Kvinnors företagande

Herr talman! Helena Bouveng har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta inom mitt politiska ansvarsområde för att öka den entreprenöriella aktiviteten hos kvinnor.

Kvinnors företagande är en strategisk tillväxtfråga, och regeringen anser att det är viktigt att fler kvinnor driver företag. En mångfald av företag och företagare är viktigt för näringslivets konkurrenskraft, förnyelse och hållbarhet. Därför bedriver regeringen en aktiv näringspolitik som syftar till att företag och företagare ska ha goda förutsättningar att starta, växa, exportera och anställa.

2015 års Global Entrepreneurship Monitor visade mycket riktigt att kvinnors entreprenöriella aktivitet hade gått ned. 2016 års upplaga visar dock att Sverige har återhämtat sig och befinner sig i nivå med andra jämförbara EU-länder på grund av en ökning av kvinnors entreprenöriella aktivitet. Rapporten konstaterar att Sverige befäster sin ställning som det främsta entreprenörslandet i Norden.

Kvinnor och män driver företag i alla branscher men i något olika omfattning. Vad gäller RUT-avdraget har regeringen utvidgat avdraget till fler tjänster, och uppgifter från Skatteverket indikerar bland annat att användandet av RUT-avdraget i dag är det högsta någonsin. Antalet RUT-företag har också ökat sedan 2015 och ligger nu över 2014 års nivåer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I fråga om företagande i välfärdssektorn är det regeringens utgångspunkt att både brukare och utförare gagnas av tydliga regler. Det förslag som Välfärdsutredningen har lämnat är ute på remiss och kommer fortsättningsvis att beredas i Regeringskansliet.

Regeringen vill säkerställa att beslut inom alla politikområden ska präglas av ett jämställdhetsperspektiv. Det gäller också näringspolitiken. Därför kommer vi att fortsätta att med en aktiv näringspolitik arbeta för att stärka och förbättra förutsättningarna för att starta och driva företag i Sverige. Regeringen är mån om att de offentliga företagsfrämjande resurserna ska vara tillgängliga för alla på likvärdiga villkor, oavsett kön, ålder, etnisk bakgrund, bransch eller var i landet företaget har sin bas. Att tillvarata hela befolkningens kompetens, företagsamhet och erfarenhet behövs för att maximera Sveriges konkurrenskraft.

Herr talman! Sverige är i många stycken ett av världens mest jämställda länder. Vi har en generös föräldraförsäkring och en väl utbyggd barnomsorg som ger förutsättningar för föräldrar att ta ett stort ansvar för barn och samtidigt förvärvsarbeta. Svenska kvinnor arbetar i hög grad under småbarnsåren, och även männen är föräldralediga. Det är bra. Det gäller i alla fall i vissa delar av landet - inte lika mycket hemma i Vetlanda.

Både näringsministern och jag vet dock att en hel del återstår innan samhället och arbetslivet är jämställt. Kvinnor tar fortsatt ett större ansvar för det oavlönade hushållsarbetet och är i större utsträckning föräldralediga och sjukfrånvarande, vilket bidrar till ojämställdhet i vardagen och i plånboken. Man kan då fråga sig varför den rödgröna feministiska regeringen väljer att ta bort den så kallade jämställdhetsbonusen.

Den rödgröna regeringen har utnämnt sig själv till en feministisk regering, och den säger sig ha ett jämställt fokus i allt den gör. Jag tycker att det är en bra ambition, men jag undrar naturligtvis hur den de facto lyckas. För jämställdhet, näringsministern, handlar om mer än att tillsätta lika många kvinnliga som manliga statsråd och att kvotera till bolagsstyrelser eller om feministisk snöröjning för den delen - jag var bara tvungen att ta upp det där sista. Det handlar även om att komma i egen försörjning, kunna leva på sin lön, kunna välja arbetsgivare och ha friheten att starta egna företag.

