Lägre ökningstakt på skatteintäkterna

Herr talman! Anette Åkesson har frågat mig om jag ser ett samband mellan höjda skatter på arbete och en lägre ökningstakt på skatteintäkterna. Hon har även frågat mig varför regeringen inte sänker skattenivåerna på framför allt arbete i stället för att höja dem.

Som jag redan sagt vid en tidigare interpellationsdebatt med Anette Åkesson krävs mycket stora ökningar i antalet arbetade timmar för att sänkta skatter på arbete ska leda till ökade skatteintäkter. Enligt Finanspolitiska rådets bedömning är ökningar i den storleksordningen ytterst sällsynta. För att ta jobbskatteavdraget som exempel beräknade den borgerliga regeringen själv att självfinansieringsgraden för de första fyra stegen i jobbskatteavdraget var mindre än 50 procent och att den för steg fem endast var 20 procent, vilket betyder att jobbskatteavdraget leder till lägre skatteintäkter även om man tar hänsyn till eventuella arbetsutbudsökningar. Den borgerliga regeringen själv påstod alltså inte att sänkta skatter generellt sett leder till höjda skatteintäkter.

Efter den borgerliga regeringens mandatperioder med ofinansierade skattesänkningar såg vi inte bara stora hål i statens finanser, utan även en arbetslöshet som bitit sig fast på en hög nivå. I stället för satsningar på massiva skattesänkningar satsar regeringen på att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten. Detta görs framför allt genom investeringar i utbildning och aktiv arbetsmarknadspolitik, investeringar i bostäder och infrastruktur samt en aktiv näringspolitik för fler och växande företag. Satsningar på välfärden är också en central del i regeringens jobbpolitik. I budgetpropositionen för 2016 görs en samlad bedömning av effekterna av regeringens politik. Politiken bedöms sammantaget leda till högre varaktig sysselsättning samt till lägre arbetslöshet framöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag vill tacka finansministern för svaret. Vi har under Alliansens år sett att sänkta skatter på arbete bidragit till att det arbetats fler timmar. Naturligtvis ingick det hela i ett paket med andra åtgärder, sådant som stärker utbudet på arbete och även efterfrågan på arbetskraft. Skatteintäkterna ökade varje år bortsett från år 2009 i finanskrisens spår. Under 2011-2012 var takten inte så hög i och med lågkonjunkturen, men sedan tog det fart igen för att år 2015 - med Alliansens budget - hamna på hela 7 procent.

Det gläder mig att även Magdalena Andersson ser det, men det är beklagligt att hon och regeringen nöjer sig med att presentera budgetar som framöver visar på en lägre ökningstakt än vad vi borde kunna prestera. Men det är klart, när skatterna på arbete höjs, varför ska man då arbeta den där timmen extra när man i värsta fall bara får behålla 30 kronor av varje intjänad hundralapp? Då kan man lika bra vara ledig. Fritid blir relativt sett mer attraktivt. Och att antalet arbetade timmar skulle öka kan väl ingen heller förvänta sig när man får relativt sett bättre betalt för att inte arbeta.

Socialdemokraternas och Miljöpartiets budget är ett problem, vilket bekräftas av att den stöds av Vänsterpartiet. Problemet uppstår inte bara på kort sikt, utan förstärks på längre sikt. Låt oss tänka oss tio år fram i tiden. Då är de stora 40-talistkullarna i 80-årsåldern, en ålder då allt fler blir beroende av hjälp från samhället. Samtidigt börjar vi många 60-talister att gå i pension. Försörjningsbördan för dem som då arbetar kommer att bli stor. Men om de som är i arbetsför ålder inte ens arbetar eftersom de inte har lyckats ta sig in på arbetsmarknaden - vilket vi nu ser bland många unga och utrikes födda - då blir det riktigt allvarligt.

I dag kom det en rapport om att framtida pensionärer inte kommer att få så mycket i pension som tidigare sagts. Speciellt kvinnor drabbas. Tänk om svenska folket på djupet hade insett sambandet mellan arbetade timmar och pensionerna! Då hade väljarna inte varit nådiga mot den nuvarande regeringen, men den kommer ju att slippa stå direkt till svars när detta märks i den egna plånboken. Och det blir inte bättre av att nutidens politiker lånefinansierar drift och medvetet underskattar framtida kostnader. Det senare kommer vi att prata mer om på fredag.

