Kvotering av kvinnor

Fru talman! Ann-Christine From Utterstedt har frågat mig på vilka grunder jag har kommit fram till att kvotering utefter hudfärg och födelseland ska genomföras och hur jag avser att genomföra idén om kvotering utifrån hudfärg och födelseland. Interpellanten har också frågat mig om jag anser att kvotering utifrån hudfärg och födelseland kommer att bidra till ett integrerat samhälle och om så är fallet, på vilket underlag jag grundar min uppfattning. Vidare har interpellanten frågat mig om jag anser att kvotering utifrån hudfärg och födelseland kommer att bidra till ett sammanhållet Sverige och om så är fallet, på vilket underlag jag grundar min uppfattning och om jag avser att verka för att utrikes födda kvinnor ska kvoteras till några speciella maktpositioner och i så fall, vilka. Vidare frågar interpellanten om jag anser att Sverige som land kommer att vinna på att vita, inrikes födda kvinnor lämnar över makt till utrikes födda kvinnor och vilket underlag jag grundar min uppfattning på, samt om jag anser att en kvinnlig kvotering utifrån hudfärg kommer att bidra till att vårt svenska samhälle blir mer jämställt och i så fall vad jag grundar min uppfattning på. Slutligen har interpellanten frågat mig på vilket sätt jag avser att säkerställa att diskrimineringslagen och dess skrivelser om diskriminering på grund av etnisk tillhörighet inte kringgås om mer makt ges åt utrikes födda kvinnor genom kvotering.

Fru talman! Diskriminering har ingen plats i Sverige. Den ska bekämpas med samhällets fulla kraft och inom alla samhällsområden.

Diskriminering på grund av bland annat kön eller etnisk tillhörighet är förbjuden enligt diskrimineringslagen och gäller bland annat arbetsliv. Alla arbetsgivare är skyldiga att arbeta främjande och förebyggande mot diskriminering och på annat sätt verka för lika rättigheter och möjligheter oavsett bland annat kön och etnisk tillhörighet.

Jag har inte föreslagit införande av kvotering på grund av etnisk tillhörighet eller hudfärg.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret, även om det var väldigt kort.

Miljöpartiet är ett litet parti i Sveriges riksdag med stor makt i vår regering - i det här fallet i form av en jämställdhetsminister. Miljöpartiet har stor makt över svenskarnas vardag. Det är kvotering, det är genusidéer och splittring i landet, och det här kommer att fortsätta så länge Miljöpartiet har inflytande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Mina frågor till Stenevi, som ministern upprepade, har sin upprinnelse i en podcastintervju där Stenevi resonerar om maktstrukturer. Nu är dagen äntligen här! Som jag har väntat på att få stå här i talarstolen med ministern och diskutera. Nu ska ministern äntligen få berätta för alla svenska vita inrikes födda kvinnor, inklusive, antar jag, Märta Stenevi själv, hur vi ska väljas bort från positioner och vart vi ska förpassas.

I intervjun i podden har Stenevi sagt att om någon ska få makt måste någon annan lämna ifrån sig den. Om en ny grupp ska få makt i samhället kommer någon annan grupp att behöva dela med sig. Om utlandsfödda kvinnor får makt kommer vita inrikes födda kvinnor också att behöva flytta på sig.

Hur menar Stenevi att bortvalet av vita inrikes födda kvinnor ska gå till om det inte ska ske genom kvotering? Det är precis med hjälp av könskvotering som Miljöpartiet och vänsterkanten under många år har ägnat sig åt att få in fler kvinnor. Hur menar Stenevi att regeringen ska lyckas få in fler utlandsfödda kvinnor, att vita svenska kvinnor ska flytta sig, om det inte ska ske genom kvotering?

Stenevi delar upp befolkningen i ett vi och ett dom. Tanken är att vi som individer ska behandlas olika beroende på i vilket land vi är födda i och beroende på vad vi har för hudfärg.