Herr talman! Regeringen kallar sig feministisk och är inte sen med att i många sammanhang lyfta fram olika rankningar för hur bra det går för Sverige. Det tycker jag är bra. Man ska skryta om sitt eget land. Med detta i minne borde även de entreprenöriella aktiviteterna för kvinnor blomstra.

Precis som näringsministern sa har enligt Global Entrepreneurship Monitor 2015 den entreprenöriella aktiviteten, mätt som andelen svenskar som har varit involverade i att starta ny verksamhet, fallit från 8,2 procent till 6,7 procent på bara ett år, även om siffrorna nu ser lite bättre ut. Därmed bröts en uppåtgående trend som startade när alliansregeringen tillträdde 2006 och som ledde till att Sverige fördubblade sin entreprenöriella aktivitet fram till och med 2013. Särskilt anmärkningsvärd är minskningen av kvinnors entreprenörskap, som föll från 6,2 procent till 3,8 procent.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Statistiken visar på en mycket negativ utveckling av kvinnligt entreprenörskap, och det har gått fort. Kan man kalla sig feministisk regering när politiken på flera områden riskerar att driva utvecklingen av kvinnors entreprenörskap ytterligare i negativ riktning? Är näringsministern nöjd med att kvinnors entreprenörskap fallit från 6,2 procent till 3,8 procent? Anser näringsministern att den så kallade feministiska regeringen driver en politik som främjar just kvinnors företagande?

Herr talman! Jag tyckte att debatten började så bra med en allmän diskussion om jämställdhet och om vilka strukturer som håller tillbaka kvinnor. I mitt svar berättade jag om hur det såg ut 2016. Men interpellanten går tillbaka till 2015. Kan vi inte ha en diskussion om den senaste statistiken? 2016 års siffror visar att det kvinnliga entreprenörskapet ökade väsentligt.

Det är snarare kvinnors entreprenörskap som drar entreprenörskapsökningen i 2016 års undersökning för hela Sverige. Jag menar inte att siffrorna var fel 2015, men man måste ha med sig 2016 också. Tog vi exempelvis bara 2016 skulle vi kunna berömma oss igen och säga att det inte är några problem, utan siffrorna är jättebra och vi har en jätteökning, som visar att Sverige igen befäster sig som ett av de länder som har den starkaste entreprenöriella ställningen i åtminstone vår del av Europa. Exempelvis är den kvinnliga företagskvoten högre.

Det blir dock lite konstigt att föra en debatt på så svag statistikbakgrund. Det känns som att vi inte riktigt för en jämställdhetsdiskussion, utan man försöker bara komma åt regeringen eller vad det nu kan vara.

Jag tycker verkligen att vi ska föra en diskussion om vad som håller tillbaka jämställdheten i dag. Låt mig börja med att reflektera något över de strukturella hinder som finns. Jag delar bilden av att det absolut viktigaste för att öka jämställdheten är att kvinnor får en egen sysselsättning, ett eget jobb och en egen inkomst så att de har frihet att göra sina egna val. I Sverige har vi lyckats exceptionellt väl med detta. Vi har en högre sysselsättning bland kvinnor än nästan något annat land. Detta är grunden till att kvinnor har en väldigt stor frihet i Sverige.

Om vi tittar på vad som ledde till detta ser vi att det var en del av de reformer som nämndes tidigare. Det handlar om särbeskattningen, utbyggnaden av både barnomsorg och äldreomsorg liksom reformeringen av föräldraförsäkringen och familjepolitiken i stort. Allt detta har gjort att det blev möjligt att kombinera arbete med barnafödande och familj och att kvinnor har kunnat finnas på arbetsmarknaden som antingen företagare eller anställda.

Problemet är att Moderaterna har varit motståndare till alla dessa strategiska jämställdhetsreformer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag fick en fråga om varför vi tog bort jämställdhetsbonusen. Jo, för att den inte fungerade. Den hade ingen effekt. Däremot vet vi vad gäller föräldraförsäkringen att det finns forskningsstöd för att ytterligare en vikt månad ger effekt så att uttaget blir jämställt. Vi har också sett att det blir en ökad jämställdhet på arbetsmarknaden.

