Landsbygdens möjligheter att bekämpa skogsbränder

Fru talman! Mikael Oscarsson har frågat mig hur jag ser på initiativet att förvandla skogsmaskiner, så kallade skotare, till terränggående brandbilar och därigenom med relativt små medel stärka krisberedskapen. Vidare har han frågat mig om regeringen är beredd att vidta åtgärder för att säkerställa att de resurser som krävs finns tillgängliga för den samordnande myndigheten, MSB, och vilka andra insatser eller åtgärder som jag ser är möjliga för att stärka krisberedskapen och bättre ta till vara den kraft som finns på landsbygden och i dess organisationer.

Det är av stor betydelse att Sverige har god förmåga att genomföra effektiva räddningsinsatser vid omfattande bränder, såsom skogsbränder. En god räddningstjänstförmåga ställer krav på en väl etablerad samverkan mellan räddningstjänstaktörerna och att samhällets samlade resurser, såväl offentliga som privata, kan användas så effektivt som möjligt.

Det är kommunerna som ansvarar för att räddningstjänsten planeras och organiseras så att räddningsinsatserna kan påbörjas inom godtagbar tid och genomföras på ett effektivt sätt inom sina geografiska områden.

Staten ska kunna stödja kommunerna på olika sätt vid omfattande räddningsinsatser. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska exempelvis ha förmåga att bistå med förstärkningsresurser. Myndigheten analyserar löpande, i nära samverkan med kommunerna och andra berörda aktörer, behovet av och tillgången till förstärkningsresurser för brandsläckning från marken och luften. Inom ramen för detta har MSB väl etablerade kontakter med aktörer som är verksamma inom området, exempelvis skogsnäringen och Lantbrukarnas Riksförbund.

För att stärka statens stödjande förmåga vid omfattande räddningsinsatser har anslag 2:4, Krisberedskap, tillförts 65 miljoner kronor 2019 och 15 miljoner kronor årligen från 2020. MSB har därför kunnat förbättra sina möjligheter att bistå med exempelvis materiel för skogsbrandsläckning samt helikoptrar och skopande plan för brandsläckning.

Riksdagen har i oktober 2020 beslutat om propositionen En effektivare kommunal räddningstjänst. Lagändringarna syftar i grunden till att kommunerna i samverkan ska kunna genomföra snabba och effektiva räddningsinsatser i hela landet. Bland annat ställs krav på att samtliga kommuner ska ha en ständig funktion för övergripande ledning av räddningstjänstverksamheten och att MSB i vissa fall ska få prioritera och fördela tillgängliga förstärkningsresurser vid räddningsinsatser.

Lagändringarna förväntas få särskild effekt på skyddet mot olyckor utanför de större städerna. Lagändringarna trädde i kraft den 1 januari 2021, men en kommun behöver inte uppfylla kraven gällande en övergripande ledning förrän den 1 januari 2022.

Regeringen har således vidtagit flera åtgärder efter skogsbränderna 2018 för att stärka statens förmåga att stödja kommuner vid omfattande räddningsinsatser. Att bedöma vilka samverkansresurser eller typer av räddningstjänstresurser som behövs för till exempel brandsläckning från marken eller luften är fortsatt ett ansvar för kommunerna och ansvariga statliga myndigheter.

Regeringen kommer även fortsättningsvis att noga följa utvecklingen av landsbygdens och övriga Sveriges samlade räddningstjänstförmåga vid omfattande bränder, såsom skogsbränder, och kommer vid behov att vidta förändringar på området.

Fru talman! Sverige är ett stort land, och väldigt mycket av den yta vi har är skog. Sverige är faktiskt det land i Europa som har allra mest skog.

År 2014 hade vi stora bränder, och tyvärr återkom det 2018. Det brann ohyggligt mycket. Ungefär 25 000 hektar, alltså motsvarande långt över 40 000 fotbollsplaner, gick upp i rök. Det gjordes trots detta många fantastiska räddningsinsatser - 7 000 räddningsinsatser i terrängmark - till följd av skogsbränderna. Men en sak som framkom var att mellan 70 och 75 procent av den totala areal som brann upp sommaren 2018 enligt uppgift låg i anslutning till mark där man hade släckt men där det blossade upp igen.

