Kvinnors arbetsrelaterade sjukfrånvaro

Herr talman! Katarina Brännström har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att minska kvinnors arbetsrelaterade sjukfrånvaro.

En prioriterad uppgift för mig och regeringen har varit att hejda den ökande sjukfrånvaron bland kvinnor. För att möta detta krävs åtgärder på många olika områden. Regeringen har ett brett åtgärdsprogram som börjar ge resultat. Antalet nya sjukfall ökar inte längre, och de sjukfall som påbörjas avslutas tidigare. För mig är det nu viktigt att följa upp och, när det behövs, utveckla åtgärdsprogrammet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För regeringen är det särskilt viktigt att förebyggande åtgärder vidtas för ett hållbart arbetsliv innan en sjukskrivning behöver bli aktuell. Det är självklart viktigt att Arbetsmiljöverket har de resurser som krävs. Detta räcker dock inte. För att vi ska kunna komma till rätta med kvinnors arbetsrelaterade ohälsa behöver såväl arbetsgivare som de fackliga representanterna engageras.

Regeringen erbjöd därför parterna på arbetsmarknaden att komma överens om åtgärder för att minska sjukfrånvaron på arbetsplatserna, vilket de också gjorde. I augusti 2016 inkom parterna med en för respektive sektor partsgemensam avsiktsförklaring i syfte att nå friskare arbetsplatser.

Min bedömning är att de aviserade åtgärderna kommer att förbättra anställdas möjligheter att återgå i arbete. Dessutom kommer den psykosociala arbetsmiljön att bli bättre. Vi kommer att få friskare arbetsplatser, som inte genererar sjukskrivningar. Glädjande är att den kommunala och landstingskommunala sektorn har kommit särskilt långt i sin planering. Det är inom denna sektor som en stor del av de kvinnor som i dag är sjukskrivna har sin anställning. Jag avser att tillsammans med arbetsmarknadens parter följa upp det påbörjade arbetet.

Jag vill också lyfta fram betydelsen av de nya föreskrifterna från Arbetsmiljöverket om organisatorisk och social arbetsmiljö. Föreskrifterna kommer att vara ett verktyg för att förebygga sociala och organisatoriska arbetsmiljörisker och tydliggöra ansvaret för dessa frågor. Parterna har i det dialogforum för arbetsmiljö som ordnas av Arbetsmarknadsdepartementet bekräftat bilden av att det har blivit ökat fokus på dessa frågor i och med de nya föreskrifterna.

Viktigt i sammanhanget är också det resurstillskott på 10 miljarder kronor som har tillförts kommuner och landsting. De ökade resurserna till välfärden är särskilt betydelsefulla för de många kvinnor som arbetar i så kallade kontaktyrken. För dem innebär resurstillskottet fler kollegor, bättre arbetsmiljö och i förlängningen ett mer hållbart arbetsliv.

Katarina Brännström nämner de långtidssjukskrivna. Det är viktigt att hålla i minnet att den bortre tidsgränsen innebar att statistiken över antalet långtidssjukskrivna blev missvisande. Långtidssjukskrivna registrerades under tiden i ALI som arbetslösa. När de återvände till sjukförsäkringen betraktades de som nya sjukfall. I själva verket hade individerna varit sjukskrivna i åratal. Borttagandet av den bortre tidsgränsen innebär att vi nu synliggör dessa individer och deras behov av stöd. Därigenom kan vi också vidta de åtgärder som krävs för att hjälpa dessa människor.

Som jag nämnde har regeringens breda ansats redan fått effekt på sjukfrånvarons utveckling. Försäkringskassans prognoser visar att det finns goda förutsättningar för att nå de mål som regeringen har fastställt för sjukpenningtalet för 2020.

Jag nöjer mig dock inte med det. Min målsättning är att vi får friskare arbetsplatser och en låg och stabil sjukfrånvaro över tid. Detta är fullt möjligt att åstadkomma med de åtgärder som regeringen vidtar och det arbete som nu bedrivs av arbetsmarknadens parter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag ska be att få tacka ministern för svaret. Jag tycker visserligen att det var ganska tunt avseende vilka verkliga åtgärder regeringen har vidtagit. Om inget görs åt de skenande kostnaderna för sjukskrivningarna kommer de om några år att vara ungefär lika stora som kostnaderna för försvaret.

