Lagen om anställningsskydd

Fru talman! Patrik Björck har frågat mig dels om jag avser att vidta åtgärder för att klargöra vad som är regeringens linje när det gäller arbetsrättsfrågor, dels om jag avser att ta initiativ till att förändra anställningsskyddet och i så fall i vilken riktning. Mitt svar är mycket enkelt, och jag har redan framfört det flera gånger: Det är min och regeringens uppfattning att den svenska arbetsmarknadsmodellen och arbetsrätten generellt sett fungerar bra. Modellen förutsätter att arbetsmarknadens parter uppträder på ett ansvarsfullt sätt. Det ligger också i modellens natur att det i första hand är arbetsmarknadens parter som bör diskutera och komma överens om eventuella större förändringar på arbetsmarknaden. Vi har genomfört vissa ändringar avseende tidsbegränsade anställningar i syfte att skapa förutsättningar för fler jobb. Dessa regler har därmed blivit enklare och mer ändamålsenliga. I övrigt har regeringen inte för avsikt att föreslå några ändringar i den grundläggande arbetsrättsliga lagstiftningen. Allians för Sverige gick till val på att det skulle bli billigare och enklare att anställa - inte lättare att säga upp eller svårare att hävda sina rättigheter. Detta innebär dock inte att en diskussion om arbetsrättens funktion och utformning inte kan eller bör föras.

Fru talman! Tack, arbetsmarknadsministern, för svaret! Vi hade tidigare i debatten lite olika uppfattningar om ordval och vad som var lämpligt och inte här i kammaren, och när det gäller den här interpellationen om lagen om anställningsskydd anknyter den väl lite grann till samma problematik. Om det förra problemet sade jag att det var ett hot mot demokratin. När det gäller den här interpellationen är det väl åtminstone problematiskt för demokratin att ingen egentligen vet vad regeringen vill. Det innebär också att man inte riktigt vet vad det var för gris man köpte i säcken. Att regeringen ända sedan den tillträdde har framfört dubbla budskap i arbetsrättsfrågorna skapar den här typen av demokratiska bekymmer. Det som föranledde just den här specifika interpellationen var att vice statsministern uttalade sig om lagen om anställningsskydd, men just när det gäller dubbla budskap från regeringen finns det naturligtvis en mängd liknande exempel som skulle kunna radas på varandra. Maud Olofsson meddelar att diskussion pågår inom regeringen om förändringar i anställningsskyddet. Arbetsmarknadsministern har åtminstone tidigare förnekat att sådana diskussioner förs i regeringen, och nu säger han även i det här interpellationssvaret att det inte pågår några sådana diskussioner. Vem ska man lita på när det gäller dessa oklarheter? Jag måste tyvärr säga att det inte blir mycket klarare i det här svaret, men även om det var ett ganska tunt svar finns det åtminstone några saker man skulle kunna gräva lite i. "Modellen förutsätter att arbetsmarknadens parter uppträder på ett ansvarsfullt sätt" låter det lite hotfullt i interpellationssvaret från arbetsmarknadsministern. Det innebär att arbetsmarknadsministern anser att de uppträder ansvarsfullt - eller inte? Jag vet inte. Gör man det, blir min mycket direkta och enkla fråga. Uppträder arbetsmarknadens parter ansvarsfullt? I annat fall hänger väl hotet från Maud Olofsson där som ett Damoklessvärd. Vi har också försämringar i anställningsskyddet som arbetsmarknadsministern väljer att kalla förändringar. Men det må vara hänt; det tillhör väl också den politiska retorikens konst att kalla det man försämrar för en förändring. Här har vi ju fått skarp kritik, inte bara från svenskt håll utan även från EU-håll vad jag har förstått, för att man med de här försämringarna har kunnat stapla visstidsanställningar på varandra i många år. Det kan möjligen finnas anledning för arbetsmarknadsministern att säga något om detta. Det har visserligen varit andra interpellationer som har handlat om just den frågan, så det är kanske inte den tyngsta delen, men det finns trots allt med i svaret. "Allians för Sverige gick till val på att det skulle bli billigare och enklare att anställa - inte lättare att säga upp eller svårare att hävda sina rättigheter." Detta är också en formulering som jag kan bli frustrerad över på samma sätt som Torbjörn Björlund blev det tidigare i debatten. Det låter naturligtvis väldigt bra. Tidvis blinkar arbetsmarknadsministern till med kommentarer i sina svar som låter rent socialdemokratiska i all sin välvilja, men vi vet ju alla att verkligheten sedan ser helt annorlunda ut. Trots allt tycker jag att det är svårt att bara vifta bort vice statsministern när hon hävdar att diskussioner pågår inom regeringen om att man ska förändra, läs försämra, anställningsskyddet. Någonstans finns väl anledning att tro och hoppas att regeringen är så tydlig att inte vice statsministern varje gång arbetsmarknadsministern säger en sak kommer ut och säger en annan sak. För då kommer naturligtvis de här interpellationerna att fortsätta. Varje gång den här sprickan i regeringen visar sig kommer det att komma en ny interpellation till kammaren som ett brev på posten.