Det föranledde mig, fru talman, att tänka på vad vi kan göra. Det är bra med de resurser som har kommit nu. Jag tror att statsrådet och jag hade debatter om detta innan förstärkningarna kom till stånd när det gäller insatser från luften. Fortfarande tycker jag dock att Försvarsmakten skulle kunna få dimensioneras för att hjälpa till, men det är en annan debatt.

Det vi pratar om i dag är vilka resurser som finns. Jag tror att många av dem som lyssnar på debatten minns hur det var i början på sommaren i Mora. Där hjälpte man till med de resurser som jag har beskrivit. Det var lokala bönder som hade gödseltunnor och på det viset kunde vara en viktig del i släckningsarbetet.

Som jag beskriver i min interpellation finns det en uppfinning där man förvandlar en sådan här skotare till en terränggående brandbil som utöver vattentank med motorspruta också kan köra slang och annan släckningsutrustning.

Det jag menar är att den kommunala räddningstjänsten aldrig kan ta ett samordnande ansvar och ordna med nationell jourhållning som vi önskar. Det är där som statens ansvar kommer in.

Det jag har påpekat är att man behöver ha en enklare utbildning i säkerhet, taktik och stabsmetodik. Man behöver göra inköp och utplacera de här ramperna - det ska vara ungefär en per län, och i vissa väldigt stora län kan det vara två. Ramperna kan förvaras av någon av räddningstjänsterna i varje län, alternativt kan landsbygdsresurserna, de privata entreprenörerna, förvara och ha ordning på ramperna. De här ramperna kan snabbt och enkelt flyttas över landet om det av någon anledning skulle behövas fler på en särskild plats. Det måste vara räddningstjänsten eller MSB som prioriterar var ramperna kan användas bäst.

Det hela kokar ned till att det är bra att statsrådet säger sig vilja följa detta, men här är det fråga om att med väldigt små medel kunna komma en bit på väg. Vi har de stora bränderna i minnet, och förstärkningar har skett från luften, men vi behöver också förbättra möjligheterna att släcka från marken.

Här har vi ett konkret förslag. Vad säger statsrådet: Är det här någonting som ni kan överväga?

Fru talman! Tack, Mikael Oscarsson, för en interpellation i ett viktigt ämne!

Skogsbränder har plågat Sverige i flera omgångar, inte minst 2018. Noterbart är dock att vi hade en väldigt het sommar i år. Många av oss som gillar sol tyckte att det var ganska trevligt nu är vi var på hemester här hemma i Sverige. Det fungerade väldigt bra: Vi fick inte så många riktigt stora bränder. Det skulle ha rapporterats på ett helt annat sätt om vi hade haft det.

Framgångsfaktorerna här är en del av det vi lärde oss 2014 och 2018 när det gäller ledningsförmåga. Flera kommunala räddningstjänster har de facto kopplat ihop sig med varandra. Ingen lokal kommunal räddningstjänst klarar ensam att hantera de här stora bränderna, och då måste man samverka. Nu har vi gått så långt att vi tvingar in kommunerna i samverkan, i ledning. Man måste gå in i ett ledningssystem 24:7. Det är den första lärdomen från de här stora bränderna.

Den andra var att det spelar en väldigt stor roll vilka initiala resurser man sätter in. Den här sommaren har de flygande resurserna använts tidigt i större utsträckning än tidigare. Man har kallat in helikoptrarna eller de fyra skopande flygplanen vid olika tillfällen, och det har gett väldigt god effekt. Det brinner fortfarande på sommaren, men det har inte blivit de här stora bränderna som är väldigt svårkontrollerade och som också kräver väldigt mycket släckningsinsatser under lång tid efteråt.