Det här är något som vi i mitt parti brukar anklagas för men aldrig har ägnat oss åt. Men här ser vi ett regeringsparti som ägnar sig åt precis det man anklagar andra för att göra. Det här är en otäck samhällssyn, och det visar att regeringen med Stenevi i spetsen inte har lärt sig någonting av historien.

Märta Stenevi är inte vilken medborgare som helst. Hon är minister i Sveriges regering. Hon kommer att få stå till svars för uttalanden som hon gör. I det här fallet är det ett uttalande som har skett i mysmedia, på Miljöpartiets hemmaplan, utan några jobbiga följdfrågor. Det innebär att vi ledamöter i Sveriges riksdag får ställa följdfrågor om vad ministern egentligen menar när journalistiken inte klarar av det.

Fru talman! Märta Stenevi är vita, svenska, inrikes födda kvinnor svaret skyldig. Hur ska ministern bete sig för att flytta på oss allihop? Eller hur stor del av oss ska flytta på sig för att andra ska komma till?

Fru talman! Först vill jag tacka ledamoten för frågan - jag tycker att det är fint att hon har sett fram emot debatten - och säga att självklart ska riksdagsledamöterna ställa frågor.

Jag inser också att jag naturligtvis måste svara för mina uttalanden. Därför ska jag vara supertydlig direkt. Jag tror att jag var det redan i de tidigare interpellationsdebatterna, men jag ska vara det igen. Till såväl Ann-Christine From Utterstedt som alla andra svenskar som eventuellt lyssnar på detta: Jag föreslår ingen kvotering. Jag föreslår inga som helst tvångsåtgärder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har pratat om att om alla ska kunna ta sin plats i samhället måste vi bryta med den strukturella rasismen. Jag tror att både de inrikes födda kvinnor och de utrikes födda kvinnor som lyssnar på detta och alla andra som lyssnar på detta håller med om att vi inte spelar på lika villkor i samhället i dag.

Jag har ingen önskan att dela in befolkningen i grupper, men jag har en stark önskan att belysa den indelning och de ojämlika förutsättningar som vi i dag har i samhället och som vi i dag har att kunna ta till vara våra demokratiska rättigheter. Det är en grundtes för mitt politiska värv att utjämna de skillnaderna och att bryta diskrimineringen och bryta den rasism som drabbar utrikes födda kvinnor i Sverige i dag så att vi i den här salen gör det möjligt också för utrikes födda att ta plats. Det är vad jag har talat om och ingenting annat.

Sedan finns det en lång rad frågor om kvotering i riksdagsledamotens interpellation, fru talman, men alla de frågorna faller på det faktum att jag inte har föreslagit någon kvotering eller några som helst tvångsåtgärder.

Det är mitt, hoppas jag, oerhört tydliga svar till Ann-Christine From Utterstedt och till alla som lyssnar på den här sändningen.

Fru talman! Tack så mycket, ministern, för dina svar hittills!

Jag noterar och konstaterar att ministern säger att ingen kvotering ska ske. Det betyder alltså att det också gäller kön. Det ska inte längre ske någon kvotering till bolagsstyrelser. Det betyder att det här jämställdhetsarbetet som man har ägnat så många år åt, det arbetet är slut nu.

Det välkomnar vi i Sverigedemokraterna, måste jag säga, för vi är inte för att kvotera. Vi tycker att kvotering innebär att man som individ och människa inte får visa upp sin styrka, sin kunskap eller sin kompetens för en viss uppgift, utan man blir tillsatt på grund av sitt kön. Det tycker inte vi är rättvist och riktigt.

Det framkallar också en osäkerhet, är jag helt övertygad om, hos den individ som har blivit tillsatt på ett uppdrag eller en post: Har jag hamnat här för att jag är kompetent och har rätt personliga egenskaper, eller är jag hitplockad bara för att jag har ett visst kön?

Men då har ministern varit tydlig: ingen kvotering framöver, vare sig när det gäller kön eller vilken hudfärg man har.

