vill jag bara framhålla att jag tror att det absolut viktigaste vi kan göra för att förbättra miljön i skolan är att se till att vi fortsätter att satsa på den så att fler lärare och andra specialister kan anställas. Hittills har den satsningen varit väldigt effektiv. På bara de tre första åren har vi anställt 12 000 fler lärare och andra specialister i den svenska skolan.

Anf. 98 Christer Nylander (Fp)

Fru talman! Det var ju bra att skolministern och utbildningsministern planerar att träffa representanter för lärarutbildningarna. Det kanske vore bra om skolministern och utbildningsministern också träffade representanter för Socialdemokraterna i riksdagen. Så sent som i förra veckan röstade vi nämligen i denna kammare om lärarutbildningarna, och då röstade Socialdemokraterna mot de förslagen. Vi kan ta reservation 15, som handlade om att kunskap om läs- och skrivinlärning ska vara en självklar del för dem som utbildar elever i lågstadiet. Det röstade man emot. Man var emot att det i lärarutbildningen skulle ingå kunskaper om konflikthantering och mobbning. Det var man emot. Ni kanske inte bara skulle träffa lärarutbildningarnas representanter utan också Socialdemokraternas representanter i den svenska riksdagen. Där behövs uppenbarligen en del nya idéer. Det räcker inte med att skriva en DN Debatt-artikel någon dag innan man får reda på att Högskoleverket ska lägga fram en kritisk rapport. Det måste finnas en genomtänkt politik på det här området. Man kan inte rösta nej ena veckan för att sedan nästa vecka skriva en DN Debatt-artikel om någonting helt annat. Fru talman! Låt mig läsa upp några meningar: Dessa morgonpromenader till skolan i mörker och oväder. Lektioner i de halvmörka och ofta kalla rummen. Vädringarna då alla fönster ställas på vid gavel och inte finnes en vrå att rädda sig undan tolvgradig inrusande köld. Allt det där är nog för att hålla spartanen levande i mig. Det är inte en beskrivning av en skola i Växjö, Kristianstad eller Umeå, utan detta skrev Selma Lagerlöf i ett brev till en vän 1895. Det finns naturligtvis stora skillnader mellan att vara lärare nu och att vara lärare på 1800-talet, när Selma Lagerlöf var det. Samtidigt vill jag säga att när Sverige på 1800-talet bestämde sig för att lyfta nationen till stort välstånd var det just skolan man pekade ut som det absolut mest strategiska området. Och det gällde inte bara skolan i sig, utan man skulle se till att både läraren och skolan hade hög status. Samma sak gäller i grunden i dag. Om Sverige ska lyckas behålla sitt välstånd, om vi ska kunna se till att Sverige är ett attraktivt land att få jobb i, krävs en rejäl satsning på skolan och hög status för läraryrket. Men en sådan politik finns inte. Det som förs är en veckopolitik där man röstar emot en sak i riksdagen den ena veckan och skriver DN Debatt-artiklar och samlar lärarutbildningar veckan därpå. Det som i stället behövs är en strategi för att höja läraryrkets status så att de mest lämpade människorna i det här landet ska söka sig till lärarutbildningarna. Vi vet nämligen att det mest avgörande för att en elev ska klara sig i skolan och få de kunskaper hon eller han behöver för att klara sig i livet och utvecklas som människa är att eleven träffar en bra, engagerad och kunnig lärare. För att vi ska lyckas med detta behövs mer än enbart veckopolitik. Det behövs en strategi för att höja läraryrkets status. Det krävs också att vi ser till att vi inte har de lägsta lärarlönerna inom OECD. Det krävs möjligheter att kunna utvecklas i läraryrket, och de utvecklingslinjerna får inte handla om att man ska bli mer av administratör och vara mindre i klassrummet. Det måste vara fint att vara i klassrummet, för det är trots allt skolans kärna. Det gäller att se till att läraryrket behålls som ett fritt akademiskt yrke. Nu går vi åt andra hållet. I alla andra akademiska yrken får man mer frihet och större möjligheter att bestämma över sin arbetstid, men för lärarna är det på väg åt andra hållet. De tvingas sitta mer i skolan och får fler och fler administrativa uppgifter. 95 % av de äldre lärarna säger att deras arbetsbelastning ökat kraftigt under senare år, vilket beror på att de fått mer administrativa uppgifter. Vi måste också se till att lärarna får ordentliga befogenheter. Den debatten förde Axel Darvik med skolministern tidigare. Hela paketet, hela strategin, behövs, och då duger det inte att ena veckan rösta nej och nästa vecka skriva DN Debatt-artiklar.