Jag vill bara säga att vi ibland resonerar om alla problem vi har, men här kan vi kanske också stanna upp och säga att den förstärkta resurs som vi har haft på nationell nivå har hjälpt den kommunala räddningstjänsten att hantera skogsbränder på ett bättre sätt den här sommaren. Å andra sidan vet vi att det kommer nya somrar, och det kan vara värre vindar som gör att det ändå sprider sig värre framöver. Vi ska alltså inte säga att det nu räcker med vår beredskap, men den beredskap vi hade fungerade bra trots en väldigt het och varm sommar det här året.

Jag ska vara ärlig och säga att jag nog inte är beredd att här i dag i riksdagen säga exakt vilka innovationer vi ska använda och vad vi ska satsa pengarna på i utvecklingsarbetet framöver. Det tror jag är att gå för långt. Däremot kan jag säga att jag vet att MSB har suttit ned med LRF för att titta på just de här koncepten. Skulle det här kunna vara någonting som kan utveckla inte minst den lokala förmågan runt om i Sverige kopplat till mer eftersläckning men också till att skapa brandgator som gör att elden inte sprids? Vi vet att lantbrukare och skogsägare redan i dag fyller en jätteviktig funktion i de här skedena. De hjälper i dag räddningstjänsten och har ett eget intresse av att göra det eftersom det ofta är deras egen skog som kan riskera att brinna. De gör alltså väldigt stora insatser redan i dag.

Att både organisera det här lokala samarbetet så att man vet vilka lokala aktörer som har resurser som kan användas för detta i området och därmed kan mobiliseras om det krävs och att också, om det går, bygga om eller innovera för att det här ska bli ännu mer effektivt - det tycker jag är intressant att titta på. Man jag är inte beredd att här i dag i riksdagen säga att det är just den här typen av skotare med lastramp som man ska använda.

Jag tror att det är räddningstjänsten som vet bäst vilka behov den har och måste fundera över det. Sedan behövs en diskussion om vad i detta som är en lokal resurs och vad som är lämpligt att ha som nationellt stödjande resurser.

Vi har gjort en statlig satsning på stödjande resurser, så jag har ingenting principiellt emot det. Men jag vill säga att det är viktigt att de statliga förstärkningsresurserna inte får förta kommunernas ansvar för att ha en bra bemannad och robust kommunal räddningstjänst. Kantar vi den här debatten så att det är staten som ska göra det kommer vår samlade beredskap att raseras.

Det är alltså viktigt att kommunerna verkligen tar ansvar för sin kommunala räddningstjänst så att man har en beredskap för att kunna hantera olyckor och större bränder i sitt lokalområde.

Fru talman! Det är viktigt att se att det absolut är den kommunala räddningstjänsten som har huvudansvaret, och vi ser att de här initiativen har spelat en roll den här sommaren. Det var flera inslag i olika medier om hur man i Mora gjorde brandgator och stoppade elden från att gå vidare.

Jag tycker inte att man ska se ned på det här. Vi pratar ganska praktiskt här i riksdagen om det här med att skopa vatten, och jag tycker inte att man ska se ned på det. Statsrådet lyfter fram att man har lagt 65 miljoner på flygande resurser och inköp av materiel. Här pratar vi om kanske 3-4 miljoner som skulle kunna spela en väldigt stor roll när det gäller gödseltunnorna som kan omvandlas och både användas av bönderna själva och gå upp på den här skotaren. Det är någonting som vi minns när vi tänker tillbaka på den här stora branden.

Vi vet, fru talman, att det kommer att brinna igen. Tack och lov blev det av olika skäl inte så mycket den här sommaren, men det kommer att brinna igen. Det jag säger är att på samma sätt som det finns en flygande resurs, vilket är bra, ska det för hela landet finnas en resurs, även om den placeras regionalt, när det gäller den här typen av verksamhet. De utbildade förarna av gödseltunnorna måste finnas regionalt då de förväntas sättas in med kort varsel.

