Läget i Palestina

Svar på interpellationer

Herr talman! Ärade ledamöter! Torbjörn Björlund har frågat mig hur jag tänker agera för att vidmakthålla uppmärksamheten på situationen i Palestina och för att motverka den pågående utvecklingen som hindrar en fredlig lösning och ett fritt Palestina.

Jag delar frågeställarens oro. Som jag angav i förra veckans interpellationsdebatt präglades oktober och november av våldsamheter på ett sätt och med en intensitet som inte skådats på ett decennium i Israel och på Västbanken, inklusive östra Jerusalem, med ett stort antal dödade och sårade. Situationen är ohållbar. Våldet måste upphöra.

Regeringens stöd för en tvåstatslösning i fredsprocessen i Mellanöstern grundar sig på målet att Israel och Palestina ska kunna leva sida vid sida i fred och säkerhet. Israels säkerhet, liksom vår bilaterala relation till Israel, är fundamentala beståndsdelar i vårt engagemang i fredsprocessen. Vi strävar från svenskt håll efter att kunna vara en vän till både Israel och Palestina, samtidigt som vi är tydliga i frågor där oenighet finns.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fredsprocessen har stagnerat, och parterna står långt ifrån varandra. Det saknas en politisk horisont om hur konflikten ska kunna lösas. Utvecklingen på marken går åt fel håll. I Gaza är den humanitära situationen akut efter sju års isolering, tre krig och en alltför långsam återuppbyggnad. Med nuvarande takt skulle det ta åtta år att återställa infrastrukturen till den situation som rådde före kriget 2014. På Västbanken fortsätter bosättningspolitiken, inklusive demoleringar och rörelserestriktioner för palestinier. För första gången på många år var Palestinas tillväxt negativ 2014. Den palestinska myndigheten befinner sig i en konstant ekonomisk kris med stora budgetunderskott, ca 30 miljarder kronor i år. Den inompalestinska splittringen fortgår.

Sverige bidrar genom utrikespolitiken och biståndet till att stärka moderata och konstruktiva aktörer i Palestina, och därmed till att motverka polarisering och radikalisering.

Regeringen arbetar aktivt i EU, FN och bilateralt till stöd för Palestina och för att skapa bättre förutsättningar för en resultatinriktad fredsprocess. Ockupationen måste få ett slut så att Israel och Palestina kan leva sida vid sida i fred och säkerhet.

Inom EU är Sverige drivande för att unionen aktivt ska arbeta för en återupptagen fredsprocess. EU:s utrikesministermöte har det senaste året diskuterat frågan tre gånger och antagit rådsslutsatser med tydliga budskap till båda parter.

I FN verkar Sverige för en slutstatuslösning av konflikten. Under hösten har jag deltagit i en debatt i säkerhetsrådet och blivit inbjuden till ett utvidgat kvartettmöte med bland andra FN:s generalsekreterare Ban Ki Moon, EU:s höga representant Federica Mogherini och USA:s utrikesminister John Kerry. Tillsammans med Jordanien bjöd jag under hösten in till ett högnivåmöte i New York om flyktingorganet UNRWA:s finansiering, där tillfälle gavs att informera om vårt omfattande och ökande svenska stöd till palestinska flyktingar. Sverige är en av största givarna till Palestina och ingår med bland andra USA, Japan, Norge, EU och FN i den politiska samordningen av den palestinska myndigheten.

Utöver detta har jag på senare tid klargjort Sveriges ståndpunkter i olika medier, bland annat i en artikel i den israeliska tidningen Haaretz, där jag redogjorde för hur vår politik för Palestina och att en tvåstatslösning även ligger i Israels intresse.