Sjukskrivningarna har sjunkit och stigit under en lång rad år, med dramatiska upp- och nedgångar, vilket är helt unikt för Sverige och inte kan förklaras på så många sätt. Vi ser nu en kraftig uppgång i ohälsotalen, och antalet långtidssjukskrivningar ökar, särskilt bland kvinnor.

I svaret till mig kan jag inte utläsa vad regeringen gör. Arbetsmarknadens parter har erbjudits att komma med förslag, vilket man har gjort, men vad gör regeringen konkret? Det står att man har ett brett åtgärdsprogram, men inga exempel ges. Jag tycker faktiskt att det är tunt.

Den växande psykiska ohälsan är en av våra stora samhällsutmaningar. Ofta - inte alltid - är den kopplad till hur det står till på jobbet. För många kan ett jobb vara en väg till att må bättre, men för andra är jobbet snarare orsaken till psykisk ohälsa.

Sedan 2011 är just de psykiska sjukdomarna, främst stressrelaterade sjukdomar och depressioner, den vanligaste diagnosen för kvinnor. I längden genererar detta en högre frånvaro, med lägre pensioner och sämre ekonomi för dessa kvinnor. Detta borde, tycker jag, konkret utredas för att vi ska få svar på vilka åtgärder som faktiskt borde till.

I slutet av 80-talet hade vi de högsta sjuktalen: i genomsnitt 25 sjukdagar per person och år. Men ingen kan få oss att tro att man var fyra gånger sjukare i slutet av 80-talet än 2010. Därefter har det gått upp och ned. I goda tider har fler varit sjukskrivna. Under socialdemokratiska regeringar har fler varit sjukskrivna. Och det är klart att själva försäkringens utformning har betydelse för hur många som är sjukskrivna.

Hos offentliga arbetsgivare, där politiker är med och styr, borde man kunna förvänta sig ett bättre resultat när det gäller att förebygga sjukfrånvaro. Men sjukfrånvaron har faktiskt ökat med 75 procent de senaste fem åren. Det är ett stort misslyckande för regeringen och för politiker runt om i vårt land.

Det mål som regeringen har satt upp är på max nio sjukdagar, och det har ju redan spräckts. Försäkringskassans prognoser visar att det till och med kan gå upp till tolv dagar 2020, så det ministern skrev i sitt svar stämmer inte riktigt. Då blir den årliga kostnaden 44 miljarder, i linje med försvarskostnaderna.

Det har kommit några förslag från regeringen som man har fått backa på, till exempel förslaget om medfinansiering. Det skulle göra att många kanske inte ens skulle få det jobb de drömmer om.

Det som är viktigt är rehabiliteringskedjan och hur Försäkringskassan bedömer arbetsförmågan. Man måste fokusera på de branscher och arbetsgivare som är sämst, och tyvärr är det offentliga riktigt dåligt. Jag tror att det är viktigt att tydliggöra arbetsgivarnas ansvar, och jag ser inte att regeringen har några riktigt bra exempel. Men det kanske finns något som kommer fram i de ytterligare svar som ministern ska ge.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack, Katarina Brännström, för interpellationen, som mycket riktigt pekar på något väldigt viktigt! Detta är, och har sedan regeringen tillträdde varit, en av våra tre högst prioriterade frågor.

När jag tog över som socialförsäkringsminister hösten 2014 hade sjuktalen under den borgerliga regeringens tid stigit med 55 procent från 2010 till 2014. Samtidigt hade den borgerliga regeringen utförsäkrat 110 000 personer medan prövningarna vid de tidiga tidsgränserna i rehabiliteringskedjan, vid 90- och 180-dagarsgränsen, hade sjunkit med 50 procent. Kostnaderna hade under samma tidsperiod stigit från 21 miljarder till närmare 40 miljarder när jag tog över som socialförsäkringsminister.

Regeringen tillsatte hösten 2005 ett väldigt kraftfullt arbete i Regeringskansliet. Hösten 2015 lanserade vi ett brett åtgärdspaket med 25 olika åtgärder på sju olika områden, varav alla 25 nu är implementerade. Det är åtgärder som riktar sig till arbetsgivare, Arbetsmiljöverket, Försäkringskassan och hälso- och sjukvården och som också hösten 2016 har resulterat i att vi nu har fått tre överenskommelser på plats med samtliga fack och arbetsgivare på den svenska arbetsmarknaden, med fokus på att förbättra det förebyggande arbetet på våra arbetsplatser och den arbetsplatsnära rehabiliteringen.

