Lagföring av IS-medlemmar

Herr talman! har frågat utrikesministern

om utrikesministern och regeringen känner till om någon IS-terrorist från Sverige hittills har åtalats för folkrättsbrott, folkmord, brott mot mänskligheten eller krigsförbrytelser

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

vad utrikesministerns och regeringens bedömning är när det gäller möjligheten att tillämpa lagen om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser samt medhjälpsbestämmelserna för att lagföra svenska IS-terrorister som har rest till Syrien och Irak

vad utrikesministern och regeringen avser att vidta för åtgärder för att fler IS-anhängare som rest till Syrien och Irak ska kunna dömas till ansvar i svenska domstolar för att ha medverkat i organisationens brottsliga verksamhet.

Interpellationen har överlämnats till mig.

Sveriges ståndpunkt är att alla de som har begått allvarliga brott i konflikterna i Syrien och Irak ska ställas till svars. Sverige har genom bland annat Romstadgan åtagit sig att spåra upp, utreda och medverka till att förövare av folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser lagförs. Regeringen har tagit och tar fortsatt detta på största allvar. Med samma beslutsamhet bekämpar vi terrorism.

I svenska domstolar har hittills sju personer dömts för bland annat krigsförbrytelser och terroristbrott begångna under konflikterna i Syrien och Irak. Det har kunnat ske efter omfattande utredningsarbete av svenska åklagare och poliser.

Lagen om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser kan användas och används för att lagföra även svenskar som anslutit sig till Daish och som misstänks ha begått sådana brott i Syrien och Irak. Det är centralt att ansvariga döms för sina brott oavsett hur de rubriceras. Det pågår svenska förundersökningar som rör misstankar om folkmord, brott mot mänskligheten eller krigsförbrytelser begångna under konflikterna i Syrien och Irak. Min förhoppning är naturligtvis att polis och åklagare ska komma framåt i sina utredningar och kunna väcka åtal där så är befogat. Det är krävande utredningar. Särskilt utmanande är det att säkra bevisning. Den finns ofta i områden i och omkring Syrien och Irak som är svårtillgängliga för svensk polis av flera skäl.

Regeringen bedriver ett omfattande arbete med att möta utmaningen att lagföra så många som möjligt av dem som begått dessa oerhörda brott. Vi utreder alla möjligheter som står till buds. En sådan handlar om att undersöka förutsättningarna för att inrätta någon form av internationell tribunal eller annan rättslig mekanism som komplement till nationell lagföring. Den 3 juni stod Sverige värd för ett expertmöte om bland annat detta. En annan möjlighet handlar om att stärka det svenska rättsväsendets förmåga genom till exempel förbättrat internationellt samarbete för att kunna hämta in den bevisning som krävs.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Det råder ingen tvekan om att den så kallade Islamiska staten, IS, har gjort sig skyldig till folkrättsbrott, brott mot mänskligheten, folkmord och krigsförbrytelser. Det kan inte heller råda någon tvekan om att de ca 300 män och kvinnor som rest från Sverige för att ansluta sig till och medverka i organisationen mycket väl visste vad den stod för och vilka metoder den använde. De kunde alla ta del av de fruktansvärda illdåden genom IS propaganda och videofilmer som spreds.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är bra att regeringen nu klargör att det är Sveriges ståndpunkt att alla som begått allvarliga brott i konflikterna i Syrien och Irak ska ställas till svars och att lagen om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser kan användas för att lagföra även svenskar som anslutit sig till IS och misstänks ha begått brott i Syrien och Irak.

Hittills har det varit en spridd uppfattning att vi i Sverige inte har lagstiftning på plats för att lagföra dessa personer, bland annat för att den nya lagen om samröre med terrororganisationer inte kan tillämpas retroaktivt och för att bevissvårigheterna är så stora att det i praktiken inte skulle gå att få någon fälld i svensk domstol. Vissa har då fått uppfattningen att det i princip råder straffrihet för IS-anhängarna. Detta, herr talman, är mycket farligt för vårt samhälle. Ett ansvar verkar ha förskjutits från lagförande myndigheter till kommunerna. Det kan aldrig accepteras.

