Lärarlösa lektioner

Herr talman! Michael Svensson har frågat förra gymnasie- och kunskapslyftsministern Aida Hadzialic om vad hon tänker göra för att öka antalet lärarledda lektioner. Interpellationen har överlämnats till mig.

Av den förra regeringen fick Statens skolverk i uppdrag att undersöka hur bestämmelserna om garanterad undervisningstid i gymnasieskolan efterlevs och hur undervisningstiden säkerställs i ett riksrepresentativt urval av gymnasieskolor. Garanterad undervisningstid är den minsta undervisningstid i timmar som eleverna ska erbjudas på till exempel ett nationellt program i gymnasieskolan. Uppdraget redovisades till Regeringskansliet i den rapport som Michael Svensson nämner.

Jag anser att det är ytterst angeläget att alla elever i skolväsendet ges förutsättningar att nå målen för utbildningen. Den garanterade undervisningstiden är en av flera faktorer som ska säkerställa utbildningens kvalitet. Skolverkets rapport ger värdefull information om de utmaningar som kan finnas när det gäller att tillförsäkra att elever på gymnasieskolans nationella program får den undervisningstid de har rätt till och utgör därmed ett viktigt underlag för det fortsatta arbetet med att säkerställa gymnasieskolans kvalitet.

En förutsättning för undervisning i skolan är att det finns lärare som vill och kan undervisa. För att stärka yrkets attraktivitet har regeringen inlett en nationell samling för läraryrket. Regeringen för i detta forum samtal med lärarfacken och arbetsgivare med målet att skapa förutsättningar för att attrahera, behålla och utveckla en högkvalitativ lärarkår. Bland annat diskuteras hur behörighetsreformen kan vårdas, hur skolledare kan få bättre förutsättningar för sitt pedagogiska ledarskap och hur nya lärare ska få en bra introduktion till läraryrket.

Att lärare har tid att vara lärare och kan rikta fokus mot sitt huvuduppdrag är viktigt för att varje elev ska få en utbildning av hög kvalitet. Under våren 2016 lämnade Provutredningen ett delbetänkande som bland annat innehöll förslag om hur de nationella proven kan digitaliseras, vilket kan bidra till att lärares administrativa börda minskar.

Genom regeringens satsning på lärarlöner, den så kallade lärarlönesatsningen, ska skolhuvudmän stimuleras att ge särskilt kvalificerade lärare, förskollärare eller fritidspedagoger högre lön för att därigenom bidra till en ökad kvalitet i undervisningen, till förbättrade kunskapsresultat och till verksamhetens utveckling i övrigt.

Det finns också forskning som pekar på lärarens undervisningsskicklighet som den enskilt viktigaste faktorn för elevernas kunskapsinhämtning och resultat. Regeringens satsningar på Matematiklyftet, Lärarlyftet och andra fortbildnings- och kompetensutvecklingsinsatser för lärare syftar till att stärka och utveckla kvaliteten i undervisningen och på så sätt öka elevernas måluppfyllelse.

Att slutföra en gymnasieutbildning är viktigt, både för den enskilda individen och för den nationella kompetensförsörjningen. Regeringen har därför gett en särskild utredare i uppdrag att analysera och föreslå åtgärder för att alla ungdomar ska påbörja och fullfölja en gymnasieutbildning - direktiv 2015:31. En självklar faktor för framgång är att undervisningen i gymnasieskolan, liksom i skolväsendet i övrigt, utförs av kompetenta lärare.

Herr talman! Tack så mycket, statsrådet, för svaret - eller om man möjligen får säga departementets svar. Välkommen också till, tror jag, ministerns första interpellationsdebatt! Nu skulle jag gärna vilja veta vad Anna Ekström tycker i den här frågan och inte bara vad departementet tyckte för några veckor sedan.

Vi är överens om att gymnasieskolan är väldigt viktig. Gymnasieskolan är ju vägen ut i livet eller möjligtvis vägen till vidare utbildning för väldigt många ungdomar. Oavsett vilken väg man tar är vi alla överens om att gymnasieskolan i dag inte ger den utbildning och kunskap som vi har rätt att förvänta oss.

Mellan 12 000 och 15 000 elever varje år försvinner ut, utan att få en fullgod eller hel gymnasieexamen med sig. Det finns ganska noggranna samhällsekonomiska beräkningar som är gjorda på detta, där man väger in ohälsotal, lägre medelinkomst och kortare livslängd - man faller helt enkelt ifrån tidigare i sjukdom och annat.