Anf. 99 Gunnar Nordmark (Fp)

Fru talman! Det vi talar om är inte bara läraryrkets status, som vi i dag är inne på, utan över huvud taget den bild som ges av läraren. I USA kan man göra film med Michelle Pfeiffer i huvudrollen, som på ett positivt sätt skildrar lärarens yrke. Det mest kända exemplet på en lärare i svensk film är Stig Järrel i Hets . Det säger kanske lite grann om hur man sett på lärare på olika håll i världen. Ett par saker bör tas upp. När det gäller det som Christer Nylander var inne på, nämligen att de lärare som undervisar de allra yngsta barnen i läsning och skrivning faktiskt ska ha kunskaper i detta, är det inte något nytt. Det togs upp i en interpellationsdebatt med Thomas Östros för ganska exakt ett år sedan. Endast min blygsamhet förbjuder mig att säga vem som var interpellant den gången. Det kan alltså inte komma som en överraskning för regeringen att kritiken funnits - även från lärarhögskolor. Det andra jag än en gång skulle vilja ta upp är yrkesutbildningens status när du väl blivit utexaminerad som lärare. Vad betyder det att du då har behörighet? Kan du lita på att du alltid har företräde framför de obehöriga lärarna när du söker tjänst i en svensk skola? Det är en oerhört viktig signal om statusen på ditt yrke och den yrkesutbildning du har. Det krävs en kvalificerad utbildning för att vara lärare, och det krävs dessutom att du har behörighet för att få undervisa. Då går du alltid före de andra. Så är det tyvärr inte i dag. Kommer det att finnas tydliga regler i den skollag som kommer om att behörighet alltid har bättre giltighet?

Anf. 100 Ibrahim Baylan (S)

Fru talman! Först och främst har vi Christer Nylanders rörande oro för huruvida jag träffar mina socialdemokratiska partivänner här i riksdagen. Jag kan lugna dig med att jag gör det, och det gör jag regelbundet. Vi har ett bra samarbete. Det behöver du inte oroa dig för. Jag känner igen dessa nostalgiska tillbakablickar från Folkpartiet. Deras skola är gårdagens skola. Den skola ni drömmer om handlar om det som var för 20 år sedan. Ibland kan man med nostalgiska tillbakablickar se på tidigare tider. Naturligtvis är engagerade och kompetenta lärare en väldigt viktig faktor för skolans framgång. Jag menar att i vår skola i dag finns många kompetenta och engagerade lärare som gör ett jättejobb, som både trivs med sitt yrke och ser till att våra barn och unga får en bra utbildning. Det är viktigt att framhålla, särskilt i skenet av att Folkpartiet gång på gång försöker svartmåla den svenska skolan. Det köper jag inte. Sedan kan man naturligtvis fråga sig om Folkpartiet inte läser den skollag som finns. Självfallet är det så redan i dag, i den skollag vi har, att behöriga lärare har företräde i fråga om tjänster. Det är bara om det finns särskilda skäl som det kan frångås. Sedan vet jag att detta har utvecklats på ett sätt som jag inte är nöjd med. Och jag är beredd att förtydliga detta ytterligare i framtiden. Dock blir jag också här fundersam när det gäller Folkpartiet. I ord är ni naturligtvis alltid beredda att framhålla detta, men jag har aldrig hört Folkpartiet kritisera det faktum att de fristående skolorna har den högsta andelen obehöriga lärare. Hos de fristående gymnasieskolorna är 49 % av lärarna obehöriga. Detta brukar Folkpartiet, av någon anledning, tiga med. I andra fall brukar man framföra att behörighet är viktigt, och det håller jag verkligen med om.

