Lagföring vid nedskräpning

Interpellationsdebatt 8 juni 2010
poster
  • Bädda in video
  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 5

Anf. 1 Andreas Carlgren (C)

Herr talman! Gunilla Carlsson i Hisings Backa har frågat Beatrice Ask om hon avser att ta initiativ till att möjliggöra ordningsbot vid nedskräpning eller på vilket annat sätt hon vill underlätta möjligheterna till lagföring av dem som skräpar ned på allmän plats. Arbetet inom regeringen är fördelat på så sätt att det är jag som ska svara på interpellationen. Av miljöbalken framgår tydligt att nedskräpning är förbjudet. I miljöbalken finns också en straffbestämmelse som innebär att det är straffbart att skräpa ner. Nedskräpning är alltså redan kriminaliserat och kan leda till straff i form av böter eller fängelse i högst ett år. Nedskräpning kan vara av olika omfattning och vara olika allvarligt, och det finns därför en vid straffskala för det här brottet. Gunilla Carlsson har anfört att alla vet att det är förbjudet att skräpa ned men att risken att drabbas av påföljder är i stort sett obefintlig. Hon har därför gjort gällande att det behövs bättre metoder för att beivra nedskräpning och att ett sätt att göra detta är att göra det möjligt att utfärda ordningsbot för nedskräpning. Jag håller med Gunilla Carlsson om att nedskräpning i parker och på andra allmänna platser är ett problem, och jag anser, som jag tidigare sagt, att det är viktigt att arbeta med attityder och att skicka signaler om att det inte är acceptabelt att skräpa ned. I miljömålspropositionen (prop. 2009/10:155) har regeringen under målet God bebyggd miljö konstaterat att frågan om nedskräpning bör prioriteras i högre grad. I framtiden väntar också arbetet med att ta fram nya etappmål för miljömålsarbetet. Regeringen har också anslagit medel för flera pågående åtgärder för att minska nedskräpningen. Exempel på det är Naturvårdsverkets arbete för att minska nedskräpningen i samhället, där verket bland annat fördelar medel till Stiftelsen Håll Sverige Rent för dess kampanjer. Ett annat exempel på arbete mot nedskräpning som regeringen bidragit med medel till är ett strandstädningsprojekt som genomförs i regionen Västra Götaland och som innebär att stränder från Lysekil till norska gränsen städas inför somrarna. När det gäller frågan om ordningsbot och nedskräpning övervägs den inom Regeringskansliet. Det finns flera tänkbara lösningar som alla nu analyseras närmare. Lösningar som rör kommunernas roll liksom ändringar av de rent straffrättsliga reglerna är sådant som vi tittar närmare på. Vi diskuterar för närvarande hur en reform ska utformas på bästa sätt. Som framgår av mitt svar i dag är nedskräpning en fråga som regeringen tar på stort allvar och som i högsta grad är föremål för insatser från vår sida. Jag avser att även fortsättningsvis verka för en minskad nedskräpning.

Anf. 2 Gunilla Carlsson i Hisin (S)

