Långsiktig finansiering av entreprenörskap i skolan

Fru talman! Erik Bengtzboe har frågat mig om jag delar bilden av att entreprenörskap i skolan är viktigt och hur jag tänker arbeta för att kunna garantera aktörer som Ung Företagsamhet långsiktighet i deras verksamhet.

Skolan ska inte bara förbereda elever för att kunna ta de jobb som finns på arbetsmarknaden, den ska även förbereda elever så att de kan starta framtidens företag. Därför är det viktigt att entreprenörskap finns med som ett perspektiv som genomsyrar undervisningen i hela skolväsendet och något som alla elever ska ges möjligheter att utveckla. Entreprenörskap ska finnas med både som ett förhållningssätt som uppmuntrar och stimulerar eleverna i studierna och som ett sätt att mer konkret träna dem i företagande. Förhållningssättet ska utveckla elevernas entreprenöriella förmågor, vilket de kan ha nytta av i många sammanhang både under studierna och efteråt, oavsett om de går vidare till högre utbildning eller går ut i arbetslivet.

Regeringen anser att så många elever som möjligt ska få en undervisning där entreprenörskap på ett tydligt sätt finns med. Därför stöder regeringen både huvudmän och organisationer som arbetar aktivt med entreprenörskap inom skolväsendet ekonomiskt. För 2015 har sammanlagt 18,5 miljoner kronor avsatts för statsbidrag för detta ändamål. En förutsättning för att organisationer ska få detta statsbidrag är att de arbetar riksomfattande med att stödja entreprenörskap i skolan, vilket ökar tillgängligheten för elever.

Regeringen har även fördelat medel till huvudmän för att implementera nya styrdokument för skolan som innebär att entreprenörskap ska genomsyra hela utbildningen.

Av läroplanerna för förskola, grundskola och gymnasieskola framgår att utbildningen generellt ska syfta till ett förhållningssätt som främjar entreprenörskap samt bidrar till en hållbar utveckling i ett globalt perspektiv. De mål och riktlinjer som anges i styrdokumenten innebär således att huvudmännen ska ge eleverna en utbildning som ger kunskap och insikt inom dessa båda områden.

En ny läroplan för grundskolan trädde i kraft 2011, och i samband med det infördes entreprenörskap som ett övergripande förhållningssätt. Statens skolverk kommer inom kort att presentera en utvärdering angående entreprenörskap inom skolväsendet. Utvärderingen förväntas ge ett första besked om effekter av att entreprenörskap infördes som ett nytt perspektiv i läroplanen. Avsikten är att entreprenörskap i skolan ska stödjas även i fortsättningen.

Fru talman! Tack så mycket, statsrådet, för svaret!

Den svenska skolan och det svenska utbildningssystemet har två viktiga uppgifter. Dels ska skolan absolut bidra till att stärka elevers förmåga att växa, forma sina egna liv och skaffa sig de kunskaper de behöver för att också kunna forma sina egna liv i framtiden efter skolan. Dels ska skolan ha ett ansvar att leverera det offentliga uppdraget om gemensam utbildning och se till att elever får de kunskaper och färdigheter som behövs på arbetsmarknaden, även för att driva eget företag.

Det är glädjande att synen på entreprenörskap i skolan har blivit oerhört positivt i Sverige de senaste åren. Det instämmer praktiskt taget alla politiska partier i. Ja, det är absolut viktigt att elever får chansen att testa och driva egna företag. Vi vet att det sänker trösklarna att starta och driva egna företag i framtiden.

Men det kanske absolut viktigaste med entreprenörskap i skolan, det entreprenöriella lärandet, är vad det gör för den enskilda elevens företagsamhet, inte förmågan att starta företag. Att se människor växa när de på fullaste allvar får ta ansvar för egna projekt, men inom skolans ramar, är en fantastisk upplevelse som jag kan rekommendera alla att ge sig i kast med.

Det är inte bara så att de elever som har drivit UF-företag driver företag i större utsträckning än andra och anställer fler än vad andra gör. De har högre lön, är arbetslösa i mindre utsträckning och är inte sjukskrivna i samma utsträckning som andra är.

Låt mig också förtydliga: Det finns många andra goda aktörer förutom Ung Företagsamhet, men UF får agera gott exempel. Med sina 22 000 elever är UF den överlägset största aktören som jobbar med den här typen av insatser, och man gör det väldigt framgångsrikt.