Detta gedigna arbete, som regeringen har påbörjat och nu fortsätter, har resulterat i att sjukfrånvaron i Sverige inte längre ökar utan har stabiliserats under det senaste året. Dessutom sjunker nu varaktigheten när det gäller längden på sjukfallen. För ett år sedan låg prognosen för antalet sjukpenningdagar år 2020 på 12,4. Den senaste prognos jag nu har mottagit från Försäkringskassan, ett år senare, ligger nu på 10 sjukpenningdagar år 2020, det vill säga en dag över det mål som regeringen har till 2020. Precis som jag skriver i mitt svar är jag därför ganska övertygad om att vi kommer att nå regeringens mål med utgångspunkt i det åtgärdspaket som vi nu har vidtagit. Vi har alltså brutit den negativa utvecklingen.

Som Katarina Brännström så noga påpekar är detta en problematik vi har haft i Sverige under närmare tre decennier. Oavsett vilken regering som har suttit vid makten har man, kan vi säga, inte varit glad när man har blivit sittande med denna svartepetter.

Det finns en väldigt komplex bakgrund till de kraftiga upp- och nedgångarna. Det är också därför som regeringens målsättning inte bara är att vi ska nå ett sjukpenningtal på 9,0 till år 2020 utan att vi också ska lyckas vidta sådana åtgärder att vi över tid kan få ett lågt och stabilt sjukpenningtal i Sverige, för det gynnar alla. Det gynnar politiken. Det gynnar inte minst de enskilda personer som drabbas av ohälsa och frånvaro, och det gynnar också de svenska arbetsgivarna, som får en mer stabil situation visavi medarbetarna ute på arbetsplatserna.

Jag delar också Katarina Brännströms ståndpunkt att de arbetsgivare som verkar inom välfärden, oavsett om det är offentliga arbetsgivare, som ju är de största bovarna i de här sammanhangen, eller privata välfärdsverksamheter, måste bli mycket bättre på att arbeta förebyggande och bidra med en arbetsmiljö som inte gör människor sjuka. Där har regeringen gjort ganska stora satsningar som jag gärna återkommer till i nästa inlägg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Arbetsmiljöverkets roll i det hela är också ganska viktig. De har i uppdrag att ta fram kunskap samt att utveckla och genomföra särskilda insatser för att förbättra kvinnors arbetsmiljö. När alliansregeringen hade makten tillförde vi mycket pengar som var avsedda direkt för kvinnors arbetsmiljö. Fortfarande satsar vi i vår budget mer på detta än vad regeringen gör, vilket jag tycker är väldigt bra. Det måste till kunskap, och orsakerna måste utredas, så att man vet vad man måste göra. Det kan ju inte vara så att vi i Sverige är så mycket sjukare än andra. Det tror ingen på.

Vi vill även komplettera med en kraftig förstärkning av rehabiliteringsgarantin, också där med 150 miljoner. Vi tror att det är viktigt att just rehabiliteringen, som måste ske i samråd mellan försäkringskassa, arbetsgivare och arbetstagare, kan ske i ett tidigare stadium och på ett tydligare sätt. Också forskning och utveckling måste få pengar, vilket vi har avsatt medel till.

Men vi kan inte komma bort från att borttagandet av den bortre gränsen för sjukskrivning fick sjukskrivningarna att rasa iväg. Ministern säger att man har synliggjort individerna och kan utreda deras behov. Men Försäkringskassans resurser är ju inte oändliga, och detta kommer att kosta oerhört mycket pengar. På fem år har utgifterna för sjukpenningen fördubblats från 16 miljarder år 2010 till nästan 32 miljarder år 2016. Det är självklart att vi inte kan hålla på så.

Det är viktigt att man tar detta på allvar. Jag tycker att jag ser för få exempel på att regeringen gör det, även om nu ministern säger att det är topp 3 i prioritering. Jag vill se fler exempel på vad regeringen gör.

Eller man kanske är oförmögen att hitta rätt åtgärder? Det kan naturligtvis bli obekväma åtgärder. Vi ser visserligen vissa protester nu där människor inte tycker sig få den sjukskrivning de behöver. Det är klart att det har skett en viss uppstramning, och det tror jag behövs.