Herr talman! Tack så jättemycket för svaret, miljöministern! Denna interpellation har sin grund i min egen hemkommun, som du förstår är Göteborg. Precis som många andra städer - det är inte bara Göteborg som lever med denna fråga - har vi fått ett ökat problem med nedskräpning. I centrala delar av staden, i parker, vid havet och vid våra sjöar samlas folk. Man äter sin lunch utomhus, man grillar, man tar med sig kaffe när man går till jobbet eller skolan och så vidare. Göteborgarna och även turisterna har börjat använda staden som ett gemensamt vardagsrum där man träffas, umgås och har trevligt tillsammans. Det är positivt - det tror jag att vi tycker allihop här i kammaren - att man träffas ute och sitter ute när solen skiner. Det är helt underbart. Det är dock tyvärr också så att alltför många lämnar kvar sitt skräp. Vi ser att det ligger mycket skräp ute på våra stränder, i våra parker och i städerna. Det ligger pizzakartonger och inte minst grillar - engångsgrillarna är ett allt större problem. Bara i Göteborg har skräpmängden ökat med 24 procent sedan 2009. Det är en ganska kort tid och ändå så mycket mer skräp. Man får lägga mer av kommunens resurser för att hålla detta i ordning. Jag ställde egentligen denna interpellation till justitieminister Beatrice Ask, men det är miljöministern som har fått uppdraget att svara. Det känns som ett positivt svar från miljöministern, och jag är glad för det. Jag håller med om att man ska jobba mycket med attitydförändringar. I Göteborg har man jobbat mycket just med detta, eftersom man ser att det är en så stor och viktig fråga. Man har bland annat ett samverkansprojekt som heter Trygg, vacker stad, där ett stort antal förvaltningar och bolag samverkar för att göra Göteborg tryggare, vackrare och renare. Man har haft en kampanj som hette Tänk, där medborgare och stadens förvaltning, bolag och anställda har fått vara med i budskapet att vi borde vara rädda om vårt gemensamma vardagsrum. I svaret du ger, miljöministern, lyfter du fram miljöbalken. Det är väldigt tydligt i miljöbalken att nedskräpning är förbjudet, men i realiteten är detta en ganska omständlig process om det nu ska drivas. Det kräver att en åklagare kopplas in. Följden är att nedskräpningen mycket sällan blir rapporterad och därigenom leder till någon påföljd. Det jag har lyft fram i min interpellation är alltså just: Hur kan man hitta ett bättre sätt? Ordningsbot skulle kunna vara en variant, men då måste man ha en ändrad lagstiftning. Med miljöbalken är det en mycket längre process, och Åklagarmyndigheten säger egentligen att brottets straffskala hindrar att ordningsbot utfärdas utifrån miljöbalken. Jag är också lite nyfiken på det miljöministern hänvisar till om att Regeringskansliet jobbar med en reform och med att hitta en lösning på detta. Hur långt har man kommit, och hur ser förslaget i så fall ut?

Anf. 3 Andreas Carlgren (C)

Herr talman! Först vill jag säga att det verkligen är menat som ett positivt svar. Vi tycker båda att det är en härlig tid när människor kan vara ute - packa med sig matsäck, sitta ute i gröngräset och äta och umgås, flytta med sig vardagsrummet ut och umgås stort tillsammans med andra utomhus. Men problemet är naturligtvis avigsidan, alltså den stora nedskräpningen. Jag tror att det är olika insatser som behövs. För det första är det attityderna, som vi också är överens om, och där görs ett stort arbete. Det kommer att krävas mer arbete framöver, och det måste rikta sig inte minst till många unga och också bli en ständig påminnelse. Det andra är det konkreta arbetet med renhållning. Där bidrar vi, som jag berättade om, till olika projekt. Kommunen har många viktiga projekt, och enskilda föreningar och organisationer bidrar också med viktiga insatser. En tredje viktig fråga är själva förbudet mot nedskräpning. Precis som jag säger och som Gunilla Carlsson bekräftar råder ett helt entydigt förbud mot nedskräpning. Det man gör när man skräpar ned är helt uppenbart något olagligt, och det har till och med höga straff. Det betyder alltså att det kan bli dagsbot eller fängelsestraff om man fälls för det. Dilemmat är, precis som Gunilla Carlsson pekar på, att det i sin tur kräver en rätt krånglig procedur, av rättssäkerhetsskäl naturligtvis, och dessa är viktiga. Därför tycker jag att det är rimligt att titta på om det är möjligt att hitta en annan form. Det är uppenbart att när man förelägger någon en ordningsbot kan polisen göra det på plats, det går snabbt och enkelt. Det kräver visserligen att den misstänkte erkänner sitt brott, men jag tror att det i de flesta fall brukar vara rätt uppenbart. Då kan man ordna straffet enkelt och snabbt på plats. Dilemmat där är å andra sidan att man formellt sett och ur lagstiftningssynpunkt gör brottet lindrigare när det egentligen är ett rätt allvarligt brott. Det är en del sådana frågor som vi brottas med. Därför är det lagtekniskt inte alldeles okomplicerat. Men jag tycker att det skulle vara en stor fördel om det var uppenbart att det lagbrott man begår kunde få påföljder omedelbart. Därmed förenklar man hanteringen och gör det tydligt för den enskilde att man reagerar snabbt.