Detta är vad vi vill komma åt. Kvinnor ska få hänga med i löneutvecklingen och kunna ha samma trygghet på arbetsmarknaden för att kunna utvecklas och därmed få pension.

Varje gång vi diskuterar en viktig jämställdhetspolitisk fråga hamnar Moderaterna på fel sida i debatten, och så även nu.

Det raljeras även lite om bland annat bolagsstyrelser. Jämställda bolagsstyrelser är dock en del i hur man jämnar ut villkoren mellan män och kvinnor för att ta vara på befolkningens hela kompetens.

När det gäller företagande ser vi att vi fortfarande har potential att jobba med kvinnligt företagande. Tänk om det var lika vanligt bland kvinnor att driva företag som det är bland män! Män driver 220 000 fler företag än kvinnor. Här finns en enorm potential för samhället att ta vara på. Jag hoppas att vi kan diskutera detta ännu mer. Men då kanske vi ska basera diskussionen på den senaste statistiken och inte den som kom för ett par år sedan.

Herr talman! Nu ska jag förvåna näringsministern. Jag tror inte att det värsta som kunde ha hänt hade varit att vi fått ytterligare en vikt pappamånad, en tredje sådan. Jag har inga problem med det, och det ligger absolut något i det. Jag tror också att valfrihet kontra jämställdhet är en viktig fråga. Frågan är faktiskt vad man gör med skattebetalarnas pengar. Jag kan ju vara hemma med mitt barn hur länge som helst, men jag kanske inte vill prioritera det med skattebetalarnas pengar. För mig hade detta alltså inte varit en katastrof.

Ja, vi har en hög sysselsättningsgrad bland kvinnor. Ändå kan vi se att vi inte har en enda partner i affärsjuristbyråerna. Vi har trots allt väldigt få kvinnliga företagare som når hela vägen fram. Att uttaget av framför allt sjukdagar ser så ojämnt ut mellan män och kvinnor tror jag är ett av väldigt många hinder som gör att kvinnor inte når hela vägen fram och inte orkar, vågar och kan satsa på vare sig ett toppjobb eller ett eget bolag.

I ett internationellt perspektiv har Sverige ett lågt kvinnligt företagande. Om jag inte är helt fel underrättad är det mindre än 5 procent av de yrkesverksamma kvinnorna som är företagare. Det är ungefär hälften så mycket som i USA. Det ser inte speciellt bra ut.

När alliansregeringen tillträdde öppnades möjligheter att starta företag som erbjuder utbildnings- och välfärdstjänster i betydligt större utsträckning än tidigare, vilket också ledde till att vi fick kvinnliga entreprenörer. Över hälften av företagarna inom vård, omsorg och utbildning är enligt SCB kvinnor. Det går att jämföra med att det är knappt 5 procent av företagarna inom byggsektorn som är kvinnor. Vi har en uppdelad företagsmarknad. Tre fjärdedelar av dem som arbetar inom välfärden är kvinnor. Det är kvinnor som, likt män, vill kunna byta arbetsgivare, göra karriär och få upp sina löner. Den arbetsmarknaden vill regeringen nu eventuellt slå sönder genom ett vinstförbud i välfärden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För mig och andra kvinnor borde den signalen vara ganska tydlig. Den rödgröna regeringen gillar helt enkelt inte företagande inom kvinnodominerade branscher, särskilt inte om ambitionen är att företagen ska gå bra, utvecklas, expandera och anställa fler. När jag är ute och träffar kvinnor som funderar på att gå över från anställning till företagande eller från arbetslöshet till att starta eget får jag höra att de känner sig otroligt osäkra på om de faktiskt ska våga ta steget. Man vet inte riktigt vad den sittande regeringen vill eller om det finns en motvilja hos regeringen mot att fler företag startas inom deras traditionella branscher. Det kan man tycka vad man vill om, men man upplever att det är en politisk värld där det blir färre kvinnor som vill och vågar starta företag.