Det här kostar samhället mellan 15 och 20 miljoner under en livscykel per individ. Om vi bara räknar väldigt lågt med 10 miljoner och 10 000 elever per år är det gigantiska belopp som kommunerna i många fall inte förmår att investera bort eftersom man inte ser plustecknet i budgeten. Det kanske inte kommer förrän om 15-20 år och då kanske i en annan del av landet.

Vi har även många andra problem i gymnasiet. Söktrycket för yrkesprogrammen går ned. Det vet vi sedan många år och inte sedan 2011, som den nuvarande regeringen hävdar. Det är en internationell trend som har pågått i kanske tio till tolv år.

Jag skulle nästan vilja säga att situationen på många gymnasieskolor är katastrofal, och jag undrar om statsrådet håller med om det. Jag har följt inte minst mina egna barns skolgång i gymnasieskolan i Falkenberg. Det är såklart ingen vetenskaplig undersökning, men jag ser hur oerhört många lärarlösa lektioner det är. Många lektioner ställs in, och det finns ingen vikarie.

Då kan möjligtvis säga att det beror på lärarbrist, men det är klart att det också beror på att rektor och kommunen hittat ett bra sätt att spara pengar, och då sparar man in på elevernas framtid. Detta tycker jag är oerhört allvarligt.

Problemet är att vi hela tiden lägger en bottenplatta. Det gäller både ambitionen att få ett D i stället för ett F i betyg och inte ett A eller B, och likadant är det naturligtvis med antalet lektioner. I och med att bindningen mellan kursens poäng och antalet timmar är borta är det förstås ett väldigt bra sätt att spara pengar. Jag har själv ibland frågat mina barn varför de kommer hem så tidigt på dagen. Jo, pappa, det beror helt enkelt på att kursen är slut, svarar de. Man har så att säga redan avverkat kursen innan de 100 timmarna är slut. Man kanske gjorde kursen på 80 timmar i stället.

Min fråga är om statsrådet håller med om den här beskrivningen och har möjlighet att gripa in väldigt snart genom åtgärder.

Herr talman! Tack för den passionerade pläderingen för en gymnasieskola med hög kvalitet! Vi är förstås helt överens om hur oerhört viktigt det är att gymnasieskolan fyller sin uppgift. Den elev som inte fullgör sin gymnasieutbildning har ju väldigt stora problem. Det är svårt att komma in på vidare studier och också väldigt svårt att komma in på arbetsmarknaden.

Men det är inte bara den enskilda eleven som drabbas när gymnasieskolan inte fungerar. Det är också det omgivande samhället i form av potentiella arbetsgivare. Michael Svensson nämnde den väldigt svåra situation som gäller för många yrkesprogram, där rekryteringen är svag och där ibland yrkesprogram inte ges på en ort eller i en region på grund av en kombination av bristande söktryck och svårigheter att planera för gymnasieskolan.

Nej, det är ingen tvekan om att gymnasieskolan har stora problem, även om ordet katastrof är ett ord som jag nog inte skulle ta i min mun.

Om vi tittar på den stora granskning som OECD gjorde av den svenska gymnasieskolan - den ingår faktiskt i den granskning som OECD gjorde av hela skolväsendet - ser vi att OECD pekar på problem när det gäller styrning, finansiering, kompetensförsörjning och försörjning av lärare. Alla de delarna arbetar regeringen väldigt hårt med, delvis inom ramen för den skolkommission som är tillsatt men också inom ramen för den stora utredning som just nu pågår och som Michael Svensson är mycket kunnig om. Det är den gymnasieutredning där Michael Svensson ingår i referensgruppen och som ska lägga fram sitt betänkande i slutet av oktober.

Väldigt mycket av de problem som Michael Svensson pekar på är problem som i dag ska hanteras, inom ramen för vårt system, av den så kallade huvudmannen - en kommunal eller en fristående huvudman. Den viktiga aktören i det här sammanhanget är förstås de många huvudmän som i dag har ansvar för att driva gymnasieskola. Samtidigt kan förstås inte staten stillatigande åse att resultaten sjunker och att likvärdigheten försämras i vår svenska gymnasieskola. Därför blir det viktigt att vi fullföljer de stora och genomgripande utredningar som just nu pågår.

Får jag också peka på hur viktigt det är att de lektioner som ges i gymnasieskolan inte bara ges. Det här är vi överens om. Och vi vet genom Skolverkets stora genomlysning att vi har problem med att lektioner helt enkelt inte genomförs. De lektioner som genomförs ska förstås ha en hög kvalitet. Här befinner sig den svenska gymnasieskolan, precis som övrig skola, i ett bekymmersamt läge med de svårigheter vi har med lärarförsörjning. Då blir det än viktigare att vi tar lite gemensamma tag och tillsammans ser till att vi kan stärka läraryrket. Det handlar om att se till att läraryrket blir ett attraktivt yrke, ett yrke som många vill återvända till, ett yrke som många vill stanna i och ett yrke som många vill söka sig till. De satsningar som nu görs tillsammans med SKL, Friskolornas riksförbund och lärarfacken är väldigt viktiga för att säkerställa att läraryrket får den attraktivitet som det faktiskt förtjänar.