Alliansen höjde anslagen till Ung Företagsamhet. Vi gjorde också om gymnasieskolan och såg till att entreprenörskap skulle vara något som genomsyrade hela utbildningen. Det är mycket gott så. Men för att aktörer som inte har de muskler som staten har med de insatser den kan göra - små enskilda aktörer som exempelvis Finn upp eller UF - ska kunna bedriva sin verksamhet, utveckla den och se till att den kommer fler till del måste det finnas en långsiktighet i hur de arbetar.

Min fråga är: Hur garanterar man den långsiktigheten? Är regeringen intresserad av att se till att vi kan komma överens om att de pengarna finns kvar på sikt och är fredade och att det inte blir ytterligare en ROT- eller RUT- eller annan svekdiskussion som vi behöver hantera?

Utbildningsministern återkommer i sitt svar, fru talman, till vikten av att dessa insatser är riksomfattande. Det föranleder en fördjupning i frågeställningen kring exempelvis UF. Det är nämligen så att möjligheten att få driva UF-företag förvisso finns i hela landet, men fördelningen är väldigt ojämn. I Gävleborg eller Älvsborg är det 38 respektive 36 procent av eleverna som driver UF-företag på gymnasiet. Motsvarande siffra i Blekinge och Skåne är 14 respektive 15 procent. Den riksomfattande penetrationen är kanske inte riktigt på plats.

Inte minst finns det en stor snedfördelning mellan de olika gymnasieprogrammen. Av de elever som går handelsprogrammet är det 88 procent som driver UF-företag, medan det av de elever som går traditionella yrkesprogram som exempelvis bygg, vvs, fastighet och el och energi är 10 procent och nedåt - trots att vi vet att de eleverna kommer att driva egna företag i framtiden.

Frågan kvarstår: Är man intresserad av att långsiktigt befästa detta, och hur tänker man sig att utveckla begreppet riksomfattande som man återkommer till?

Fru talman! Just för att vi behöver svar på de frågorna och behöver de underlagen inväntar vi nu Skolverkets utvärdering av vad kraven på entreprenörskap har inneburit och haft för effekter så att vi kan utforma framtidens stöd på ett bra sätt. Avsikten är helt klart, precis som jag säger i mitt interpellationssvar, att entreprenörskap i skolan ska stödjas även fortsättningsvis. Nu handlar det om hur man gör det på ett bra sätt.

Jag måste erkänna att jag verkligen älskar pedagogiken och metodiken som man använder inom flera av projekten som vi pratar om. Jag har själv varit med om att hejdlöst stjäla den till samhällskunskapskurser inom folkhögskolans ram. Det här sättet att arbeta praktiskt med att ta sig an ett projekt för att kunna skapa verklig förändring är i grunden ett sätt att garantera att man som elev även om man glömmer de enskilda komponenterna och kunskaperna man behöver kommer ihåg att man kan lära sig dem. Man får tillgodogöra sig ett verktyg som man kommer att kunna återkomma till i livet.

Det är såklart inte minst viktigt när det handlar om företagande. Även om det kanske inte finns någon pedagogik i världen som kan garantera att elever 20 år efter att de drivit ett UF-företag eller ett liknande projekt kommer ihåg exakt hur man lägger upp en resultatredovisning - det kan till och med vara så att några i den här kammaren efter 20 år har ändrat kraven på vad en resultatredovisning ska innehålla - ska de komma ihåg att man kan lära sig det. De ska komma ihåg att man kan tillgodogöra sig de kunskaperna. Då är det så som det beskrivs i interpellationen: Då är tröskeln till att göra det, tröskeln till att starta företag, så mycket lägre.

Därför är det viktigt att de här insatserna är just riksomfattande och når alla. Därför är det viktigt att de når alla oavsett vilken linje man väljer på gymnasiet - vilket jag vet att gymnasieministern hade intygat om hon hade tagit interpellationsdebatten - och att alla elever även i grundskolan får del av det entreprenöriella arbetet.

Jag är ganska övertygad om att den problematik som Erik Bengtzboe beskriver och som vi fått beskriven för oss av de organisationer som är verksamma inom det här fältet och i dag får statligt stöd kommer att återkomma i Skolverkets redovisning. Det är det uppdraget vi nu inväntar så att vi kan gå vidare med att utforma ett stöd som säkerställer att alla elever får del av det som kursplanen och läroplanerna faktiskt föreskriver.