När det gäller målsättningen friskare arbetsplatser tycker jag att det blir mycket prat, men jag tror tyvärr att det blir för lite resultat och att det tar alldeles för lång tid. Ibland behövs det verkligen tydliga och snabba besked om vad som ska gälla för att människors inställning till sjukskrivning ska förändras. Som jag sa visar statistiken att sjukskrivningstalen och kostnaderna stiger under goda tider, som vi har just nu. Det är inte bra. Jag hade gärna sett att vi hade fått fler goda exempel.

Sedan var det naturligtvis magstarkt att ministern i tv sa att det var helt i sin ordning att sjukskrivningarna ökade så mycket. Jag tror att jag förstår vad ministern menade, men det lät inte särskilt bra. Det är ju inte i sin ordning att människor är väldigt sjukskrivna. Något måste göras åt det. Det krävs kraftfulla åtgärder.

Jag roade mig med att titta på den önskelista som parterna kom fram med. Man ville stärka kompetensförsörjningen till företagshälsovården och få en samordning och utvärdering. Över huvud taget hade man förväntningar på insatserna hos företagshälsovården, och man ville ha ökade möjligheter att studera med rehabiliteringspenning med mera. Det finns många goda förslag som regeringen borde kunna ta upp.

Herr talman! Tack, Katarina Brännström! Jag vill återigen upprepa att sjuktalen rasade iväg med 55 procent under den borgerliga regeringens sista mandatperiod. Ökningen har visserligen fortsatt under den regering som nu sitter, men vi har under det senaste året stabiliserat ökningen i sjukförsäkringen. Sjuktalen ökar inte längre, utan vi har en stabil nivå och förväntar oss också att under det här året se sjuktalen vända nedåt. Trots att Katarina Brännström säger att sjuktalen brukar öka i goda tider har alltså regeringen med de åtgärder som vi har vidtagit lyckats bryta denna kurva.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Längden på sjukfallen har nu också stabiliserats och minskar faktiskt. Jag måste alltså rätta dig, Katarina Brännström, när du ganska svepande säger att sjuktalen fortsätter att rasa iväg, för det är inte sant. Detta är också ett resultat av det åtgärdspaket som regeringen lanserade för ett och ett halvt år sedan. Vi ser att det ger resultat, bland annat den kvarts miljard årligen som vi tillför Försäkringskassan för att stärka prövningarna i rehabiliteringskedjan med de tidiga tidsgränserna. Dessa prövningar minskade med 50 procent under den borgerliga regeringens sista mandatperiod och har nu ökat till att återigen ligga på över 80 eller närmare 90 procent, vilket innebär att människors arbetsförmåga prövas i högre grad, och i högre grad kommer människor också tillbaka i arbete.

När vi talar om att långtidssjukskrivningarna ökar måste jag vara väldigt tydlig och säga att den ökning som vi nu ser till stor del beror på att vi har tagit bort den bortre tidsgränsen. Därmed synliggör vi de sjukfall som under den borgerliga regeringens experimenterande med den bortre tidsgränsen har åkt ut ur försäkringen och kommit in igen som nya sjukfall. Det handlar om 16 000 individer, vilket alltså motsvarar den siffra på antalet långtidssjukskrivna som Försäkringskassan nu redovisar.

Vi leker inte med statistiken längre, utan nu ser vi långtidssjukskrivningarna. Under de år då den bortre tidsgränsen var i kraft hade vi 16 000 personer som snurrade ut och in i försäkringen två till tre gånger.

Dessa människor är människor som har varit sjukskrivna i sammanlagt över fem år men som gång på gång har åkt ur försäkringen och skrivits in igen som nya sjukfall. Nu ser vi dem. Det är inte en lek med statistik. Därför sitter jag i Agenda och säger: Nu är det bra att vi ser de här sjukfallen, för det innebär att vi kan vidta åtgärder och insatser som är rätt för de här människorna. En del kommer säkert att prövas för sjukersättning, och en del kommer säkert att ha en möjlighet att komma tillbaka till hälsa och arbete. Regeringen gör också sådana satsningar.

Jag blir lite förvånad när du säger att vi inte vidtar några åtgärder när vi under de senaste två åren har implementerat det kanske bredaste åtgärdspaketet i modern tid i sjukförsäkringen. Jag hinner inte på den tid jag har här stå och räkna upp alla 25 åtgärder - detta har dessutom under hösten, i budgetpropositionen för 2017, kompletterats med ytterligare åtgärder - som regeringen nu håller på att genomföra. Men allting ligger på regeringens hemsida. Katarina Brännström har alla möjligheter att läsa där. Annars återkommer jag gärna till Katarina Brännström i ytterligare en interpellationsdebatt och redogör mer i detalj för de olika åtgärderna när vi har mer tid.