Det måste organiseras. Man kan hoppas på idealitet och att det ska funka, men jag tycker att det är lika bra att erkänna och uppvärdera den här kraften. Det här är viktigt. Det var inte huvudstadsnära områden, tack och lov, som brann 2018 och 2014, utan det var ganska långt ute i landet. Men det är just där som den här typen av terränggående fordon har en sådan stor betydelse och gör att ytor motsvarande tusentals fotbollsplaner inte brinner upp.

Jag tror att det är viktigt med frågan om stad och land och att vi ser att vi också måste ge resurser till landsbygden. Det finns aktörer inom lantbruksentreprenad som har sagt sig vara villiga att registerhålla landsbygdsresurser över hela landet men som självklart behöver en liten ersättning för det. De som håller register över landsbygdsresurserna ska naturligtvis också ta på sig att hålla jour över hela skogsbrandssäsongen.

Med landsbygdsresurser över hela landet finns det möjlighet till stöd med det här med gödseltunnor inom ett fåtal timmar oavsett var det börjar brinna. Vid riktigt stora eller långvariga insatser kan ekipage och förare flyttas över långa sträckor över landet med kort varsel.

Jag kommer tillbaka till de här frågorna: Ser statsrådet vilken stor nytta den här resursen skulle kunna innebära för de kommunala räddningstjänsterna? Flygande släckningsresurser behöver, som jag ser det, kompletteras med markburna släckningsresurser. Tycker statsrådet att den stora skillnaden i statliga resurser som läggs på de två andra är en bra prioritering? Jag menar att landsbygdsresurserna är en värdefull resurs för Sverige som måste få komma till sin rätt fullt ut på ett säkert och förutsägbart sätt. Det är just det som min interpellation handlar om, alltså att få den responsen från regeringen och statsrådet.

Kortfattat: Hur ser ministern på det här?

Fru talman! Jag ser absolut inte ned på verksamheter som handlar om att hjälpa varandra, att släcka bränder och sådant. Det får aldrig misstolkas. Vid de större bränderna har vi snarare sett att det finns en enorm vilja och kunskap att hjälpa till. Redan i dag ser vi att lantbrukare och skogsägare fyller en stor funktion vid de stora bränderna. Hur man utvecklar det samarbetet är en väldigt viktig fråga att jobba med. Jag vet att flera räddningstjänster runt om i Sverige jobbar med det och att MSB har träffat till exempel LRF för att diskutera de pilotprojekten, eller vad man nu säger. Det tycker jag är bra.

Jag har däremot inte fått några underlag eller något förslag från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap om att det är just den typen av nationella förstärkningsresurser som vi ska satsa på just nu. Det betyder inte att vi inte hamnar i en situation där de kommer att föreslå det när man har utvärderat metoderna, sett på möjligheterna eller funderat över vad som ska vara lokalt, regionalt och nationellt. Jag är öppen för sådana diskussioner, men vi har inte fått några sådana underlag nu.

Det som har gjorts på statlig nivå efter erfarenheterna från 2014 och 2018 är att man ringade in vilka resurser som inte fungerade vid de stora bränderna och vilka ytterligare insatser som behöver göras. Man ringade in de flygande resurserna, som vi redan har talat om, alltså helikoptrar. Vi skulle också testa flygplan. Nu har vi ett avtal om minst tio helikoptrar som används frekvent för att släcka bränder. Och vi har just nu fyra skopande flygplan, som också hjälper till.

Det är också delvis EU-resurser. Vi har faktiskt inte behövt betala för alla resurserna själva. En del står till EU:s förfogande. Sverige har blivit ett nav för de flygande resurserna i norra Europa. Jag tycker att det är en utmärkt lösning på beredskapsproblemet i Sverige, men det är också utmärkt att vi kan hjälpa till. Två av flygplanen var till exempel nere i Grekland i somras.