Fru talman! Tack så mycket, statsrådet! Jag tror att vi bägge två kan stå här och bedyra framför allt den totala kontrasten mot debatten vi hade för ungefär en kvart sedan om vad bristande kunskaper i matematik och bristande stöd där gör för självförtroendet i negativ riktning kontra vad den här typen av insatser gör för självförtroendet i positiv riktning.

Elever som kanske inte alltid har fått vara klassens stora stjärnor får växa efter sina egna förutsättningar. Man får jobba med någonting som intresserar en, och man tvingas göra det på ett sådant sätt att man både måste ta ansvar för det och tvingas lämna det som är skolans trygga famn. Man måste söka sig ut och hantera riktiga kunder och riktiga leverantörer. Därmed får man kontakt med världen utanför på ett naturligt sätt, vilket vi vet stärker förmågan att exempelvis landa ett sommarjobb något enormt. Det gör att man rör sig i rätt riktning, och det för utbildningen och skolan otroligt mycket närmare näringslivet.

Det är därför de här insatserna är så viktiga. Det är också därför det är så beklämmande att se en sådan snedfördelning, framför allt mellan de olika gymnasieprogrammen. Vi ser att de elever som det finns en förväntningsbild på i framtiden - de som redan nu vet att de i stor utsträckning åtminstone någon gång i livet kommer att vara mer eller mindre tvungna att driva egna företag i de branscher de ger sig in i, för så ser de ut i de branscherna - inte får den chansen eller möjligheten som deras kamrater som valt att gå andra gymnasieprogram faktiskt får.

Kompetensen finns i landet. Pengarna finns. Vi i Moderaterna har sagt att vi vill se till att det garanteras att alla gymnasieprogram i hela Sverige levererar valmöjligheten att göra detta. Vi tror dock fortfarande att valfrihet är det absolut bästa vapnet för att locka fler att göra någonting som de känner lyfter dem själva.

Vi vill också se ett kvalitetslyft med fokus på yrkesprogrammen, där Ung Företagsamhet används för att föra de eleverna närmare arbetsmarknaden.

Jag hoppas regeringen i framtiden kan sluta upp bakom de två punkterna, inte minst för att se till att alla elever oavsett var de går får samma möjlighet.

I all denna entusiasm och glädje över utbildningsministerns glada svar, fru talman, väcks det också frågor. Utbildningsministern säger att man i framtiden vill satsa och fortsätta satsa på entreprenörskap i skolan, men hur det ska göras får man återkomma till senare. Det ska göras en utredning. Det ska, som vi har varit inne på tidigare, skjutas på framtiden.

Det är självfallet så att när man säger sådana saker bygger det in en oro hos de här aktörerna, de här enskilda, fristående, livsviktiga och i stor utsträckning ideella aktörerna som verkligen behövs för att leverera den här kopplingen till världen utanför genom hela utbildningssystemet. Förstår utbildningsministern att de känner oro när man på en direkt fråga om man kan garantera dem sitt stöd för att fortsätta göra denna viktiga insats i svensk utbildning svarar: Ja, vi ska satsa på entreprenörskap, men hur får vi återkomma till?

Herr talman! Jag klargjorde i mitt interpellationssvar att vi har avsatt pengar för 2015 - 18,5 miljoner - och att det är insatser som måste finnas och stärkas.

Jag gav det svar jag kan ge. Det är inte så att jag som statsråd kan svara på en sådan här fråga, särskilt inte som frågeställaren mycket tydligt lyfter upp en enskild organisation som får stöd enligt ett beslut av Skolverket utifrån en förordning som regeringen har fattat beslut om. Jag kan inte garantera och ska inte heller kunna garantera att just den organisationen fortsatt ska få just det stödet. Det skulle vara att kraftigt överskrida de befogenheter jag har som statsråd. Jag är ganska säker på att om inte Bengtzboe så någon av hans kollegor ganska snart skulle skicka mig till konstitutionsutskottet i så fall.

Det jag kan och ska kunna garantera är att vi har för avsikt att ge entreprenörskap i skolan ett stöd även fortsättningsvis. Det är det som måste vara grunden, och det är det som måste vara regeringsbeslutet. Jag kan också intyga - vilket jag gjorde även i mitt svar - vilket viktigt arbete som UF, den organisation som Erik Bengtzboe nämnde, och andra organisationer inom det här fältet som får eller söker statligt stöd faktiskt gör.