I mitt fokus i dag är de personer som rest från Sverige för att ansluta sig till IS, som rest till det så kallade kalifatet för att på olika sätt ge stöd till denna organisation. Jag tycker att svaret ger anledning till några frågor.

Fråga nummer ett är: Har någon av de sju personer som statsrådet Mikael Damberg hänvisar till varit IS-anhängare och dömts för att ha rest till kalifatet och där på något sätt stött IS? Om svaret är ja undrar jag: Vilken brottsrubricering användes, och vad blev straffet?

Fråga nummer två är: Vad anser regeringen i detta sammanhang är straffbart under lagstiftningen om brott mot mänskligheten? Delar regeringen min uppfattning att det i vart fall utgör medhjälp till brott mot mänskligheten att ansluta sig till IS och att ta sig till den gigantiska brottsplats som kalifatet utgjort och att där stödja verksamheten? Anser regeringen att det är tillräckligt för straffansvar att till exempel utföra ambulanstransporter eller andra transporter, laga mat eller på olika sätt medverka till IS försörjning och att det inte krävs särskilt mycket mer utöver själva närvaron där?

Fråga nummer tre är: Statsrådet talar om att det pågår svenska förundersökningar som rör misstankar om brott mot mänskligheten med mera begångna under konflikterna i Syrien och Irak. Avser någon av dessa förundersökningar just IS-anhängare som begett sig till kalifatet och där stött organisationen i dess brottsliga verksamhet?

Den sista frågan är: Delar statsrådet min uppfattning att det för var och en av de IS-anhängare som rest från IS-kontrollerat område eller återvänt från IS-kontrollerat område finns anledning att anta att i vart fall medverkansbrott begåtts och att förundersökning ska inledas?

Det här är fyra frågor som jag tycker är viktiga för att klargöra hur det egentligen går med lagföringen och med uppföljningen av de brott som har begåtts av de 150 personer som har kommit tillbaka från de här områdena till Sverige och som finns i Stockholm, Göteborg och Malmö. Frågan är vad som händer med dem.

Herr talman! Tack, Mikael Oscarsson, för interpellationen! Det är en otroligt viktig fråga om ansvarsutkrävande i fråga om de enorma brott som har begåtts i konflikterna i Syrien och Irak av IS eller Daish, som kanske är den värsta terrorsekt vi har sett i modern tid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror att det är otroligt viktigt att göra som Mikael Oscarsson säger: att nyansera debatten om svenska domstolars mandat. Svenska domstolar har helt enkelt ett brett mandat att döma svenska medborgare eller medborgare som befinner sig i Sverige för folkrättsbrott eller andra grova brott som har begåtts i till exempel de här konflikterna. Flera sådana domar har förevarit, och flera förundersökningar pågår just nu.

Men jag vill innan vi kommer in lite mer i detalj på detta ändå säga att det är viktigt att nu inte flytta fokus helt och hållet. När det gäller den stora frågan om ansvarsutkrävande står regeringens uppfattning fortfarande kvar. Jag vet inte riktigt om Kristdemokraterna har ändrat uppfattning nu. Jag hoppas inte att det är så. I interpellationen står det: Sverige borde nu därför använda sig av reglerna om folkrättsbrott för att döma IS-terrorister i svenska domstolar. Det ska vi också göra, men vi driver kravet att man ska titta på möjligheten att inrätta en internationell tribunal eller en rättslig mekanism. Fortfarande befinner sig nämligen många människor i regionen, i förvar eller i fängelse, som väntar på en prövning. Vi menar att det vore bra med en internationell mekanism. Jag tror att förutsättningen för mer av ansvarsutkrävande och domar är närheten till bevis och vittnen. Det underlättas av en sådan process.