Vi har också förstärkt ledningsstödet från nationell nivå. Kanske blir det behovet mindre nu när vi tvingar in med övergripande ledning. Vi hade problem med att Rakelsystemen inte hade tillräcklig täckning runt om i Sverige. Nu har vi nio nya basstationer med Rakel som vi kan placera ut så att kommunikationsutrustningen fungerar. Dessutom har vi på fler platser i Sverige förstärkt skogsbrandsdepåerna med utrustning, så att vi har bättre beredskap över landet. Det var det vi fick veta från utredningarna att vi skulle prioritera på nationell nivå. Vad vi ska prioritera om ett eller två år och framöver kan jag återkomma till.

Det vore jättespännande om det kunde utvecklas mer samarbete mellan inte minst lantbrukare och skogsägare och deras stora resurser, som redan i dag tas i anspråk vid skogsbrandsläckning. Jag tycker att det är intressant. Jag tror att det ligger i såväl räddningstjänstens intresse att hitta bättre samarbeten som skogsnäringens intresse, entreprenörernas intresse och försäkringsbolagens intresse att fundera på hur man jobbar med eftersläckningsarbetet på bästa möjliga sätt. Det är en spännande och intressant diskussion som jag gärna fortsätter framöver.

Fru talman! Sammanfattningsvis: Sverige är ett stort land. Det är det land i Europa som har allra mest skog. Vi har haft stora skogsbränder. Enormt stora värden brann upp 2014 och 2018. Till slut har vi fått ordning på insatser från luften. Vi stod helt handfallna 2018, men nu har det rättats till. Det är bra.

Nu har vi dock möjlighet att gå vidare. Vi har möjlighet att använda resurser på marken. Det fungerar redan på en hel del ställen med lokala insatser. Men som jag sa förut kan de kommunala räddningstjänsterna runt om i landet aldrig ta ett samordnande ansvar för att ordna med nationell jourhållning, som vi ser framför oss behövs. Det är därför jag har ställt den här interpellationen.

Det är bra att statsrådet håller med om de viktiga insatser som redan görs på landsbygden. Men om vi ska kunna gå vidare krävs handling. Jag skulle vilja se att det förvandlas till ett uppdrag till MSB att skaffa fram de 3 eller 4 miljonerna, eller vad det nu handlar om. På det viset kan vi säkerställa att vi är bättre rustade. Det vi tyvärr vet säkert är att vi inte har sett slutet på bränderna. De kommer att komma igen.

Det som har gjorts är bra. Men vi ser att man behöver använda de resurser som finns på landsbygden. De här innovationerna finns också. Det kommer att göra att landsbygden står bättre rustad. Det är syftet med den interpellation jag har ställt.

Fru talman! Tack, interpellanten, för både en viktig diskussion och det indirekta berömmet, att vi faktiskt har bättre beredskap i dag än 2018! De flygande resurserna har gjort stor skillnad. I den nya lagstiftningen, som riksdagen har beslutat om i bred politisk enighet, skärper vi också kraven på kommunerna och kommunal räddningstjänst. MSB får ett tydligare tillsynsansvar men får nu också de nya formella förutsättningarna för att faktiskt fördela förstärkningsresurser över landet. Sammantaget, med depåerna och med Rakelsystemen, har vi en starkare beredskap för att bekämpa skogsbränder i dag än 2018. Det är bra.

Jag tycker att vi ska fortsätta utveckla detta. Det måste vi göra genom samarbete med och samverkan mellan olika aktörer. Redan i dag spelar lantbrukare och skogsägare en viktig roll i det lokala sammanhanget. Jag, som tidigare innovationsminister, tycker att det är spännande att titta på nya sätt att arbeta med resurser. Kan man omvandla en resurs till något annat som också kan vara till nytta i de här sammanhangen?

Men innan jag är beredd att fatta beslut eller sätta hela system i verket behöver jag underlag. Jag behöver se att man har testat det, att det har fungerat och att ansvariga myndigheter säger att det är vad de ihop med räddningstjänsterna runt om i Sverige vill prioritera. Där är vi inte riktigt än. Men jag är helt säker på att de försöksverksamheter som nu pågår också kommer att ge oss ytterligare kunskaper om hur det kan utvecklas över hela Sverige.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.