Vi behöver inte ens se så långt fram som tio år, det räcker med att föreställa sig nästa lågkonjunktur. Att vi nu under högkonjunktur inte fyller de tomma ladorna betyder, i kombination med de utmaningar vi nu står inför på integrationsområdet, att vi i nästa lågkonjunktur inte har något att ta av. Det förstår varje hushåll.

Gång på gång pratar regeringen om att man satsar på att öka sysselsättningen och att minska arbetslösheten, men det stannar vid vackra ord. Det blir kanske som för pensionärerna - ett fåtal får skattesänkningar, men dessa äts upp av höjda avgifter respektive finansieras av andra pensionärer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Alliansen genomförde en rad reformer, en del tuffa, men med tydligt fokus som också gav resultat: arbetslinjen. Det är just ett ökat antal arbetade timmar som ger mer resurser till välfärden. Arbete är också den bästa vägen till integration för nya svenskar. Vilka är Magdalena Anderssons drivkrafter för mer arbete? Vad lanserar socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister som motsvarighet till Alliansens arbetslinje?

Fru talman! Nej, jag menar herr talman.

Skatteintäkterna varierar oerhört mycket med konjunkturen. Konjunkturen är det som är absolut centralt styrande för skatteintäkterna.

Anette Åkesson vill ta det faktum hur skatteintäkterna varierar över åren som intäkt för att Moderaternas politik har varit väldigt framgångsrik. Jag tycker inte att man kan se på det på det sättet. Men om man nu väljer att göra som Anette Åkesson gör ska man titta på diagram 5.1 i vårpropositionen och se på den årliga förändringen i procent av skatteintäkter under alliansregeringen och under den socialdemokratiska regeringen.

Även om man försöker att räkna så mycket det går till Anette Åkessons fördel går det inte att få fram att skatteintäkterna ökade mer under den borgerliga regeringen än under den nuvarande socialdemokratiska regeringen.

Under åren 2010-2014 var den genomsnittliga årstakten 2,6 procent. Nu tyckte dock Anette Åkesson att 2011 och 2012 var dåliga år. Men även om man gör en "snällberäkning" där man tar bort 2011 och 2012 och räknar på 2013 och 2014 men också 2015 får man en lägre årstakt än om man räknar på åren 2015-2018 eller, om man vill ta bort år 2015, 2016-2018. Även om man försöker göra en beräkning till Anette Åkessons fördel lyckas man alltså inte komma fram till att skatteintäkterna ökar mer under borgerliga regeringar än de gör under den socialdemokratiska regeringen.

År 2015 gällde både en alliansbudget och en socialdemokratisk budget, eftersom vi kom med en mycket matig ändringsbudget redan i april 2015. Därutöver ska man vara försiktig med 2015, eftersom en engångsinbetalning gjorde att skatteintäkterna var särskilt stora då. Men även om man tar bort år 2015 från oss, den socialdemokratiska regeringen, i prognosen kommer vi att ha högre skatteintäkter än vad som var fallet under alliansregeringen. Därmed är frågan besvarad.

Herr talman! Finansministern verkar inte ha lyssnat så väl på det jag sa tidigare. Det är klart att vi måste ta hänsyn till finanskris och lågkonjunktur. Men ser man på nivån de kommande åren och jämför med tidigare år, som inte var drabbade av finanskris och lågkonjunktur, ser man att ökningen av skatteintäkterna då var större.

Dessutom verkar finansministern ha hakat upp sig på att Alliansen lämnade efter sig ett underskott. Men det var helt i linje med det finanspolitiska ramverket. Som Magdalena Andersson är medveten om har riksdagen fastställt överskottsmålet till att det finansiella sparandet ska vara 1 procent av bnp i genomsnitt över en konjunkturcykel. Nyckelorden är "över en konjunkturcykel". Man fyller ladorna under högkonjunktur för att kunna nyttja innehållet under lågkonjunktur. Därför behöver ladorna fyllas nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det kan vara värt att påminna om att det var hushållen som höll igång Sveriges ekonomi, inte exportindustrin, som det brukar vara. Hushållen kunde dra loket bland annat för att de fick behålla lite mer av sina inkomster, det vill säga betalade lägre skatt - men inte dramatiskt lägre, vilket man ibland kan tro när man hör finansministern. Vi låg fortfarande bland de länder i världen som hade högst skatt. Men att vi nu är världsmästare och har upp till drygt 60 procent i marginalskatt, till och med 70 procent om arbetsgivaravgifter räknas in, i kombination med att dessa höga marginalskatter tas ut från relativt låga inkomster jämfört med andra länder, uppmuntrar ingen till att arbeta.