Jag välkomnar också debatter i kammaren som handlar om situationen på marken och hur olika aktörer bäst kan agera för att förmå parterna att konkret visa sitt engagemang för den tvåstatslösning de säger sig vilja se. Endast så kommer vi att se en lösning på konflikten och ett slut på den snart 50-åriga ockupationen av Palestina. Det brådskar. En hel generation håller på att förlora hoppet om en ljusare framtid.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka för svaret. Det är ett ganska bra svar, även om jag ser konflikten på ett helt annat sätt än vad som framkom förra veckan, men ändå ganska tillbakahållet. Jag förstår att det inte riktigt innehåller de fakta som behöver komma fram. Konflikten handlar om att man inte kan jämföra mellan två jämbördiga parter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Svaret är bra. Det täcker upp ganska mycket av det jag ville ha reda på och som jag kommer att utveckla sedan. Det gäller vad vi behöver göra och lyfta fram för att få en fredlig och rättvis lösning på konflikten.

Det är också bra att man i debatterna vågar stå emot den aggressiva retorik som framför allt kommer från israelerna. Jag följde förra veckans debatt och såg det. Det finns i mina ögon en ganska svårartad enögd och skygglappad inställning till vad som är rätt och fel.

Jag vill att man lyfter fram vad som är rätt och fel i konflikten och vilka som egentligen orsaker de problem som finns i dag. Man kan titta på fakta på marken. Jag beskriver också i min interpellation alla de saker som finns där.

Det är muren som hela tiden byggs ut och som avskiljer palestinier från palestinier på palestinsk mark. Vi har bosättarpolitiken, som kanske är den främsta orsaken till att det blir som det blir i dag. Tittar man på vad Israel säger och vad de sedan gör på marken är det hållet och hållet andra saker.

De är inne på en fredlig lösning, men vad de gör på marken är att de hela tiden bygger ut bosättningarna. I dag finns det över 500 000 bosättare på ockuperad palestinsk mark. Om inte det är ett problem i detta och man vill bortse från det är man väldigt enögd.

När det gäller muren kan man titta på kartan och se vad syftet är. Det är inte bara att skilja palestinier från palestinier och försöka hindra palestinier från att komma in i Israel. Det handlar om att dela in vattenresurser. Vatten är en oerhört viktig del där nere. Det vet alla. Det är en av våra naturliga förutsättningar för att kunna leva.

Det ser man också i det här sammanhanget. Man måste lyfta fram de saker som görs utifrån det perspektivet. Bygger man in vattenresurser till israeler och nekar det till palestinier får det naturligtvis en påverkan på hur man reagerar som palestinier.

Det är flera saker som finns i detta. Det är husrivningar. Man fördriver palestinier. Det är en ganska uppenbar apartheidpolitik där man behandlar palestinier på ett annat sätt än israeler och där man i dag bygger in något slags sydafrikanska bantustans på Västbanken.

Till det kommer situationen i Gaza, som utrikesministern också var inne på. Där stänger man in, blockerar och släpper varken in eller ut annat än det som är kontrollerat av Israel. Det skapar situationen. Jag har varit inne på det många gånger förut. I dag är Gaza nog att beteckna som världens största utomhusfängelse.

Det skapar en situation och en frustration som orsakar utbrott av våld. Det är inte så att man över huvud taget kan ursäkta någonting som har med våld att göra från någon sida. Varken raketer eller knivöverfall går att ursäkta eller på något sätt ta i försvar.

Däremot måste man se bilden: Vad är orsak och verkan? I mina ögon orsakar Israel i dag det som kommer tillbaka. Det är de själva som pressar palestinierna så pass mycket att de känner sig tvungna att slå tillbaka. På något sätt skapar Israel sitt eget motstånd.

Det är ett ganska irrationellt och ologiskt sätt att tänka om man vill ha en fredsprocess och en fredlig lösning där det finns två stater bredvid varandra, om den är möjlig. Jag kanske kommer tillbaka till det sedan i nästa inlägg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Ärade ledamöter! Tack så mycket för kommentaren!

Låt mig först understryka den vikt som regeringen fäster vid fred och säkerhet i Israel och Palestina. Målet är att de båda länderna ska kunna leva sida vid sida inom ömsesidigt erkända gränser med 1967 års gränser som utgångspunkt och med Jerusalem som huvudstad för två stater där eventuella markbyten endast accepteras om partnerna har framförhandlat det.

Nu har fredsförhandlingarna gått i stå, och läget på marken är så allvarligt att möjligheten att uppnå en tvåstatslösning håller på att gå om intet. Alla bör vid det här laget veta att det inte finns någon militär lösning på konflikten.