Vårt förhållningssätt är att vi inte aktivt tänker ta hem IS-terrorister till Sverige, utan vår främsta utgångspunkt är att dessa personer helst ska dömas för sina brott i regionen, om det är möjligt. Inte minst Sverige bedriver nu ett aktivt arbete för att försöka öka det internationella stödet för en internationell mekanism. Jag kan säga att det politiska stödet i alla fall verkar växa. För något år sedan var det ett väldigt svagt stöd för detta. Nu är det fler europeiska länder som tittar på möjligheten att göra det här.

Detta är den första försvarslinjen, som jag tror att det är viktigt att ha klar för sig i debatten. Om vi vill ha ansvarsutkrävande i större skala är närheten till bevis, vittnen och regionen viktig. Därför driver vi från Sveriges sida på när det gäller möjligheten att titta på om vi kan inrätta en tribunal eller en internationell mekanism.

När det gäller Sverige läste jag en artikel häromdagen. Det var Sveriges Radio som hade ett inslag som handlade om hur åklagarna jobbar i dag. Det handlade om krigsbrottsåklagare som har en höjd beredskap för att arbeta med frågan. Man intervjuade Reena Devgun, som är samordnare för krigsbrottsåklagarna, om hur man har stärkt sina resurser där. Det handlar också om Polismyndigheten och om att man har bra samarbete mellan polisen, Säpo och åklagarna. Och det handlar om hur man driver flera förundersökningar i dag. Exakt vilka de är tror jag inte att man ska gå in på här och nu. Arbetet går vidare. Men det som var mest spännande, tycker jag, var att hon sa: Jag tror att vi kommer att arbeta med den här frågan väldigt lång tid framöver. Det finns ingen preskriptionstid för den här typen av brott.

Det är en väldigt viktig signal. Har man begått den här typen av grova brott, internationellt, finns det ingen preskriptionstid. Hittar åklagare och polis bevis för denna typ av brott kan man inleda förundersökningar, och man kan väcka åtal som förhoppningsvis leder till domar.

Detta är alltså ett viktigt arbete som vi kommer att behöva bedriva i Sverige. Men, återigen, vi ska också stötta de internationella ansträngningar som görs för att samla bevis. Detta är kanske den konflikt som är mest dokumenterad hittills i världshistorien - med bilder och videomaterial som kan användas för att döma människor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack för svaret! Det stämmer att detta krig kanske är det mest dokumenterade. Därför vill jag komma tillbaka till frågorna, och jag hoppas att jag kan få svar i nästa omgång.

Har någon av de sju personer som statsrådet hänvisar till varit IS-anhängare och dömts för att ha rest till kalifatet och där på något sätt stött IS? Om svaret är ja undrar jag: Vilken brottsrubricering användes, och vad blev straffet?

Delar regeringen min uppfattning att det i vart fall utgör medhjälp till brott mot mänskligheten att ansluta sig till IS och att man har tagit sig till den gigantiska brottsplats som kalifatet utgjort?

I svaret säger statsrådet att han har förhoppningen att polis och åklagare ska komma framåt i sina utredningar och kunna väcka åtal "där så är befogat". Då kan man undra när det inte kan vara befogat. Men hur som helst kommer jag till frågan: Vad kan regeringen göra för att statsrådets förhoppning ska kunna infrias? Behövs det mer ekonomiska och personella resurser? Delar statsrådet min uppfattning att det är ett viktigt samhällsintresse att det inte får dröja länge innan lagföring börjar ske av de så kallade återvändarna även om det, som statsrådet var inne på, är klarlagt att brotten inte kommer att preskriberas?

Den internationella tribunalen är någonting bra, men jag har en konkret fråga: Har regeringen konsulterat någon regering i regionen för att få besked om denna skulle vara villig att inbjuda till en internationell tribunal? Jag undrar till exempel om det finns möjlighet att inrätta en tribunal i den autonoma kurdiska regionen i Irak. Verkar regeringen för en tribunal som är avsedd att lagföra endast IS-anhängare och inte övriga brottslingar?