Finansministern tar upp satsningar på välfärden som en central del i regeringens jobbpolitik. Det får hon gärna förtydliga, för enligt vårpropositionen får utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning mindre resurser i år. Det gäller även utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg, som får mindre resurser både i år och kommande år. Att lova 10 miljarder till kommunerna låter väldigt bra och välkomnas av många. Men, visst är det så, Magdalena Andersson, att den tillfälliga satsningen på 9,8 miljarder samtidigt dras bort. Dessutom ökar sjuktalen, inte minst i kommunerna, vilket kommer att belasta ekonomin ute i hela landet alltmer framöver. Nej, att lova saker man inte kan hålla är förkastligt.

Varför ägnar sig inte regeringen åt den konstruktiva uppgiften för politiker: att säkerställa goda förutsättningar för företagen? Har vi ett konkurrenskraftigt Sverige med företag som mår bra och anställer ökar skatteintäkterna inte bara för alla dem som får jobb, utan även för offentlig sektor och därmed även för dem som är beroende av stöd från samhället. Att belasta företag och anställda med högre skatter och avgifter för att anställa respektive arbeta, som Socialdemokraterna och Miljöpartiet gör, leder inte till högre skatteintäkter. Det leder i stället till att människor arbetar mindre och till att företag undviker att anställa eller i värsta fall flyttar från Sverige. Skatteintäkterna ökar mer när det förs en offensiv politik, inte när sex av tio får en lägre disponibel inkomst eller när bidragen höjs med 77 miljarder kronor.

Att regeringen räknar med ett underskott under hela mandatperioden och ändå höjer bidragen - hur tror finansministern att det kommer att slå mot de allra svagaste på längre sikt? Hur ska Sverige klara nästa lågkonjunktur? Och hur ska kommuner och landsting klara de utmaningar vi står inför gällande en åldrande befolkning?

Fru talman! Det här inlägget från Anette Åkesson innehöll så många fel att jag tror att jag måste gå igenom några av dem.

För det första är hela frågan ställd utifrån fel premisser. Anette Åkesson hävdar att skatteintäkterna ökade snabbare under alliansregeringen. Nej, det gjorde de inte. Det enda år då de gjorde det var 2010, och det var efter att skatteintäkterna hade sjunkit rejält 2009 direkt efter krisen. Att man i det läget får en rekyl uppåt är väldigt vanligt. Men alla andra år under alliansregeringen var det lägre årlig procentökning av skatteintäkterna än det kommer att vara under hela den här mandatperioden. Detta är fakta. Frågan är alltså ställd utifrån felaktiga premisser, och det vore bra om Anette Åkesson slutade upprepa den felaktigheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För det andra hävdar Anette Åkesson att sex av tio får lägre disponibel inkomst. Det är fel sätt att läsa tabellerna. Varje decil innehåller en rad olika individer som antingen vinner eller förlorar på regeringens budget, så man kan inte läsa tabellerna på det sättet.

För det tredje hävdar Anette Åkesson att den borgerliga regeringen höll sig till det finanspolitiska ramverket. Detta var i alla fall inte uppfattningen från dem som utvärderar regeringen, nämligen Finanspolitiska rådet, som var tydligt med att man inte höll sig till ramverket. Man höll sig inte inom någon av indikatorerna för det finanspolitiska ramverket och överskottsmålet, utan man bröt väldigt tydligt mot överskottsmålet.

Det var i det läget vi tog över. Vi såg till att vända utvecklingen. Varje år då det var borgerlig regering ökade budgetunderskotten. De ökade hela tiden. Det var inte så att man hade lite underskott under själva lågkonjunkturen och att de sedan minskade när konjunkturen vände. Nej, de ökade varje år, även 2014, som var ett tämligen gott år. Däremot hände det någonting när vi tog över regeringsmakten. Sedan dess minskar vi underskotten. Vi har tagit tag i statsfinanserna.