Därför undrar jag om man kan kalla sig en feministisk regering samtidigt som man sätter käppar i hjulen för både kvinnligt företagande och kvinnors möjligheter till alternativa arbetsgivare. Kan näringsministern ha förståelse för att presumtiva kvinnliga entreprenörer tvekar att starta egna företag? Är det konstigt att många kvinnor upplever att den rödgröna regeringen har ett starkt motstånd mot entreprenörskap inom kvinnligt dominerande branscher?

Herr talman! Jag är stolt över att vara en del av världens första feministiska regering. Det sätter avtryck både här hemma i vår ekonomiska politik och i vårt agerande internationellt. I dagens värld behövs det förebilder. Det behövs länder som går före och vågar driva jämställdhets- och feministfrågor i den värld vi lever i.

Helena Bouveng talar om skattebetalarnas pengar. Det är rätt - på något sätt måste jämställdhetspolitiken bottna i en analys av vad man gör för prioriteringar. Jag tycker att det är väldigt intressant att titta på hur fördelningsprofilen och utfallet mellan män och kvinnor såg ut i de åtta borgerliga regeringsårens budgetar. Resultatutfallet var konsekvent att det var män som tjänade mest på de borgerliga budgetarna. Det berodde framför allt på hur ni hade riktat skattesänkningarna. De gick i större utsträckning till män än till kvinnor.

Nu har vi styrt om detta. En analys av de rödgröna budgetar som har presenterats visar att det är alldeles tvärtom. De gynnar kvinnor på bekostnad av män, för vi gör en annan fördelningspolitisk analys. När det gäller hur vi använder skattebetalarnas pengar tycker vi att det är rimligt att kvinnor gynnas i budgetarna. Det blir en väldig skillnad med en feministisk regering, som gör de här analyserna och ser till att påverka förslagen, så att det ges mest till dem som behöver mest.

Jag gillar resonemanget kring sjukdagarna och ger beröm åt det hållet. Detta har att göra med både egna sjukdagar och sjukdagar kopplade till barnen. Jag tror att detta skapar en situation på arbetsmarknaden som kan missgynna kvinnor. Kvinnor tar i dag sammantaget väldigt stort ansvar för barnens sjukdagar, tror jag. Det har att göra med kvinnors arbetsmiljö, men det finns också många andra delar och insatser. Det finns definitivt mer att göra för att jobba för att vända den utvecklingen.

Vad gäller välfärdssektorn är det viktigaste att den här regeringen har bestämt sig för att investera mer där. Detta gäller just de sektorer som Helena Bouveng tar upp, både utbildningssektorn, där vi nu investerar kraftfullt från statens sida och ökar investeringarna, och inte minst välfärdssektorn, med de 10 nya permanenta välfärdsmiljarderna till kommuner och landsting. Vid sidan av en del riktade satsningar vi har gjort innebär detta de facto en jätteinvestering i den offentliga verksamheten, men det påverkar också de privata företag som finns inom ramen för välfärdssektorn att det finns större möjlighet att bedriva en bra verksamhet. Detta gör vi inte i första hand av företagssamhetsskäl, ska jag vara ärlig och säga, utan för att vi ser att välfärden behöver ökad finansiering och ökad kvalitet. Det är därför vi gör den här satsningen. Men det är klart att de företag som finns på den här marknaden också kommer att kunna dra nytta av de satsningarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad gäller utredningen vill Moderaterna gärna säga att det är fråga om ett förbud mot vinst. Men utredaren har inte föreslagit detta, utan en vinstbegränsning. Utredningen har varit på remiss, och folk kommer fortfarande med synpunkter. Sedan ska regeringen ta ställning. Det som är vår inriktning i det här arbetet är att vi ska se till att mer av våra gemensamma skattepengar de facto går till det som de är avsedda till, såsom skolan, vården och omsorgen. Det är framöver en rimlig väg som också medborgarna förväntar sig. Om vi skulle lyckas med de här högre kvalitetskraven och även se till att mer av pengarna stannar i verksamheten skulle det verkligen gynna kvinnor på svensk arbetsmarknad, för vi vet att det är många kvinnor som jobbar i de här sektorerna.