Statsrådets återkommer flera gånger till de stora bevissvårigheter som finns och som tydligen lett till frånvaro av både åtal och domar och som också göder föreställningen om straffrihet. Då skulle jag vilja fråga: Vilka är egentligen bevissvårigheterna? De måste väl bero på vad det är som man avser att bevisa och vad Åklagarmyndigheten anser vara straffbart och vilka prioriteringar polis, åklagare och säkerhetspolis gör.

Vi har ju hört i flera omgångar att Säpo har mycket god kunskap om var och en av de IS-anhängare som återvänt och om var de finns. På grund av detta, och på grund av den mycket stora informationsmängd som finns utöver det, som statsrådet var inne på, kan det rimligen inte vara särskilt svårt att anföra tillräcklig bevisning om medhjälp till brott mot mänskligheten.

Regeringens avsikt är ju att lagföra så många som möjligt. Varför då inte börja med de fall där det inte finns så stora bevissvårigheter, kan man ju tycka.

Kan och vill regeringen vidta några åtgärder för att göra det möjligt att lagföra alla de IS-anhängare som återvänt och som ännu inte varit föremål för förundersökning?

Herr talman! Det är viktigt att påpeka att det i Sverige är åklagare som inleder förundersökning. I fall som gäller terroristbrott är det Säpo som utreder det hela, och det är Polismyndigheten som utreder fall som gäller folkrättsbrott i övrigt. Detta ska inte regeringen ha någon uppfattning om, utan det är myndigheterna som ska bedöma om det finns bevis nog för att åtala och för att gå vidare till domstol och kunna döma. Detta arbete måste myndigheterna göra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I Sverige har vi gett dessa myndigheter mer resurser, så att de har tillräckliga resurser. De har kraftsamlat i sitt arbete i dessa frågor. De samverkar dessutom i dag mycket mer än de gjorde tidigare, vilket jag tror är positivt.

Vi har också en del inhemska diskussioner där vi tittar på om regelverket är korrekt utformat. Hur kan vi ge bevis till internationella organisationer och dela de bevis som kan finnas i Sverige, och hur kan vi på ett effektivt sätt ta del av internationell bevisning? Det arbetet gör vi på hemmaplan för att underlätta detta. Vi ger också väldigt mycket stöd till de internationella organisationer som samlar bevis på plats.

Jag tror inte att det är min roll som medlem av regeringen att överpröva hur myndigheterna gör bevisprövningen eller att säga åt myndigheterna hur de ska göra den samt huruvida det räcker för åtal. Detta måste myndigheterna sköta själva; det är den rättsordning vi har i Sverige.

När det gäller lagstiftning finns det en sak som vi brett i Sveriges riksdag har velat göra vid sidan om de förändringar som redan har skett, till exempel när det gäller att förbjuda resor för terrorismändamål och finansiering av terrorism samt att titta på andra delar av en skärpt terrorismlagstiftning, vilket vi har gjort i flera delar.

Vi ville gå fram med samröresbrottet och deltagandebrottet, men när remissen kom till Lagrådet gjorde de en annan bedömning än vad utredaren hade gjort gällande att den del som handlar om deltagande skulle strida mot den svenska konstitutionen och grundlagen. Vi kan inte från regeringens sida lägga fram ett förslag som vi vet bryter mot svensk grundlag. Det vore väldigt olyckligt - då skulle ju inte domstolar behöva tillämpa lagstiftningen, och det vore inte bra.

Därför har vi haft överläggningar om vägen framåt med de partier som ingick i samtalen och överenskommelserna om terrorism.

Vi har valt att bryta ut det som har att göra med samröre med terroristorganisationer, och vi har omarbetat detta så att samröre med en terroristorganisation blir ett självständigt brott. Det kommer bland annat att innefatta personer som tar befattning med vapen, ammunition, brandfarliga eller explosiva varor, kommunikationsutrustning, transportmedel eller annan liknande utrustning, personer som upplåter lokaler eller mark till en terroristorganisation och personer som lämnar annat liknande stöd till en terroristorganisation.