Det här är intressant. Om man granskar Miljöpartiet - det är ju faktiskt så, fru talman, att Miljöpartiet ingår i regeringen, och Märta Stenevi är miljöpartist och minister med ansvar för jämställdheten - och får ta del av Märta Stenevis tankar finner man att å ena sidan är kön en social konstruktion som är helt ovidkommande. Vi ska anses som könlösa. Vi ska få tillhöra vad vi vill - om det är man eller kvinna eller vad det nu kan vara är helt ointressant. Men å andra sidan är könet helt avgörande för att uppnå jämställdhet i samhället, för jämställhet är enligt Miljöpartiets sätt att tänka inte uppnådd förrän man har en tydlig jämställdhet mellan könen till exempel i en bolagsstyrelse.

Enligt mitt sätt att tänka framkallar det här det omvända. Det blir precis tvärtom. Kompetens och lämplighet sätts helt åt sidan.

Vi ponerar att en styrelse med sex personer ska tillsättas - tre kvinnor och tre män, enligt Stenevi. Det är glasklart. Men vi leker med tanken att tre kvinnor har tillsatts. Det är alltså tre platser till män kvar. Då kommer en fjärde kvinna med helt rätt kompetens och personliga egenskaper. Men nej, tyvärr, hon får inte den platsen därför att nu är det tre män som ska tillsättas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här resonemanget faller på sin egen orimlighet. Det är därför jag som sverigedemokrat är helt emot kvotering. I Sverige har man möjlighet att komma väldigt långt vare sig man är man eller kvinna. Vi har rätt till utbildning, vi har rätt till föräldraledighet för båda könen och så vidare.

Den här synen på individer, att vi ska ses som att tillhöra en grupp snarare än som unika individer, gillar inte jag om jag ska uttrycka mig enkelt. Jag tycker att vi ska ses som unika individer som har vår personliga lämplighet för olika positioner och platser.

Fru talman! Först och främst sker det ingen kvotering till bolagsstyrelser i dag. Det vet riksdagsledamoten om, hoppas jag. Det finns ett tillkännagivande i riksdagen, och regeringen kommer inte att lägga fram någon sådan lagstiftning. Jag har också varit tydlig här i dag med att det inte är det jag pratar om i den här podden och att det inte finns några sådana förslag.

När det gäller meritokrati, att få uppdrag och möjligheter baserat på sina kunskaper, finns det inget som motverkar meritokrati så effektivt som diskriminering. Vi ser att afrosvenskar behöver ha oerhört hög utbildning för att ens komma upp i samma lön som personer med betydligt lägre utbildning. Det är inte meritokrati. Det är inte att få möjligheter utifrån sina individuella kunskaper och färdigheter. Det är diskriminering, och det arbetar vi emot.

Hela syftet med att belysa detta är just att kunna motverka det. Jag har ingen önskan att dela in befolkningen i några grupper, men jag har en väldigt stark önskan att belysa de åtskillnader som sker för att vi ska kunna motverka dem.

Vill jag visa på den strukturella ojämställdheten mellan män och kvinnor, som till exempel innebär att representationen i bolagsstyrelserna nu är sämre än den varit tidigare och att vi halkar efter våra nordiska grannländer när det gäller representation i bolagsstyrelser? Absolut vill jag belysa det!

Vill jag belysa den strukturella rasism som innebär att människor på grund av etnicitet, hudfärg, härkomst eller religionstillhörighet har svårare att få jobb, svårare att ta sig in i samhället och svårare att använda sina demokratiska rättigheter och utsätts för oerhört mycket hat och hot? Absolut vill jag belysa det!

Står jag upp för transpersoners rättigheter att identifiera sig själva? Vilken dag som helst! Men jag tackar för Ann-Christine From Utterstedts syn på detta.