Det var mot den bakgrunden som Sverige förra året valde att erkänna Palestina. Det är nödvändigt med mindre ojämlika parter för att nå resultat. Erkännandet av Palestina var ett inte obetydligt bidrag för att minska denna obalans. Erkännandet inger också hopp. 20-åriga palestinier har upplevt hur det mesta har blivit sämre. Samtidigt har israeliska ungdomars liv präglats av rädsla och oro för terroristattentat. I båda länderna ökar uppgivenheten och radikaliseringen. Ungdomarna måste ges en strimma hopp.

Läget är oerhört svårt. USA:s utrikesminister John Kerry sa så här häromdagen: "The status quo is simply not sustainable. And the fact is that current trends including violence, settlement activity, demolitions, are imperiling the viability of a two-state solution. And that trend has to be reversed in order to prevent this untenable one-state reality from taking hold. I can't stress this enough."

FN:s biträdande generalsekreterare har också i slutet av november påpekat detta mycket allvarliga läge, där vi ser bosättningar och annat våld som har att göra med detta - demoleringar och så vidare.

Herr talman och ärade ledamöter! Att Sverige erkände Palestina var historiskt, och det gör skillnad. Sverige kommer att fortsätta att engagera sig för fred och säkerhet i Israel och Palestina.

I diskussionen i EU-kretsen tillhör Sverige de medlemsstater som driver på för en aktiv och tydlig EU-politik så att vi får en resultatorienterad fredsprocess. Sveriges röst är väl respekterad. Erkännandet av Palestina har gett tyngd åt Sveriges röst i dessa frågor.

Också i FN är vi självklart aktiva för fred och säkerhet. Tidigare i höstas hölls i säkerhetsrådet en öppen debatt där jag påpekade just detta att inte tappa ur sikte det mål som vi har: en förhandlad tvåstatslösning och ett slut på ockupationen där Israel och Palestina kan leva sida vid sida.

Herr talman! Jag kan garantera Torbjörn Björlund att jag kommer att fortsätta att agera för att rikta Sveriges, EU:s och FN:s uppmärksamhet mot situationen i Israel och Palestina. Båda länder har en självklar rätt att existera så att invånarna kan leva, utvecklas och må bra inom säkra och erkända gränser.

Herr talman! Jag har några konkreta frågor om detta. När man läser interpellationssvaret ser man att Sverige jobbar i EU och via FN. Går det då att lyfta de saker som är aktuella? Det gäller till exempel någonstans att inom EU få ett beslut om en märkning av bosättarprodukter, och det håller väl på att hända nu. Vi måste ge människor som köper saker från Israel en chans att också välja bort saker. Det tycker jag är en oerhört viktig sak, för det är en del som är ett brott mot internationell rätt. Det vet vi, och det kan vara en sådan sak.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därför tycker jag att just processen i EU är ganska komplicerad och ganska svår. Den går tyvärr inte heller alltid åt rätt håll. Man accepterar Israel som handelspartner och till och med gynnar dem ibland, och så talar man om att man ska märka upp saker och så vidare. Det blir alltså något slags kontraproduktivitet i EU. Jag förstår att det finns en problematik i detta, för det är inte alla som är överens om hur vi ska göra.

Jag tycker att det här är någonting som man verkligen ska driva på. Om EU ska vara en kraft i processen måste man kunna vara tydlig med vilka som orsakar problemen, och det är inte i första hand palestinierna. Det är Israels orättfärdiga politik som är grunden till detta.

När det gäller till exempel diskussionen om att Israel har rätt att försvara sig är detta självklart. Men det är sällan man talar om palestiniernas rätt att försvara sig. Enligt internationell rätt får man som ockuperat folk försvara sig mot en ockupant. De saker som Israel konstant bryter mot när det gäller internationell rätt och folkrätt lyfts sällan fram i debatten.