Herr talman! Jag håller med statsrådet om att ordet katastrof är ett väldigt starkt ord. Men om mitt öga ser rätt sitter det ett antal gymnasieelever uppe på läktaren. De skulle säkert kunna vittna om detta. De är möjligtvis glada ibland när det blir inställda lektioner. Men även med hänsyn tagen till det som kommer att tas upp i nästa interpellationsdebatt, frånvaron, skulle jag vilja säga att det på vissa gymnasieskolor näst intill är en katastrofal situation.

Här talas det om skickliga lärare. Det är naturligtvis oerhört viktigt. Glädjande nog ser vi nu att söktrycket går upp på lärarutbildningen, framför allt utbildningen till gymnasielärare. Det är kanske också ett problem som vi tillsammans får hantera: Vad ska man göra med 7-9-lärare, där söktrycket inte alls går upp i motsvarande utsträckning?

Vi brukar säga att vägen till en bättre högskola, för att uttrycka det väldigt enkelt, naturligtvis är att vi har en bättre gymnasieskola. Och en bättre gymnasieskola får vi genom att vi har en bättre grundskola. Men gymnasieskolan är oerhört viktig. Som jag sa är det ett språng ut i livet för väldigt många elever, för dem som inte väljer att omedelbart gå till högre utbildning.

Det pratas i svaret om att man ska ge en särskild utredare i uppdrag att analysera och föreslå åtgärder för att alla ungdomar ska påbörja och fullfölja en gymnasieutbildning. Vi vet att ungefär 99,5 procent söker till gymnasieskolan, även om inte alla har behörighet till de nationella programmen. Men det jag här pratar om och vill framhålla är att även om man fullföljer gymnasieskolan gör man det kanske med undermåliga betyg. Man har kanske skickliga lärare, men man får inte alls den undervisningstid som man egentligen borde få.

Vi vet sedan tidigare att svenska elever, sett i ett OECD-perspektiv, har ett mycket lågt antal timmar jämfört med hur det är i många andra länder. Ett sätt att ganska snabbt komma till rätta med detta är naturligtvis att återföra kopplingen mellan kursens poäng och timmar. Då är frågan om Anna Ekström är beredd att göra det.

Herr talman! Vi är som sagt överens om att gymnasieskolan har problem. Jag vill samtidigt peka på att vi har en stor mängd skolor i Sverige. Både Michael Svensson och jag gör ofta skolbesök och ser fantastiska gymnasieskolor, där elever får en underbar start på både yrkeslivet och det kommande studielivet. Men vi har också väldigt stora problem.

Ett särskilt bekymmer när det gäller gymnasieskolan är att vi vet så lite om resultaten av utbildningen. Vi är, precis som när det gäller grundskolan, väldigt beroende av de internationella undersökningar som görs för att hålla koll på hur resultatutvecklingen ser ut och hur kunskapen utvecklas i den svenska skolan. På gymnasieskolans område är vi hänvisade till ganska få undersökningar. Lyckligtvis kommer det en sådan undersökning i höst, i slutet av november. Det är den som kallas Timss Advanced. Genom den kommer vi att få en bild av hur utvecklingen går i den svenska gymnasieskolan. Vi ska vara väldigt glada över att vi kan få den bilden.

När det gäller resultaten är vi oroliga över att vi har sett nedåtgående resultat i grundskolan i flera undersökningar. Tidigare har vi också sett nedåtgående resultat i Timss Advanced. Vi vet också genom de undersökningar som görs på olika tekniska högskolor att studenternas kunskaper i matematik stadigt har försämrats, även om vi under senare år har sett en inbromsning i fråga om det.

Ytterligare ett bekymmer gäller likvärdigheten, som jag tog upp i mitt svar och som jag inte har hört så mycket om från Michael Svensson. Det här med likvärdigheten är ett mycket stort problem i den svenska gymnasieskolan. Det kan vara en väldigt stor skillnad mellan en gymnasieskola och en annan.