Herr talman! Det finns ingen hejd på vad den här satsningen ska räcka till. När man tar ned det på regional och kommunal nivå undrar man hur stora effekter som det de facto blir.

Näringsministern tog upp att man vill ha en fördelningspolitisk profil som gynnar kvinnor. Men jag kan konstatera att man inte gynnar kvinnor som väljer att jobba fler timmar eller väljer att utbilda sig. I dag läggs statlig inkomstskatt på från och med inkomster på 36 000. Varför ska då barnmorskan jobba den där extra helgen? Varför ska undersköterskan utbilda sig extra och få administrativt ansvar när hon får behålla en väldigt liten del av den inkomstökningen i sin egen plånbok? Där ställer jag mig högst frågande, måste jag säga.

Jag vill också påminna näringsministern om att den genomsnittliga kvinnan tjänar 3,6 miljoner kronor mindre än sin manliga motsvarighet under ett yrkesliv. Kvinnor lägger varje år sju arbetsveckor mer än män på städning och tvättning. Det är vanligare att heta Johan och vara vd i ett börsnoterat företag än att vara kvinna och vd. Det visar svart på vitt att Sverige, som många gånger ses som ett föregångsland i jämställdhetsfrågor, har en ganska lång väg att gå.

Med tanke på det näringsministern alldeles nyss sa kan vi också konstatera att de länder som har lägst andel kvinnliga vd:ar också hör till de länder som präglas av stora offentliga monopol i välfärden.

Vi hade tidigare i dag en debatt om RUT-reformen och hur den har påverkat. I en rapport som heter Jämställt arbete? kan man se hur arbetstiden ökade bland dem som redan arbetade under Alliansens tid. Det skedde en ökning motsvarande 13 000 helårsarbeten för kvinnor, jämfört med en ökning på endast 5 000 helårsarbeten för män. Med tanke på det vi pratade om före uppehållet kan man säga att RUT-reformen har gett mycket annat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tackar för interpellationsdebatten. Jag diskuterar gärna jämställdhet fler gånger i den här kammaren, för det är en viktig fråga. Framför allt är det en viktig prioritet som vi är väldigt stolta över i den här regeringen. Nu landade även den här diskussionen i RUT-frågan. Jag tror att jämställdhetsfrågan är mycket större än RUT-frågan, som vi har diskuterat här. Vi kan ta några frågor som var uppe i det senaste inlägget. Man har till exempel kunnat se vilka förändringar som skett på kort tid vad gäller de statliga bolagens ordförande och vd:ar.

Jag har prioriterat att få upp andelen kvinnor som är ordförande i de statliga bolagen. Vi ligger nu på 46 procent kvinnliga ordförande i de statliga bolagen. Det kan jämföras med börsbolagen som ligger på 6 procent. Med förändringen har det också drivit en förändring i de statliga bolagen på vd-nivå. När företagen på börsen har 5 procent kvinnliga vd:ar har vi i de statliga bolagen nu 32 procent kvinnliga vd:ar. Det går med medveten politik att förändra sådana maktstrukturer och visa att man kan ta vara på kvinnors kompetens i bolag och i både statliga och privata företag.

Avslutningsvis kommer jag till skattediskussionen. Ta inte kvinnor gisslan för Moderaternas skattepolitik. Vi vet att män tjänar på Moderaternas skattepolitik. Ni har alltid skatteförslag som riktas och tiltas mot dem som tjänar mest så att de får ut mest av era skatteförändringar. Det är därför skatteprofilen och fördelningsprofilen blir som de blir på era förslag. Vi har vänt den utvecklingen och ser till att kvinnor prioriteras i våra budgetar. Det är en del av att vara en feministisk regering.

Överläggningen var härmed avslutad.