Jag tycker att det är det som är problematiken när det gäller att svara på den ganska aggressiva israeliska kritiken mot framför allt utrikesministern, som vad jag vet aldrig har uttalat någonting annat än vad som egentligen är rätt. Det stödet ska ministern känna; jag tycker i alla fall att det är en klar skillnad mot den förra regeringens utrikesminister, som var oerhört otydlig på den här punkten. Jag tycker att det här är bra.

Erkännandet av Palestina som stat är en oerhört viktig markering, och vi måste kunna följa upp den med de andra saker som ligger till hinder för en rättvis fred. Det handlar inte bara om att få en process som skapar fred, utan det måste vara en rättvis fred. Det innebär att i kravet på en tvåstatslösning, som många ser som långt borta i dag, ingår att det ska vara 1967 års gränser och att man ska ha rätt att bilda en palestinsk stat med sina egna förutsättningar.

Det innebär till exempel också att man kan kräva av Israel att de ska stå för sina brott. Jag menar att Israel har brutit mot såväl internationell rätt som mänskliga rättigheter och folkrätten. Det ska utkrävas ett ansvar av Israel för detta, kanske även ekonomiskt. Ett tänkbart scenario är att Israel lämnar alla bosättningar och som kompensation ger dem till palestinierna i en tvåstatslösning. Det skulle vara en ganska bra kompensation, tror jag. Då får man tillbaka något slags värdighet för palestinierna.

Just detta att ha rätt att försvara sig är någonting som är svårt att göra. En del menar att det är rätt att svara på israeliska attacker i Gaza med raketer. Det tycker inte jag, och det tycker inte de andra heller. Men det handlar verkligen om att se vem som gör mest, vem som gör mest fel saker och var orsaken ligger till att det blir så här. Jag tycker att det är oerhört viktigt att lyfta detta både när det gäller FN och när det gäller EU.

Israel är ett av de länder som har absolut flest FN-resolutioner mot sig när det gäller brott mot mänskliga rättigheter och folkrätt just på grund av det de gör mot palestinierna i Palestina. Det måste vi också lyfta i debatten som ett motstånd mot den ganska hätska och aggressiva - det vill i alla fall jag påtala - lobbydiskussion och retorik som finns från framför allt Israel och Israels högsta företrädare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta finns inte bara som den enda delen av Israels politik. Det finns andra i Israel som stöttar en fredsprocess. Det tycker jag att man också kan lyfta fram, och jag återkommer till det.

Herr talman! Ärade ledamöter! Som ett svar på frågan om ursprungsmärkning vill jag först bara säga att kommissionen helt nyligen har presenterat riktlinjer för detta. Sedan är det upp till vart och ett av medlemsländerna att följa upp detta. Ursprungsmärkning finns redan i några EU-länder. Kommissionen har nu presenterat ett förslag till hur detta kan harmoniseras och bli likartat i EU:s medlemsländer. Det är någonting också för oss att följa upp så småningom.

I ett läge där våldet och hopplösheten ökar och retoriken skärps är det ännu viktigare att se till att värna dialogen och diplomatin som våra främsta redskap. Situationen i Mellanöstern är besvärlig nog utan att den ska behöva tyngas av missförstånd om någons avsikter. Det är också olyckligt när kraftiga reaktioner sker på felaktiga grunder.

Regeringen tar till fullo avstånd från våld mot civila. Alla terroristhandlingar är förkastliga och måste fördömas av alla. Vi eftersträvar goda förbindelser med både Israel och Palestina. Där ingår att vi är angelägna om att kunna ha en respektfull dialog och att kunna fördjupa och utveckla relationerna till Israel.

Återigen: Stödet för en tvåstatslösning grundar sig på målet att Israel och Palestina ska kunna leva sida vid sida i fred och säkerhet. Israels säkerhet, liksom vår bilaterala relation till Israel, är fundamentala beståndsdelar i vårt engagemang i fredsprocessen. Vi strävar efter att kunna vara en vän till både Israel och Palestina, samtidigt som vi är tydliga i frågor där oenighet finns.