Anf. 101 Christer Nylander (Fp)

Fru talman! Jag kan börja med att glädja skolministern med att vi i vårt nya skolprogram faktiskt lyfter fram det skolministern efterlyste om friskolorna. Det finns många bra exempel i svensk skola. Det finns många bra lärare. De allra flesta är bra. Problemet är att vi har för många obehöriga och att vi har svårt med rekryteringen framöver. Jag skulle vilja återupprepa den konkreta fråga jag ställde till skolministern och som det är viktigt att få svar på. Vad ska ske med dem som lämnar den lärarutbildning som finns nu innan förändringarna har trätt i kraft, som utbildningsministern har förebådat? Vad gör vi med dem som lämnar den lärarutbildning som Högskoleverket, och nu också skolministern och utbildningsministern, har sågat? Ger vi dem en chans att hämta hem den kunskap de behöver för att ge fler elever chansen att lyckas? Det var en chansning att citera vad en av Sveriges ledande författare, Selma Lagerlöf, skrev på 1890-talet. Det är inte så att jag vill ha 1890-talets skola i Landskrona med tolvgradig värme inomhus. Det jag ville fokusera på var att när man förr ville lyfta upp Sveriges ekonomi, när man förr ville se till att vi klarade välståndet, när man förr ville ge fler människor chansen att få makt över sina liv, då såg man skolan och lärarna som nycklar. Samma sak gäller i dag. Vill vi se till att Sverige som samhälle är rikt och starkt är skolan viktig. Vill vi se till att fler människor får chansen att utveckla sig, stärka sig och ta makten över sina liv är läraren den absolut viktigaste faktorn i skolan. Skolministern låtsades inte förstå detta, men jag tror att han egentligen gjorde det. Det är bra att skolministern träffar socialdemokratiska ledamöter i riksdagen. Men vore det inte också bra att säga till dem att de förslag som fanns med i utbildningsutskottets betänkande om lärarutbildning och lärarna var något som ministrarna bara någon vecka senare skulle hålla med borgarna om och vara mot socialdemokraterna? Det är farligt att svartmåla. Det ska man inte göra. Det gör inte Folkpartiet heller. Men det är lika farligt att vara nöjd. Är man nöjd tar man inte fram den strategi som behövs för att stärka lärarna, läraryrket och svensk skola.

Anf. 102 Ibrahim Baylan (S)

Fru talman! Jag är på många sätt stolt över mycket av det som svenska skolan gör. Väldigt många av våra elever får en alldeles utmärkt utbildning av engagerade lärare som enligt senare rapporter trivs allt bättre i sitt yrke. Det är viktigt att framhålla. Samtidigt måste jag också uttrycka att jag inte är nöjd. Vi har fortfarande alldeles för många elever som lämnar skolan utan behörighet till gymnasium och högre studier. Det är också viktigt att framhålla att vi behöver utveckla den svenska skolan vidare, även när det gäller läraryrket och läraryrkets karriärmöjligheter och status. Vi har i dag en skola där vi behöver göra ytterligare satsningar. Det kommer vi från regeringens sida att fortsätta att medverka till. Det handlar om att satsa på den svenska skolan, se till att stärka uppföljningen, se till att tydliggöra skolans ansvar men också skolpersonalens befogenheter. Det är frågor som står högt upp på min dagordning och som jag kommer att jobba med. Jag välkomnar gärna Folkpartiet i det arbetet, men det måste vara ett Folkparti som är betydligt mer nyanserat och betydligt mindre tillbakablickande än det Folkparti som i dag spelar långt ut på högerkanten, så pass långt ut att inte ens Moderaterna hänger med på den kanten. När ni återigen kommer tillbaka till de ideal som socialliberaler och socialdemokratin samarbetade om för att utveckla den skola vi har i dag är ni också välkomna med i det arbetet.

den 18 februari

Interpellation 2004/05:404

av Christer Nylander (fp) till statsrådet Ibrahim Baylan om läraryrkets status

Enligt en kommande OECD-rapport, som delvis redovisas i Lärarnas tidning, nr 3 2005, är karriärmöjligheterna för svenska lärare mycket dåliga. Sverige har lägre lärarlöner än de flesta OECD-länder. Lönekostnaden för lärare utgör en betydligt lägre andel av de totala skolkostnaderna i Sverige jämfört med andra länder. Undersökningen visar vidare att svensk skola också sticker ut genom att i större utsträckning ta in obehöriga lärare för att klara lärarbristen.