För straffansvar krävs att gärningen är ägnad att främja, stärka eller understödja terroristorganisationen. Samröre - resor, finansiering och så vidare - finns också med i denna lagstiftning.

Remisstiden går ut den 2 juli. Det vi föreslår är en utvidgning av den svenska lagstiftningen. Jag uppfattar att det finns ett brett politiskt stöd för denna väg framåt.

Det som har just med samröre att göra måste vi ju skärpa lagstiftningen om, och vi går fram med ett sådant förslag. Det är ute på remiss nu. Jag hoppas att vi ska kunna behandla det i riksdagen i höst och att det ska träda i kraft i början av 2020.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tackar för svaret.

Detta är ju väldigt bra - lagstiftningen om samröre med terrorgrupper borde ha varit på plats för länge sedan, så det är bra att den kommer på plats.

Samtidigt blir jag orolig, herr talman. Statsrådet talar sig varm för någonting som ska komma och som är bra. Det är dock totalt ungefär 300 som har rest och 150 som har kommit hem. De finns här. Jag kan inte tänka mig att statsrådet tänker sig att dessa personer ska åka flygplan till en eventuell tribunal någon gång i framtiden.

Frågan som jag har velat få svar på här i dag är: Hur ser statsrådet på den lagstiftning som finns? Statsrådet hänvisar till sju personer. Hur är det: Har någon av dessa dömts för att ha rest till kalifatet och för att på något sätt ha stött IS? Den frågan skulle jag väldigt gärna vilja ha svar på, och det tror jag att stora delar av svenska folket också vill.

Delar regeringen uppfattningen att det i vart fall utgör medhjälp till brott mot mänskligheten att ansluta sig till IS och att ta sig till den gigantiska brottsplatsen?

Nu säger många att de har lagat mat eller skjutsat, men är inte det - i och med att de har varit på brottsplatsen - underlag för att de ska kunna dömas för medhjälp till brott mot mänskligheten?

Detta är ju också en fråga. Vi måste diskutera i denna kammare vad som ska ske i framtiden. Vi måste dock också ta oss an det som ligger allra närmast nu, nämligen de personer som finns i Sverige. De kan ju också vara ett väldigt påtagligt hot mot Sverige - jag tänker på statsrådets roll som inrikesminister.

Hur ser regeringen på de frågor som jag har radat upp, som gäller att använda den befintliga lagstiftningen för att lagföra de 150 personer som finns i Sverige just nu?

Herr talman! Jag tror att det är viktigt att säga att vi driver ett internationellt arbete för att få fram en internationell tribunal. Vi har inga planer på att ta hem IS-terrorister. De ska dömas för sina brott. De ska helst åtalas och dömas i regionen, med närhet till bevis och vittnen och med förutsättningar för att komma vidare.

I Sverige har vi en domstol som har ett vitt mandat och som kan döma personer för brott. De brott som personer än så länge har dömts för, kopplat till denna konflikt, rör kränkande posering och fotografering i samband med väldigt hemska händelser i regionen samt avrättningar, grov misshandel och folkrättsbrott rent generellt. I Sverige har vi också sett exempel på att människor har dömts för finansiering av terrorism och - naturligtvis - för terrorism samt att människor har dömts till fängelse för offentlig uppmaning till att finansiera terroristbrott.

Det är alltså flera olika delar av detta som personer har dömts för i svenska domstolar, både när det gäller brott begångna i Sverige och när det gäller brott begångna i regionen.

Som jag noterade förut säger Åklagarmyndigheten att de är förberedda på fler utredningar. De bedriver förundersökningar i dag, och det finns ingen preskriptionstid för denna typ av brott. Det får inte råda någon straffrihet för denna typ av hemska brott. Vi ska jaga dessa människor och ställa dem till svars i de fall där vi kan finna bevis.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.