Vi uppskattar det samarbete som vi har med Israel inom många områden. Som alla vet är Israel en av våra främsta handelspartner i den delen av världen. Det finns mycket vi kan lära av varandra. Därför vänder jag mig mot varje försök att utmåla Sverige, vår regering eller mig själv som Israels fiender. Det är vi inte, tvärtom. Att utveckla och fördjupa relationerna till ett land innebär inte att vi distanserar oss från det andra. Jag upprepar gärna att Sverige är en vän av Israel, precis som vi är en vän av Palestina.

Båda länderna har en självklar rätt att existera, precis som Björlund säger, och att leva, utvecklas och må bra inom säkra och erkända gränser. Det enda sättet att nå detta mål om en tvåstatslösning är genom en fredsprocess.

I längden gynnar det båda länderna, och det är något som vi, som vänner av båda länderna, är ytterst måna om.

Herr talman! Jag tycker att resonemangen är ganska logiska. Men de är också lite för svaga när man tänker på hur debattklimatet är i dag och det utan några som helst skrupler förs något slags dialog. Hoppet, tycker jag, handlar om den utveckling som finns inne i Israel. Vi vet att det i dag bor närmare en halv miljon palestinier i Israel. Många av dem är israeliska medborgare. Ungefär 200 000 av dem bor i tält. De har alltså inte rätt att bygga på sin egen mark i Israel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här uppmärksammas naturligtvis inne i Israel också. Även om en stor del av israelerna i dag är mycket hatiskt inställda till palestinier och har en konstig syn på dem finns det en viss förståelse. I går läste jag en artikel från Haaretz där en journalist, som förut har varit proisraelisk, skriver: Vi för faktiskt en apartheidpolitik i Israel, det är bara att erkänna.

Om den personen gör en sådan vändning kommer fler att göra det. Det finns mängder av vittnesmål från israeliska soldater och officerare som har bytt sida, för de har sett hur illa man behandlar palestinier.

Det här måste lyftas upp för att vi ska få rätt bild av vad vi har att ta ställning till. Man får inte fega ur. Det är klart att vi ska vara positiva och vara vänner med både Israel och Palestina, men man måste ta fram fakta: Vem är det som skapar problemen? Om man fegar ur där och inte tar fram fakta blir det också problematiskt att få lösningen på det. Vi vet att lösningen måste komma utifrån att Israel erkänner att de gör fel. Alla fakta som kommer fram och som lyfts fram i FN-resolution efter FN-resolution måste erkännas. Vi har kanske en chans att få en tvåstatslösning och inte en enstatslösning, som verkar vara på väg, genom att man internt i Israel börjar göra uppror mot den här bilden och mot sin egen statsledning som driver den här linjen ganska hårt.

Jag vill verkligen visa stöd till utrikesministern.

Herr talman! Jag vill tacka interpellanten för denna debatt. Det är av största vikt att omvärlden fortsätter att uppmärksamma, och engagera sig för, fred och säkerhet i Israel och Palestina.

Vi har fakta, tycker jag. Vi är vänner av freden först och främst. Det måste vi vara. Vi måste också vara vänner av hoppet för unga människor, som ser att situationen som råder nu är omöjlig, både i Israel och Palestina. Frånvaron av hopp är en av de största utmaningarna som vi möter nu.

Jag tycker inte att det är för sent för deeskalering och fred i regionen. Vi måste skapa förutsättningar för en resultatorienterad fredsprocess, som inkluderar förtroendeskapande åtgärder som en frysning av bosättningsbyggandet.

Det är dags att genomföra de överenskommelser som har nåtts mellan Palestina och Israel. Det är dags att bryta Gazas isolering och för alla delar av Palestina att samarbeta. Det är dags att avlägsna hindren för ekonomisk utveckling i hela Palestina, inklusive område C och Gaza. Det är dags för internationella åtaganden med tydliga parametrar och en realistisk tidsram för förhandlingar och ett slut på ockupationen. Det är dags för ett slut på våldet.

Vi ska inte tappa det huvudsakliga målet ur sikte: En framförhandlad tvåstatslösning och ett slut på ockupationen där Israel och Palestina kan leva sida vid sida i fred och säkerhet.

Tack för en bra debatt! Jag vill önska kammaren en trevlig helg.

Överläggningen var härmed avslutad.