Anf. 4 Gunilla Carlsson i Hisin (S)

Herr talman! Vi är ganska överens i frågan, och det känns jättebra. Jag pratar för Göteborgs kommun som lägger ned väldigt mycket för att stävja nedskräpningen. Man sätter upp fler papperskorgar och har askkoppar överallt. Det är jättebra att man inte röker inne på restaurangerna, men effekten blir att folk i stället fimpar på utsidan. Men man gör många insatser i Göteborg. Den turist- och evenemangsstad som Göteborg är gör att det är väldigt mycket folk där, vilket är bra, men ibland lämnar de en hel del skräp efter sig. Jag fick siffror på att vi lägger ned 90 miljoner i Göteborg på att hålla rent på våra gator och torg. Det känns som att 90 miljoner kan vi göra så mycket roligare saker för i kommunen, inte minst satsa på en bättre välfärd. Jag ser fram emot och hoppas att det kommer ett bra förslag. Det finns en enig kommunstyrelse i Göteborg som trycker på i den här frågan, så det finns inga skiljaktigheter. Men vi måste hitta ett system som fungerar och som gör att man får känna av om man väljer att lägga ned sitt skräp på gatan eller i parken. Tack så jättemycket för svaret; jag ser fram emot en bra lagstiftning på området.

Anf. 5 Andreas Carlgren (C)

Herr talman! Jag vill bekräfta att vi för liknande resonemang. Vi är överens om att det är viktigt med attitydarbetet, med konkreta renhållningsinsatser och tydliga straffpåföljder. Vi kommer att arbeta med alla de frågorna nu, och det blir viktigt att se över hur vi kan få snabba och tydliga påföljder. Kan vi komma fram till ett bra förslag, som jag arbetar för, skulle jag välkomma det. Jag ser fram emot mer samarbete kring detta.

den 10 maj

Interpellation

2009/10:377 Lagföring vid nedskräpning

av Gunilla Carlsson i Hisings Backa (s)

till justitieminister Beatrice Ask (m)

Jag har i en skriftlig fråga tidigare uppmärksammat att problemet med nedskräpning ökar år för år. I Göteborg är problemet med skräp i stadens parker och på allmänna gräsytor mycket utbrett. Trots satsningar på städning, papperskorgar och olika informationskampanjer minskar inte problemet.

Att det är förbjudet att skräpa ned känner alla till. Men alla vet samtidigt att risken för att drabbas av någon form av påföljd är i stort sett obefintlig. Behovet av bättre metoder för att beivra nedskräpning är uppenbart. Ett sådant sätt vore att ge polisen möjlighet att utfärda en ordningsbot på plats. Detta förfaringssätt är brukligt när det gäller att komma åt ett annat vanligt problem i våra parker: att människor urinerar i närmaste buske eller plantering.

För gemene man är det säkerligen svårt att se någon större skillnad på en som urinerar i en plantering och en som lämnar sin engångsgrill och flottiga papperstallrik när denne går. Bägge beteendena är lika oacceptabla. Därför bör inte heller samhället ha så totalt olika syn på brotten. Att uträtta sina behov anses vara förargelseväckande beteende medan nedskräpning anses vara ett miljöbrott. Att det är olika lagrum för de olika brotten är orsaken till att det inte är möjligt att utfärda ordningsbot för nedskräpning.

Riksåklagaren har slagit fast att det krävs en lagändring för att det ska bli möjligt att utfärda en ordningsbot för nedskräpning. Ordningsbot får i dag bara utfärdas för de brott där endast penningböter ingår i straffskalan. Eftersom kvarlämnade engångsgrillar och dumpning av gifttunnor ryms i samma lagparagraf ingår följaktligen fängelse i straffskalan. Därmed kan ordningsbot inte utfärdas för vanlig nedskräpning. 

För mig och för allmänheten är det ointressant om samhället bör skapa en ny lag eller förändra någon av de befintliga. Det viktiga måste vara att de som skräpar ned känner att risken för att tvingas betala böter blir mer påtaglig. Det måste helt enkelt bli enklare att lagföra dem som skräpar ned.

Min fråga till justitieministern är därför om hon avser att ta initiativ till att möjliggöra ordningsbot vid nedskräpning eller på vilket annat sätt hon vill underlätta möjligheterna till lagföring av dem som skräpar ned på allmän plats.