Jag representerar i det här rummet regeringen och mitt arbete som statsråd. Vi kommer inte att lägga fram förslag om någon kvotering. Jag vill dock vara enormt tydlig med att vi kommer att fortsätta motarbeta den strukturella ojämställdheten och den strukturella rasismen och med att vi kommer att värna hbtqi-personers rättigheter oavsett vad ledamoten känner och tycker i den frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag noterar att ministern halkade in på hbtqi. Där har inte jag varit. Ministern sa också att hon inte talar om kvotering och att denna interpellation därför egentligen inte är relevant. Men vi lägger det åt sidan.

Jag anser fortfarande att ministern är svenska, vita och inrikes födda kvinnor svaret skyldig. Jag tycker inte att ministern har lyckats förmedla ett svar på frågan vad hon egentligen menade i den här intervjun när hon sa att vi ska flytta på oss. Det var det ministern sa; man kan lyssna på det i efterhand. Jag skulle uppskatta om en minister i Sveriges regering verkligen var tydlig till svenska folket med vad den egentligen menar.

Vad gäller diskriminering finns det ju faktiskt också diskriminering av svenskar. Vi kanske inte är helt överens om detta - det får väl ministern svara för - men jag anser absolut att det finns en sådan diskriminering.

Jag skulle bara vilja beröra viljan att till exempel arbeta. Jag noterar att man egentligen inte diskuterar viljan att arbeta, att vara i bolagsstyrelser och sådant. Den viljan kanske inte finns hos alla, och den ska man egentligen inte heller påtvinga dem som inte vill.

Jag tror inte att vi kommer så mycket längre i den här debatten. Jag återkommer dock gärna med lite andra frågor som berör ungefär det här arbetet, som jag hävdar är ett kvoteringsarbete. Jag ska ställa en interpellation på ett annat sätt, så kan vi fortsätta att diskutera dessa saker då.

Vad jag kan se är bara en dubbelmoral utan dess like från Stenevis sida, med moraliska pekpinnar om hur andra ska leva när man själv kanske inte alls lever på det sättet. Man lever inte som man lär.

Fru talman! För 100 år sedan hade ingen kvinna i Sverige röstat i ett riksdagsval. Den allmänna och lika rösträtt som infördes då var bland annat resultatet av flera kvinnoorganisationers ihärdiga och uthålliga kamp. I dag finns fler kvinnokamper att ta.

Den här regeringen arbetar stenhårt mot mäns våld mot kvinnor och för kvinnors ekonomiska självständighet. Men kampen i dag handlar också om att alla kvinnor ska inkluderas och om att alla kvinnor i dag inte kan utnyttja sina demokratiska rättigheter fullt ut.

Som kvinna som är engagerad i politiken får jag absolut min beskärda del av kritik, hot och hat. Men det är ingenting i jämförelse med de vågor av hat och direkta hot som mina kvinnliga muslimska, judiska eller rasifierade kollegor på lokal, regional och nationell nivå får.

Hatet mot kvinnor är grovt, och hoten är ofta sexuella. Hatet har ett enda syfte, och det är att tysta - att skrämma och hejda kvinnor från att ta sin plats i samhället. Detta är rasismen i dag. Om fler ska kunna använda sina rättigheter måste rasismen motas och diskrimineringen motverkas. Det är meritokrati, inte kvotering.

Det går inte att blunda, för då har vi inte en demokrati på lika villkor. Då har vi heller inte ett samhälle där alla kan engagera sig politiskt och förvänta sig lika behandling. Detta kan inte jag och den här regeringen acceptera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kvinnorättskämparna för 100 år sedan såg till att vi kvinnor i dag får rösta och att jag i dag kan stå här som kvinnligt statsråd i en regering. Jag kommer inte att sluta kämpa förrän alla kvinnor, oavsett hudfärg, fullt ut kan utnyttja sina demokratiska rättigheter, för ingen kvinna är fri förrän alla är fria.

Med detta hoppas jag att jag har svarat på Ann-Christine From Utterstedts fråga.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.