Herr talman! Jennie Nilsson har frågat mig om jag är beredd att ta några initiativ för att återupprätta en aktiv arbetsmarknadspolitik. Hon har dessutom frågat mig om jag kommer att vidta några riktade åtgärder till dem som står längst från arbetsmarknaden, och om så är fallet, när dessa åtgärder kommer att aktualiseras. Låt mig börja med att konstatera att regeringsskiftet 2006 innebar en omställning till en ny arbetsmarknadspolitik - en arbetsmarknadspolitik med ett tydligt fokus på arbetslinjen och ett minskat utanförskap. Regeringen återupprättar arbetslinjen genom att göra det mer lönsamt att arbeta samt billigare och enklare att anställa. Matchningen på arbetsmarknaden förbättras. Alla som kan och vill arbeta måste ha en möjlighet att göra det utifrån sina egna förutsättningar. Regeringen sänker trösklarna in på arbetsmarknaden och riktar de arbetsmarknadspolitiska resurserna till dem som står allra längst från arbetsmarknaden, exempelvis genom jobb- och utvecklingsgarantin, jobbgarantin för ungdomar och instegsjobben. Ytterligare insatser som regeringen har genomfört för att minska utanförskapet är nystartsjobben. Ny statistik från Arbetsförmedlingen har visat att inte minst jobb- och utvecklingsgarantin har varit framgångsrik. Jobb- och utvecklingsgarantin har funnits på plats i knappt ett år, och redan har mer än 10 000 av deltagarna gått vidare till ett arbete. Men för att undanröja obalanser på arbetsmarknaden räcker det inte med arbetsmarknadspolitik. Det krävs en helhetssyn på ekonomin med en rad insatser inom olika politikområden. Övergången till arbete måste underlättas ytterligare för personer som i dag är arbetslösa, långtidssjukskrivna och förtidspensionerade, detta både för att minska brist på arbetskraft och för att minska utanförskapet. Regeringen har därför gjort en rad insatser inom olika politikområden för att minska utanförskapet. De reformer som regeringen har genomfört i form av bland annat sänkt inkomstskatt och sänkta ersättningsnivåer i arbetslöshetsförsäkringen bidrar till att arbetskraften och sysselsättningen ökar framöver. Det andra steget i jobbskatteavdraget ger ytterligare drivkrafter för arbete. En rad åtgärder genomförs nu för de grupper som står utanför arbetsmarknaden på grund av ohälsa, främst genom den så kallade rehabiliteringskedjan. De flesta åtgärderna är generella, men för vissa grupper på arbetsmarknaden, framför allt ungdomar och nyanlända invandrare, är de generella åtgärderna inte tillräckliga. Därför genomförs också riktade reformer som särskilt syftar till ökade möjligheter för dessa grupper att komma i arbete. Exempelvis får arbetsgivare som anställer ungdomar mellan 18 och 24 år en nedsättning av arbetsgivaravgiften. Regeringen kommer dessutom under hösten att lägga fram ett förslag om att ytterligare sänka de sociala avgifterna för ungdomar. Jag är glad över att kunna konstatera att i mars månad 2008 hade antalet sysselsatta ökat med mer än 110 000 personer jämfört med motsvarande period 2007. Regeringens riktade och generella åtgärder inom flera olika politikområden har bidragit till denna utveckling, även om den ekonomiska konjunkturen också spelat en roll. Sysselsättningen i Sverige är rekordhög, och arbetslösheten sjunker. Men vi tänker inte nöja oss med det vi redan åstadkommit. Regeringen kommer att fortsätta inriktningen, inom eller utom arbetsmarknadspolitiken, att bryta utanförskapet för dem som av olika skäl befinner sig utanför arbetsmarknaden.