Jag tror att det är viktigt att vi har en seriös debatt om detta, för det handlar om riktiga människor som vi inte ska gömma i statistik. Vi ska se till att stötta människor tillbaka till hälsa och arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Ministern säger att den bortre tidsgränsen är orsaken till den kraftiga ökningen av antalet långtidssjukskrivna och att det är bra att man synliggör de sjukskrivna.

Låt mig få påminna om något när det gäller borttagandet av den bortre gränsen! Sverige är helt unikt och ensamt om detta. Det finns inga andra länder som har en evighetslång sjukskrivning. Vad är det som är bra med just den metoden? Det finns ingenting som tyder på det. Det är märkligt att vi ska tro att vi ska vara de mest sjukskrivna, att vi ska vara det i all evighet och att det är just den modellen som är den bästa för att synliggöra de sjuka.

Det kanske är precis tvärtom. Det kanske är detta som gör att så många människor är sjukskrivna. Vad är det man inte gör i England eller i Tyskland eller i andra länder som faktiskt har gränser för hur länge människor får vara sjukskrivna och där det också ställs högre krav på arbetsgivare? I Sverige är det 14 dagar i sjuklön. I övrigt har man inget större ansvar. Det är kanske helt fel modell. Det tror jag i alla fall. Jag tror att arbetsgivarna måste ta ett större ansvar.

Jag tycker att det är ett misslyckande att man tog bort tidsgränsen. Det är ett misslyckande att kostnaderna rasar iväg på det här sättet. Framför allt drabbar detta enskilda människor som inte mår väl, och det drabbar dessa kvinnor, som kommer att få lägre pensioner och allt vad som hör till det. Jag tror varken ministern eller jag vill ha det resultatet. Jag tror att det krävs kraftfulla åtgärder. Jag hoppas på att de kommer och att vi får se dem.

Jag ska be att få tacka för debatten. Det är viktiga frågor. Det kanske blir någon ytterligare debatt - vem vet?

Herr talman! Katarina Brännström! Jag delar synpunkten att det här är otroligt viktiga frågor, inte minst för alla de kvinnor som drabbas av sjukskrivning. Jag är också helt överens med Katarina Brännström om att arbetsgivarna har ett stort ansvar. Inte minst visar forskning och studier att det är tidigt i sjukfall, i samråd med arbetsgivarna och med möjlighet att anpassa arbetet på arbetsplatsen, som vi har störst möjlighet att få tillbaka människor till hälsa och arbete. Det räcker att du kommer tre månader in i en heltidssjukskrivning för att sannolikheten att du ska komma tillbaka till arbetsmarknaden ska minska med 70 procent.

Det är därför som vi i regeringen i det åtgärdspaket som vi har lagt fram och i det arbete som vi nu har med arbetsmarknadens parter trycker väldigt hårt på tidiga insatser. Det handlar också om satsningar på samverkan mellan arbetsgivare, hälso- och sjukvård, Försäkringskassan och individen för att man snabbt ska komma tillbaka.

En av de 25 åtgärderna är att vi har förändrat det försäkringsmedicinska beslutsstödet. Det innebär att det sedan årsskiftet just för psykiatriska diagnoser rekommenderas betydligt kortare sjukskrivningstider och deltidssjukskrivning, vilket jag tror är viktigt. Nu handlar det om att få hälso- och sjukvården att använda sig av detta, så att människor inte ska behöva gå in i långa heltidssjukskrivningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Däremot är det så här när det gäller den bortre tidsgränsen: Det visade sig att 2 procent av dem som blev utförsäkrade kom tillbaka till arbetsmarknaden. Mellan 70 och 80 procent snurrade runt i försäkringen. Jag tror inte att det är där vi ska fokusera, Katarina Brännström. Jag tror att vi ska fokusera mer på friska arbetsplatser och se till att människor inte går in i långa sjukskrivningar. Och för dem som av en eller annan anledning har hamnat där ska det finnas adekvat stöd och hjälp. Men vi ska förhindra så många som möjligt från att hamna där. Det är min bestämda åsikt.

Tack så mycket för en bra debatt!

Överläggningen var härmed avslutad.