Att svenska lärare har dåliga karriärmöjligheter och låg lön är förvisso ingen nyhet. Den kunskapen har funnits i många år. Det märkliga är att så lite har hänt för att förändra situationen. Åtskilliga socialdemokratiska skolministrar har uttryckt att läraryrkets status måste höjas, men fortfarande halkar Sverige efter i OECD-undersökningarna.

De närmaste åren står vi inför ett stort generationsskifte i svensk lärarkår. Därför är det viktigt att nya politiska initiativ skyndsamt tas för att uppvärdera läraryrket.

Lärarna är skolans viktigaste resurs. En av de viktigaste uppgifter en människa kan ha är att arbeta med barns personliga och kunskapsmässiga utveckling. Många av oss kan i efterhand komma ihåg en viss lärare man hade i skolan för att de uppmuntrade oss, väckte ett intresse och kanske till och med fick oss att slå in på en viss bana i livet. För att kunna sätta sådana spår hos sina elever, måste lärarna ha inte bara goda teoretiska kunskaper, utan också vara goda pedagoger. Det är den kombinationen som gör lärarrollen unik.

Sverige behöver en reformagenda som tydligt visar att lärarna är avgörande för skolans och samhällets utveckling. En sådan reformagenda måste innehålla flera insatser för att höja löneläget, stärka karriärmöjligheterna och uppvärdera läraryrket.

Lärarna måste få rejäla utvecklingsmöjligheter. Det belönar goda arbetsinsatser och höjer attraktionskraften i yrket. Det borde till exempel vara självklart att lärare ges chans att utvecklas genom att bedriva universitetsstudier eller genomgå kvalificerad fortbildning. Huvudmannens skyldighet att erbjuda fortbildning och vidareutbildning måste förtydligas. En annan möjlig utvecklingsmöjlighet är att ge fler erfarna lärare chans att bli mentor för en yngre, nyutexaminerad kollega. Andra karriärmöjligheter skapas genom att lärare utses till huvudlärare eller ämnesansvariga och att antalet lektorer ökar.

För att göra yrket mer attraktivt är det nödvändigt att höja lärarnas löneläge. Det går inte att komma ifrån att det faktum att svenska lärare är lågt avlönade inverkar starkt negativt på läraryrkets attraktivitet. Detta åvilar till avgörande del huvudmännen, men staten kan bidra till att göra det möjligt genom sättet att utforma statsbidrag.

Många lärare har en orimligt hög arbetsbelastning. Nya administrativa uppgifter läggs ständigt på lärarna. Skolverket uppger att 95 % av de äldre lärarnas arbetsbelastning ökat kraftigt. Läraren måste få mer tid att vara lärare. För att stärka lärarrollen krävs också att lärarna får ordentliga befogenheter att upprätthålla ordning och reda i klassrummet. Den nya skollagen måste tydligt slå fast lärarens rätt att stävja mobbning, bråk och oordning.

Svensk skola står inför allvarliga utmaningar. OECD:s rapport om dåliga karriärmöjligheter för lärarna och ett lågt löneläge pekar på ett avgörande problem för att stärka skolans kvalitet.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor till statsrådet:

Avser statsrådet att ta initiativ för att fler karriärmöjligheter för lärare ska skapas?

Avser statsrådet att ta initiativ till att förtydliga lärarens möjligheter att upprätthålla ordning och arbetsro i klassrummet?

Vilka övriga åtgärder avser statsrådet att vidta för att höja läraryrkets status?