Precis som Michael Svensson är jag väldigt oroad över att den garanterade undervisningstiden inte upprätthålls. Vi vet genom statistiken att många timmar inte blir av. Vi vet att det är ett stort bekymmer. Jag kan bara peka på det förhållande som inträder när en elev ska byta skola och hur viktigt det är att man har koll på hur många timmar eleven har fått i olika ämnen och kurser för att eleven ska kunna få sin rätt till undervisning och utbildning tillgodosedd. Men det är också så, vilket vi vet från olika skolinspektionsgranskningar, att den undervisningstid som bokförs inte alltid har det innehåll som vi vill att en undervisningstid ska ha. Vi är helt överens om att det här är ett väldigt angeläget problem. Det kanske är skolans allra viktigaste resurs - den tid vi sätter av för mötet mellan kunskapstörstande elever och kunniga lärare.

Michael Svensson tar upp frågan om huruvida regeringen kommer att tillsätta en särskild utredare som ska föreslå åtgärder för att alla ungdomar ska påbörja och fullfölja en gymnasieutbildning. Den utredningen är redan i full gång. Det är den utredning som ska lämna sitt slutbetänkande i slutet av oktober. Vi ser verkligen fram emot den utredningen. Det blir ett viktigt underlag för att gå vidare mot en gymnasieskola där vi säkerställer att elever får den undervisning och den undervisningstid de har rätt till och att undervisningstiden verkligen har ett högkvalitativt innehåll.

Jag vill också passa på att peka på hur viktigt det är att gymnasieskolans lärare får en riktigt bra kompetensutveckling. Det här är också ett område där vi har mindre kunskaper än på grundskolans område. Men tack vare Talisundersökningen vet vi hur stora problem vi har på det området i grundskolan, och det finns ganska lite som talar för att det är bättre i gymnasieskolan.

Herr talman! Det är sant att det finns många problem. Men självklart ska vi också, vilket ofta glöms bort i de här sammanhangen, påminna om att det finns väldigt mycket bra ute i skolan. Det finns oerhört många bra och skickliga lärare. Som jag nämnde är det en katastrofal situation här och där, men överlag är det naturligtvis väldigt bra. Vi fokuserar ofta på de 10, 15, 20 procent som är dåliga eller undermåliga och pratar inte så mycket om de 80, 90 procent som är bra. Men vår uppgift är naturligtvis att höja målen mot 100 procent. Då är det klart att det är viktigt att prata om vilka fel som finns.

Det här med likvärdigheten är ett problem, precis som statsrådet tar upp.

Ett annat problem är styrkedjan, som OECD pekade på i sin rapport om den svenska skolan i våras. Jag skulle vilja gå så långt som att säga att det är ett kraftigt underbetyg åt många kommuner ute i landet som inte får ordning på sin styrkedja. Dessutom skiljer det väldigt mycket mellan de 290 olika skolhuvudmän vi har i landet. Av den anledningen vill jag naturligtvis se en hårdare nationell styrning av den svenska skolan, för jag tror att det är det enda sättet att komma till rätta med detta.

Det finns alltså många problem som vi ska ta oss an. Därför är jag glad över att få debattera med Anna Ekström. Vi har nog aldrig haft en gymnasieminister som har haft så mycket kunskap om den svenska skolan som hon, med tanke på hennes tidigare jobb som generaldirektör.

Herr talman! Det är alltid intressant att diskutera gymnasieskolan med Michael Svensson. Det kanske hör till tonen i riksdagen att man ska ta heder och ära av varandra, men jag vill passa på att ge lite beröm till Michael Svensson för den konstruktiva ton som ofta präglar inläggen om gymnasieskolan. Jag tycker att det är väldigt bra, för jag är övertygad om att den svenska gymnasieskolan är i stort behov av långsiktighet och av ganska trygga och säkra spelregler.

Michael Svensson tar upp ett stort problem som jag håller med om, nämligen att många kommuner har problem med att styra och finansiera sin gymnasieskola. Vi ser resultat av det till exempel i tillgången till yrkesprogram, som är väldigt olika över landet. Där ställer vårt styrsystem, precis som Michael Svensson påpekar, till stora problem för kommuner att säkerställa att det finns tillgång till gymnasieutbildning på det sätt det bör finnas över hela landet.

Inte minst när det gäller yrkesprogrammen bedrivs en mycket stor del av gymnasieskolan av fristående huvudmän. Också här ser vi stora kvalitetsproblem med alltifrån avhopp till redovisning och genomförande av undervisning.

Allt detta blir alltmer akut i ett läge där en stor andel elever i gymnasieåldern är nyanlända i den svenska skolan. I åldrarna 13-18 år och kanske ännu mer 16-18 år finns de riktigt stora grupperna av nyanlända elever. Det säger sig självt att det kommer att ställa mycket stora krav på den svenska gymnasieskolan att säkerställa en god utbildning för de många nyanlända, som med en god utbildning kan få en riktigt god möjlighet att bidra till vårt samhälle.

Överläggningen var härmed avslutad.