Men självklart är det så att statsfinanserna just nu påverkas av det faktum att vi tog emot 163 000 asylsökande i Sverige förra året. Vi måste kunna möta den typen av oväntade händelser. Därför var det himla bra att vi bröt med Alliansens politik, som innebar att man ständigt lånade till skattesänkningar och skar ned välfärden, och i stället såg till att vi kan möta den här utmaningen med fast mark under fötterna. Det gör att vi står starka även i det här läget.

(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Jag vill erinra finansministern om att vi brukar hålla på formerna i riksdagen. Sitter det en manlig talman säger man "herr talman", sitter det en kvinnlig talman säger man "fru talman". Så har det sett ut under flera år, om finansministern skulle glömma det i fortsättningen.)

Herr talman! Om detta är finansministerns ursäkt för att budgetera de här underskotten under hela mandatperioden är det faktiskt tragiskt, eftersom detta sker under högkonjunktur.

Sverige är nu tyvärr världsmästare i skattebelastning på arbete, men ändå är det just detta den socialdemokratiska och miljöpartistiska regeringen siktar in sig på. Det är rejäla höjningar deras regeländringar innebär.

Vi i Sverige är försiktiga med att redovisa så kallade dynamiska effekter och tillämpar försiktighetsprincipen. Det kan finnas skäl att inte gå fram med glädjekalkyler på budgetens intäktssida, men samtidigt är det delvis missvisande att inte ta hänsyn till beteendeförändringar till följd av exempelvis stora skattehöjningar. När regeringen så målmedvetet höjer skatter och avgifter på arbete kommer det att få negativa konsekvenser, både på antalet arbetade timmar och på skatteintäkterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Under Alliansens tid ökade antalet jobb med ca 350 000, trots finanskris och lågkonjunktur. Lägre skatter på arbete var ett medel att bidra till detta. Det är för mig helt oförståeligt att socialdemokrater och miljöpartister inte tar vara på och bygger vidare på den utvecklingen utan i stället backar landet till - ja, vadå? Det går inte att lösa alla utmaningar med skattehöjningar, som man gjorde på 60-talet. Vi lever i en globaliserad värld, och människor och företag är alltmer rörliga. Det hävdas av regeringen att man satsar på välfärden, men det visar sig inte i de dokument man lämnar, utan tvärtom minskar medlen till dessa områden. Man lurar därmed dem som är beroende av stöd från samhället både på kort och på lång sikt.

Herr talman! Jag ber så hemskt mycket om ursäkt! När man tänker "Jag får inte säga fru talman!" är det precis det som ploppar ut ändå. Om man inte får säga "elefanten" så säger man "elefanten".

Herr talman! Om man vill ha en välfärdsstat med trygghet, med möjlighet för alla att växa upp i en trygg miljö, där man ska få åldras i en trygg miljö, vara sjuk i en trygg miljö, bli arbetslös i en trygg miljö, då behöver man få in skatteintäkter. Då måste man vara beredd att också ta ut skatt. Man måste se till att utforma skattesystemet på ett sådant sätt att det påverkar ekonomin så lite som möjligt. Man måste se till att använda intäkterna på ett sådant sätt att det också stärker möjligheter till arbete och deltagande på arbetsmarknaden.

Om skatten tas ut på ett bra sätt och skattepengarna används på ett bra sätt kan man skapa samhällen som både ger trygghet och har en hög välståndsnivå. Det finns några länder i världen som röner stor internationell uppmärksamhet för att man lyckas kombinera högt skatteuttag med högt arbetskraftsdeltagande och hög nivå på välfärden. Det är de nordiska välfärdsmodellerna. Det är den svenska modellen som står som internationell förebild och som väcker stort internationellt intresse för att vi lyckas kombinera jämlikhet och tillväxt med höga skattenivåer. Det bygger på att man är beredd att ha ett högt skattetryck.

Här skiljer sig Moderaterna från den här regeringen. Vi ser att det behövs en välfärd och att den behöver betalas. Moderaterna står för skattesänkningar och nedskärningar. Där går skiljelinjen i svensk politik - utveckla eller avveckla den svenska modellen.

Överläggningen var härmed avslutad.