De är exempel på en utveckling inom skolan som lite gör att den beskrivning som Erik Bengtzboe gav i sitt senaste inlägg inte längre riktigt stämmer. Man kan inte längre tala om skolan som en stängd verksamhet med en trygg famn som man måste söka sig ut från. I dag är det faktiskt ganska många olika aktörer som ser till att skolan konsekvent får verksamheter, verktyg och input från verkligheten utanför och blir en del av den. En skolforskare uttryckte det så här: "På 90-talet talade vi om skolan mitt i byn. I dag bygger vi skolan mitt i byn." Det är självklart för en skola att samverka med det omgivande samhället.

Man kanske också kan uttrycka det som att en del av dem som har stått vid sidan av skolan och tyckt sig vara duktiga experter på vad den borde bedriva lite grann har lämnat sin sidoroll. De använder ofta den inledande meningen: Jag har ju också gått i skolan, så . De har nu i stället gått in i skolan. De finns i verksamheten som näringslivsföreträdare, som företrädare för läsrörelser eller kulturaktörer och som företrädare för folkrörelser, fackförbund och föreningar. De verksamheterna ryms i skolan, och det stärker skolan. Vi får en större samhällsuppslutning bakom uppdraget skola, och jag är övertygad om att det är en av de saker som pekar mot att vi kommer att kunna klara att vända de fallande kunskapsresultaten.

Ja, verksamheten är bra. Den är exempel på en utveckling i skolan där många engagerar sig i skoluppdraget, inte minst näringslivsaktörer, vilket är mycket bra. Regeringens avsikt är att fortsätta att stödja entreprenörskap i skolan.

Herr talman! Jag tackar statsrådet så mycket för svaret. Det är glädjande att höra utbildningsministern tala så väl om skolans utveckling de senaste åren. Jag hoppas att vi får se mer av det i framtiden.

Visst står svensk skola inför sina utmaningar, och den bär i vissa fall på decennier av utmaningar. Men med alliansregeringen de senaste åtta åren har också praktiskt taget varenda sten börjat vändas och vridas på. Vissa av förändringarna har blivit väldigt bra. Vissa behöver "finetunas" ytterligare lite grann. Men det är glädjande att utbildningsministern ser att vi rör oss i rätt riktning och att man är villig att bygga på det framåt. Jag hoppas också att det är någonting som kommer att märkas i regeringens retorik framöver. Det tror jag gör skolan gott, och därmed skickar man inte signalen om att allting ska vändas upp och ned.

Herr talman! Det är självfallet glädjande att utbildningsministern kan vittna om att skolan blir allt öppnare. Den tidigare stängda verksamheten börjar så att säga öppna upp sig mot fler. Man blir bättre på att lyfta in världen utanför, inkorporera den och därmed också ta eleverna närmare världen utanför. Då kan de en dag, när de tar studenten - kanske denna vecka eller i förra veckan - komma ut i den när de går ut skolan.

Tyvärr gäller detta inte riktigt alla elever i dag. Det är fortfarande alldeles för många skolor som är slutna, och det är fortfarande alldeles för många program som är stängda. Jag har nämnt ett flertal aktörer som jobbar med att aktivt bygga elevers självförtroende, att öppna upp skolan och att se till att eleverna får de relevanta färdigheter och kunskaper som behövs både i livet och i yrkeslivet.

Jag hoppas att utbildningsministern och regeringen framöver väljer att höja ambitionsnivån. Alla elever ska ha möjlighet att få tillgång till denna typ av insatser, och man ska kunna veta att man ska få det nästa år också och inte bara vara utlovad pengar för 2015, som vi dessutom står mitt i.

Herr talman! De här kraven finns i läroplanerna. Då ska detta också vara tillgängligt för alla elever. Det är inte bara en målsättning, utan det är ett krav. De insatser vi gör ska säkerställa det. Det är utgångspunkten för oss som regering.

Jag är glad att vi kan ha denna diskussion, för den understryker en av de saker som har varit en positiv utveckling i svensk skola. Jag nämnde i mitt förra inlägg att det är positivt att vi ser fler aktörer som verkar i skolan och bidrar positivt till skoluppdraget. Man kan också peka på att detta är en utveckling där en del av de tekniker som man som elev efterfrågar blir mer tillgängliga. Det handlar om entreprenörskap. Det handlar om att kunna sätta in sin utbildning i en global kontext - det som ofta finns som lärande för hållbar utveckling. Det handlar också om studieteknik och hur dessa verktyg på skolorna ofta hänger ihop med varandra och blir en helhet som möter eleverna.

Överläggningen var härmed avslutad.